Förändringar i P182, 3 upplagan

Förändringar i P182, 3 upplagan I detta dokument ges en sammanställning av de förändringar som skett i publikation P182, 3 upplagan, jämfört med 2 upplagan. Upplaga 3 utkom från tryckeriet i december 2011 och förändringarna i förhållande till upplaga 2 har, utöver ett antal mindre korrigeringar av redaktionell art, gjorts med hänsyn till den senast kända informationen om statusen för SS EN 1090 1 och CE märkning (Avsnitt 3.1), tillägget FprA1:2011 till SS EN 1090 1 (Bärförmågeegenskaper i Avsnitt 3.2), Annex X till SS EN 1993 1 1 som beslutats av CEN/TC250 SC3 i oktober 2011 (Utförandeklasser i Avsnitt 4.2), Svetskommissionens Vägledning Tillsyn vid svetsning (Tabell 7.3, Teknisk kunskap för svetsansvarig, kolstål, och Tabell 7.4, Riktlinjer för bedömning av svetsansvarigs kvalifikationer) samt Tillägget A1:2011 till SS EN 1090 2 (berör i huvudsak toleranser i Bilaga B). I den följande texten är förändringarna markerade med gult och där text har raderats har detta markerats genom överstrykning. Korrigeringar av redaktionell art, t ex att certifierat organ ändrats till anmält organ, redovisas ej i detta dokument. Stålbyggnadsinstitutet Juni 2012

Förord Tillverkning, montering och kontroll Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2 är en handbok för utförande och kontroll av stålkonstruktioner enligt SS-EN 1090-2, Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner Del 2, stålkonstruktioner. Handboken omfattar den väsentliga texten av SS-EN 1090-2 och följer i princip kapitelindelningen i standarden, vilket gör det enkelt att vid behov hitta motsvarande eller kompletterande information i SS-EN 1090-2. Utöver den text som direkt refererar till SS-EN 1090-2 innehåller handboken även en del kommentarer och rekommendationer på utförande som är praxis eller traditionellt har använts vid stålbyggande i Sverige. Dessa kommentarer och rekommendationer har markerats med kursivt typsnitt i den löpande texten. SS-EN 1090-2 innehåller, förutom föreskrivna krav på utförande, även punkter där krav ställs på att tilläggsinformation specificeras för en egenskap, en metod eller något annat. I standarden ges dessutom möjligheter att göra vissa alternativa val och därmed precisera kraven på arbetsutförandet. För att underlätta för användaren har markeringen (F) införts i denna handbok där en egenskap, metod, krav eller annat kan eller ska anges/föreskrivas. Oftast ges en rekommendation om vad som normalt bör föreskrivas för husbyggnader. SS-EN 1090-2 utgör en av tre delar av standarden SS-EN 1090, Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner, där de övriga två delarna behandlar bedömning av bärverksdelars överensstämmelse med ställda krav (SS-EN 1090-1) respektive aluminiumkonstruktioner (SS-EN 1090-3). I SS-EN 1090-1 behandlas bland annat krav för bedömning av överensstämmelse med produktspecifikation för bärverksdelar av stål och aluminium samt för byggsatser ( kits ) som marknadsförs som byggprodukter. I slutet av 2010 beslutade Europeiska Kommissionen att SS-EN 1090-1 ska träda i kraft som en så kallad harmoniserad standard 2011-01-01 med en övergångsperiod som sträcker sig fram till 2012-06-30. För svensk räkning innebär detta att CE-märkning kunde tillämpas för bestyrkande av egenskaper för de byggprodukter som täcks av SS-EN 1090-1 från och med 1 januari 2011 och att CE-märkning är det enda tillåtna alternativet till mottagnngskontroll från och med 1 juli 2012. Då det finns starka kopplingar mellan SS-EN 1090-1 och SS-EN 1090-2 och då SS-EN 1090-1 i och med ikrafträdandet som en harmoniserad standard kommer att påverka utförande- och kontrollprocessen inom stålbyggandet har en sammanfattning av innehållet i SS-EN 1090-1 lagts in i ett eget kapitel i denna handbok. Tillverkning, montering och kontroll Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2 har utarbetats av ProDevelopment AB på uppdrag av Stålbyggnadsinstitutet i samarbete med SIS Swedish Standards Institute och med stöd av en referensgrupp bestående av: Björn Malmqvist, Bult & Fästteknik AB Göran Alpsten, Stålbyggnadskontroll AB Hans Pétursson, Trafikverket Håkan Lantz, Contiga AB Jan Eriksson, Boverket Katarina Brofalk, Ruukki Sverige AB Magnus Johansson, BE Group Sverige AB Navid Gohardani, Force Technology Sweden AB Olov Köling, GlobeCert AB Per-Eric Svensson, NCC Construction Sverige AB Staffan Boström, WSP Sverige AB Stefan Sällberg, Nordcert AB Sten Nilsson, Skanska Sverige AB i

Tennce Carlsson, Lecor Stålteknik AB Thomas Axelsson, Skanska Sverige AB Tomas Storm, Ramböll Sverige AB Tommy Grinde, Force Technology Sweden AB Wille Karlsson, Sweco Structures AB Arbetet med handboken har letts av en styrgrupp bestående av: Bernt Johansson, Stålbyggnadsinstitutet Björn Uppfeldt, Stålbyggnadsinstitutet Björn Åstedt, Stålbyggnadsinstitutet Projektet har finansierats av Boverket, Trafikverket (dåvarande Banverket och Vägverket) samt SBUF. Stålbyggnadsinstitutet och SIS vill framföra ett stort tack till alla medverkande i referensgruppen samt övriga som på olika sätt har bidragit till framtagandet av denna handbok. Observera att denna handbok inte ersätter utan kompletterar SS-EN 1090-2:2008. Alla aktörer i branschen behöver därför förutom handboken även ha lämpliga standarder lätt tillgängliga vid projektering och utförande av stålkonstruktioner. Vid motstridiga uppgifter mellan denna handbok och bygghandling såsom ritning, teknisk beskrivning, m m ska de uppgifter som anges i bygghandling ges företräde. Återgivandet av texter ur standarden SS-EN 1090-2:2008 har medgivits av upphovsrättsinnehavaren SIS Förlag AB som tillhandahåller all svensk standard. www.sis.se 2 upplagan har kompletterats med information rörande SS-EN 1090-1, kapitel 3. I bilaga B har monteringstoleranserna för brobaneplattor sammanfogats till B.16. I förhållande till 1 upplagan kompletterades 2 upplagan med information om harmoniseringen av SS-EN 1090-1 i Avsnitt 3.1 och i Bilaga B hade monteringstoleranserna för brobaneplattor sammanfogats till Tabell B.16. I upplaga 3 har handboken, utöver ett antal mindre korrigeringar av redaktionell art, reviderats med hänsyn till den senast kända informationen om statusen för SS-EN 1090-1 och CE-märkning (Avsnitt 3.1), tillägget FprA1:2011 till SS-EN 1090-1 (Bärförmågeegenskaper i Avsnitt 3.2), Annex X till SS-EN 1993-1-1 som beslutats av CEN/TC250 SC3 i oktober 2011 (Utförandeklasser i Avsnitt 4.2), Svetskommissionens Vägledning Tillsyn vid svetsning (Tabell 7.3, Teknisk kunskap för svetsansvarig, kolstål, och Tabell 7.4, Riktlinjer för bedömning av svetsansvarigs kvalifikationer) samt Tillägget A1:2011 till SS-EN 1090-2 (berör i huvudsak toleranser i Bilaga B). ii

