Striden om tsaren. En diskursanalys av debatten om Pavel Lungins film Tsar i delar av rysk press. Maria Engqvist

Striden om tsaren En diskursanalys av debatten om Pavel Lungins film Tsar i delar av rysk press Maria Engqvist Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska Examensarbete 15 hp Ryska, kandidatkurs Vårterminen 2016 Handledare: Prof. Per-Arne Bodin English title: The Battle about the Tsar A discourse analysis of the debate about Pavel Lungin s Tsar in parts of the Russian press

Striden om tsaren En diskursanalys av debatten om Pavel Lungins film Tsar i delar av rysk press Maria Engqvist Sammanfattning Under 2009 visades Pavel Lungins film Tsar på ett antal internationella filmfestivaler innan den hade premiär i Ryssland den 4 november. Filmen orsakade en häftig reaktion i rysk press. I den här uppsatsen analyseras några av de diskurser som förekom i debatten om Pavel Lungins film Tsar. Uppsatsen har visat att debatten om filmen var mer komplex än vad den generella uppfattningen om filmen bland journalister och akademiker ger sken av. Diskursen om att filmen endast fick dålig kritik reproducerades i flera led och de ryska tidningar som skrev om filmen i positiva ordalag hade ett mycket begränsat utrymme i debatten och kunde således inte påverka den i samma utsträckning som mer etablerade medier. Nyckelord Ivan IV, Ivan den förskräcklige, Pavel Lungin, diskurs, Foucault, Ryssland, media, film, ortodoxa kyrkan.

Innehållsförteckning 1.1 Inledning... 1 1.2 Syfte......2 1.3 Material, avgränsning och disposition...2 1.4 Teori och metod...3 1.5 Frågeställning...5 1.6 Bakgrund och tidigare forskning...6 1.6.1 Den ortodoxa kyrkans roll i Ryssland...6 1.6.2 Bilden av Ivan IV i historisk och kulturell kontext...7 1.6.3 Forskning om Lungins film...7 1.6.4 Forskning om det mediala klimatet i dagens Ryssland...8 1.7 Referat av "Tsar'"...9 2.1 "Tsar'" och den historiska autenticiteten...11 2.1.1 К реальной русской истории он отношения почти не имеет....11 2.1.2 Den ensidiga porträtteringen...14 2.2 Politiseringen av Ivan IV i debatten om "Tsar'"...19 2.2.1 Aktualiseringar av Ivan IV...19 2.2.2 Kopplingar till Stalin...21 2.2.3 Ideologisk konflikt med väst?...22 2.3 Synen på förhållandet Filipp - Ivan IV i "Tsar'"...26 3.1 Slutsatser och diskussion...30 3.1.1 Argument, teman och polariseringar...30 3.1.2 Diskursiva drag i debatten...32 3.1.3 Etablerade diskurser och deras verkan...34 4.1 Källmaterial och litteratur...36 4.1.1 Artiklar...36 4.1.2 Internetkällor...36 4.1.2.1 Primärmaterial...36 4.1.2.2 Övriga internetkällor...38 4.1.3 Litteratur...38 4.1.4 Referenslitteratur...39

1.1 Inledning Under 2009 visades Pavel Lungins film Tsar på ett antal filmfestivaler runt om i världen innan den till slut hade sin officiella premiär i Ryssland den 4 november 2009. 1 Redan i maj 2009 dök artiklar om Tsar upp i rysk press. Filmen gav upphov till en intensiv debatt om Lungins porträtt av tsar Ivan IV, i Sverige mer känd som Ivan den förskräcklige, den kanske mest omdiskuterade historiska personen i Ryssland någonsin. Historikern Irina Michajlova beskriver mängden negativa reaktioner på filmen som lavinartad i en artikel i Novejšaja istorija Rossii från 2015. 2 Michajlova har studerat tretton artiklar och dragit slutsatsen att den negativa kritiken som följde Tsar var konsekvent till sin karaktär, att debattörerna oavsett politisk hemvist använde liknande argument och formuleringar för att beskriva Ivan IV. Trots att Michajlova kommer fram till en del underbyggda slutsatser om debattens karaktär efter att ha utfört sin analys, så finns vissa betydande brister med artikeln. Bilden som Michajlova ger av debatten är att den var entydig. I själva verket ger den ett något mer komplex intryck än hon låter ge sken av. Den här uppsatsen kommer att undersöka ett bredare urval artiklar som skrevs om filmen Tsar under 2009 och förhoppningsvis kunna bidra till en mer nyanserad bild av debatten. 1 Enligt ScandoSlavicas rekommendationer skall C användas för transkribering av det kyrilliska Ц. I uppsatsen kommer filmtiteln att transkriberas Tsar för att undvika felläsning. 2 Irina Borisovna Michajlova, Doloj nenastojaščego Carja! Kampanija protiv kinofil ma P.S. Lungina v pečati i Internete, Novejšaja istorija Rossii 2, 2015, s.192-208. 1

1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka argument som tydligast framträder i en utvald del av den ryska debatten om Pavel Lungins film Tsar från 2009, samt att göra en diskursanalys av de argumentatoriska teman som användes i debatten med utgångspunkt från dessa teman. 1.3 Material, avgränsning och disposition Uppsatsens primärmaterial utgörs av arton ryskspråkiga tidningsartiklar, recensioner, bloggoch debattinlägg som publicerades på internet i samband med att Tsar visades. Filmen visades ett antal gånger under 2009 innan den hade premiär i Ryssland den 4 november. Först visades Tsar i Cannes i maj, sedan på Moskvas filmfestival i juni, på filmfestivalerna i Warszawa, São Paulo och Leids i oktober, samt i den ryska Statsduman den 13 oktober 2009. 3 I samband med dessa visningar hann ett antal artiklar skrivas i rysk press. Materialet har avgränsats till att beröra tidsperioden från juni 2009 till och med december 2009. Urvalsprincipen har varit att artiklarna skall beröra filmen och hur Lungin porträtterar Ivan IV i filmen. Vid sökning efter artiklar har sökorden Car och Lungin använts i följd i tidningarnas sökfunktion på respektive hemsida. Vad avser blogg-och debattinlägg har samma sökord använts i sökmotorn Google. Texterna är skrivna av såväl akademiker och författare som av journalister. Noteras bör att en viss överrepresentation från den ortodoxa nyhetssidan Russkaja Linija, tidskriften Russkij Žurnal samt tidningen Kommersant förekommer i materialet. Denna avvikelse i urvalet beror i fallet Russkaja Linija på att Irina Michajlova i sin artikel Doloj nenastojaščego Carja! 3 IMDb, Tsar (2009) Release info. Hämtad 23 maj 2016. http://www.imdb.com/title/tt1424431/releaseinfo. Služba informacii Sojuza Pravoslavnych Chorugvenoscev i Sojuza Pravoslavnych Bratstv, Glava SPCh vystupil s rezkoj kritikoj fil ma Car posle zakrytogo prem ernogo pokaza v gosudarctvennoj dume, hämtad 30 maj 2016. http://www.pycckie.org/novosti/2009/novosti-131009.shtml 2

