ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Relevanta dokument
ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

STENMATERIAL. Bestämning av kulkvarnsvärde. FAS Metod Sid 1 (5)

Mineral aggregates. Determination of impact value*

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Bestämning av fillers förstyvande inverkan på bitumen. Aggregate. Determination of filler s stiffening effect on bitumen.

Bestämning av kornstorleksfördelning genom siktningsanalys. Mineral aggregates. Determination of particle size distribution by sieving.

Bestämning av hålrumshalt hos torrt packat filler. Mineral aggregates. Determination of void content of dry compacted filler.

BITUMINÖSA BINDEMEDEL

STENMATERIAL. Bestämning av slipvärde. FAS Metod Sid 1 (7) Mineral aggregates. Determination of abrasion value.*

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

STENMATERIAL. Bestämning av korndensitet med pyknometer. FAS Metod Sid 1 (4)

Mineral aggregates. Determination of length thickness index.

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Bestämning av kornstorleksfördelning VV Publ. 1998:68 1 genom siktningsanalys. 1 Orientering 2. 2 Sammanfattning 2.

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

BITUMINÖSA BINDEMEDEL

Bestämning av kornkurva för drop-on-pärlor

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Mineral aggregates. Determination of particle density of filler. 1. ORIENTERING Denna metod är utarbetad på grundval av BS 812.

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Parametrar i provningsmetoder 1(5)

TEKNISK HANDBOK DEL 2 - ANLÄGGNING. Bilaga 1

Laboratoriets kundbilaga Metodnamn Benämning i rapport Metodavsteg

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Metoddagen 11 februari, 2010

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Bestämning av vattenkvot och/eller vattenhalt

Bestämning av skrymdensitet (ver 3) Metodens användning och begränsningar. Material. Utrustning

TEKNISK HANDBOK DEL 2 - ANLÄGGNING. Bilaga 1

TRVMB 702: Provtagning vid leveranskontroll av asfaltmassa. Metodbeskrivning : Asfaltmassa Publ. 2011:003

Laboratoriets kundbilaga Metodnamn Benämning i rapport Metodavsteg

Uppläggning. Uppföljning av SS-EN-metoder för ballast. Kalibrering. Kalibrering och kontroll av utrustning. Revidering av EN Kalibrering

Industrikalk - Bestämning av släckningsreaktiviteten hos brand kalk

DOSERINGSRÅD MERIT 5000

TRVMB 704: Bestämning av vattenkänslighet genom pressdragprovning. Metodbeskrivning : Asfaltbeläggning Publ. 2011:005

Fakta om asfaltbeläggningar i Sverige

Marknadskontroll av byggprodukter, slutrapport för produktgruppen Stenrik asfalt

Bestämning av flisighetsindex (ver 1) Metodhandledningens användning och begränsningar. Allmänt

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

PUBLIKATION 2008:95. Teknisk beskrivning av flödesblandad asfalt KGO-III

VTI notat Utgivningsår Ringanalys provningsmetoder för asfalt. Leif Viman Henrik Broms

Hållbart byggande. Vad styr vid val av beläggning? Målkonflikter? Miljömål: Energi Växthusgaser Buller Partiklar Kemikalier Återvinning

Provtagning, provning och bedömning VV Publ. Nr 2000:109 s 1 av provningsresultat av asfaltmaterial för återvinning

ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA

Funktionstest av varmkompostbehållare

Produktstandarder för ballast. Reviderade provningsstandarder. EN Bestämning av kornstorleksfördelning genom siktning

Gummiasfalt. Asfaltbeläggning med gummimodifierat bitumen. Treårigt utvecklingsprojekt Dokumentation från Asfaltdagarna 2008

Typblad, kontrollblad, bindemedel och konstruktionstyper för bitumenbundna lager

Bestämning av vattenkänslighet hos kalla och halvvarma asfaltmassor genom pressdragprovning

Bestämning av tjällyftningsparametrar

Provtagning vid leveranskontroll av asfaltmassa

Utvärdering av ny metod för vattenkänslighet

EXAMENSARBETE. Vältning och packning vid asfaltbeläggning

ASFALTBELÄGGNING OCH MASSA

äinstitutet Besök: OlausMagnusväg 37 Linköping

Föryngring av asfalt i kretsloppet Mats Wendel, PEAB Asfalt

TRVMB 703: Provtagning vid kontroll av asfaltbeläggning. Metodbeskrivning : Asfaltbeläggning Publ. 2011:004

1 (1) Enligt sändlista. Vägverkets metodbeskrivningar till ATB VÄG

Rapportering från CEN/TC227 & SIS/TK202 Vad händer inom asfaltområdet?