1 Inledning 1.3 Kvalifikationskrav för personal I SS-EN 1090-2 anges, förutom för svetsarbeten, inga konkreta krav på kvalifikationer eller kompetens hos ansvarig arbetsledare, den personal som utför arbetet eller liknande. Däremot anges i introduktionen till standarden att det förutsätts att arbetet utförs med den kompetens, den utrustning och de resurser som krävs för att säkerställa att utförandet uppfyller de krav som ställs i SS-EN 1090-2. Vid utförande av stålkonstruktioner i Sverige gäller, i tillägg till ovanstående generella förutsättning, att den som leder och utövar tillsyn över arbete med stålkonstruktioner ska bör ha utbildning som svarar mot uppgiftens karaktär, vara väl förtrogen med tillämpliga bestämmelser avseende material, utförande och kontroll av stålkonstruktioner, ha kännedom om den aktuella konstruktionens verkningssätt och bör även vara certifierad arbetsledare/tillsynsansvarig - CA stål eller motsvarande. Fristående expert som anlitas för speciella uppgifter ska utöver ovanstående ha teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet av utförande och kontroll samt specialistkompetens som svarar mot uppgiftens karaktär. Kvalifikationskrav för svetsare och svetsansvarig ges i Avsnitt 7.4. 1.4 Krav på noggrannhet för utförandet I SS-EN 1090-2 styrs kraven på noggrannhet för utförandet genom val av utförandeklass (EXC). EXC1 motsvarar klassen med de lägsta kraven medan EXC4 har de striktaste kraven. Information om de krav som gäller för de fyra utförandeklasserna ges i bilaga A.3 i SS-EN 1090-2 och återges i Bilaga A i denna handbok. I SS-EN 1090-2, bilaga B, ges råd för val av utförandeklass. CEN/TC250 SC3 har dock beslutat att ersätta dessa råd med en informativ bilaga X till EN 1993-1-1. För svensk del har de ansvariga myndigheterna Boverket och Trafikverket beslutat att tillämpa regler för val av utförandeklasser som baseras på den informativa bilaga X, men som anpassats till svenska förhållanden. Dessa regler för val av utförandeklasser återfinns i Avsnitt 4.2 i denna handbok. I den nuvarande versionen av SS-EN 1090-2 återfinns en bilaga B som ger råd för val av utförandeklass. Då valet av utförandeklass påverkar bärverkens säkerhet har dock CEN/TC250 SC3, som ansvarar för innehållet i eurokod 3 och dess delar, beslutat att ersätta råden i SS-EN 1090-2, bilaga B, med en bilaga X till EN 1993-1-1 som kommer att ange hur utförandeklasser ska väljas. Vid tryckningen av den föregående upplagan av denna handbok hade ett förslag till innehåll i EN 1993-1-1, bilaga X, tagits fram av CEN/TC250 SC3 och detta förslag, anpassat till svenska förhållanden i samråd med Boverket och Trafikverket, återgavs i handboken eftersom det redan då stod klart att SS-EN 1090-2, bilaga B, kommer att upphöra att gälla inom en nära framtid. Vid tidpunkten för tryckningen av denna upplaga (upplaga 3) av handboken har CEN/TC250 SC3 tagit beslut om innehållet i en normativ bilaga X till EN 1993-1-1 som anger regler för val av utförandeklass. När denna normativa bilaga X är formellt fastställd av CEN:s medlemsstater kommer den att inarbetas i en kommande reviderad version av EN 1993-1-1. I avvaktan på denna revidering kommer, för svenskt vidkommande, innehållet i bilaga X sannolikt att inarbetas i en kommande reviderad version av EKS. Mot bakgrund av detta återges inte de råd för val av utförandeklass som återfinns i SS-EN 1090-2, bilaga B, i denna handbok. De regler för val av utförandeklass som ges i Avsnitt 4.2 i denna upplaga av handboken baseras istället på den normativa bilaga X till EN 1993-1-1 som beslutats av CEN/TC250 SC3 i oktober 2011.. 1

3 SS-EN 1090-1 En översikt 3.1 Allmänt I slutet av 2010 beslutade Europeiska Kommissionen att SS-EN 1090-1 ska träda i kraft som en så kallad harmoniserad standard 2011-01- 01 med en övergångsperiod som sträcker sig fram till 2012-07-01. För svensk räkning innebär detta att CE-märkning kunde tillämpas för bestyrkande av egenskaper för de byggprodukter som täcks av SS-EN 1090-1 från och med 1 januari 2011 och att CE-märkning är det enda tillåtna alternativet till mottagnngskontroll från och med 1 juli 2012. I slutet av 2010 beslutade Europeiska Kommissionen att EN 1090-1 ska träda i kraft som en s k harmoniserad standard 2011-01-01 med en övergångsperiod som sträcker sig fram till 2012-06-30. Även om det formella kravet på CE-märkning inte införs i Sverige förrän Byggproduktförordningen träder i kraft fullt ut 1 juli 2013 innebär harmoniseringen av EN 1090-1 att CE-märkning kan tillämpas för bestyrkande av egenskaper för de byggprodukter som täcks av SS-EN 1090-1 från 1 januari 2011. Till detta kan läggas att, oberoende av Byggproduktförordningen, är Boverkets nuvarande tolkning att eftersom eurokodsystemet förutsätter att ingående byggprodukter har bestyrkta produktegenskaper, d v s genom CEmärkning när så är möjligt, bör produkter som omfattas av SS-EN 1090-1 vara CE-märkta när övergångstiden för SS-EN 1090-1 löpt ut 1/7 2012. dock sannolikt att dessa egenskaper inom en nära framtid kommer att kompletteras med egenskapen deformationer (styvhet) i bruksgränstillstånd, då det föreligger ett förslag på detta i ett tillägg (FprA1, June 2011) till den ursprungliga standarden som inte slutligt fastställts av CEN:s medlemsstater vid tidpunkten för tryckningen av denna upplaga av handboken. 3.2 Krav Bärförmågeegenskaper Med en komponents bärförmågeegenskaper avses bärförmåga, utmattningshållfasthet och brandmotstånd. Bärförmågeegenskaper kan dock även omfatta egenskaper som är relaterade till bruksgränstillståndet. Dessa egenskaper ingår inte som krav i SS-EN 1090-1 men kan specificeras i komponentens dimensioneringsunderlag. I den ursprungliga versionen av SS-EN 1090-1 anges att med en komponents bärförmågeegenskaper avses bärförmåga, utmattningshållfasthet och brandmotstånd. Det är 2

