Skillnader mellan katalogiseringsregler för ljudupptagningar En fråga om syften och principer?

MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2008:28 ISSN 1654-0247 Skillnader mellan katalogiseringsregler för ljudupptagningar En fråga om syften och principer? Linda Holmqvist Anja Leiding Linda Holmqvist/Anja Leiding Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats helt eller delvis är förbjudet utan medgivande.

Svensk titel: Engelsk titel: Författare: Kollegium: Skillnader mellan katalogiseringsregler för ljudupptagningar: En fråga om syften och principer? Differences between cataloging rules for sound recordings: A question of purposes and principles? Linda Holmqvist Anja Leiding Kollegium två Färdigställt: 2008 Handledare: Abstract: Nyckelord: Göran Berntsson, Anders Stenström The aim of this thesis is to describe and compare the cataloguing rules for sound recordings: the rules used by a specialised archive and common libraries respectively. We will put the rules in relation to purposes (the objectives of a bibliographic system) and principles (directives that guide the construction of a bibliographic language). The first question to be answered is in which way the set of rules used by a specialised archive differ from the one used by common libraries. The second question examines if and how the differences can be derived from purposes and principles. The sets of rules studied are KRS (chapter 6) and the Swedish version of the IASA Cataloguing Rules (1999), worked out by the National Archive of Sound and Moving Images (SLBA). The rules are compared, and the differences described and discussed in relation to the purposes and principles in Elaine Svenonius The Intellectual foundation of Information Organization (2000). The study shows that the rules answer to the principles and purposes, but indicates some differences. The SLBA version answers better to the principle of user convenience and the subprinciple of common usage: the user is in focus in decisions regarding new descriptions. KRS (chapter 6) answers better to the principle of representation and the subprinciple of accuracy: the description should be exact. The SLBA catalogue could be described as a full-featured bibliographic system ; it addresses the user s needs and helps to spread knowledge in the science community. Katalogisering Katalogiseringsregler Syften Principer Ljudupptagningar Audiovisuella medier KRS SLBA

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 5 1.1 Syfte och frågeställningar...6 1.2 Avgränsningar...6 1.3 Metod...7 1.3.1 Tillvägagångssätt...7 1.3.2 Material...7 1.4 Litteraturgenomgång...8 1.5 Disposition...9 2. BAKGRUND... 10 2.1 Bibliografiska data...10 2.1.1 Dokumentet...10 2.1.2 FRBR-modellen...11 2.1.3 AV-medier...13 2.1.3.1 Ljudupptagningar...14 2.1.3.2 ISBD (NBM)...15 2.2 Bibliotek och arkiv...16 2.2.1 Bibliotek...16 2.2.1.1 Bibliografisk beskrivning...16 2.2.1.2 Standardisering...17 2.2.2 Arkiv...17 2.2.2.1 Bibliografisk beskrivning...18 2.2.2.2 Standardisering...18 2.2.3 Samverkan...19 2.3 Statens ljud- och bildarkiv (SLBA)...19 2.3.1 Nationalarkiv...20 2.3.2 Organisation...20 2.3.3 Uppdrag...20 2.3.4 SOU 2004: 53...21 2.3.4.5 Resultat...21 2.3.5 Standardisering...22 2.3.6 Arkiv eller bibliotek?...22 2.4 Sammanfattning...23 3. TEORETISK RAM... 24 3.1 Bibliografiska språk...24 3.1.1 Syften...24 3.1.1.1 Historisk återblick...24 3.1.1.2 Svenonius...26 3.1.2 Principer (direktiv)...28 3.1.2.1 Historisk återblick...28 3.1.2.2 Svenonius...29 3.2 Sammanfattning...31 3

4. EMPIRISK STUDIE... 34 4.1 Regelsamlingarna...34 4.1.1 Katalogiseringsregler för svenska bibliotek (KRS)...34 4.1.2 The IASA Cataloguing Rules (IASA CR)...34 4.1.2.1 Katalogiseringsregler för Statens- ljud och bildarkiv (SLBA KR)...35 4.1.3 Struktur...35 4.2 Beskrivningens uppbyggnad...37 4.2.1 Allmänna regler (0)...37 4.2.2 Titel och upphov (1)...39 4.2.3 Upplaga Upplaga, version etc. (2)...41 4.2.4 Utgivning, distribution etc Utgivning, produktion, distribution, sändning och tillkomsttid (4) 41 4.2.5 Fysisk beskrivning (5)...42 4.2.6 Serie (6)...43 4.2.7 Anmärkningar (7)...44 4.2.8 Nummer (8)...46 4.3 Sammanfattning...46 5. DISKUSSION OCH SLUTSATSER... 49 5.2 Katalogiseringsregler för ljudupptagningar...49 5.3 Katalogiseringsregler i relation till syften och principer...50 5.3.1 Syften och principer...50 5.3.2 SLBA KR en fråga om syften och principer...51 5.4 Framtida forskning...53 6. SAMMANFATTNING... 55 7. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 57 BILAGA 1... 60 BILAGA 2... 61 Figurförteckning FIGUR 1: BIBLIOGRAFISKA ENHETER OCH DERAS RELATIONER...12 FIGUR 2: LJUDUPPTAGNINGAR...13 FIGUR 3: TILLBLIVELSE OCH ÅTERGIVNING...14 FIGUR 4: DEFINITION AV LJUDUPPTAGNING...14 4

