PROTOKOLL 2/2012. Tid kl Plats Johannes församlings församlingshem, Högbergsgatan 10 E II, Helsingfors

DOMKAPITLET I BORGÅ STIFT PROTOKOLL 2/2012 Stiftsfullmäktige Tid 19.04.2012 kl 12.00-14.40 Plats Johannes församlings församlingshem, Högbergsgatan 10 E II, Helsingfors Närvarande Aaltonen Monica Frånvarande Broo Bengt Ekholm Camilla prästmedlem Engblom Magnus Erickson Gerd Fernström Stig-Olof prästmedlem Klingenberg Johan prästmedlem Frånvarande Knuts Lars-Runar Lassila Max-Olav prästmedlem Lawast Ruth Frånvarande Liljeström Helene prästmedlem Lindbäck Peter Monnberg Tove Nyberg Stig Näse Gun-Maj Sandell Torsten prästmedlem Sjöbacka Kristian Snellman Hans Sveholm Pehr Westerlund Johan prästmedlem Åminne Cecilia Rose-Maj Friman suppleant Tom Zilliacus suppleant Vikström Björn biskop Lindgård Mats domprost Frånvarande Österholm Kasten lagfaren assessor Ekstrand Sixten stiftsdekan Frånvarande Laxell Anders prästassessor Frånvarande Lemberg Robert prästassessor Frånvarande Saarukka Karin Abrahamsson Clas notarie, sekreterare Häggblom Freja Borgå stifts representant i Kyrkostyrelsen Frånvarande Träskbacka Bror direktor vid KCSA Frånvarande Ahlnäs Görel kyrkomötesombud Frånvarande Kankkonen Stig kyrkomötesombud Perret Henrik kyrkomötesombud Frånvarande Westerlund Åsa A. kyrkomötesombud Frånvarande

2/18 På stiftsfullmäktiges vägnar: Lars-Runar Knuts ordförande Clas Abrahamsson sekreterare Protokollet justerat: Johan Westerlund Cecilia Åminne

3/18 DOMKAPITLET I BORGÅ STIFT PROTOKOLL 2/2012 Stiftsfullmäktige 19.04.2012 1 Sammanträdets öppnande Sammanträdet öppnades med andakt som hölls av biskop Björn Vikström. Stiftsfullmäktiges beslut: Sammanträdet förklarades öppnat. 2 Konstaterande av laglighet och beslutförhet Enligt KL 7:4,1 är ett församlingsorgan beslutfört då över hälften av medlemmarna är närvarande. Kallelsen hade sänts till ledamöterna den 22 mars 2012, i enlighet med 2 i arbetsordningen för stiftsfullmäktige, en månad före sammanträdet. Föredragningslistan hade sänts den 28 mars 2012, vilket uppfyller arbetsordningens krav på att den skall sändas senast fem dagar före sammanträdet. Stiftsfullmäktiges beslut: Sammanträdet förklarades lagenligt sammankallat och efter förrättat namnupprop förklarades sammanträdet beslutfört. 3 Val av protokolljusterare och rösträknare Enligt 6 i arbetsordningen för stiftsfullmäktige väljs två protokolljusterare som skall justera sammanträdets protokoll. Stiftsfullmäktige kan särskilt besluta att protokollet eller en del av detsamma justeras omedelbart. Om det efter protokolljusteringen råder oenighet om protokollets innehåll skall stiftsfullmäktige till denna del slå fast ordalydelsen i protokollet. De valda protokolljusterarna fungerar också som rösträknare. Stiftsfullmäktiges beslut: Till protokolljusterare valdes Johan Westerlund och Cecilia Åminne.

4/18 4 Fastställande av föredragningslistan Stiftsfullmäktiges beslut: Föredragningslistan fastställedes i befintlig form. 5 <2012-00079> Initiativ till stiftsfullmäktige om upprätthållandet av gamla kyrkliga byggnader, Sandell Torsten Föredragande: Lagfarna assessorn Kasten Österholm Domkapitlets framställning till stiftsfullmäktige 5/2012 Stiftsfullmäktigemedlemmen Torsten Sandell har inlämnat följande initiativ till stiftsfullmäktige i Borgå stift: Initiativ till stiftsfullmäktige i Borgå stift 19.4.2012 Statligt ansvar för upprätthållandet av gamla kyrkliga byggnader Vackra gamla kyrkor, klockstaplar, kapell, prästgårdar och därtill hörande byggnader i vårt land är en del av vårt nationella kulturarv. Särskilt är kyrkorna året runt självklara besöksmål för turister och andra besökare. De också landmärken och stolta symboler för bygden och dess människor. Gamla kyrkor vittnar om Guds närvaro och klockornas ljud om Guds röst bland människor. Vi har skäl att vara glada och tacksamma för dessa byggnader och att församlingarna får disponera dem. Ekonomiska utmaningar Gamla byggnader väcker ändå inte enbart tankar av glädje och tacksamhet, särskilt inte inför budgetdiskussioner som gäller större renoveringsarbeten. Tvärtom kan en församling t o m känna sin verksamhet hotad inför det att en väsentlig del av resurserna borde användas för grundrenovering av gamla kyrkliga byggnader. Det här gäller särskilt i bygder där befolkningen eller verksamheten minskar. Under år 2010 investerade kyrkan totalt 4,23 miljoner euro för att renovera kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Dessutom användes samma år 9,74 miljoner euro för vård av kulturarvsegendom. Kostnaderna varierar från år till, vilket framgår ur nedanstående tabell. Tabell: Finlands evangelisk-lutherska kyrkas investeringskostnader för kulturhistoriskt värdefulla byggnader samt kostnader för vård av kulturarvsegendom 2006-2010 (miljoner euro) (Källa: Statistisk årsbok för kyrkan 2010 s.202-203). 2006 2007 2008 2009 2010 Byggnader 2,07 9,77 6,99 5,59 4,23 Kulturarvsegendom.. 2,01 7,05 8,76 9,74 De största investeringskostnaderna fanns i Sankt Michels och Kuopio stift, medan de största

