Allmänt om riskhantering Förutom att uppfylla de rent lagliga kraven på att utföra och dokumentera riskbedömningar inom verksamhetsansvaret och tillverkningsansvaret är syftet med riskbedömning att på ett systematiskt och strukturerat sätt identifiera och belysa hur olyckor, tillbud och störningar liksom möjlig ohälsa kan uppstå för att därigenom kunna fatta beslut om åtgärder för att eliminera eller åtminstone reducera dessa. Riskbedömningar brukar hanteras på ett av följande två sätt: -Jämförelse med god praxis, s.k. jämförande analys Vid jämförande analys kontrolleras att man lever upp till god praxis genom att jämföra med gällande bestämmelser, normer, standards och rutiner. I den jämförande analysen används ofta checklistor, standarder-föreskrifter, inspektioner av tekniska system och granskning av administrativa rutiner. I många fall kan det vara tillräckligt med en jämförande analys för att uppfylla god praxis och uppnå en tillräcklig säkerhetsnivå. -Tillämpning av riskanalysmetoder för identifiering av riskkällor och konsekvenser, och värdering av riskerna, s.k. förutsägande analys. I många fall är gällande regler och normer dock otillräckliga. Detta gäller särskilt för komplexa system och vid införande av ny teknik, där man har begränsade erfarenheter, förändringar i befintliga anläggningar och är krävs då att den jämförande analysen kompletteras med en förutsägande analys. Den förutsägande analysen innebär normalt genomförande av riskanalys med tillämpning av riskanalytiska metoder. I riskanalysen identifieras tänkbara riskkällor och uppskattas risker som sammanhänger med dessa. Riskanalysen är alltid systematisk och dessutom metodisk. Begreppet riskanalys bör reserveras för metoder som uppfyller en viss kvalitetsnivå. I annat fall kan man tala om metoder för riskinventering. Sammanfattningsvis Sammanfattnings säger man att oavsett tillämpad riskbedömningsmetod skall den beräknande risken vara obetydlig och reversibel och sannolikheten för att en fara utlöses skall vara mycket liten innan man kan acceptera att riskreducering inte behövs Begrepp och definitioner Ett antal olika begrepp och definitioner förekommer inom området riskhantering. Nedan redovisas kort de mera relevanta begreppen och definitionerna värda att beakta inom området. Riskhantering Är ett samlande begrepp för hur man inom olika verksamheter, företag, kommuner etc. bedriver arbetet med att minska riskerna. Risk (är ett sannolikhetsbegrepp) Hänföres ofta till en kombination av sannolikhet för att skada ska inträffa och allvarlighetsgraden hos denna skada Kvarvarande risk Risk som kvarstår efter att skyddsåtgärder har vidtagits Riskkälla Termen "riskkälla" kan användas för att ange ursprung (t.ex. mekanisk risk, elektrisk risk) eller arten av potentiell skada (t.ex. risk för elektrisk stöt, klipprisk, förgiftningsrisk, brandrisk m.m). Riskkällan är antingen permanent under utrustningens hela avsedda användning (t.ex. rörelse hos farliga rörliga delar, ljusbåge vid svetsning, ohälsosam kroppsställning, bulleremission, hög temperatur) eller uppträder oväntat (t.ex. explosion, krossningsrisk till följd av oavsiktlig/oväntad start, utkast till följd av brott, fall till följd av acceleration/retardation).
Riskfylld situation Omständighet under vilken en person är utsatt för minst en riskkälla. Exponeringen kan omedelbart eller under en tidsperiod resultera i skada. Riskområde Varje utrymme inom och/eller omkring en utrustning i vilket en person kan utsättas för en riskkälla Riskbedömning Är en övergripande metod som normalt omfattar en riskanalys och en riskvärdering Riskanalys Är en kombination av specifikation av utrustningens begränsningar, riskidentifiering och riskuppskattning All analys bygger på förutsättningar (premisser) för slutledning. Premisser har olika giltighet/sanningshalt. Säkra premisser (sanna till 100%) ger en härledd (deduktiv) slutledning. Osäkra premisser (sannolikt sanna) ger en förutsägande (prognostisk) eller induktiv slutledning. Beroende på bevisreglerna krävs i straffrättsmål nästan alltid deduktiv slutledning. För att fälla en person skall alla beviskedjor vara säkra d.v.s. deduktivt slutledda. I vissa lägen döms det ändå på grundval av induktiv slutledning. Riskbedömning med riskanalys har visat sig vara ett mycket effektivt hjälpmedel att klargöra riskbilden hos en verksamhet i förebyggande syfte. I riskanalysen identifieras tänkbara riskkällor och uppskattas risker som sammanhänger med dessa. Riskanalysen är alltid systematisk och dessutom metodisk. Begreppet riskanalys bör reserveras för metoder som uppfyller en viss kvalitetsnivå. I annat fall kan man tala om metoder för riskinventering. Riskbedömning kan i många fall innebära genomförande av en riskinventering, som inte medför samma krav på metodik som för riskanalys, men väl systematik. Det är normalt inte rimligt att t.ex. en korvkioskföreståndare åläggs att genomföra regelrätta riskanalyser när riskerna i verksamheten kan klarläggas med enklare systematik, dvs vad som omfattas av riskinventering. Med riskanalys avses normalt ett strukturerat och metodiskt tillvägagångssätt som innehåller följande huvudmoment: 1. Definition av analysobjekt, klargörande av förutsättningar. 2. Hantering av data/information 3. Identifiering av riskkällor. 4. Riskuppskattning Man bör komma ihåg att risker inte bör analyseras ur enbart ett snävt tekniskt perspektiv. Organisatoriska förhållanden och psykologiska aspekter kan vara väl så viktiga för riskers uppkomst och för att förstå riskbilden. Riskbilden ser naturligtvis alltid olika ut i olika sammanhang, men är i princip alltid en sammansatt uppsättning av tekniska, operatörsmässiga och organisatoriska risker. Det finns ett relativt stort antal riskanalysmetoder. De flesta riskanalysmetoderna innefattar i något avseende stegen identifiering och uppskattning. Ja eller nejbedömning är t.ex inte någon analys utan enbart en bedömning och bedömningen beror helt och hållet på bedömarens kunskap. Checklistor räcker inte om riskerna är svåra att upptäcka då kan analytiska metoder tillämpas
