Miljöbedömning av Rödfyr Västa Götalands Län

LÄNSSTYRELSEN I VÄSTRA GÖTALAND LÄN Miljöbedömning av Rödfyr Västa Götalands Län Uppdaterad version 2004-02-06 Datum: 2004-02-06 Diarie nummer: 2-0310-0656 Projektnr: 11854-101 Projektledare: Ola Arvidson Handläggare: Ola Arvidson, Bo Lind Granskare: Karsten Håkansson Statens geotekniska institut Tel: 031-778 65 60 E-post: sgi@swedgeo.se Postadress: Chalmers Vasa Fax: 031-778 65 75 Postgiro: 18 30 64-5 Hugo Grauers gata 5B Org.nr: 20 21 00-0712 412 96 GÖTEBORG Internet: www.swedgeo.se

SGI 2004-06-236 Innehållsförteckning 1 UPPDRAG OCH SYFTE...3 2 OMRÅDESBESKRIVNING...3 3 TIDIGARE UTFÖRDA UNDERSÖKNINGAR...3 4 RESULTAT...3 4.1 SVERIGES ALUNSKIFFRAR...3 4.2 METALLERS LÖSLIGHET BEROENDE PÅ PH OCH REDOX...5 4.3 JÄMFÖRANDE AV LAKNING AV RÖDFYR MED LAKNING AV MORÄNER OCH BERGKROSS...6 4.4 INNEHÅLL OCH LAKNING AV ORGANISKA ÄMNEN FRÅN RÖDFYR...8 4.5 JÄMFÖRANDE AV METALLAKNING FRÅN RÖDFYREN MOT ACCEPTANSKRITERIER FÖR AVFALL TILL DEPONI....8 4.6 UTLAKNING FRÅN RÖDFYRSHÖGARNA...10 4.7 JÄMFÖRANDE AV FRAMRÄKNADE PLATSSPECIFIKA RIKTVÄRDEN MOT GENERELLA RIKTVÄRDEN FÖR FÖRORENAD MARK...11 4.8 JÄMFÖRANDE AV METALLER I RÖDFYR OCH ALUNSKIFFER MOT NATURLIGA BAKGRUNDHALTER.12 5 SLUTSATSER...14 REFERENSER...17 2 (10)

1 UPPDRAG OCH SYFTE Statens geotekniska institut (SGI) har på uppdrag av Länsstyrelsen i Västa Götalands län utfört en miljöbedömning av rödfyr. Miljöbedömningen har till syfte att jämföra rödfyrens totalhalter och lakbarhet gentemot andra, naturligt förekommande ämnen, i det aktuella, samt jämförbara, områden. Utifrån bl a föreliggande miljöbedömning ska Länsstyrelsen i Västa Götaland län utarbeta riktlinjer och rekommendationer för bl a användning samt deponering av rödfyren. 2 OMRÅDESBESKRIVNING Föreliggande miljöbedömning behandlar rödfyren i Västa Götaland, med fokus på tre rödfyrshögar i Falköping kommun, Rörsberga, Tomtens kalkbruk och Uddagården. Innehåll och lakningsegenskaper hos rödfyren jämförs med moräner och bergkross från skilda delar av Sverige. Rapporten jämför även alunskiffrar, som är ursprungsmaterialet för rödfyr, från olika delar av Sverige. Alunskiffer innehåller stora mängder uran som har en naturlig nerbrytningskedja där radon är ett av stegen. Radonet och dess döttrar är ett stor hälsoproblem där radonavgången synes vara större i luckert material såsom rödfyr än i moderbergarten alunskiffer, som har ett högre diffusionsmotstånd (Radon och boende, 2003). Problemet med radonavgång behandlas dock inte i föreliggande miljöbedömning men bör beaktas vid framtagning av riktlinjer för rödfyren. 3 TIDIGARE UTFÖRDA UNDERSÖKNINGAR Envipro Miljöteknik AB har utfört en riskbedömning av rödfyrshögarna i Västra Götaland (Envipro 2003). Resultaten av laktest samt totalhalter av rödfyr från denna rapport har används vid föreliggande miljöbedömning. 4 RESULTAT 4.1 Sveriges Alunskiffrar Föreliggande rapport är fokuserad på rödfyr som restprodukt från alunskiffer i Västra Götaland. Alunskiffer finns dock på ett flertal lokaler i Sverige men innehållet i skiffern skiljer en del mellan de olika förekomsterna. Sammansättningen hos alunskiffer varierar också mellan relativt närliggande förekomster. Det finns anledning att anta att också innehållet i rödfyr varierar med varierande modermaterial (alunskiffer) och det är därför viktigt att utvärdering av rödfyren sker platsspecifikt. Alunskiffer innehåller organiska ämnen i sådan omfattning att materialet kan användas som bränsle. Halten kolväten kan uppgå till 20 % (Alunskifferutredningen 1978). Mot denna bakgrund bör även rödfyrens organiska innehåll och lakbarhet av organiska ämnen undersökas. 3 (17)