4 Förteckningar och dokumentation 4.2 Förteckning över utförandekrav Utförandeklasser Enligt Boverket och Trafikverket bör valet av utförandeklass göras enligt Tabell 4.1, baserat på konsekvenser av ett eventuellt brott samt typ av belastning som övervägande statisk last eller en betydande utmattningsbelastning. Om det föreligger särskilda omständigheter kan dock ett steg högre eller lägre utförandeklass än enligt Tabell 4.1 väljas i samråd med behörig myndighet. Konsekvenser av brott bör beaktas genom att byggnadsverket eller delar därav hänförs till konsekvensklasser (CC) enligt Tabell 4.2 (motsvarar tabell B1 i SS-EN 1990). Typ av belastning beaktas genom att byggnadsverket eller delar därav hänförs till driftklasser (SC) enligt Tabell 4.3. Enligt den normativa bilaga X till EN 1993-1-1 som beslutats av CEN/TC250 SC3 (se Avsnitt 1.4) ska valet av utförandeklass göras innan tillverkningen påbörjas. Valet ska göras enligt Tabell 4.1, baserat på Tabell 4.1 Val av utförandeklass konsekvenser av ett eventuellt brott samt typ av belastning som bärverket, komponenten eller detaljen är dimensionerad för. Konsekvenser av brott beaktas genom att bärverket, komponenten eller detaljen hänförs till konsekvensklasser (CC) enligt Tabell 4.2 (motsvarar tabell B1 i SS-EN 1990). Beträffande typ av belastning styrs valet av utförandeklass av om det i det aktuella fallet är en övervägande statisk last eller en betydande utmattningsbelastning. Om specifika komponenter eller detaljer har en utförandeklass som avviker från bärverket som helhet ska dessa komponenter eller detaljer vara tydligt identifierade. Om EXC1 gäller för ett bärverk som helhet bör EXC2 väljas för komponenter som varmformas eller värmebehandlas under tillverkningen och för svetsade komponenter som tillverkas i S355 och högre, komponenter som svetsas samman på byggarbetsplatsen och som är väsentliga för bärverkets bärförmåga samt svetsade fackverk av runda rör med profilskurna ändar. Konsekvensklass CC1 CC2 CC3 SC1 EXC2 EXC2 EXC3 Driftklass SC2 EXC2 EXC3 EXC4 Tabell 4.1 Val av utförandeklass Konsekvensklass (CC) Övervägande statisk belastning Typ av belastning Betydande utmattningsbelastning CC3 EXC3 a EXC3 a CC2 EXC2 EXC3 CC1 EXC1 EXC2 a EXC4 kan föreskrivas för bärverk där brott medför extrema konsekvenser 3

Tabell 4.2 Definition av konsekvensklasser kriteriet för klassificering i konsekvensklasser är det aktuella bärverkets eller bärverksdelens betydelse, uttryckt som konsekvenser av ett brott Konsekvensklass Beskrivning Exempel på byggnader och anläggningar CC3 CC2 CC1 Hög risk för dödsfall, eller mycket stora ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser Normal risk för dödsfall, betydande ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser Liten risk för dödsfall, och små eller försumbara ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser Läktare, offentliga byggnader där konsekvenserna av en kollaps är allvarliga (t ex konserthallar) Bostadshus och kontorsbyggnader, offentliga byggnader där konsekvenserna av en kollaps är allvarliga (t ex konserthallar) Jordbruksbyggnader där personer normalt inte vistas (t ex lagerbyggnader), växthus Tabell 4.3 Indelning i driftklasser Driftklass SC1 SC2 Kriterier Konstruktioner som dimensioneras enbart för kvasistatisk last (vindlast på byggnader betraktas normalt som kvasistatisk last). Bör användas för fall som inte täcks av SC2. Konstruktioner som dimensioneras av utmattningslast enligt SS-EN 1993. Konstruktioner med dissipativa zoner dimensionerade för jordbävning enligt SS-EN 1998-1. 4

4.3 Entreprenörens dokumentation Enligt SS-EN 1090-2 ska följande punkter dokumenteras för utförandeklasserna EXC2 till EXC4: a) Resursfördelning och uppgifter för ansvarig personal under projektets olika faser Organisationsplan med ledande personal ansvarig för varje del i utförandet. b) Rutiner, metoder och arbetsinstruktioner c) Kontrollplan som är specifik för konstruktionen d) Rutiner för hantering av ändringar e) Rutiner för hantering av avvikelser, begäran om tillstånd och motstridigheter i handlingar f) Eventuella avstämningspunkter med krav på kontroll eller provning, inklusive krav för godkännande Om det är föreskrivet att en kvalitetsplan ska upprättas för konstruktionen ska den innehålla: a) Ett översiktligt ledningsdokument som tydliggör 1) att tillverkningsförmågan motsvarar ställda utförandekrav, 2) organisationsplan med ledande personal ansvarig för varje del i utförandet resursfördelning och uppgifter för ansvarig personal under projektets olika faser samt 3) anvisningar och organisation för kontroll inkluderande fördelning av ansvarsområde för respektive kontrollpunkt. b) Kvalitetsdokument som omfattar de punkter som ska dokumenteras för EXC2 till EXC4 ovan. Dokumenten ska upprättas innan utförandet påbörjas för den del som berörs. c) Protokoll förda vid inspektioner och kontroller samt handlingar som intygar överensstämmelse och utförda aktiviteter. Protokoll hänförliga till avstämningspunkter som berör det fortsatta arbetet ska färdigställas innan arbetet fortsätter. 5

5 Ingående produkter 5.3 Produkter av konstruktionsstål Tabell 5.3 Produktstandarder för band lämpliga för kallformning Produkt Tekniska leveransvillkor Toleranser Olegerade konstruktionsstål EN 10025-2 EN 10051 Svetsbara finkornstål EN 10025-3 och -4 EN 10051 Höghållfasta kallformningsstål EN 10149-1, 10149-2, 10149-3, EN 10149, 10268 Kallvalsade stål ISO 4997 EN 10131 Varmbelagda band EN 10292, 10326, 10327 EN 10346 Organiskt belagda band EN 10169-2, 10169-3 EN 10169 Saknas EN 10029, EN 10048, EN 10051, EN 10131, EN 10140 EN 10143 EN 10169 EN 10169-1 Smala band EN 10139 EN 10048, 10140 5.4 Gjutstål Gjutstål ska uppfylla krav enligt EN 10340. (F) Stålsort och om tillämpligt finish ska föreskrivas tillsammans med optioner som tillåts i standarden, inklusive den information och de optioner som krävs enligt EN 1559-1 och 1559-2. 5.6 Mekaniska fästdon Korrosionsmotståndet för fästdon och tätningsbrickor ska vara jämförbart med det för de förbundna delarna. Elektrolytisk beläggning av fästdon ska följa EN ISO 4042. Varmförzinkning av fästdon ska följa EN ISO 10684 och skyddsbeläggning av fästdon ska överensstämma med kraven i aktuell produktstandard eller om sådan saknas med tillverkarens rekommendationer. Risken för väteförsprödning ska beaktas i samband med elektrolytisk behandling och varmförzinkning av skruvar i hållfasthetsklass 10.9. I detta sammanhang menas med bricka plan eller fasad underläggsbricka och med fästelement samhörande skruv, mutter och om nödvändigt bricka eller brickor. Förspända förband (F) Skruvars och muttrars hållfasthetsklass samt eventuellt krav på ytfinish ska föreskrivas tillsammans med eventuella optioner som ges av berörd produktstandard. I förspända förband bör endast varmförzinkade fästelement användas. Fästelementen ska vara i hållfasthetsklass 8.8 eller 10.9 och uppfylla de allmänna krav som ges i SS-EN 14399-1 samt följa de produktstandarder som ges i Tabell 5.7. SS-EN 14399-3, -4 och -10 gäller för skruv och samhörande mutter. De muttrar som ges i -4 har dock en höjd 0,8d som medför risk för gängstrippning vid åtdragning och dessa bör endast användas med reducerad förspänning. För att undvika gängstrippning kan högre muttrar enligt SS-EN 14399-10 användas i förspända förband. Vid denna kombination av skruv och mutter är önskemålet om fyra gängor under muttern ibland svårt att uppfylla, vilket försämrar deformationsförmågan så att skruven kan brista vid mindre vinkeländring än den som föreskrivs i standarden. Notera också att denna kombination inte kan CE-märkas. 6