5/18 kostnaderna för vården av kulturarvsegendom fanns i Helsingfors stift. Kostnaderna i statistiken räknas inte till sitt fulla belopp, utan till vissa delar endast till 50 % (Statistisk årsbok för kyrkan 2010 s. 200-203). Vid grundrenoveringar anlitas kunniga arkitekter och byggnadsarbetare under ledning av museiverkets expertis. Dessa betydelsefulla tjänster är i dagens läge dock allt dyrare att använda, samtidigt som de är ofrånkomliga. Att skjuta upp stora renoveringar i brist på pengar är självfallet ingen hållbar lösning, utan bidrar dessvärre till att ytterligare förvärra läget. Historisk bakgrund Man kan fråga som om församlingarna har förbyggt sig eller själva åstadkommit den återvändsgränd som kan skönjas, då de innehar byggnader som de inte nödvändigtvis förmår upprätthålla. Svaret kan vi finna i historien och i den tid då kyrka och stat var ett. Gamla kyrkliga byggnader byggdes på basen av konungens eller storfurstens beslut och med stöd av dennes resurser. Byggnaderna var således både statliga och kyrkliga. Den lokala församlingen fattade aldrig ensam besluten att bygga, även om också ortens befolkning deltog i kostnaderna med sina skattemedel. De medeltida stenkyrkorna längs våra kuster uppfördes inte heller enbart för att skapa gudstjänstrum åt lokalförsamlingarna, utan de var också dåtida skrytbyggen som skulle vittna om regentens makt och resurser. Hade lokalförsamlingarna enbart själva fått bestämma, så hade byggnaderna utan tvekan ha blivit både mindre och mer anspråkslösa. Regenten var kyrkans överhuvud. Socknarnas förvaltning var anförtrodd åt församlingarna ända till dess att kommunerna såg dagens ljus i början av år 1865. Församlingarna ansvarade fram till dess för sjukvård, skola, fattigvård och annan förvaltning, och hade i gengäld rätt att uppbära den skatt som idag kallas kommunalskatt. Ur dessa skattemedel bekostades också byggandet och skötseln av allmänna byggnader, till vilka de kyrkliga givetvis också hörde. I och med kommunallagen 1864 och kyrkolagen 1869 överfördes huvudparten av församlingarnas skatteintäkter till kommunen. Genom dessa lagar, samt genom folkskollagen 1866 och fattigvårdslagen 1879, kan man säga att staten skiljdes från kyrkan i vårt land. De kyrkliga byggnaderna fick församlingarna behålla, men de fick också påta sig ansvaret för deras skötsel. Förändringen var synnerligen radikal. Kostnaderna för byggnader som församlingarna har byggt 1865 eller senare har församlingarna däremot kunnat beräkna utgående från de kyrkoskattemedel man haft till förfogande. Det skulle vara väsentligt att erkänna att kyrkliga byggnader från före 1865 har en särskild ställning bland församlingarnas byggnader, eftersom de också är statliga byggen. Därför borde staten också påta sig ett betydande ansvar för att dessa byggnader kan upprätthållas som en del av vårt kulturarv. Jag anser att året 1865 är en vattendelare i sammanhanget. På goda grunder också motivera självständighetsåret 1917 som en avgörande gräns, eftersom kyrkliga byggnader byggda före nämnda år är skyddade i lag (KL 1054/1993,14:5 ). Kyrkans ställning förändras I takt med att allt fler församlingsmedlemmar numera skriver ut sig ur kyrkan förändras situationen för kyrkan på ett grundläggande sätt. Kyrkans framtida möjligheter att bära ansvar för bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål försämras hela tiden. Allt färre människor, församlingarnas medlemmar, betalar de facto för att vackra gamla kyrkliga byggnader bevaras i vårt land. Församlingarna är visserligen inte uttryckligen skyldiga att upprätthålla sina gamla byggnader, men det är ändå frågan om

6/18 större eller mindre kulturskandaler att inte göra det. Att låta en gammal kyrklig byggnad förfalla i brist på medel för renovering är inte heller i enlighet med lagens anda. Det skulle vara viktigt att kyrka och stat kunde enas om att byggnader från tiden före 1865 är en del av vårt nationella kulturarv som alla, inte enbart kyrkans medlemmar, har ett ansvar för och kan känna gemensam glädje för. Det är också skäl att minnas att de regionala skillnaderna i vårt land kan vara beaktansvärda i ekonomiskt hänseende. För en liten församling med en gammal kyrka är situationen besvärligare än för en stor stadsförsamling. Kyrkostyrelsen kan visserligen stöda mindre bemedlade församlingar med medel ur Kyrkans centralfond, som fungerar som en utjämningsfond. Samfundsskatten Samfundsskatten, som under de senaste åren varierat mellan 1,75 2,55 %, är den ersättning som staten ger kyrkan för att den sköter vissa samhälleliga uppdrag. Hit räknas gravväsendet, delar av folkbokföringen samt just skyddandet av värdefulla gamla byggnader. Till de samhälleliga uppdragen kunde man på goda grunder också räkna barn- och ungdomsarbetet. I princip har alltså staten tagit ansvar för de gamla statsbyggda kyrkorna genom arrangemanget med samfundsskatt. I praktiken ser det ändå annorlunda ut. Det huvudsakliga problemet är att samfundsskattemedlen inte räcker till och har varierat under det senaste decenniet. Kyrkans underskott för begravningsväsendet var år 2010 109,25 miljoner euro (Statistisk årsbok för kyrkan 2010 s.214). Folkbokföringen kostade kyrkan ca 4,5 miljoner euro. Samfundsskatten samma år uppgick till 112,45 miljoner euro (Församlingarnas ekonomi 2010, tabell 1). Samfundsskatten täckte således 2010 begravningsväsendets kostnader och en del av folkbokföringen. Men det fanns inga medel över för skötseln av gamla byggnader. Kostnaderna för gamla byggnader och kulturarvsegenomden uppgick 2010 till 14 miljoner euro, som tabellen ovan visar. Det andra problemet är att samfundsskatten är ett trubbigt verktyg. Stora stadsförsamlingar med många företag får stora skatteintäkter, medan församlingar t ex i skärgården med en gammal stenkyrka att sköta får bara små intäkter. Kyrkostyrelsen har som sagt dock möjligheter att göra utjämningar. Kyrkan måste i dagens läge räkna med betydande ekonomiska uppoffringar för skötseln av sina samhälleliga uppdrag. Det betyder i förlängningen att kyrkans medlemmar, som utgör 77,3 % av finländarna, betalar för sådant som samhället anser höra till det allmänna bästa. Uppoffringarna drabbar också församlingarna olika. Lagstiftningen Om skyddandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader stadgas det i lagen om skyddande av byggnadsarvet (L 498/2010). Lagens syfte är trygga den byggda kulturmiljöns mångfald med avseende på tid och rum, värna om dess egenart och särdrag samt främja kulturellt hållbar vård och användning av den. ( 1). Särskilt avser lagen byggnader som är av nationell betydelse. Ägaren till en byggnad som förklarats skyddad kan inom ramen för statsbudgeten beviljas bidrag för byggnadens skötsel och underhåll. Bidrag kan också ges åt byggnader som inte förklarats skyddade ( 16).