Riskuppskattning Fastställande av en skadas förväntade allvarlighetsgrad och sannolikheten för att den ska inträffa. Riskvärdering En bedömning, baserad på en riskanalys, av om målen för riskreduceringen har uppnåtts Tillräcklig riskreducering Riskreducering som minst motsvarar lagkraven under beaktande av aktuell teknisk utvecklingsnivå. Exempel på aktuell teknisk utvecklingsnivå motsvarar bl.a riktlinjer i Europeiska normer för aktuella områden. Skyddsåtgärd En åtgärd för att erhålla riskreducering, vidtagen av t.ex konstruktören (inbyggd säkerhet, tekniska skyddsåtgärder och kompletterande skyddsåtgärder, information för användning), och användaren (organisation: säkra arbetsmetoder; övervakning; tillstånd att utföra arbeten; tillhandahållande och användning av tillkommande tekniska skydd; användning av personlig skyddsutrustning; utbildning m.m Inbyggd säkerhet Skyddsåtgärd som antingen eliminerar risker eller reducerar de risker som är förknippade med riskkällan. Teknisk skyddsåtgärd Skyddsåtgärd som använder tekniskt skydd för att skydda personer från riskkällor som rimligtvis inte kan undanröjas eller i tillfredställande grad begränsas genom inbyggd säkerhet Krav i regelverk Det finns inte någon nollrisk I Sverige gäller lagstiftningar som ger arbetsgivaren huvudansvaret för säkerheten på arbetsplatsen För produkter har tillverkaren inom ramen för nya metoden systemet och CE-märkningskraven ansvaret för riskbedömning av den produkt som skall tillverkas innan den sätts på markanden för användning Samhället förväntar sig att den som kan påverka gör detta oavsett regelverk, termen är handlingsplikt Att man inte alltid når fram konstateras efteråt och om Du inte medvetet gjorde fel eller åsidosatt Dina generella plikter dvs. följt state of the art (gällande praxis) och om du kan styrka detta (dokument) kan man inte lastas för en s.k. vett och vilja handling Riskbedömningskrav finns inskrivet som krav inom i många olika föreskrifter utfärdade av olika myndigheter. Den första föreskriften med uttryckligt krav på riskanalys i den mening detta begrepp numera skall förstås, var Arbetarskyddsstyrelsens (nuvarande arbetsmiljöverket) dåvarande föreskrift om storskalig kemikaliehantering från 1989. Generella krav på riskbedömning från 2001 Som ett allmänt krav infördes kraven på att utföra riskbedömningar oavsett verksamhetens art 2001 i Sverige enligt föreskriften om Systematiskt arbetsmiljöarbetet och orsaken till detta var bl.a. att Sverige genom medlemskapet i EU måste överföra EG:s direktiv om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (89/391/EEG) till Svenska föreskrifter och detta resulterade i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete som överför delar av direktivet genom kraven på exempelvis arbetsmiljöpolicy, uppgiftsfördelning, sakkunnig hjälp utifrån och krav på skriftliga riskbedömningar.
AFS 2000:1 SAM säger i 8 Arbetsgivaren skall regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att någon kan komma att drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet. När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte. Riskbedömning, åtgärder och uppföljning Risker i arbetet behöver undersökas och bedömas systematiskt. Några områden som kan nämnas med specifika krav på riskbedömningar enligt föreskrifter Arbetetets utförande allmänt (SAM) Miljöriskbedömningar enligt Miljöbalken SEVESO-krav för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor inom anläggningen. Lagen om skydd mot olyckor Arbetsplatsens utformning Byggnads- och anläggningsarbete Starkströmskrav, elfara Tillverknings- och användningskrav för utrustning i och inom explosionsfarlig miljö Tillverknings- och användningskrav rörande maskiner, arbetsutrustning, lyftanordningar och övriga tekniska anordningar Tillverknings- och användningskrav rörande rörande tryckbärande och trycksatta anordningar Vibrationer, Buller, Brandskydd, Kemiska arbetsmiljörisker, Belastningsergonomi, Bildskärmsarbete, Arbete i stark värme, Strålskydd Transport-logistik, järnvägssäkerhet Sammanfattningsvis Föreskriftskrav föreligger därmed för såväl tillverkare som användare inom många olika områden och inom i princip de flesta myndigheters föreskriftsområden. Metoder och metodik Metoder allmänt Det finns mängder med analys och bedömningsmetoder vilka man slutligen använder är upp till slutligen bedömningsobjektets art och bedömarens kunskaper. Det väsentligaste torde dock vara noggrannhet och seriositeten av de som utför detta mycket viktiga arbete! I Programvaran ledningssystem Arbetsmiljö-Teknik-CE-EES finns blanketter att göra allehanda riskanalyser och bedömningar inom olika områden. Några exempel PHA-Preliminary Hazard Analysis I Sverige kallad Grovanalys En metod där man under konstruktionsarbetet försöker identifiera riskkällor, risksituationer och riskhändelser som kan leda till skada på operatör eller material. Varefter man uppskattar sannolikheten för att riskhändelsen äger rum samtidigt som det göres en kvalitativ värdering av skadornas omfattning. Slutligen tas förslag fram på skyddsåtgärder. Metoden användes mycket inom maskinriskbedömningar bl.a.