1. Inledning There is no such beast as the catalog. There are many catalogs and each of them functions in a different world (Marshall 1979, s. [20]) Ofta förknippas ljudupptagningar enbart med dokument som innehåller musik, men på många CD-skivor, ljudkassetter med mera, står exempelvis också noveller, teaterproduktioner och intervjuer att finna. Historiskt sett är det först på senare år som de har kommit att betraktas som en del av vårt kulturarv, och de får allt större betydelse som forskningskällor. De utgör idag en viktig del av samlingarna i många bibliotek och arkiv, och måste därför organiseras systematiskt för att kunna återvinnas, det vill säga katalogiseras. 2004 kom utredningen Bevara ljud och rörlig bild. Insamling, migrering prioritering (SOU 2004:53), som påvisade behovet av bevarandeåtgärder för säkring av vårt mediala kulturarv i forskningssyfte. I samband med vårt sökande efter ett intressant och passande ämne för vår magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap, kom vi av en slump att läsa en platsannons från Sveriges Radio. I annonsen utlystes en bibliotekarietjänst vid Radiokatalogen. Katalogisering av radioprogram kändes som ett för oss nytt och spännande område en annorlunda värld. Vi tog kontakt med Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) i Stockholm och dess katalogchef Olle Johansson. Vi gjorde 2003 ett besök på arkivet, där vi blev väl mottagna och fick en inblick i den mångfacetterade verksamheten. Olle Johansson informerade oss om The IASA Cataloguing Rules: a manual for description of sound recordings and related audiovisual media (1999) 1, sammanställd av The International Assocation of Sound and Audiovisual Archives (IASA). Föreningen, grundad 1969, stödjer professionellt utbyte av information och utvecklar internationellt samarbete mellan audiovisuella arkiv (cirka 380 medlemmar från cirka 50 olika länder). Katalogiseringsreglerna är avsedd att överensstämma med, och delvis baserade på, The Anglo-American Cataloguing Rules, 2. ed. (AACR2) och the International Standard Bibliographic Description for Non-Book Materials: ISBD (NBM). Olle Johansson med flera har översatt och bearbetat regelsamlingen för svenska förhållanden. När uppsatskursen väl tog sin början vårterminen 2003, visade sig radiokatalogisering vara ett mycket begränsat område, vilket inte skiljer sig markant från katalogisering av ljudupptagningar. I samråd med vår dåvarande handledare Göran Berntsson beslutade vi oss för att fokusera på den svenska versionen av IASA CR, det vill säga Katalogiseringsregler för Statens ljud- och bildarkiv (2003) 2. Den fann sig lämplig att ställa i relation till Katalogiseringsregler för svenska bibliotek (KRS) och dess kapitel för ljudupptagningar (kapitel 6). Vi ämnar sålunda undersöka två regelsamlingar, avsedda att katalogisera samma typ av dokument, men i två olika världar. Som teoretisk ram för studien väljer vi de syften och principer för katalogiseringsregler som presenteras av Elaine Svenonius i The Intellectual foundation of Information Organization (2000). Av olika omständigheter kom vårt uppsatsarbete att vila, och återupptogs på allvar höstterminen 2007. Under den tid som förflutit har ett par uppsatser framlagts vid BHS som på olika sätt behandlar IASA CR. Vi anser dock att den teoretiska förankringen gör 1 Vi använder fortsättningsvis förkortningen IASA CR, vilken dock inte är officiell. 2 Vi använder fortsättningsvis förkortningen SLBA KR, vilken dock inte är officiell. 5

vår studie relevant och ger den ett forskningsvärde. Elaine Svenonius syften och principer skall presenteras i inledningen till den nya AACR3 Resource Description and Access (RDA), vilken planeras utkomma under 2008, en omständighet som motiverar vår uppsats. Det faktum att en tidsrymd förflutit ger, enligt vår åsikt, uppsatsen en ytterligare dimension; vi får följa framåtskridanden på olika områden, exempelvis vad gäller SLBA:s verksamhet och utvecklingen av katalogiseringsstandarder. Verksamheten vid arkivet, framför allt katalogiseringen, har utvecklats under de senaste åren. Likaså har användandet av reglerna förändrats något, ett avsnitt har uteslutits, och SLBA arbetar idag främst efter manualer (baserade på reglerna). Vi vill därför poängtera att uppsatsen syftar till att beskriva och jämföra katalogiseringsregler. 1.1 Syfte och frågeställningar Uppsatsens syfte är att kvalitativt beskriva och jämföra de katalogiseringsregler för ljudupptagningar, som används av ett specialiserat arkiv respektive av allmänna bibliotek, och försöka att härleda dem till syften och principer för katalogiseringsregler som påvisats genom tiderna. Vi ställer följande frågor: - Hur skiljer sig katalogiseringsreglerna i samlingarna SLBA KR och KRS? 3 - Kan skillnaderna mellan katalogiseringsreglerna relateras, och i så fall hur, till bakomliggande syften och principer? 1.2 Avgränsningar I vårt kommande resonemang avser vi så kallad deskriptiv katalogisering, eftersom vi granskar de regler för beskrivningen som står att finna i KRS och SLBA KR. Syftet med deskriptiv katalogisering är att skapa en representation för ett dokument med tillräcklig information för att det skall kunna identifieras och särskiljas från andra (Hsieh-Yee 2000, s. 12). Vi undersöker således formell beskrivning i motsats till ämnesmässig (indexering och klassifikation). Studien omfattar inte val av ingångar, det vill säga kapitel 21 (KRS), och därmed inte heller utformning av sökelement. Vi väljer att utesluta så kallade uniforma titlar (UT) från vårt resonemang. UT gör, enligt KRS, det möjligt att sammanföra alla kataloguppslag för ett verk när detta förekommer i olika versioner (t ex utgåvor, översättingar) med olika titlar (1990, s. 410). För svenska förhållanden gäller att UT i första hand används vid katalogisering av musikverk, och således faller utanför uppsatsens ram. 3 Vi anser att det är uppenbart att det finns skillnader mellan reglerna, eftersom IASA CR delvis är baserad på AACR2. 6

1.3 Metod 1.3.1 Tillvägagångssätt I vår strävan efter besvara våra frågeställningar, och sålunda uppfylla uppsatsens syfte gör vi en komparativ studie av de båda regelsamlingarna. Vi vill beskriva och förstå skillnaderna mellan katalogiseringsreglerna samt hur de förhåller sig till Svenonius syften och principer. Vår första frågeställning Hur skiljer sig katalogiseringsreglerna i samlingarna SLBA KR och KRS? svarar mot uppsatsens empiriska studie. Vår andra frågeställning Kan skillnaderna mellan katalogiseringsreglerna relateras, och i så fall hur, till bakomliggande syften och principer? är öppen i förhållande till den tidigare; den förenar teori och empiri och får formen av en diskussion. Vi är medvetna om att det är lätt att anpassa empiri efter teori den senare får inte bli en tvångströja. Vår avsikt är dock inte att systematisera, utan att beskriva, tolka och förstå i enlighet med den kvalitativa metoden. Uppsatsens teoretiska del har formen av en presentation, det vill säga en beskrivning av Svenonius syften och principer, vilka blir våra verktyg i besvarandet av uppsatsens andra frågeställning. Uppsatsens empiriska del utgörs av en jämförelse mellan samlingarna SLBA KR och KRS (kapitel 6) beträffande katalogiseringsregler för ljudupptagningar. Vi närläser reglerna; går igenom beskrivningen avsnitt för avsnitt och gör ett urval av exemplifierande regler, det vill säga de som skiljer sig från KRS (kapitel 6). I anslutning till reglerna i SLBA KR finns hänvisningar där man anger om en regel exempelvis är hämtad eller utvecklad från KRS, vilket underlättar komparationen. Analysen indelas efter de olika avsnitten i beskrivningen. Först granskar vi hur avsnittens huvudparagrafer förhåller sig till varandra och därefter reglerna, i kronologisk ordning, och deras innehåll. Efter att ha beskrivit skillnaderna mellan reglerna i detalj delarna försöker vi urskilja generella mönster, det vill säga se dem som en helhet. Vi använder sedan vår teori, Svenonius syften och principer, för att analysera våra empiriska data och placerar in dem i ett större sammanhang. Teorin ger oss sålunda den förståelse som behövs för att uppfylla uppsatsens syfte, och nå en djupare insikt om det formulerade problemet. 1.3.2 Material Vårt material består både av artiklar och böcker inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap. Vi har funnit dessa genom sökning i bibliotekskataloger och referensdatabaser, framför allt LISA (Library and Information Science Abstracts). Dessutom har referenslistor i relevanta dokument, bland annat magisteruppsatser i biblioteks- och informationsvetenskap, varit värdefulla för vår litteratursökning. 7

