Komplettering Diarienr 1 (5) 2016-03-29 462-2016 Högsta Förvaltningsdomstolen Box 2293 103 17 Stockholm Komplettering av överklagande Klagande Datainspektionen, Box 8114, 104 20 Stockholm Motpart SIS LVM-hem Lunden, 202100-4508, S:t Lars väg byggnad 91, 222 70 Lund Överklagat avgörande Kammarrätten i Göteborgs dom den 17 februari 2016 i mål nr 4452-15 Saken Tillstånd till kameraövervakning enligt kameraövervakningslagen (2013:460) Inledning Datainspektionen har överklagat Kammarrätten i Göteborgs dom den 17 februari 2016 i mål nr 4452-15 och i samband härmed begärt anstånd till och med den 30 mars 2016 med att precisera yrkanden, grunder och övriga omständigheter. Prövningstillstånd Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta förvaltningsdomstolen klarlägger hur länsstyrelserna ska hantera ansökningar om tillstånd till kameraövervakning som avser övervakningskameror vars upptagningsområden utgörs av både en plats dit allmänheten har tillträde och en plats dit allmänheten inte har tillträde. Denna fråga har inte prövats tidigare av Högsta förvaltningsdomstolen och den nuvarande Postadress: Box 8114, 104 20 Stockholm E-post: datainspektionen@datainspektionen.se Webbplats: www.datainspektionen.se Telefon: 08-657 61 00
Datainspektionen 2016-03-29 Diarienr 462-2016 2 (5) rättstillämpningen hos landets länsstyrelser uppvisar en bristande likformighet. Datainspektionens yrkande Datainspektionen yrkar att Högsta Förvaltningsdomstolen, med ändring av kammarrättens dom, avvisar SIS LVM-hem Lundens (SIS) ansökan om tillstånd till kameraövervakning i den del ansökan avser en plats dit allmänheten inte har tillträde; i det aktuella fallet har allmänheten inte tillträde till området innanför inhägnaden. Grund för yrkandet Länsstyrelsen har beviljat tillstånd till kameraövervakning avseende en plats dit allmänheten inte har tillträde. Länsstyrelsen har dessutom meddelat villkor avseende kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde. Länsstyrelsen har inte varit behörig att besluta om tillstånd till eller meddela villkor avseende kameraövervakning av en sådan plats. Lagrum 8, 9 och 22-23 kameraövervakningslagen (2013:460) Utveckling av talan Datainspektionen hänvisar till vad som tidigare har anförts i överklagandeskrivelserna till förvaltningsrätten och kammarrätten. Därutöver görs följande tillägg och förtydliganden. Kammarrätten har vid sin bedömning konstaterat att de aktuella kamerorna kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde och att de således är tillståndspliktiga. Kammarrätten menar vidare att den omständigheten att de aktuella kamerorna även kan riktas mot en plats dit allmänheten inte har tillträde inte medför någon annan bedömning eftersom tillståndsplikten är knuten till att kameran kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Kammarrätten anser dock, vilket framgår av den överklagade domen, att den som bedriver övervakning på en plats dit allmänheten inte har tillträde, även har att följa de bestämmelser som gäller för sådan övervakning.