Provning av mekaniska egenskaper görs enligt EN-ISO 898-1:2009 inklusive provning på hel skruv i de fall standarden medger detta. Tabell 5.7 Rekommenderade kombinationer av fästelement för förspända förband Skruvar Muttrar Brickor EN 14399-3 EN 14399-4 EN 14399-4 EN 14399-10 EN 14379-3 EN 14399-4 EN 14399-10 HRD EN 14399-10 HRD EN 14399-5/-6 EN 14399-5/-6 EN 14399-5/-6 EN 14399-5/-6 Sneda Brickor Plana brickor enligt EN ISO 7089, EN ISO 7090, EN ISO 7091, EN ISO 7092, EN ISO 7093 eller EN ISO 7094 kan användas för kolstål. Brickor enligt EN ISO 7089, EN ISO 7090, EN ISO 7092 eller EN ISO 7093-1 kan användas för rostfritt stål. a) De ska levereras i en lämplig förpackning märkt så att innehållet lätt kan identifieras. b) Märkning eller medföljande dokument ska följa aktuell produktstandard och innehålla följande information: - tillverkarens identifiering och om tillämpligt tillverkningsparti - typ av fästdon och material och om tillämpligt samhörande delar - ytbehandling - mått i mm för nominell diameter och längd och om tillämpligt brickdiameter, tjocklek och gränser för kompression av tätning - borrstorlek om tillämpligtför skruvar anges gränser för åtdragnings-moment för skjutspik anges uppgifter om addningsstyrka eller inställning av drivkraft c) Fästdon och eventuell tillhörande bricka ska ha beständigt identitetsmärke Märkning av fästdon ska följa aktuell produktstandard. Sneda brickor ska överensstämma med aktuell produktstandard. Leverans och identifiering Fästdon till icke förspända och förspända förband samt spänningsindikatorer ska levereras och identifieras enligt kraven i aktuell produktstandard. Fästdon för övriga tillämpningar enligt detta avsnitt ska levereras och identifieras enligt följande: 7

6 Beredning och hopsättning 6.4 Kapning Kapning ska utföras så att kraven för geometriska toleranser, maximal hårdhet och jämnhet på fria kanter i SS-EN 1090-2 uppfylls. Kända och accepterade kapningsmetoder är sågning, klippning, nibbling, skärning med kapskiva eller vattenjet och termisk skärning. Termisk skärning för hand bör dock endast användas när det inte är praktiskt möjligt att använda maskinell termisk skärning. Vissa kapningsmetoder bör undvikas för komponenter utsatta för utmattning. 6.5 Formning Varmformning är tillåtet För seghärdade stål om kraven i EN 10025-6 uppfylls. För stålsorter upp till S355 i rödglödgat tillstånd (600 650 o C), med den temperatur (cirka 600 650 o C), de tider och den avsvalningstemperatur som gäller för den aktuella stålsorten. För olegerade stål S450+N (eller +AR) enligt EN 10025-2 samt för normaliserade finkornstål S420 och S460 enligt EN 10025-3 i temperaturintervallet 960 C till 750 C med naturlig kylning från den omgivande luften. Avsvalningshastigheten bör vara sådan att härdning och stor korntillväxt förhindras. Om detta inte är praktiskt möjligt ska stålet genomgå en normaliseringsbehandling efter formningen. Varmformning är inte tillåtet För termomekaniskt valsade finkornsstål enligt EN 10025-4 och i leveranstillstånd +M enligt EN 10025-2. Vid temperaturer över 580 C för kallformade profiler och profilerad plåt vars nominella sträckgräns har erhållits genom kallformning. För stålsort S450 enligt EN 10025-2 om det inte anges i leveransvillkoren p g a att de kan vara termomekaniskt behandlade vilket gör dem olämpliga för varmformning. 6.6 Håltagning (F) Om inte annat föreskrivs för håltagning i EXC1 och EXC2 behöver stansade hål inte brotschas. För EXC3 och EXC4 ska stansade hål brotschas. Hålen ska stansas med minst 2 mm undermått på den nominella diametern. För EXC3 och EXC4 ska stansade hål brotschas om plåttjockleken är större än 3 mm. För plåttjocklekar större än 3 mm ska hålen stansas med minst 2 mm undermått på den nominella diametern. För plåttjocklekar upp till 3 mm kan hålen stansas med nominell diameter. 8

7 Svetsning 7.4 Kvalificering av svetsmetoder och svetspersonal Kvalificering av svetsmetoder 1) Om slagprovning krävs ska den utföras vid den lägsta temperaturen för vilken stålstandarden ställer krav på slagseghet som krävs för slagseghet för de material som svetsas samman. 2) För stål enligt EN 10025-6 krävs mikroskopisk undersökning av provstycke. Fotografier av svetsgods, smältgräns och HAZ ska redovisas. Mikrosprickor är inte tillåtna. 3) Om svetsning görs på verkstadsgrundfärg ska största tillåtna tjocklek bestämmas genom provning. Tabell 7.3 Teknisk kunskap för svetsansvarig, kolstål Utförandeklass Svetspersonal Svetsare ska kvalificeras enligt EN 287-1 och svetsoperatörer enligt EN 1418 och intyg om all svetspersonals kvalificering ska finnas tillgänglig. Svetsning Svetsare av knutpunkter med fyrkantrör i mindre vinkel än 60 0 enligt definition i EN 1993-1-8 ska kvalificeras med ett särskilt prov. Svetssamordning EN ISO 14731 anger informativt att personal för tillsyn vid svetsning som uppfyller kraven i dessa dokument eller som har acceptabla nationella kvalifikationer kan anses uppfylla tillämpliga krav. Som komplement till ovanstående har Svetskommissionen, som utfärdar diplom enligt ovan nämnda riktlinjer i Sverige, tagit fram en vägledning för bedömning av kompetens för tillsyn av vid svetsning enligt SS-EN 1090-2 som bl a ger förslag på nationellt anpassade riktlinjer för bedömning av svetsansvarigs kvalifikationer. Utgående från Svetskommissionens vägledning ges i Tabell 7.3 och 7.4 riktlinjer för bedömning av svetsansvarigs kvalifikationer i Sverige. Stålsort Standard, EN Tjocklek (mm) EXC2 S235-S355 10025-2,-3, -4, -5, 10149-2, -3 10210-1, 10218-1 S420-S700 10025-3, -4, -6, 10149-2, -3 10210-1, 10219-1 EXC3 S235-S355 10025-2,-3, -4, -5, 10149-2, -3 10210-1, 10218-1 S420-S700 10025-3, -4, -6, 10149-2, -3 10210-1, 10219-1 t 25 a 25 < t 50 b t > 50 G N O c N O d O O O O O O O EXC4 Alla Alla O O O a Fotplåtar och ändplåtar 50 mm, b Fotplåtar och ändplåtar 75 mm c För stål till och med S275 räcker G N, d För stål N, NL, M och ML räcker G N. 9