I IASA: s egen tidskrift IASA Journal, som publiceras två gånger per år, finner vi artiklar som härrör direkt från framtagandet av deras katalogiseringsregler. Artiklarna har vi kunnat beställa genom medlemmar i IASA Cataloguing Rules Editorial Group: Olle Johansson (SLBA) och Chris Clarke (The British Library National Sound Archive), vilka har varit mycket tillmötesgående och visat intresse för vår uppsats. Vårt besök på SLBA 2003 har ingen omedelbar betydelse för vår uppsats, men gav oss en värdefull inblick i arkivets katalogiseringsverksamhet och har verkat stimulerande. SLBA:s årsredovisningar har gett oss möjlighet att följa verksamheten och dess framåtskridande under åren som följt. Likaså har utredningen Bevara ljud och rörlig bild: Insamling, migrering prioritering (SOU 2004:53) varit av stort värde. Vi har fortlöpande haft kontakt med Olle Johansson, som informerat om utvecklingen av regelsamlingen och dess implementering. Vid den tid då vårt uppsatsarbete tog sin början förelåg inte någon officiell svensk översättning av Functional Requirements for Bibliographic Records (FRBR) som har betydelse för vår uppsats och termerna är därför översatta efter den engelska versionen och Svenonius. Sålunda skiljer sig vår översättning till viss del från den svenska versionen. Vi fick på ett tidigt stadium veta att en svensk översättning utarbetades av Miriam Säfström, adjungerad medlem av Svensk Biblioteksförenings kommitté för katalogisering. Via e-post har vi haft återkommande kontakter med Miriam, och på så vis fortlöpande blivit informerade om arbetet. 1.4 Litteraturgenomgång Intresset och behovet av katalogiseringsregler för ljudupptagningar, datafiler, interaktiva multimedier med mera ökar. Med tanke på områdets utveckling försöker vi använda oss av aktuell litteratur, bland annat Organizing Audiovisual and Electronic Resources for Access. A cataloging guide (2000) av Ingrid Hsieh-Yee. Boken avser att vara en vägledning för katalogisering av medier, som exempelvis ljudupptagningar och datafiler; dessutom för Hsieh-Yee ett intressant teoretiskt resonemang. För grundläggande förklaringar beträffande deskriptiv katalogisering och dess historiska sammanhang, har vi främst använt Jennifer E. Rowleys Organizing knowledge (1998). Det finns en omarbetad upplaga (2000), men vi har valt den tidigare på grund av dess tydliga historiska genomgång. I fråga om definitioner av AV-medier har vi valt att använda oss av två artiklar av Rainer Hubert (Osterreisches Phonothek) publicerade i IASA Journal: The cataloguing of AV-media (1993) och The definition of AV media (1994), vilka reder ut terminologin. Beträffande teoretisk bakgrund ges en mycket god översikt och tydliga definitioner av Svenonius i The Intellectual Foundation of Information Organization. Svenonius resonemang blir viktigast för vår följande granskning, och ger den en fast förankring. Hon har dessutom fungerat som rådgivare för FRBR, vars terminologi vi redovisar och diskuterar. 8

1.5 Disposition Kapitel 1 presenterar uppsatsens syfte och frågeställningar, avgränsningar, metod och material samt disposition. Kapitel 2 tecknar den bakgrund som krävs för att vi skall kunna besvara uppsatsens frågeställningar och uppfylla dess syfte. Först avhandlar vi bibliografiska data med fokus på dokumentet och den terminologi som står att finna i FRBR. Därefter försöker vi presentera en avgränsad definition av ljudupptagning. Slutligen följer en granskning av skillnader mellan bibliotek och arkiv med fokus på dokumentbeskrivning, vilken utmynnar i en presentation av SLBA och dess verksamhet. Kapitel 3 tecknar uppsatsens teoretiska ram i form av en historisk översikt av syften och principer i relation till katalogiseringsregler. Kapitlet avslutas med att de påvisade syftena och principerna sammanförs schematiskt. Kapitel 4 utgör uppsatsens empiriska del; vi jämför SLBA KR och KRS (kapitel 6) beträffande regler med avsikt att besvara vår första frågeställning: Hur skiljer katalogiseringsreglerna i samlingarna SLBA KR och KRS? Kapitel 5 svarar framför allt mot vår andra frågeställning Kan skillnaderna mellan katalogiseringsreglerna relateras, och i så fall hur, till bakomliggande syften och principer genom att vi placerar in resultaten från de föregående kapitlen i ett större sammanhang, och sätter dem i relation till den teoretiska ram som presenterats i kapitel 3; på så vis knyter vi samman resonemanget. Kapitel 6 sammanfattar uppsatsen med avseende på syfte, frågeställningar, metod, resultat och slutsatser. Vi anser att dispositionen svarar mot uppsatsens syfte, det vill säga att kvalitativt beskriva och jämföra de katalogiseringsregler för ljudupptagningar, som används av ett specialiserat arkiv respektive allmänna bibliotek, och försöka att härleda dessa till de syften och principer som påvisats genom tiderna. 9