Kampanija protiv kinofil ma P.S. Lungina v pečati i Internete använder artiklarna som en del av sitt primärmaterial. Eftersom uppsatsen delvis också granskar hennes påståenden om debatten är det motiverat att då ta Russkaja Linijas artiklar i beaktning även i den här studien. Vad avser tidskriften Russkij Žurnal har två artiklar om Tsar publicerats samma dag men är skriva av två olika författare med olika inställning till filmen. Så är också fallet med artiklarna i tidningen Kommersant. För att undersökningen inte ska bli Moskvacentrerad finns även inlägg från tidningar med bas i städerna Sankt Petersburg och Volgograd (internettidningen fontanka.ru, Novaja Gazetas Sankt Petersburgsupplaga samt den nätbaserade lokaltidningen Volgograd.ru). Ett inlägg i debatten av författaren Vladimir Sorokin på kulturbloggen Snob.ru finns med i materialet, liksom en recension från internet-tidningen polit.ru. I övrigt finns texter från de ryska tidningarna Izvestija, Vedomosti, Komsomolskaja Pravda, Rossijskaja Gazeta, Zavtra, Afiša samt den numera nedlagda ortodoxa tidningen Neskučnyj Sad med i uppsatsens material. Uppsatsen undersökande del kommer att disponeras tematiskt efter de argumentatoriska ämnen som varit mest framtydande i debatten. 1.4 Teori och metod Uppsatsens metod grundas i det teoretiska förhållningssätt som Michel Foucault ofta beskriver i sina resonemang om diskurser och som förtydligas av Sara Mills i Discourse. 4 Detta förhållningssätt kan även användas som analysinstrument och kommer att tillämpas i uppsatsen. Hur definieras termen diskurs inom ramen för den här uppsatsen? Termen är delvis problematisk på grund av att den används mycket brett, Mills konstaterar detta och hon ger termen diskurs en egen definition: What constitues the boundaries of a discourse is very 4 Sarah Mills, Discourse, London 2004. 3

unclear. However, we can say that discourses are those groupings of statements which have similar force that is, they are grouped together because of some institutional preassure, because of a similarity in provenance or context, or because they act in a similar way. 5 I korthet beskrivs Foucaults diskursteoretiska förhållningssätt av Sarah Mills som: One of the most productive ways of thinking about discourse is not as a group of signs or a stretch of text, but as practices that systematically form the objects of which they speak (Foucault 1972: 49). In this sense, a discourse is something which produces something else (an utterance, a concept, an effect), rather than something which exists in and of itself and which can be analysed in isolation. A discursive structure can be detected because of the systemacicity of the ideas, opinions, concepts, ways of thinking and behaving which are formed within a particular context, and because of the effects of those ways of thinking and behaving. 6 En av fördelarna med att använda en diskursanalytisk metod på det här materialet är att metoden inte tar hänsyn till vilken slags text som är föremål för analysen; den är lika användbar vare sig det rör sig om en analys av rent estetiska värderingar av filmen, eller analys av en text av mer polemisk art. Metoden begränsar på så vis inte det för uppsatsen utvalda materialet. Foucaults diskursteoretiska angreppssätt har kritiserats för att vara för strukturalistisk, att textförfattaren som individ inte betraktas som en enskild aktör med originella idéer eller uttryck och att det därmed finns en risk att dessa idéer drunknar till förmån för ett större, rent strukturalistiskt resonemang. 7 Foucault utesluter inte på något sätt möjligheten att en textförfattare kan verka utanför sin egen diskursiva kontext, men förhåller sig starkt kritisk till originalitet. Han menar att de allra flesta idéer som uppfattas som nya i själva verket är omformuleringar eller hybrider av flera gamla och att textförfattarna oftast är förmögna till kreativa tankar endast inom sin egen diskursiva kontext. 8 Han utesluter inte heller att exempelvis åsikter om en texts kvalitet, i det här fallet en films kvalitet, kan gå isär inom 5 Mills. S.55-56. 6 Mills. S.15 7 Mills. S.67 8 Mills. S.66-67 4

samma diskursiva kontext. Detta är också till fördel för användandet av diskursanalys på den här uppsatsens mycket polemiska material. Uppsatsens metod kommer således att utformas efter dessa principer. Uppgiften blir att försöka identifiera vilka element som används i texterna för att förmedla ståndpunkter om filmen, för att sedan kvalitativt analysera dessa i och utanför sin kontext, det vill säga att försöka beskriva vilken diskursiv kontext texterna befinner sig i och vad de har för relation till andra, parallella, diskursiva kontexter samt hur dessa påverkar budskap och reaktioner sinsemellan. Uppsatsens uppgift kommer från den här utgångspunkten även att bestå i att undersöka huruvida dessa texter har skapat en egen diskurs i sin givna kontext och i så fall försöka karaktärisera denna. 1.5 Frågeställning Med utgångspunkt i den diskursanalytiska metod som tidigare redovisats avsnittet Teori och metod, bör följande frågor ställas till källmaterialet: - Går det att entydigt urskilja grupperingar med positiva respektive negativa åsikter? - Vilka argument och argumentatoriska teman kan skönjas i debatten? - Vilka diskurser om filmen skapas av textförfattarna? - Kan debatten sägas vara originell i eller utanför sin diskursiva kontext, eller bygger den på redan etablerade diskurser? 5