HAZOP-Hazard and Operability Study Metod som omfattar driftbetingelserna genom att varje del analyseras med utgångspunkten att hitta alla sannolika avvikelser från det normala tillståndet samt orsakerna till dessa. Bedömningen av konsekvenserna skall resultera i att passande mätutrustning eller liknande installeras som kan detektera avvikelser och ingripa under driften för att undvika skador. (Användes mycket på kemiska processer och i processanläggningar) WHAT IF (Vad händer om) Här går man igenom hela processen/tillverkningen från början till slut och i varje steg ställer man sig frågan: Vad Händer Om och vad får detta för konsekvens om t.ex. en komponent eller konstruktionsdetalj inte uppfyller sitt syfte. Användes mycket för att riskbedöma styrsystem. FMEA-Failure Mode and Effect Analyses Är en metod som passar bäst för att bedöma förekomsten och konsekvenserna av ett komponentfel och rekommenderas normalt inte för utvärdering av mänskliga fel. (Användes mycket i mekaniska konstruktionssammanhang).
FTA-Fault Tree Analyses, Felträdsanalys I en felträdsanalys försöker man hitta den största tänkbara skadan för att därigenom kunna sätta in förebyggande åtgärder. Man utgår oftast från en topphändelse. DELPHI (brain storming) Delphi-tekniken är en frågeschemateknik där man skickar ut en rad frågor till en grupp som utåt inte känner varandra. De inkomna svaren sammanställs och skickas ut till samma människor igen varpå dessa kommenterar materialet. När koncensus uppnås i svaren tas dessa frågor bort och deltagarna får utskickat till sig de svar man inte var eniga om. Felsimulering för styrsystem Provningsprocedurerna i denna induktiva metod grundar sig på två kriterier teknologi och styrsystemets komplexitet. I huvudsak är följande metoder tillämpliga: praktiska provningar på den aktuella styrkretsen och felsimulering på aktuella komponenter, i synnerhet på de delar som visat sig kritiska vid teoretiska beräkningar simulering av hur styrningen uppför sig (t.ex. med hjälp av hårdvaru- och/eller mjukvarumodeller). När komplexa säkerhetsrelaterade delar i styrsystem provas är det vanligtvis nödvändigt att dela systemet i flera funktionella undersystem och endast göra felsimuleringsprovningar på gränssnittet. Denna teknik kan också användas för andra delar i maskinen. MOSAR-metoden MOSAR är en komplett metod i tio steg. Systemet som skall analyseras (maskin, process, installation etc.) betraktas som ett antal växelverkande undersystem. För att identifiera riskkällor, risksituationer och riskfyllda händelser används en tabell. Skyddsåtgärdernas tillräcklighet undersöks med hjälp av en andra tabell, och i en tredje tabell studeras deras oberoende. En undersökning som görs med hjälp av välkända verktyg (som FMEA) belyser eventuella farliga fel. Detta leder till att ett olycksscenario utarbetas. Efter konsensus klassas dessa scenarier i en tabell efter skadans allvarlighet. Ytterligare en tabell, återigen efter konsensus, kopplar ihop skadans allvarlighet med målsättningarna för skyddsåtgärderna och beskriver prestandanivåer för tekniska och organisatoriska åtgärder. Skyddsåtgärderna förs sedan in i logiska träd och kvarvarande risker analyseras med hjälp av en acceptanstabell, som definierats efter konsensus. Energianalys Principen bakom denna metod är att karakterisera allt som kan inträffa i termer av en utlöst energi av något slag. Utlösta energier kan vara av rent fysisk natur, framför allt kinetisk och latent energi, men också av kemisk, elektrisk etc. natur. Metoden har brett tillämpningsområde och är användbar för såväl maskinanläggningar som kemiska processer. Olika energier identifieras, och risker kopplas till olika energier. Bakomliggande energier som utlösande riskorsaker är: Lägesenergi Kinetisk energi (linjär och roterande rörelse) Tryckenergi (lagrat tryck i rörsystem, tankar m.m.) Elektrisk energi Termisk energi (värme, kyla) Kemisk energi (brand, explosion, förgiftning, frätning m.m.) Strålningsenergi (akustisk, elektromagnetisk, joniserande m.m.) Avvikelseanalys Avvikelser uppstår alltid i tekniska system. Driftstörningar sker på grund av att driftparametrar avviker från ett planerat och felfritt förlopp, tekniska komponenter slits ut och upphör helt eller delvis att fungera. Inte minst mänskliga felhandlingar resulterar i avvikande uppförande hos maskiner och system. Avvikelseanalys är en metod som alltså utgår från att avvikande beteende i en bred mening medför att riskerna för personer ökar. Det kan gälla avvikelser från avsedda tillstånd i olika avseenden, alltifrån från specificerade drifttillstånd till avvikelser från olika regler som gäller för arbetet.