2. Bakgrund I följande kapitel avser vi att teckna en bakgrund till uppsatsen. Först avhandlar vi bibliografiska data med fokus på dokumentet och den terminologi som står att finna i FRBR. Därefter försöker vi presentera en avgränsad definition av ljudupptagning. Slutligen följer en granskning av bibliotek och arkiv med fokus på dokumentbeskrivning, vilken utmynnar i en presentation av SLBA och dess verksamhet. 2.1 Bibliografiska data Följande avsnitt syftar till att utreda förhållandet mellan olika bibliografiska termer. Vi börjar med dokumentet och går sedan vidare till IFLA-rapporten FRBR med avsikt att presentera en definition av ljudupptagning. 2.1.1 Dokumentet Vad är ett dokument? frågan har dryftats mycket i den bibliografiska litteraturen. Michael K. Buckland diskuterar teorier framlagda av forskare inom området. Ett viktigt namn är Paul Otlet (1868-1944), enligt honom kan dokument vara tredimensionella, vilket innebär att skulpturer inkluderas. Suzanne Briet (1894-1989) är likaså betydelsefull i sammanhanget: hon jämställer ett dokument med ett organiserat fysiskt bevis, det vill säga levande djur är dokument om de placerats på ett zoo. S. R. Ranganathans syn på dokumentet är betydligt smalare: han motsätter sig en medräkning av audiovisuella material (Buckland 1997). Rowley definierar ett dokument som a record of knowledge or information or a creative expression 4 (1998, s. 4). Termen refererar till alla objekt som står att finna i bibliotek och arkiv, exempelvis böcker, video- eller ljudkassetter (ibid. s. 25). En tydlig och gängse definition, som överensstämmer med Rowley, står att finna hos Hedberg: Information lagrad på ett fysiskt medium med en teknik som möjliggör upprepad tillgång till informationen i oförändrad form. I denna term inbegrips sålunda all information, text, bild och ljud, på alla media, papper, band, magnetiskt medium m.m. (1991, s. 58) Hans definition överensstämmer inledningsvis med den vi finner i IASA CR: Document. 1. A combination of a medium and the information recorded on it or in it, which may be used as evidence or for consultation. 2. A single archival record or item. (1999, s. 252) Vi väljer följaktligen att ansluta oss till definitionerna ovan: ett dokument är kombinationen av ett fysiskt medium och dess införlivade information. Ser vi till definitionen från IASA CR avgränsas även dokumentet som ett item, en terminologi som för oss in på FRBR. 4 Rowley talar således om organizing of knowledge och information retrieval. Med knowledge menar hon the sum of what is known och med information items of knowledge (Rowley 1998, s. 4). Vi väljer att inte göra åtskillnaden i vårt resonemang. 10

2.1.2 FRBR-modellen IFLA-rapporten FRBR har väckt stor uppståndelse internationellt. Rapporten förändrar synen på bibliografiska data; den bibliografiska informationen undersöks och sätts i relation till olika användarkrav. Svensk Biblioteksförenings kommitté för katalogisering har fastlagt en svensk terminologi för de viktigaste begreppen och översatt rapporten i dess helhet. FRBR brukar en Entity-Relationship (ER) model för att beskriva vårt bibliografiska universum. Med hjälp av ER-modellen bestäms entiteter (entities) och relationerna dem emellan. Det är entiteterna vi lagrar information om i den bibliografiska posten. Angående relationerna enheterna emellan, konstaterar Žumer och Reisthuis: Relationships serve as a link between entities and enable the user to navigate within the bibliographic database (catalogue) and beyond. Relationships can link entities of different groups, different entities of the same group, and instances of entities of the same type. (2002, s. 79) Genom att definiera relationerna anser man sig underlätta informationsåtervinningen. Åtskillnaden mellan the work och the book gjordes ursprungligen av Lubetzky för att särskilja det intellektuella innehållet från det fysiska objektet. Svenonius menar dock att verk aldrig har definierats tillfredsställande; flera olika termer har använts samtidigt, till exempel literary unit, expressed thought och text. Det är därför, menar hon, knappast förvånande att begreppet hamnat i fokus i och med FRBR. Hon ser utredningen som mycket värdefull, eftersom en förståelse av begreppet information är avgörande för vad som organiseras och hur (Svenonius 2000, s. 9ff.). Därefter förtecknar FRBR entiteternas olika egenskaper (attribut) och värderar dessa efter hur viktiga de är för att tillfredsställa de olika användarkraven. Bedömningen resulterar i en rekommenderad basnivå för innehållet i nationalbibliografiska katalogposter. Den första gruppen av entiteter omfattar resultatet av intellektuellt eller konstnärligt skapande: verk (work), uttryck (expression), manifestation (manifestation) och exemplar (item) (FRBR 1998, s. 12). 5 Verk och uttryck är abstrakta, de är ogripbara. Ser vi till manifestation och exemplar återspeglar de den fysiska formen (ibid.), och är således konkreta, gripbara. Ett verk definierar FRBR som a distinct intellectual or artistic creation (1998, s. 12). När vi talar om Homeros Illiaden eller Bachs The Art of the fugue som verk, avser vi det intellektuella innehållet (ibid., s. 16). Ett uttryck är framställningen av ett verk, det vill säga det har uttryckts i en intellektuell eller konstnärlig form, exempelvis genom text, noter, ljud eller bild (FRBR 1998, s. 12). Det intellektuella innehållet är det samma för olika uttryck, men de skiljer sig åt beträffande detaljer som illustrationer, förord, fotnoter, nya kapitel etcetera. Illiaden betraktas som ett verk medan en svensk översättning ses som ett uttryck. Detsamma gäller The Art of the fugue ett verk kompositörens partitur för orgel utgör ett uttryck, och ett arrangemang för kammarorkester ett annat uttryck (ibid., s. 17). 5 Vi redogör inte för de övriga grupperna entiteter, eftersom de saknar betydelse för vår diskussion. 11

En manifestation är det fysiska förkroppsligandet av ett uttryck av ett verk (FRBR 1998, s.12). När ett verk realiseras ges det konkret form genom medium som papper, ljudband, gips etcetera. Ibland produceras bara ett enstaka fysiskt exemplar av en manifestation och andra gånger ett flertal. Alla utgivna böcker av Illiaden utgör en manifestation. Ändras den fysiska formen blir resultatet en ny manifestation, exempelvis om papper ersätts av mikrofilm. Samma uppförande av The Art of the fugue betraktas som två olika manifestationer om de utgivits på LP-skiva respektive CD (ibid., s. 20). Ett exemplar är ett enstaka fysiskt objekt, det vill säga det individuella exemplaret av en manifestation (FRBR 1998, s. 23), exempelvis en enstaka ljudkassett. En enskild bok innehållande Illiaden eller en CD-skiva omfattande ett visst uppförande av The Art of the fugue är att betrakta som exemplar. FRBR belyser genom en figur relationerna enheterna emellan. Ett verk realiseras genom ett eller flera uttryck (dubbla pilar). Ett uttryck kan förkroppsligas i mer än en manifestation. Likaså kan en manifestation innehålla ett eller flera uttryck av ett eller flera verk. Manifestationen, i sin tur, kan exemplifieras genom ett eller flera exemplar (item). Ett uttryck återspeglar dock bara ett verk (enkel pil) och ett exemplar endast en manifestation (FRBR 1998, s. 13). Figur 1: Bibliografiska enheter och deras relationer VERK framställs genom UTTRYCK förkroppsliga genom MANIFESTATION Källa: FRBR 1998, s. 13 exemplifieras genom EXEMPLAR Ett exemplar kan sålunda, bedömer vi, jämställas med ett dokument, och flera dokument med en manifestation. 12