1.6 Bakgrund och tidigare forskning Nedan följer några för uppsatsen relevanta sammanhang som kan vara läsaren behjälpliga för att enklare kunna följa argumentationen i de olika debattinläggen och senare i uppsatsens diskussion. 1.6.1 Den ortodoxa kyrkans roll i Ryssland Kyrkan och staten har traditionellt haft ett symfoniskt förhållande i Ryssland allt sedan Kievrikets kristnande på 900-talet. Begreppet symfoni har sitt ursprung i Bysans, där kejsaren Justinianus först formulerade förhållandet mellan kyrkan och staten under 500-talet. 9 Förhållande speglas ytterst i Tsar dock gestaltad på en personlig nivå där Ivan IV representerar staten och metropoliten Filipp representerar kyrkan. Dagens Ryska federation har ingen officiell statsreligion. Den ortodoxa kyrkan skyddas av den ryska staten en mycket priviligierad särställning i samhället i jämförelse med andra från staten frikopplande organisationer och kyrkan skyddas av den ryska staten av diverse lagstiftning, såsom exempelvis lagen om förolämpning av ortodoxa troendes känslor. 10 Denna särställning brukar motiveras med just historiska argument och kopplingen till det symbiotiska förhållandet mellan kyrka och stat. 11 9 Per-Arne Bodin, Legitimacy and symphony: On the relationship between state and Church in post- Soviet Russia, in Per-Arne Bodin, Stefan Hedlund and Elena Namli (ed.), Power and Legitimacy Challanges from Russia, Abingdon 2013. S.224 10 Bodin, Legitimacy and symphony: On the relationship between state and Church in post-soviet Russia. S.223. Federal nyj zakon ot 29 ijunja 2013 g. N 136-F3 g. Moskva O vnesenii izmenenij v stat ju 148 Ugolovnogo kodeksa Rossijskoj Federacii i otdel nye zakonodatel nye akty Rossijskoj Federacii v celjach protivodejstvija oskorbleniju religioznychubeždenij i čuvstv graždan, Rossijskaja Gazeta, hämtad 22 maj 2016, http://rg.ru/2013/06/30/zashita-site-dok.html. Lagen kom till 2013 som en direkt reaktion från Kreml på Pussy Riots framträdande i Kristi Frälsar-katedralen i Moskva år 2012. 11 Bodin, Legitimacy and symphony: On the relationship between state and Church in post-soviet Russia. S.222 6

1.6.2 Bilden av Ivan IV i historisk och kulturell kontext Diskussioner om Ivan IV personlighetsdrag och hans roll i den ryska historien är ingalunda något nytt påfund. Historikern Maureen Perrie beskriver i prologen till The Cult of Ivan the Terrible in Stalin s Russia den tidiga historiseringen av Ivan IV med utgångspunkt i Karamzins opus magnum Istorija gosudarstvo Rossijskogo, men hon fokuserar främst på hur Ivans rehabilitering under Stalintiden tog sig uttryck. 12 Hon konstaterar att den förstalinistiska historieskrivningen om Ivan varierade kraftigt och att han beskrevs som både plågoande, samtidigt som att bilden av honom förhärligades. 13 Under Stalintiden användes Ivan IV som en enande faktor i strävan efter Sovjetisk patriotism. 14 Per-Arne Bodin beskriver i sin artikel Dessa ögons gåtfulla hemskhet Om representationer av Ivan den förskräcklige från 2016 hur bilden av Ivan har gestaltats i olika kulturella kontexter såsom film, teater och konst; han har blivit porträtterad än som despot, än som hjälte. 15 Ivan IV har blivit något av ett populärkulturellt fenomen under 1900-talet, möjligen till följd av att hans roll i historien ständigt är föremål för omtolkningar. 1.6.3 Forskning om Lungins film Under 2015 publicerades ett par forskningsartiklar som anknyter till Lungins film. Som tidigare nämnts publicerade professor Irina Michajlova två artiklar i första och andra numret av Novejšaja istorija Rossii som på olika sätt belyser debatten om Lungins film i rysk press. I det andra numret kommer Michajlova till slutsatsen att det i rysk press pågick en kampanj mot Lungin och hans film och att en särskild skara kritiker såg filmen som ett facit till verkligheten istället för en fiktiv film. Michajlovas artikel visar att kritikerna handlade 12 Maureen Perrie, The Cult of Ivan the Terrible in Stalin s Russia, New York 2001. 13 Perrie. S.20 14 Perrie. S.192 15 Per-Arne Bodin, Från Bysans till Putin: Historier om Ryssland. Skellefteå 2016. 7

konsekvent och hon drar slutsatsen att detta var en organiserad kritikerstorm av journalister som står långt till höger politiskt. Charles J. Halperin vid Indiana University försöker i en artikel från 2013 ta sig an uppgiften som den här uppsatsen inte ger sig ut för att göra, att granska Tsar och jämföra den med historiska fakta. 16 Halperins slutsats är att Lungin måste ha varit selektiv i sitt urval av källmaterial till filmens manus, aspekter som kommer att beaktas senare i uppsatsen. Halperin problematiserar inte de sekundärkällor under 18 -och 1900-talen som har en apologetisk inställning till Ivan i lika hög grad till skillnad från exempelvis Maureen Perrie, utan nöjer sig med att konstatera att Lungins val av primärkällor som användes vid manusarbetet var selektivt. 17 Kevin Platt nämner kort Tsar i Terror and greatness Ivan and Peter as Russian myths. 18 Han menar att filmen tvingar publiken att möta ett historiskt trauma. 19 1.6.4 Forskning om det mediala klimatet i dagens Ryssland Forskaren Maria Lipman har i en artikel från 2011 i The EU Russia Centre Review skrivit om villkoren för aktörer inom rysk media. 20 Hon beskriver den mediala situationen i Ryssland som yttrandefrihet under politiskt monopol, där kritiska röster i viss mån släpps fram men att dessa aktörer från mindre tidningar eller tv-kanaler helt saknar inflytande i samhället och hamnar i skymundan för de statligt finansierade tidningarna och tv-bolagen. Forskaren Andreas Umland har i flera publikationer skrivit om diskurser i dagens ryska mediaklimat. Han beskriver i sin artikel New Extreme Right-Wing Intellectual Circles in 16 Charles J. Halperin, Ivan the Terrible returns to the silver screen: Pavel Lungin s film Tsar. Studies in Russian and Soviet Cinema, 7:1, 2013, s.61-72. 17 Charles J. Halperin, Ivan the Terrible returns to the silver screen: Pavel Lungin s film Tsar. Studies in Russian and Soviet Cinema, 7:1, 2013. S.62 18 Kevin M.F.Platt, Terror and Greatness: Ivan and Peter as Russian myths, Ithaca 2011. 19 Platt, s.267-268. 20 Maria Lipman, The Media in Russia Freedom of Expression under Conditions of Political Monopoly. The EU Russia Centre Review, 19, 2011, s.22-30. 8