Innehåll. Provtagning av obundna material VV Publ. nr 2000:106 1 VVMB 611

Presentation Kenneth Lind

NABIN 2016 Deformations resistens och Högpresterande beläggningar. Svenska erfarenheter.

FÖRPROVNING / KONTROLL VID REMIXING

Markundersökningar Totalbestämning av svavel genom torrförbränning. Soil quality Determination of total sulfur by dry combustion

Energibesparing vid. Energibesparing vid asfaltverk Varmasfaltverk. Material i produkt Fabrik Process Planering.

Av: Karl Öhman Datum: Telefon: Erfarenhetsåterföring av halvvarma massor SBUF projekt 12269

Provning av Cement Stabiliserad Asfalt CSA

Golvplattor KMAB

VMK:s TILLÄMPNINGSANVISNING

Definitioner, benämningar, kategorier. SS-EN Provtagning. SS-EN933-5 Allmän utrustning och kalibrering. Ex vågar och vikter

Polymermodifierade bindemedel i asfaltbeläggning - erfarenheter i Sverige

Egenskap Provningsmetod Utgåva Fält

Bitumenbundna lager. Kapitlets omfattning och upplägg

Förslag till "Förkastelsekriterier" av Ulf Isacssonoch Ylva Colldin

Bestämning av stabilitet med pulserande kryptest (ver 1) Metodens användning och begränsningar. Princip

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 22 maj 2012 (23.5) (OR. en) 10237/12 ENER 189 ENV 387

Aktuellt från CEN/TC 227 Metoder inom asfaltområdet

Startmöte Värmebeläggningsgrupp Solna Minnesanteckningar Kenneth Lind / Trafikverket

Instruktion för analys av fraktionen Aromater >C16-C35

Allmän utrustning och kalibrering -Kontroll av siktar (ver 1) Metododhandledningens användning och begränsningar. Allmänt

Betongprovning Hårdnad betong Elasticitetsmodul vid tryckprovning. Concrete testing Hardened concrete Modulus of elasticity in compression

Bestämning av vidhäftningen mellan sten och bitumen i närvaro av vatten enligt rullflaskemetoden.

Lab-provning av bullerdämpande asfalt (E4 Rotebro) Dubbeldrän.

Kontrollprovtagning av torrhalt på sönderdelade trädbränslen

BILAGOR. till KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) /...

Godkännande och kontroll av torrhaltsmätare för mindre provmängder

Aktuellt om provningsmetoder

Återfuktning av torrhaltsprov

Omfattning Asfaltbeläggningar. Utbildning BEUM 27 aug 2015 Göteborg. Johanna Thorsenius, Trafikverket. Kort om asfalt. Regelverk och krav

SVENSK STANDARD SS

Godkännande och kontroll av askhaltsmätare för mindre provmängder

Transkript:

sid 1 (5) ASFALTBELÄGGNING OCH -MASSA Bestämning av bindemedelshalt enligt förbränningsmetoden Bituminous pavement and mixture. Determination of binder content by combustion. 1. ORIENTERING 2. SAMMANFATTNING 3. UTRUSTNING OCH KEMIKALIER 4. SÄKERHET 5. PROVBEREDNING 6. PROVNING 7. BERÄKNING 8. KORREKTIONSFAKTOR 9. BESTÄMNING AV KORREKTIONSFAKTOR 10. PRECISION, EVENTUELL UPPREPNING 1. ORIENTERING Denna metod är avsedd för bestämning av bindemedelshalt i en asfaltbeläggning eller asfaltmassa med bindemedel som kan förbrännas. Provet skall vara vattenfritt. Nedanstående förutsättningar skall vara uppfyllda för att metoden skall kunna användas: - bestämning av korrektionsfaktor för aktuellt ingående stenmaterial har utförts (se bilaga). - utrustningen är försedd med inbyggd våg. Anm 1 Det skall observeras att de bestämda korrektionsfaktorerna är knutna till det aktuella stenmaterialet. Frekventa variationer i mineralsammansättningen gör metoden direkt olämplig jämfört med extraktionsmetoder. Ett annat exempel på när förbränningsmetoden är olämplig är när okända återvinningsmassor används vid tillverkningen. Anm 2 Syftet med den inbyggda vågen är uteslutande att säkerställa att processen fortgår tills allt bindemedel förbränts. Detta indikeras av att den inbyggda vågen visar att viktminskningen upphört.