Som jämförelsedata redovisas nedan sammansättningen hos alunskiffrar ifrån Västergötland, Närke och Skåne. Tabell 1. Jämförelse av innehåll i alunskiffer från Närke, Skåne och Västergötland. Närke*1 Skåne *1 Västergötland*1 Metall Halt mg/kg Halt mg/kg Halt mg/kg Al 65000 70000 66000 As 38 K 30000 35000 40000 Mg 5000 5000 4900 P 800 500 S 70000 50000 70000 U 150 50 300 V 500 1500 750 Mo 200 150 340 Cu 200 110 Ni 200 250 200 Zn 200 130 Co 100 25 Cr 100 60 Zr 100 La 100 Pb 50 14 *1 = Halterna kommer från Industridepartementet, 1978. Kärnenergi, geotermisk energi och miljö, 1978. Uppgifterna avser genomsnittet för hela alunskifferlagret. Halterna är ungefärliga och är endast avsedda att ge en uppfattning om storleksordningen Alunskiffer i Sverige mg/kg (logaritmiska skala) 100000 10000 1000 100 10 1 Al As K Mg P S U V Mo Cu Ni Zn Co Cr Zr La Pb Närke Skåne V.Götaland Figur 1. Visar metallinnehållet i alunskiffer från Närke, Skåne och Västergötland. Notera att Y-skalan är logaritmisk Alunskiffern i Västergötland innehar de högsta halterna av kalium (K), och uran (U) av de tre skiffrarna. De dominerande inslagen i alunskiffern, aluminium (Al), kalium (K) och svavel (S) ligger på en relativt jämt halt, medan uran (U) och vanadin (V) uppvisar större avvikelser mellan de tre områdena. 4 (17)

4.2 Metallers löslighet beroende på ph och Redox Metallers löslighet är beroende av ph och redoxförhållanden, se exempel figur 2, 3 och 4. En platsspecifik utvärdering av spridningen av utlakade metaller bör således även omfatta dessa lokala förhållanden i marken. Figur 2. Rörligheten hos många metaller ökar vid lågt ph (SGU 1992). Figur 3. Adsorptionen av metaller i jord vid ph-intervallet 5-8. 5 (17)

Figur 4. Utlakning av kadmium vid L/S 10 från ph 1 till ph 13. Notera att utlakningenaxeln är logaritmisk. För den aktuella rödfyren kan konstateras att oxiderande förhållanden resulterar i kraftigt ökad utlakning av flera ämnen. Se jämförelse mellan tvåstegslakningarna och det oxiderad tillgänglighetstest i Envipros laktest (Envipro 2003). Det oxiderade tillgänglighetstesten ger ett svar på hur stor andel av materialen som är tillgängliga för utlakning på mycket lång sikt. ph-värdet i rödfyren var vid lakförsöken relativt högt, mellan ph 10,0-12,3, och är med stor sannolikhet ett resultat av kalkstensrester (Ca) från förbränningsprocessen. Vid ett ph-värde runt ca 12 sker en relativt stor utlakning av metaller, se figur 4, samtidigt som utlakningen av svavel i rödfyren ligger på en låg nivå pga det höga kalciuminnehållet som buffrar. Om ph-värdet istället sjunker till ca ph 8 kommer utlakning av metaller sjunka till ett minimum samtidigt som utlakning av svavel kommer att öka. 4.3 Jämförande av lakning av rödfyr med lakning av moräner och bergkross Förutom det oxiderad tillgänglighetstestet så undersöktes materialen också med skaktest SS-EN 12457-3, (Envipro 2003). Detta är samma metod som föreslås enligt Rådets beslut för styrning av avfall till olika avfallsklasser. I diagrammen nedan ser man en jämförelsen av lakning av rödfyr med lakning av moräner och bergkross. Moränen kallas i diagrammet Mekedeby och är ett medelvärde av utlakade halter från morän från Mekedeby vid Gävle och Hult i Småland. Bergkrossen kallas i diagrammet Skärlunda och är ett medelvärde av utlakade halter från bergkross från Skärlunda, Norrköpings regionen och Dalagrus. Gabbro-diorite är en basisk bergart och kommer från Luleå. 6 (17)