Tabell 7.4 Riktlinjer för bedömning av svetsansvarigs kvalifikationer Kravnivå G - för tillsyn vid svetsning med krav på grundläggande teknisk kunskap N - för tillsyn vid svetsning med krav på normal teknisk kunskap O - för tillsyn vid svetsning med krav på omfattande teknisk kunskap Riktlinjer för bedömning av uppfyllande av kravnivå Personal med minst tre års erfarenhet av tillsyn vid svetsning av stålkonstruktioner och bevis på grundläggande teknisk kunskap enligt EN ISO 14731 kan anses uppfylla kraven. Personal med IWS-diplom kan också anses uppfylla kraven. Personal med minst tre års erfarenhet av tillsyn vid svetsning av stålkonstruktioner och bevis på normal teknisk kunskap enligt EN ISO 14731 kan anses uppfylla kraven. Personal med IWT- eller IWS-diplom och med bevis på erfarenhet av tillämpning av WPSer i produktion kan också anses uppfylla kraven. Personal med minst tre års erfarenhet av tillsyn vid svetsning av stålkonstruktioner och i övrigt bevis på omfattande teknisk kunskap enligt EN ISO 14731 kan anses uppfylla kraven. Personal med IWE- eller IWT-diplom och med bevis på erfarenhet av tillsyn vid svetsning av stålkonstruktioner samt, inklusive tillämpning av WPSer i produktion, kan också anses uppfylla kraven. Personal med IWS-diplom och TR-stål/K, samt minst fem års erfarenhet av tillsyn vid svetsning av stålkonstruktioner, med tillämpning av WPSer i produktion i material S420 och t > 25 mm, kan också anses uppfylla kraven. 7.5 Beredning och svetsutförande Fogberedningen ska vara passande för svetsmetoden. Om svetsmetoden har kvalificerats enligt EN ISO 15612, EN ISO 15613 eller EN ISO 15614-1 ska fogberedningen överensstämma med den som har använts vid kvalificeringen av svetsmetoden. WPS ska ange toleranser för fogberedning och passning. Rekommendationer om fogberedning ges i EN ISO 9692-1 och -2 och för brofarbanor i bilaga C till EN 1993-2.. Såväl svetsaren som arbetsplatsen ska ha tillfredställande skydd mot vind, regn och snö. Ytor som ska svetsas ska hållas torra och vid temperatur under 5 0 C kan värmning behövas för att undvika kondens. Detta gäller särskilt för stålsorter över S355. I förekommande fall ska förhöjd arbetstemperatur utföras enligt EN ISO 13916 och EN ISO 1011-2. (F) Svetsning av tillfälliga infästningar är endast tillåten där så anges i EXC3 och EXC 4. I lägre utförandeklasser kan områden anges där tillfälliga infästningar inte är tillåtna men i övrigt är de tillåtna. Om tillfälliga infästningar ska avlägsnas ska grundmaterialet slipas plant och ytan inspekteras för eventuella sprickor. Häftsvetsar i EXC2 och högre ska utföras med en kvalificerad svetsmetod. Om inte annat visas tillfyllest ska längden vara minst 50 mm eller fyra gånger den större godstjockleken om detta är kortare. Häftsvetsar som inte innesluts i den slutliga svetsen eller som är spruckna ska avlägsnas. Kälsvetsar ska ha minst föreskriven dimension där eventuell inträngning får tillgodoräknas om en WPS för inträngningssvetsar används. Om gapet mellan plåtarna överskrider angiven tolerans får detta kompenseras med ett tillägg till det nominella a-måttet med 0,7 gånger gapet. För svetsning av tunnplåtskonstruktioner hänvisas till SS-EN 1090-2 7.5.8.2 och 7.5.14. Områden där stumsvetsar som behövs för att t ex skarva balkar men inte ska anges på ritning placeras efter samråd med konstruktören. Stumsvetsar ska ha fullt mått över hela tvärsnittet. 10

8 Mekaniska förband 8.2 Användning av samhörande skruvar, muttrar och brickor (F) Om säkring med svetsning tillåts ska utförandet specificeras. Skruvar i vanliga stålkonstruktioner ska vara minst M12 om inte speciella omständigheter motiverar mindre dimension. Skruvlängden ska väljas så att minst en gänga sticker ut utanför muttern. För icke förspända skruvar ska gängutloppet och minst en full gänga finnas mellan mutterns anliggningsyta och stammens ogängade del, se Figur 8.2. För förspända skruvar enligt EN 14399-3, EN 14399-7 och EN 14399-10 är motsvarande krav minst fyra gängor. För förspända skruvar enligt EN 14399-4 ska klämlängden vara enligt tabell A1 i EN 14399-4. 8.3 Åtdragning av icke förspända skruvar Tabell 8.1 Rekommenderade åtdragningsmoment i Nm för normal åtdragning av skruvar i leveranstillstånd och utgångsläge för förspänning (parametern för friktionsförhållandet, k m, kan erhållas från skruvleverantör) Skruvdim. mm FZV leveranstillstånd Skruv 8.8 Skruv 10.9 12 70 85 16 200 250 20 350 430 22 500 620 24 600 750 27 900 1100 30 1250 1500 36 2350 2900 Figur 8.2 För icke förspända förband ska gängutloppet och minst en full gänga ska finnas mellan mutterns anliggningsyta och stammens ogängade del, för förspända skruvar gäller minst fyra gängor eller enligt tabell A1 i EN 14399-4 (F) Plåtbrickorna redovisas på ritning och bör tillverkas av samma material som godset. En ytterligare bricka av plåt eller tre vanliga brickor med en sammanlagd tjocklek av 12 mm får användas för att justera klämlängden. I förspända förband där åtdragning görs med momentmetoden (inklusive HRC-metoden) får endast en ytterligare bricka placeras under den del som inte vrids. (F) För tunnplåtskonstruktioner (se Avsnitt 8.8) ska skruvdimension, d v s diameter och längd, framgå av ritning. 11

8.4 Behandling av kontaktytor i friktionsförband Tabell 8.2 Ytbehandlingar och friktionskoefficienter som får användas utan provning Ytbehandling Klass Friktionskoefficient Blästrad yta utan lös rost och A 0,50 gropar Blästrade ytor B 0,40 sprutmetallise-rade med aluminium eller zink eller målade med zinksilikatfärg med tjocklek 50 till 80 m Ytor rengjorda med C 0,30 stålborst-ning eller flamrensning utan lös rost Ren valshud D 0,20 Målade ytor med tjocklek < 80 m (nationell rekommendation) E 0,15 8.5 Åtdragning av förspända skruvar För utförandeklass EXC2, EXC3 och EXC4 och om åtdragningen sker med den kombinerade metoden ska momentnyckelns kalibreringsbevis kontrolleras. Avvikelsen får vara ± 10 % för första åtdragningssteget och momentnyckeln kontrolleras minst en gång årligen. Om momentmetoden används ska momentnyckeln ha en noggrannhet på ± 4 % och kontrolleras enligt EN ISO 6789 och kontrolleras varje vecka. Kombinerade metoden I ett första steg ska muttern dras så att förspänningskraften motsvarar ca 50 % av skruvens nominella dragbrottkraft. Erforderligt åtdragningsmoment kan tas från Tabell 8.1 som motsvarar 0,75 M r1 där M r1 = k m df pc Om skruven ska roteras vid åtdragning ska information om åtdragningsmoment inhämtas från tillverkaren eller genom provning enligt SS- EN 1090-2, bilaga H. Samhörande skruvar och muttrar ska användas utan ändringar av smörjningen. Grader, löst material och för tjockt färglager ska avlägsnas innan förbandet samlas. Om tjocka lager av ytbehandling (>80 mm m) används bör konstruktören undersöka om förlust av förspänning behöver kompenseras genom efterdragning. 12