Metoden utvecklades särskilt med avseende på olycksfall på arbetet och används både som en inledande analysmetod och som en självständig metod. Med metoden kan avvikelser studeras med avseende på såväl tekniska som beteendemässiga och organisatoriska funktioner. Tekniska avvikelser kan vara avvikande funktion, felaktiga material, skydd som inte fungerar, och beteendemässiga avvikelser kan vara t.ex. felaktiga operatörsmanövrer, bristande kunskaper för utförande av arbete, underlåtenhet att använda föreskriven skyddsutrustning m.m.. Typiska organisatoriska avvikelser berör bemanning, dåligt utformning av instruktioner m.m. Arbetssäkerhetsanalys (Bedömning av arbetets utförande) Arbetssäkerhetsanalysen riktar in sig på analys av risker i en arbetssituation, dvs. gränssnittet människa - maskin. Analysmetoden utgår därför från konkreta arbetsuppgifter. Metoden är alltså tillämplig på en begränsad del av produktionsförloppet och operatörshandlingar. Standarder för riskbedömning Mest kända standarden för riskbedömning allmänt är SS EN 1050 Maskinsäkerhet - Principer för riskbedömning som även finns som global standard enligt ISO 14121 (genomgår för närvarande revidering) Standarder som beskriver olika riskanalytiska metoder finns även inom ISO och IEC. Tillämpning av standarder EG-direktiv enligt "den nya metoden" är allmänt hållna och de närmare specifikationerna ges i harmoniserade standarder, som inte är bindande. Sådana standarder återspeglar den tekniska utvecklingsnivån då de utfärdas och är primärt avsedda för produkter som tillverkas efter deras ikraftträdande. Standarderna skall ses som allmänna råd till föreskrifter och direktiv. Olika standarder för olika områden är ett bra hjälpmedel tillsammans med riskbedömningar för att sätta relevanta utförandenivåer. På maskinsidan exempelvis indelas standarder i olika nivåer: - A-standarder (grundläggande säkerhetsstandarder) som ger grundläggande begrepp, konstruktionsprinciper och allmänna aspekter som kan tillämpas på alla maskiner; - B-standarder (gruppstandarder för säkerhet) som behandlar en säkerhetsaspekt eller en typ av säkerhetsrelaterad anordning som kan användas för en mängd maskiner: B1-standarder för särskilda säkerhetsaspekter (t.ex. skyddsavstånd, yttemperatur, buller); B2-standarder för skyddsanordningar (t.ex. tvåhandsmanöveranordningar, förreglingsanordningar, tryckkännande anordningar, skydd); - C-standarder (säkerhetsstandarder för maskintyper) som ger detaljerade säkerhetskrav för en särskild maskin eller grupp av maskiner. T.ex. pappermaskiner, verktugsmaskiner, grafiska maskiner, rörverk, valsverk, lösa lyftredskap, transportörer m.m. Inom maskinsidan om man tillämpar av C-standarder så är behovet av att utföra riskbedömningar litet. Utan god säkerhetsnivå uppfylls normalt genom att följa kraven i C-standard. OBSERVERA att typ av standard framgår i respektive standards inledning. Standardtillämpning på gammal utrustning Det är inget som hindrar att man söker vägledning i sådana standarder vid tillämpningen även när det gäller äldre utrustning. Men det är då viktigt att man tar hänsyn till att avsikten inte är att "gammal" arbetsutrustning skall uppgraderas till en nivå som motsvarar de krav som ställs på "ny" motsvarande utrustning.
När och varför riskbedöma När behöver riskbedömningar ske? Vid nyskapandet av arbetsplatser Vid ändring av befintliga arbetsplatser Vid nyanskaffningar av maskiner och utrustning Vid inträffade arbetsskador i regelbundna intervaller När regler ändras Vem måste göra riskbedömningarna? Principiellt har arbetsgivaren det organisatoriska ansvaret arbetsgivaren men kan delegera uppdraget att bedöma riskerna till någon/några lämpliga personer beroende på riskbedömningens art och omfattning. Tillverkaren ansvarar för riskbedömning av nya produkter som sätts på marknaden. I vissa fall kan man även som användare bli tillverkare. Rutiner för ansvarsbärare Enligt Arbetsmiljölagen anges i 2 a att Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. Han skall utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras. Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas. Enligt 4 i AML anges att Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren är skyldig att dokumentera allt han gör för att förebygga skador i arbete! Dokumenten måste visa riskbedömningens resultat samt - visa de vidtagna åtgärderna för att ta bort, begränsa eller förebygga riskerna och - visa på vilket sätt åtgärderna följts upp och kontrollerats. I ett företag måste en tydlig uppgiftsfördelning finnas för att klarlägga var ansvaret ligger samt vilka som skall stå för sak- och utförandeansvaret. Vidare behövs då olika supportfunktioner inom ett företag.