Lakresultat av rödfyr jämfört med lakresultat av morän/bergskross, (L/S 2) Uddagården mg/kg (logaritmisk skala) 10000 1000 100 10 1 0,1 0,01 0,001 0,0001 0,00001 Al As Cd Cr Cu Mo Ni S Pb Zn Tomten Rörsberga Mekedeby (Gävle) Morän Skärlunda bergskross(norrköpi ng) Luleå Gabbro-Diorit Figur 5. Jämförelse av utlakad mängd vid skaktest (L/S 2) av rödfyr mot lakning av morän, odefinierad bergkross och en gabbro-diorite från Luleå. Halten Arsenik (As) i området Tomten låg under detektionsgräns <0.0001 mg/kg, liksom halten Kadmium (Cd) i området Tomten och Rörsberga som låg under detektionsgränsen <0.01 respektive <0.008 mg/kg. ph värdena var följande: Uddagården ph 12,3, Tomten ph 12,1, Rörsberga ph 10,0, Mekedeby ph 6,17, Skärlunda ph 7,4 och Luleå ph okänt. Ref. Laktest av rödfyr (Envipro 2003), lakning av morän respektive bergkross (Kälvesten 1996 och lakning av Luleå gabbro-diorite (Tossavainen M. 1998). 7 (17)

Lakresultat av rödfyr jämfört med lakresultat av morän/bergskross, (L/S 10) Uddagården 10000 Tomten mg/kg (logaritmisk skala) 1000 100 10 1 0,1 0,01 0,001 Al As Cr Cu Mo Ni S Pb Zn Rörsberga Mekedeby (Gävle) Morän Skärlunda bergskross (Norrköping) Luleå Gabbro- Diorit Figur 6. Jämförelse av utlakad mängd vid skaktest (L/S 10) av rödfyr mot lakning av morän från Gävle, odefinierad bergkross från Norrköpings regionen och en gabbrodiorite från Luleå. För följande ämnen och områden gäller att analyserad halt var mindre än detektionsgräns; Arsenik i Tomten, Kadmium i Uddagården, Tomten och Rörsberga, Nickel i Tomten, Zink i Tomten. ph värdena var följande: Uddagården ph 12,0, Tomten ph 11,9, Rörsberga ph 10,1, Mekedeby ph 6,52, Skärlunda ph 7,45 och Luleå ph okänt. Ref. Laktest av rödfyr (Envipro 2003), lakning av morän respektive bergkross (Kälvesten 1996) och lakning av Luleå gabbro-diorite (Tossavainen M. 1998). Vid en jämförelse av lakning av rödfyr mot lakning av morän respektive bergkross framgår det att utlakningen av krom (Cr), molybden (Mo), svavel (S) och i viss mån även koppar (Cu) från rödfyren ligger betydligt över den uppmätta utlakning som sker från morän, bergkross och gabbro-dioriten. Samtliga lakhalterna för kadmium (Cd), förutom Uddagården L/S 2, låg under dektektionsgränsen och är därför osäkra. Samtidigt ligger lakhalterna för moränen och bergskrossen över rödfyren vad det gäller nickel (Ni) och i viss mån zink (Zn). Som antytts tidigare (4.2) kan skillnaderna i utlakning till stor del hänföras till ph-värdena eftersom utlakningen till stor del styrs av ph. 4.4 Innehåll och lakning av organiska ämnen från rödfyr Som påpekats ovan innehåller alunskiffer upp till 20 % organiska ämnen. Vi saknar uppgifter om situationen efter förbränning. Finns organiska ämnen kvar? Lakar organiska ämnen ut? Vid en heltäckande miljöbedömning av rödfyr bör såväl halter som utlakning av dessa ingå. SGI har inte haft tillgång till något sådant underlag. 4.5 Jämförande av metallakning från rödfyren mot acceptanskriterier för avfall till deponi. Rådets beslut av den 19 december 2002 innehåller kriterier för mottagning av avfall vid avfallsdeponier (Rådets beslut 2002). Nedan ses en jämförelse mellan acceptanskriterier och utlakningen från Uddagårdens rödfyr. 8 (17)