9 Montering 9.2 Förutsättningar för byggarbetsplatsen Tillfartsvägarna till och inom området bör återges på en översiktsplan med mått och vägstandard nivå. Översiktsplanen bör även visa den allmänna standarden på det planlagda arbetsområdet med hänsyn till transporter inom området, samt tillgängliga upplagsytor, etc. 9.3 Monteringsmetod och monteringsplan I SS-EN 1090-2 beskrivs en situation där konstruktören ska redovisa en förutsatt monteringsmetod och att stålbyggaren utarbetar sin monteringsplan på grundval av konstruktörens monteringsmetod. Detta sätt att arbeta är inte praktiskt och istället rekommenderas följande vid utförandeentreprenad. : 13

10 Ytbehandling och rostskydd 10.1 Allmänt (F) Enligt SS-EN 1090-2, avsnitt 10.1, ska krav betingade av ett speciellt beläggningssystem föreskrivas. Tillämpliga krav i följande dokument ska uppfyllas: a) För ytor som ska målas: EN ISO 12944-serien och SS-EN 1090-2, bilaga F (se Avsnitt 10.11) b) För ytor som ska sprutmetalliseras: EN 14616, EN 15311, EN ISO 14713 och SS-EN 1090-2, bilaga F (se Avsnitt 10.11) c) För ytor som ska förzinkas: EN ISO 1461, EN ISO 14713 EN ISO 14713-1, EN ISO 14713-2 och SS-EN 1090-2, bilaga F (se Avsnitt 10.11) 10.2 Förbehandling av stålytor (F) Om inte annat föreskrivs ska förbehandlingsgrad P1 tillämpas för EXC2, EXC3 och EXC4. Tabell 10.1 Förväntad livslängd för korrosionsskyddet a 14 Förbehandlingsgrad Korrosivitetsklass b Förbehandlingsgrad > 15 år C1 och C2 P1 högre än C2 P2 C1 P1 > 15 år C2 till C3 P2 högre än C3 P2 eller P3 enligt föreskrift 5 till 15 år C1 till C3 P1 högre än C3 P2 < 5 år C1 till C4 P1 C5-lm P2 a b Förväntad livslängd för korrosionsskyddet och korrosivitetsklass återfinns i EN ISO 12944 och EN ISO 14713. c Förbehandlingsgrad P3 får föreskrivas i speciella fall. 10.11 Rostskydd Funktionskrav Kraven på rostskyddet ska ges i utförandeföreskrifterna i form av funktionskrav eller som krav på den avsedda skyddsbehandlingen. (F) Funktionskraven ska innefatta a) förväntad livslängd för rostskyddet (se EN ISO 12944-1) samt b) vald korrosivitetsklass (se EN ISO 12944-2). Funktionskraven får också uttrycka preferens för målning, metallspray eller förzinkning. I EN ISO 12944-8 ges vägledning för upprättande av föreskrifter för rostskydd genom målning. Vägledning för pulverlackering av varmförzinkat stål ges i EN 13438 och EN 15773. Förbehandling av kolstål Vid förbehandling av kolstål före målning eller sprutmetallisering ska ytor förberedas enligt EN ISO 12944-4 och EN ISO 8501. Procedurprov ska utföras för blästring för att fastställa vilken ytrenhet och ytråhet som kan uppnås. Detta ska upprepas med jämna mellanrum under produktionen. Resultaten från procedurprovet ska vara tillräckliga för visa att proceduren är lämplig för den efterföljande beläggningsprocessen. Mätning och bedömning av ytråhet ska utföras enligt EN ISO 8503-1 och -3. Om belagda material ska behandlas ytterligare ska ytans förbehandling vara lämplig för denna ytterligare behandling. Blästring eller stålborstning är inte lämplig för ytor med oskadad organisk eller metallisk beläggning. Om beläggningen behöver bättras kan det dock vara nödvändigt att lokalt avlägsna skräp och rost före bättring. Om zinkbelagda ytor ska målas ska ytan ska först rengöras från smuts och fett och eventuellt behandlas med en etsprimer eller blästras enligt EN ISO 12944-4 till ytråhet fin enligt EN ISO 8503-2. Förbehandlingen ska kontrolleras före efterföljande beläggning. Vid förbehandling av kolstål före förzinkning ska ytor behandlas enligt EN ISO 8501 och EN ISO 1461 om inte annat anges. Syrabetning före förzinkning medför att höghållfasta stål kan bli känsliga för vätesprickor (se EN ISO 1461:1999, bilaga C EN ISO 14713-2).

Beläggningsmetoder Om rostskyddets avsedda livslängd är 5 år eller längre och korrosivitetsklassen är C3 eller högre ska rundade eller fasade kanter enligt EN ISO 12944-3 och ett extra skydd appliceras ca 25 mm på båda sidor mätt från kanten med en nominell tjocklek som är lämplig för beläggningssystemet. Arbete ska inte utföras om temperaturen är lägre än färgtillverkarens rekommendationer, ytor som ska målas är våta eller om yttemperaturen är lägre än 3 0 C över daggpunkten om inte annat föreskrivs i produktdatablad. Förzinkning ska utföras enligt EN ISO 1461. Kallformade profiler kan göras av förzinkade band eller genom förzinkning efter formning. Förzinkningens ytvikt och ytegenskaper ges av EN 10326 och EN 10327 EN 10346. Inspektion och kontroll Kontroll ska utföras enligt kvalitetsplanen och de krav och vägledningar som ges i SS-EN 1090-2, F.7.2 till F.7.4 (återges i detta avsnitt). Utförandeföreskrifterna ska ange eventuella ytterligare krav på kontroll. Kontroll, inklusive rutinkontroll enligt SS-EN 1090-2, F.7.2 (se nedan), ska protokollföras. Rutinkontroll av korrosionsskydd ska enligt SS- EN 1090-2, F.7.2, innefatta a) kontroll av att de ytor som ska korrosionsskyddas är tillräckligt rena bedömt enligt EN ISO 8501 och uppfyller föreskriven ytråhet bedömt enligt EN ISO 8503-2, b) tjockleksmätningar av 1) varje färglager enligt ISO 19840 och EN ISO 2808 (vid förzinkning enligt EN ISO 2808), 2) sprutmetallisering enligt EN ISO 2063 och 3) förzinkning enligt EN ISO 1461 samt c) visuell kontroll av att målning uppfyller krav enligt EN ISO 12944-7. (F) Om inte annat föreskrivs ska förzinkade komponenter kontrolleras efter förzinkning med avseende på sprickor orsakade av flytande metall (LMAC). Information om LMAC ges i BCSA and Galvanizers Association Publication No. 40/05, Galvanizing structural steelwork An approach to the management of liquid metal assisted cracking (2005), DAST-Ri 022 Guideline for hot-dip-zinc-coating of prefabricated load bearing steel components och i JRC Scientific and technical reports Hot-dip-zinc coating of prefabricated structural steel components. Föreskrifterna ska ange: a) Komponenter som inte fordrar kontroll b) Komponenter eller speciella platser områden som ska utsättas för oförstörande provning (F) Metod och omfattning ska föreskrivas och resultatet av kontrollen ska protokollföras. Om bevis på sprickbildning upptäcks ska komponenten och komponenter av liknande material och utformning identifieras och sättas i karantän som produkter som inte uppfyller kraven. Sprickorna ska fotograferas och problemets omfattning och orsak ska utredas. 15