Systematik och utförande av riskbedömning Att tänka på inledningsvis Några inledande förhållningsregler kan ges, som vägledning vid riskanalysarbete: - Resultatet av en riskanalys blir antagligen bäst om man använder väl kända och spridda metoder. Man skall alltså eftersträva att främst använda sig av väl beprövade och väl dokumenterade metoder. - Om man som arbetsgivare känner sig osäker inför riskanalysarbetet kan det vara klokt att hämta kunskaper där de finns, genom att anlita en erfaren konsult eller motsvarande. - När arbetsgivaren anlitar extern hjälp för riskanalysarbetet är det viktigt att arbets- givaren lär sig riskanalysmetodik av konsulten, så att kunskaperna med tiden blir en integrerad del av arbetsgivarens säkerhetskunnande. - Om egna riskanlysmetoder används bör dessa i så fall beskrivas utförligt för att förutsättningarna för metoden skall vara klarlagda. - En riskanalys skall alltid resultera i ett väl strukturerat skriftligt dokument. Dokumentationen skall utformas så att den är lätt åtkomlig för alla som söker information om riskanalyserna. -Det är naturligtvis viktigt att efter riskanalysarbetet kommunicera de kunskaper och insikter man vunnit, dvs erfarenheter som riskanalysarbetet genererat, till berörda medarbetare för att därigenom höja säkerhetskunnandet (och därmed vinna större acceptans för säkerhetsarbetet). Analysarbetet och Systematik Systematiken vid riskanalys är i princip densamma oavsett vilka riskanalysmetoder som används. Det första operativa steget i riskanalysarbetet är att identifiera riskkällor och att klargöra riskernas karaktär. Detta skall alltid göras systematiskt. När riskkällorna har identifierats och risker karakteriserats skall riskerna på något sätt uppskattas. Riskuppskattningen kan göras såväl kvalitativt som kvantitativt. Ibland talar man om semi-kvantitativ uppskattning, som innebär att riskfaktorerna kategoriseras numeriskt/kvantitativt. Vid kvalitativ riskuppskattning använder man sig normalt av kategorier med olika intervall, storheter och enheter för att karakterisera riskfaktorerna, dvs framför allt sannolikhets respektive konsekvensdelen. Vanligen förekommer olika skalor för riskfaktorerna. Rent kvantitativ uppskattning är kanske vanligast förekommande vid användning av s.k. trädmetoder. Här räknar man med såväl felsannolikheter som felfrekvenser. Värdering genom jämförelser Många gånger ute i industrin saknas dock kvantitativ erfarenhetsåterföring, dvs. det saknas ofta data av sådan kvalitet att de går att använda som grund för riskvärdering. Ett sätt att värdera riskerna är då att jämföra risker i den egna anläggningen med kända risker inom liknande områden, system etc. Försiktighet bör dock iakttagas vid jämförelser. Vad som var acceptabel säkerhet vid konstruktionstidpunkten behöver inte vara det idag. Riskmatriser Ett vanligt sätt att illustrera riskfaktorerna och den sammantagna risken är i en s.k. riskmatris. Riskbilden illustreras här genom att avsätta kvalitativa eller kvantitativa uttryck för sannolikheter/felfrekvenser och konsekvenser mot varandra. En riskmatris är definitionsmässigt symmetrisk, dvs. risker av samma numeriska ordning men med olika vikt på sannolikhets- respektive konsekvensdelen skall också i praktiken uppfattas som lika stora. Däremot innebär en risk med tonvikten på allvarliga konsekvenser att de riskreducerande åtgfärderna främst bör inriktas på att lindra konsekvenserna, och analogt att man för risker med stark betoning av sannolikhetsdelen inriktar sina ansträngningar på att förhindra att en fara utlöses. Val av riskanlysmetoder Man bör komma ihåg att risker inte bör analyseras ur enbart ett snävt tekniskt perspektiv. Organisatoriska förhållanden och psykologiska aspekter kan vara väl så viktiga för riskers uppkomst och för att förstå riskbilden. Riskbilden ser naturligtvis alltid olika ut i olika sammanhang, men är i princip alltid en sammansatt uppsättning av tekniska, operatörsmässiga och organisatoriska risker. Faktorer man bör beakta vid riskjämförelser är: - om existerande utrustning som man jämför med är att betrakta som säker - om utrustningarna verkligen är tekniskt jämförbara - om de konsekvenser liksom de faktorer som påverkar sannolikhet och konsekvens är likvärdiga - om de förhållanden under vilka maskinerna används är likvärdiga - om regelverken för maskinerna är de samma.
Största felet många gör är att man inte beaktar kraven för det område eller den utrustning maskin, tryckkärl etc. som bedömningen avser. Förslag på riskreducerande åtgärder Man bör naturligtvis i första hand eftersträva att helt eliminera en risk, t.ex genom konstruktionsändringar Men då detta inte alltid är möjligt blir nästa steg att försöka skydda emot riskerna. Där man inte kan bygga bort risker eller effektivt avskärma risker måste man i sista hand varna emot kvarstående risker. Stegen 1. Eliminera risker I första hand bör man eftersträva att helt eliminera bygga bort riskerna. Normalt sker detta genom konstruktionsändringar. 2. Skydda mot risker Det är inte alltid möjligt att eliminera alla risker. Man kanske har lyckats att reducera de flesta allvarliga riskerna till en acceptabel nivå. För kvarvarande risker får man i stället försöka att skydda emot. Detta innebär normalt att man installerar skydd emot riskerna t.ex. i form av förreglade avskärmningsskydd, avkännaranordningar eller att man inför personlig skyddsutrustning. 3. Varna för risker Där man inte kan bygga bort riskerna eller effektivt avskärma dem måste man i sista hand varna för kvarvarande risker. Regler för varselmärkning finns bl.a. i Arbetsmiljöverkets föreskrift om om varselmärkning- och varselsignalering på arbetsplatser (bygger på EG-direktiv 92/58/EEG) Dokumentation Riskbedömningar skall dokumenteras. Dokumentationen skall inkludera formella uppgifter som vem/vilka som gjort riskbedömningen, klargörande av förutsättningar för analysen, beskrivning av analysobjekt, de data och övrig information som ligger till grund för riskbedömningen, använd riskanalysmetodik, resultat av riskvärderingen, klargöranden av de mål som eftersträvas med riskreducerande respektive riskavhjälpande åtgärder. Kvarvarande risker skall också dokumenteras. Riskbedömning skall utföras så att det är möjligt att dokumentera den procedur som har följts och de uppnådda resultaten.