Tabell 2. Gränsvärde för avfall som kan tas emot vid deponi för inert avfall, jämförelse med Uddagården: Ämne Gränsvärden, mg/kg Uddagården, mg/kg L/S 2 L/S 10 L/S 2 L/S 10 Ca saknas Saknas 1204 2736 Fe saknas Saknas 0,0116 0,0344 K saknas saknas 150,2 370 Mg saknas saknas <0,18 <0,9 Na saknas Saknas 5,24 10,5 S saknas saknas 340 554 Si saknas saknas 0,93 10,9 Al saknas saknas 0,376 0,787 As 0,1 0,5 0,0063 0,0183 Ba 7 20 0,342 1,67 Cd 0,03 0,04 0,0000642 <0,017 Co saknas saknas <0,009 0,0051 Cr 0,2 (totalt) 0,5 (totalt) 0,0684 0,149 Cu 0,9 2 0,0264 0,0459 Hg 0,003 0,01 0,000148 <0,00009 Mn saknas saknas 0,000916 0,0017 Mo 0,3 0,5 4,62 10,9 Ni 0,2 0,4 0,0172 0,0264 P saknas saknas 0,159 0,398 Pb 0,2 0,5 0,00832 0,0118 Sr saknas saknas 1,85 4,50 U saknas saknas 0,0000718 0,0002 Zn 2 4 0,0028 0,0114 9 (17)

Tabell 3. Gränsvärden för icke-farligt avfall Ämne Gränsvärden, mg/kg Uddagården, mg/kg L/S 2 L/S 10 L/S 2 L/S 10 Ca saknas Saknas 1204 8,6/år 2736 3,9/år Fe saknas Saknas 0,0116 0,0344 K saknas saknas 150,2 370 Mg saknas saknas <0,18 <0,9 Na saknas Saknas 5,24 10,5 S saknas saknas 340 554 Si saknas saknas 0,93 10,9 Al saknas saknas 0,376 0,787 As 0,4 2 0,0063 0,0183 Ba 30 100 0,342 1,67 Cd 0,6 1 0,0000642 <0,017 Co saknas Saknas <0,009 0,0051 Cr 4 (totalt) 10 (totalt) 0,0684 0,149 Cu 25 50 0,0264 0,0459 Hg 0,05 0,2 0,000148 <0,00009 Mn saknas Saknas 0,000916 0,0017 Mo 5 10 4,62 10,9 Ni 5 10 0,0172 0,0264 P saknas Saknas 0,159 0,398 Pb 5 10 0,00832 0,0118 Sr saknas Saknas 1,85 4,50 U saknas Saknas 0,0000718 0,0002 Zn 25 50 0,0028 0,0114 De genomförda laktesterna ger resultatet att rödfyr från Uddagården uppfyller kriterierna för inert avfall för samtliga ämnen med gränsvärden, med undantag av molybden (Mo). Molybdenhalten ligger i nivå med gränsvärdet för icke-farligt avfall. Jämförelse med rödfyr från Törsberga och Tomtens kalkbruk ger liknande resultat. 4.6 Utlakning från rödfyrshögarna Den totala utlakningen från rödfyrshögarna kan översiktligt beräknas utifrån utlakningsdata, nederbörd och högarnas uppbyggnad. Följande teoretiska beräkning kan tjäna som exempel: Om, nederbörden sätts till 700 mm/år, rödfyrens mäktighet 12 m, infiltrationskoefficienten 0,5 och rödfyrmassornas skrymdensitet 2, kommer L/S 2 att motsvarar ca 140 år av exponering. Utlakningen sker snabbare i början av exponeringen. Rödfyren har redan legat många år men skakförsöken visar ändå på en fortsatt avtagande utlakningshastighet mellan L/S 2 och L/S 10. För att erhålla ungefärliga värden på den årliga utlakningen kan de uppmätta L/S 2-värdena divideras med 140 och L/S 10- värdena med 700. Det som primärt lakar ut behöver dock inte läcka ut från högarna. I materialet förekommer en hel del adsorptions och omvandlingsprocesser som påverkar det verkliga läckaget. Dessa processer måste särskilt studeras för att erhålla en mer realistisk bild av materialets omgivningspåverkan. 10 (17)

