Växt- och djurplankton i skånska sjöar Långtidsutvärdering av planktonsamhällena i skånska sjöar Pansarflagallaten Ceratium hirundinella. Foto: Gertrud Cronberg 211:18
Titel: Utgiven av: Copyright: Växt- och djurplankton i skånska sjöar Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Diarienummer: 537-14768-11 Redaktör: 12-1 Vibeke Lirås Författare: Susanne Gustafsson, Alice Nicolle ISBN eller ISSN: 978-91-86533-54- Länsstyrelserapport: 211:18 Tryck: Upplaga: Beställningsadress: Nyckelord: Länsstyrelsen i Skåne län 5 ex Länsstyrelsen i Skåne län Miljöavdelningen 291 86 Kristianstad/25 15 MALMÖ Tfn: Tfn 4/44-25 2 skane@lansstyrelsen.se Växtplankton, djurplankton, Levrasjön Immeln, Raslången, Halen, Oppmannasjön, Hjälmsjön, Västersjön, Rössjön, Östra Sorrödssjön, Möckeln, Finjasjön, Råbelövsjön, Osbysjön, Hammarsjön 2
Innehållsförteckning Förord...3 Bakgrund...6 Metod...6 Sjöar i Skräbeåns avrinningsområde...6 Material... 6 Halen... 8 Sammanfattning... 17 Immeln... 18 Sammanfattning... 27 Levrasjön... 28 Sammanfattning... 36 Oppmannasjön... 37 Sammanfattning... 45 Raslången... 46 Sammanfattning... 54 Sjöar i Helge ås avrinningsområde...55 Material... 55 Finjasjön... 56 Sammanfattning... 64 Hammarsjön... 65 Sammanfattning... 73 Möckeln... 74 Sammanfattning... 82 Osbysjön... 83 Sammanfattning... 91 Råbelövssjön... 92 Sammanfattning... 1 Sjöar i Rönne ås avrinningsområde...11 Material... 11 Hjälmsjön... 12 4
Sammanfattning... 11 Rössjön... 111 Sammanfattning... 119 Västersjön... 12 Sammanfattning... 129 Östra Sorrödssjön... 13 Sammanfattning... 139 Referenser...14 5
Bakgrund Växtplankton svarar snabbt på vattenkvalitetsförändringar eftersom organismernas generationstider är korta och de är därför goda indikatorer på förändringar i miljön, något som gör dem användbara i miljöövervakning. Djurplankton å andra sidan är en viktig organism grupp som fungerar som sjöarnas reningsverk eftersom de filtrerar alger. Dessutom är de en viktig födokälla för fiskyngel och många vuxna fiskarter. Syftet med denna rapport är framför allt att ge en bild av planktonsamhällena i våra skånska sjöar samt att analysera trender och beskriva förändringar över tid. Metod Inga nya data har tagits fram i detta projekt utan befintlig data från samordnad recipientkontroll har sammanställts och utvärderats. I de fall där Gertrud Cronberg varit konsult har hon varit vänlig att ställa all data till vårt förfogande och i andra fall har data hämtas från recipientkontrollens årsrapporter. Sjöarna presenteras avrinningsområdesvis och för varje avrinningsområde finns en beskrivning över materialet som använts. Susanne Gustafsson har gjort sammanställningen över växtplankton och vattenkemi och Alice Nicolle har gjort sammanställningen över djurplankton. De helt dominerande arbetsinsatserna bakom rapporten har varit att samla in och sammanställa data till enhetliga tidsserier. Sjöar i Skräbeåns avrinningsområde Material Växt- och djurplanktonprover har årligen samlats in och analyserats inom Samordnad recipientkontroll för Skräbeån. Den samordnade recipientkontrollen startade i Skräbeåns avrinningsområde 1966, men i detta projekt har vi endast haft tillgång till växtplanktondatadata fr.o.m. 1978 och djurplanktondata fr.o.m. 1982. Planktondata är i de flesta fall augustivärden men någon enstaka gång händer det att proverna samlats in i början av september istället. Detta anges inte specifikt i rapporten. Växtplanktonbiomassan i augusti och april har bedömts efter Naturvårdsverket 1999 och bedömningen av ekologisk status efter Willén 27. Växtplanktonbiomassan i april har bedömts efter Biomassa medel maj till september då bedömningsgrunder saknas för totalbiomassa i april. Även vårblommande kiselalger har bedömts enligt Naturvårdsverkets 1999 så också biomassan av Gonyostomum semen. Antalet arter har bedömts enligt Naturvårdsverket 1996. 6
För bedömning av siktdjup, klorofyll, totalkvävehalt, totalfosforhalt och vattenfärg har data hämtats från SLU databas. Värdena är i de flesta fall augusti-värden men någon enstaka gång är värdena från september. Detta anges inte specifikt i texten. N/P-kvoten har beräknats från totalkvävehalten och totalfosforhalten. Bedömningen av siktdjup, klorofyll, totalkvävehalt, totalfosforhalt och vattenfärg har gjorts efter Naturvårdsverket1999. Växtplanktondata för sjöarna i Skräbeåns avrinningsområde, Ivösjön, Immeln, Raslången, Halen Oppmannasjön och Levrasjön finns mellan åren 1978 och 29. Ivösjöns växtplanktonsamhälle är redan utvärderat i rapporten Växtplanktonsamhället i Ivösjön mellan 1997 och 27 och tas inte med i denna rapport. För 28 och 29 har biomassan behandlats men inte artlistorna. Anledningen till att artlistorna har uteslutits för år 28 och 29 är att de svåra att analysera tillsammans med långtidsserien då taxonomen inte är den samma. För åren 1982-1984 är taxonomen påväxtalgsexpert och antalet arter kiselalger skiljer sig markant från övriga år genom att artantalet är mycket högre. De arter som uppenbart tillhör gruppen påväxtalger inom kiselalgerna har tagits bort ur materialet och inte använts vid beräkning och analys av antal arter. 7
Halen Sjöbeskrivning Halen ligger i västra Blekinge vid gränsen mot Skåne, nordost om Olofström i Olofström kommun. Sjön ligger inom Skräbeåns avrinningsområde 61 m över havsnivån. 3,4 km 2 stor och med ett maxdjup på 2.5 m är Halen Blekinges största sjö. Halen är dricksvattentäkt åt bl.a. Olofström och vattenståndet är reglerat. Tillflödet kommer bl.a. från Raslången och sjön avvattnas genom Holjeån. Vattnet är näringsfattigt och betydligt färgat. Markanvändningen i tillrinningsområdet domineras av löv- och barrskog. Stora delar av sjön ingår i Halens naturreservat och även i ett Natura 2 område. Bild 1. Cyanobakterien Radiocystis geminata registrerades första gången år 1997 och förekommer därefter varje år. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti under tidsperioden 1997 till 29 varierar mellan,17 och,97 mg/liter med ett medelvärde på,46 mg/liter (Fig 1). Halens biomassa klassas som mycket liten till liten de enskilda åren och medelvärdet som mycket liten (Naturvårdsverkets kriterier 1999). I de nya bedömningsgrunderna (27) bedöms den ekologiska statusen i Halen som hög eller god de enskilda åren och medelvärdet som hög status med avseende på biomassan. De algrupper som främst dominerar biomassan rekylalger och kiselalger. Gonyostomum semen finns med i beräkningarna sedan år 27 men biomassan klassas som mycket liten. Över perioden syns inga tendenser till vare sig ökning eller minskning av biomassan i Halen 8
2 Biomassa 1,8 1,6 1,4 mg/liter 1,2 1,8,6,4 God status Hög status,2 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassan i augusti mellan 1997 och 29 i Halen. Medelvärde,46 mg/l med standardavvikelse,21 och konfidensintervall (,95 %),35;58. Dem streckade linjen markerar gränsen mellan god och hög ekologisk status Andel cyanobakterier Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti varierar mellan,9 % och 34 %, med ett medelvärde på 12 %. Den ekologiska statusen bedöms som god eller hög de enskilda åren, undantaget år 26 då statusen klassas som måttlig, medelvärdet klassas som hög status (Bedömningsgrunder 27). Biomassan av cyanobakterier bedöms som mycket liten alla år (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Antalet arter Antalet arter i Halen varierar mellan 32 och 62 med ett medelvärde på 56 arter (Fig 2). Antalet bedöms som måttligt högt till högt och medelvärdet som högt antal arter (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Antalet arter har varken ökat eller minskat över perioden. 9
7 6 Antal arter 5 4 3 2 1 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 Figur 2. Antalet arter i augusti mellan 1977 och 29 i Halen. Medelvärde 56 standardavvikelse 8,1 och konfidensintervall (,95 %) 53; 58. 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Fördelning av alggrupper Den artrikaste alggruppen i Halen är grönalgerna följt av kiselalgerna. En svag trend för en ökning av antalet cyanobakterier kan skönjas, möjligtvis på bekostnad av grönalgernas artantal men antalet grönalger varierar mycket under åren och någon säker trend är svår att urskilja. Växtplanktonsamhället och förändringar Kiselalgen Aulacoseira alpigena är en vanligt förekommande art i Halen likaså olika arter av rekylalger. Bland de alger som alltmer sällan finns med i artlistan finns guldalgen Stichogloea doederleinii som ofta förekom i Halen mellan 1979 och 1997 men som inte har noterats sedan dess. Även grönalgssläktena Elakatothrix och Tetrastrum förekommer alltmer sällan i Halen. Cyanobakterien Radiocystis geminata registrerades första gången år 1997 och förekommer sedan varje år. Första gången Gonyostomum semen noterades i Halen var år 26 och året efter 27, noterades även släktingen Gonyostomum latum. Ögonalger, som många gånger är en eutrofiindikator, noteras för första gången i Halen år 1991 och förekommer sedan sporadiskt. Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter Det är de indifferenta arterna som dominerar i Halen. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är mindre än 1 de flesta åren, medelvärde,72, vilket innebär att det finns färre eutrofa arter än oligotrofa (Fig.3). Kvoten har ökat under tidsperioden, det vill säga att växtplanktonsamhället har blivit mer oligotroft. 1
Kvot E/O 1,6 1,2,8,4, 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 Figur 3. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1997 till 27 i Halen. Medelvärde,72 med standardavvikelse,26 och konfidensintervall (95 %),63;,81. Den streckade linjen markerar kvoten 1, när antalet oligotrofa och eutrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan 1,6 och 5,1 meter med ett medelvärde på 3,5 meter (Fig 4). De enskilda åren bedöms siktdjupet som litet till stort och medelvärdet som måttligt. De tre senaste åren har siktdjupet varit förhållandevis litet jämfört med de föregående åren. Siktdjup 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 1 2 meter 3 4 5 6 Figur 4. Siktdjupet i augusti mellan åren 1975 och 29 i Halen. Värden saknas för 1975-76 och för 1978-87. Medelvärde 3,5 m med standardavvikelse,8 och konfidensintervall (95%) 3,15; 3,8. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. 11
Klorofyll Klorofyllvärdena i augusti varierar mellan < 1 och 12 µg/l med ett medelvärde på 3,9 µg/l (Fig. 5). Halterna klassas som mycket låga till måttligt höga under de enskilda åren och medelvärdet, 3,9 µg/l, som lågt. Det är svårt att urskilja någon tydlig trend under perioden. 14 Klorofyll 12 1 µg/l 8 6 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 5. Klorfyllhalter i augsuti mellan åren 1975 och 29 i Halen. Värden saknas för åren 1975-78, 1981, 1985-1986 och 2. Åren 1992-98 och 2 anges som < -värden och är markerade med ljusgrönt. Vid beräkning av medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall har < -värden uteslutits. Medelvärde 3,9 µg/l med standardavvikelse 2,4 och konfidensintervall (95%) 2,8 och 4,9. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. 12
Näringsämnen Kväve Totalkvävehalterna i augusti varierar mellan 15 och 2 µg/l med ett medelvärde på 64 µg/l (Fig. 6). Under de enskilda åren bedöms halterna som låga till mycket höga och medelvärdet som hög halt. Det går inte att se några tydliga förändringar i totalkvävehalten under perioden, förutom att halten har ökat de tre sista åren. Total N 25 2 15 µg/l 1 5 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 6. Totalkvävehalterna i augusti mellan åren 1975 och 29 i Halen. Medelvärde 64 µg/l med standardavvikelse 31 och konfidensintervall (95 %) 537;749. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. 13
Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 2 och 4 µg/l med ett medelvärde på 14 µg/l (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halterna som låga till höga och medelvärdet som måttligt hög halt. I början av tidsperioden är halterna låga men ökar från 1983 och värdena fortsätter att vara måttligt höga fram till 1997 för att sedan minska. De senaste tio åren är halten lägre och förhållandevis stabil med ett medelvärde de på 1 µg/l, vilket bedöms som låg halt. Total Total P 5 45 4 35 3 µg/l 25 2 15 1 5 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalfosforhalterna i augusti mellan åren 1975 och 29 i Halen. Värde för år 1991 är ett < - värden och markerat med ljus-orange och har uteslutits i uträkningarna för medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 13,7 µg/l l med standardavvikelse 7,69 och konfidensintervall 11,1 och 16,3. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. N/P-kvot N/P-kvoten varierar mellan 19 och 11 med ett medelvärde på 57 under tidsperioden (Fig. 8). Värdena varierar kraftigt under perioden men från 21 tenderar N/P-kvoten att stabiliseras och öka. Det föreligger ett kväveöverskott i Halen de flesta år (kvot över 3). 14
12 N/P-kvot 1 8 6 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 Figur 8. N/P-kvoten i augusti mellan åren 1975 till 29 i Halen. Värde saknas för år 1991. Medelvärde 57 med standardavvikelse 28 och konfidensintervall (95 %) 47; 66. Den streckade linjen markerar kvoten 3. 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Vattenfärg Vattenfärgen i Halen varierar kraftigt, mellan 5 och 12 mg Pt/l, med ett medelvärde på 36 (Fig. 9). De enskilda åren bedöms vattnet som obetydligt färgat till starkt färgat och medelvärdet som måttligt färgat vatten. Vattenfärg i Halen har ökat under perioden och medelvärde för de senaste tio åren har stigit till 68 mg Pt/l, vilket bedöms som betydligt färgat. Vattenfärg 14 12 1 mg Pt/l 8 6 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 Figur 9. Vattenfärgen i augusti år 1975-29 i Halen. Medelvärde 36 mg Pt/l med standardavvikelse 29 och konfidensintervall (95 %) 26,7; 45,7. 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 15
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Halen består till största del av hjuldjur, och det förekommer mindre mängder av hopp- och hinnkräftor. Mängderna varierar mellan 9 och 133 ind/l, och det finns ingen tydligt tendens över hela tidsperioden. 12 1 8 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 6 4 2 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 1. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Halen, år 1982-28. Data från en provtagning per år, data för 1997,1998 och 27 saknas. Medelvärde 351 ind/l med standardavvikelse 214 ind/l och konfidensintervall (95 %) 267; 435. Hinnkräftor förekommer med värden mellan 6 och 52 ind/l, och det finns inte heller i denna grupp någon tydligt tendens över hela tidsperioden. 6 5 Hinnkräftor y = -,1158x + 29,623 R 2 =,51 4 antal/l 3 2 1 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 11. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Halen, år 1982-28. Data från en provtagning per år. Data för 1997, 1998 och 27 saknas. Medelvärde 28 ind/l med standardavvikelse 14 ind/l och konfidensintervall (95 %) 23; 33. 16
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i Halen är liten eller mycket liten och domineras främst av rekyl- och kiselalger Den ekologiska statusen är hög, både med avseende på biomassan och andelen cyanobakterier Gonyostomum semen noterades första gången i Halen 26 och släktingen G. latum 27 men biomassan av Gonyostomum bedöms som mycket liten Antalet arter är högt och har varken minskat eller ökat under perioden Vissa arter av guld- och grönalger har försvunnit medan t ex Gonyostomum har tillkommit De indifferenta arterna dominerar i Halen och de oligotrofa arterna är fler än de eutrofa Halens växtplanktonsamhälle tyder på näringsfattiga förhållanden Siktdjupet i Halen är måttligt stort men de tre sista åren av perioden är siktdjupet mindre vilket troligtvis beror på den ökande vattenfärgen Klorofyllhalten i Halen är låg och har inte förändrats nämnvärt under perioden Totalkvävehalten är måttligt hög till hög och de tre senaste åren av perioden har halten ökat Totalfosforhalten har minskat under perioden och medelvärdet för de senaste tio åren klassas som låg halt N/P-kvoten varierar kraftigt mellan åren och några slutsatser är svårt att dra dock tenderar N/P-kvoten från år 21 att öka jämfört med tidigare år Vattnet i Halen har gått från att vara obetydligt färgat till starkt färgat under perioden Djurplanktonsamhället i Halen består till största del av hjuldjur, och det förekommer mindre mängder av hopp- och hinnkräftor. Det finns ingen tydligt tendens till upp- eller nedgång över hela tidsperioden Inte heller hinnkräftorna, som förekommer med värden mellan 6 och 52 ind/l, visar någon tydligt tendens till upp- eller nedgång Halen ekologiska status bedöms som hög. De största förändringarna över tidsperioden är att kvoten eutrofa/oligotrofa arter har sjunkit, Gonyostomum har börjat förekomma i sjön medan en del arter av guld- och grönalger försvunnit och att vattenfärgen ökat markant. 17