7/18 Problemet för kyrkan är att denna lag undantar de kyrkliga byggnaderna. Framställningarna är förbehållna byggnadens ägare, staten, landskapsförbunden, kommunerna och registrerade sammanslutningar som värnar om kulturarvet ( 5). Men då det gäller de kyrkliga byggnaderna hänvisas det kort till kyrkolagen i 2. Kyrkostyrelsen har ingen framställningsrätt, även om undantag i praktiken har förekommit. I vissa fall har också EU-bidrag kunnat erhållas. Kyrkolagen (L 1054/1993) stadgar om gamla kyrkliga byggnaders skydd i 14:5. En kyrklig byggnad som är uppförd före 1917 är underkastad byggnadsskydd. Kyrkostyrelsen kan därtill besluta att en kyrklig byggnad som är yngre skall förklaras skyddad. Om kostnaderna för skyddandet av gamla kyrkliga byggnader stadgas i 7: En församling som inte i sin verksamhet kan använda en skyddad kyrklig byggnad som den äger eller annars kan få en skälig nytta därav, kan inte förpliktas att vidta sådana skyddsåtgärder för vilka kostnaderna slår i uppenbart missförhållande till de medel som församlingen kan anvisa för underhåll och renovering av alla sina kyrkliga byggnader. Gunnar Grönblom konstaterar i sin lagkommentar att kyrkan inte har rätt att kräva statligt underhåll för gamla skyddade byggnader, men att museiverket i flera fall ändå beviljat medel. I kyrka-statkommitténs betänkande (1977:21 s147-151) föreslog man en särskild lag om statsbidrag för renovering och underhåll av gamla kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga byggnader. Men förslaget ledde inte då till någonting, konstaterar Grönblom. Han noterar också att kyrkan i Sverige, sedan skiljandet från staten 2000, erhåller statliga medel för att upprätthålla kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga byggnader (Kyrkans lagstiftning med kommentarer, Borgå 2002, s.82-83). Konklusion Jag anser att det skulle vara motiverat att staten genom en ändring av kyrkolagen eller genom en särskild lag övertog ett betydande ansvar för uppräthållandet av kyrkliga byggnader som uppförts i Finland före år 1865. Kyrkostyrelsen borde räknas till de instanser som kan göra framställningar till statsbudgeten om skyddandet av gamla kyrkliga byggnader. Att allmänt höja samfundsskatten är inte en lösning, eftersom den inte ser till de regionala skillnaderna eller de lokala behoven. Församlingarna, som använder byggnaderna, skulle däremot fortsättningsvis ansvara för det normala underhållet, inredning, värme, belysning mm. Förslag Stiftsfullmäktige i Borgå stift föreslår att kyrkomötet bereder ett lagförslag till riksdagen som innebär att staten påtar sig ett betydande ansvar för upprätthållandet av kyrkliga byggnader som är byggda före år 1865. Ingå den 3 mars 2012 Torsten Sandell kyrkoherde Kyrkoherde Torsten Sandell tar upp en viktig fråga, d.v.s. kostnaderna för underhåll och renovering av kyrkliga byggnader. Underhållet och renoveringen av kyrkliga byggnader medför stora ekonomiska uppoffringar för församlingarna. I synnerhet för de församlingar som har flera kyrkor och andra kyrkliga byggnader att underhålla är kostnaderna oskäligt stora. Många av våra kyrkor har även ett nationellt kulturvärde och ett statligt stöd för de här byggnaderna

8/18 kan anses vara motiverat. Kyrkan har inte möjlighet att genom lagändringar ålägga staten att betala understöd för underhållet av kyrkliga byggnader utan frågan om understöd borde tas upp i diskussioner mellan kyrkan, närmast kyrkostyrelsen, och statsmakten. Sandells initiativ torde därför sändas till kyrkostyrelsen för kännedom och för att kyrkostyrelsen vid tillfälle skulle kunna ta upp en diskussion med statsmakten om ökat ekonomiskt stöd för underhållet av kyrkliga byggnader. Beslutsförslag: Domkapitlet föreslår att stiftsfullmäktige sänder Torsten Sandells initiativ till kyrkostyrelsen för kännedom och eventuella åtgärder. Beslut: Bengt Broo föreslog att beslutet skulle lyda: Stiftsfullmäktige sänder Torsten Sandells initiativ till kyrkostyrelsen för kännedom och för vidtagande av lämpliga, nödigbefunna åtgärder. Förslaget vann inget understöd. Peter Lindbäck föreslog att beslutet skulle lyda: Stiftsfullmäktige beslöt sända Torsten Sandells initiativ till Kyrkomötet och till Kyrkostyrelsen för åtgärder, bland annat att beaktas vid den fortsatta beredningen och behandlingen av förslaget till ändrade bestämmelser om skyddet av kyrkliga byggnader i kyrkolagen. Förslaget vann allmänt understöd. Vid omröstningen gavs två röster för beredningens förslag och 18 röster för Lindbäcks förslag. Stiftsfullmäktige beslöt således i enlighet med Lindbäcks förslag. Rättelseyrkande: Enligt 24 kap 5 i kyrkolagen får ändring i detta beslut inte sökas. Åtgärder: Ärendet skickas till kyrkostyrelsen. 6 <2012-00045> Utlåtande, Styrgruppens för förändringar i församlingsstrukturen slutrapport Föredragande: Stiftsdekan Sixten Ekstrand Domkapitlets framställning till stiftsfullmäktige 6/2012 Domkapitlet hade till stiftsfullmäktiges sammanträde 16.02 2012 berett ett utlåtande över Styrgruppens för förändringar i församlingsstrukturen slutrapport. Stiftsfullmäktige behandlade utlåtandet och beslöt att remittera det för ny beredning till sitt möte 19.04 2012. Föredraganden har bearbetat utlåtandet på basen av den diskussion som fördes i stiftsfullmäktige och har gjort följande förslag till utlåtande: Domkapitlet torde föreslå att stiftsfullmäktige avger följande utlåtande: I Nya testamentet beskrivs kyrkan med Kristuscentrerade dynamiska bilder som t.ex. lemmar i en kropp, levande stenar i en byggnad samt grenar på samma träd. Kyrkan är enligt Augsburgska bekännelsen de heligas gemenskap, där evangeliet förkunnas rent och sakramenten förvaltas rätt. (CA VII) Gemenskap, förkunnelse och sakramentsförvaltning är alltså yttre