4.7 Jämförande av framräknade platsspecifika riktvärden mot generella riktvärden för förorenad mark Envipro har tagit fram platsspecifika riktvärden för de tre rödfyrsområderna Uddagården, Tomten och Rörsberg i Falköpings kommun. De framräknade platsspecifika riktvärdena har i nedanstående tabell jämförts med Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning, (KM). Tabell 4. Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark tillsammans med de platsspecifikt framtagna riktvärdena för rödfyrsområden i Falköpings kommun, (Envipro 2003). Generella riktvärden / Platsspecifika riktvärden framtagna för Uddagården, Tomten och Rörsberg Enhet mg/kg TS. Generella riktvärden KM Exponeringsväg As Cd Co Cr Cu Hg Ni Pb V Zn Mo U 15 0,4 30 120 100 1 35 80 120 350 - - ej Cr VI Platsspecifika riktvärden Människa Intag jord 4 100 140 100000 50000 47 500 350 700 100000 500 60 Hudkontakt 60 349 3422 e.b e.b 460 698 28516 17109 e.b 244420 29330 Inandning. Damm 61 123 89859 e.b e.b 24505 613 12252 24505 e.b 320924 38511 Inandning Ångor - - - - - - - - - - - - Intag grundvatten. 632 92 14698 98 138590 4 13914 2573 41 228173 13 89931 Intag 1 4 116 166666 10416 39 119 389-7575 8 20 grönsaker Intag fisk. - - - - - Platsspecifika riktvärden Miljö Effekter 40 12 240 230 190 10 210 290-720 200 5 inom området Effekter recipient e.b 17223-193357 e.b 4809 e.b e.b - e.b 144807 e.b Av de framräknade platsspecifika riktvärdena för rödfyrsområdena är det endast tre värden som ligger under de generella riktvärdena. Dessa är arsenik vid intag av jord, krom, vid intag av grundvatten samt vanadin vid intag av grundvatten. Bör inte de framräknade riktvärdena för samtliga exponeringsvägar vägas samman i ett nytt värde enligt formeln: C KM = (1/C intag jord) + (1/C intag grundvatten) + (1/C intag grönsaker) Sammanvägda platsspecifika riktvärden för respektive ämne kan jämföras med innehållet i rödfyren och naturliga bakgrundshalter. En intressantare jämförelse kan också göras beträffande utlakningen. Tillgängliga jämförvärden kan vara NL, Staatsblad 1995, se referens. 11 (17)

