Danmark i Skåne heter en bok som jag köpte för längesen på loppis för 10 kr. Författare är Palle Lauring. Den är på danska och väldigt trevligt skriven. Författaren gör en resa i Skåne och berättar historier från den danska tiden. Här läste jag om slaget vid Foteviken 1134. Den blodiga händelsen är mycket mustigt beskriven. Det gav mig idén till rubrik för dagens vandring: Danmark i Skåne. Vi började vid Höllviken C som vanligt. Framför rödljuset vid övergångsstället över väg 100 passade vi på att rikta blicken mot bron över Falsterbokanalen. Den byggdes år 1991. Dess första bro hette Knippelsbron och köptes från Köpenhamn år 1940. Den är uppkallad efter Hans Knip som blev brovakt 1641 när den första bron byggdes mellan København och Christianshavn. Där har det genom åren funnits åtskilliga broar men versionen från 1937 befanns för smal för den danska huvudstaden och såldes alltså till Sverige. (Danmark i Skåne 1) Väl över på sjösidan och längs den Hjeltska promenaden var vi snart framme vid Halörs FFF (Fritidsfiskareförening). Där tog vännen Lars emot oss och varnade oss för att gå ut på bryggan. Går ni ut på den allihop kommer den att falla ihop som ett korthus. Jag fäste i stället vandrarnas uppmärksamhet på ett historiskt sjöslag år 1801, slaget om Köpenhamn. Det visade sig att det var det första. Det andra ägde rum 6 år senare. Hade vi stått på bryggan den 2 april 1801 hade vi i klart väder kunnat se 50 fartyg under bl.a. amiral Nelson komma norrifrån och besegra den danska flottan. Nelson satte kikaren för sitt blinda öga när signalen gick till honom att upphöra med anfallet. Jag kan verkligen inte se signalen, sa han och fortsatte anfallet. (Danmark i Skåne 2) Sida 1 av 5
Nu hade vi turen på vår sida. Det var lågvatten och vi kunde ta oss torrskodda först till Fotevikens museum, sedan till Lilla Hammars fiskehodda och därefter till sommarhusbebyggelsen längre ut. Tången låg tjockt på stranden och stenarna i strandkanten var utmärkta att hoppa på. Vi hade fått tillåtelse att gå genom det vintertid tillbommade museet. Det är alltid lika spännande att gå in i vikingabyn, idag också fastän den inte var bebodd. Man kan äventyrsvandra på många sätt. Här försöker Ann-Sofie sig på cykling. Vellingepolitikern Nils-Ola Roth har sponsrat en bänk till museet med en vers på skånska som handlar om slaget vid Foteviken. Författare är Ernfrid Tjörne. Den lyder så här: Ved Fodevig e dar skrig o jammer, o dön o larm hörs frau Store Hammer. Vaforr di store di slöss o trättes di smau di ved ente, men dar jättes... Dön och larm och skrik och jämmer hördes det sannerligen från de stridande just här under slaget vid Foteviken pingstdagen i juni 1134 för 880 år sedan. Här hade vi åter kunnat stå på stranden och se en stor armada komma seglande fast sedan hade vi nog fått gömma oss. Då brakade det loss. Beridna legoknektar kom från Kungstorp i mängd. De tog upp jakten på själlänningarna. Skåningarna var knappast lojala mot Erik Emune som i Lund lät sig hyllas som kung. Han ville så småningom inta resten av Danmark. Han var son till kung Erik Ejegod. Hans bror Knut Lavard hade mördats av en annan kungason. Snart blev han själv mördad. Ja, det är en lång historia. Läs själva Finns massor att läsa på internet. (Danmark i Skåne 3) Sida 2 av 5
Vi fortsatte genom museet och såg runstenen, det fina tornet och skeppssättningen, allt anno 1900och 2000-tal förstås. Vi såg också våren i form av vintergäck och tusensköna. För att ta sig nerför den avslutande backen i museet får man ibland be om hjälp. Ännu efter fyra gångers nedstigning har ingen fallit i den branta backen. Vid den ilandflutna kabelrullen stannade många och vill ta stående fikapaus på det höga kafébordet. Men, nej, det ville inte den som bestämde. Längre fram väntade nämligen dagens andre vän, LarsErik Larsson, framför sin fiskehodda. Sida 3 av 5
Där väntade också annat i form av festligheter som vandringsledaren inte varit med om att planera. Alla hade köpt en liten flaska bubbel och så stod hon där (=jag) och blev hyllad inför den nära förestående födelsedagen med en stor flaska i röda kläder. Skål för allt roligt jag och alla andra får vara med om i vandringsgemenskapen (Frankrike i Skåne) Vandringen kändes extra lång idag så alla tog en liten vilopaus när tillfälle gavs. Tacka för det med allt bubbel Vid småstugebebyggelsen vände vi kosan mot söder. Då kommer Bodil Danielsson i bil, stannar och säger att vi missade grisarna. Vilka grisar? Ja, vi vände förstås tillbaka och letade upp dem, trettio fyrtio små gulliga grisar kom springande emot oss. Lokalbefolkningen som heter Trulsson gjorde sig ärende till brevlådan när han fick se så många vackra damer. Han berättade att man kan köpa en minigris som sällskapsdjur. Den blir rumsren och kan tas med på promenader. Äter allsidigt men ska inte få för mycket protein och fett. Får inte bli för fet. Ja, den är ungefär som en människa. Sida 4 av 5
Läs här om skeppets historia http://www.fotevikensmuseum.se/d/museet/skepp/emune Ja, så var dagens danska vandring slut. Vid Emunegården stannade vi. Emune, var har vi hört det namnet förut? Ja, för några timmar sedan förstås i samband med slaget vid Foteviken. Men annars? Jo, ett av de rekonstruerade skeppen från vikingatiden heter Erik Emune. Man fann fem sänkta vikingaskepp i en byggd spärr in till Foteviken. Ett av skeppen togs upp och blev modell för en elva meter lång fullskalekopia. Totalt kan det ros av 14 man. Det kan också seglas. (Danmark i Skåne 4) Sida 5 av 5