2.1.3 AV-medier Rainer Hubert hävdar i artikeln The definition of AV media : For a good part of our work a strict definition of AV media is not necessary or may seem not necessary. For some areas however eg. when trying to come up with cataloguing rules, the definition is obviously of paramount importance. (1995, s. 35) Utifrån Huberts resonemang anser vi att en tydlig avgränsning av termen är nödvändig även för vår studie av katalogiseringsregler. Hubert anser att det i allmänhet är svårt att definiera AV-medier, och att termen ofta används med skiftande betydelse (1995, s. 35). Han tar starkt avstånd från termen nonbook material, ofta använd av bibliotekarier; en sådan uppdelning mäter the very general all media without books by the very special, the printed matter (Hubert 1993, s. 22ff.). En definition grundad på ett motsatsförhållande är inte lyckad. Rowley har förklaringen till definitionsproblemet; hon menar att termen non-book media återspeglar den miljö vari den myntades, det vill säga biblioteket. Böcker var då det dominerande textbärande mediet och nya placerades utan åtskillnad i den motsatta kategorin. Idag utgör dock non-books en alltmer betydande del av bibliotekens samlingar. Vissa av dem är audiovisuella, till exempel ljudupptagningar, film och video, medan andra är tryckta, till exempel kartor och bilder (Rowley 1998, s. 37). IASA CR använder termen audiovisual item och avgränsar den: Any recorded sound, moving or still image item. (1999, s. 247) Med FRBR-terminologi handlar det således om ett enstaka fysiskt objekt det individuella exemplaret av en manifestation innehållande ljud eller bild. Figur 2 nedan avser att åskådliggöra relationerna termerna emellan och avgränsa ljudupptagningar. FIGUR 2: LJUDUPPTAGNINGAR Non-books Dokument Books Tryckta medier (kartor, bilder etc.) AV-medier Ljudupptagningar 13

Ett dokument kan antingen tillhöra kategorin books eller non-books. AV-medier ingår i den senare, vilken även inkluderar tryckta medier som kartor och bilder, och kan exempelvis utgöras av ljudupptagningar. 2.1.3.1 Ljudupptagningar Termen sound recordings är inte problemfri; den härrör från mitten av 1970-talet, och tidigare brukades exempelvis phonotape, phonodisc och audirecord (Weihs 1979, s. 278). IASA CR definierar sound recordings som införlivandet av alla sorters ljud i någon varaktig materiell form, som tillåter dem att gång på gång bli varseblivna, reproducerade, utsända eller på annat vis vidarebefordrade (1999, s. 9). På en CD, LP-skiva eller ljudkassett är informationen således inte direkt urskiljbar för användaren, utan en förmedlande mekanism fordras (Svenonius 2000, s. 8), det vill säga teknisk utrustning. Figur 3 nedan syftar till att illustrera den tekniska utrustningens betydelse för en ljudupptagning, samt placera in användaren och tillverkaren i sammanhanget. FIGUR 3: TILLBLIVELSE OCH ÅTERGIVNING Tillverkare Teknisk utrustning Ljudupptagning Teknisk utrustning Användare För att skapa en ljudupptagning det vill säga integrera ljud i en bestående materiell form krävs sålunda att tillverkaren har tillgång till teknisk utrustning. För att användaren sedan ska kunna urskilja ljudupptagningen, krävs att denne i sin tur har tillgång till teknisk utrustning. Genom att slå samman och revidera figurerna ovan något får vi slutligen figur 4, som åskådliggör vår slutliga definition av ljudupptagning: FIGUR 4: DEFINITION AV LJUDUPPTAGNING Non-book Dokument Tillblivelse (tillverkare) Teknisk utrustning AV-medium Teknisk utrustning Återgivning (användare) Ljudupptagning 14

En ljudupptagning kan sålunda beskrivas som ett dokument av kategorin non-books, ett AV-medium innehållande ljud, som kräver teknisk utrustning för tillblivelse och återgivning. 2.1.3.2 ISBD (NBM) Det bibliografiska språket är ursprungligen konstruerat för att beskriva dokument förkroppsligade genom ett enda medium, det vill säga böcker, och det blir därför problematiskt när det skall omfatta nya medier. Den fysiska beskrivningen av AV-medier innefattar överhuvudtaget fler element än tryckta, och kräver således större uppmärksamhet (Hsieh-Yee 2000, s. 31). International Standard Bibliographic Description for Non-book Materials (ISBD NBM) publicerades 1977 och utkom i reviderad upplaga 1987. IFLA höll 1981 ett möte i Leipzig som beslutade emot en separat ISBD-skrift för ljudupptagningar. Kravet var dock att den reviderade ISBD (NBM) skulle utöka sina föreskrifter, speciellt i avseende att förbättra täckningen av ljudupptagningar (ISBD [NBM] 1987, s. vi). ISBD (NBM) räknar upp kraven för beskrivning och identifikation av non-books, tilldelar beskrivningselementen en ordningsföljd och anger interpunktion för beskrivningen. Följande definition av non-books står att finna i ISBD (NBM): By monographic non-book items is to be understood a range of materials (other than those which are subjects of other ISBDs) having for their primary purpose the transmissions of ideas, information or aesthetic content. (1987, s. 1) Alla dokument som inte är monografier, serier, kartografiskt material eller elektroniska resurser räknas hit. Vi ser prov på det faktum att nya medier inte specificeras närmare utan placeras i den motsatta kategorin till böcker. I Appendix C listar och definierar ISBD (NBM) de olika sorters material som samlingen omfattar: graphic, hologram, microform, motion picture, multi-media, object, sound recording, videorecording och visual projection (1987, s. 66). Sound recording, som är av intresse för vår studie, definieras som [a] recording of sound, unaccompanied by visual images (ibid., s. 67). ISBD (NBM) vänder sig först och främst till de nationella biblioteken, men också till andra katalogiserande institutioner (1987, s. 1). De nationella biblioteken rekommenderas att göra beskrivningar som innehåller samtliga föreskrivna element i syfte att underlätta internationellt utbyte. Vissa element är emellertid valfria (ISBD [NBM] 1987, s. 2). Andra katalogiserande institutioner har större valmöjligheter; de kan välja vilka ISBDelement (föreskrivna eller valfria) som skall tas med i de bibliografiska posterna. En förutsättning är dock att de valda elementen kommer i föreskriven ordning och är avskrivna med föreskriven interpunktion (ISBD [NBM] 1987, s. 2). 15

