INFORMATION TILL DIG SOM HAR LYMFÖDEM
Lymfsystemet Anatomi Det finns två kärlsystem i kroppen, blodsystemet och lymfsystemet. Lymfsystemet består av lymfkärl och lymfatisk vävnad. Lymfatisk vävnad innefattar lymfkörtlar samt mjälte, bräss (thymus) och halsmandlarna (tonsillerna). Lymfsystemets funktion är att transportera lymfa och att ansvara för huvuddelen av kroppens immunförsvar. Lymfkärl Lymfkärlen bildar ett nätverk genom hela kroppen. Längst ut i nätverket är kärlen små och tunnväggiga. De blir efter hand grövre, har klaffar och passerar lymfkörtlar. Lymfan når slutligen de två största lymfstammarna som transporterar lymfan tillbaka till den venösa delen av blodsystemet ovanför nyckelbenen. I motsats till blodkärl är lymfkärl svåra att se för blotta ögat eftersom lymfan är ofärgad eller svagt gulfärgad. Lymfan kan vara mjölkaktig efter intag av en fettrik måltid. Lymfkörtlar I kroppen finns 500-1000 lymfkörtlar, framförallt i ljumskarna, kring tarmarna, i armhålorna och på halsen. Friska lymfkörtlar är små, mellan 0,2-1 cm i diameter och bönformade. I lymfkörtlarna renas lymfan från bakterier och främmande ämnen. Där bildas även T-lymfocyter som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. Fysiologi Lymfa Från de minsta blodkärlen tränger vätska med näringsämnen ut genom kärlväggen till hud, underhudsfett och kroppens olika organ. Nittio procent av denna vätska tas upp av blodkärlen igen medan resten tas upp av lymfkärlen och kallas då lymfa. Det är framförallt större molekyler (proteiner, döda/skadade celler, bakterier) som transporteras av lymfkärlen. Det produceras vanligen 1-2 liter lymfa per dygn. Lymfsystemet kan dock transportera betydligt större mängder vid t.ex. kroppslig ansträngning, värme eller inflammatoriska processer. Lymfödem En svullnad som beror på att lymfsystemet på grund av svaghet, skada eller sjukdom inte klarar av att transportera bort tillräcklig mängd lymfa från vävnaden, kallas lymfödem. Man skiljer på primära och sekundära lymfödem: Primära lymfödem Lymfödem som orsakas av medfödd underutveckling eller svaghet i lymfsystemet kallas primära lymfödem. Symtomen kan debutera i spädbarnsåldern men även senare i tonåren eller i vuxen ålder. Vid alla former av primära lymfödem är kvinnor överrepresenterade. Primära lymfödem förekommer framförallt i benen.
Tecken på primära benlymfödem är ofta en smygande svullnad på fotrygg som i början går tillbaka nattetid. Benödem av oklar orsak bör utredas. Den vanligaste metoden att diagnostisera primära lymfödem är med lymfscintigrafi. Sekundära lymfödem Ett sekundärt lymfödem uppstår genom att ett normalt lymfsystem skadas genom trauma, operation, strålbehandling, sjukdom eller infektion. De sekundära lymfödemen är betydligt vanligare än de primära. Den vanligaste orsaken till sekundära lymfödem i västvärlden är behandling av cancer med kirurgi och strålning. Kroppen kan i viss utsträckning kompensera för de skador som uppstått genom att lymfkärl ibland kan bilda kärlförbindelser till vener. Det finns också lymfkärl från armen som inte passerar lymfkörtlar i armhålan. Detta är förklaringen till att inte alla som fått lymfkörtlar borttagna drabbas av lymfödem. Däremot kommer en viss grad av skada alltid att bestå eftersom lymfkörtlarna inte kan nybildas. Lymfödem kan uppstå allt ifrån några månader efter operation eller strålbehandling till flera år senare. Riskfaktorer för att utveckla lymfödem är operation, strålbehandling, infektion och övervikt. Vid tidiga sekundära lymfödem syns inte alltid svullnaden, utan symtomen kan vara ökad trötthetskänsla, tyngdkänsla och spänningskänsla i den drabbade kroppsdelen. Man bör söka hjälp så snart som möjligt eftersom det är lättare att behandla lymfödemet i ett tidigt skede. Om lymfa stannar kvar i vävnaden kan nybildning av fettvävnad ske som inte går att behandla med traditionell lymfödembehandling. Ett alternativ kan då vara fettsugning. Behandling Information, rådgivning, hudvård - Håll huden hel och mjuk. Använd gärna mjukgörande kräm. - Tänk på att småsår är infektionskällor! Rengör småsår noggrant. - Håll din vikt inom normala gränser. - Undvik åtsittande resårer i kläder eller smycken som kan försvåra lymfflödet. Rosfeber Vid lymfödem är återflödet i lymfsystemet nedsatt. Detta innebär en ökad infektionsrisk, t.ex. en ökad risk för rosfeber. Vid tecken på