11 Geometriska toleranser 11.3 Väsentliga toleranser Monteringstoleranser Avvikelserna hos monterade komponenter ska bestämmas i förhållande till komponenternas positionspunkter, se ISO 4463. Om inga posi- be- tionspunkter har upprättats ska avvikelserna stämmas i förhållande till det lokala koordinat- systemet. Hål i fotplåtar och andra upplagsplåtar bör di- som mensioneras för och utformas med hålspel motsvarar de tillåtna avvikelserna för stödens läge. Vid stort hålspel kan grundskruvarna behö- eller va förses med stora brickorr på fotplåtarnas upplagsplåtarnas ovansida. Monterade pelare ska högst ha avvikelser enligt Tabell B.20 B.18 och B.21 B.19. För grupper av närliggande pelare (andra än de som ingår i portalramar eller som bär en kran- gess de tillåtna avvikelserna enligt följande: a) Det aritmetriska medelvärdet för lutningen förr sex pelare som är sammanbundna i lutningenss plan ska högst ha avvikelse enligt Tabell B.200 B.18 och B.21 B.19. bana) och som har ungefär samma belastning b) Avvikelserna i lutning, omfattande en vånings- höjd, för en enskild pelare i denna grupp får uppgå till Δ = ± h/100. Om krav på full anliggning föreskrivs ska pass- efter injusteringen uppfylla u de toleranskrav som ges i ningen mellann de monterade komponenterna Tabell B.26 B.24. (F) Om inte annat har föreskrivits för skruvade ändplåtsförband får passplåtar användas om glip- orna i förbandet efter åtdragning överstiger de föreskrivna gränserna. Passplåtarna ska s vara tillverkade av plan plåt i mjukt kolstål, t ex S235, med maximal tjocklek på 3 mm. Högst tre passplåtar tillåts för varje förband. Vid behov b kan passplåtarnaa fixeras med kälsvetsar eller partiella stumsvetsar, se Figur 11.1. 1 partiell stumsvets eller kälsvets 2 passplåtar Figur 11.1 Metod för att säkra passplåtar i skruv- anliggning förband med ytor som har krav på full 16

12 Kontroll, provning och korrigeringar 12.4 Svetsning b) Antalet prov ska vara dubbelt så stort som det antal som ges i Tabell 12.3, dock min 5 % och max 100 % c) Minsta svetslängd att kontrollera är 900 mm Kontroll efter svetsning Den kompletterande oförstörande provningen ska i allmänhet utföras tidigast då svetsen uppnått den ålder som ges av Tabell 12.2. Tabell 12.2 Minsta ålder för svets vid oförstörande provning a) b) c) Svetsens mått (mm) a) a eller s 6 6 < a eller s 12 a eller s > 12 Tillförd sträckenergi, Q (kj/mm) b) Minsta ålder (tim) c) Alla värden S235 till S420 S460 Endast avsvalningstiden S460 och högre högre än S460 24 3 8 24 > 3 16 40 3 16 40 > 3 40 24 48 Tillämpligt mått är a-mått för kälsvets och plåttjocklekens mått s för stumsvets. För ensidig partiell stumsvets gäller svetsdjupet a och för tvåsidigt utförda partiella stumsvetsar som svetsats samtidigt gäller det sammanlagda svetsdjupen för a. Den tillförda sträckenergin kan beräknas enligt avsnitt 19 i SS-EN 1011-1:1998 I protokollet från den oförstörande provningen ska svetsens ålder anges som tiden från det att svetsen slutförts till dess att den oförstörande provningen påbörjats. Med endast avsvalningstiden avses den tid till dess att svetsen är tillräckligt kall för att genomföra provningen. För svetsar i EXC1 krävs normalt ingen kompletterande oförstörande provning. För svetsar i EXC2, EXC3 och EXC4 ska den kompletterande oförstörande provningen omfatta kontroll av ytfel eller inre fel i de fall det är tillämpligt. Därutöver ska de fem första svetsförbanden som utförts enligt en ny WPS uppfylla följande krav: a) Kvalitetsnivå B ska uppnås under tillverkningsförhållanden Tabell 12.3 Omfattning av kompletterande oförstörande provning Svetstyp a) Tvärgående och partiella stumsvetsar utsatta för dragpåkänning b) : U 0,5 U < 0,5 Tvärgående och partiella stumsvetsar i: korsförband T-förband Tvärgående kälsvetsar utsatta för drag- eller skjuvpåkänning c) : med a >12 mm eller t > 20 mm med a 12 mm eller t 20 mm Längsgående svetsar med full genomträngning mellan liv och överfläns i kranbanebalkar Verkstads- och montagesvetsar EXC2 EXC3 EXC4 10 % 0 % 10 % 5 % 5 % 0 % 20 % 10 % 20 % 10 % 10 % 5 % 100 % 50 % 100 % 50 % 20 % 10 % 10 % 20 % 100 % Övriga längsgående 0 % 5 % 10 % svetsar och svetsar vid avstyvningar a) Med längsgående svetsar avses de svetsar som löper parallellt med kraftkomposanten. Alla övriga svetsar betraktas som tvärgående svetsar. b) U = svetsens utnyttjandegrad vid kvasistatisk last. U = E d / R d där E d är den största lasteffekten som verkar på svetsen och R d är svetsens bärförmåga i brottgränstillståndet. c) beteckningarna a och t avser kälsvetsens a-mått respektive den största tjockleken på anslutande delar. 12.7 Montering Inmätning av knutpunkters geometriska lägen Det färdigställda bärverket ska kontrolleras med inmätning som refererar till det lokala koordinatsystemet. För EXC3 och EXC4 ska inmätningen dokumenteras. Normalt krävs inte dokumentation 17

av kontrollerade mått vid inmätning av bärverk i EXC1 och EXC2. För inmätningen ska de metoder och instrument som listas i ISO 7976-1 och ISO 7976-2 användas. I valet av metod och instrument ska hänsyn tas till godkännandekravens förhållande till inmätningsmetodens noggrannhet. Om det bedöms nödvändigt ska hänsyn tas till temperaturpåverkan vid inmätningen och mätningarna justeras mot den föreskrivna referenstemperaturen. Eventuell justering ska ske enligt relevant del av ISO 17123. Sker inmätningen i temperaturer mellan 5 C och 15 C behöver normalt inga korrigeringar utföras. 18

Bilaga A Krav för utförandeklasser Tabell A.1 Krav i olika utförandeklasser (motsvarar tabell A.3 i SS-EN 1090-2, bilaga A) Kapitel 7 - Svetsning Acceptanskriterier EN ISO 5817 Kvalitetsklass D om föreskrivet EXC1 EXC2 EXC3 EXC4 EN ISO 5817 Generellt kvalitetsklass C EN ISO 5817 Kvalitetsklass B EN ISO 5817 Kvalitetsklass B+ 19

Bilaga B Geometriska toleranser Ändringar i enskilda rader och fält i tabellerna har markerats med gult. B.1 Tillverkningstoleranser Svetsade profiler 20