Russia: The Anti-Orange Committee, the Isborks Club and the Floryan Geyer Club en ökande polarisering av debattklimatet i ett under president Vladimir Putin allt mer auktoritärt Ryssland. 21 1.7 Referat av Tsar Tsar tar sin början i Moskvafurstendömet år 1565, en statsbildning som befinner sig i ett påfrestande krig med Polen-Litauen. Ivan IV har nyligen grundat Opričninan, tsarens egen säkerhetspolis, som lyder under honom och begår grymheter mot undersåtarna. Metropoliten av Moskva, Afanasij, har lämnat sin post i protest mot Opričninans grymma beteende och Ivan saknar det så nödvändiga överhuvudet för kyrkan. Ivan tolkar detta som ett tecken på att apokalypsen närmar sig och han skickar bud efter sin barndomsvän, Soloveckijklostrets abbot, Filipp Količëv. På väg till Moskva räddar Filipp en flicka, Maša, som Opričninan gjort föräldralös. Varken Filipp eller Ivan vet att hon är dotter till en av de bojarer som Ivan senare låter mörda. Tsaren befinner sig i ett instabilt tillstånd när Filipp till slut når Moskva. Ivan föreslår för Filipp att han ska bli den nye metropoliten av Moskva. Filipp motsätter sig förslaget, men accepterar det efter att ha övertalats av Ivan. Filipp lovar Ivan att alltid säga honom sanningen. När Filipp förbereds för installationen kommer Ivan med gåvor. Under sitt besök hos den blivande metropoliten upptäcker han Maša i Filipps följe. Han ger henne en ikon föreställande ömhetens Gudsmoder. Maša rymmer sedan från hovet och ikonen blir hennes enda ägodel. Filipp installeras som metropolit av Moskva och han får omedelbart problem med Ivan och hans grymma metoder, som helt går emot Filipps kristna värderingar. Efter att Filipp varnat bojarerna om att tsaren tänkt låta arrestera dem och istället gömt dem hos sig hamnar Filipp i onåd. Filipp försöker förgäves avråda Ivan från att begå grymheter i 21 Andreas Umland, New Extreme Right-Wing Intellectual Circles in Russia: The Anti-Orange Committee, the Isborks Club and the Floryan Geyer Club. Russian Analytical Digest, No.135, 2013. 9

kristendomens namn. Ivan vänder sig mot Filipp, kulmen nås när Filipp vägrar att välsigna tsaren under påskmässan, varpå Ivan kastar av Filipp mitran och låter sina Opričniki jaga ut honom ur kyrkan samtidigt som han misshandlas till folkmassans stora förfäran. Ivan anklagar Filipp och hans brorson för förräderi, de blir utsatta för tortyr och Filipps brorson halshuggs inför hans ögon. Filipp förvisas till Tver där han fängslas i Otroč-klostret. Ivan fortsätter sitt dåraktiga styre, nu utan metropolit. Tsaren skickar sin Opričnik Maljuta för att mörda Filipp. Filipp har förutsett Maljutas ankomst och syfte och varnat klostrets abbot. Efter mordet lämnas Filipps kropp kvar i cellen och den tas om hand av munkarna som ger Filipp en begravning i ett litet kapell av trä. Maljuta gör anspråk på kroppen, men munkarna vägrar att lämna den ifrån sig och blir innebrända i kapellet av Opričniki. Filmen slutar med Ivans retoriska fråga, Var är mitt folk?, efter att han kallat, men folket inte kommit. 10

2.1 Tsar och den historiska autenticiteten 2.1.1 К реальной русской истории он отношения почти не имеет. Ett av de argument som användes mot Pavel Lungin är att filmen inte reflekterar verkligheten. Med verkligheten avses än historiska datum och händelser, än brister i filmens dekor, för att nämna några verklighetsmarkörer. Skribenterna för fram argumentet att filmen inte är historiskt korrekt och bevisföringen presenteras i form av datum eller olika händelser som inte stämmer överens med filmens kronologi eller handling. I Izvestija, Neskučnyj Sad, Zavtra, polit.ru samt volgograd.ru använder sig skribenterna av denna metod. I Neskučnyj Sad skriver Elena Savel eva К реальной русской истории он [фильм] отношения почти не имеет., syftandes på de felaktiga detaljerna. 22 Några gemensamma nämnare i de artiklar som publicerats i tidningarna nämnda ovan är hur Ivans ålder då filmen utspelas inte överensstämmer med skådespelaren Pёtr Mamonovs, att Filipp och Ivan IV inte kunde ha varit barndomsvänner eftersom att Filipp var mycket äldre än Ivan samt att tidpunkten för slaget vid Pol otsk är felaktigt. Elena Saval'eva anser även scenografin vara otillräcklig: В «Царе» массовка выглядит малочисленной, а декораций старой Москвы явным образом недостает, несмотря на то что для съемок был построен целый город.. 23 Faktorer som scenografi nämns även av Valerij Kičin i Rossijskaja Gazeta och Anastasia och Boris Belorukov i Zavtra. 24 Lev Usyskin pekar även i polit.ru på att skådespelarnas manér är inkorrekt: [ ] прототипы героев фильма так не ходят, так не сидят, не одеваются, не молятся, так не 22 Elena Saval eva, Očen priyatno, car, Žurnal Neskučnyj Sad 4 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.pravmir.ru/ochen-priyatno-car/. Tidningen Neskučnyj Sad är numera nedlagd, men artikeln finns publicerad i sin helhet på den ortodoxa livsstilshemsidan Pravmir.ru. 23 Elena Saval eva, Očen priyatno, car, Žurnal Neskučnyj Sad 4 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.pravmir.ru/ochen-priyatno-car/ 24 Valerij Kičin, Na tiranov u nas zub, Rossijskaja Gazeta, 6 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://rg.ru/2009/11/06/tzar.html. Anastasia Belorukova, Boris Belorukov, Car Pёtr, Zavtra, 15 juli 2009, hämtas 22 maj 2016. http://zavtra.ru/content/view/2009-07-1581/ 11

поступают и так не говорят (с учетом даже перевода на современный язык). 25 Han menar även att utförandet av den historiskt inkorrekta scenografin är något som en ryss utan problem skulle kunna identifiera, värre är det med de korkade utländska åskådarna, vilket han antyder vara mycket problematiskt: Но, впрочем, дурни-иностранцы должны на такое клюнуть: русский царь, фрески иконописи, храмы византийского типа это ведь где-то там; у них, у русских, все рядом!... 26 Usyskin menar att det slarviga förfarandet med de historiska detaljerna, som inte har något förhållande till verkligheten, betyder att Lungin inte har förstått verkligheten. Med verkligheten avser Usyskin den motsatta bilden till den som Pavel Lungin visar av Ivan IV. I verkligheten är tsaren upplyst och inte lika grym som Lungins Ivan IV. Usyskin kommenterar dock ironiskt att allt detta ändå inte är viktigt. Det är exotismen som är viktigt för Lungin, eftersom att det är den bilden av Ivan IV och Ryssland han vill förmedla till väst: Всякий раз показываемое не имеет никакого отношение к реальности, что бы под реальностью ни понималось, но это и не важно: интуристы все схавают, и тем энергичнее, чем менее видимое на экране поддается рациональному анализу: экзотика должна быть экзотична!. 27 Usyskin anspelar på den sovjetiska turistbyrån Inturist och menar att exotismen är till för utlänningar och att verkligheten då inte blir så viktig. Alexander Ivanov som skriver för volgograd.ru menar att filmens naturalistiska anslag lurar tittarna att tro att filmen representerar verkligheten och att detta är ett av filmens mest förfärliga drag. Han betonar hur filmen förmedlar en ensidig schablonbild av Ryssland och Ivan IV och att detta inte är ett problem för en utbildad åskådare. Ivanov uttrycker däremot en oro för att Lungins film ska kunna få en inverkan på den allmänna uppfattningen om Ivan IV 25 Lev Usyskin, Car Ivan Groznyj, prozvannyj za cvoju žectokost Vasil evičem, polit.ru,13 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://polit.ru/article/2009/11/13/tsar/ 26 Lev Usyskin, Car Ivan Groznyj, prozvannyj za cvoju žectokost Vasil evičem, polit.ru,13 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://polit.ru/article/2009/11/13/tsar/ 27 Lev Usyskin, Car Ivan Groznyj, prozvannyj za cvoju žectokost Vasil evičem, polit.ru,13 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://polit.ru/article/2009/11/13/tsar/ 12