sid 2 (5) Anm 3 Vissa stenmaterial kan möjligen förändras något avseende kornstorleksfördelning. Kontroll av detta skall göras i samband med bestämningen av korrektionsfaktor (bilaga) eller vid en parallell jämförelse med någon konventionell extraktionsmetod. Metoden innebär obefintlig exponering av lösningsmedel för laboranten och mindre belastning på den inre och yttre miljön på grund av att lösningsmedel inte används. Allmänna upplysningar om tillvägagångssätt vid bestämning av bindemedelshalt ges i FAS Metod 401. Vid eventuell tvist skall - tills vidare - någon av de övriga metoderna angivna i FAS Metod 401 användas. 2. SAMMANFATTNING Ett vattenfritt prov av beläggning eller massa invägs i en provbehållare som placeras i ugnen. Bindemedel och eventuella andra brännbara produkter avlägsnas genom förbränning. Bindemedlets vikt erhålls som skillnaden mellan provets vikt och stenmaterialets vikt. Stenmaterialet kan efter förbränning undersökas med avseende på kornstorleksfördelning, korndensitet mm. 3. UTRUSTNING OCH KEMIKALIER 3.1 Förbränningsugn som kan hålla en temperatur på minst 550 C i ugnens förbränningskammare. Ugnen skall vara försedd med en anordning för reducering av utsläpp av rökgaser för att minimera belastning på den yttre miljön. 3.2 Ugnen skall vara försedd med inbyggd våg som kan registrera provets viktförlust under förbränningen. Vågutrustningen skall vara försedd med automatisk temperaturkorrigering. 3.3 Den inbyggda vågen skall ha onoggrannheten högst 0,3 g, avläsbarhet 0,1 g och kapaciteten minst 8 kg. 3.4 Extern våg med onoggrannheten högst 0,3 g, avläsbarhet 0,1 g och kapaciteten minst 8 kg. 4. SÄKERHET Eftersom utrustningen arbetar vid hög temperatur måste lämplig skyddsutrustning,

sid 3 (5) t e x värmetåliga handskar och skyddsglasögon, användas. Ugnen måste vara försedd med skydd vid luftintaget för att förhindra att flammor från förbränningen kan tränga ut. Det bör beaktas att prov och provbehållare har en mycket hög temperatur under uppvärmning och förbränning samt under avsvalningsfasens början. 5. PROVBEREDNING Allmänna anvisningar om beredning av prov ges i FAS Metod 416. Metoden är avsedd för vattenfria prov. Ett prov kan anses vara vattenfritt (d v s att vattenhalten är försumbar) vid följande fall: - om provet tagits från asfaltmassa som tillverkats vid en temperatur > 130 C och vid provtagningstillfället har en temperatur >105 C. Provet får inte utsättas för fukt under tiden från provtagning till analys. - om provet torkats till konstant vikt. För prov av asfaltbetong skall torkningen ske i värmeskåp vid en temperatur av ca 110 C. Med konstant vikt menas här att viktändringen mellan två vägningar med minst två timmars mellanrum inte är större än 0,1 % av provets vikt. Torkningen vid 110 C får pågå högst 1 dygn. Erforderlig storlek på analysproven beror av massans största kornstorlek enligt tabell 1. Tabell 1 Största korn- Minsta vikt hos storlek, mm analysprov, g 4 450 6 650 8 850 11 1150 16 1500 22 2000 32 3000 Vid bestämning av kornstorleksfördelning hos extraherade asfaltmassor med ensartad sammansättning, t ex ABS, kan det vara lämpligt att använda kompletterande maskvidder som 9,5 mm och 14 mm. Vid provningen görs normalt minst två bestämningar.