2.2 Bibliotek och arkiv Följande avsnitt syftar till att utreda vilka likheter/olikheter som finns mellan bibliotek och arkiv. Fokus ligger, i enlighet med uppsatsen syfte, på den bibliografiska beskrivningen. 2.2.1 Bibliotek Bibliotek har vuxit fram för att förvara och tillgängliggöra de dokument som produceras i ett samhälle (Rubin 1998, s. 207). Den svenska bibliotekssektorn som regleras av Bibliotekslagen kan grupperas i folkbibliotek, forskningsbibliotek samt universitets- och högskolebibliotek. Folkbiblioteken, som lyder under Kulturdepartementet, är lokalt förankrade och folkbildningstraditionen är stark. De övriga lyder under Utbildningsdepartementet och är nära sammanbundna med våra högre utbildningsanstalter (Gram 2002, s. 15). Kungliga Biblioteket (KB) en statlig myndighet under Utbildningsdepartementet är Sveriges nationalbibliotek. Dess uppdrag att samla in, bevara och tillhandahålla allt som trycks inom och utom Sverige avsett att spridas nationellt. Tryckerier, och i vissa fall förlag, är förpliktade att leverera så kallade pliktexemplar till nationalbiblioteket. 2.2.1.1 Bibliografisk beskrivning Hedberg definierar bibliotek på följande vis: En avgränsad samling dokument. Termen bibliotek återfinns ofta i namnet på institutionen som innehåller sådana samlingar, t ex Kungliga biblioteket. (1991, s. 54) Föremålen för bibliografisk beskrivning är dokument i form av framförallt böcker och artiklar, men det kan också röra sig om ljudupptagningar. Bibliotekens dokument är inte unika utan finns i flera exemplar, och urvalet görs med användaren i fokus (Åström 2000, s. 73f.). Biblioteken har lång erfarenhet av att organisera samlingar och att tillgängliggöra dem för användare (Gram 2002, s. 14). Den bibliografiska beskrivningen kan oftast göras med dokumentet i sig som den enda källan (Ottosson 2000a, s. 1). Man använder sig av klassifikationssystem för att ordna och presentera sina dokument systematiskt både på hyllor och i bibliotekskataloger. Sålunda kan användaren finna dokument inom ett ämnesområde genom att antingen uppsöka den aktuella hyllan eller genom att söka i katalogen. Klassifikationssystem för svenska bibliotek (SAB) är det vanligaste klassifikationssystemet i Sverige, och används både av forsknings- och folkbibliotek, men internationellt dominerar Dewey Decimal Classification (DDC). 16

2.2.1.2 Standardisering De svenska biblioteken beskriver, det vill säga katalogiserar, dokument med hjälp av KRS, en översättning och bearbetning av AACR2. Svensk Biblioteksförenings kommitté för katalogisering har som huvuduppgift att bevaka framåtskridandet på katalogiseringsområdet både nationellt och internationellt. För att möjliggöra ett globalt utbyte av katalogposter har biblioteksorganisationen IFLA (The International Federation of Library Associations and Institutions) tagit fram internationella riktlinjer för utformningen International Standard Bibliographic Description (ISBD). ISBD-skrifterna erbjuder an ram för bibliografisk beskrivning, det vill säga komponenter, den föredragna ordningen dem emellan och nödvändig interpunktion. Skrifterna är inte avsedda att använda ensamma vid bibliografisk beskrivning utan i kombination med samlingar som KRS och AACR2, där vi finner regler för exempelvis val av ingångar, ämnesinformation och uniforma titlar. Katalogiseringsregler måste således överensstämma med ISBD-ramen, och utvecklas därför i enlighet med den. Parallellt med att regler och ramar framtagits har det standardiserade format MARC (MAchine Readable Cataloguing) skapats för lagring av bibliografiska poster i datoriserade register. MARC-formatet etablerat på 1960-talet av Library of Congress har reviderats flera gånger och resulterat i MARC 21, vilket idag är det internationellt mest använda. Med hjälp av dessa standarder kan ett dokument katalogiseras i sitt hemland, och den bibliografiska posten sedan importeras i utländska bibliotekskataloger (Kristiansson 1997). Biblioteken undviker sålunda dubbelarbete och förvärvar pålitliga bibliografiska data. Utvecklingen har dessutom lett fram till datoriserade samkataloger som möjliggör parallella sökningar i ett stort antal bibliotek (ibid.). Vårt nationella biblioteksdatasystem LIBRIS exemplifierar en sådan samkatalog. 2.2.2 Arkiv Arkivverksamhet har existerat så länge det har funnits ett samhälle med behov av att lagra information (Gränström 1995, s. 8). Enligt Hedberg kan arkiv definieras på följande vis: Sammanfattande benämning på ett bestånd av unika objekt, ej sammanbragta i första hand för allmän spridning utan för att avspegla verksamheten hos eller kring en viss person eller institution. (1991, s. 54) Arkiven blir sålunda till genom den dagliga verksamheten hos exempelvis myndigheter, företag, föreningar eller enskilda personer en arkivbildare. I ett arkiv förvaras dokument, exempelvis brev, fotografier och/eller ljudupptagningar. Arkiven är traditionsbevarare som samlar, vårdar och bevarar vårt kulturarv (Åström 2001, s. 73). De svenska arkiven indelas i en offentlig sektor, som består av framför allt statliga och kommunala samt i en enskild sektor, som utgörs av privata. De offentliga arkiven är en 17

del av det svenska kulturarvet och verksamhetens regleras av Arkivlagen (Gram 2002, s. 15). Riksarkivet, som lyder under Kulturdepartementet, är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och chefsmyndighet för landsarkiven (ibid.). 2.2.2.1 Bibliografisk beskrivning Syftet med all arkivverksamhet är att arkiven skall kunna användas av olika typer av användare, både dagens och morgondagens (Åström 2002, s. 83). Arkiven är, menar Åström, svårtillgängligare än biblioteken, vars klassifikationssystem hjälper användaren att orientera sig (ibid., s. 86). Arkivens dokument är unika, de finns inte i flera exemplar och tillgängliggörs inte på öppna hyllor (Åström 2001, s. 73f.). Till skillnad mot biblioteken gör arkiven sällan beskrivningar på dokumentnivå, utan inriktar sig på samlingar. En redovisning av samtliga handlingar är, enligt Smedberg, sällan möjlig eller ens lämplig (2005, s. 14). För att tillgängliggöra samlingarna skapas en systematisk redovisning av handlingarna, en arkivförteckning, det vill säga en beskrivning av arkivets innehåll (ibid., s. 4, 15f.). Metoderna för förteckning bygger på den så kallade proveniensprincipen: arkivens ursprungliga ordning skall i största möjliga mån bevaras (Gränström 1995, s. 21f.). Handlingar som uppstått i en arkivbildares verksamhet skall hållas samman i arkivet, och inte blandas med handlingar ur andra arkiv. Arkivens samlingar kan sålunda inte beskrivas utan kännedom om den miljö i vilken de blivit till. Ottosson konstaterar att beskrivningen av sammanhanget är ett normativt inslag, som markant särskiljer arkivbeskrivningar från andra former av beskrivningar (2000b, s. 35). Arkivarien analyserar inte bara dokumenten i sig själva, utan även i deras historiska och administrativa kontext (ibid.). Arkivförteckningen är på samma gång ett dokumenterande av ordningen och ett sökinstrument (Smedberg 2005, s. 6). Dess huvudsakliga funktion är att vara ett hjälpmedel för informationssökning i ett arkiv. Med hjälp av arkivförteckningen kan användaren hitta rätt serie och volym (Åström 2002, s. 86). För att återvinna ett visst dokument i ett arkiv, behöver användaren sålunda först identifiera arkivbildaren och sedan gå till dess arkivförteckning. Arkivförteckningens utsträckning är, konstaterar Smedberg, beroende av regelverk, målsättning, traditioner med mera (2005, s. 13). Arkivförteckningar sammanställs nuförtiden vanligen med hjälp av datorer, och deras innehåll registreras i allt större utsträckning i databaser. En sådan databas exemplifieras av Nationella arkivdatabasen (NAD), administrerad av Riksarkivet, vilken innehåller ett stort antal arkivförteckningar (ibid., s. 14). 2.2.2.2 Standardisering Det har tagit lång tid för arkiven att utveckla paralleller till bibliotekens katalogiseringsregler och standarder för internationellt informationsutbyte (Ottosson 2000b, s. 34). Under lång tid betraktades det fysiska ordnandet i enlighet med proveniensprincipen som det primära åliggandet. Arkivförteckningen var mer ett administrativt kontrollinstrument än ett redskap för forskning (ibid.). Ottosson konstaterar att proveniensprincipen allt mer har fått överges i och med framväxten av nya medier. De kräver, konstaterar han, sina särskilda placeringar och till 18