och allmänhetens undermedvetna förhållande till honom. Ivanov menar att Lungin har lyckats i det avseendet: Хотя в целом «Царь» выглядит весьма натуралистично и создает полную иллюзию, что «так все и было», в чем и заключается одна из ужасных особенностей фильма ненавязчиво вдалбливать зрителю искаженную, однобокую реальность. И здесь не стоит прикрываться громкими фразами, что это не историческое кино, что образованный зритель сам должен разобраться, что когда-то происходило в России. Фильм в широком прокате имеет очень большее влияние на формирование если не общественного мнения, то подсознательного отношения. И в этом плане Лунгин действует очень умело, лепя визуально шаблонный образ Ивана Грозного. 28 På den ortodoxa nationalistiska nyhetssajten Russkaja Linija berättar skådespelaren och regissören Nikolaj Burljaev i en intervju om sin syn på Lungins film, Все, что показано в этом фильме, полное несоответствие исторической правде. 29 Burljaev tar upp Opričninans roll i filmen och förklarar hur Ivan IV i själva verket använde denna organisation och kallar Lungins återgivande för oprofessionellt när han porträtterar Ivan IV som hysterisk: Царь Иоанн Грозный ввел опричнину как необходимый инструмент на какой-то отрезок времени, потом он ее отменил, когда она выполнила свою роль. Часто инкриминируют Иоанну Васильевичу, что он якобы был жутким кровопийцей. Именно такого упыря и истерика и показывает фильм П.Лунгина. причем сделано это очень плохо, на непрофессиональном уровне [...]. 30 Burljaev lyfts fram som en expert på Ivan IV. Burljaev menar att Opričninan är kraftigt överdriven i filmen och han tar Ivan IV i försvar. Burljaev anser även att det officiella antalet dödade av Opričninan, han anger en siffra runt femtiotusen, inte är ett särskilt stort antal offer i jämförelse med hur det såg ut i övriga Europa under samma tid. Opričninan beskrivs också av Burljaev som ett nödvändigt instrument för maktutövning. 28 Alexander Ivanov, Žizn bez carja, Volgograd.ru, 11 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.volgogradru.com/theme/info/culture/movie/kino/250966.pub 29 Nikolaj Burljaev, Traktovka režissёrom obraza Carja antiistorična, Russkaja Linija, 14 augusti 2009, hämtad 22 maj 2016. http://rusk.ru/st.php?idar=184431 30 Nikolaj Burljaev, Traktovka režissёrom obraza Carja antiistorična, Russkaja Linija, 14 augusti 2009, hämtad 22 maj 2016. http://rusk.ru/st.php?idar=184431 13

2.1.2 Den ensidiga porträtteringen Izvestija publicerade i juni 2009 en artikel skriven av Elena Jampol skaja, som menar att filmens största problem är dess manus: [ ] он - сценарий - схематичен, сух и одномерен.. 31 Skribenten på den Sankt Petersburgsbaserade internet-tidningen fontanka.ru, Kirill Veselago, förhåller sig liknande till Lungins film. Veselago menar att filmens främsta problematik är att Lungins ensidiga porträtt av Ivan IV kan användas för vilka syften som helst och att regissören har valt att endast visa upp ett av Ivans många personlighetsdrag. Veselago använder mest superlativ när han själv beskriver Ivan IV, vilket avslöjar hans inställning till den historiska personen Ivan IV som gillande och hans ordval förstärker antipatin mot Lungins Ivan IV: Дело [ ] просто явно одностороняя подача такой богатейшей личности которой, безо всякого сомнения, являлся Иван Грозный, один из самых образованных людей своего времени, блестящий оратор, обладавший феноменальной памятью и богословской эрудицией; автор многочисленных посланий, стихир на Сретение Владимирской иконы Божией Матери и канона Архангелу Михаилу, превращает историческую фигуру в плакатный оттиск, лишённый объема и жизни. 32 Boris Sokolov skriver i Russkij Žurnal om manusets olika brister, han menar att Ivan IV återges ensidigt av Lungin, vilket resulterar i att den förväntade psykologiska duellen mellan Filipp och Ivan IV uteblir: А ведь у настоящего Грозного была и харизма, были и великие замыслы, которые потом потонули в еще более великих злодействах, по сути разрушивших русское государство. Но ничего подобного в фильме нет. Нет вообще никакой сложности в образе Грозного. Вот почему не получается никакого психологического поединка у царя Ивана и митрополита Филиппа.. 33 Sokolov kan inte 31 Elena Jampol skaja, Ivan Groznyj imeni Tarasa Bul by, Izvestija, 21 juni 2009, hämtad 22 maj 2016. http://izvestia.ru/news/349873 32 Kirill Veselago, Car : strasti Ioanna po Lunginu, fontanka.ru, 3 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.fontanka.ru/2009/11/03/093/ 33 Boris Sokolov, Car protiv Boga, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/car-protiv-boga 14