4.8 Jämförande av metaller i rödfyr och alunskiffer mot naturliga bakgrundhalter Tabell 5. Totalhalter av rödfyr jämförs med naturliga bakgrundshalter. Totalhalter rödfyr mot naturliga bakgrundshalter mg/kg TS Totalhalter rödfyr Rörsberga *1 Tomten *1 Uddagården *1 Geochemical Atlas of Swedish Forest Soils *2 mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS Ämne Uppskattad halt Si 115931 120700 105741 Naturliga bakgrundshalter Intervall mg/kg Al 33828 32717 29436 Al2o3(53% är Al) 10-12% 53000-63600 Ca 213979 203116 233419 Fe 34188 39686 31195 K 14506 15474 12851 Mg 4329 4343 4300 Mn 922 1011 1052 Na 674 938 726 P 552 599 1253 Ti 2181 2095 1938 mg/kg TS 58300 90 precentilen från NV's markgeokemiska kartering *3 mg/kg TS As 118 132 114 17 Ba 380 379 585 Be 2 2 2 Cd 2 3 3 Co 16 14 12 27 Cr 33 11 34 Cr 22-33ppm 22-33 27,5 82 Cu 39 32 32 18-31ppm 18-31 24,5 28 Hg 0,05 0,06 0,05 La 23 17 24 Mo 87 135 117 6-7ppm 6,5 Nb <6 * 4 <6 <6 Ni 55 41 45 31 Pb 44 38 34 13-18ppm 13-18 15,5 32 S 30030 48380 38200 Sc 7 6 6 Sn <20 <20 <20 Sr 106 107 140 U 106 97 112 8 mg/kg *5 V 335 399 301 42-70ppm 42-70 56 86 W <60 <60 <60 Y 34 30 39 Zn 51 55 78 29-40ppm 29-40 34,5 81 Zr 74 74 70 *1 = Medelhalter av laboratorieanalyserade grundämne i rödfyr. Halterna för huvudelement är omräknade från respektive oxid. *2 = Geochemical Atlas of Swedish Forest Soils, Rapport 65 1992. Halterna är tagna från regionen (25 x 25 km) som innefattar Falköpings kommun. Plottat värde är medianen av haltintervallet *3 = Bakgrundshalter i mark, Naturvårdsverkets rapport 4640, 1997. Halterna är från metaller i jord på landsbygden och baseras på SGU s markgeokemiska kartering. Karteringen omfattar 18.250 moränprover. *4 = Ett prov över detektionsgräns. *5 = Uran halten kommer från SGU:s Markgeokemiska karta. Halten var 8 ppm vid 99:e percentilen, detektionsgräns låg på 5 ppm. 12 (17)

Totalhaltsinnehåll i rödfyr mot naturlig bakgrundshalt Rörsberga mg/kg TS (logaritmiska skala) 100000 10000 1000 100 10 1 Al As Co Cr Cu Mo Ni Pb U V Zn Tomten Uddagården Bakgrund 1 Bakgrund 2 Bakgrund 3 Figur 7. Ett urval av metallers totalhalter i rödfyr jämförs mot den naturliga bakgrunds halten. Bakgrund 1 = Geochemical Atlas of Swedish Forest Soils. Bakgrund 2 = NV rapport 4640/SGU:s markgeokemiska kartering 90 precentilen. Bakgrund 3 = SGU:s Markgeokemiska karta 99:e percentilen. Av ovan diagram framgår att arsenik (As), koppar (Cu), molybden (Mo), nickel (Ni), bly (Pb), uran (U) och vanadin (V) har en högre totalhaltsinnehåll i rödfyren än de naturliga bakgrundshalterna i morän och B/C-horisonten i skogsjord. Jämförs detta resultat med de tidigare presenterade laktestresultaten så ser man att nickel (Ni) och till viss mån arsenik (As) och bly (Pb) tycks ha högre utlakning från morän respektive bergkross jämfört med rödfyr trots att totalhalterna i naturmaterialen var lägre. Vi vill i det sammanhanget påpeka att utlakningen är starkt beroende av de lokala ph och redox förhållandena. Nedan kan resultaten från en totalhaltsanalys av alunskiffer från Ranstad, Västra Götaland, och de tre rödfyrshögarna i Falköpings trakten jämföras. Som tidigare påpekat i rapporten är rödfyren ett resultat av alunskiffer som användes som bränsle vid bränning av kalksten. Samtliga analyserade ämnen från alunskiffern, förutom arsenik (As) och bly (Pb), har en högre totalhalt än vad som analyserades i rödfyrhögarna. Ämnena arsenik och bly har dock ett relativt högt ångtryck och förångas således lätt vid en förbränning. Varför de två ämnena förekommer med en högre halt i förbränningsresten rödfyren än i modersbergarten alunskiffern är därför oklart. Jämförelsen mellan totalthalten i alunskiffern och i rödfyr grundas på två analyser med 25 år intervall samt att de eventuellt har utförts med två olika metod. Resultaten och jämförelsen ska således betraktas med en viss osäkerhet. Då detta är en intressant jämförelse bör kanske en modern totalhaltanalys av alunskiffer utföras. 13 (17)