Immeln Sjöbeskrivnig Immeln ligger i nordöstra Skåne, några kilometer väster om Olofström inom Skräbeåns avrinningsområde. Största delen av sjön ligger i Östra Göinge och Kristianstad kommun. Norra sjöspetsen sträcker sig in i Osby kommun medan den nordöstra delen når in i Olofström kommun i Blekinge. Sjön ligger 81 m över havsnivån och är Skånes tredje största sjö, 22,43 km 2. Medeldjupet är 7,2 m och maxdjupet är 28 m. Immeln är en näringsfattig skogssjö med många öar, uddar och värdefulla strandskogar. Vattenståndet regleras genom en fördämning vid utloppet till Edreström i nordost. Tillrinningsområdet är till största Bild 1. Kiselalgen Aulacoseira spp. Foto: Gertrud Cronberg delen täckt av löv- och barrskog och vattnet är idag betydligt färgat. Större vattendrag som mynnar i Immeln är Ekeshultsån och Strönhultsbäcken. Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,17 och,56 mg/liter med ett medelvärde på,31 mg/liter (Fig. 1). Immelns biomassa klassas som mycket liten till liten de enskilda åren och medelvärdet som mycket liten biomassa (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Immelns ekologisk status bedöms som hög de enskilda åren och medelvärdet som hög status med avseende på biomassa (Bedömningsgrunder 27). De algrupper som dominerar biomassan är främst kiselalger och rekylalger men sedan år 2 förkommer även Gonyostomum semen i biomassaberäkningarna och från år 24 förekommer algen varje år. Biomassan av Gonyostomum semen är dock mycket liten. Biomassan är stabilt låg och det finns inga tendenser till vare sig ökning eller minskning under tidsperioden. 18
Biomassa 1,8 God status mg/l,6,4 Hög status,2 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassan i augusti mellan 1997 och 29 i Immeln. Medelvärde,31 mg/l och,11 och konfidensintervall (95 %),24;,37. De streckade linjen markerar gränsen mellan god och hög ekologisk status. Andel cyanobakterier Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i Immeln är låg, mellan och 24 %, vilket ger Immeln hög eller god ekologisk status de enskilda åren och ett medelvärde på 6,4 % ger hög status med avseende på cyanobakteriernas andel. Biomassan av cyanobakterier bedöms under alla år som mycket liten. Antalet arter Under tidsperioden varierar antalet arter mellan 34 och 69 med ett medelvärde på 55 arter. Antalet arter bedöms som måttligt högt till mycket högt de enskilda åren medan medelvärdet på 55 arter bedöms som högt. Antalet arter i Immeln har ökat under tidsperioden (Fig. 2). 19
8 Antal arter Antal arter 7 6 5 4 3 2 1 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 2. Antalet arter i augusti mellan 1977 och 29 i Immeln. Medelvärde 55 med standardavvikelse 8,8 och konfidensintervall (95 %) 52;58. Fördelning av alggrupper Den mest artrika gruppen i Immeln är grönalgerna medan kiselalger, guldalger och cyanobakterier förekommer med ungefär lika många arter. Det syns en svag trend till att cyanobakteriernas andel har ökat något under tidsperioden medan kiselalgernas och grönalgernas andelar har minskat något. Växtplanktonsamhället och förändringar Dinoflagellaten Ceratium hirundinella som förekommer varje år i artlistan får sällskap av en släkting, Ceratium furcoides, år 2. Andra arter som tillkommit under perioden är häftalgen Chrysochromulina parva som dyker upp i Immeln 1997 och sedan förekommer nästan varje år. Gonyostomum semen noterades första gången år 1984 och återfinns sedan i resten av 8-talet, sporadisk under 9-talet och alla år under 2-talet utom år 22 och från 24 finns den alltid med i biomasssaberäkningarna. Den gulgröna algarten Pseudostaurastrum limneticum noterades i Immeln första gången år 2. Cyanobakterierna Microcystis wesenbergii noterades första gången år 2, Radiocystis germinata år 1997 och Snowella atomus år 25. De förekommer även något fler arter av Anabaena från år 2. Av de arter som tenderar att försvinna finns kiselalgen Tabellaria fenestrata som var vanlig under 8-talet men sedan förekommer enbart sporadiskt, även grönalgssläktena Xanthidium och Tetrastrum syns alltmer sällan artlistan. 2
Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter Det är de indifferenta arterna som dominerar i Immeln. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är inder 1 de flesta åren, vilket innebär att det finns fler oligotrofa arter än eutrofa (Fig.3). Även om kvoten varierar under tidsperioden med svaga trender till sjunkande och stigande kvoter har inte någon uppenbar förändring skett. Trenderna kan troligtvis hänföras till den naturliga variationen. Kvot E/O 4 3 2 1 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 Figur 3. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1977 till 27 i Immeln. Medelvärde,82 med standardavvikelse,53 och konfidensintervall (95 %),64; 1,. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då eutrofa och oligotrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan 1,5 och 5,4 meter med ett medelvärde på 3,1 (Fig. 4). De enskilda åren bedöms siktdjupet som litet till stort och medelvärdet som måttligt stort. De relativt stora siktdjupen i början av tidsperioden jämfört med resten av värden visar att siktdjupet i Immeln har minskat under perioden. 21
Siktdjup 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 1 2 meter 3 4 5 6 Figur 4. Siktdjupet i augusti mellan åren 1977 och 29 i Immeln. Värden saknas för 1978-81 och för 1983-87. Medelvärde 3,1 m med standardavvikelse,9 och konfidensintervall (95 %) 2,8; 3,5. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. Klorofyll Klorofyllhalten varierar mellan,9 och 4,9 µg/l med ett medelvärde på 3, µg/l (Fig. 5). Halterna bedöms som mycket låga till låga de enskilda åren och medelvärdet som lågt. Några tydliga förändringar i klorofyllhalten över perioden går inte att urskilja. Klorofyll 1 9 8 7 6 µg/l 5 4 3 2 1 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 5. Klorofyllhalten i augusti mellan åren 1977 och 29 i Immeln. Värden saknas för åren 1977-78, 1981, 1985-86 och anges som < -värden för åren 1993 och 1996-1999. < -värden är markerade med ljusgrönt och har uteslutits vid beräkning av medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 3, µg/l med standardavvikelse 1,3 och konfidensintervall 2,5; 3,6. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket låga och låga halter. 22
Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten varierar mellan 42 och 17 µg/l med ett medelvärde på 75 (Fig. 6). Halterna bedöms som måttligt höga till mycket höga de enskilda åren och medelvärdet som högt. Någon tydlig förändring av totalkvävehalten under perioden kan inte urskiljas, möjligtvis kan man se en mycket svag trend till att värdena ökar. Total-N 2 18 16 14 12 µg/l 1 8 6 4 2 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 6. Totalkvävehalten i augusti åren 1977-29 i Immeln. Medelvärde 75 µg/l med standardavvikelse 98 och konfidensintervall (95 %) 665; 827. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 5 och 125 µg/l med ett medelvärde på 19 (Fig. 7). De enskilda åren klassas halterna som låga till höga (undantag år 1989 då halten klassades som extremt hög) och medelvärdet som måttligt hög halt. De senaste tio åren ser totalfosforhalten mer stabil ut och medelvärdet för dessa år är 11 µg/l. 23
Total-P 14 12 1 Tot-P µg/l 8 6 4 2 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalfosforhalterna i augusti mellan åren 1977 och 29 i Immeln. Värde saknas för år 1994. Medelvärde 19 μg/l med standardavvikelse 2,6 och konfidensintervall (95 %) 11; 26. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 1 och 126 med ett medelvärde på 69 (Fig. 8). Det flesta år är kvoten över 3 vilket innebär att det föreligger ett kväveöverskott i Immeln. Värdena varierar kraftigt under första delen av tidsperioden, fram till 1991, och det är svårt att uttala sig om trender. Från år 21 är värdena mer stabila och kvoten tenderar att öka. N/P kvot 14 12 1 8 6 4 2 24 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 Figur 8. N/P-kvoten i augusti mellan åren 1977 till 29 i Immeln. Värde saknas för år 1994. Medelvärde 69 med standardavvikelse 14 konfidensintervall (95 %) 48; 67. Den streckade linjen markerar kvoten 3. 1995 1997 1999 21 23 25 27 29
Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar kraftigt, mellan 1 och 126 mg Pt/l, med ett medelvärde på 7 (Fig. 9). De enskilda åren klassas Immelns vattnen som svagt färgat till starkt färgat och medelvärdet som betydligt färgat vatten. Vattenfärgen har ökat i Immeln under tidsperioden och de tio sista åren av tidsperioden är medelvärdet 9 mg Pt/l. Vattenfärg mg Pt/l 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Vattenfärgen i augusti år 1977-29 i Immeln. Medelvärde 69 Pt/l med standardavvikelse 14 och konfidensintervall (95 %) 37; 63. 25
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Immeln under augusti består till största delen av hjuldjur, följt av hoppkräftor och hinnkräftor. Förutom rätt låga värden under 1999 och 25 (53 och 27 ind/l) varierar värdena mellan 127 och 537 ind/l. Efter 1995 har frekvensen av höga värden avtagit. 6 5 4 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 3 2 1 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 9. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Immeln, år 1982-28. Data från en provtagning per år, data för 1997,1998 och 27 saknas. Medelvärde 262 ind/l med standardavvikelse 13 ind/l och konfidensintervall (95 %) 211; 313. Hinnkräftor förekom med värden mellan 15 och 52 ind/l under perioden 1982 till 1996, och med värden mellan 5 och 31 ind/l under perioden 1999 till 29. Över hela perioden finns det en tendens för avtagande mängder. 6 5 4 Hinnkräftor y = -,6886x + 37,118 R 2 =,1755 antal/l 3 2 1 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 1. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Immeln, år 1982-28. Data från en provtagning per år. Data för 1997, 1998 och 27 saknas. Medelvärde 28 ind/l med standardavvikelse 14 ind/l och konfidensintervall (95 %) 23; 33. 26
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i Immeln är liten eller mycket liten och domineras främst av kiselalger och rekylalger men från år 2 förekommer även Gonyostomum semen Immelns ekologiska status är hög både med avseende på total växtplanktonbiomassa och cyanobakteriernas andel Antalet arter i Immeln bedöms som högt och har ökat under tidsperioden, det är cyanobakterier som har ökat något Den mest artrika alggruppen i Immeln är grönalgerna De indifferenta arterna dominerar och de oligotrofa arterna är fler än de eutrofa Växtplanktonsamhället i Immeln tyder på näringsfattiga förhållanden Siktdjupet i Immeln har minskat under perioden vilket troligtvis kan hänföras till den ökande vattenfärgen Klorofyllhalten i Immeln bedöms som låg och har inte förändrats under perioden Totalkvävehalten i augusti bedöms som hög och har inte förändrats nämnvärt under perioden, möjligtvis kan halten ökat något litet Totalfosforhalten bedöms som måttligt hög men har stabiliserats de senaste tio åren och även sjunkit något N/P-kvoten har ökat i Immeln under tidsperioden Vattenfärgen i Immeln har ökat under tidsperioden, från svagt färgat till betydligt färgat Djurplanktonsamhället i Immeln under augusti består till största delen av hjuldjur, följt av hoppkräftor och hinnkräftor. Efter 1995 har frekvensen av höga värden avtagit Sett över hela perioden har hinnkräftorna en avtagande tendens Immelns ekologiska status bedöms som hög och de största förändringarna under perioden är att Gonyostomum semen numera förekommer i sjön och utgör en del av biomassan samt att vattenfärgen ökat betydligt. 27
Levrasjön Sjöbeskrivning Levrasjön ligger inom Skräbeåns avrinningsområde, cirka 1 km norr om Bromölla och 1 km öster om Ivösjön, till vilken den avvattnas. Sjön är för skånska förhållanden stor (2,6 km 2 ) och djup (maxdjup 18,5 m, medeldjup 1,6 m). Avrinningsområdet är mycket litet (13,6 km 2 ) vilket medför att Levrasjön får en mycket lång omsättningstid för sitt vatten. Sjön ligger 7,2 m över havsnivån och tillrinningsområdet består till stor del av åker- och ängsmark. Levrasjön är ett Natura 2 område som med sitt klara och kalkrika vatten räknas som Sveriges mest artrika sjö med avseende på kransalgsarter. Vissa år blommar den blågröna algen Planktotrix agardhii under isen och färgar den röd, detta fenomen har gett upphov till sjöns namn Levra. Hela sjön ingår i Natura 2 område Bild 1. Vissa år blommar den blågröna algen Planktotrix agardhii under isen och färgar den röd, detta fenomen har gett upphov till sjöns namn Levra. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,32 och 7,4 mg/liter med ett medelvärde på 1,2 mg/liter (Fig. 1). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till stor och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverket 1997). Den ekologiska statusen med avseende på biomassa bedöms som hög till otillfredsställande de enskilda åren och god med avseende på medelvärdet. Det höga värdet år 1998 orsakades av en blomning av cyanobakterien Planktothrix agardhii. De alger som dominerar biomassan varierar från år till år men guldalger och dinoflagellater finns ofta med i biomassaberäkningarna. 28
Biomassa 8 7 6 5 mg/l 4 3 Måttlig status 2 God status 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassan i augusti 1997 till 29 i Levrasjön. Medelvärde 1,2 mg/l med standardavvikelse 1,9 och konfidensintervall (95 %),12; 2,2. Dem streckade linjen markerar gränsen mellan måttlig och god ekologisk status. Andel cyanobakterier Cyanobakteriernas andel av den totala biomassan varierar mellan och 97 % med ett medelvärde på 21 %. Den ekologiska statusen de enskilda åren bedöms som hög till dålig (år 1998) och medelvärdet som god status (Bedömningsgrunder 27). Biomassan av cyanobakterier var 7,2 mg/liter 1998, vilket bedöms som mycket stor biomassa men de övriga åren varierar biomassan av cyanobakterier mellan och,24 mg/liter och bedöms som mycket liten biomassan. Antalet arter Antal arter varierar mellan 14 och 41 med ett medelvärde på 24 arter (Fig. 2). Artantalet betecknas som lågt. Det syns inga tendenser till vare sig en ökning eller minskning av antalet arter över perioden. 45 4 35 3 25 2 15 1 5 Antal arter Antal arter 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 2. Antalet arter i augusti 1997 till 29 i Levrasjön. Medelvärde 24 med standardavvikelse 6,5 och konfidensintervall (95 %) 22; 26. 29
Fördelning av alggrupper De alggrupper som förekommer med flest arter är cyanobakterier, kiselalger och grönalger och de förekommer med ungefär samma antal arter. Det som är påfallande i Levrasjön är att antalet arter av grönalger minskar under perioden. Även i gruppen cyanobakterier syns en svag minskning av antalet arter över perioden. Dock är det inte så att någon annan grupp ökar i motsvarande utsträckning utan antalet arter i de resterande grupperna varierar mer under åren. Möjligtvis ökar guldalgerna sin andel något. Växtplanktonsamhället och förändringar Cyanobakterien Planktothrix agardhii förekommer alltid i Levrasjön i olika frekvenser, likaså Planktolyngbya limnetica, båda arterna är trådfomiga cyanobakterier En annan art som alltid förekommer i olika frekvenser i Levrasjön är dinoflagellaten Ceratium hirundinella. Bland de arter som alltmer sällan noteras i Levrasjön finns arter av grönalgssläktena Ankistrodemus, Crucigenia, Dictyosphaerium och Staurastrum. Likaså har olika arter av den koloniväxande cyanobakterien Microcystis, som ofta förekom i Levrasjön på 7- och 8-talet, inte noterats i artlistan sedan 199. Nya arter för Levrasjön är den koloniväxande cyanobakterien Woronichinia naegeliana som registrerades första gången år 23. På 2-taler förekommer också fler arter av guldalger, det är inte nya arter för Levrasjön men medan de förekom sporadiskt under den tidigare delen av perioden finns de från år 2 registrerade varje år. Detsamma gäller häftalgen Chrysochromulina parva som finns noterad alla år från 21 medan algen dessförinnan enbart fanns registrerad år 198 och 1981. Gonyostomum semen har aldrig registrerats i Levrasjön. Oligotrofa, indifferenta och eutrofa arter I början av perioden dominerade de eutrofa arterna, då framförallt eutrofa arter av cyanobakterier, men under tidsperioden ökar de indifferenta arter och i slutet av perioden är det dessa som dominerar. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är över 1 vilket innebär att de eutrofa arterna är fler än de oligotrofa arterna, medelvärde 3,5. (Fig. 3). De oligotrofa arterna har ökat något under perioden. Kvot E/O 18 15 12 9 6 3 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 3 Figur 3. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1977 till 27 i Levrasjön. Medelvärde 3,5 standardavvikelse 3,7 och konfidensintervall (95 %) 2,2; 4,8. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då antalet oligotrofa och eutrofa arter är lika många.