finna någon god sida hos filmens Ivan IV, medan han själv framhåller att den verklige tsaren var både karismatisk och välutbildad. I Russkij Žurnal publicerades samma dag som Sokolovs artikel en inlaga av Dmitrij Volodichin som skiljer sig från Sokolovs åsikter. Volodichin anser till skillnad från Sokolov att Lungin i vissa avseenden lyckats med sin gestaltning av tsaren: Между тем, фильм Лунгина хорош уже тем, что государь Иван IV в нем подан в красках, а не в привычном стиле ч/б. Монарх показан более сложной личностью, чем трактуют его мифы. Иван IV cложнее, чем хотелось бы видеть как сторонникам версии «дальновидного политика, гениального полководца», так и приверженцем концепции «кровавого маньяка».. 34 Till skillnad från majoriteten av skribenter anser Volodichin att filmen besitter kvalitéer just därför att Lungin visar Ivan IV som en mer komplex personlighet än vad han vanligtvis beskrivs som. Han argumenterar vidare att filmen kan tillskrivas ett visst mått av historisk sanning eftersom Ivan IV djupa tro har en central position i filmens intrig: И этот мотив, кажется, намного ближе к исторической правде, нежели черно-белая мифологическая палитра. 35. Volodichin påpekar att Ivan IV har en obestridlig roll i den ryska historien, men att den är komplicerad och har mindre trevliga sidor med förtryck och politisk repression: Верно то, что Иван IV обладает перед русской истории несомненными заслугами. Но также верно и то, что на его совести массовые репрессии и несколько страшных военно-политических провалов.. 36 I Kommersant noterar Vladimir Tichomirov med en mycket ironisk ton att nutida anhängare av Ivan IV attackerade filmen viftandes med uråldriga pergament, vilka de menar ska bevisa att Ivan IV visst inte dödade Filipp utan tvärtom älskade och högaktade honom, att tsaren inte 34 Dmitrij Volodichin, Pochvala složnosti, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/pohvala-slozhnosti 35 Dmitrij Volodichin, Pochvala složnosti, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/pohvala-slozhnosti 36 Dmitrij Volodichin, Pochvala složnosti, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/pohvala-slozhnosti 15

heller dödade sin son, trots att Repin skildrade detta i sin tavla. 37 Tichomirov konstaterar lakoniskt att filmen ändå är fiktiv, liksom att skvallret om Ivans sadism också är fiktivt. Han ironiserar även här: По кругу, надо сказать, пошла и реакция на очередную версию царя Ивана случился приступ настоящей ярости у сторонников немедленной канонизации Грозного в чине православного святого. Они пошли в атаку, потрясая древними пергаментами, утверждающими, что в действительности Иван Васильевич никогда не убивал митрополита Филиппа Колычева, а, напротив, любил его и очень уважал. И сына своего Иван не убивал, хотя Репин полагал иначе. И вообще, весь сценарий чистой воды выдумка, как и все сплетни о садизме Грозного. 38 Tichomirov jämför något senare i sin artikel Ivan IV med samtida europeiska härskare, som Elisabeth I av England och sultanen över det ottomanska riket, Selim I. Tichomirov menar att Ivan IV i jämförelse med sina europeiska kollegor inte var så grym som han framställs av Pavel Lungin i filmen, och Tichomirov menar med sina exempel att grymheten snarare är något som betecknar den här tiden. I Afiša nämner Roman Volobuev ironiskt Lungins omöjliga förhållande till den konservativa ryska intelligentians moraliska rättesnören i frågan om Ivan IV historiska roll, där normen är att tillbe denne Herodes till tsar: Как, собственно, и самое главное, то, ради чего стоило беспокоить исторических мертвецов, отношение автора к удивительному моральному кодексу русского интеллигента, согласно которому молиться за царя Ирода, конечно, нельзя, а вот попробовать работать у него консультантом по культурной политике вполне богоугодное дело.. 39 Volobuevs inställing till filmen är i huvudsak positiv. Han är särskilt förtjust i Lungins användande av kontraster i bild, exempelvis smutsiga människor mot den vita snön. 37 Den ryske konstnären Il ja Repin (1844-1930). Tavlan som åsyftas är Ivan den förskräcklige och hans son 16 november 1581, målad 1883-1885. 38 Vladimir Tichomirov, Car, prosto car, Kommersant, 16 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.kommersant.ru/doc/1269929 39 Roman Volobuev, Odnomu tiranu, Afiša, 26 oktober 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.afisha.ru/movie/194087/review/298309/ 16

Ett annat argument som förekommer i debatten är att folket (narod), inte syns eller har någon framträdande roll i filmen. Bland andra skriver Elena Savel eva i Neskyčnyj Sad om Lungins bild av folket, som hon menar visas som servilt och att detta är en effekt av den vettlösa totalitärism som Lungin visar i filmen: Лунгин говорит нам о бессмысленности тоталитарной власти, показывая при этом ее как единственно возможную для народа, подобного нашему. Народ же по-лунгину раболепный, запуганный и безвольный.. 40 Savel eva menar att Lungins film visar totalitärismen som den enda möjliga vägen för det ryska folket, vilket hon ställer sig kritisk till. I Sankt Petersburgsupplagan av tidningen Novaja Gazeta beskriver Dmitrij Travin det mänskliga lidandet, döendet och smutsen som avbildas i filmen som relativt realistiskt, till och med naturalistiskt. Att Lungin inte framhållit Ivan IV som en hjälte ser Travin som filmens främsta fördel: У Лунгина русские с поляками топчутся в грязи, убивая и умирая грустно, гнусно, а самое главное без всякой славы.. 41 Travin pekar på den ryska historiens komplexitet och kommer nästan med en uppmaning i sin text: Смотреть фильм Лунгина это работа, а не отдых. Причем работа не только для мозгов, пытающихся осмыслить жуткую картину нашего великого прошлого.. 42 Här kan både Travins förhållande till storslagenhet i rysk historieskrivning och till det ryska underhållningsmaskineriet anas när han ironiskt kommenterar att detta inte är en film som främst syftar till passiv underhållning utan uppmanar till aktiv reflektion. Han bemöter argumentet om folkets passivitet i filmen genom att understryka att folket ytterst, som det porträtteras i filmen, på den tiden inte var medvetet om sig självt som sådant och att man bör betrakta detta drag som realistiskt i filmen: В фильме Лунгина нет, собственно говоря, 40 Elena Saval eva, Očen priyatno, car, Žurnal Neskučnyj Sad 4 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.pravmir.ru/ochen-priyatno-car/ 41 Dmitrij Travin, Groznyj car protiv razvesistoj bul by, Novaja Gazeta Sankt Peterburg, 12 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://novayagazeta.spb.ru/articles/5421/ 42 Dmitrij Travin, Groznyj car protiv razvesistoj bul by, Novaja Gazeta Sankt Peterburg, 12 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://novayagazeta.spb.ru/articles/5421/ 17

народа, осознающего себя таковым. Есть лишь царь и подданные, что опять-таки вполне соответствует реалиям XVI века.. 43 43 Dmitrij Travin, Groznyj car protiv razvesistoj bul by, Novaja Gazeta Sankt Peterburg, 12 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://novayagazeta.spb.ru/articles/5421/ 18