följd av detta växer insikten att den innehållsliga och den fysiska strukturen faktiskt är olika företeelser (2000b, s. 34). Likaså fastslår Ulfsparre i artikeln Vårt elektroniska samhälle och kulturarvet att vördnaden för den ursprungliga ordningen kommer att behöva frångås eftersom delar och bitar av elektroniska handlingar förvaras slumpmässigt utan någon fysisk mening (2000, s. 3). Dessutom måste, menar hon, den sedvanliga tolkningen av proveniensprincipen grundad på arkivbildare revideras, eftersom mer än en sådan kan vara delaktig i produktionen av ett dokument (ibid.). Under 1980-talet började arkivinformationens metodik allt mer komma i fokus, och ledde till initiativ för samordning och standardisering. I USA anslöt sig arkiven till samma katalogiseringsregler som biblioteken, och till det internationella standardformatet MARC (Ottosson 2000b, s. 36). Ottosson ser utvecklingen som en direkt konsekvens av den ökade användningen av informationsteknologi i verksamheten. Utvecklingen har, konstaterar Ottosson, bidragit till att ett arkiv inte längre är en isolerade individuell företeelse (ibid., s. 34). Utveckling inom biblioteksområdet har följaktligen varit vägledande för arkiven. Sedan början av 1990-talet har arkivrådet International Council of Archives (ICA) arbetat med att fastställa internationella standarder och riktlinjer för beskrivningen (Kristiansson 1997). Arbetet har lett fram till General International Standard Archival Description, ISAD(G) och International Standard Archival Authority Record for Corporate Bodies, Persons and Families, ISAAR(CPF) (ibid.). Titel (namn), tillkomsttid och omfång är exempel på beskrivningselement som anses särskilt centrala för det internationella informationsutbytet. ISAD(G) har fått sin främsta betydelse för konstruktionen av arkivdatabaser. För att posterna skall kunna lagras i datoriserade register, det vill säga bli maskinläsbara, har man likt biblioteken tagit fram ett standardiserat format: MARC-AMC (MAchine Readable Cataloging Archival and Manuscrips Control) (Kristiansson 1997). Syftet med NAD är att användaren samtidigt ska kunna genomsöka arkiv som förvaras på olika arkivinstitutioner, bibliotek och museer. I databasen finns sökingångar via exempelvis arkivets namn, tidsperiod och kategori (Kristiansson 1997). Dessa nya databaser som möjliggör omfattande sökningar har redan, enligt Smedberg, på ett omvälvande sätt förändrat arkivforskningen villkor (2005, s. 14). 2.2.3 Samverkan För informationsutbyte och samordning mellan arkiv, bibliotek och museer bildades 1992 den så kallade ABM-gruppen. Initiativ har bland annat tagits för att fastställa ett gemensamt regelverk, vilket är en förutsättning för synkroniserad informationssökning i arkiv-, biblioteks- och museidatabaser (Kristiansson 1997). 2.3 Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) I följande avsnitt presenterar vi verksamheten vid SLBA för att kunna placerar in den i resonemanget beträffande bibliotek och arkiv. 19

2.3.1 Nationalarkiv AV-mediernas ökande betydelse har under de senare decennierna skapat ett behov av statligt finansierade bevarandeåtgärder (SOU 2004:53, s. 43). SLBA har funnits sedan 1979, först under namnet Arkivet för ljud och bild. Vid arkivet finns idag cirka 90 personer, huvudsakligen bibliotekarier och tekniker, anställda. Arkivet lagrar cirka tre miljoner speltimmar av ljudupptagningar och cirka 1,5 miljoner speltimmar av rörliga bilder (SOU 2004:53, s. 79). Varje år levereras cirka 600 000 timmar ljud och rörliga bilder till arkivet (Allerstrand 2001, s. 56). SLBA har till uppgift att vara nationalarkiv, det vill säga motsvarigheten till nationalbibliotek. Systemet för pliktexemplar omfattar sedan 1979 även upptagningar av ljud och rörliga bilder. Således skall ett exemplar av dokument innehållande rörliga bilder och/eller ljud levereras till SLBA. Man tar emot och förvarar film, videogram, fonogram, multimedier, radio- och TV-sändningar samt lokala privatmedier (SOU 2004:53, s. 25). Syftet är att samla in, bevara och tillhandahålla hela den svenska produktionen av ljud- och bildupptagningar. Lagen för pliktexemplar inkluderar framför allt det totala utbudet från Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Utbildningsradion AB och TV4 AB samt TV som sänds via satellit från Sverige (ibid., s. 46). 2.3.2 Organisation SLBA utgör en egen myndighet under Utbildningsdepartementet, och verksamheten finansieras genom statsanslag. Myndigheten leds av en generaldirektör och i toppen finns en styrelse vars funktion i huvudsak är rådgivande (SOU 2004:53, s. 25). Verksamheten är indelad i grenarna förvärva och bevara samt beskriva och tillhandahålla. SLBA består i dag bland annat av avdelningarna Insamling och dokumentation, Teknik och bevarande samt Forskning och information. Satsningen på avdelningen Forskning och Information syftar till en aktivare och mer påtaglig närvaro i olika forskningssammanhang (SLBA 2005, s. 7). 2.3.3 Uppdrag Tillsammans med övriga forskningsbibliotek och arkivinstitutioner har SLBA till uppdrag att förbättra informationsförsörjningen för den nationella forskningen. De forskare som nyttjar arkivet är framför allt aktiva inom samhällsvetenskap och humaniora (SOU 2004:53, s. 32). Större delen av materialet är, på grund av upphovsrättslagen, endast åtkomlig för forskning på plats i arkivet eller som fjärrutlånat referensmateriel. Originalen får inte nyttjas, utan tillhandahållande måste ske i form av kopior (som i sin tur inte får kopieras). Kopior får göras för tre ändamål: bevarande, komplettering och forskning (Allerstrand 2001, s. 55). För att beställa ur samlingarna måste användaren registreras och godkännas. Arkivets åliggande är att förvärva och bevara de levererade pliktexemplaren skall bibehållas med största möjliga fullständighet samt att beskriva och tillhandahålla dokumenten skall katalogiseras med högsta kvalitet, och göras så pass åtkomliga som möj- 20