infektion, rosfeber (feber, rodnad, smärta, värmeökning, svullnad, illamående) ska man kontakta sin läkare. Rosfeber behandlas med antibiotika. Pågående aktiv lymfödembehandling avbryts och återupptas då rodnaden försvunnit och läkaren gett sitt medgivande. På grund av smärta samt ökad svullnad kan det ibland vara mindre lämpligt att använda kompressionsdelar de första dagarna i den akuta fasen. Kompressionsdelar kan användas igen då smärtan och svullnaden blivit mindre. Kompression Kompression är den viktigaste komponenten i lymfödembehandling. Kompressionen höjer trycket i vävnaden så att vätskeutflödet från de små blodkärlen minskar. Trycket ökar också återflödet från vävnaden in i lymf- och blodkärl. Därmed minskar produktionen av lymfa. Kompressionsdelar finns i olika kompressionsklasser, utföranden och i olika material och väljs beroende på ödemets storlek samt omfattning. Kompressionsstrumpa kan vara en första åtgärd vid mindre ödem. Kompressionen skall helst användas på dagen men kan med fördel även användas på natten om inte användning på dagen leder till önskat resultat. Olika
kompressionsdelar kan vid behov kombineras ovanpå varandra för att få önskat tryck t.ex. en lårlång strumpa plus en knäkort strumpa utanpå för extra tryck i underbenet. Kompressionsdelar bör tvättas varje dag enligt tvättråd. Detta gör att kompressionsdelen som töjts ut åter får tillbaka sin form och kompression. Vid daglig användning bör man byta ut sina kompressionsstrumpor efter ca 3-6 månader. Det är lämpligt att ha dubbel uppsättning kompressionsdelar så att man kan ta på sig en nytvättad, krympt kompressionsdel varje dag. Det finns flera sorters på- och avtagningshjälpmedel för kompressionsstrumpor. Gummihandskar (latex) underlättar vid på- och avtagning. Handskarna skyddar dessutom strumpan och hjälper genom sin friktion till att fördela strumpan jämnt över armen eller benet. Bandagering Kompression genom bandagering används då man under en initial behandlingsfas vill minska ödemvolymen snabbt. Bandaget består oftast av tunn tubgas närmast huden som sedan täcks med vadd och lågelastiska lindor. Ibland kan man linda utanpå befintlig kompressionsdel. Då ödemet reducerats till sitt minimum kan bandagering ersättas av väl sittande kompression vilket håller ett sådant tryck att svullnaden inte återkommer. Bandagering kan även användas som ett komplement till övrig behandling.
Fysisk aktivitet Fysisk aktivitet har många positiva effekter på kroppen och välbefinnandet och är även en viktig del i rehabiliteringen vid cancerbehandling för att minska på behandlingsrelaterade symtom som nedsatt styrka, kondition och trötthet. Det är viktigt att sträva efter att använda kroppen som vanligt trots svullnaden, eftersom muskelarbetet påverkar blod- och lymfflödet positivt. Om man är otränad är det viktigt att börja träna på en låg belastningsnivå som ökas efterhand. Flera studier har nyligen visat att styrketräning inte ökar risken för att utveckla ett sekundärt lymfödem eller försämrar ett befintligt lymfödem. Svullnaden kan tillfälligt öka under aktivitet vilket beror på ett ökat flöde i blod- och lymfsystemet, men återställs inom ett dygn. Aktiviteter Arbetsterapeuten kan hjälpa till att kartlägga förmåga att utföra aktiviteter inom yrkesarbete, i hemmet och på fritiden. På så sätt kan man få hjälp att hitta olika möjligheter för hur olika arbetsmoment och aktiviteter kan utföras för att minska aktuella besvär, förebygga risk för försämring och underlätta vardagen. Att hitta effektiva sätt att utföra sysslor är en viktig del i behandlingen, t.ex. att förhindra statisk belastning som kan vara negativt för lymfflödet. Ibland anpassas även arbetsmiljön och hjälpmedel provas ut. Det kan till exempel handla om produkter som underlättar påtagning av kompressionsstrumpor, eller avlastar armarna vid statiskt datorarbete. Livskvalitet Ett flertal studier visar att personer med lymfödem kan ha en sämre livskvalitet och kan ha fler fysiska och psykosociala besvär i jämförelse med övrig befolkning. Lymfödembehandlingen kan även bli kostsam och påverka aktiviteter. Studier visar att andra symtom som t.ex. smärta kan påverka upplevd livskvalitet mer än ödemvolymen i sig. Det är därför viktigt att man även får hjälp med andra besvär som kan påverka aktiviteter. Ibland kan man behöva samtalsstöd som komplement till lymfödembehandlingen.
