PSI-utredningen Ett steg vidare - nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar (SOU 2014:10) Mikael Vall Lantmäteriet 2014-08-28
Bakgrund 2010 genomfördes det s.k. PSI-direktivet (2003/98/EG) i svensk rätt genom lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen) Direktivet och lagen är minimiuppsättningar av regler som på olika sätt syftar till att gynna informationsmarknaden och användningen av myndigheters handlingar, t.ex. avseende avgifter, krav på relevanta villkor och diskrimineringsförbud. EU beslutade i juni 2013 om ett ändringsdirektiv (2013/37/EU) till PSI-direktivet. Ändringarna ska vara genomförda i nationell rätt senast 18 juli 2015.
PSI-utredningens uppdrag i korthet Förslag på de lagändringar som krävs för att genomföra förändringarna i PSI-direktivet Kompletterande författningsförslag och förslag på andra åtgärder för att främja utvecklingen Särskild utredare Göran Gräslund (tidigare GD Datainspektionen)
Utgångspunkter för dagens bildspel Fokus ligger på frågor relaterade till öppna data, avgifter, främjande åtgärder och liknande En stor del av utredningens förslag kommer därför inte att behandlas (t.ex. om lagens tillämpningsområde, definitioner, redaktionella ändringar i författningstexten, etc.) För en genomgång av PSI-direktivet, nuvarande PSI-lag och anslutande lagstiftning hänvisas till avsnitt 3.2 i betänkandet (SOU 2014:10) En sammanfattning av utredningens förslag finns på s. 11-12 i betänkandet.
PSI-data = öppna data? Nej. Handlingar i PSI-lagens mening är allting som tillhandahålls från den offentliga förvaltningen. Detta oavsett om det sker mot eller utan avgift, begränsande villkor, i analog eller digital form, etc. Viss begreppsförvirring tycks förekomma. Förmodligen beror detta på _intentionerna_ bakom PSI-direktivet. I praktiken har de materiella bestämmelserna i PSI-lagen väldigt liten betydelse i de fall som en myndighet tillämpar öppna data.
Vad har PSI-lagen för betydelse? Det beror på vilken verksamhet som bedrivs Betydelsen är större för verksamheter som kräver intäkter. I andra fall aktualiseras sällan de bestämmelser som lagen reglerar (t.ex. diskriminerande villkor) Främst förhindrar lagen missbruk, som t.ex. att myndigheter gynnar sin egen affärsverksamhet Lagen i sig har alltså ingen pådrivande effekt, typ att myndigheter ska tillhandahålla mer information än tidigare eller finansiera sitt åtagande på annat sätt än avgifter (som däremot inte får vara för höga)
Bör PSI-lagen driva på utvecklingen? Utredningen: nja-a, lite grann. T.ex. föreslås en skyldighet i lag att informera om vilka typer av handlingar som vanligen kan tillhandahållas elektroniskt. Detta bedöms underlätta för användarna samtidigt som myndigheterna i någon mening måste arbeta med frågorna, vilket i sig kan ha positiva effekter. Men: utredningens uppfattning är att de stora åtgärderna för främjande tas på annat sätt, främst genom tydligare styrning PSI-åtgärder omfattar betydligt mer än bara PSI-lagen, och rör alltså alla frågor som påverkar användningen av information/data/handlingar från det offentliga
PSI-lagen reglerar inte Bestämmelser om tillgång/format sådana bestämmelser finns på annat håll, främst bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen. PSI-lagens diskrimineringsförbud kan få betydelse om t.ex. en myndighet tillhandahåller data i ett särskilt format till en vidareutnyttjare men inte till en annan, om situationerna är jämförbara (och inte beror på t.ex. PUL, OSL ) Utredningens förslag innebär ingen skillnad här (se avsnitt 6.2 i betänkandet för diskussion om eventuell skyldighet att tillhandahålla elektroniskt)
Förslag till lagändring avgifter Ny huvudregel Om en myndighet får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar, får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna Alltså: inte kostnader för insamling och sammanställning Dock: regeringen eller kommun-/landstingsfullmäktige kan besluta om undantag. Fortfarande möjligt att finansiera verksamheter med avgifter. Tolkning av begreppet marginalkostnad? Faktiska effekter?
Förslag till lagändring informationsplikt Myndigheter ska publicera beräkningsgrund tillsammans med informationen om avgifterna (inte bara på särskild begäran) Myndigheterna ska bli skyldiga att publicera förteckningar över handlingar som vanligen kan tillhandahållas elektroniskt för vidareutnyttjande För statliga myndigheter bör Riksarkivet få i uppdrag att föreskriva om vad förteckningarna bör innehålla (inte lag). Detta förväntas bli vägledande även för kommuner. Förteckningarna bör finnas samlat tillgängliga (också ett uppdrag för Riksarkivet inte lag)
Några övriga lagförslag Utvidgat tillämpningsområde (arkiv, bibliotek och museer) Tillsynsfunktion för diskrimineringsförbudet Allmän princip om att handlingar som omfattas av lagen får vidareutnyttjas Krav på myndigheter att kunna lämna skriftliga beslut om begäran om vidareutnyttjande avslås eller förenas med villkor
Några av utredningens slutsatser PSI-lagen är i sig inte tillräcklig för att driva på utvecklingen ytterligare styrmedel är nödvändiga Man måste beakta den nya huvudregeln om avgifter när beslut om finansiering fattas. Lägre eller inga avgifter den viktigaste faktorn för att gynna utvecklingen. Generellt bör långsiktiga statliga åtaganden inte finansieras med PSI-avgifter. Standardiseringen av myndigheternas information, t.ex. avseende begrepp/termer, måste fortsätta. Lämpligt med särskilda uppdrag till myndigheter för att driva på arbetet. Styrningen bör också ta sikte på att myndigheternas kultur och attityd till vidareutnyttjande kan behöva förändras
Främjande åtgärder konkreta förslag Gemensam portal (Riksarkivet Vinnova) som också bör innehålla ett forum för erfarenhetsutbyte Checklista för utformning av nya databaser (Datainspektionen) Stöd om regelverk och avgifter (ESV och Statens servicecenter)
Några andra exempel på styrningsåtgärder Uppdrag till myndigheter (t.ex. i regleringsbrev) Påverka myndighetskultur och attityder Tillfälliga eller sektorsvisa projekt Tydliga och enhetliga avgiftsbemyndiganden
Men kommunerna då? Stora skillnader mellan olika kommuner staten bör därför tills vidare avstå från omfattande insatser specifikt mot kommunerna Goda exempel och erfarenheter väntas driva på utvecklingen även för kommuner som varit mer avvaktande SKL har en fortsatt viktig roll och många aktiviteter pågår redan, t.ex. nationellt ramverk med vägledande principer för öppna data (där också staten bidragit via Vinnova) Kommunsidans utveckling bör utvärderas och kan omprövas vid behov