sid 4 (5) 6. PROVNING 6.1 Allmänt Avläs vågen på 0,1 g när. Alla vägningar skall ske på den externa vågen. 6.2 Genomförande - Väg provbehållaren. Placera analysprovet i behållaren genom att sprida ut massan till ett så jämnt och tunt lager som möjligt. - Väg provbehållare inklusive analysprov. - Efter avslutad förbränning (när ingen viktminskning p g a bindemedlets förbränning sker; se maskinleverantörens manual) tas provbehållaren ut och placeras på lämplig plats för avsvalning. Härvid skall risken för brännskador vid oavsiktlig beröring beaktas. - Väg provbehållare med stenmaterial på nytt inom två timmar och vid en temperatur under 80 C. 7. BERÄKNING Beräkna bindemedelshalten hos torrt analysprov enligt följande: B= 100 [1-m s /m t ]-K där B = bindemedelshalten i vikt-% med två decimaler m t = vikt av analysprov i g m s = erhållen vikt av stenmaterial i g K = korrektionsfaktor (bestämd enligt bilaga) K f = ev. korrektion för innehåll av cellulosafiber 8. PRECISION, EVENTUELL UPPREPNING Godta värdena om skillnaden i bindemedelshalt mellan två analysprov ej överstiger 0,20 procentenheter. Om skillnaden är större, undersök ytterligare två analysprov. Beräkna därefter standardavvikelsen på grundval av samtliga bestämningar. Stryk eventuella extremdata enligt FAS Metod 015, om standardavvikelsen är större än 0,15 procentenheter. Beräkna aritmetiska medelvärdet ur samtliga godtagna värden. Anm 4 Korrigering för fiberhalt (cellulosafiber) med invägd halt fiber, kan innebära ett fel i funnen bindemedelshalt större än 0,1 %, om bindemedelshalten avviker mer än ca 1 % från avsedd bindemedelshalt.

sid 5 (5) 9. RAPPORT Rapportera a) att provning utförts enligt denna metod b) använd korrektionsfaktor (i de fall korrigering även för fiberhalt gjorts skall också denna korrigering anges) c) bindemedelshalt i vikt-%, medelvärde avrundat till en decimal

FAS Metod 476-03 Bilaga sid 1 (3) INSTRUKTION FÖR BESTÄMNING AV KORREKTIONSFAKTOR FÖR STENMATERIAL SAMT KONTROLL AV STENMATERIALETS SÖNDERFALLSBENÄGENHET. 1. UTRUSTNING OCH KEMIKALIER 1.1 Plåt i lämplig storlek för att fungera som underlag vid handblandning av analysprover 1.2 Blandningsverktyg, t ex spacklar 1.3 Värmeskåp, som kan hålla en temperatur 130-170 o C. 1.4 Släppmedel, t ex silikonfett 2. FRAMSTÄLLNING AV ASFALTMASSA 2.1 Allmänt Vid bestämning av korrektionsfaktor för en stenmaterialtäkt skall följande förfarande användas: - Minst tre massasammansättningar ABT 8, ABT 16 och AG 22 analyseras. - Tre analyser per sammansättning skall utföras. Under förutsättning att: - differensen mellan högsta och lägsta värde för korrektionsfaktorn för varje sammansättning ej överstiger vad som föreskrivs i punkt 4.1 och att: - den största differensen mellan erhållna medelvärden för korrektionsfaktorn är mindre än 0,10 %, kan medelvärdet av de tre sammansättningarna användas som korrektionsfaktor för aktuell stenmaterialtäkt. Om ovanstående krav på tillåtna spridningar ej uppfylls, eller om det av andra skäl är att föredra, skall korrektionsfaktor för varje aktuell sammansättning bestämmas. Korrektionsfaktor skall bestämmas minst en gång per år. Anm. Om stenmaterialanalyser visar på förändringar i korndensitet eller andra parametrar kan detta indikera att förnyad bestämning av korrektionsfaktor bör göras.