Siktdjup Siktdjupet i Levrasjön i augusti varierar mellan 1,5 meter och 6,4 meter med ett medelvärde på 3,9 meter (Fig. 4). De enskilda åren bedöms siktdjupet som litet till stort och medelvärdet som måttligt siktdjup. Siktdjupet i Levrasjön har ökat under tidsperioden. Siktdjup 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 1 2 meter 3 4 5 6 7 Figur 4. Siktdjupet i augusti eller september mellan 1977 och 29 i Levrasjön. Medelvärde 3,9 m med standardavvikelse 1,4 och konfidensintervall (95 %) 3,4; 4,4. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt och stort siktdjup. Klorofyll Klorofyllhalten i augusti varierar mellan 1, och 29 µg/l med ett medelvärde på 4,5 µg/l (Fig. 5). De enskilda åren bedöms halten som mycket låg till hög och medelvärdet som låg halt. Det höga värdet 1984 orsakades av en blomning av cyanobakterierna Aphanizomenon och Planktothrix agardhii, även 1998 års relativt höga klorofyllvärde orsakades av Planktothrix agardhii. Klorofyllhalterna har sjunkit under perioden och från år 2 är klorofyllvärdena mer stabila och medelvärdet för dessa år är 1,9 µg/l. 31
35 Klorofyll 3 25 µg/l 2 15 1 5 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 5. Klorofyllhalter i augusti 1979 till 29 i Levrasjön. Värden saknas för 1985 och 1986. Värdena för 1994-1997 och 1999 anges som < -värden och är markerade med ljusgrönt, dessa värden har uteslutits ur beräkningarna för medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 4,5 µg/l med standardavvikelse 5,9 och konfidensintervall 2,1; 6,9. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 36 till 15 µg/l med ett medelvärde på 577 (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som måttligt hög till mycket hög och medelvärdet som måttligt hög halt. Från år 1975 till 1995 är variationen mellan åren stor medan värdena stabiliseras från 1996 med ett lägre medelvärde på 45 µg/l. 2 Total-N 18 16 14 12 µg/l 1 32 8 6 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 Figur 6. Totalkvävehalten i augusti 1975 till 29 i Levrasjön. Medelvärde 577 µg/l med standardavvikelse 262 och konfidensintervall (95 %) 49; 664. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29
Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 3 och 55 µg/l med ett medelvärde på 19 µg/l (Fig.7). De enskilda åren bedöms halten som låg till mycket högaoch medelvärdet som måttligt hög halt. Det finns en klart neråtgående trend för totalfosforhalten över tidsperioden och från år 2 varierar värdena mellan åren inte lika mycket utan fosforvärdena tenderar att stabiliseras. Medelvärde för de senaste tio åren är 8,4 µg/l vilket bedöms som låg halt. Total-P 1 9 8 7 6 µg/l 5 4 3 2 1 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalfosforhalten i augusti 1975 till 29 i Levrasjön. Medelvärde 19,2 µg/l med standardavvikelse 13,6 och konfidensintervall (95 %) 14,7; 23,7. De streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 8 och 14 med ett medelvärde på 4 (Fig. 8). Även om variationen är stor mellan åren syns en tydlig trend för att kvoten ökar under perioden och risken för cyanobakterieblomningar torde ha minskat. 33
N/P kvot 16 14 12 1 8 6 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Kvävefosforkvoten i augusti 1975 till 29 i Levrasjön. Medelvärde 4 med standardavvikelse 24 och konfidensintervall 32; 48. Den streckade linjen markerar kvoten 3. Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan och 28 mg Pt/l med ett medelvärde på 7,8 mg Pt/l (Fig. 9). Levrasjön vatten bedöms som obetydligt färgat till måttligt färgat och medelvärdet som obetydligt färgat. Vattenfärgen har inte ökat under perioden utan snarare minskat. 3 Vattenfärg Vattenfärg 25 2 mg Pt/l 15 1 5 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 9. Vattenfärgen i augusti 1975 till 29 i Levrasjön. Medelvärde 7,8 Pt/l med standardavvikelse 4,6 och konfidensintervall 6,3; 9,3. 34
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Levrasjön består till allra största delen av hjuldjur. Hinnkräftor finns i små mängder de flesta år, medan hoppkräftor bara förekommer vissa år. Mängden djurplankton varierar stark mellan åren (mellan 1 och 3815 ind/l), med några höga värden mellan 1984-1993. Efter 1993 förekommer dock inga värden över 9 ind/l. 4 3 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 2 1 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 1. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Levrasjön, år 1982-28. Data från en provtagning per år, data för 1997,1998 och 27 saknas. Medelvärde 639 ind/l med standardavvikelse 818 ind/l och konfidensintervall (95 %) 318; 96. Mängden hinnkräftor är relativt hög mellan 1982 och 199, låg mellan 1992 och 1996 och högre igen mellan 1999 och 29. Över hela tidsperioden har hinnkräftorna en svagt avtagande tendens. 1 9 8 Hinnkräftor y = -,7135x + 38,215 R 2 =,743 7 antal/l 6 5 4 3 2 1 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 11. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Levrasjön, år 1982-28. Data från en provtagning per år. Data för 1997, 1998 och 27 saknas. Medelvärde 28 ind/l med standardavvikelse 22 ind/l 2; 37. 35
Sammanfattning I Levrasjöns historia förekommer blomningar av cyanobakterier med höga värden på biomassa och klorofyll, den senaste år 1998, men från år 1999 bedöms växtplankton-biomassan som liten eller mycket liten och domineras inte av cyanobakterier Den ekologiska statusen från år 1999 är god med avseende på den totala växtplanktonbiomassan och cyanobakteriernas andel Antalet arter i Levrasjön är lågt och antalet har inte förändrats under tidsperioden Grönalgerna minskar i Levrasjön under perioden men orsaken är oklar Det finns fler eutrofa arter än oligotrofa arter i Levrasjön men de oligotrofa arterna blir något fler under perioden Sammantaget tyder växtplanktonsamhället i Levrasjön på relativt näringsfattiga förhållanden Siktdjupet bedöms som måttligt har ökat under perioden Klorofyllhalten bedöms som låg och har sjunkit och stabiliserats Totalkvävehalten bedöms som måttligt hög och har sjunkit under perioden och variationen minskat Totalfosforhalten har sjunkit och medelvärdet för de senaste tio åren bedöms som låg halt N/P-kvoten har ökat under perioden och risken för cyanobakterieblomningar torde ha minskat Vattenfärgen i Levrasjön har minskat något under perioden Djurplanktonsamhället i Levrasjön består till allra största delen av hjuldjur. Djurplanktonmängden varierar starkt mellan åren, efter 1993 förekommer dock inga värden över 9 ind/l Över hela tidsperioden har hinnkräftorna en svag avtagande tendens Den sammantagna ekologiska statusen i Levrasjön bedöms som god och har förbättrats under perioden; växtplanktonbiomassan i augusti sjunker under perioden, andelen cyanobakterier i augusti är låg, andelen eutrofa arter har minskat under perioden, klorofyllhalten har minskat. 36
Oppmannasjön Sjöbeskrivning Oppmannasjön ligger inom Skräbeåns avrinn ingsområde väster om Ivösjön i nordöstra Skåne, cirka 1 km nordost om Kristianstad. Sjön ligger 5.9 m över havsnivån 2 och har en yta på 12.3 km. 1887 sänktes sjön med 1,8 m och den har idag ett medeldjup på 4.9 m och ett maxdjup på 15,5 m. Sjön är efter sänkningen reglerad. Största tillflödet är den näringsrika Arkelstorpsån och sjön avvattnas genom en kanal till Ivösjön. En stor del av tillrinningsområdet består av jordbrukslandskap med åkrar och ängar. Sjön är näringsrik och stränderna är i stor utsträckning vassbevuxna. Oppmannasjön ingår, tillsammans med Ivösjön, i ett Natura 2 område. Bild 1. Blågrönalgen Prochlorothtix hollandica. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti i varierar mellan 1,3 och 1,5 mg/liter med ett medelvärde på 4,1mg/liter (Fig 1). Oppmannasjöns biomassa klassas som liten till mycket stor de enskilda åren och medelvärdet som stor biomassa (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Den ekologiska statusen enligt de nya bedömningsgrunderna (27) bedöms som god till dålig de enskilda åren och medelvärdet som måttlig status. Biomassan från år 1997 till 24 är något lägre (medelvärde 2,7 mg/liter) men ökar sedan markant år 25 och uppvisar större variation. Den alggrupp som främst dominerar biomassan är cyanobakterierna men vissa år dominerar dinoflagellater. År 27 dominerades biomassan av cyanobakterien Prochlorothrix hollandica medan olika arter av cyanobakterierna Limnothrix och Pseudoanabaena dominerat andra år med hög biomassa. De ovannämnda arterna är alla smaltrådiga. 37
Biomassa 12 1 8 mg/l 6 4 Otillfredsställande status Måttlig status 2 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassan i augusti mellan 1997 och 29 i Oppmannasjön. Medelvärde 4,1 mg/l med standardavvikelse 2,8 och konfidensintervall (95 %) 2,6; 5,6. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttlig och otillfredsställande ekologisk status. Andelen cyanobakterier Andelen cyanobakterier av den totala biomassan de enskilda åren är ofta hög, mellan 14 och 87 %, med ett medelvärde på 6 %. Den ekologiska statusen de enskilda åren klassas som god till dålig ekologisk status och medelvärdet som otillfredställande status. Biomassan av cyanobakterier varierar mellan,5 mg/liter och 8,6 mg/liter under perioden vilket bedöms som liten till mycket stor biomassa. Medelvärdet för cyanobakteriernas biomassa under perioden är 2,5 mg/liter, vilket är på gränsen mellan måttligt stor och stor biomassa. Antalet arter Under tidsperioden varierar antalet arter mellan 37 och 88 med ett medelvärde på 57 arter (Fig. 2). Antalet arter bedöms mellan måttligt högt till mycket högt de enskilda åren och medelvärdet på 57 arter bedöms som högt. Man kan se en svag trend till att antalet arter har ökat något på 2-talet och det är inom gruppen cyanobakterier som antalet arter har ökat. 38
Antal arter 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 2. Antalet arter i augusti mellan 1977 och 29 i Oppmannasjön. Medelvärde 57 med standardavvikelse 11 och konfidensintervall (95 %) 53; 6. Fördelning av alggrupper De mest artrika grupperna i Oppmannasjön är cyanobakterierna och grönalgerna medan guldalger förekommer med få arter under hela tidsperioden. Under perioden ökar antalet arter cyanobakterier medan grönalgernas artantal minskar något, dock är variationen i antalet grönalger stor under 2-talet så det är svårt att säga om det beror på naturlig variation. Växtplanktonsamhället och förändringar De caynobakterier som tillkommer är fler arter av Anabaena, från en art 1977 till fem olika arter 27, likaså fler arter av picocyanobakterierna Aphanocapsa och Aphanothece. Bland grönalger förekommer arter av släktena Crucigeniella, Tetrastrum och Monoraphidium allt mer sällan. Oligotrofa, indifferenta och eutrofa arter Det är de eutrofa arterna tillsammans med de indifferenta arterna som dominerar i Oppmannasjön. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är hög, medelvärde 6,, vilket innebär att andelen oligotrofa arter är liten (Fig. 3). Kvoten har inte förändrats under tidsperioden. 39
Kvot E/O 16 12 8 4 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 Figur 3. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1997 till 27 i Oppmannasjön. Medelvärde 6, med standardavvikelse 3,8 och konfidensintervall (95 %) 4,7; 7, 4. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då antalet oligotrofa och eutrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan,95 och 3,2 meter med ett medelvärde på 1,6 meter (Fig. 4). De enskilda åren bedöms siktdjupet som mycket litet till måttligt och medelvärdet som litet siktdjup. Värdet för 1975 är betydligt högre än för resten av perioden. Det är svårt att se några klara trender för en minskning eller ökning av siktdjupet för resten av perioden då värdena varierar mycket mellan åren. Siktdjup 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29,5 1 meter 1,5 2 2,5 3 3,5 Figur 4. Siktdjupet i augusti 1977 och 29 i Oppmannasjön. Värden saknas för 1978-87, 1992 och 1995. Medelvärde1,6 m med standardavvikelse,47 och konfidensintervall (95 %) 1,4; 1,6. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och mycket litet siktdjup. 4
Klorofyll Klorofyllvärdena i augusti varierar mellan 5,6 och 28 µg/l med ett medelvärde på 15 µg/l (Fig. 5). De enskilda åren bedöms halterna som låga till höga och medelvärdet som måttligt högt. Det är svårt att avgöra om klorofyllhalterna under perioden har förändrats då de varierar mycket mellan åren, dock har de sista tre årens värden varit förhållandevis höga. Klorofyll 4 35 3 25 µg/l 2 15 1 5 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2 1 2 3 2 5 27 29 Figur 5. Klorofyllhalter i augusti år 1975 och 29 i Oppmannasjön. Värden saknas för 1975-78, 1981 och 1985-86. Medelvärde 15 µg/l med standardavvikelse 5,9 och konfidensintervall (95 %) 12,5; 17. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalterna i augusti varierar mellan 3 och 18 µg/l med ett medelvärde på 825 µg/l (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halterna som låga till mycket höga halter och medelvärdet som högt. Värdena är lägre i början i början av perioden (undantaget år 1975) men år 1982 ökar halterna betydligt. Från år 1993 syns en svag trend till att halten minskar men den neråtgående trenden bryts av tre förhållandevis höga värden i slutet av perioden. 41
Total-N 2 18 16 14 12 µg/l 1 8 6 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 6. Totalkvävehalten i augusti år 1975-29 i Oppmannasjön. Medelvärde 825 µg/l med standardavvikelse 254 och konfidensintervall (95 %) 74; 99. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Fosfor Totalfosforhalterna i augusti varierar mellan 12 och 7 µg/l med ett medelvärde på 28 µg/l (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halterna som låga till mycket höga och medelvärdet som hög halt. Värdena varierar mycket under perioden men från år 22 har värdena stabiliserats på en något lägre nivå. 1 Total-P 9 8 7 6 µg/l 5 4 3 2 1 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalfosforhalterna i augusti, år 1975-29 i Oppmannasjön. Medelvärde 28 µg/l med standardavvikelse 12 och konfidensintervall (95 %) 24; 32. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. 42
N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 9 och 67 med ett medelvärde på 33 (Fig. 8). Värdena varierar mycket över perioden men sammantaget syns en tendens till en ökning av kvoten. 1 9 N/P-kvot 8 7 6 5 4 3 2 1 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 2 9 Figur 8. N/P-kvoten i augusti år1975-29 i Oppmannasjön. Medelvärde 33 med standardavvikelse 12 och konfidensintervall (95 %) 29; 37. Den streckade linjen markerar kvoten 3. Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 5 och 46 mg Pt/l med ett medelvärde på 22 mg Pt/l (Fig. 9). De enskilda åren bedöms Oppmannasjöns vatten som obetydligt färgat till måttligt färgat och medelvärdet som svagt färgat. Sammantaget ökar vattenfärgen över tidsperioden även om värdena varierar mycket. 6 5 Vattenfärg 4 mg Pt/l 3 2 1 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 Figur 9. Vattenfärgen i augusti år 1977-29 i Oppmannasjön. Medelvärde 22 Pt/l med standardavvikelse 1 och konfidensintervall 19; 26. 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 43
Djurplankton Antal i augusti Hjuldjur utgör den största delen av djurplanktonsamhället i Oppmannasjön, följt av hinnkräftor och hoppkräftor. Mängden varierar mellan 15 och 6 ind/l under de flesta åren, men är betydligt högre under 2 och 29 (898 och 327 ind/l). Det finns ingen tydlig trend för djurplanktonmängden över hela tidsperioden. 9 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur 85 8 4 antal/l 35 3 1 5 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 2 2 2 4 2 6 2 8 Figur 1. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Oppmannasjön, år 1982-28. Data från en provtagning per år, data för 1997,1998 och 27 saknas. Medelvärde 856 ind/l med standardavvikelse 1796 ind/l och konfidensintervall (95 %) 151; 156. Hinnkräftor förekommer i höga mängder i Oppmannasjön (medelvärde: 89 ind/l), men över hela tidsperioden har mängden avtagit. Särskild under 28 och 29 var mängden låg (17 ind/l). 44
25 2 Hinnkräftor y = -2,1939x + 119,5 R 2 =,174 antal/l 15 1 5 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 11. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Oppmannasjön, år 1982-28. Data från en provtagning per år. Data för 1997, 1998 och 27 saknas. Medelvärde 89 ind/l med standardavvikelse 56 ind/l och konfidensintervall (95 %) 67; 111. Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti i Opmannasjön är stor och domineras av cyanobakterier Andelen cyanobakterier är hög de flesta åren vilket gör att bedömningen av den ekologiska statusen är otillfredsställande Den dominerande alggruppen i Oppmannasjön är cyanobakterierna Antalet arter bedöms som högt och har stigit något i slutet av perioden, det är framför allt cyanobakterierna som ökar. Växtplanktonsamhället i Oppmannasjön tyder på näringsrika förhållanden Indifferenta arterna tillsammans eutrofa arter dominerar i Oppmannasjön och kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är hög Siktdjupet bedöms som litet under perioden och har minskat Klorofyllhalten bedöms som måttligt hög och har inte förändrats nämnvärt under perioden Totalkvävehalten är hög men man kan se en svag tendens till en minskning av halten under perioden Totalfosforhalten bedöms som hög men har sjunkit under perioden N/P-kvot har ökat över perioden men någon tydlig effekt på cyanobakteriernas dominans går inte att se Vattenfärgen har ökat något under perioden Hjuldjur utgör den största delen av djurplanktonsamhället i Oppmannasjön och mängden varierar mellan 15 och 6 ind/l under de flesta åren. Det finns ingen tydlig trend för djurplanktonmängden över hela tidsperioden. Hinnkräftor förekommer i höga mängder, men sett över hela tidsperioden har mängden avtagit. Den ekologiska statusen i Oppmannasjön bedöms som otillfredsställande och har inte förbättras under perioden, tvärtom, växtplanktonbiomassan år 25, 27 och 28 har de högsta värdena sedan beräkningarna startade år 1997. 45
Raslången Sjöbeskrivning Raslången ligger på gränsen mellan Skåne och Blekinge, i ett område mellan Kristianstadslättens krita och Småländska höglandets urbergsområde. Sjön ligger inom Skräbeåns avrinningsområde några kilometer öster om Olofström i Kristianstad och Olofström kommun. Sjön ligger 74.5 m över havsnivån och har en lång och smal form med flera grenar. Ytan är 4.54 km2, medeldjupet är 4.2 m och maxdjupet 25 m. Tillrinningsområdet består till största del av löv- och barrskog, Bild 1. Arter som förekommer varje år i Raslången är vattnet är näringsfattigt och har gått från t. ex. grönalgen Staurastrum anatinum. att på slutet av sjuttiotalet vara obetydligt Foto: Gertrud Cronberg färgat(1mg Pt/l) till att bli betydligt färgat år 21 (112 mgpt/l). Största tillflöde är Skräbeån, som passerar Immeln och Filkesjön innan den når Raslången. Det faktum att Raslången, i många avseenden, ligger i gränsområden och det faktum att dess strandlinje är mycket flikig och att sjön har flera öar ger goda förutsättningar för en stor biologisk mångfald både i och runt sjön. Sjön ingår i Natura 2 område. Växtplankton Biomassa i augusti Växtplantonbiomassan i augusti varierar mellan,23 och 1,3 mg/liter med ett medelvärde på,44 mg/liter (Fig. 1). Raslångens biomassa bedöms som mycket liten till liten de enskilda åren och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Den ekologiska statusen bedöms enligt de nya bedömningsgrunderna (27) som god till hög och medelvärdet som hög ekologisk status med avseende på biomassan. Biomassan domineras främst av kiselalger, rekylalger och monader. Gonyostomum semen förekommer i biomassa-beräkningarna sedan 27 men i mängder som bedöms som mycket små. 46
Biomassa 2 1,6 mg/l 1,2,8 God status,4 Hög status 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Den totala biomassan i augusti 1997 till 29 i Raslången. Värden saknas för år 21 och 22. Medelvärde,44 mg/l med standardavvikelse,31oc h konfidensintervall (95 %),26;,63. Den streckade linjen markerar gränsen mellan god och hög ekologisk status. Andel cyanobakterier Andelen cyanobakterier av den totala biomassan är låg i Raslången, mellan och 19 %, med ett undantag, år 1997 då cyanobakteriernas andel utgjorde 4 %. Den ekologiska statusen med avseende på andel cyanobakterier bedöms som måttlig till hög de enskilda åren och medelvärdet 9,5 % som hög status. Biomassan av cyanobakterier klassas som mycket liten alla åren under perioden. Antal arter Antalet arter i Raslången varierar mellan 23 och 62 med ett medelvärde på 43 arter ( Fig 2). De enskilda åren bedöms antalet arter som lågt till högt och medelvärdet som måttligt högt. Det syns ingen tydlig trend till vare sig minskning eller ökning av antalet arter. 47