9/18 tecken på församlingen. Enligt kyrkolagen skall församlingen sköta förrättandet av gudstjänster och dop, utdelning av nattvarden samt andra kyrkliga förrättningar, kristen fostran och undervisning, själavård, diakoni och missionsarbete samt övriga uppgifter som grundande sig på det kristna budskapet avser förkunnelse och tjänst. (KL 4:1) Förutom dessa uppgifter har församlingarna (alternativt samfälligheterna) ansvar bl.a. för begravningsväsende och vissa folkbokföringsuppgifter. Stiftsfullmäktige i Borgå stift anser det vara både teologiskt och principiellt viktigt att olika tänkbara strukturmodeller utvärderas utgående från kriteriet i vilken utsträckning respektive modell underlättar församlingarnas möjligheter att uppfylla ovannämnda grunduppgifter på landets bägge officiella språk. Eftersom skötseln av grunduppgifterna även kräver nödvändiga resurser för förvaltning och fastighetsskötsel bör strävan efter ekonomisk stabilitet vara ett annat viktigt kriterium. Ett tredje centralt kriterium är att bedöma huruvida respektive modell gör förvaltningen effektivare och enklare eller alternativt mer tungrodd, samt vilka inverkningar modellen har på medlemmarnas möjligheter att ta del i beslutsfattandet och i planeringen och förverkligandet av församlingsverksamheten. Stiftsfullmäktige kommer att i sitt utlåtande behandla de tre föreslagna modellerna, men önskar inledningsvis anlägga några principiella synpunkter på styrgruppens slutrapport. a) En grundläggande brist i hela rapporten är att den inte innehåller någon språkkonsekvensbedömning gällande hur de olika modellerna påverkar grundlagsenliga språkliga rättigheter. Frånvaron av en sådan betyder att grundläggande stadganden i både grund- och språklagen negligeras. Därför bör en språkkonsekvensbedömning som tar fasta på att de språkliga minoriteternas både svensk- och finskspråkigas rättigheter garanteras - göras för prosteri- och stiftsmodellerna innan beslut fattas om fortsatta åtgärder. b) Styrgruppen uppger att förslaget syftar till att effektivera förvaltningen och skapa ekonomiskt bärkraftiga enheter. Stiftsfullmäktige fäster härvid uppmärksamhet vid att rapporten inte innehåller några som helst ekonomiska beräkningar eller andra fakta som underbygger detta syfte. Detta är en stor brist och rapporten är på den här punkten halvfärdig och vilar på närmast spekulativa grunder. Denna omständighet gör att de som förväntas ge utlåtanden har svårt att ta ställning för prosteri- eller stiftsmodellen eftersom det inte finns några som helst fakta vad dessa modeller kommer att kosta kyrkan. Att på detta sätt fatta beslut i blindo i så stora frågor är inte förenligt med god och ansvarsfull förvaltning. Det bör därför föreligga tillförlitliga ekonomiska underlag för prosteri- och stiftsmodellen innan kyrkomötet i höst fattar beslut i frågan. c) Skapande av nya modeller för församlingsstrukturerna kräver ett omfattande lagstiftningsarbete, och innan det eventuellt inleds bör man noga överväga om det är möjligt att genomföra inom de tidsmässiga ramar som regeringens kommunreform ställer upp. Man bör även bedöma huruvida de resurser som det här kräver ger ett mervärde som uppväger insatserna och skapar en struktur som betjänar kyrkan på ett mera ändamålsenligt sätt än den nuvarande. d) I rapporten saknas även en behandling av den grundproblematik som är förknippad med att den kyrkliga beskattningen är kopplad till det kommunala. Stiftsfullmäktige anser att slutrapporten kunde ha uppmärksammat denna ytterst centrala frågeställning och närmare beskrivit förutsättningarna för att frikoppla den kyrkliga beskattningen från den kommunala. Samtidigt kunde kostnaderna och tidtabellen för en förändring av skatteuppbördssystemet ha medtagits i slutrapporten. Styrgruppen tar inte heller ställning till om de modeller som utvecklas skall kombineras med en uppluckring av parokialprincipen. Även om parokialprincipen fortsättningsvis bör vara grunden för församlingstillhörigheten är en större flexibilitet med möjlighet

10/18 till undantag av motiverade skäl att rekommendera. Det här skulle visserligen leda till att kyrkan blir tvungen att ta på sig både det ekonomiska och det praktiska ansvaret för hur församlingstillhörighet registreras, men det är en kostnadsökning som man inom kyrkan bör vara beredd att bära, för att kunna anpassa reglerna för medlemskapet till dagens samhälle. e) En fråga som även bör övervägas i det fortsatta arbetet med kyrkans strukturer är huruvida det skulle vara i kyrkans intresse att överge sin offentligrättsliga status, eftersom det skulle möjliggöra att församlingsenheterna befrias från ansvaret för en rad uppgifter förknippade med kyrkans myndighetsfunktion. 1. Samfällighetsmodellen Ett bevarande av samfällighetsmodellen och den nuvarande lagstiftningen är det enklaste och minst resurskrävande alternativet. Samfällighetsmodellen har för det mesta fungerat bra, och också de av Borgå stifts församlingar som hör till en samfällighet med finsk majoritet har i allmänhet tilldelats tillräckliga resurser. Om regeringens kommunreform förverkligas kommer det dock att uppstå olägenheter som en följd av att vissa kommuner blir stora både till areal och till invånarantal. Inom det kommunala fältet har utvecklingen mot allt större enheter möjliggjorts av att kommunen inte längre ses som en lokal gemenskap, utan som en producent av vissa lagstadgade tjänster. Om samma synsätt överförs på kyrkan blir följderna ödesdigra, eftersom församlingen i längden inte kan bestå om gemenskapsaspekten helt kommer i skymundan. Växer samfälligheterna ytterligare lider närdemokratin och församlingsmedlemmarnas kontakt till beslutsfattarna försvagas. Går kyrkan in för samfällighetsmodellen och samfälligheterna som en följd av kommunstrukturreformen blir ännu större än i dag, är det därför av stor vikt att grundstadgan utformas så att de lokala församlingarna får största möjliga självständighet beträffande inrättande av tjänster, användning av utrymmen och utformning av verksamheten inom de ekonomiska ramar som gemensamt fastställs för samfälligheten. Detta betyder att samfälligheten kunde bestå av rätt små församlingar och vid behov även av kapellförsamlingar. Stiftsfullmäktige anser att samfällighetsmodellen bäst svarar mot både helhetskyrkans och Borgå stifts behov. Den är flexibel och har under årtionden visat sig fungera relativt bra med beaktande av olika lokala behov. Det finns en färdig lagstiftning, vilket innebär att kyrkan inte behöver satsa resurser på att skapa strukturer för nya modeller. Vid behov kan den nuvarande lagstiftningen om samfälligheterna ses över och kompletteras så att den motsvarar rådande behov. 2. Prosterimodellen Det är mycket svårt att entydigt ta ställning till såväl prosteri- som stiftsmodellen utgående från slutrapporten eftersom styrgruppen inte tar ställning till hur den skall tillämpas på områden där församlingar hör till olika stift. Detta är en stor brist i rapporten och denna problematik bör utredas grundligt innan beslut fattas om vilken modell kyrkan går in för. Det ursprungliga förslaget till prosterimodell räknar med att prosterierna skulle fungera ungefär som de nuvarande samfälligheterna. Eftersom prosterierna emellertid enligt modellen skulle utgöra starka enheter med stor självbestämmanderätt skulle en sådan lösning föra med sig att Borgå stifts möjligheter att utöva sin tillsynsfunktion skulle försvagas. Dessutom skulle det lätt kunna uppstå lojalitetskonflikter i relation till prosteriet och dess kontraktsprost å ena sidan, och det egna stiftet och domkapitlet samt biskopen å andra sidan.