2.2 Politiseringen av Ivan IV i debatten om Tsar 2.2.1 Aktualiseringar av Ivan IV Pavel Lungin är inte ensam om att föra offentlig diskussion om historieskrivningen om Ivan IV via sin konst. Bland annat skriver Per-Arne Bodin om ett antal exempel i sin artikel Dessa ögons gåtfulla hemskhet och han analyserar olika aspekter av den kulturhistoriska debatten om Ivan IV som pågått med skiftande intensitet sedan förra sekelskiftets början. 44 I Kommersant nämns den nationella omröstning som genomfördes under 2008 där Ivan IV hamnade på tionde plats i kategorin mest populära ryska historiska personligheter. 45 I Kommersant skriver Andrej Plachov om Ivan IV stigande popularitet, men i underliggande betydelse menar Plachov att detta ökande intresse inte alls har med Lungins film att skaffa: 2009 годом датированы фильм Павла Лунгина и телесериал Андрея Эшпая. А за год до того в телепроекте "Имя России" Иван Грозный занял десятое место в рейтинге, уступив из российских самодержцев только Петру I и отодвинув Екатерину II и Александра II.. 46 Aleksandr Ivanov skriver i volgograd.ru att det traditionsenligt kommer ut en film om Ivan IVdå landet befinner sig en politisk övergångsperiod, liksom det enligt honom nu gör: Сейчас для нашей страны тоже наступило переходное время и тут, по традиции, появилась новая версия истории про Ивана IV, в которой от названий предшественников осталось только одно слово «Царь». 47 Med övergångsperioderna syftar han här på Eisensteins film från 1944, Gajdajs från 1973 och Vasil evs från 1991. 44 Per-Arne Bodin, Från Bysans till Putin: Historier om Ryssland. Skellefteå 2016. S.63 45 Imja Rossii, senast ändrad 6 oktober 2008, hämtad 22 maj 2016. http://www.nameofrussia.ru/doc.html?id=1648 46 Andrej Plachov, Grešnaja sila, Kommersant, 30 oktober 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.kommersant.ru/doc/1259491 47 Alexander Ivanov, Žizn bez carja, Volgograd.ru, 11 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.volgogradru.com/theme/info/culture/movie/kino/250966.pub 19

Lev Usyskin på polit.ru menar att Lungin opportunistiskt vänt kappan efter vinden och skapat det vad tiden för närvarande efterfrågar. 48 Han anser att Lungin spelar på den sortens rysk exotism som han menar går hem i väst. Usyskin använder här den engelska benämningen Ivan the Terrible fast med kyrilliska bokstäver, vilket förstärker skribentens ståndpunkt om att filmen riktas till en västerländsk publik, Когда было надо, Лунгин снимал кино с "русской чернухой", когда надо с "еврейским вопросом", когда настал иной спрос с "православной духовной мистикой". Теперь, вот, с царем Иваном Зэ Тэррибл.. 49 Dmitrij Volodichin i Russkij Žurnal menar att debatten som uppstod i samband med att Tsar hade premiär överhuvudtaget uppfattades som agitatorisk. Volodichin anser att debattens karaktär är tudelad och att den västvänliga liberala sidan uppfattade filmen som patriotiskt smicker, medan han själv anser att filmen har en avancerad och genomtänkt kristen kärna: В связи с выходом фильма «Царь», поставленного Лунгиным, полемика вокруг Ивана Грозного обострилась до предела. Фильм сложный, имеющий продуманную христианскую подоплеку, трактующий опричнину как рецидив языческого миросозерцания в недрах российской государственности к сожалению, обеими «партиями» воспринят как агитка. Либералы-западники видят в нем какую-то патриотическую сусальность. Консерваторы-почвенники находят искажение духовных основ Русской цивилизации. 50 Författaren Vladimir Sorokin anser i ett blogginlägg på kulturnätverket snob.ru att det är hög tid att någon tar sig an temat om Ivan IV och Opričninans roll i historien, som han menar att man i Ryssland tidigare ryggat för. 51 Sorokin menar att det finns en mängd filmer om Stalin och hans terror, men att filmer eller andra konstnärliga verk om Ivan IV terrorvälde är en 48 Usyskin syftar på Pavel Lungins tidigare filmer Taxi Blues och Luna Park. 49 Lev Usyskin, Car Ivan Groznyj, prozvannyj za cvoju žectokost Vasil evičem, polit.ru, 13 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://polit.ru/article/2009/11/13/tsar/ + kommentar om översättning Groznyj the Terrible 50 Dmitrij Volodichin, Pochvala složnosti, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/pohvala-slozhnosti 51 Vladimir Sorokin, Car i režissёry, snob.ru, 1 december 2009, hämtad 23 maj 2016. https://snob.ru/profile/about/5295 20

bristvara. Sorokin anser att filmen är en helt och hållet värdig produkt och han kallar Ivan IV för vår Sauron 52 och grundaren av Colamaktvertikalen : И скажу: вполне достойный продукт. И Мамонов зря на себя наговаривал: царь из него получился. Вполне осознанное художественное высказывание на тему, к которой в России до сих пор боятся прикасаться: Грозный и опричнина. Снята куча фильмов про Сталина и его террор, а про Грозного, нашего Саурона, основателя Кола Вертикали Власти, расчленителя русского сознания на опричных и земских, раз, два и обчелся.. 53 2.2.2. Kopplingar till Stalin Elena Jampol skaja drar paralleller än till nutiden, än till Stalintiden i sin artikel i Izvestija. Hon menar att Lungin gör en slags pastisch på Stalintiden i filmen, med en symbolik som hon menar är mycket tydlig. Opričninan skulle då representera 30-talets terror och slutscenen med den brinnande kyrkan som en gestaltning av rivningen av Kristi-frälsarkatedralen i Moskva 1931: Опричнина как каста безнаказанных, клевета, доносы, выбитые показания и самооговоры, проклятия врагам царя и народа, расправа с лучшими воеводами - в отношении "Царя" Иосиф Виссарионович тоже вряд ли бы впал в заблуждение. Даже купол горящей церкви падает у Лунгина, как в хронике 1931 года с храма Христа Спасителя. Так же тяжко и безнадежно ударяется о землю крест. Конечно, активизировавшийся в последнее время интерес к Ивану Грозному - это сублимация интереса к Сталину. Не по причине того, что про Сталина снимать нельзя, а от обратного - потому что снято избыточно много. Природа сильной власти - вопрос, от которого у России холодеет под ложечкой, он не надоедает никогда, но изучают теперь эту природу на более древнем материале. 54 52 Sorokin refererar här till J.R.R. Tolkiens böcker om Sagan om Ringen, där Sauron (ett väsen) är ondskan som skoningslöst förgör allt i sin väg. 53 Vladimir Sorokin, Car i režissёry, snob.ru, 1 december 2009, hämtad 23 maj 2016. https://snob.ru/profile/about/5295 54 Elena Jampol skaja, Ivan Groznyj imeni Tarasa Bul by, Izvestija, 21 juni 2009, hämtad 22 maj 2016. http://izvestia.ru/news/349873 21