Antal arter 7 6 5 4 3 2 1 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 2. Antalet arter i augusti 1977 till 29 i Raslången. Värden saknas för år 2 och 21. Medelvärde 43 med standardavvikelse 7,3 och konfidensintervall (95 %) 4; 45. Alggrupper Grönalgerna utgör den artrikaste gruppen följd av guldalgerna. Under perioden syns ingen tydlig trend för att någon alggrupp ökar eller minskar. Växtplanktonsamhället och förändringar Arter som förekommer varje år i Raslången är t ex grönalgen Staurastrum anatinum och guldalgssläktet Mallomonas. Arter som försvunnit är guldalgen Stichogloea doederleinii som förkom nästan varje år fram till 1996 men inte noterats sedan dess. Nya arter för Raslången är kisellagen Aulacoseira alpigena som förekommer nästan varje år från 1983 i höga frekvenser. Gonyostomum semen noterades för första gången i Raslången år 27 och 28. 48
Oligotrofa, indifferenta och eutrofa arter Det är de indifferenta arterna som dominerar i Raslången. De eutrofa arterna är färre än de oligotrofa arterna, medelvärde,65, och kvoten har sjunkit något under perioden (Fig. 3). Kvot E/O 2 1,6 1,2,8,4 1977 1979 1 981 1 983 1 985 1 987 1 989 1 991 1 993 1 995 1 997 1 999 2 1 2 3 2 5 2 7 Figur 3. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1977 till 27 i Raslången. Värden saknas för år 2 och 21. Medelvärde,65 med standardavvikelse,36 och konfidensintervall (95 %),52;,78. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då de oligotrofa och eutrofa arterna är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan 1,9 och 4,8 meter med ett medelvärde på 3,1 meter (Fig. 4). De enskilda åren bedöms siktdjupet som litet till stort och medelvärdet som måttligt. Det är svårt att se några tydliga tendenser till ökning eller minskning av siktdjupet under perioden men siktdjupet år 1999 och 28 är förhållandevis litet jämfört med tidigare år. Siktdjup 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 1 2 meter 3 4 5 6 Figur 4. Siktdjupet i augusti eller september i Raslången 1988 till 28. Från 1997 mäts siktdjupet bara vart tredje år. Medelvärde 3,1 m med standardavvikelse,8 och konfidensintervall (95 %) 2,7; 3,6. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. 49
Klorofyll Klorofyllvärdena i augusti varierar mellan 1,3 och 8,7 µg/l med ett medelvärde på 3,6 (Fig. 5). De enskilda åren bedöms halten som mycket låg till låg och medelvärdet som låg halt. Det går inte att se några större förändringar av klorofyllhalten över perioden. Klorofyll 1 9 8 7 6 µg/l 5 4 3 2 1 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 Figur 5. Klorofyllhalten i augusti 1979 till 28 i Raslången. Värden saknas för år 1981, 1985-86 och 1992. Värdena för 1993,1996 och 1999 är < -värden och är markerade med ljusgrönt. Dessa värden har uteslutits ur beräkning av medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Från 1997 mäts klorofyllhalten enbart vart tredje år. Medelvärde 3,6 µg/l med standardavvikelse 1,9 och konfidensintervall (95 %) 2,6; 4,6. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket låga och låga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalterna varierar mellan 21 och 19 µg/l med ett medelvärde på 75 µg/l (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som låg till mycket hög och medelvärdet som hög halt (Naturvårdsverket 1999). Någon tydlig förändring av totalkvävehalten över perioden går inte att se. 5
Total-N 2 18 16 14 12 µg/l 1 8 6 4 2 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 Figur 6. Totalkvävehalten i augusti (enstaka värden från september) 1979 till 28 i Raslången. Från år 1997 mäts halterna enbart vart tredje år. Medelvärde 75 µg/l med standardavvikelse 331 och konfidensintervall (95 %) 566; 843. De streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga gränser. 1995 1997 1999 21 23 25 27 Fosfor Totalfosforhalterna i augusti varierar mellan 2 och 45 µg/l med ett medelvärde på 15 µg/l (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halten som låg till hög och medelvärdet som måttligt hög halt. Totalfosforhalterna är måttligt höga mellan 1982 och 1993 men har därefter minskat. Total-P 5 45 4 35 3 µg/l 25 2 15 1 5 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 Figur 7. Totalfosforhalterna i augusti 1979 till 28 i Raslången. Värde för 1991 är ett < - värde och är markerat med ljusorange och har uteslutits ur beräkningarna för medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 14,6 µg/l med standardavvikelse 9,6 och konfidensintervall (95 %) 1,4; 18,7. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låg och måttlig hög halt. 1995 1997 1999 21 23 25 27 51
N/P-kvot N/P-kvoten i Raslången varierar kraftigt, mellan 15 och 165, med ett medelvärde på 65 (Fig. 8), vilket gör det svårt att uttala sig om förändringar. Dock är kvoten över 3 de flesta år vilket tolkas som att Raslången har ett kväveöverskott. N/P-kvot 18 16 14 12 1 8 6 4 2 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 Figur 8. N/P-kvoten i augusti 1979 till 28 i Raslången. Värde är inte beräknat för år 1991 och från år 1997 mäts totalkväve- och totalfosforhalter enbart vart tredje år. Medelvärde 65 med standardavvikelse 38 och konfidensintervall (95 %) 49; 81. Den streckade linjen markerar kvoten 3. 1995 1997 1999 21 23 25 27 Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 11 och 12 mg Pt/l med ett medelvärde på 37 mg Pt/l (Fig. 9). De enskilda åren bedöms Raslången vatten som svagt färgat till starkt färgat och medelvärdet som måttligt färgat. Vattenfärgen ökar under perioden. 14 Vattenfärg 12 1 mg Pt/l 8 6 4 2 52 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 Figur 9. Vattenfärgen i augusti 1979 till 28 i Raslången. År 198 är värdet. Medelvärde 37 Pt/l med standardavvikelse 28 och konfidensintervall 26; 49. 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Raslången består till största del av hjuldjur och utom under 1984 utgör hinn- och hoppkräftor en betydligt mindre del av djurplanktonsamhället (Figur 1). Mellan 1982-1986 och mellan 1996-28 är den totala mängden djurplankton rätt låg (mellan 86 och 198 ind/l, 1984 undantagen). Under perioden 1987 till 1995 varierar mängden mellan 2 och 354 ind/l. antal/l 4 35 3 25 2 15 1 5 1982 1984 1986 1988 199 1992 Djurplankton 1994 1996 1998 2 22 24 26 Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur 28 Figur 1. Mängd (antal/l) av hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Raslången, år 1982-28. Data från en provtagning per år, data för 1997,1998, 21, 22 och 27 saknas. Medelvärde 194 ind/l med standardavvikelse 9 ind/l och konfidensintervall (95 %) 157; 231. Hinnkräftorna visar en tydlig avtagande tendens över hela perioden (Figur 11). antal/l 5 Hinnkräftor y = -1,2479x + 43,128 R 2 =,1788 4 3 2 1 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 11. Mängden hinnkräftor (ind/l) under augusti i Immeln, år 1982-28. Data från en provtagning per år. Data för 1997,1998, 21, 22 och 27 saknas. Medelvärde 26 ind/l med standardavvikelse 25 ind/l och konfidensintervall (95 %) 16; 37. 53
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i Raslången bedöms som liten eller mycket liten och utgörs främst av kiselalger och rekylalger Andelen cyanobakterier är oftast låg och biomassan mycket liten Raslången bedöms ha hög ekologisk status med avseende på den totala växtplanktonbiomassan och andelen cyanobakterier Antalet arter är måttligt högt och någon förändring av artantalet går inte att se över perioden Den alggrupp med flest arter är grönalgerna följt av guldalgerna Gonyostomum semen finns i sjön sedan 27 De indifferenta arterna dominerar i Raslången och kvoten mellan eutorfa och oligotrofa arter är låg Växtplankton samhället i Raslången tyder på näringsfattiga förhållanden Siktdjupet är måttligt och värdena 1999 och 28 är förhållandevis låga jämfört med tidigare värden vilket mycket väl kan bero på den ökande vattenfärgen Klorofyllhalten är låg och några förändringar över perioden går inte att se Totalkvävehalten ligger på gränsen mellan måttligt höga och höga och någon tydlig förändring av halten kan inte urskiljas under perioden Totalfosforhalten är måttligt hög men det syns en trend till att halterna minskat under den senare delen av perioden N/P-kvoten tyder på att Raslången har ett kväveöverskott Vattenfärgen i Raslången har ökat under perioden, från svagt/obetydligt färgat till starkt färgat vatten Djurplanktonsamhället i Raslången består till största del av hjuldjur och hinn- och hoppkräftor utgör en betydligt mindre del av djurplankton samhället Hinnkräftorna visar en tydligt avtagande tendens över hela perioden Sammantaget har Raslången god ekologisk status och den största förändringen är att vattenfärgen ökat markant och att Gonyostomum semen numera förekommer i Raslången 54
Sjöar i Helge ås avrinningsområde Material Växt- och djurplanktonprover har årligen samlats in och analyserats inom Samordnad recipientkontroll för Helge å. Den samordnade recipientkontrollen startade i Helge ås avrinningsområde 1976, men i detta projekt har vi endast haft tillgång till växtplanktondatadata fr.o.m. 1978 och djurplanktondata fr.o.m. 2. Planktondata är i de flesta fall augustivärden men någon enstaka gång händer att proverna samlats in i början av september istället. Detta anges inte specifikt i rapporten. Växtplanktonbiomassan i augusti och april har bedömts efter Naturvårdsverket 1999 och bedömningen av ekologisk status efter Willén 27. Växtplanktonbiomassan i april har bedömts efter Biomassa medel maj till september då bedömningsgrunder saknas för totalbiomassa i april. Även vårblommande kiselalger har bedömts enligt Naturvårdsverkets 1999 så också biomassan av Gonyostomum semen. Antalet arter har bedömts enligt Naturvårdsverket 1996. För bedömning av siktdjup, klorofyll, totalkvävehalt, totalfosforhalt och vattenfärg har data hämtats från SLU databas. Värdena är i de flesta fall augusti-värden men någon enstaka gång är värdena från september. Detta anges inte specifikt i texten. N/P-kvoten har beräknats från totalkvävehalten och totalfosforhalten. Bedömningen av siktdjup, klorofyll, totalkvävehalt, totalfosforhalt och vattenfärg har gjorts efter Naturvårdsverket1999. Växtplanktondata för sjöarna i Helge ås avrinningsområde Hammarsjön, Möckeln, Finjasjön, Råbelövsjön och Osbysjön och finns mellan åren 1978-29. För året 1993 är taxonomen påväxtalgsexpert och antalet arter kiselalger skiljer sig markant från övriga år genom att artantalet är mycket högre. De arter som uppenbart tillhör gruppen påväxtalger inom kiselalgerna har tagits bort ur materialet och inte använts vid beräkning och analys av antal arter 55
Finjasjön Sjöbeskrivning Finjasjön är en relativt grund och näringsrik sjö inom Helge ås avrinningsområde, 42.4 m över havet. Sjön ligger i Hässleholms kommun vid Hässleholms sydvästra kant. Arean är 1.5 km 2, medeldjupet är 3 m och maxdjupet är 11.8 m. Sjön har sänkts två gånger med totalt 3 m. Stränderna är flacka och man har byggt bostäder på den gamla sjöbotten vilket lett till problem vid översvämningar. Idag regleras sjöns utlopp. Tillrinningsområdet består till största delen Bild 1. Blågrönalgen Microcystis viridis av skog, men det finns även stora områden Foto: Gertrud Cronberg som är täckta av jordbruksmark och av tätorten Hässleholm. Närsalthalterna i Finjasjön är mycket höga, vilket sommartid resulterar i kraftiga algblomningar. I syftet att återställa balansen i sjön har selektiv utfiskning av vitfisk genomförts upprepade gånger under 9 talet. Sjön har fem tillflöden och ett frånflöde, som via Almaån leder till Helge å. Växtplankton Biomassa augusti Växtplanktonbiomassan varierar mellan,9 och 12,6 mg/liter med ett medelvärde på 5,5 mg/l (Fig 1). De enskilda åren bedöms biomassan som liten till mycket stor och medelvärdet som stor biomassa (Naturvårdsverket 1999). Den ekologiska statusen bedöms som god till dålig och medelvärdet som otillfredsställande status (Bedömningsgrunder 27). Det är främst olika arter av cyanobakterier som dominerar biomassan, år 22, 25 och 26 är Microcystis det dominerande släktet, år 28 Aphanizomenon klebahnii och år 29 Aphanizomenon klebahnii och Woronichinia. De sista två åren har biomassan av kiselalgen Aulacosiera ökat. Biomassan har ökat markant under perioden. 56
Biomassa augusti 16 12 Dålig status mg/l 8 Otillfredsställande status 4 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassa i augusti 2 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 5,5 mg/l med standardavvikelse 4,8 och konfidensintervall (95 %) 2,5; 8,4. Den streckade linjen markerar gränsen mellan otillfredsställande och dålig status. Biomassan april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,18 och 7,6 mg/l med ett medelvärde på 3,1 mg/l (Fig. 2). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till mycket stor och medelvärdet som stor biomassa. De dominerande algrupperna är kiselalger och rekylalger men år 24 står pico-cyanobakterier för en stor del av biomassan. Biomassan av vårblommande kiselalger bedöms som mycket liten till mycket stor och medelvärdet som måttligt stor biomassa (Naturvårdsverket 1999). Biomassa april 8 6 = Biomassa total = Biomassa kiselalger mg/l 4 2 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Biomassa i april 2 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 3,1 mg/l med standardavvikelse 2,4 och konfidensintervall (95 %) 1,6; 4,6. 57
Andelen cyanobakterier Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti varierar mellan % och 96 % med ett medelvärde på 49 %. De enskilda åren bedöms den ekologiska statusen som hög till dålig och medelvärdet som otillfredsställande status (Bedömningsgrunder 27). Biomassan av cyanobakterier varierar mellan och 12 mg/l med ett medelvärde på 4, mg/l. De enskilda åren bedöms biomassan som mycket lien till mycket stor och medelvärdet som stor biomassa. De sista fem åren av perioden bedöms biomassan som mycket stor med undantag av år 27. Antalet arter Antalet arter i augusti varierar kraftigt, mellan 5 och 63, med ett medelvärde på 3 (Fig. 3). De enskilda åren bedöms antalet arter som lågt till högt och medelvärdet som måttligt högt antal. Åren 1978 till 199 är det främst olika arter av cyanobakteriesläktet Microcystis som redovisas och kraftiga blomningar av cyanobakterier kan helt ta över växtplanktonsamhället. Under perioden har antalet arter i Finjasjön ökat. Antal arter 7 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 1 99 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antalet arter i augusti i 1978 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 3 med standardavvikelse 15 och konfidensintervall (95 %) 25; 35. Alggrupper Den dominerande alggruppen i Finjasjön är cyanobakterierna följt av grönalger och kiselalger. Guldalgerna förekommer med mycket få arter under hela perioden. Växtplanktonsamhället och förändringar Cyanobakterierna dominerar och antalet arter/släkten av cyanobakterier varierar mellan 4 och 28 stycken per år. I början av perioden är det främst arter av cyanobakterie-släktena Aphanizomen, Planktothrix och Microcystis som förekommer. År 1984 började arter av släktet Anabaena förekomma i Finjasjön men först år 1994 förekommer de varje år och med fler arter, som mest 5 olika arter. Släktet Microcystis förekommer varje år under perioden och antalet arter varierar mellan en och sex olika arter per år. Den art som oftast förekommer i frekvens 3, d v s riklig förekomst, är Microcystis wesenbergii. Under perioden 58
tillkommer många arter av pico-cyanobakterier och arter av släktena Woronichinia och Snowella. Pansarflagellaten Ceratium hirundinella tillkommer år 1984 och släktingen Ceratium furcoides 1996. Antalet grönalger i Finjasjön varierar och många arter förekommer mycket sporadiskt, vilket gör det svårt att uttala sig om trender. Vanliga grönalgssläkten i Finjasjön är Coelastrum och Dictyosphaerium. Gonyostomum semen noterades första och enda gången år 24 och Gonyostomum latum 29. Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter De eutrofa arterna dominerar i Finjasjön följt av de indifferenta medan oligotrofa arter förekommer mycket sparsamt, många år inte alls. Kvoten är mycket hög de år den går att räkna ut. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan,2 och 2,9 meter med ett medelvärde på 1, meter (Fig. 4). De enskilda åren bedöms siktdjupet som mycket litet till måttligt och medelvärdet på gränsen mellan mycket lite och litet siktdjup. Det låga siktdjupet år 1977 till 1994 följs av en period av ökande siktdjup men efter år 2 tenderar siktdjupet att åter igen minska, dock ej till så låga värden som den första delen av perioden. Siktdjup 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28,5 1 meter 1,5 2 2,5 3 3,5 Figur 4. Siktdjupet i augusti år 1976-29 i Finjasjön. Värden saknas för 27 och 28. Medelvärde 1, m med standardavvikelse,65 och konfidensintervall (95 %),72; 1,2. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket litet och litet siktdjup. 59
Klorofyll Klorofyllhalten i augusti varierar mellan 1, och 143 µg/l med ett medelvärde på 48 µg/l (Fig. 5). De enskilda åren bedöms halten som mycket låg till mycket hög och medelvärdet som mycket hög halt. Under perioden har klorofyllhalten sjunkit markant. De sista tio åren av perioden är medelvärdet 2 µg/l, vilket ligger på gränsen mellan måttligt hög och hög halt. Dock syns en svag tendens till att halten ökar något från 1999 och framåt. Klorofyll 16 14 12 1 µg/l 8 6 4 2 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 5. Klorofyllhalt i augusti 1976 till 29. Värden saknas för år 1976-78. Medelvärde 48 µg/l med standardavvikelse 36 och konfidensintervall (95 %) 36; 61. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 41 och 35 µg/l med ett medelvärde på134 µg/l (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som måttligt hög till mycket hög och medelvärdet som mycket hög halt. Under perioden har totalkvävehalten sjunkit och medelvärdet för de sista tio åren av perioden är 969 µg/l, vilket bedöms som hög halt. 4 Total-N 35 3 25 µg/l 2 15 1 5 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 6. Totalkvävehalt i augusti år 1976 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 13 µg/l med standardavvikelse 594 och konfidensintervall (95 %) 115; 154. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. 6
Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 29 och 82 µg/l med ett medelvärde på 18 µg/l (Fig. 7) De enskilda åren bedöms halten som hög till extremt hög och medelvärdet som extrem hög halt. Totalfosforhalterna har minskat markant under tidsperioden och medelvärde de senaste tio åren är 54 µg/l, vilket bedöms som mycket hög halt. 5 Värdet för år 1976 är 82 µg/l Total-P 4 µg/l 3 2 1 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 7. Totalfosforhalt i augusti år 1976 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 18 µg/l med standardavvikelse 174 och konfidensintervall (95 %) 122; 239. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket höga och extremt höga halter. Observera att stapeln för år 1976 inte visas i sin fulla längd. N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 2 och 76 med ett medelvärde 14 (Fig. 8). Kvoten ökar betydligt över perioden men är fortfarande under 3. N/P-kvot 8 7 6 5 4 3 2 1 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 8. N/P-kvoten i augusti år 1976 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 14 med standardavvikelse 14 och konfidensintervall (95 %) 9,6; 19. Den streckade linjen markerar kvoten 3. 61
Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 2 och 12 mg Pt/l med ett medelvärde på 65 (Fig. 9). De enskilda åren bedöms Finjasjöns vatten som svagt färgat till starkt färgat och medelvärdet som betydligt färgat. Vattenfärgen har ökat under perioden. Vattenfärg 14 12 1 mg Pt/l 8 6 4 2 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 9. Vattenfärgen i augusti år 1976 till 29 i Finjasjön. Medelvärde 67 Pt/l med standardavvikelse 26 med konfidensintervall (95 %) 59; 76. 62