Datainspektionen 2016-03-29 Diarienr 462-2016 3 (5) Datainspektionen delar kammarrättens bedömning att de aktuella övervakningskamerorna kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. De är således tillståndspliktiga enligt 8 kameraövervakningslagen. Däremot anser Datainspektionen att ett tillstånd till kameraövervakning inte kan avse en plats dit allmänheten inte har tillträde eftersom övervakning av en sådan plats inte kräver tillstånd. Vidare kan villkor som meddelats enligt 19 kameraövervakningslagen inte avse en plats dit allmänheten inte har tillträde. I det nu aktuella tillståndet har dock Länsstyrelsen i Skåne län uttryckligen gett tillstånd till kameraövervakning beträffande en plats dit allmänheten inte har tillträde samt meddelat villkor enligt 19 kameraövervakningslagen med anvisningar för hur övervakningen får ske (se den inledande beslutsmeningen samt punkten 7 i länsstyrelsens beslut). Datainspektionen anser att kammarrätten rätteligen skulle ha avvisat SIS LVM-hem Lundens ansökan om tillstånd till kameraövervakning i den del ansökan avser en plats dit allmänheten inte har tillträde, vilket var Datainspektionens yrkande. Härigenom skulle länsstyrelsens tillstånd endast ha reglerat och gett anvisningar för sådana områden som omfattas av länsstyrelsens behörighet, dvs. platser dit allmänheten har tillträde. Enligt Datainspektionen råder det efter kammarrättens avgörande fortfarande osäkerhet kring hur en ansökan om tillstånd till kameraövervakning med kameror som både kan övervaka en plats dit allmänheten har tillträde och en plats dit allmänheten inte har tillträde ska hanteras. Osäkerheten avser om länsstyrelsen är behörig att pröva en sådan ansökan och meddela villkor för övervakningen även i den del ansökan avser en plats dit allmänheten inte har tillträde. Den i målet aktuella situationen har varken berörts i förarbetena till kameraövervakningslagen eller i förarbetena till tidigare lagstiftning på området. Frågan har inte heller tidigare prövats i domstol. Om ordalydelsen i 8 kameraövervakningslagen tolkas så att det saknas utrymme för att avvisa en ansökan på det sätt som Datainspektionen yrkar i detta mål, skulle övervakningskameror som kan övervaka både en plats dit allmänheten har tillträde och en plats dit allmänheten inte har tillträde vara tillståndspliktiga kameror i sin helhet. Det skulle få till följd att länsstyrelsen skulle vara behörig att inom ramen för en tillståndsprövning enligt 9 kameraövervakningslagen pröva tillåtligheten av kameraövervakning som
Datainspektionen 2016-03-29 Diarienr 462-2016 4 (5) sker på platser dit allmänheten inte har tillträde, under förutsättning att den prövade kameran även har ett upptagningsområde som är en plats dit allmänheten har tillträde. Det vore enligt Datainspektionen otillfredsställande och i strid med uppdelningen i kameraövervakningslagen om länsstyrelserna under vissa förutsättningar skulle vara behöriga att pröva tillåtligheten av kameraövervakning som sker på platser dit allmänheten inte har tillträde, dvs. för samma platser som Datainspektionen enligt 40 kameraövervakningslagen och 2 kameraövervakningsförordningen (2013:463) är tillsynsmyndighet. En sådan ordning skulle enligt inspektionen leda till oönskade gränsdragningsproblem och otydlighet i ansvarsfördelningen mellan Datainspektionen och länsstyrelserna. Man kan till exempel fråga sig vilken myndighet Datainspektionen eller länsstyrelsen som ska pröva ett klagomål som går ut på att kameraövervakningen innanför den aktuella inhägnaden [ett område som ingen ifrågasätter är en plats dit allmänheten inte har tillträde] sker i strid med kameraövervakningslagen. Datainspektionen anser att den omständighet att lagstiftaren valt att dela upp kameraövervakningslagen och dess tillämplighet beroende på vilken plats som övervakningen ska ske på och införa olika regler för respektive plats med styrka talar för att det är platsens karaktär utifrån allmänhetens tillträde som ska avgöra vilka regler som ska tillämpas och inte om det är en eller flera kameror som övervakar platsen. Kammarrättens skrivningar i domskälen om att den som bedriver kameraövervakningen ska följa de regler som gäller för platser dit allmänheten inte har tillträde i det fall en sådan plats övervakas, talar också för att det är platsens karaktär som ska avgöra vilka regler som ska tillämpas. Det är sammanfattningsvis av stor vikt för rättstillämpningen att det tydliggörs hur länsstyrelserna ska hantera en ansökan om tillstånd till kameraövervakning där en eller flera kameror kan övervaka både en plats dit allmänheten har tillträde och en plats dit allmänheten inte har tillträde. Detta överklagande har beslutats av generaldirektören Kristina Svahn Starrsjö efter föredragning av juristen Malin Ricknäs. I den slutliga handläggningen har även chefsjuristen Hans-Olof Lindblom och enhetschefen Nicklas Hjertonsson deltagit.
Datainspektionen 2016-03-29 Diarienr 462-2016 5 (5) Kristina Svahn Starrsjö Malin Ricknäs