Dokumentinnehåll Bestäm gränser på det som skall bedömas, vad ingår- omfattning etc.? Identifiera riskerna faror som utgår från: - fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer Bedöm, värdera, förebygg - hur stor är sannolikheten? - vad kan konsekvensen bli? - hur omfattande är exponeringen? - vad behöver göras för att ta bort eller reducera faran? Att beakta i samband med riskbedömningar
Omständigheter som bör beaktas vid fastställande av riskfaktorer -Utsatta personer Vid riskuppskattning skall hänsyn tas till samtliga personer som utsätts för riskkällorna. Hit räknas operatörer och andra personer för vilka det är rimligt att förutse att de kan bli påverkade av aktuellt objekt eller område som riskbedöms. Typ, frekvens och varaktighet av exponering För att uppskatta aktuell riskexponering (inklusive långvariga skador på hälsan) krävs att samtliga körsätt, hanteringssätt och arbetsmetoder analyseras och beaktas. För teknisk utrustning t.ex behovet av tillträde under inställinng, programmering, processomställning eller - korrigering, rengöring, felsökning och underhåll. Riskuppskattningen skall även ta hänsyn till situationer när skyddsfunktionerna måste förbikopplas (t.ex. vid underhåll). Samband mellan exponering och effekt Sambandet mellan exponering för en riskkälla och dess effekter skall beaktas. Dessutom skall hänsyn tas till ackumulerande exponering och synergieffekter. Riskuppskattning i fråga om dessa effekter skall så långt som praktiskt möjligt baseras på lämpliga kända uppgifter. ANM Uppgifter om olyckor kan finnas tillgängliga och de kan ge en bild av en skadas sannolikhet och omfattning när en bestämd utrustning används tillsammans med en bestämd typ av skyddsåtgärd. Mänskliga faktorer Mänskliga faktorer kan påverka risken och skall beaktas vid riskuppskattning. Detta omfattar till exempel: samverkan mellan personer och utrustning samverkan mellan personer psykologiska faktorer ergonomiska effekter möjligheten för personer att vara medvetna om risker i givna situationer beroende på deras utbildning, erfarenhet och förmåga. För att uppskatta förmågan hos utsatta personer skall följande faktorer beaktas: tillämpning av ergonomiska principer vid konstruktion av maskinen naturlig eller utvecklad förmåga att utföra erforderliga uppgifter medvetenhet om risker noggrannhet vid utförandet av erforderliga uppgifter utan avsiktlig eller oavsiktlig avvikelse benägenhet att avvika från föreskrivna och nödvändiga säkra sätt att arbeta. Utbildning, erfarenhet och förmåga kan påverka risken (sannolikheten för olycka), men ingen av dessa faktorer skall användas som ersättning för eliminering av riskkälla, riskreducering genom konstruktionsåtgärder eller tekniska skyddsåtgärder när sådana skyddsåtgärder kan vidtas.
Tillförlitlighet hos skyddsfunktioner Riskuppskattning skall ta hänsyn till tillförlitligheten hos komponenter och system. Den skall identifiera de omständigheter som kan resultera i skada (t.ex. komponentfel, fel i krafttillförsel, elektrisk störning) när det är lämpligt, använda kvantitativa metoder för att jämföra alternativa skyddsåtgärder innehålla information som möjliggör val av lämpliga skyddsfunktioner, komponenter och anordningar. Komponenter och system som ingår som del i säkerhetskritiska funktioner kräver speciell uppmärksamhet. När mer än en skyddsanordning bidrar till en skyddsfunktion, skall valet av dessa anordningar överensstämma med avseende på tillförlitlighet och utförande. När skyddsåtgärder omfattar arbetsorganisation, korrekt beteende, uppmärksamhet, utnyttjande av personlig skyddsutrustning, skicklighet eller utbildning, måste riskuppskattningen ta hänsyn till den relativt låga tillförlitligheten hos sådana åtgärder jämfört med beprövade tekniska skyddsåtgärder. Möjlighet att koppla bort eller kringgå skyddsåtgärder Riskuppskattning skall ta hänsyn till möjligheten att koppla bort eller kringgå skyddsåtgärder. Uppskattningen skall även ta hänsyn till motiv för att koppla bort eller kringgå skyddsåtgärder, till exempel skyddsåtgärden fördröjer produktionen eller hindrar andra aktiviteter eller syften hos användaren skyddsåtgärden är svår att tillämpa andra personer än operatören är inblandade användaren är inte bekant med skyddsåtgärden eller den är inte ansedd som lämplig med hänsyn till sin funktion. Möjligheten att sätta en skyddsåtgärd ur funktion beror på såväl typ av skyddsåtgärd (t.ex. ställbart skydd, programmerbar skyddsstoppanordning) som dess