Djurplankton Antal i augusti Den dominanta djurplanktongruppen i Finjasjön under augusti är hjuldjur (Figur 1). Andelen hinn- och hoppkräftor varierar mycket mellan 2 och 28. Totalmängden plankton minskar betydligt tills 26 och ökar lite under 27. 2 16 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 12 8 4 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 1. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Finjasjön, år 2-28. Data från en provtagning per år, data för 25 saknas. Medelvärde 624 ind/l med standardavvikelse 573 ind/l och konfidensintervall (95 %) 227; 121. Hinnkräftornas mängd varierar kraftigt, mellan och 228 ind/l (Figur 11) i Finjasjön. Mellan 2 och 23 är mängden mycket hög under de flesta år, medan den är låg för de flesta år efter 23. Eftersom hinnkräftorna är de mest effektiva växtplanktonbetare kan denna minskning vara en av anledningarna till en stark ökning av växtplankton i Finjasjön efter 24 (Figur 1). 25 Hinnkräftor 2 antal/l 15 1 5 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 11. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Finjasjön, år 2-28. Data kommer från en provtagning per år, men saknas för 25. Medelvärde 78 ind/l med standardavvikelse 82 ind/l och konfidensintervall (95 %) 21; 135. 63
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti har mätts från år 2, de fem första åren av perioden är biomassan liten till måttligt stor men ökar sedan markant, till mycket stor biomassa. Biomassan i augusti domineras främst av cyanobakterier Växtplanktonbiomassan i april är stor och domineras av kiselalger och rekylalger Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti klassas som otillfredsställande status Antalet arter är måttligt högt och har stigit under perioden Den alggrupp som dominerar i Finjasjön är cyanobakterierna och det är främst inom denna grupp som antalet arter har stigit De eutrofa arterna dominerar i Finjasjön och de oligotrofa arterna är mycket få, många år under perioden förekommer inga oligotrofa arter överhuvudtaget Växtplanktonsamhället i Finjasjön tyder på mycket näringsrika förhållanden Siktdjupet bedöms som litet eller mycket litet och från 1994 ökar siktdjupet men efter 21 minskar siktdjupet återigen Klorofyllhalten i augusti bedöms som mycket hög men minskar markant från år 1991, dock tenderar värdena att öka något i slutet av perioden Totalkvävehalten bedöms som mycket hög men har minskat och de sista tio åren av perioden bedöms halten som hög Totalfosforhalten bedöms som extremt hög men sjunker markant under perioden och de sista tio åren av perioden bedöms halten som mycket hög N/P-kvoten är mycket låg i Finjasjön och trots att den ökat under perioden ligger den fortfarande under 3. Finjasjöns vatten bedöms som betydligt färgat och har ökat under perioden Djurplanktonsamhället domineras av hjuldjur, och totalmängden minskar fram till 26, med en svag återhämtning under 27. Hinnkräftorna förekommer i stora mängder under de flesta år före 24, och i mindre mängder från och med 24. Den sammantagna ekologiska statusen i Finjasjön bedöms som dålig. Växtplanktonbiomassan i augusti har ökat under perioden och bedöms som mycket hög och domineras flertalet år av cyanobakterier. Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti varierar men kan vara mycket hög. Växtplanktonbiomassan i april år 27 och 28 var mycket stor och dominerades av kiselalger. Klorofyllhalten är fortfarande hög och även om halten sjunkit markant i jämförelse med halten i början av 9- talet så tenderar värdena att öka igen från 25 och framåt. 64
Hammarsjön Sjöbeskrivning Hammarsjön ligger inom Helge ås avrinningsområde sydost om Kristianstad i Kristianstad kommun. Hammarsjön ingår i våtmarksområdet kring nedre Helge å, ett låglänt område knappt över havsytans nivå. Själva sjön ligger endast.7 m över havsnivån och Sveriges lägsta punkt befinner sig i torrlagda delar av sjön. Hammarsjön är till ytan en stor (16.8 km2)och mycket grund slättsjö (maxdjup 2.5 m, medeldjup,7 m) med snabb omsättningstid på sitt Bild 1. Aphanizomenon klebahnii. sjövatten. Stora delar av stränderna hålls Foto: Gertrud Cronberg fortfarande öppna genom bete och slåtter, men sjön är delvis igenvuxen med vass och säv. De stora variationerna i vattenstånd, i genomsnitt 1,4 m, ger en ovanlig och betydelsefull dynamik till landskapet, med stora årliga översvämningar på flacka strandängar. Vattnet består av en varierande blandning av humusrikt, brunt, surt vatten norrifrån, näringsrikt, välbuffrat vatten från jordbruksområdena kring Hässleholm och Kristianstad samt i Hammarsjön tidvis inträngande bräckt vatten från Östersjön. Hammarsjön erbjuder ett rikt fågelliv. Hammarsjön är utpekat som Ramsarområde och ingår i Natura 2 område. Växtplankton Biomassa augusti Den totala biomassan i augusti varierar mellan,32 och 1,4 mg/liter med ett medelvärde,59 mg/liter (Fig. 1). Under de enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till liten och medelvärdet som liten biomassa. Hammarsjön ekologiska status klassas som god eller hög de enskilda åren och medelvärdet som hög status. De alger som främst dominerar biomassan är rekylalger och kiselalger. De två senaste åren har Gonyostomum utgjort en del av biomassan men biomassan bedöms som mycket liten. Inga större förändringar har skett under perioden. 65
Biomassa augusti 3 2,5 mg/liter 2 1,5 1 God status,5 2 21 22 23 24 Hög status 25 26 27 28 29 Figur 1. Den totala biomassan i augusti åren 2-29 i Hammarsjön. Data saknas för 26. Medelvärde,59 mg/l med standardavvikelse,39 och konfidensintervall (95 %),35;,83. Den streckade linjen markerar gränsen hög och god status. Biomassa april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,2 och 2,8 mg/l med ett medelvärde på,64 mg/l (Fig. 2). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till stor och medelvärdet som liten biomassa. De dominerande alggrupperna är kiselalger och rekylalger. Biomassan av vårblommande kiselalger är liten alla år utom 23 då den bedöms som stor (Naturvårdsverket 1999). Under perioden har inte någon större förändring skett. Biomassa april 3 2,5 2 = Biomassa total = Biomassa kiselalger mg/l 1,5 1,5 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Den totala biomassan i april åren 2-29 i Hammarsjön. Data saknas för 26. Medelvärde,64 mg/l med standardavvikelse,81 och konfidensintervall (95 %),11; 1.2. 66
Andel cyanobakterier i augusti Cyanobakterier förekommer enbart i biomassaberäkningarna år 29 men utgör då mer än 5 % av biomassan. Den ekologiska statusen med avseende på andel cyanobakterier är hög alla år utom 29 då den bedöms som otillfredställande men biomassan av cyanobakterier år 29 är bara,5 mg/liter vilket bedöms som mycket liten biomassa. Antal arter Antalet arter i augusti varierar mellan 18 och 81 med ett medelvärde på 37 (Fig. 3). De enskilda åren bedöms artantalet som lågt till mycket högt och medelvärdet som måttligt högt antal. Det höga värdet 1984 beror på att ovanligt många grönalgsarter är bestämda det året, speciellt då av släktet Scenedesmus. Antalet arter har minskat något under tidsperioden. Antalet arter 9 75 6 45 3 15 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antal arter i augusti år 1978-29 i Hammarsjön. Medelvärde 37 med standardavvikelse 13 och konfidensintervall (95 %) 32; 41. Alggrupper Grönalger förekommer med flest antal arter, följt av kiselalger. Det har inte skett några större förändringar i alggruppernas inbördes fördelning. Växtplanktonsamhället och förändringar Det har inte skett några större förändringar i Hammarsjöns växtplanktonsamhälle under perioden. Ögonalger är vanliga under hela perioden och förekommer flertalet år, vissa år med upp till sex arter. Många ögonalger är eutrofi-indikatorer. Även häftalgen Chrysochromulina parva är en eutrof art och noterades första gången 1985 och sedan inte förrän 1998 men på 2-talet förekommer den ofta. En del arter har blivit mindre vanliga under perioden. Kiselalgen Rhizosolenia longiseta var vanlig under 8-talet men förekommer därefter enbart sporadiskt i artlistan. Från 1995 minskar frekvensen för pansarflagellaten Certium hirundella det vill säga antalet har minskat. Gonyostomum semen noterades första gången i Hammarsjön år 1985 och förekommer därefter från och till. Släktingen Gonyostomum latum dök upp i sjön 23. 67
Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter Det är indifferenta och eutrofa arter som dominerar i Hammarsjön i augusti. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är hög, medelvärde 3,9, vilket innebär att det finns fler eutrofa än oligotrofa arter. Under perioden har kvoten sjunkit men trenden bryts av höga kvoter i slutet av perioden. Kvot E/O 14 12 1 8 6 4 2 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 4. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1978 till 29 i Hammarsjön. Medelvärde 3,9 med 2,8 och konfidensintervall (95 %) 3,; 4,9. Den streckade linjen markerar gränsen 1 då eutrofa och oligotrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan,7 och 1,4 meter med ett medelvärde på 1,1 meter (Fig. 5). De enskilda åren bedöms siktdjupet som mycket litet till litet och medelvärdet bedöms som litet siktdjup. Någon förändring av siktdjupet över perioden går inte att se. Siktdjup 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28,4 meter,8 1,2 1,6 Figur 5. Siktdjupet i augusti år 1976-29 i Hammarsjön. Data saknas för 1976, 1983-84, 1987, 1989, 1993-99 och 27. Medelvärde 1,1 m med standardavvikelse,2 och konfidensintervall (95 %),96; 1,14. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket litet och litet siktdjup. 68
Klorofyll Klorofyllhalten i augusti varierar mellan 1,8 och 17 µg/l med ett medelvärde på 8,3 (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som mycket låg till måttligt hög och medelvärdet som låg halt. Klorofyllhalten minskar något lite under perioden. Klorofyll 2 15 µg/l 1 5 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 6. Klorofyllhalt i augusti åren 1976-29 i Hammarsjön. Data saknas år 1976-1981, år 1983 och år 1985. Medelvärde 8,3 µg/l med standardavvikelse 3,5 och konfidensintervall (95 %) 6,4; 9,2. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 75 och 651 µg/l med ett medelvärde på 1376 (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halten som hög till extremt hög och medelvärdet som mycket hög halt. Någon större förändring av totalkvävehalten över perioden går inte att se. Total-N 3 25 Halten år 1986 är 651 μg/l 2 µg/l 15 1 5 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 7. Totalkvävehalter i augusti år 1976-29 i Hammarsjön. Medelvärde 1376 µg/l med standardavvikelse 98 och konfidensintervall (95 %) 147; 176. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. Observera att stapeln för år 1986 inte visas i sin fulla längd. 69
Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 16 och 157 µg/l med ett medelvärde på 42 µg/l (Fig. 8). De enskilda åren bedöms halten som måttligt hög till extremt hög och medelvärdet som hög halt. Totalfosforhalten varierar något under perioden men någon trend till vare sig ökning eller minskning går inte att utläsa. Total-P 16 14 12 1 µg/l 8 6 4 2 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 8. Totalfosforhalten i augusti år 1976-29 i Hammarsjön. Medelvärde 42 µg/l med standardavvikelse 29 och konfidensintervall (95 %) 32; 51. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 8 och 163 med ett medelvärde på 41 (Fig. 9). Kvoten har ökat något lite under tidsperioden. N/P-kvot 18 15 12 9 6 3 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 9. N/P-kvoter i augusti år 1976-29 i Hammarsjön. Medelvärde 41 med standardavvikelse 32 och konfidensintervall (95 %) 3; 51. Den streckade linjen markerar kvoten 3. 7
Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar kraftigt, mellan 5 och 45 mg Pt/liter med ett medelvärde på 143 (Fig. 1). De enskilda åren bedöms Hammarsjöns vatten som måttligt färgat till starkt färgat och medelvärdet som starkt färgat. Vattenfärgen i Hammarsjön har ökat under perioden. Vattenfärg 5 4 mg Pt/l 3 2 1 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 1. Vattenfärgen i augusti år 1976-29 i Hammarsjön. Medelvärde 143 Pt/l med standardavvikelse 85 och konfidensintervall (95 %) 114; 171. 71
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Hammarsjön består nästan helt av hjuldjur, medan små mängder av hopp- och hinnkräftor förekommer i vissa år (Figur 11). Totalmängden djurplankton är hög under 2 och 22, och är låg för de andra åren. 6 Djurplankton Hoppkräftor 5 Hinnkräftor Hjuldjur 4 antal/l 3 2 1 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 11. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Hammarsjön, år 2-28. Data kommer från en provtagning per år, data för 25 saknas. Medelvärde 162 ind/l med standardavvikelse 169 ind/l och konfidensintervall (95 %) 45; 28. Hinnkräftor förekommer i mycket låga mängder mellan 2 och 22 och under 28, men förekommer inte under de andra åren (Figur 12). 12 Hinnkräftor 1 8 antal/l 6 4 2 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 12. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Hammarsjön, år 2-28. Data kommer från en provtagning per år och data för 25 saknas. Medelvärde 3 ind/l med standardavvikelse 4 ind/l och konfidensintervall (95 %) ; 5. 72
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är liten och domineras av rekyl- och kiselalger, någon större förändring har inte skett under perioden Växtplanktonbiomassan i april är något högre än i augusti och domineras av kiseloch rekylalger, någon större förändring har inte skett under perioden Biomassan av vårblommande kiselalger är liten alla år utom 23 då biomassan bedöms som stor Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti är låg i Hammarsjön med undantag av år 29, dock var biomassan cyanobakterier mycket liten En del arter blir minde vanliga under perioden t ex kiselalgen Rhizosolenia longiseta och pansarflagellaten Certium hirundella medan andra förekommer oftare t e x häftalgen Chrysochromulina parva Gonyostomum semen noterades första gången i Hammarsjön 1985 medan släktingen Gonyostomum latum upptäcktes år 23 Artantalet i Hammarsjön bedöms som måttligt högt och har minskat något under perioden Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är förhållandevis hög och en sjunkande trend bryts av höga kvoter i slutet av perioden Växtplanktonsamhället i Hammarsjön tyder på måttligt näringsrika förhållanden Siktdjupet i Hammarsjön är litet och har inte förändrats under perioden Klorofyllhalten är låg och har minskat något under perioden Totalkvävehalten är mycket hög och har inte förändrats över perioden Totalfosforhalten är hög och har inte förändrats över perioden N/P-kvoten har ökat något lite under perioden och ligger runt 3 Hammarsjöns vatten är starkt färgat och vattenfärgen har ökat under perioden Djurplanktonsamhället består nästan bara av hjuldjur och totalmängden är låg under de flesta år. Hinnkräftor förekommer bara under några år, och dessa år bara i små mängder. Den sammantagna ekologiska statusen för Hammarsjön bedöms som god. Biomassan i augusti och april är liten och andel cyanobakterier är låg, dock är kvoten eutrofa/oligotrofa arter förhållandevis hög. Det är troligtvis den snabba omsättningstiden tillsammans med den rikliga förekomsten av undervattenväxter som gör att Hammarsjöns växtplanktonbiomassa är låg trots att sjön har höga halter av både kväve och fosfor. 73
Möckeln Sjöbeskrivning Möckeln ligger inom Helge ås avrinningsområde i Småland norr om Älmhult. Största delen av sjön ligger i Älmh ult kommun medan nordvästra spetsen ligger i Ljungby kommun. Sjön har 2 en area på 46.5 km är belägen på 136 m över havet. Medeldjupet är 2.9 m och maxdjupet är 12 m. Vattnet är måttlig näringsrikt, starkt färgat och har relativt lågt ph. På grund av försurning kalkas sjön regelbundet. Tillrinningsområdet utgörs till största delen av barr- och lövskog, men Bild 1. Ögonalgen Trachelomonas verrucosa. Foto: Gertrud Cronberg innehåller även en inte obetydlig andel åker-, ängs- och våtmarker. Helge å rinner genom Möckeln. Sjön har långa flikiga stränder, en mängd öar och grund som fått sin karaktär efter en sänkning på 1,85 m under 185-talet. Möckeln är dricksvattentäkt till Älmhults och Möckelns tätorter men sjön är inte reglerad. Malen, Sveriges enda fridlysta sjön ingår i fisk som också är Sveriges största insjöfisk förekommer i sjön. Centrala delen av ett Natura 2 område. Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,36 och 4,1 mg/liter med ett medelvärde på 1,4 mg/liter (Fig 1). De enskilda åren bedöms biomassan som liten till stor och medelvärdet som liten biomassa. Den ekologiska statusen med avseende på biomassa bedöms som måttlig till hög de enskilda åren och medelvärdet som god status. Biomassan utgörs främst av kiselalger och Gonyostomum semen. Även om Gonyostomum semen utgör en betydande del av biomassan, vissa år upp till 85 %, betecknas biomassan av Gonyostomum semen som liten alla år. 74
Biomassa augusti 5 4 mg/l 3 2 Måttlig status God status 1 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Den totala biomassan i augusti 2 till 29 i Möckeln. Medelvärde 1,4 mg/l med standardavvikelse 1,1 och konfidensintervall (95 %),72; 2,1. Dem streckade linjen markerar gränsen mellan måttlig och god ekologisk status. Biomassa i april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,17 och 2,1 mg/l med ett medelvärde på,65 mg/l (Fig. 2). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till måttligt stor och medelvärdet som liten biomassa. Det är främst kiselalger och så kallade monader som utgör biomassan men även Gonyostomum semen förekommer i beräkningarna. Under perioden har biomassan minskat något. Biomassan av vårblommande kiselalger bedöms som mycket liten till måttligt stor de enskilda åren och medelvärdet,,4 mg/l, som liten biomassa. Biomassa april 5 mg/l 4 3 2 = Biomassa total = Biomassa kiselalger 1 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Den totala biomassan i april 2 till 29 i Möckeln.. Medelvärde,65 mg/l med standardavvikelse,61 och konfidensintervall (95 %),27; 1,. 75
Andel cyanobakterier Cyanobakterierna står för en mycket liten andel av den totala biomassan, flertalet år ingen alls och som högst 9 %. Biomassan av cyanobakterier klassas alla år som mycket liten och den ekologiska statusen med avseende på cyanobakteriernas andel av den totala biomassan klassas som hög. Antalet arter Antalet arter varierar mellan 36 och 85 med ett medelvärde på 57 arter (Fig. 3). Artantalet bedöms som måttligt högt till mycket högt de enskilda åren och som högt med avseende på medelvärdet. Det är svårt att se någon stabil trend över perioden. Antal arter 1 8 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 3. Antalet arter i augusti mellan åren 1987 till 29 i Möckeln. Provtagningsfrekvensen var lägre fram till 1999, vart tredje år. Medelvärde 57 med standardavvikelse 15 och konfidensintervall (95 %) 49; 64. Alggrupper Grönalgerna förekommer med flest arter i Möckeln under perioden. Det går inte att se några tydliga förändringarna av algruppernas fördelning under perioden. Växtplanktonsamhället och förändringar Förändringar i växtplanktonsamhället under perioden är svåra att se på grund av den lägre provtagningsfrekvensen mellan 1987 och 1999. Ögonalger förekommer varje år med upp till 5 olika arter. Gonyostomum semen fanns i Möckeln 1987 när provtagningarna inleddes och förekommer sedan vid varje provtillfälle. Släktingen Gonyostomum latum noterades första gången år 21 och förekommer sedan ofta i artlistan. 76
Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter Det är de indifferenta arterna som dominerar i Möckeln. De eutrofa arterna är något fler än de oligotrofa arterna, medelvärde 1,2 (Fig. 4). Kvoten har inte förändrats under perioden. Kvot E/O 2, 1,6 1,2,8,4, 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 gur 4. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti i Norra Möckeln 1987 till 29. Från 1987 till 1999 var provtagningsfrekvensen vart tredje år. Medelvärde 1,2 med standardavvikelse,3 och konfidensintervall 1,1; 1,4. Den streckade linjen markerar gränsen 1 då eutrofa och oligotrofa arter är lika många. Fi Siktdjup Siktdjupet varierar mellan,8 och 2,4 meter med ett medelvärde på 1,6 meter (Fig. 5). De enskilda åren bedöms siktdjupet som mycket litet eller litet och medelvärdet som litet. Siktdjupet tenderar till att minska under perioden Siktdjup 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 1 ter me 2 3 4 Figur 5. Siktdjupet i augusti mellan åren 1987 och 29 i Möckeln. Provtagningsfrekvens vart tredje år mellan 1987 och 1999. Värden saknas för 26, 27 och 29. Medelvärde 1,6 m med standardavvikelse,4 och konfidensintervall (95 %) 1,4; 1,9. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket litet och litet siktdjup. 77