FAS Metod 476-03 Bilaga sid 2 (3) 2.2 Vägning, allmänt Avläs vågen på 0,1 g när. Extern våg skall användas vid alla vägningar. 2.3 Beredning av analysprov Ta ut stenmaterialprov på alla ingående fraktioner enligt SS-EN 932-1 från asfaltverkets varmstensfickor. Anledningen till att prov skall tas ut från varmstensfickorna istället för från upplag, är att stenmaterialet skall ha utsatts för samma behandling som sker vid den normala tillverkningen av asfaltmassa. Härvid skall eftersträvas att provtagningen representerar så stor del av tillgängligt stenmaterial som möjligt. Bered varje stenmaterialfraktion enligt FAS Metod 207. Proportionera ingående fraktioner till aktuellt arbetsrecepts kornstorleksfördelning. Väg in proportionerade delmängder med hänsyn till kraven på analysprovets storlek enligt FAS Metod 476, tabell 1. Minst tre delprover skall framställas. Torrsikta stenmaterialet enligt FAS 221. Observera att tvättsiktning ej skall utföras. Beräkna passerande mängder. Neddela bindemedlet till kärl av lämplig storlek enligt SS-EN 12594. Spraya eller stryk ett tunt lager släppmedel på plåt och blandningsverktyg. Värm bitumen, stenmaterial, plåt och blandningsverktygen till temperaturer enligt tabell 1. Värmningen av bitumen skall ske med kärlets öppning täckt av aluminiumfolie eller ett löst liggande lock. Tabell 1 Bitumensort Temperatur bitumen Temperatur stenmaterial, plåt och blandningsverktyg o C, ± 5 o C o C, ± 5 o C 330/430 135 150 160/220 140 155 100/150 145 160 70/100 150 165 50/70 155 170 2.3 Blandning Väg plåt och blandningsverktyg tillsammans. Tillför ett delprov av stenmaterialet till plåten. Tillsätt bindemedel i portioner till avsedd bindemedelshalt. Följ upp tillsatt mängd bindemedel genom vägning av kärlet med bindemedel efter varje portion. Notera vikten av total mängd tillsatt bindemedel. Blanda för hand bindemedel och stenmaterial. Blandningen skall pågå tills alla stenytor synes täckta med bindemedel. Väg förbränningsugnens provbehållare tom. För över analysprovet (se till att så lite som möjligt av bindemedel och stenmaterial sitter kvar på plåt och blandningsverktyg) till provbehållaren och väg. Notera

FAS Metod 476-03 Bilaga sid 3 (3) analysprovets vikt. Väg plåt och blandningsverktyg tillsammans. Differens mellan vikt av plåt och blandningsverktygen före respektive efter blandning får vara högst 0,02 % av invägt analysprov. Förfar på samma sätt med övriga analysprover. 3. PROVNING Analysera proverna enligt FAS Metod 476. 4. BERÄKNING 4.1 Beräkna stenkorrektionsfaktorn för varje analysprov enligt följande: K=B f -100 (b m /m m ) där K = stenkorrektionsfaktorn i vikt-% med två decimaler B f = förbränt bindemedel i vikt-% med två decimaler (hänsyn skall härvid tas till utrustningens inbyggda temperaturkorrektion) b m = tillsatt bindemedel i gram med en decimal m m = analysprovets vikt i gram med en decimal Godta värdena, om skillnaden mellan minsta och största värdet: - för massor med största kornstorlek 16 mm ej överstiger 0,08 vikt-% - för massor med största kornstorlek >16 mm ej överstiger 0,12 vikt-% Beräkna det aritmetiska medelvärdet. 4.2 Korrektionsfaktor för eventuell tillsats av cellullosafiber är lika med tillsatt mängd i vikt-%. 4.3 Torrsikta stenmaterialet enligt FAS 221. Observera att tvättsiktning ej skall utföras. Beräkna passerande mängder. 4.4 Jämför de passerande mängderna enligt 2.3 och 4.3 vid de kontrollpunkter som gäller för den aktuella massatypen. Om medelvärdet (tre prover) för avvikelsen mellan bestämningarna enligt 2.3 och 4.3 vid någon kontrollpunkt avviker med mer än 1 % är materialet alltför sönderfallsbenäget. Kvalitetskontroll måste då utföras med annan analysmetod.