konstruktionsdetaljer. Användningen av programmerbara elektroniska system innebär ytterligare en möjlighet att sätta en skyddsåtgärd ur funktion om tillträde till säkerhetsrelaterad mjukvara inte är korrekt utformat och övervakat. Riskuppskattningen skall fastställa var säkerhetsrelaterade funktioner inte är skilda från andra maskinfunktioner och i vilken utsträckning tillträde skall vara möjligt. Detta är speciellt viktigt när tillträde från distans krävs för diagnos eller processkorrigering. Möjlighet till underhåll av skyddsåtgärder Riskuppskattning skall beakta om skyddsåtgärderna kan underhållas i det skick som krävs för att ge erforderlig skyddsnivå. ANM Om skyddsåtgärden inte enkelt kan underhållas i korrekt skick, kan detta uppmuntra till att koppla bort eller kringgå skyddsåtgärden för fortsatt användning av utrustningen. Information avseende användning Riskuppskattning skall beakta korrekt tillämpning när det gäller den information avseende användning som skall medfölja utrustningen. Före ni börjar med riskbedömningar/undersökningar tänk på följande: Vad ska undersökas? När ska undersökningen göras? Vilka ska medverka? Hur ska undersökningen gå till? Finns erfarenheter från tidigare undersökningar? Finns uppgifter om tillbud eller skador i arbetet? Finns uppgifter om sjukskrivningar? Vilka arbetsmiljöregler är aktuella? Vilka checklistor, standarder, analysblanketter är bra att använda? Efter undersökningen Bedöm vilka risker som finns Skriv ner om riskerna är allvarliga eller inte Vidta åtgärder
Validering och verifiering samt kvalitetskrav. Genom att ställa formella krav på riskanalysarbetets utformning, riskanalysens innehåll, på att alla väsentliga aspekter på en verksamhet medtas osv. kan man bedöma om en riskanalys kan anses uppfylla sitt syfte. En lista där man svarat ja eller nej kan alltså inte ses som någon analys utan i bästa fall som någon form av subjektiv bedömning. En analys kräver någon form av metod, en systematik och ett strukturerat sätt att arbeta samt normalt även att flera kompetensområden varit inblandade annars är risken för likriktat tänkande allt för stor och risken för att viktiga aspekter ej beaktats allt för stor. Som chef och ansvarig är det även viktigt att ett bevisvärdigt seriöst material föreligger inför beslut om eventuella åtgärder så att det inte bara handlar om tomtens önskelista utan att det finns välunderbyggda bedömningar och då med koppling till aktuell lagstiftning inom det bedömda området. Genom att använda de mallar och blanketter som ingår i denna rutin så är sannolikheten större att bedömningarna sker på ett kvalitativt sätt. Riskbedömnings områden och utförandekrav Riskbedömningar och Riskanalysers utförande Riskbedömning med riskanalys utförs normalt bäst som ett grupparbete. En analysgrupp tillsätts som är välrepresenterad för den verksamhet som undersöks. Vid riskanalys av t.ex. en teknisk anläggning bör representanter från verksamhetens olika delar, som mek- och elunderhåll, drift, konstruktion, brandskydd etc delta. Det är viktigt att analysarbetet är väl förankrat hos ledningen, för att riskbedömningens resultat skall få det genomslag det förtjänar, och inte i värsta fall hamna i bokhyllan. Ledningen bör därför naturligtvis vara representerad. Det är också viktigt att analysgruppens funktioner är väldefinierade. Gruppen bör t.ex. alltid ha en analysledare väl förtrogen med riskanalysmetodik. Vid mycket tidskrävande analysarbete, som t.ex. vid genom förande av HazOpanalyser, bör dessutom en person avsättas för dokumentationsarbetet Nedan ges några riktlinjer för vad som skall beaktas vid riskanalyser. -Analysgrupp -Företrädare från olika områden -Väl förankrat hos ledningen -Analysledare förtrogen med metodiken -Avsätta resurser Riskbedömning inom ramen för SAM Inledningsvis Föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) ställer krav på riskbedömningar oavsett verksamhetens art och inriktning så allt från konsekvensbedömningar av organisationsförändringar till rena tekniska bedömningar ingår i kraven. Viktigt att man beaktar helheten och inte enbart isolerade områden, vidare att bedömningarna utgår från aktuella krav för aktuellt område som avses bedömas. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete behöver inte vara krångligt. Det handlar om att låta alla få komma till tals och bli överens om vad som ska gälla, att undersöka riskerna i arbetet och vidta åtgärder. Då har man ett arbetssätt som hjälper till att förebygga sjukdomar och skador.