11/18 Prosterimodellen är således i den föreslagna formen helt otänkbar för Borgå stift eftersom den urholkar både Borgå stifts och de svenska församlingarnas påverkningsmöjligheter. Om prosterimodellen trots allt förverkligas bör den modifieras så att det antingen skapas parallella prosterier på de tvåspråkiga områdena eller så att man i tvåspråkiga prosterier har en finsk- och en svenskspråkig förvaltningsavdelning som leds av varsin kontraktsprost och står under respektive domkapitel. Den förra lösningen torde vara svår att genomföra så länge kyrkan håller fast vid parokialprincipen och bindningen till nuvarande skatteuppbördssystem. Den senare lösningen är enklare att genomföra t.ex. enligt den modell som finns i en del kommuner med en finsk- och en svenskspråkig skolförvaltning, där den svenska skolnämnden ansvarar för de svenska skolorna och den finska för de finska. Det stora och synnerligen tidskrävande problemet vid ett eventuellt införande av prosterimodellen är att den i tvåspråkiga områden skapar stora svårigheter vid delningen av egendomen (begravningsplatser, kyrkor och verksamhetsutrymmen) när samfälligheterna skall upplösas. Den förutsätter noggranna bestämmelser om hur egendomen hanteras. Alternativen är (a) att fastigheterna delas mellan svensk- och finskspråkiga församlingar, (b) att man äger och förvaltar dem gemensamt, eller (c) att man hyr fastigheter av varandra. Sannolikt behöver alla dessa tre lösningar tillämpas, och i initialskedet får man räkna med en hel del invecklade avtalsförhandlingar gällande fördelningen av egendom och användningen av gemensamma utrymmen. 3. Stiftsmodellen Skapandet av ett starkt stift har uppenbara fördelar för en minoritet inom kyrkan. Enligt modellen skall målsättningen vara att varje stift själv administrerar och förvaltar sin egendom inbegripet kyrkorna och andra fastigheter. Därigenom kunde man undvika en del av de dragkamper mellan språkgrupperna som tidvis uppkommer i nuvarande samfälligheter Men stiftsmodellen riskerar att skapa ett slags kyrkostyrelser i varje stiftsstad, som kräver en stor administrativ personal och leder till en orimlig arbetsbörda för stiftsledningen. Stiftsmodellen är även mera lämpad för stift som verkar på ett begränsat geografiskt område. För Borgå stifts del skulle den innebära att någon form av regional förvaltning ändå måste införas för att kunna sköta t.ex. fastigheterna på ett ändamålsenligt sätt. Ett införande av stiftsmodellen kräver även en översyn och nedskärning av kyrkans centralförvaltning, eftersom antalet anställda på stifts- och rikskyrkonivå annars riskerar att öka kraftigt. Fördelen med stiftsmodellen är att förvaltningen i församlingarna minskar betydligt, men till priset av en kraftig centralisering av beslutsfattandet i stiftet. Modellen kräver även en översyn av nuvarande skatteuppbördssystem så att Borgå stift ges möjlighet att själv fastställa en skatteprocent för sina medlemmar. Detta innebär att Borgå stift skulle ges en territorial status som omfattar hela landet, i likhet med den lagstiftning som redan nu tillämpas för Rikssvenska Olaus Petri församlingen och Deutsche Gemeinde. Ifall Borgå stift inte får denna status kringskärs stiftets beslutanderätt och verksamhetsmöjligheter. Om alla kyrkans medlemmar bosatta på samma ort skall ha samma skatteprocent, leder det till uppenbara orättvisor inom stiftet, då skatteprocenten varierar, vilket kan skapa tryck på hur medlen i sin tur fördelas mellan församlingarna. Tanken att stärka det andliga ledarskapet genom att tydligt framhålla biskopens roll som allas förman är i princip god, men i praktiken kommer det ändå, precis som i nuvarande samfällighetsmodell, att behövas förvaltningsdirektörer och andra sektorchefer som leder sina egna sektorer. I utlåtandet finns det också möjlighet att ge synpunkter på hur valsystemet i kyrkan borde utvecklas, oberoende av vilken modell man går in för. För att undvika dubbla val, men samtidigt bevara lokaldemokratin och medlemmarnas möjlighet att påverka, torde den bästa lösningen

12/18 vara direkt val av församlingsråd, som sedan i sin tur utser representanter i fullmäktige. 4. Slutsatser Utlåtandet bygger på tre kriterier: strukturmodellen bör stöda församlingarna i skötseln av kyrkans grunduppgifter, ge ekonomisk stabilitet, samt förenkla förvaltningen och trygga lokal demokrati. Rent allmänt konstaterar stiftsfullmäktige att ingen modell i sig kan garantera att något av dessa mål uppfylls, eftersom den springande punkten är hur respektive modell utvecklas och tillämpas. Varje modell leder till att förvaltningen av egendom och fastigheter samt fördelningen av medel flyttas till en större enhet. Stiftsfullmäktige i Borgå stift anser att en utveckling av den nuvarande samfällighetsmodellen är att föredra framom prosteri- eller stiftsmodellen. Den bygger på en gällande lagstiftning som kan kompletteras och utvecklas vid behov. Den har också visat sig fungera relativt bra med beaktande av olika lokala behov. Stiftsfullmäktige anser i paritet med detta att kyrkomötet inte bör fatta beslut om att förändra den kyrkliga förvaltningsstrukturen utgående från prosteri- eller stiftsmodellen. Beslutsförslag: Stiftsfullmäktige beslutar avge utlåtande enligt beredningen ovan. Beslut: Stiftsfullmäktige förde en intensiv diskussion om domkapitlets förslag till respons eller utlåtande. Under diskussionen kom stiftsfullmäktige överens om en del ändringar i den text som skulle bli stiftsfullmäktiges respons på styrgruppens slutrapport. Texten, som något avviker från beredningens förslag, godkändes som helhet. Vid omröstningen röstade samtliga för den ändrade texten. Stiftsfullmäktige beslöt således ge följande respons på styrgruppens slutrapport: I Nya testamentet beskrivs kyrkan med Kristuscentrerade dynamiska bilder som t.ex. lemmar i en kropp, levande stenar i en byggnad samt grenar på samma träd. Kyrkan är enligt Augsburgska bekännelsen de heligas gemenskap, där evangeliet förkunnas rent och sakramenten förvaltas rätt. (CA VII) Gemenskap, förkunnelse och sakramentsförvaltning är alltså yttre tecken på församlingen. Enligt kyrkolagen skall församlingen sköta förrättandet av gudstjänster och dop, utdelning av nattvarden samt andra kyrkliga förrättningar, kristen fostran och undervisning, själavård, diakoni och missionsarbete samt övriga uppgifter som grundande sig på det kristna budskapet avser förkunnelse och tjänst. (KL 4:1) Förutom dessa uppgifter har församlingarna (alternativt samfälligheterna) ansvar bl.a. för begravningsväsende och vissa folkbokföringsuppgifter. Stiftsfullmäktige i Borgå stift anser det vara både teologiskt och principiellt viktigt att olika tänkbara strukturmodeller utvärderas utgående från kriteriet i vilken utsträckning respektive modell underlättar församlingarnas möjligheter att uppfylla ovannämnda grunduppgifter på landets bägge officiella språk. Eftersom skötseln av grunduppgifterna även kräver nödvändiga resurser för förvaltning och fastighetsskötsel bör strävan efter ekonomisk stabilitet vara ett annat viktigt kriterium. Ett tredje centralt kriterium är att bedöma huruvida respektive modell gör förvaltningen effektivare och enklare eller alternativt mer tungrodd, samt vilka inverkningar modellen har på medlemmarnas möjligheter att ta del i beslutsfattandet och i planeringen och förverkligandet av församlingsverksamheten.