Klorofyll Klorofyllhalten i Möckeln varierar mellan 3,8 och 13 µg/l med ett medelvärde på 9,2 µg/l (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halterna som låga till måttligt höga och medelvärdet betecknas som låg halt. Det syns inga tydliga förändringar i klorofyllhalt under perioden. 2 Klorofyll 18 16 14 12 µg/l 1 8 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 6. Klorofyllhalt i augusti mellan åren 1987-29 i Möckeln. Provtagningsfrekvens vart tredje år mellan 1987 och 1999. Medelvärde 9,2 µg/l med standardavvikelse 3,2 och konfidensintervall (95 %) 7,6; 11. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Näringsämnen Käve Totalkvävehalten varierar mellan 52 och 12 µg/l med ett medelvärde på 72 (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halterna som måttliga till höga och medelvärdet som högt. Det syns en svag tendens till att totalkvävehalten ökar över perioden. Total-N 16 14 12 1 µg/l 8 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalkvävehalten i augusti åren 1987-29 i Möckeln. Från 1987 till 1999 var provtagningsfrekvensen vart tredje år. Data saknas för år 1996. Medelvärde 72 µg/l med standardavvikelse 17 och konfidensintervall (95 %) 63; 87. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt hög och hög halt. 78
Fosfor Totalfosforhalten varierar mellan 15 och 64 µg/l med ett medelvärde på 33 µg/l (Fig. 8). De enskilda åren bedöms halten som måttlig höga till mycket höga och medelvärdet som hög halt. Under perioden sjunker totalfosforhalten. Total-P 1 8 6 µg/l 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Totalfosforhalterna i augusti, år 1987-29 i Möckeln. Från 1987 till 1999 var provtagningsfrekvensen vart tredje år. Data saknas för år 1996. Medelvärde 33 µg/l med standardavvikelse 15 och konfidensintervall (95 %) 25; 41. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt hög och hög halt. N/P-kvot N/P-kvoten varierar mellan 9 och 46 med ett medelvärde på 26 (Fig. 9). Under perioden har N/P-kvoten i Möckeln ökat och är ofta lika med eller över 3 de senaste nio åren. N/P-kvot 5 4 3 2 1 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 9. Kvävefosforkvot i augusti 1987 till 29 i Möckeln. Från 1987 till 1999 var provtagningsfrekvensen vart tredje år. Data saknas för år 1996. Medelvärde 26 med standardavvikelse 12 och konfidensintervall (95 %)17; 33. Den streckade linjen markerar gränsen 3. 79
Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 6 och 32 med ett medelvärde 152 (Fig. 1). De enskilda åren bedöms vattnet som måttligt färgat till starkt färgat och medelvärdet som starkt färgat. Vattenfärgen ökar under perioden. Vattenfärg 35 3 25 mg Pt/l 2 15 1 5 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 1. Vattenfärgen i augusti år 1987-29 i Möckeln. Från 1987 till 1999 var provtagningsfrekvensen vart tredje år. Data saknas för år 1996. Medelvärde 152 Pt/l med standardavvikelse 76och konfidensintervall (95 %) 112; 192. 8
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Möckeln under augusti består under de flesta åren till största delen av hjuldjur, följt av hinnkräftor och hoppkräftor (Figur 11). Totalmängden har, bortsett från en svag ökning 26, minskat efter 21. Under 27 och 28 har andelen hoppkräftor ökat och andelen hinnkräftor minskat. antal/l 7 6 5 4 3 2 1 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 11. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Möckeln, år 2-28. Data från en provtagning per år, data för 25 saknas. Medelvärde 296 ind/l med standardavvikelse 15 ind/l och konfidensintervall (95 %) 192; 399. Hinnkräftorna, som genom filtrering, kontrollerar algmängderna i vattnet har minskat betydligt mellan 2 och 24, och har efter en ökning under 26 minskat igen till 18 ind/l (Figur12). Utvecklingen verkar vara omvänd proportionellt med alg biomassan (Figur 1). antal/l 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Hinnkräftor 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 12. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Möckeln, år 2-28. Data från en provtagning per år, data för 25 saknas. Medelvärde 45 ind/l med standardavvikelse 27 ind/l och konfidensintervall (95 %) 26; 63. 81
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är liten till måttligt stor och domineras av kiselalger och Gonyostomum semen. Biomassan av Gonyostomum semen bedöms liten Växtplanktonbiomassan i april är lägre än i augusti och domineras framför allt av kiselalger men även Gonyostomum semen förekommer Biomassan av vårblommande kiselalger har varit måttligt stor men har minskat Cyanobakteriernas andel av den totala biomassan i augusti är mycket låg Antalet arter i Möckeln bedöms som högt och har inte förändrats över perioden Ögonlager är vanliga i Möckeln Gonyostomum semen fanns i Möckeln när provtagningarna påbörjades, släktingen Gonyostomum latum förekommer från 21 Indifferenta arter dominerar och de eutrofa arterna är något fler än de oligotrofa Växtplanktonsamhället i Möckeln tyder på måttligt näringsrika förhållanden Siktdjupet i Möckeln är litet och har minskat något under perioden Klorofyllhalten är låg och har inte förändrats under perioden Totalkvävehalten är hög och har ökat något under perioden Totalfosforhalten är hög men har minskat under perioden N/P-kvoten har stigit under perioden och är numera lika med eller över 3 Vattenfärgen har ökat under perioden Djurplanktonsamhället domineras av hjuldjur och totala antalet har, bortsett från en ökning i 26, minskat efter 21. Hinnkräftorna har minskat mellan 2 och 24, och efter en ökning i 26 minskat igen. Den ekologiska statusen i Möckeln bedöms som god. Växtplanktonbiomassan i augusti har varit måttligt stor enbart ett av de tio undersökta åren och växtplanktonbiomassan i april har sjunkit de senaste fem åren. Biomassan av Gonyostomum semen bedöms som liten och har inte ökat under perioden. Klorofyllhalten är låg och har inte ökat under perioden. 82
Osbysjön Sjöbeskrivning Osbysjön ligger inom Helge ås avrinningsområde i norra Skåne i Osby kommun, vid tätorten Osby. Sjön ligger på 2 71.5 m över havet, arean är 5 km och sjön är grund med ett medeldjup på 1.4 m och ett maxdjup på 5.5 m. En ö delar sjön i två delar. Vattnet är måttligt näringsrikt och starkt färgat. Tillrinningsområdet består till största delen av löv- och barrskog. Det stora tillrinningsområdet till sjön gör att vattnet har en snabb omsättningstid. Helge å och Drivån rinner in i sjön, som avvattnas genom Helge å. Bild 1. Nålflagellaten gubbslem Gonyostemum semen dominerar Osbysjöns växtplanktonsamhälle. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,4 och 2,4 mg/liter med ett medelvärde på 1,4 mg/liter (Fig. 1). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till måttligt hög och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Den ekologiska statusen bedöms som hög till god de enskilda åren och medelvärdet som god ekologisk status (Bedömningsgrunder 27). Det går inte att se någon trend till ökning eller minskning av biomassan under perioden. Den alg som främst dominerar biomassan är Gonyostomum semen följt av rekylalger och kiselalger. Biomassan av Gonyostomum semen bedöms vissa år som måttligt hög vilket innebär att Gonyostomum semen kan vara besvärsbildande i Osbysjön. Biomassa augusti 2,5 2 mg/l 1,5 1,5 God status Hög status 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Den totala biomassan i augusti, år 2-29 i Osbysjön. Den streckade linjen visar gränsen mellan god och hög ekologisk status. Medelvärde 1,4 mg/l med standardavvikelse,7 och konfidens intervall (95 %),93; 1,8. 83
Biomassa april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,3 och 1,1 mg/l med ett medelvärde på,49 mg/l (Fig. 2). Biomassan domineras av kiselalger, monader, rekylalger och Gonyostomum semen. Den totala biomassan i april är liten, även kiselalgernas biomassa är låg. Biomassa april 2,5 2, = Biomassa total = Biomassa kiselalger 1,5 mg/l 1,,5, 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Biomassan i april 2 till 29 i Osbysjön. Medelvärde,49 mg/l med standardavvikelse,34 och konfidensintervall (95 %),28;,7. Andel cyanobakterier i augusti Andelen cyanobakterier av den totala biomassan är låg i Osbysjön och varierar mellan och 7,2 % med ett medelvärde på 1, %. Den ekologiska statusen med avseende på cyanobakteriernas andel är hög. Biomassan av cyanobakterier bedöms alla år som mycket liten. Antalet arter Antalet arter i augusti varierar mellan 24 och 79 med ett medelvärde på 47 (Fig. 3). De enskilda åren bedöms antalet arter som lågt till mycket högt och medelvärdet som måttligt högt. Mellan 1999 och 28 sjunker artantalet markant men den neråtgående trenden bryts av det höga artantalet år 29. Det är svårt att avgöra om antalet arter har verkligen förändrats över perioden eller om variationen går att hänföra till den naturliga variationen. 84
Antal arter 9 8 7 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antalet arter i augusti åren 1978-29 i Osbysjön. Medelvärde 47 med standardavvikelse 14 och konfidensintevall (95 %) 42; 51. Fördelning av alggrupper Den mest artrika gruppen är grönalgerna följt av kisel- och guldalger. Guldalgernas andel minskar något under perioden medan gruppen övriga alger ökar. I gruppen övriga alger ingår bland annat ögonalgerna vars andel varierar mycket mellan åren. Växtplanktonsamhället och förändringar Ögonalger är mycket vanliga i Osbysjön men antalet arter varierar mycket mellan åren, upp till 8 arter kan förekomma samma år. En del arter av guldalger har försvunnit under perioden; Bitrichia chodatii var vanlig på 199-talet men förekommer alltmer sällan, Stichogloea doederleinii förekommer av och till i artlistan men försvinner helt efter 1999. Många arter av guldalger inom släktena Dinobryon och Mallomonas minskar i både i antal och i frekvens ( från frekvens 2, vanligt förekommande till frekvens 1, förekomst av enstaka individer) från 1999 och framåt. Detsamma gäller kiselalgerna Asterionella formosa, Rhizosolenia longiseta och Acanthoceras zachariasii som minskar i frekvens även om de fortfarande förekommer varje år. Grönalgssläktet Cosmarium var vanligt på 199-talet men verkar ha försvunnit på 2-talet, sista noteringen 2. En alg som förekommer varje år i Osbysjön är dinoflagellaten Ceratium hirundinella och från 1996 får den sällskap av en släkting, Ceratium furcoides. Gubbslem, Gonyostomum semen, hittades första gången i Osbysjön198 och från år 1994 förekommer den varje år. Släktingen Gonyostomum latum registrerades första gången 1996 och förekommer sedan sporadiskt. 85
Oligotrofa, indifferenta och eutrofa arter De indifferenta arterna dominerar i Osbysjön och kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är de flesta år större än 1, medelvärde 1,9, vilket innebär att de eutrofa arterna är fler än de oligotrofa arterna. De eutrofa arterna tenderar att öka något över perioden. Kvot E/O 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 Figur 4. Kvoten mellan oligotrofa och eutrofa arter i augusti i Osbysjön. Medelvärde 1,9 med standardavvikelse,95 och konfidensintervall (95 %) 1,5; 2,2. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då eutrofa och oligotrofa arter är lika många. 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan,55 och 2 meter med ett medelvärde på 1, meter (Fig 5). De enskilda åren klassas siktdjupet som mycket litet till litet och medelvärdet som litet. Över tidsperioden minskar siktdjupet i Osbysjön. Siktdjup 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28,5 1 meter 1,5 2 86 2,5 Figur 3. Siktdjupet i augusti, år 1976 och 29 i Osbysjön. Data saknas för 24 och 27-8. Medelvärde1, m med standardavvikelse,4 och konfidensintervall (95 %),9; 1,2. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket litet och litet siktdjup.
Klorofyll Klorofyllhalterna i Osbysjön varierar kraftigt, mellan,95 och 45 µg/l, med ett medelvärde på 12 µg/l (fig. 4). De enskilda åren bedöms halterna som mycket låga till mycket höga halter och medelvärdet som måttligt högt. Under perioden har halterna ökat. Klorofyll 5 45 4 35 3 µg/l 25 2 15 1 5 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 4. Klorfyllhalter i augusti mellan åren 1976 och 29 i Osbysjön. Data saknas för åren 1976-78, 1984 och 25. Medelvärde 12 µg/l med standardavvikelse 9,7 och konfidensintervall (95 %) 8,1; 15. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 69 och 16 µg/l med ett medelvärde på 116 (fig. 5). De enskilda åren bedöms halterna som höga till mycket höga och medelvärdet som högt. Totalkvävehalten i Osbysjön tenderar att öka under perioden. 87
Total-N 2 18 16 14 12 µg/l 1 8 6 4 2 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 5. Totalkvävehalten i augusti åren 1976-29 i Osbysjön. Medelvärde 116 µg/l med standardavvikelse 237 och konfidensintervall (95 %) 182; 1244. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 1 och 81 µg/l med ett medelvärde på 36 µg/l (fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som låg till mycket hög och medelvärdet som hög halt. Det går inte att se någon tydlig trend till att fosforhalterna vare sig ökar eller minskar i Osbysjön under tidsperioden. Total-P 1 9 8 7 6 µg/l 5 4 3 2 1 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 88 Figur 6. Totalfosforhalterna i augusti mellan åren 1976 och 29 i Osbysjön. Data saknas för år 25. Medelvärde 36 µg/l standardavvikelse 12 och konfidensintervall (95 %) 32; 41. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter.
N/P-kvot Kvoten i augusti varierar mellan 16 och 14 med ett medelvärde på 36 (Fig. 7). Kvoten är stabil under perioden och oftast över 2 viket tolkas som att det råder balans mellan kväve och fosfor i Osbysjön. N/P-kvot 16 14 12 1 8 6 4 2 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 7. N/P-kvoten i augustin 1976 till 29 i Osbysjön. Data saknas för år 1994. Medelvärde 36 med standardavvikelse 21 och konfidensintervall (95 %) 29; 43. Den streckade linjen markerar kvoten 3. Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar kraftigt, mellan 7 och 65 med ett medelvärde på 22 (Fig. 8). De enskilda åren bedöms vattnet som betydligt färgat till starkt färgat och medelvärdet som starkt färgat. Vattenfärgen ökar under tidsperioden. Vattenfärg 7 6 5 mg Pt/l 4 3 2 1 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 8. Vattenfärgen i augusti år 1976-29 i Osbysjön. Data saknas för 1991 och 25. Medelvärde 22 Pt/l standardavvikelse 13 och konfidensintervall (95 %) 177; 267. 89
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Osbysjön består till största del av hjuldjur, medan hopp- och hinnkräftor förekommer till ungefär lika stor del (Figur 9). Totalmängden djurplankton har minskat betydligt mellan 2 och 23, har visat en tillfällig mycket stark ökning under 26 och låga mängder under 27 och 28. 16 14 12 1 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 8 6 4 2 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 9. Mängd (antal/l) av hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Osbysjön, år 2-28. Data från en provtagning per år, data för 24 och 25 saknas. Medelvärde 629 ind/l med standardavvikelse 52 ind/l och konfidensintervall (95 %) 257; 11. Mängden hinnkräftor är hög under de flesta åren i Osbysjön, utom under 23 och 27. (Figur 1). Man kan konstatera en svag minskning i mängden mellan 2 och 28. antal/l 8 7 6 5 4 3 2 1 Hinnkräftor 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 1. Mängd hinnkräftor (ind/l) i augusti i Osbysjön, år 2-28. Data från en provtagning per år. Värden för 24 och 25 saknas. Medelvärde 49 ind/l med standardavvikelse 25 ind/l och konfidensintervall (95 %) 3; 67. 9
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är liten men mängden Gonyostomum semen kan vissa år vara besvärsbildande Växtplanktonbiomassan i april är liten men har ökat under perioden Andelen cyanobakterier i augusti är låg, så även biomassan av cyanobakterier och den ekologiska statusen med avseende på cyaonbakteriernas andel bedöms som hög Antalet arter bedöms som måttligt hög och en neråtgående trend från 1999 bryts av ett högt artantal år 29 Grönalger förekommer med flest arter följt av kisel- och guldalger Ögonalger är vanliga i Osbysjön En del arter av guldalger har försvunnit under perioden och de som fortfarande finns kvar minskar i frekvens En del arter av kiselalger minskar också i frekvens under perioden Gonyostomum semen noterades första gången i Osbysjön 198 och släktingen G. latum år 1996 De indifferenta arterna dominerar i Osbysjön och det finns fler eutrofa arter än oligotrofa arter Växtplanktonsamhället i Osbysjön tyder på måttligt näringsrika förhållanden Siktdjupet är litet och har minskat under perioden möjligtvis på grund av den stigande vattenfärgen Klorofyllhalten är måttligt hög och har ökat under perioden. Totalkvävehalten är hög, på gränsen still mycket hög, över perioden och någon förändring går att inte att se Totalfosforhalten är hög och någon minskning av halten har inte skett under perioden N/P-kvoten är stabil, över perioden och har varken ökat eller minskat Vattenfärgen i Osbysjön bedöms som starkt färgad och har ökat under perioden Djurplanktonsamhället består till största del av hjuldjur, och totalmängden har minskat något. Mängden hinnkräftor har minskat lite mellan 2 och 28, och har varit särskilt låg under 23 och 27. Den sammantagna ekologiska statusen för Osbysjön bedöms som måttlig baserat på att mängden Gonyostomum semen kan vara besvärsbildande. Dessutom har klorofyllhalten har ökat under perioden och värden som bedöms som höga har uppmätts de sista tio åren av perioden. 91
Råbelövssjön Sjöbeskrivning Råbelövssjön ligger inom Helge ås avrinningsområde några kilometer nordost om Kristianstad i Kristianstad kommun. Sjön består av en stor bassäng utan större vikar och är belägen på 1.9 m över havet med en area på 6.3 km 2. Medeldjupet är 5.3 m och maxdjupet är 11 m. Större delen av tillrinningsområdet utgörs av jordbruksmark och vattnet är måttligt näringsrikt med tidvis förkommande algblomningar. Tillrinningen utgörs till stor del av grundvatten och sjön avvattnas genom Råbelövskanalen. Bild 1. Pansarflagallaten Ceratium hirundinella kan förekomma i mycket stora mängder i Råbelövssjön. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan 1,1 och 29 mg/liter med ett medelvärde på 1 mg/liter (Fig 1). Biomassa klassas som liten till mycket stor de enskilda åren och medelvärdet som mycket stor biomassa (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Den ekologiska statusen med avseende på biomassa i augusti bedöms som god till dålig de enskilda åren och medelvärdet som otillfredställande status (Bedömningsgrunder 27). De alggrupper som dominerar biomassan är främst dinoflagellaten Ceratium hirundinella och cyanobakteriesläktena Anbaena och Pseudoanabena. Biomassan har minskat markant under tidsperioden. Biomassa augusti mg/l 35 3 25 2 15 1 5 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Den totala biomassan i augusti, år 2-29 i Råbelövssjön. Medelvärde 1 mg/l med standardavvikelse 8,6 och konfidensintervall (95 %) 4,7; 15. 92
Biomassa april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,4 och 5,5 mg/l med medelvärdet 2,7 mg/l (Fig. 2). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till mycket stor och medelvärdet som stor biomassa. Det är framförallt kiselalger, guldalger och pansarflagellater som dominerar. Biomassan av vårblommande kiselalger bedöms som liten till stor de enskilda åren och medelvärdet, 1,4 mg/l som måttligt stor biomassa. Någon tydlig trend till att biomassan i april ökar eller minskar går inte att se. Biomassa april 6 5 = Biomassa total = Biomassa kiselalger 4 mg/l 3 2 1 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Växtplanktonbiomassa i april i Råbelövssjön 2 till 29. Medelvärde 2,7 mg/l med standardavvikelse 1,5 och konfidensintervall (95 %) 1,8; 3,6. Andelen cyanobakterier i augusti Andelen cyanobakterier av den totala biomassan varierar mycket i Råbelövssjön, mellan och 92 % med ett medelvärde på 35 %. Den ekologiska statusen bedöms som hög till dålig de enskilda åren och medelvärdet som måttlig status. Biomassan av cyanobakterier varierar också mycket under tidsperioden, mellan och 15 mg/liter, och bedöms som mycket liten till mycket stor biomassa. Antalet arter Under tidsperioden varierar antalet arter mellan 11 och 49 med ett medelvärde på 3 arter (Fig. 3). Antalet arter bedöms som lågt till måttligt högt de enskilda åren och medelvärdet ligger på gränsen mellan lågt och måttligt högt antal. Antalet arter i Råbelövssjön har ökat under tidsperioden och det är framför allt i gruppen cyanobakterier ökningen syns men även grönalgerna ökar. 93