Hur börjar vi? 1. Undersök arbetsförhållandena 2. Gör en riskbedömning 3. Bestäm vem som ska åtgärda och vem som ska följa upp 4. Åtgärda de risker som kommit fram 5. Gör en handlingsplan för det som inte genast genomförs 6. Följ upp genomförda åtgärder 7. Gör en arbetsmiljöpolicy 8. Gör en uppgiftsfördelning 9. Se till att de som ska delta i arbetsmiljöarbetet får kunskaper Faktorer som kan påverka arbetsmiljön Det gäller att upptäcka riskerna i arbetet så att åtgärder kan genomföras så snart som möjligt. Då kan vi förebygga att arbetstagarna skadas, blir sjuka eller far illa på annat sätt. Exempel på faktorer som kan påverka arbetsmiljön: - Arbetsledning - Arbetsmängd - Arbetsorganisation - Arbetstempo - Arbetstid - Arbetsuppgifternas innehåll - Arbetsställningar och arbetsrörelser - Belysning - Buller - Farliga ämnen - Handlingsutrymme - Maskiner - Möjlighet till inflytande - Samarbete - Vibrationer - Värme och kyla Dokumentera Alltid skriftlig dokumentation för Riskbedömning Sammanställning av skador och tillbud Handlingsplaner Instruktioner om allvarliga risker SAM fungerar Undersökning, riskbedömning, åtgärder och handlingsplan görs regelbundet och skrivs ned. Arbetsmiljöpolicy, rutiner och uppgiftsfördelning har tagits fram. Arbetstagarna ges möjlighet att medverka. Arbetsmiljöaspekter beaktas vid beslut som påverkar arbetsmiljön. SAM fungerar och ger effekt Arbetsgivaren bedriver ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete enligt ovan, vilket ger effekt i form av fortlöpande arbetsmiljöförbättringar. (bild från Arbetsmiljöverket)
Översikt Arbetsplatsens utformning Bedömningar av själva arbetsplatsen som sådan behöver även utföras av olika anledningar. Riskbedömningar och arbetsmiljöplan (byggnads- och anläggningsarbete) Inom ramen för samordningsansvar behöver Riskbedömning rörande demontering montage igångkörning och start-up ske där man bedömer riskerna i olika steg ett projekt genomgår. Riskbedömning av maskiner och andra tekniska anordningar Maskiner tillverkade efter 1 januari 1995 bedöms inom ramen för CE-märkning Maskiner tillverkade före 1995 bedöms i samband med om-tillbyggnationer eller uppgraderingar Lyftanordningar Krav finns att bedöma de särskilda risker som kan uppstå i samband med lyft. Beakta att lyftanordningar och lösa lyftredskap tillvekade efter 1 januari 1995 skall vara CE-märkta varför det i riskbedömningen är viktigt att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven enligt maskindirektivet beaktas i bedömningen och speciellt avsnitt 4 i bilaga 1 (98/37/EG-AFS 1994:48)
Riskbedömningar av tryckbärande- och trycksatta anordningar Riskbedömning av tryckbärande anordningar mot såväl mot PED-krav som mot användarkrav och processriskbedömningar. Riskbedömningar styr- och drivsystem Man behöver vidare bedöma risker avseende driv- och styrsystem system samt övriga elaspekter. Riskbedömningar mot elfara Riskbedömningar inom området explosionsfarlig miljö Bedömningar behövs för att bedöma explosionsrisker avseende damm- samt brandfarliga gaser och vätskor. Kemiska arbetsmiljörisker Kemikalieolyckor och säkerhets rapport enl. SEVESO 2 Säkerhetsrapport SEVESO 2 behöver göras för anläggningar som hanterar större mängder kemikalier. Under år 1999 infördes EU:s direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet) i Sverige genom att flera nya regler inom flera olika myndigheters ansvarsområde trädde i kraft. Riskbedömningar övrigt Buller-Vibrationer De särkilda risker som skall beaktas avseende buller och vibrationer är viktiga och behöver bedömas. Arbete i stark värme Här hänvisas till Arbetsmiljöverkets föreskrift kring detta AFS 1997:2 Arbete i slutna utrymmen Här hänvisas till Arbetsmiljöverkets föreskrift kring detta AFS 1993:3 Beakta här behovet av skriftliga arbetstillstånd innan tillträde samt att en bärbar syremätare oftast behövs. Riskbedömning av ergonomiska hälsorisker allmänt Bedömning rörande ergonomiaspekterär viktiga Strålning (laser, joniserande, icke joniserande strålning och radioaktiva ämnen Strålkällor kan ge risker varför bedömningar krävs. Se även specifika föreskrifter från Arbetsmiljöverket (Laser) samt från Statens Strålskyddsinstitut SSI kring dessa frågor. Glöm inte att en särkild utsedd person skall finnas i företaget som bevakar strålningsaspekterna.
Varselmärkning och signalering Bedömning rörande varselmärkning och varselsignalering är viktga aspekter i riskanalysprojekt, se bl.a AFS 1997:11 Miljöriskbedömningar enligt EMAS Bedöma avseende risker kring miljöpåverkan enligt miljöbalken behöver bedömas. Riskbedömning enligt lagen om skydd mot olyckor Speciella områden som kärkraft, flyg, gruv-industri och dammar omfattas av särskilda bedömningskrav enligt lagen om skydd mot olyckor. Riskbedömningar av arbetets utförande Riskbedömningav själva arbetetets utförande ofta genom att utföra en ARBETSSÄKERHETSANALYS behöver ibland utföras. Handlingsplan, sammanställning och uppföljning av riskbedömningar enligt SAM När risker är bedömda och vissa brister kvarstår kanske inte alla åtgärdas direkt utan behöver tidsplaneras för att åtgärdas senare. En handlingsplan krävs då med ett relevant planerat åtgärdsdatum. Viktigt att detta planerade åtgärdsdatum även följs upp samt att det kontrolleras att åtgärderna vidtagits så att avslut kan ske. Vitigt även att en ansvarig utses för aktuella punkter. 1.Bedöm risker 2.Skriv en riskbedömning 3.Åtgärda risker 4.Skriv en handlingsplan med planerat åtgärdsdatum för brister som inte kan åtgärdas direkt 5.Kontrollera åtgärderna och följ upp 6. Avsluta Eventuellt redovisa genomförda riskbedömningar och vidtagna åtgärder i skyddskommittén Se även blanketterna nederst i menyn för sammanställning och handlingsplan av risker.