13/18 Stiftsfullmäktige kommer att i sitt utlåtande behandla de tre föreslagna modellerna, men önskar inledningsvis anlägga några principiella synpunkter på styrgruppens slutrapport. a) En grundläggande brist i hela rapporten är att den inte innehåller någon språkkonsekvensbedömning gällande hur de olika modellerna påverkar grundlagsenliga språkliga rättigheter. Frånvaron av en sådan betyder att grundläggande stadganden i både grund- och språklagen negligeras. Därför bör en språkkonsekvensbedömning som tar fasta på att de språkliga minoriteternas både svensk- och finskspråkigas rättigheter garanteras - göras för prosteri- och stiftsmodellerna innan beslut fattas om fortsatta åtgärder. b) Styrgruppen uppger att förslaget syftar till att effektivera förvaltningen och skapa ekonomiskt bärkraftiga enheter. Stiftsfullmäktige fäster härvid uppmärksamhet vid att rapporten inte innehåller några som helst ekonomiska beräkningar eller andra fakta som underbygger detta syfte. Detta är en stor brist och rapporten är på den här punkten halvfärdig och vilar på närmast spekulativa grunder. Denna omständighet gör att de som förväntas ge utlåtanden har svårt att ta ställning för prosteri- eller stiftsmodellen eftersom det inte finns några som helst fakta vad dessa modeller kommer att kosta kyrkan. Att på detta sätt fatta beslut i blindo i så stora frågor är inte förenligt med god och ansvarsfull förvaltning. Det bör därför föreligga tillförlitliga ekonomiska underlag för prosteri- och stiftsmodellen innan kyrkomötet fattar beslut i frågan. c) Skapande av nya modeller för församlingsstrukturerna kräver ett omfattande lagstiftningsarbete, och innan det eventuellt inleds bör man noga överväga om det är möjligt att genomföra inom de tidsmässiga ramar som regeringens kommunreform ställer upp. Man bör även bedöma huruvida de resurser som det här kräver ger ett mervärde som uppväger insatserna och skapar en struktur som betjänar kyrkan på ett mera ändamålsenligt sätt än den nuvarande. d) I rapporten saknas även en behandling av den grundproblematik som är förknippad med att den kyrkliga beskattningen och skatteuppbörden är kopplad till det kommunala. Stiftsfullmäktige anser att slutrapporten borde ha uppmärksammat denna centrala frågeställning och närmare beskrivit förutsättningarna för att frikoppla själva skatteuppbörden från den kommunala. Samtidigt borde kostnaderna och tidtabellen för en förändring av skatteuppbördssystemet ha medtagits i slutrapporten. I det fortsatta arbetet borde detta verkligen utarbetas. Styrgruppen tar inte heller ställning till om de modeller som utvecklas skall kombineras med en uppluckring av parokialprincipen. Även om parokialprincipen fortsättningsvis bör vara grunden för församlingstillhörigheten är en större flexibilitet med möjlighet till undantag av motiverade skäl att rekommendera. Det här skulle visserligen leda till att kyrkan blir tvungen att ta på sig både det ekonomiska och det praktiska ansvaret för hur församlingstillhörighet registreras, men det är en kostnadsökning som man inom kyrkan bör vara beredd att bära, för att kunna anpassa reglerna för medlemskapet till dagens samhälle. 1. Samfällighetsmodellen Ett bevarande av samfällighetsmodellen och den nuvarande lagstiftningen är det enklaste och minst resurskrävande alternativet. Samfällighetsmodellen har för det mesta fungerat bra, och också de av Borgå stifts församlingar som hör till en samfällighet med finsk majoritet har i allmänhet tilldelats tillräckliga resurser. Om regeringens kommunreform förverkligas kommer det dock att uppstå olägenheter som en följd av att vissa kommuner blir stora både till areal och till invånarantal. Inom det kommunala fältet har utvecklingen mot allt större enheter möjliggjorts av att kommunen inte längre ses som en lokal gemenskap, utan som en producent av vissa lagstadgade tjänster. Om

14/18 samma synsätt överförs på kyrkan blir följderna ödesdigra, eftersom församlingen i längden inte kan bestå om gemenskapsaspekten helt kommer i skymundan. Växer samfälligheterna ytterligare lider närdemokratin och församlingsmedlemmarnas kontakt till beslutsfattarna försvagas. Går kyrkan in för samfällighetsmodellen och samfälligheterna som en följd av kommunstrukturreformen blir ännu större än i dag, är det därför av stor vikt att grundstadgan utformas så att de lokala församlingarna får största möjliga självständighet beträffande inrättande av tjänster, användning av utrymmen och utformning av verksamheten inom de ekonomiska ramar som gemensamt fastställs för samfälligheten. Detta betyder att samfälligheten kunde bestå av rätt små församlingar och vid behov även av kapellförsamlingar. Stiftsfullmäktige anser att samfällighetsmodellen bäst svarar mot både helhetskyrkans och Borgå stifts behov. Den är flexibel och har under årtionden visat sig fungera relativt bra med beaktande av olika lokala behov. Det finns en färdig lagstiftning, vilket innebär att kyrkan inte behöver satsa resurser på att skapa strukturer för nya modeller. Vid behov kan den nuvarande lagstiftningen om samfälligheterna ses över och kompletteras så att den motsvarar rådande behov. 2. Prosterimodellen Det är mycket svårt att entydigt ta ställning till såväl prosteri- som stiftsmodellen utgående från slutrapporten eftersom styrgruppen inte tar ställning till hur den skall tillämpas på områden där församlingar hör till olika stift. Detta är en stor brist i rapporten och denna problematik bör utredas grundligt innan beslut fattas om vilken modell kyrkan går in för. Det ursprungliga förslaget till prosterimodell räknar med att prosterierna skulle fungera ungefär som de nuvarande samfälligheterna. Eftersom prosterierna emellertid enligt modellen skulle utgöra starka enheter med stor självbestämmanderätt skulle en sådan lösning föra med sig att Borgå stifts möjligheter att utöva sin tillsynsfunktion skulle försvagas. Dessutom skulle det lätt kunna uppstå lojalitetskonflikter i relation till prosteriet och dess kontraktsprost å ena sidan, och det egna stiftet och domkapitlet samt biskopen å andra sidan. Prosterimodellen är således i den föreslagna formen helt otänkbar för Borgå stift eftersom den urholkar både Borgå stifts och de svenska församlingarnas påverkningsmöjligheter. Om prosterimodellen trots allt förverkligas bör den modifieras så att det antingen skapas parallella prosterier på de tvåspråkiga områdena eller så att man i tvåspråkiga prosterier har en finsk- och en svenskspråkig förvaltningsavdelning som leds av varsin kontraktsprost och står under respektive domkapitel. Den förra lösningen torde vara svår att genomföra så länge kyrkan håller fast vid parokialprincipen och bindningen till nuvarande skatteuppbördssystem. Den senare lösningen är enklare att genomföra t.ex. enligt den modell som finns i en del kommuner med en finsk- och en svenskspråkig skolförvaltning, där den svenska skolnämnden ansvarar för de svenska skolorna och den finska för de finska. Det stora och synnerligen tidskrävande problemet vid ett eventuellt införande av prosterimodellen är att den i tvåspråkiga områden skapar stora svårigheter vid delningen av egendomen (begravningsplatser, kyrkor och verksamhetsutrymmen) när samfälligheterna skall upplösas. Den förutsätter noggranna bestämmelser om hur egendomen hanteras. Alternativen är (a) att fastigheterna delas mellan svensk- och finskspråkiga församlingar, (b) att man äger och förvaltar dem gemensamt, eller (c) att man hyr fastigheter av varandra. Sannolikt behöver alla dessa tre lösningar tillämpas, och i initialskedet får man räkna med en hel del invecklade avtalsförhandlingar gällande fördelningen av egendom och användningen av gemensamma utrymmen.