Även i internet-tidningen fontanka.ru menar man att parallellerna mellan filmen och Sovjettiden är uppenbara och att Ivan IV spelar Stalins roll i en annan tid: Выбор режиссёром этого времени не случаен: в объятой войнами, бедствиями и голодом Руси царю Ивану Грозному повсюду мерещатся «враги»: в каждом он видит предателя и отовсюду ждет измены. Руками своих верных слуг-опричников Грозный проливает кровь по всей державе и учиняет репрессии против инакомыслящих в общем, параллели с советской и постсоветской властью вполне очевидны. 55 Dmitrij Volodichin skriver i Russkij Žurnal att resonemanget om Ivan IV i princip alltid polariseras i det kollektiva medvetandet idealiskt svart eller idealiskt vitt. Han menar att både Sovjetromantiker och 90-talets liberaler använder Ivan IV och Stalin för att nå sina egna syften. Liberalerna för att peka på vilka sorts tyranner som totalitarismen föder och Sovjetromantikerna för att visa vilken tur det var att tyrannerna rensade ut, så att det ryska folket slapp sitta i knät på cola-liberaler och oligarker. Volodichin understryker här det liberala missnöjet med den konservativa ryska folkviljan: [ ] да тут извечное сочетание деспотизма с холопством, тут всё надо разрушить, чтобы потом построить здание свободы; в 1990-х начали, но народная косность помешала, нам нужен другой народ!. 56 2.2.3 Ideologisk konflikt med väst? Som tidigare delvis framkommit i föregående avsnitt så finns det en tydlig polemisk inriktning där väst eller västvärlden används i argumentationen som kontrast till de egna värderingarna. Denna anti-väst diskurs kan härledas mycket långt tillbaka och kan knappast sägas vara unik för den här debatten. 55 Kirill Veselago, Car : strasti Ioanna po Lunginu, fontanka.ru, 3 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.fontanka.ru/2009/11/03/093/ 56 Dmitrij Volodichin, Pochvala složnosti, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/pohvala-slozhnosti 22

I den ortodoxa tidningen Neskučnyj Sad menar skribenten att Lungin accentuerat kontrasterna mellan väst och Ryssland och att parallellerna till nutiden är mycket tydliga i filmen. 57 I tidningen Zavtra menar skribenterna att när Filipp i en scen försöker förmå IV att inte synda, att inte lyssna på den helige dåren som frestar honom att sätta Gud på prov, snarare är ett uttryck för europeiska kulturella värderingar än kristna, По-европейски культурный Филипп пытался вразумить Иоанна: "Прекрати, государь!", но в ответ только слышал юродствующий хохот царского прихвостня инока Вассиана (Охлобыстин). Опричники недовольны новым митрополитом. Над головой священнослужителя сгустились тучи.. 58 Lungin drar en tydlig parallell till Bibeln 59, som av Zavtras skribenter tolkas som en flört med europeiska värderingar. Skribenterna menar att den västvänlige Lungins uppgift är att visa att Ryssland styrdes av sadister (Opričninan) som leddes av en galning (Ivan IV) och att detta gjorts av Lungin för att tillfredsställa det civiliserade väst, att uppfylla den förväntade bilden av Ryssland: Его задача показать, что на Руси в те времена правила кучка садистов во главе с маньяком. И угодить цивилизованному Западу, на который всегда ориентировался Лунгин, постоянно таская свои картины в Канн.. Även Belorukovs ironiserar när de benämner väst som civiliserat, syftandes på hur Ryssland i deras uppfattning framställs som barbariskt i kontrast mot det kultiverade västlandet. Historikern Igor Frojanov som intervjuats av Russkaja Linija beskriver Lungins porträtt av Ivan IV som ideologiskt farligt. Frojanov anser att Lungin ägnar sig åt politisk spekulation efter att byggt upp ett förtroende hos de ortodoxa i Ryssland, efter sin av kyrkan hyllade film Ostrov. Fronjanov menar att Lungin nu utnyttjade detta förtroende när han gjorde Tsar 57 Elena Saval eva, Očen priyatno, car, Žurnal Neskučnyj Sad 4 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://www.pravmir.ru/ochen-priyatno-car/ 58 Anastasia Belorukova, Boris Belorukov, Car Pёtr, Zavtra, 15 juli 2009, hämtas 22 maj 2016. http://zavtra.ru/content/view/2009-07-1581/ 59 Bibel 2000, Matteusevangeliet 4:6, Örebro 2000. 23

för att förmedla sin antiryska inställning. 60 Även Elena Jampol skaja menar i Izvestija att Lungin åtnjöt en priviligierad särställning efter succén med Ostrov och kritiserar honom för vad hon anser vara en pretention, att objektivt beskriva den ryska historien i sin film. 61 Här gör dock både Frojanov och Jampol skaja sig skyldiga till vad de anklagar Lungin för, att föra ett genompolitiserat resonemang i syfte att ställa objektet för debatten i dålig dager. Boris Sokolov skriver i Russkij Žurnal om Lungins uttalanden. Sokolov anser inte att Lungin når sitt eget uttalade syfte med filmen, att visa att Ryssland inte behöver en tyrann vid statsmakten, Лунгин утверждает что главная задача его фильма «развеять миф, будто Россия нуждается в тирании как форме государственной власти». Но, строго говоря, тезис о необходимости тирании в фильме никак не опровергается. Ведь всегда может случиться, что во главе государства окажется сумасшедший или одержимый дьяволом. Но этот факт сам по себе не уничтожает форму правления, при которой такое становится возможным.. 62 Sokolov bemöter även argumenten om att filmen skulle vara en antitotalitär manifestation från Lungins sida. Han anser att Lungin uttrycker detta så vagt i filmen att han inte får fram sitt budskap till de breda massorna och att det inte finns någon anti-monarkistisk idé i filmen: Нет в фильме, вопреки расхожему мнению, и никакой антимонархической идеи. Ну, оказывается на царском троне сумасшедший или, как говорили в старину, бесноватый. Ну и что с того? Идею монархии это в принципе не подрывает. 63 I Novaja Gazeta uppfattar Dmitrij Travin å sin sida filmen som patriotisk i en tradition som stammar från nationalskalden Aleksandr Puškin. Travin menar att filmen talar ett patriotiskt 60 Igor Frojanov, Lungin ocenivaet ėpochu Ioanna Groznogo odnoboko i odnostoronne, Russkaja Linija, 6 november 2009, hämtad 22 maj 2016. http://rusk.ru/st.php?idar=185760 61 Elena Jampol skaja, Ivan Groznyj imeni Tarasa Bul by, Izvestija, 21 juni 2009, hämtad 22 maj 2016. http://izvestia.ru/news/349873 62 Boris Sokolov, Car protiv Boga, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/car-protiv-boga 63 Boris Sokolov, Car protiv Boga, Russkij Žurnal, 20 november 2009, hämtad 20 maj 2016. http://www.russ.ru/pole/car-protiv-boga 24