mg/kg TS, Logaritmiska axel 100000 10000 1000 100 10 Jämförelse av totalhalter i Rödfyr och Alunskiffer i V. Götaland Rödfyr från Rörsberga 1 Al As Cr Cu Mo Ni Pb U V Zn Rödfyr från Tomten Rödfyr från Uddagården Alunskiffer från V.Götaland Figur 8. Den kemiska sammansättningen jämförs mellan rödfyrshögarna från Falköpings kommun och alunskiffern från Ranstad. Rödfyrens halter kommer från Envipros 2003 och är medelhalter av laboratorieanalyserade grundämnen. Rödfyrs-halterna är omräknade från respektive oxid. Halterna av alunskiffer kommer ifrån Kärnenergi 1978. Observera att det skiljer 25 år mellan analyserna vilket medför en viss osäkerhet vid en jämförelse. 5 SLUTSATSER Sammantaget visar denna översiktliga jämförelse att många metaller i rödfyren förekommer i högre halter än i jämförda morän- och bergkrossprover. Utlakningen från rödfyren vid det rådande ph-värdet är dock påfallande låg och, med undantag för krom (Cr), molybden (Mo), svavel (S) och ev. kadmium (Cd) (se avsnitt 4.3), i nivå med referensmaterialen (morän, bergkross). Vid en jämförelse mellan totalhalter i rödfyr och alunskiffern är det svårt att dra några slutsatser, dessutom skiljer analysmetoderna 25 år emellan. Det ser dock ut som samtliga analyserade ämne, förutom arsenik och bly, är högre i rödfyren än vad de är i alunskiffern. Detta tolkar vi som ett resultat av anrikning i förbränningsresten. Varför arsenik och bly är lägre i rödfyren är dock svårare att förklara, då de bägge ämnena har ett relativt högt ångtryck och således borde förångas lätt och därmed resultera i en lägre halt i rödfyren än i alunskiffern. En jämförelse mot alunskiffer är viktig och eftersom utlakningsegenskaper hos alunskiffer är okända samt att ingen modern totalhaltsanalys finns att tillgå bör detta vidare utredas. Vi ser dock rödfyren som ett större miljöproblem än dess moderbergart, alunskiffern. Dels sker, med största sannolikhet, en större utlakning från den mer porösa rödfyren än alunskiffern dessutom är ph-värdet troligtvis högre i rödfyren än i alunskiffern, vilket också resulterar i större utlakning av metaller. Det aktuella ph-värdet var ca ph 11 i rödfyrshögarna, vilket medför ca 1 mg/kg utlakning av kadmium (L/S 10), se figur 4. Om det okända ph-värdet i alunskiffern sätts till ca ph 6 medför detta ca 0,3 mg/kg utlakning, dvs en skillnad på en faktor 3 i utlakad mängd. 14 (17)