15/18 3. Stiftsmodellen Skapandet av ett starkt stift har uppenbara fördelar för en minoritet inom kyrkan. Enligt modellen skall målsättningen vara att varje stift själv administrerar och förvaltar sin egendom inbegripet kyrkorna och andra fastigheter. Därigenom kunde man undvika en del av de dragkamper mellan språkgrupperna som tidvis uppkommer i nuvarande samfälligheter Men stiftsmodellen riskerar att skapa ett slags kyrkostyrelser i varje stiftsstad, som kräver en stor administrativ personal och leder till en orimlig arbetsbörda för stiftsledningen. Stiftsmodellen är även mera lämpad för stift som verkar på ett begränsat geografiskt område. För Borgå stifts del skulle den innebära att någon form av regional förvaltning ändå måste införas för att kunna sköta t.ex. fastigheterna på ett ändamålsenligt sätt. Ett införande av stiftsmodellen kräver även en översyn och nedskärning av kyrkans centralförvaltning, eftersom antalet anställda på stifts- och rikskyrkonivå annars riskerar att öka kraftigt. Fördelen med stiftsmodellen är att förvaltningen i församlingarna minskar betydligt, men till priset av en kraftig centralisering av beslutsfattandet i stiftet. Modellen kräver även en översyn av nuvarande skatteuppbördssystem så att Borgå stift ges möjlighet att själv fastställa en skatteprocent för sina medlemmar. Detta innebär att Borgå stift skulle ges en territorial status som omfattar hela landet, i likhet med den lagstiftning som redan nu tillämpas för Rikssvenska Olaus Petri församlingen och Deutsche Gemeinde. Ifall Borgå stift inte får denna status kringskärs stiftets beslutanderätt och verksamhetsmöjligheter. Om alla kyrkans medlemmar bosatta på samma ort skall ha samma skatteprocent, leder det till uppenbara orättvisor inom stiftet, då skatteprocenten varierar, vilket kan skapa tryck på hur medlen i sin tur fördelas mellan församlingarna. Tanken att stärka det andliga ledarskapet genom att tydligt framhålla biskopens roll som allas förman är i princip god, men i praktiken kommer det ändå, precis som i nuvarande samfällighetsmodell, att behövas förvaltningsdirektörer och andra sektorchefer som leder sina egna sektorer. I utlåtandet finns det också möjlighet att ge synpunkter på hur valsystemet i kyrkan borde utvecklas, oberoende av vilken modell man går in för. För att undvika dubbla val, men samtidigt bevara lokaldemokratin och medlemmarnas möjlighet att påverka, torde den bästa lösningen vara direkt val av församlingsråd, som sedan i sin tur utser representanter i fullmäktige. 4. Slutsatser Utlåtandet bygger på tre kriterier: strukturmodellen bör stöda församlingarna i skötseln av kyrkans grunduppgifter, ge ekonomisk stabilitet, samt förenkla förvaltningen och trygga lokal demokrati. Rent allmänt konstaterar stiftsfullmäktige att ingen modell i sig kan garantera att dessa mål uppfylls, eftersom den springande punkten är hur respektive modell utvecklas och tillämpas. Varje modell leder till att förvaltningen av egendom och fastigheter samt fördelningen av medel flyttas till en större enhet. Stiftsfullmäktige i Borgå stift anser att en utveckling av den nuvarande samfällighetsmodellen är att föredra framom prosteri- eller stiftsmodellen. Den bygger på en gällande lagstiftning som kan kompletteras och utvecklas vid behov. Går kyrkan in för samfällighetsmodellen och samfälligheterna som en följd av kommunstrukturreformen blir ännu större än i dag, är det därför av stor vikt att grundstadgan utformas så att de lokala församlingarna får största möjliga självständighet beträffande inrättande av tjänster, användning av utrymmen och utformning av verksamheten inom de ekonomiska ramar som gemensamt fastställs för samfälligheten. Detta betyder att samfälligheten kunde bestå av rätt små församlingar och vid behov även av kapellförsamlingar. Den har också visat sig fungera relativt bra med beaktande av olika lokala behov. Stiftsfullmäktige anser i paritet med detta att kyrkomötet inte bör fatta beslut om att fö-