ligt för användaren. SLBA katalogiserar sina dokument med hjälp av specialframtagna regler baserade IASA CR och KRS, och stora resurser avsätts för det omfångsrika och olikartade dokumenten (SOU 2004:53, s. 31). I åliggandet tillhandahålla ingår även att öka allmänhetens kännedom om SLBA, och att fortlöpande informera om samlingarna (SLBA 2006, s. 22). 2.3.4 SOU 2004: 53 Regeringen beslutade i december 2002 att se över verksamheten och arbetsformerna vid SLBA. Utredningen resulterade i Bevara ljud och rörlig bild. Insamling, migrering prioritering (SOU 2004:53); den föreslår bland annat att SLBA skall göra egen digital inspelning av radio- och tv-program samt säkra bevarandet av sina analoga samlingar genom överföring till digitala medier (så kallad migrering). I proposition 2004/05:80, Forskning för bättre liv, samtycker regeringen till de förslag som framlagts; kvaliteten på det insamlande materialet kommer att förbättras och behovet av framtida bevarandeinsatser minskar. Regeringen föreslår därför att SLBA skall ges ökade anslag från och med 2006 (Forskning för bättre liv, s. 105). 2.3.4.5 Resultat 2005 beslutade riksdagen att från och med 2006 ge SLBA resurser för migrering och för en övergång till digital teknik (SLBA 2005, s. 7). Under 2006 tilldelades SLBA även resurser i form av accessmedel från Kulturrådet (SLBA 2006, s. 19). 2005 implementerade SLBA ett enhetligt dokumentationssystem SESAM som möjliggjorde en utveckling av myndighetens katalog- och mediedatabas. Formatet är baserat på de nya specialframtagna katalogiseringsregler för samtliga ljud- och bildmedier som ingår i samlingarna (SOU 2004:53, s. 31). 2006 tillgängliggjordes Svensk mediedatabas (SMDB) på webbplatsen. Likaså inledde man ett samarbete med LIBRIS i syfte att göra ett urval av arkivets katalogposter sökbara i samkatalogen (SLBA 2006, s. 19). SLBA arbetade under 2006 intensivt med att ersätta den analoga tekniken med en digital. Flera producenter levererar idag genom filöverföring sina pliktexemplar direkt in i det digitala arkivet (SLBA 2006, s. 8). Den digitala tekniken ger användaren omedelbar åtkomst till AV-medier via katalogposterna. I dag kan forskare sålunda göra sökningar direkt in i arkivet katalog- och mediedatabas (SMDB). SLBA konstaterar att för användaren upphävs därmed skillnaden mellan beskrivning och material, informationen framträder helt enkelt i samma digitala gränssnitt (ibid.). SLBA önskar kunna offentliggöra sitt forskningsverktyg på webbplatsen, men upphovsrättslagen tillåter inte (ibid.). Den intensiva insatsen för att bevara äldre ljud- och bildmaterial är inte unik för SLBA: motsvarande institutioner nationellt och internationellt står inför en nödvändig övergång till digital hantering (SLBA 2006, s. 8). 21

2.3.5 Standardisering För AV-arkiven är bilden splittrad i fråga om internationella katalogiseringsstandarder. Tre internationella organisationer är av betydelse för SLBA: IASA (ljud- och videoarkiv), FIAT/IFTA (tv-bolagens produktionsarkiv) och FIAF (konstnärliga film) (SLBA 2004, s. 32). Av dessa har IASA varit viktigast, eftersom dess inriktning är national- och forskningsarkiv (ibid.). IASA har tagit fram regelsamlingen IASA CR, som delvis är baserad på och avsedd att överensstämma med AACR2 och ISBD (NBM). AV-arkiv världen över står inför samma krav på att anpassa sig till en ny teknisk omgivning, och tjänar därför på att utbyta erfarenheter och kompetens; SLBA medverkar aktivt genom internationella konferenser och möten (SLBA 2006, s. 30). SLBA är delaktigt i vårt nationella ABM-samarbete. ABM-centrum inrättat 2004 av Statens kulturråd är ett samarbetsprojekt mellan bland annat SLBA, Riksarkivet, KB, Kulturrådet och Nationalmuseum, med avsikt att stimulera utvecklingen av en digitalisering (SLBA 2006, s. 28). I årsredovisningen från 2006 understryker man att bevarandeåtgärder är ett invecklat och osäkert arbete, och att det därför är mycket viktigt att kulturarvssektorn samverkar i framtagandet av standarder (ibid., s. 8). 2.3.6 Arkiv eller bibliotek? Vi anser att SLBA både kan avgränsas som ett AV-arkiv och ett AV-bibliotek. Konstaterandet styrks av Hedberg, som definierar på följande vis: Bibliotek som huvudsakligen innehåller annat än tryckt text benämns dock ofta med andra termer ( Arkivet för ljud och bild, Stockholms stadsarkiv, Grammofonarkivet ). (1991, s.54) Han exemplifierar sålunda med bland annat Arkivet för ljud och bild, nuvarande SLBA. Likaså konstaterar SOU-utredningen att SLBA drivits mer som ett bibliotek än ett arkiv (2004:53, s. 159). Dess första åliggande att förvärva och bevara det vill säga samla in och bibehålla vårt kulturarv är arkivets snarare än bibliotekets. SLBA blir dock inte till genom den dagliga verksamheten hos en specifik arkivbildare, utan genom vår nationella produktion av ljud- och bildupptagningar. Arkivbildarna är sålunda många och kontexten ointressant; förteckning i enlighet med proveniensprincipen är sålunda inte aktuell. SLBA inriktar sig inte på samlingarna i sin helhet, utan likt biblioteken, på beskrivning av det enskilda dokumentet. Man upprättar sålunda inte någon arkivförteckning; beskrivningen utförs med hjälp av katalogiseringsregler baserade på internationella standarder, vilket visar på anknytningen till bibliotek. Upphovsrättslagen leder till att SLBA är restriktivare än bibliotek och arkiv i allmänhet i fråga om tillgängliggörande. Dokumenten tillgängliggörs inte på öppna hyllor, utan i form av frambeställda kopior. Här är förfarandet både arkivets och bibliotekets, men återhållsammare i det avseendet att originalen inte får nyttjas, och att användandet är begränsat. Som vi ser arbetar man aktivt med att förbättra informationsförsörjningen för den nationella forskningen. 22