SGI har utfört en enkel uppskattning av försurningspotentialen och buffring genom att titta på sulfidsvavelinnehållet, då vi ser det och dess vittring som en av de kritiska faktorerna för miljöpåverkan. Uppskattningen har gått ut på att jämföra halten av kalcium i den oxiderade tillgänglighetstesten med totalhalten svavel. Från skakförsöken samt totalhaltinnehållet framgår det att en stor mängd kalcium finns i rödfyren. Vi antar att det är kalcium som buffrar syran och bidrag till det höga ph. Samtidigt tror vi att det är kalcium, i form av kalciumkarbonat och kalciumhydroxid, som är aktivt som buffert. Vi tror dock inte att kalciumsilikat har någon större buffrande effekt eftersom denna form inte vittrar vid de höga ph som råder i rödfyrshögarna utan troligen först när ph sjunkit till ungefär ph 4. Således har vi inte använt totalkalciumhalten eftersom det med stor sannolikhet finns kalciumsilikater i materialet utan använt halten kalcium från det oxiderade tillgänglighetstestet. Genom att ställa kalciumhalten från det oxiderad tillgänglighetstestet mot halten av totalsvavel framgår det som om buffringen räcker till. En mol kalciumkarbonat buffrar en mol svavel. Det innebär att 40.08 g Ca åtgår för att buffra 32.06 g S. I uppskattningen har vi gjort en överuppskattning av sulfidsvavel, eftersom en del av totalhalten svavel redan har oxiderat och är i form av sulfat. Vid uppskattningen framgår att det finns överskott av kalcium som kan buffra rödfyrshögarna under lång tid framöver. Om däremot ph minskar i rödfyr högarna kommer troligtvis även utlakningen av metaller minska ytterligare med ett större utlakning av svavel som följd. Det ska dock poängteras att denna uppskattning endast gäller nämnda rödfyrshögar. Det kan vara stor skillnad mellan Sveriges rödfyrshögars innehåll och dess framställning. Envipro har bedömt att rödfyren från Rörsberga, Tomtens kalkbruk och Uddagården ska tillhöra riskklass 2 enligt MIFO-klassificeringen och därmed utgöra stor risk (Envipro 2003). Vi menar att detta är rimligt med tanke på de relativt höga totalhalterna av arsenik, uran, molybden och vanadin som enligt Naturvårdsverket klassas som ämnen med hög till mycket hög farlighet. Samtidigt visar lakresultaten att rödfyren uppfyller kriterierna för inert avfall för samtliga ämnen med gränsvärden, förutom molybden som ligger i nivå med icke farigt avfall. Inerta avfall bör kunna nyttiggöras, (Lejdahl T.) vilket också sker idag. Vid nyttiggörande är det dock viktigt att beakta såväl utlakningen av olika ämnen som avgången av radon. Sammanfattningsvis är vår uppfattning att rödfyrens miljöegenskaper bör undersökas ytterligare åtminstone i förhållande till den information som varit tillänglig för SGI:s miljöbedömning. Rödfyrshögarna utgör idag en påtaglig, men ej akut miljörisk. Nyttiggörande av rödfyr i avgränsade tillämpningar är inte otänkbar men bör föregås av mer fullständiga uppgifter om materialets innehåll och egenskaper. Vi föreslår att länsstyrelsen i första hand går vidare med följande frågor: Uraninnehåll och radonavgång Innehåll och utlakning av organiska ämnen Kompletterande miljöundersökning kring högarna, för att avgöra behovet av åtgärder av själva högarna. Upprätta scenarier och konsekvensanalyser (riskbedömningar) av möjliga användningar av rödfyr. 15 (17)

STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT Avdelningen för Miljöteknik Ola Arvidsson Projektledare Bo Lind Kontorschef, SGI Regionkontor Väst 16 (17)

REFERENSER Alunskifferutredningen, 1978. Kärnenergi, geotermisk energi och miljö. Industridepartementet, Energikommissionen. Envipro, 2003. Undersökning, riskbedömning och prioritering av rödfyrshögar i Västra Götalands län. Envipro Miljöteknik i mark och vatten. Industridepartementet, 1978. Kärnenergi, geotermisk energi och miljö. Underlagsrapport till rapport om miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi från Expertgruppen för säkerhet och miljö. Industridepartementet Energikommissionen. Kälvesten E., 1996. Miljömässig kartering av vägbyggnadsmaterial. Varia 452. SGI. Lejdahl T., 2000. Blästeravfall en miljöresurs. http://www.askania.se/pdf/foredragkorrinst.pdf Melkerud P., 1992. Geochemical Atlas of Swedish Forest Soils. Rapport 65. Swedish University of Agricultural Sciences. NL, Staatsblad van het Koninkrijk der Nederlanden, Jaargang 1995, Staatsblad 1995:567. (Sammanfattning på svenska: Carling M., 1997. PM- holländska regler för nyttiggörande av restprodukter för anläggningsändamål. 1997-11-26 NV, 1997. Bakgrundshalter i mark. Halter av vissa metaller och organiska ämnen i jord och på landsbygd. Rapport 4640. Naturvårdsverket. NV, 1997. Generella riktvärden för förorenad mark, Beräkningsprinciper och vägledning för tillämpning. Efterbehandling och sanering. Rapport 4638. Naturvårdsverket. Radon och boende, 2003. http://w1.500.telia.com/~u50003136/debatter/radon.htm Rådets beslut, 2002.Rådets beslut av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG. Europeiska gemenskapernas officiella tidning, 16.1.2003. SGU, 1990. Biogeokemiska kartan, Tungmetaller i bäckvattenväxter. Rapporter och meddelanden nr 63. SGU. SGU, 1992. Markgeokemiska kartan, geokemiska status i mark. Rapporter och meddelanden nr 73. SGU. Tossavainen M., 1998. SGI dnr. 3-9608-418. SGI. 17 (17)