Förändringarr i P182, 3 upplagan, i förhållande f till 2 upplagan B.2 Tillverkningstoleranser kantpressa ade kallformade profiler B.3 Tillverkningstoleranser Svetsade profilers flänsar 21

B.4 Tillverkningstoleranser Svetsade lådtvärsnitt 22

Förändringarr i P182, 3 upplagan, i förhållande f till 2 upplagan B.6 Tillverkningstoleranser Avstyvade plåtar B.8 Tillverkningstoleranser Komponenter B.8 Tillverkningstoleranser Komponenter 23

B.12 Tillverkningstoleranser Fackverkskomponenter B.16 Monteringstoleranser Brobaneplattorr B.16 Monteringstoleranser Brobaneplattorr 24

Förändringarr i P182, 3 upplagan, i förhållande till 2 upplagan 25

B.18 Monteringstoleranser Pelare i envåningsbyggnader B.19 Monteringstoleranser Pelare i flervåningsbyggnader 26

Förändringarr i P182, 3 upplagan, i förhållande f till 2 upplagan B.24 Monteringstoleranser Kontaktytorr med krav på full anliggning B.28 Monteringstoleranser Kranbanor 27

Bilaga D Exempel på föreskrifter på ritning Allmänna föreskrifter för stålkonstruktioner ska ange de krav som ställs på konstruktionen, bl a förutsättningar för dimensionering och utförande, stålsorter, toleransklass, krav på fästdon, m m. Nedan ges förslag för hur allmänna föreskrifter för stålkonstruktion kan utformas. I anslutning till de olika delarna ges kommentarer som bakgrund till valet av ingående parametrar. Observera att olika krav kan gälla för olika typer av konstruktioner. Nedanstående uppställning är dock en bra utgångspunkt om vad som ska och bör finnas med. Dock ska inte mer information än vad som är nödvändigt för det aktuella projektet uppges. ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER FÖR STÅLKONSTRUKTIONER Se även förteckning över utförandekrav upprättad 2010-xx-xx 1 BESTÄMMELSER Eurokod 3 BFS 2011:10, EKS 8 - Nationella föreskrifter för tillämpning av Eurokoderna 2 SS-EN 1090-2, Utförande av stålkonstruktioner FÖRUTSÄTTNINGAR Livslängdskategori: 4 (50 år) Driftklass för kranbana: S4 Referenstemperatur för uppmätning och utsättning +15 C MATERIAL PLÅT: S355J2 enligt SS-EN 10025-2 med option 15, klass A2 3 Plåt till fotplåtar och ändplåtar ska dessutom levereras med option 4, Z35 enligt SS-EN 10 064 4 PROFILER: HEA-profiler: S355J2 enligt SS-EN 10025-2 KKR-profiler: S355J2H enligt SS-EN 10219-1 med option 1.4 5 6 Alternativt får KKR bytas mot VKR S355J2H enligt SS-EN 10210-1 med option 1.4 SKRUV MED SAMHÖRANDE MUTTER OCH BRICKOR För ej förspända förband enligt SS-EN 15048-1, kvalitet 8.8 med brickor HV200 För förspända förband enligt SS-EN 14399-4, kvalitet 10.9 7 Samtliga fästdon ska vara varmförzinkade enligt EN ISO 10648 1 Förteckningen över utförandekrav kan innehålla information beträffande tillverkning och montering som inte redovisas på ritning, t.ex. de särskilda tekniska krav för säkerhet som gäller för montering. 2 Denna del omfattar alla svenska nationella bilagor för Eurokoderna. Föreskrifterna i EKS uppdateras allt eftersom nya nationella översättningar av Eurokoderna ges ut och omfattar även eventuella ändringar. 3 Option 15 klass A2 anger att något striktare krav ställs på plåtens ytbeskaffenhet i enlighet med kraven i SS-EN 1090-2 kapitel 5.3.3. Anges inte denna option får plåten levereras i klass A1. 4 Option 4 Z35 anger att plåten ska ha förbättrade egenskaper i tjockleksriktningen, så kallad Z-plåt. 5 KKR benämns även ibland med den internationella beteckningen CFRHS (cold formed rectangular hollow section) 6 Option 1.4 anger att profilen är lämplig för varmförzinkning. 7 De höghållfasta s.k. HV-skruvarna levereras endast i kvalitet 10.9, alternativt kan s.k. HR-skruv enligt SS-EN 14399-3 föreskrivas, dessa finns i både kvalitet 8.8 och 10.9. 28

GRUNDSKRUV S355JR enligt SS-EN 10025-2 med option 5 8 TILLSATSMATERIAL FÖR SVETSNING Matchande 9 UNDERGJUTNINGSBRUK Expanderande specialbruk UTFÖRANDE UTFÖRANDEKLASS: Kranbanebalkar MÄRKNING: EXC3 Övrigt EXC2 Kranbanebalkarnas flänsar får ej märkas. Märkningen ska ske på balkarnas liv med mjukstämpling. SVETSUTFÖRANDE: Kranbanebalkar kvalitetsklass B Övrigt kvalitetsklass C (D för smältdike, överlappning, tändmärke och ändkrater) SKRUVFÖRBAND: TOLERANSER Ej förspända förband ska förses med brickor. Ej förspända förband säkras mot lossning med körnslag. Åtdragning av förspända förband ska ske enligt den kombinerade metoden i SS-EN 1090-2. Hålstorlek enligt regler för normalstora hål i SS-EN 1090-2. TOLERANSKLASS FÖR FUNKTIONSTOLERANSER: klass 1 10 ROSTSKYDD FUNKTIONSKRAV 11 : Rostskyddets hållbarhet: Hög (mer än 15 år) Korrosivitetsklass: Utvändiga pelare, balkar och konsoler: C3 Övrigt: C2 Utvändiga konsoler ska utföras varmförzinkade Kulör för målade komponenter: NCS S3500-N (Grå) Rostskyddet kan alternativt ges som krav på teknisk lösning, t.ex FÖRBEHANDLING: Förbehandlingsgrad: P2 enligt SS-EN ISO 8501-3 Ytors ytråhet: Sa 2½ medium (målade komponenter) FÄRGSYSTEM: Enligt SS-EN ISO 12944-5 Utvändiga pelare och balkar: A3:09 Utvändiga konsoler, grundskruv: N3.03 (Varmförzinkning) Övrigt: A2.07 Kulör för målade komponenter: NCS S3500-N (Grå) KONTROLL Enligt SS-EN 1090-2 kapitel 12, se kontrollplan upprättad 2010-xx-xx 8 Option 5 anger att materialet är lämplig för varmförzinkning. 9 Ej nödvändig information då Eurokoderna förutsätter matchande tillsatsmaterial om inget annat föreskrivs. 10 Standarden förutsätter att de väsentliga toleranserna alltid är uppfyllda, funktionstoleranser klass 1 motsvarar i stort de väsentliga toleranserna. För att underlätta för stålentreprenören kan eventuellt hänvisningar göras till de berörda avsnitten för funktionstoleranser i SS-EN 1090-2 11 Ges rostskyddet som funktionskrav ska utföraren av rostskyddet uppfylla de krav som ges i SS-EN 1090-2 beträffande förbehandling och rostskyddsbehandling för givna funktionskrav. Föreskrivs en teknisk lösning ansvarar kravställaren för lösningen. 29