Tilläggsbehandlingar Manuellt lymfdränage Manuellt lymfdränage används för att öka lymfkärlens transportkapacitet, transportera lymfa från områden med nedsatt lymfdränage till områden med normalt fungerande lymfkärl och lymfkörtlar samt mjuka upp vävnad som blivit hård. Behandlingen utförs med lätta strykningar och massagegrepp på huden. Först stimuleras de normalt fungerande lymfkärlen och lymfkörtlar dit lymfan ska transporteras. Vid mindre ödem kan kompression och egen manuell lymfdränagebehandling enligt instruktion av lymfterapeut räcka för att minska svullnaden. I vissa fall t.ex. vid större ödem behövs ofta en intensiv period med manuellt lymfdränage i kombination med bandagering för att minska ödemet. Intensivbehandling ges från några dagar upp till några veckor dagligen utifrån status, syfte och mål med behandlingen. I nuläget finns ingen forskning som visar på ödemminskning vid enbart manuellt lymfdränage utan kompressionsbehandling. Pulsatorbehandling Det finns flera olika varianter av pulsatorer. Via en elektrisk pump fylls fodralet successivt med luft som utövar tryck mot kroppsdelen. Den forskning som finns visar minskning av volym vid långtidsbehandling (minst 2 månader). Behandlingen kan även minska obehag såsom spännings- och tyngdkänsla samt mjuka upp vävnaden. Laser Laser anses kunna stimulera nybildning av lymfkärl, stimulera lymfsystemet och minska fibros (bindväv) vilket i sin tur kan minska volymen. Hitintills saknas bevis för att behandlingen kan minska ödemvolym. LPG LPG är en apparat som ger mekanisk bindvävsmassage av huden och anses fungera på liknande sätt som manuellt lymfdränage genom att stimulera transporten av lymfa, minska fibros och obehag t.ex. tyngdkänsla eller spänning men har inte någon effekt på minskning av ödemvolym. Tejpning Tejpning med tunna remsor av specifik tejp har tidigare utvecklats och används inom sportmedicinen, men har på senare år även provats på patienter med lymfödem. I nuläget finns ingen forskning som visar på att tejpning kan minska ödemvolymen. Kirurgi Bypass-operationer har som mål att återställa lymffunktionen genom att lymfkärl sys till vener eller genom lymfkärlstransplantationer. Effekten av dessa operationer anses bero på att lymfödembehandling med kompression ges före operation och i mindre grad på operationen i sig. Vid kroniska lymfödem med nybildning av fettvävnad har mikrokirurgi ingen effekt, istället kan kroppsdelen behandlas med fettsugning. Dessa kroniska lymfödem har ingen eller minimal pitting (gropar bildas) när man trycker med tummen så hårt som möjligt på den svullna kroppsdelen. Efter fettsugning måste man använda kompressionsdelar dygnet runt.
Vid lymfödem i könsdelarna (blygdläppar, pung, penis) kan man i uttalade fall avlägsna svullen vävnad kirurgiskt. Uppföljning Då lymfödem vanligtvis är en kronisk åkomma ska lymfödemet, behandlingsresultatet, kompressionsdelarnas passform och kondition följas upp regelbundet. Var kan jag få behandling? Lymfödemterapeuter finns i primärvården och på många sjukhus samt på vissa rehabiliteringscentra.