16/18 rändra den kyrkliga förvaltningsstrukturen utgående från prosteri- eller stiftsmodellen. Rättelseyrkande: Enligt 24 kap 5 i kyrkolagen får ändring i detta beslut inte sökas. Åtgärder: Protokollsutdrag: Kyrkostyrelsen. 7 Övriga ärenden Innan sammanträdet avslutade höll ordföranden Lars-Runar Knuts följande anförande: Bästa stiftsfullmäktige och övriga närvarande! Fyra år av aktivt arbete till förmån för Borgå stift tar slut för vår del i slutet av denna månad. För rätt många närvarande är det fråga om 8 år. Det är de första åtta åren av stiftsfullmäktige som institution. Många undrar kanske vad stiftsfullmäktige uträttat. Hur har stiftsfullmäktige profilerat sej som aktör i stiftet? Hur ser stiftsfullmäktiges profil ut i massmedia? Det är lätt att ställa frågor av denna typ men det är inte så lätt att svara entydigt på dem. Jag gör inte anspråk på någon heltäckande analys men vill gärna föra fram några tankar. Stiftsfullmäktige intog sin plats Efter ett första sammanträde där stiftsfullmäktige med buller och bång korvade om domkapitlets framställningar i snart sagt varje ärende väntade sig någon kanske en maktkamp men det var mera en storm i ett vattenglas. Det blev biskoplig tillrättavisning i Kyrkpressen men ordförande svarade enligt egen mening hovsamt. Med åtta års perspektiv kan man konstatera att det var naturligt att det nya beslutande organet ville visa sin makt och lika naturligt var att domkapitlet upplevde den nya aktören som en inkräktare. Stiftsfullmäktige beskylldes för att blanda sej i den operativa verksamheten i stället för att koncentrera sej på linjefrågorna. Jag upplever, att stiftsfullmäktige funnit sin plats som aktör i Borgå stift. Vad har stiftsfullmäktige åstadkommit? Stiftsfullmäktige skall stöda och främja fullgörandet av kyrkans uppgift i stiftet och i dess församlingar (KL 17b 1 ). Största delen av vårt arbete har upptagits av lagstadgade uppgifter gällande verksamhetsberättelse, bokslut, verksamhetsplan och budget. Det är inte lätt att påvisa enastående prestationer på dessa områden. Däremot har vi behandlat och sänt vidare eller avgjort initiativ av skiftande slag. Stiftsfullmäktige har initiativrätt till kyrkomötet och denna har utnyttjats t.ex. för att föreslå att Ungdomens Kyrkodagar skulle få göra initiativ till stiftsfullmäktige. Som vi vet blev detta katalysator för att utvidga initiativrätten till grupper av församlingsbor. Övriga initiativ har gällt stiftsfullmäktigesammanträdenas offentlighet, begravningsavgifterna, kommunreformens inverkan på församlingsstrukturerna, byråkratin inom kyrkan, predikolov, språkkrav på Åland, kyrkoskatten på Åland, statistikföringen i församlingarna, närvarorätt för KM-ombuden, grundande av pris för årets bästa nya dikt och sång om kristen tro, avgiftsbelagda jordfästningar och vid dagens möte har vi tagit ställning till ett initiativ gällande upprätthållandet av gamla kyrkliga byggnader.

17/18 Stiftsfullmäktiges profil utåt Jag tror att vår profil utåt har förblivit rätt låg. Jag upplever att vi inte har nått över nyhetströskeln. Detta kan nya stiftsfullmäktige fundera på och kanske vara aktivare än vi i relation till församlingarna eller i relation till massmedia. Stiftsfullmäktiges arbete När man är nyvald stiftsfullmäktig har man en hel del att sätta sig in i. Mycket kan upplevas som torr och onödig förvaltning som står långt från församlingsarbetet. Förvaltningen har dock sin plats och kan inte skrotas men förhoppningsvis förenklas. Fullmäktige har ibland kunnat samlas till aftonskola, vilket har varit mycket nyttigt. Jag hoppas att nya stiftsfullmäktige får denna möjlighet åtminstone i början av mandatperioden, trots de ökade kostnader som det medför. Jag har upplevt att stiftsfullmäktige aktivt deltagit i ärendenas behandling och det är jag glad över. Jag vill tacka stiftsfullmäktige för era insatser för Borgå stift före, under och efter våra sammanträden. Ni har offrat tid och krafter för stiftets bästa. Tack! Gud välsigne er! Till dem som nu avslutar sitt fullmäktigearbete vill jag rikta ett speciellt tack för gott arbete. Till dem av er som fortsätter vill jag förutom ett tack för er insats också tacka för att ni ytterligare ställer er till förfogande som förtroendevalda. Jag ber att Gud ska utrusta er med kraft och vishet i ert viktiga värv. I stället för att dela ut blommor till er har jag valt en Annorlunda gåva via Kyrkans Utlandshjälp. Jag ger er trädplantor istället för blommor. Jag har låtit plantera 5 trädplantor för var och en av oss, alltså 105 träd. Ni har fått ett mejl om detta i går kväll så om ni inte hunnit läsa ert mejl så väntar det på er. Sekreteraren Stiftsfullmäktige skulle stå sej slätt utan en sekreterare som håller i trådarna beträffande sammanträdeskallelser, beredningar, protokoll, reseräkningar etc. Vi vill tacka dej Clas för din stora insats och tillönskar dej Guds rika välsignelse i ditt arbete. Samarbetet med biskop och domkapitel Fullmäktige har under de senaste åtta åren samarbetat med tre biskopar, vilket måtte vara finskt rekord i sin gren för att använda idrottstermer. Jag vill tacka biskop Björn Vikström för ett konstruktivt och positivt förhållningssätt till stiftsfullmäktige och tillönskar dej kraft ur Guds hand för att orka med vad jag skulle kalla din maratonstafett av visitationer, besök, förhandlingar, sammanträden och möten i och utanför stiftet. Domkapitlet har en avgörande betydelse för stiftsfullmäktiges arbete, framförallt för att beredningen av ärendena är domkapitlets uppgift. I beredningen bör för beslutet relevanta fakta framläggas. Ingen kan veta vilka dessa relevanta fakta är men beredarens bör göra sin bedömning. De förtroendevalda bör å sin sida sätta sej väl in i ärendena och vid behov själv reda ut saker och ting i förväg. Jag vill på stiftsfullmäktiges vägnar tacka domkapitlet för ett gediget arbete. Jag vill rikta ett tack varje enskild medlem av domkapitlet med en önskan om allt gott ur Guds hand.

18/18 Jag vill också tacka domkapitlets tjänsteinnehavare för att de beredvilligt hjälpt till i olika ärenden. Jag ber att sekreteraren framför stiftsfullmäktiges tack till domkapitlets personal. Jag har personligen fått uppleva gemenskapen i domkapitelsarbetet och det har gett mej en inblick och insyn i det mångfacetterade arbete som utförs i domkapitelshuset. Jag tackar för denna arbetsgemenskap och tillönskar er en god fortsättning. Samarbetet med Borgå stifts ombud i Kyrkomötet och med Borgå stifts representant i kyrkostyrelsens plenum Samarbetet med stiftets representanter i Kyrkomötet är synnerligen viktigt. Kyrkolagen har ingen bestämmelse om kyrkomötesombudens närvaro- eller yttranderätt på våra sammanträden men stiftsfullmäktige var självsvåldiga och beslöt kalla KM-ombuden till sammanträdena. Jag tycker att det var ett bra beslut och kyrkomötesombudens insats har varit berikande. Jag riktar ett tack till Borgå stifts kyrkomötesombud och tillönskar er Guds välsignelse i ert värv. Jag vill också tacka Freja Häggblom som varit Borgå stifts representant i kyrkostyrelsens plenum. Ett hjärtligt tack till alla! Lars-Runar Knuts 8 Sammanträdets avslutning Sammanträdet avslutades kl. 14.40.