Antalet arter 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antalet arter i augusti åren 1978-29 i Råbelövssjön Medelvärde 3 med standardavvikelse 1 och konfidensintervall (95 %) 27; 34. Algrupper Den dominerande alggruppen i Råbelövssjön är cyanobakterierna följt av grönalgerna. Guldalger förekommer med få arter under hela perioden. Några större förändringar har inte skett under perioden. Växtplanktonsamhället och förändringar Pansarflagallaten Ceratium hirundinella kan förekomma i mycket stora mängder i Råbelövssjön liksom släktingen Ceratium furcoides. Cyanobakterier är mycket vanliga och kan förekomma med upp till 19 olika arter/släkten per år. Under första delen av perioden förekommer i medeltal 7,8 arter av cyanobakterier medan medeltalet är 12,2 arter för den senare delen av perioden. Ökningen beror inte på att nya arter/släkten av cyanobakterier har noterats utan de arter som den första delen av perioden förekom vart tredje, vart fjärde år numera förekommer varje år. Detsamma gäller för grönalgerna, det vill säga, arterna förekommer mer frekvent under den senare delen av perioden. Gonyostomum semen har enbart noterats en gång Råbelövssjön, år 29. Häftalgen Chrysochromulina parva registrerades första gången år 1985 och förekommer sporadiskt fram till 21, sedan alla år på 2-talet. Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter Det är de indifferenta arterna tillsammans med de eutrofa som dominerar i Råbelövssjön. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är mycket hög, medelvärde 1. En betydande del av åren förkommer det inte några oligotrofa arter överhuvudtaget. Dock förekommer det fler oligotrofa arter den senare delen av perioden. 94
kvot E/O 25 2 15 1 5 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 4. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti i Råbelövssjön. Kvoten går ej att beräkna för åren 79-81, 83-84, 86-88, 9-91, 96, 1 och 25 då det inte förkom några oligotrofa arter. Medelvärde 1 med standardavvikelse 4,8 och konfidensintervall (95 %) 8,2; 13. Siktdjup Siktdjupet varierar mellan,5 och 3,4 meter med ett medelvärde på 1,9 meter (Fig. 5). De enskilda åren bedöms siktdjupet som mycket litet till måttligt stort och medelvärdet som litet siktdjup. Sammantaget tenderar siktdjupet till att öka över perioden även om perioder med lägre siktdjup förekommer. Siktdjup 1 979 1 981 1 983 1 985 1 987 1 989 1 991 1 993 1 995 1 997 1 999 2 1 2 3 2 5 2 7 29 1 2 meter 3 4 5 Figur 5. Siktdjupet i augusti 1979 och 29 i Råbelövssjön. Värden saknas för 1998 och 27-8. Medelvärde 1,9 m med standardavvikelse,7 och konfidensintervall (95 %) 1,6; 2,1. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt stort siktdjup. 95
Klorofyll Klorofyllhalterna i augusti varierar mellan < 1 och 2 g/liter med ett medelvärde på 31 (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som mycket låg till mycket hög och medelvärdet som hög halt. Värdena varierar mycket kraftigt, perioder av sjunkande halter bryts av höga värden. Sammantaget har klorofyllhalten sjunkit under perioden. Klorofyll 1 Värdet för år 1979 är 2 g/liter 8 6 /l µg 4 2 1979 1981 198 3 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 2 9 Figur 6. Klorfyllhalter i augusti mellan åren 1979 och 29 i Råbelövssjön. Värdet för 27 är ett < -värde, markerat med ljusgrönt och har uteslutits i beräkningarna av medelvärdet, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 31 µg/l standardavvikelse 38 och konfidensintervall (95 %) 18; 45. Observera att stapeln för 1979 inte visas i sin fulla längd. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten varierar mellan 41 och 17 g/liter med ett medelvärde på 763 g/liter (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halten som måttligt hög till mycket hög och medelvärdet som hög halt. Halten sjunker i början av perioden men stabiliseras därefter. 96
Total-N 2 18 16 14 12 µg/l 1 8 6 4 2 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalkvävehalten i augusti åren 1979 till 29 i Råbelövssjön. Medelvärde 763 µg/l med standardavvikelse 255 och konfidensintervall (95 %) 673; 852. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 17 och 14 g/liter med ett medelvärde på 51g/liter (Fig. 8). De enskilda åren bedöms halten som måttligt hög till extremt hög och medelvärdet som mycket hög halt. Under perioden har totalfosforhalten sjunkit och medelvärdet för de sista tio åren av perioden är 37 g/liter, vilket bedöms som hög halt. Total-P 16 14 12 1 µg/l 8 6 4 2 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Totalfosforhalterna i augusti 1979 till 29 i Råbelövssjön. Medelvärde 51 µg/l med standardavvikelse 26 och konfidensintervall (95 %) 42; 6. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. 97
N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 6 och 45 med ett medelvärde på 18 (Fig. 9). Råbelövssjön har en låg N/P-kvot och även om kvoten ökat under perioden är den fortfarande under 3 de flesta år. N/P-kvot 5 4 3 2 1 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 9. N/P-kvoten i augusti 1979 till 29 i Råbelövssjön. Medelvärde 18 med standardavvikelse 8 och konfidensintervall 15; 21. Den streckade linjen markerar kvoten 3. Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 5 och 4 mg Pt/liter med ett medelvärde på 23 mg Pt/liter (Fig. 1). De enskilda åren bedöms Råbelövssjöns vatten som obetydligt färgat till måttligt färgat och medelvärdet som svagt färgat vatten. Sammantaget under perioden har inte vattenfärgen vare sig ökat eller minskat. Vattenfärg 6 5 4 mg Pt/l 3 2 1 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 gur 1. Vattenfärgen i augusti år 1979-29 i Råbelövssjön. Medelvärde 23 Pt/l med standardavvikelse 1 och konfidensintervall (95 %) 19; 27. 29 Fi 98
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Råbelövssjön består till största delen av hjuldjur utom under 2, då hoppkräftor dominerade samhället (Figur 11). Totalmängden djurplankton ökade till 3694 ind/l under 22, minskade sedan betydligt till 26 och har därefter ökat något igen till värden kring 4 ind/l under 27 och 28. Djurplankton 375 35 325 Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur 3 75 5 25 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 11. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti månad i Råbelövssjön mellan 2 och 28. Notera att y-axeln inte är sammanhängande, värden mellan 74 och 3 ind/l visas inte. Data kommer från en provtagning per år, data för 25 saknas. Medelvärde 753 ind/l med standardavvikelse 124 ind/l och konfidensintervall (95 %) -82; 1587. Mängden hinnkräftor varierade på en rätt låg nivå (mellan och 3 ind/l) tills 28, då mängden ökade till 9 ind/l (Figur 12). 1 Hinnkräftor 75 antal/l 5 25 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 12. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Råbelövssjön, år 2-28. Data kommer från en provtagning per år, data för 25 saknas. Medelvärde 45 ind/l med standardavvikelse 27 ind/l och konfidensintervall (95 %) 4; 44. 99
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är hög men har minskat markant under perioden I augustiproverna är det pansarflagellaten Ceratium hirundinella som dominerar tillsammans med cyanobakterier Växtplanktonbiomassan i april är lägre än i augusti och domineras av kiselalger, guldalger och pansarflagellater Andelen cyanobakterier i augusti är många år hög och den ekologiska statusen bedöms som måttlig Antalet arter i augusti i Råbelövssjön klassas på gränsen mellan lågt och måttligt Antalet arter har ökat under perioden och det är främst cyanobakterier som förekommer med fler arter men även grönalgernas artantal har ökat Den dominerande alggruppen är cyanobakterierna följt av grönalgerna Eutrofa och indifferenta arter dominerar i augusti i Råbelövssjön Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är mycket hög och många år under perioden förekommer det inga oligotrofa arter alls Siktdjupet i augusti bedöms som litet men har ökat under perioden Klorofyllhalten i augusti är hög och varierar kraftigt under åren, sammantaget har halten sjunkit Totalkvävehalten i augusti är hög och efter en minskning i början av perioden stabiliseras värdena Totalfosforhalten i augusti är mycket hög men sjunker under perioden och de sista tio åren av perioden bedöms halten som hög N/P-kvoten stiger under perioden Råbelövssjöns vatten bedöms som svagt färgat och har inte ökat under perioden Djurplanktonsamhället består till största delen av hjuldjur och totalmängden har, efter en betydlig minskning tills 26, ökat lite under 27 och 28. Mängden hinnkräftor är relativt låg i Råbelövssjön med undantag av en hög mängd under 28. Den ekologiska statusen i Råbelövssjön bedöms vara på gränsen mellan otillfredsställande och måttlig. Extremt höga värden på augustibiomassan i början av perioden, höga biomassavärden i april tillsammans med hög andel cyanobakterier gör att statusen bedöms som otillfredsställande. 1
Sjöar i Rönne ås avrinningsområde Material Växt- och djurplanktonprover har årligen samlats in och analyserats inom Samordnad recipientkontroll för Rönne å. Den samordnade recipientkontrollen startade i Rönne ås avrinningsområde 1978, men i detta projekt har vi endast haft tillgång till djurplanktondata fr.o.m. 1982. Planktondata är i de flesta fall augustivärden men någon enstaka gång händer att proverna samlats in i början av september istället. Detta anges inte specifikt i rapporten. Växtplanktonbiomassan i augusti och april har bedömts efter Naturvårdsverket 1999 och bedömningen av ekologisk status efter Willén 27. Växtplanktonbiomassan i april har bedömts efter Biomassa medel maj till september då bedömningsgrunder saknas för totalbiomassa i april. Även vårblommande kiselalger har bedömts enligt Naturvårdsverkets 1999 så också biomassan av Gonyostomum semen. Antalet arter har bedömts enligt Naturvårdsverket 1996. För bedömning av siktdjup, klorofyll, totalkvävehalt, totalfosforhalt och vattenfärg har data hämtats från SLU databas. Värdena är i de flesta fall augusti-värden men någon enstaka gång är värdena från september. Detta anges inte specifikt i texten. N/P-kvoten har beräknats från totalkvävehalten och totalfosforhalten. Bedömningen av siktdjup, klorofyll, totalkvävehalt, totalfosforhalt och vattenfärg har gjorts efter Naturvårdsverket1999. Växtplanktondata för sjöarna i Rönne ås avrinningsområde Hjälmsjön, Rössjön, Västerjön och Östra Sorrödssjön finns mellan åren 1978-198 och 1982-29 tyvärr saknar vi data för 1981. 11
Hjälmsjön Sjöbeskrivning Hjälmsjön ligger inom Rönne ås avrinningsområde vid den sydöstra delen av Örkelljunga i Örkelljunga kommun. Sjön ligger 76.34m över havsnivån och är liten (1.16km2) och relativt grund (medeldjup 4m, maxdjup1m). Största tillflöde är den mycket bruna och näringsrika Pinnån. Tillrinningsområdet domineras av skog med både löv- och barrträd och det finns ett flertal våtmarker. Detta medför att även Hjälmsjön har brunt och näringsrikt vatten. Bild 1. En för sjön ny kiselalgart, Actinocyclus octonarius, noterades 26 och 27. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,48 och 4,2 mg/liter med ett medelvärde på 1,7 mg/liter. De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till stor och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverket 1999). Den ekologiska statusen med avseende på totalbiomassa i augusti bedöms som hög till måttlig de enskilda åren och medelvärdet som god status (Bedömningsgrunder 29). Det är främst Gonyostomum semen och cyanobakterier som bidrar till biomassan. Biomassan av Gonyostomum semen klassas som liten till måttlig stor vilket innebär att algen vissa år kan vara besvärsbildande. Det är framför allt olika arter av cyanobakterien Anabaena som återfinns beräkningarna av biomassan. Biomassan de senaste fyra åren har minskat jämfört med tidigare år. Biomassa augusti 5 4 mg/l 3 2 Måttlig status God status 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassan i augusti år 1997-29 i Hjälmsjön. Medelvärde 1,7 mg/l med standardavvikelse 1,2 och konfidensintervall (95 %) 1,1; 2,3. Den streckade linjen markerar gränsen mellan god och måttlig status. 12
Biomassa april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,17 och 1,2 mg/liter med ett medelvärde på,4 mg/liter, vilket bedöms som liten biomassa. Det är främst så kallade monader och rekylalger som dominerar biomassan men Gonyostomum semen förekommer också sedan 24. Kiselalgerna utgör en mycket liten del av biomassan i april. Biomassan i april har varken ökat eller minskat under perioden. Biomassa april 5 4 = Biomassa total = Biomassa kiselalger 3 2 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Biomassan i april år 1997 till 29 i Hjälmsjön. Medelvärde,4 mg/l med standardavvikelse,25 och konfidensintervall (95 %),31;,49. Andel cyanobakterier i augusti Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti varierar mellan och 69 % med ett medelvärde på 21 %. Den ekologisk status med avseende på andel cyanobakterier bedöms som hög till otillfredsställande de enskilda åren och medelvärdet som god status (Bedömningsgrunder 27). Biomassan av cyanobakterier varierar mellan,3 och 2,9 mg/liter med ett medelvärde på,6 mg/liter vilket bedöms som mycket liten till stor biomassa de enskilda åren och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverket 1999). Antalet arter Antal arter i augusti varierar mellan 15 och 56 med ett medelvärde på 39 arter (Fig. 3). Artantalet bedöms som mycket lågt till högt de enskilda åren och medelvärdet som måttligt högt. Artantalet varierar kraftigt mellan åren och någon trend till ökning eller minskning av antalet arter över perioden går inte att urskilja. 13
Antal arter augusti 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antalet arter i augusti 1978-29 i Hjälmsjön. Data för 1981 saknas. Medelvärde 39 med standardavvikelse 1 och konfidensintervall 36; 43. Alggrupper Den alggrupp som förekommer med mest arter i augusti är grönalgerna följt av kiselalgerna. Under perioden har andelen guldalger minskat men någon motsvarande ökning i någon annan algrupp går inte att se utan det rör sig variationer inom de andra grupperna. Växtplanktonsamhället och förändringar Under perioden är det många arter som minskar i frekvens, det vill säga arterna förekommer fortfarande men algerna förekommer i betydligt mindre mängd. Under perioden har antalet guldalger minskat, vissa arter av guldalgen Dinobryon t ex D. sertularia och D. sociale försvinner helt medan de arter som fortfarande förekommer minskar i frekvens, t ex divergens. Även arter av guldalgssläktet Mallomonas minskar i frekvens, likaså släktet Uroglena. Detsamma gäller dinoflagellaterna Ceratium hirundinella och C. furcoides som har minskat i frekvens de senaste tio åren. På samma sätt förhåller det sig med kiselalgerna Asterionella formosa och Rhizosolenia longiseta som förekommer alla år men med färre individer de senaste tio åren. Gubbslem, Gonyostomum semen, fanns i Hjälmsjön när planktonundersökningarna startade år 1978 och förekommer sedan rikligt de flesta år. Ögonalger har också förekommit i sjön sedan 1978 och förekommer med upp till fyra arter per år. En ny kiselalgart, Actinocyclus octonarius, noterades 26 och 27. 14
Oligotrofa, indifferenta och eutrofa arter Det är de indifferenta arterna som dominerar i Hjälmsjön i augusti. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är över 1, medelvärde 2,, vilket innebär att det finns fler eutrofa än oligotrofa arter. Kvoten tenderar vare sig att minska eller öka under perioden. Kvot E/O 4, 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 4. Kvoten mellan oligottrofa och eutrofa arter i augusti i Hjäälmsjön 1978 till 29. Data saknas för år 1981. Medelvärde 2, med standardavvikelse,82 och konfidensintervall (,95 %) 1,7; 2,3. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då eutrofa och oligotrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan,9 och 2,5 meter med ett medelvärde på 1,6 (Fig. 5). De enskilda åren bedöms siktdjupet som mycket litet till måttligt stort och medelvärdet litet siktdjup. Det syns inga tydliga förändringar i siktdjupet under perioden. Siktdjup 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 1 meter 2 3 4 5 Figur 5. Siktdjupet i augusti år 1987-29 i Hjälmsjön. Medelvärde 1,6 m med standardavvikelse,5 och konfidensintervall (95 %) 1,4; 1,8. Den streckade linjen markerar gränsen mellan mycket litet och litet siktdjup. 15
Klorofyll Klorofyllhalten varierar mellan 4,2 till 29 µg/l med ett medelvärde på 13 µg/l (Fig. 6) De enskilda åren bedöms halten som låg till hög och medelvärdet som måttligt hög halt. Halterna varierar mycket under perioden och det är svårt att utläsa några tydliga förändringar, möjligtvis kan man se en svag trend till att klorofyllhalten minskar något. Klorofyll 4 35 3 25 µg/l 2 15 1 5 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Fi gur 6. Klorofyllhalter i augusti 1987-29 i Hjälmsjön. Värdet för 22 är ett < -värde och markerat med ljusgrönt, värdet har uteslutits ur beräkningarna för medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 13 µg/l med standardavvikelse 7,4 och konfidensintervall (95 %) 1; 16. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. 16
Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 58 och 17 µg/l med ett medelvärde på 856 (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halterna som måttligt höga till mycket höga och medelvärdet som högt. Under perioden syns ingen tydlig trend till var sig minskning eller ökning av totalkvävehalterna. Total-N 2 16 µg/l 12 8 4 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalkvävehalter i augusti år 1987-28 i Hjälmsjön. Medelvärde 856 µg/l standardavvikelse 233 och konfidensintervall (95 %) 76; 951. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 8 och 55 µg/l med ett medelvärde på 26 µg/l (Fig. 8). De enskilda åren bedöms halten som låg till mycket hög och medelvärdet som hög halt. Under perioden minskar av totalfosforhalten något. Total-P 1 8 µg/l 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Totalfosforhalter i augusti år 1987-29 i Hjälmsjön. Medelvärde 26, µg/l med standardavvikelse 11,9 och konfidensintervall (95 %) 21,2; 3,9. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. 17
N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 15 och 73 med ett medelvärde på 38 (Fig. 9). Kvoten har ökat sedan 1994 och har de senaste tio åren legat över eller lika med 3 vilket indikerar att Hjälmsjön har ett kväveöverskott. N/P-kvot 1 8 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 9. N/P-kvot i augusti år 1987-28 i Hjälmsjön. Medelvärde 38 med standardavvikelse 15 och konfidensintervall (95 %) 32; 44. Den streckade linjen markerar kvoten 3. Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar kraftigt, mellan 5 och 25, mg Pt/l med ett medelvärde på 113 mg Pt/l (Fig 1). Hjälmsjöns vatten bedöms som måttligt till starkt färgat de enskilda åren och medelvärdet som starkt färgat. Vattenfärgen har ökat något under perioden. Vattenfärg mg Pt/l 3 25 2 15 1 5 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 1. Vattenfärgen i augusti år 1987-29 i Hjälmsjön. Medelvärde 113 Pt/l med standardavvikelse 52 och konfidensintervall (95 %) 92; 135. 18
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Hjälmsjön består till största delen av hjuldjur, med växlande andelar av hopp- och hinnkräftor (Figur 11). Efter en kraftig ökning mellan 1997 och 2 har totalmängden djurplankton minskat till låga värden igen, med undantag av 26 och 29. 6 5 4 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 3 2 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 11. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Hjälmsjön, år 1997-29. Data kommer från en provtagning per år, data för 28 saknas. Medelvärde 312 ind/l med standardavvikelse 148 ind/l och konfidensintervall (95 %) 228; 396. Mängden hinnkräftor har ökad betydligt mellan 1998 och 22, och sedan dess minskat till mycket låga värden (7 ind/l; Figur 12). 7 6 5 Hinnkräftor antal/l 4 3 2 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 12. Mängden hinnkräftor (ind/l) under augusti i Hjälmsjön, år 1997-29. Data kommer från en provtagning per år, data för 28 saknas. Medelvärde 25 ind/l med standardavvikelse 16 ind/l och konfidensintervall (95 %) 16; 34. 19
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är flertalet år liten och domineras av Gonyostomum semen och cyanobakterier Den ekologiska statusen med avseende på växtplanktonbiomassa i augusti klassas som god men den rikliga förekomsten av Gonyostomum semen kan vara besvärsbildande vilket gör att statusen bedöms som måttlig Växtplanktonbiomassan i april är liten och biomassan av kiselager är mycket liten Andelen cyanobakterier i augusti är flertalet år liten och den ekologiska statusen bedöms som god Artantalet i Hjälmsjön är måttligt högt och har inte förändrats över perioden Den vanligaste alggruppen är grönalgerna Guldalgerna har minskat under perioden Många arter av guldalger, kiselalger och dinoflagellater har minskat i frekvens under perioden, det vill säga de förekommer med lägre antal individer Gonyostomum semen förekommer i höga frekvenser En ny kiselalg har noterats i Hjälmsjön, Indifferenta arter dominerar och eutrofa arter är vanligare än oligotrofa arter Sammantaget tyder Hjälmsjöns växtplanktonsamhälle på måttligt näringsrika förhållanden Siktdjupet är litet och har inte förändrats under perioden Klorofyllhalten är måttligt hög och under perioden har halten möjligen sjunkit något Totalkvävehalten är hög och har inte förändrats under perioden Totalfosforhalten är hög men har minskat något under perioden N/P-kvoten har ökat under perioden och är över eller lika med 3 från i mitten av 9-talet Hjälmsjöns vatten är starkt färgat och har blivit något mer färgat under perioden Djurplanktonsamhället i Hjälmsjön består till största delen av hjuldjur, och efter en kraftig ökning mellan 1997 och 2 har totalmängden djurplankton minskat till låga värden igen, med undantag av 26 och 29. Mängden hinnkräftor har ökad betydligt mellan 1998 och 22, och sedan dess minskat till mycket låga värden. Den ekologiska statusen i Hjälmsjön är svårbedömd eftersom Gonyostomum semen ofta förekommer i höga frekvenser och många år utgör en betydande del av växtplanktonbiomassan. Biomassan kan underskattas i sjöar med hög förekomst av Gonyostomum semen då arten tål konservering dåligt och cellerna sprängs sönder och inte syns i mikroskop. Biomassan av Gonyostomum semen tycks dock minskat de senare åren av perioden vilket kan stämma eftersom även klorofyllhalten minskat. 11
Rössjön Sjöbeskrivning Rössjön är en måttlig näringsrik sjö inom Rönne ås avrinningsområde. Sjön ligger i Ängelholms kommun, nordost om Ängelholm vid Hallandsåsen 66.4m över 2 havsnivån. Sjön är 3.8 km stor och ganska djup med ett medeldjup på 1.4 m och ett maxdjup på 23.6 m. Tillrinningsområdet består till största delen av skog och ger ett betydligt färgat vatten. Sitt största tillflöde får Rössjön från Västersjön men även ett flertal mindre bäckar som delvis härleder från våtmarker avvattnas till sjön. Från sjön rinner Rössjöholmsån ner mot Rönne å. Flytblads- och undervattensväxtsamhället i Rössjön är mycket artrikt och här finns den rödlistade kolonibildande cyanobakterien sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii). Bild 1. Blågrönalgen Woronichinia naegeliana dominerar Rössjönsjöns växtplanktonsamhälle. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,7 och 4,9 mg/liter med ett medelvärde på 1,3 mg/liter (Fig 1). Rössjöns biomassa bedöms som liten till stor de enskilda åren och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverket 1999). Den ekologiska statusen med avseende på biomassa i augusti bedöms de enskilda åren som god till måttlig och medelvärdet som god status (Bedömningsgrunder 27). Den alggrupp som främst dominerar biomassan är cyanobakterierna och då framför allt arten Woronichinia naegeliana, även Gonyostomum semen förekommer men med mycket liten till liten biomassa. Under perioden har biomassan ökat något. 111
Biomassa augusti 6 5 4 mg/l 3 2 Måttlig status God status 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassa i augusti år 1997-29 i Rössjön. Medelvärde 1,3 mg/l med standardavvikelse 1,2 och konfidensintervall (95 %),7; 1,2. Den streckade linjen markerar gränsen mellan god och måttlig status. Biomassa april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,4 och 1,2 mg/l med ett medelvärde på,37 mg/l (Fig. 2). Biomassan bedöms som liten och domineras av rekyl-, guld- och kiselalger. Biomassan av kiselalger är liten eller mycket liten alla åren. Vissa år förekommer cyanobakterien Woronichinia naegeliana men i mycket små mängder. Aprilbiomassan har inte förändrats under perioden. Biomassa april 6 5 4 = Biomassa total = Biomassa kiselalger /l mg 3 2 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Växtplanktonbiomassa i april 1997 till 29 i Rössjön. Medelvärde,37 mg/l med standardavvikelse,29 med konfidensintervall (95 %),21;,53. 112
Andelen cyanobakterier Andelen cyanobakterier är hög under perioden, med undantag av 23, mellan 32 och 95 % med ett medelvärde på 49 %. Den ekologiska statusen med avseende på andel cyanobakterier av den totala biomassan i augusti bedöms som otillfredsställande (Bedömningsgrunder 27). Biomassan av cyanobakterier klassas de enskilda åren som liten till stor och medelvärdet (1,4 mg/l) som måttligt stor biomassa. Antalet arter Antalet arter varierar mellan 9 och 55 med ett medelvärde på 4 arter (Fig. 3). Artantalet bedöms som mycket lågt till högt de enskilda åren och medelvärdet som måttligt högt antal. Antalet arter har inte förändrats under perioden. Antal arter 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antalet arter i augusti 1978 till 29 i Rössjön. Data saknas för år 1981. Medelvärde 4 med standardavvikelse 11 och konfidensintervall (95 %) 36; 44. Alggrupper Den artrikaste gruppen är grönalgerna följt av kiselalger och cyanobakterier. Andelen cyanobakterier ökar något under perioden medan guldalgerna minskar. Växtplanktonsamhället och förändringar Cyanobakterien Woronichinia naegeliana förekommer alltid i höga frekvenser i augusti i Rössjön. Cyanobakteriernas andel ökar under perioden men ökningen beror inte på att nya arter tillkommit utan på att arter som förekom med flera års mellanrum under perioden börjar förekomma varje år istället. Dock tillkommer ett släkte av cyanobakterier på 199- talet, Aphanizomenon. En del arter av guldalgsläktet Dinobryon och Mallomonas försvinner under perioden och de arter som fortfarande förekommer är inte längre lika talrika. Många arter i Rössjön minskar i frekvens, d v s de förekommer fortfarande varje år men i lägre antal. Exempel på detta är kisealgerna Acanthoceras zachariasii och Asterionella formosa som minskar i frekvens även om de förekommer varje år, även dinoflagellaten Ceratium hirundinella har minskat i frekvens under 2-talet. Gonyostomum semen rapporteras första gången år 1983 och förekommer sedan nästan varje år men frekvenserna varierar, d v s algen har inte ökat i frekvens under perioden. Kiselalgen Aulacoseira alpigena tillkommer år 1995 och är därefter vanlig. 113
Eutrofa, indifferenta och oligotrofa arter De indifferenta arterna dominerar i Rössjön. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter är flertalet år över 1, medelvärde 1,4, vilket innebär att det finns fler eutrofa arter än oligotrofa arter i Rössjön (Fig. 4). Andelen eutrofa arter har ökat något under perioden. Kvot E/O 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 4. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1978 till 29 i Rössjön. Data saknas 1981. Medelvärde 1,8 med standardavvikelse,7 och konfidensintervall (95 %) 1,2; 1,7. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då antalet eutrofa och oligotrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet i augusti varierar mellan 1,2 och 4,1 meter med ett medelvärde på 3, meter (Fig. 5). De enskilda åren bedöms siktdjupet som litet till måttligt och medelvärdet som måttligt stort siktdjup. Under perioden har siktdjupet minskat. Siktdjup 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 1 meter 2 3 4 5 Fi gur 5. Siktdjupet i augusti år 1987-29 i Rössjön. Medelvärde 3, m med standardavvikelse,7 och konfidensintervall (95 %) 2,7; 3,3. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. 114
Klorofyll Klorofyllhalten i augusti varierar mellan,6 och 16 µg/l med ett medelvärde på 8,1 (Fig. 6). De enskilda åren klassas halten som mycket låg till måttligt hög och medelvärdet som låg halt. Under perioden tenderar klorofyllhalten att öka något. Klorofyll 25 2 µg/l 15 1 5 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 6. Klorofyllvärden i augusti år 1987 till 29 i Rössjön. Värden för 1993, 1997 och 23 är <. - värden och markerade med ljusgrönt och har uteslutits ur beräkningarna av medelvärde, standardavvikelse och konfidensintervall. Medelvärde 8,1 µg/l med standardavvikelse 3,3 och konfidensintervall (95 %) 6,6; 9, 5. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 63 och 13 µg/l med ett medelvärde på 837 µg/l (Fig. 7). Halterna bedöms som höga till mycket höga halter de enskilda åren och medelvärdet som hög halt. Någon tydlig förändring av totalkvävehalten under perioden går inte att urskilja. Total-N 2 175 15 125 µg/l 1 75 5 25 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 7. Totalkvävehalten i augusti år 1987 till 29 i Rössjön. Medelvärde 837 µg/l med standardavvikelse 17 och konfidensintervall (95 %) 767; 96. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt hög och hög halt. 115
Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 7 och 44 µg/l med ett medelvärde på 16 µg/l (Fig. 8). De enskilda åren bedöms halterna som låga till höga och medelvärdet som måttligt hög halt. Under perioden har halten sjunkit och medelvärdet för de senaste tio åren är 13 µg/l, vilket är på gränsen till låg halt. Total-P 5 4 µg/l 3 2 1 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Totalfosforhalter i augusti år 1987 till 29 i Rössjön. Medelvärde 16 µg/l med standardavvikelse 8,4 och konfidensintervall (95 %) 13; 2. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låg och måttligt hög halt. N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 16 och 111 med ett medelvärde på 6 (Fig. 9). Rössjön har en hög N/P-kvot vilket innebär att det finns ett kväveöverskott i sjön. Under perioden har kvoten ökat. N/P-kvot 12 1 8 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 9. N/P-kvot i augusti år 1987-29 i Rössjön. Medelvärde 6 med standardavvikelse 25 och konfidensintervall (95 %) 5; 71. Den streckade linjen markerar kvoten 3. 116
Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 15 och 7 mg Pt/liter med ett medelvärde på 4 (Fig. 1). Rössjöns vatten bedöms som svagt till betydligt färgat de enskilda åren och medelvärdet som måttligt färgat. Vattenfärgen i Rössjön har ökat något under perioden. Vattenfärg 1 8 mg Pt/l 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 1. Vattenfärgen i augusti år 1987-29 i Rössjön. Medelvärde 4 Pt/l med standardavvikelse 16 och konfidensintervall (95 %) 33; 46. 117
Djurplankton Antal i augusti Djurplanktonsamhället i Hjälmsjön består till stor del av hjuldjur men består vissa år även av stora andelar av hinn- eller hoppkräftor (Figur 11). Totalmängden av djurplankton varierar starkt mellan åren (mellan 58 och 528 ind/l) utan att man kan se en tydlig trend till varken ökning eller minskning i antal. 6 5 4 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 3 2 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 11. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti i Rössjön, år 1997-29. Data kommer från en provtagning per år, data för 2 och 28 saknas. Medelvärde 248 ind/l med standardavvikelse 153 ind/l och konfidensintervall (95 %) 158; 339. Hoppkräftorna i Rössjön varierar mellan 8 och 29 ind/l utom under 1997 och 1999, då värdena låg väldigt högt (5 respektive 115 ind/l; Figur 12). 12 Hinnkräftor 9 antal/l 6 3 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 12. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Hjälmsjön, år1997-29. Data kommer från en provtagning per år, data för 2 och 28 saknas. Medelvärde 29 ind/l med standardavvikelse 31 ind/l och konfidensintervall (95 %) 11; 47. 118
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är liten och den ekologiska statusen bedöms som god Biomassan i augusti domineras av cyanobakterier Under perioden har växtplanktonbiomassan i augusti ökat något Den totala växtplanktonbiomassan i april är liten och har varken ökat eller minskat under perioden Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti är i hög och den ekologiska statusen bedöms som otillfredsställande Biomassan av cyanobakterier i augusti bedöms som måttligt hög Antalet arter i augusti i Rössjön är måttligt högt och har inte förändrats under perioden Grönalgerna utgör den största gruppen och cyanobakterierna har ökat sin andel under perioden medan guldalgerna minskat Vissa arter av guldalger har försvunnit medan de kvarvarande arterna minskar i frekvens En del arter av kiselalger och pansarflagellater minskar också i frekvens Gonyostomum semen noterades första gången år 1983 och förekommer därefter i varierande frekvens Indifferenta arter dominerar i Rössjön och de eutrofa arterna andel är högre än de oligotrofas och andelen eutrofa arter har ökat under perioden Sammantaget tyder Rössjöns växtplanktonsamhälle på måttligt näringsrika förhållanden Siktdjupet har minskat något under perioden och bedöms som måttligt stort Klorofyllhalten bedöms som låg och under perioden har halten möjligtvis stigit något Totalkvävehalten är hög och halten har inte förändrats under perioden Totalfosforhalten är måttligt hög och har sjunkit något under perioden N/P-kvoten är hög och har stigit något under perioden Rössjöns vatten är måttligt färgat och vattenfärgen har ökat under perioden Den sammantagna ekologiska statusen för Rössjön bedöms som måttlig; biomassan i augusti är liten men domineras av cyanobakterier, andelen och biomassan av cyanobaktier är hög, biomassan i augusti tenderar till att ökat under perioden, andelen cyanobakterier har ökat under perioden likaså andelen eutrofa arter. 119
Västersjön Sjöbeskrivning Västersjön är en 4.5 km 2 stor sjö i Ängelholms kommun, nordost om Ängelholm vid Hallandsåsen. Sjön ligger inom Rönne ås avrinningsområde 66.4 m över havsnivån och är relativt grund med ett medeldjup på 4.8 m och ett maxdjup på 13 m. Tillrinningsområdet består till största del av löv- och barrskog, men det finns också en del mossar och våtmarker som avvattnas till sjön. Sjön är måttligt näringsrik och avvattnas till Rössjön, som ligger precis bredvid. Kalkning sker i den tillrinnande Århultsbäcken men även Västersjön är känslig för försurande ämnen. Vattnet i sjön Bild 1. Anabaena curva. Foto: Gertrud Cronberg är betydligt färgat, men genom det måttliga djupet finns en relativt utbredd undervattensvegetation t.ex. kan man här hitta den rödlistade kolonibildande cyanobakterien sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii). Växtplankton Biomassa augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,8 och 2,9 mg/liter med ett medelvärde på 1,6 mg/liter (Fig. 1). De enskilda åren bedöms biomassan som liten till måttlig stor och medelvärdet som liten biomassa. Den ekologiska statusen klassas god till måttlig de enskilda åren och medelvärdet som god status. Biomassan domineras främst av Gonyostomum semen men även cyanobakterier och kiselalger bidrar till biomassan. Bland cyanobakterierna är det Woronichinia naegeliana och arter av Anabaena som dominerar. Från 1998 till 24 dominerade Gonyostomum semen biomassan med runt 8 % men efter 24 har biomassan av Gonyostomum semen minskat betydligt. Biomassan av Gonyostomum semen kan vissa år vara besvärsbildnade. Under perioden varken minskar eller ökar biomassan. 12
Biomassa augusti 3,5 mg/l 3 2,5 2 1,5 Måttlig status God status 1,5 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassan i augusti år 1997-29 i Västersjön. Medelvärde 1,6 mg/l med standardavvikelse,6 och konfidensintervall (95 %) 1,2; 1,9. Biomassa april Växtplanktonbiomassan i april varierar mellan,15 och 1, mg/l med ett medelvärde på,46 mg/l (Fig. 2). De enskilda åren bedöms biomassan som mycket liten till liten och medelvärdet som liten biomassa. Biomassan domineras av framförallt av rekylalger och så kallade monader medan andelen kiselalger är mycket liten. Biomassa april 3,5 3 = Biomassa total = Biomassa kiselalger 2,5 mg/l 2 1,5 1,5 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 2. Biomassa i april 1997 till 29 i Västersjön. Medelvärde,46 mg/l med standardavvikelse,25 och konfidensintervall,32;,59. 121
Andel cyanobakterier i augusti Andelen cyanobakterier av den totala biomassan i augusti varierar mellan 1 % och 62 % med ett medelvärde på 12 %. Den ekologiska statusen med avseende på andel cyanobakterier av den totala biomassan bedöms som hög till otillfredsställande de enskilda åren och medelvärdet som hög status. Biomassan av cyanobakterier bedöms som mycket liten alla år utom år 29 då den bedöms som måttligt stor. Antalet arter Antalet arter varierar mellan 25 och 71 med ett medelvärde på 46 arter (Fig. 3). Artantalet bedöms som lågt till mycket högt de enskilda åren och medelvärdet måttligt högt. Någon större förändring i artantalet under perioden kan inte urskiljas. Antal arter 8 7 6 5 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Figur 3. Antalet arter i augusti år 1978-29 i Västersjön. Data saknas för år 1981. Medelvärde 46 med standardavvikelse 11 och konfidensintervall (95 %) 42; 49. Alggrupper Den alggrupp som förekommer med flest arter är grönalgerna, följda av cyanobakterier och kiselalger. Under perioden varierar andelen cyanobakterier och grönalger mycket och det är svårt att bedöma om grupperna ökar eller minskar, dock är det tydligt att guldalgernas andel minskar under perioden. 122
Växtplanktonsamhället och förändringar Guldalgen Dinobryon crenaulatum förekommer mellan 1983 och 23 men försvinner sedan ur artlistan. Dinobryon divergens förekommer i princip alla år i Västersjön men minskar i frekvens, d v s förekommer i färre antal. Även arter av guldalgssläktet Mallomonas försvinner från artlistan medan de som fortfarande förekommer minskar i frekvens. Även dinoflagellaten Ceratium hirundinella har minskat i frekvens de tio senaste åren. Cyanobakterien Planktothrix agardhii ersätts under perioden av släktingen Planktothrix mougeotii och försvinner helt ur artlistan 1999. Häftalgen Chrysochromulina parva noteras första gången år 1983 och förekommer sedan ofta i Västersjön. En ny kiselalgsart, Actinocyclus octonarius, registreras första gången år 27. Gonyostomum semen noterades första gången år 1983 och fram till 1989 var frekvenser låga eller medelhöga, därefter ökade algen i frekvens och förekommer sedan 1999 i höga frekvenser nästan varje år. Eutrofa, indifferent och oligotrofa arter De indifferenta arterna dominerar och de eutrofa arterna är fler än de oligotrofa arterna, medelvärde 1,2 (Fig. 4). Under perioden kan man möjligtvis se en svag tendens till att kvoten stiger något men det kan också vara ett resultat av naturlig variation. Kvot E/O 4 3 2 1 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 199 6 1998 2 22 24 26 28 Figur 4. Kvoten mellan eutrofa och oligotrofa arter i augusti 1978 till 29 i Västersjön. Data saknas för år 1981 och år 1983 var antalet oligotrofa arter. Medelvärde 1,2 med standardavvikelse,62 och konfidensintervall,96; 1,4. Den streckade linjen markerar kvoten 1 då eutrofa och oligotrofa arter är lika många. Siktdjup Siktdjupet varierar mellan 1,7 och 3,4 meter med ett medelvärde på 2,4 (Fig. 5). De enskilda åren bedöms siktdjupet som litet till måttligt och medelvärdet som litet siktdjup. Under perioden kan man skönja en svag minskning av siktdjupet. 123
Siktdjup 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 1 2 meter 3 4 5 Figur 5. Siktdjup i augusti år 1987-29 i Västersjön. Data saknas för 1989. Medelvärde 2,4 m med standardavvikelse,5 och konfidensintervall (95 %) 2,2; 2,8. Den streckade linjen markerar gränsen mellan litet och måttligt stort siktdjup. Klorofyll Klorofyllhalten i augusti varierar mellan 4,5 och 61 µg/l med ett medelvärde på 17 µg/l (Fig. 6). De enskilda åren bedöms halten som låg till mycket hög och medelvärdet som måttligt hög halt. Halterna varierar mycket över perioden och det är svårt att se några tydliga trender. Klorofyll 7 6 5 4 µg/l 3 2 1 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 6. Klorofyllhalt i augusti år 1987-29 i Västersjön. Data saknas för år 1989. Medelvärde 17 µg/l med standardavvikelse 13 och konfidensintervall (95 %) 11; 22. De streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. 124
Näringsämnen Kväve Totalkvävehalten i augusti varierar mellan 36 och 11 µg/l med ett medelvärde på 592 (Fig. 7). De enskilda åren bedöms halten som måttligt hög till hög och medelvärdet som måttligt hög halt. Totalkvävehalten har ökat något under perioden. Total-N 12 1 8 µg/l 6 4 2 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 Figur 7. Totalkvävehalterna i augusti år 1987-29 i Västersjön. Värden saknas eller anges som < värden år 1987 och 1989. Medelvärde 592 µg/l med standardavvikelse 181 och konfidensintervall (95 %) 514; 67. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt höga och höga halter. 125
Fosfor Totalfosforhalten i augusti varierar mellan 5 och 46 µg/l med ett medelvärde på 2 µg/l (Fig. 8). De enskilda åren bedöms halten som låg till hög och medelvärdet som måttligt hög halt. Totalfosforhalten sjunker betydligt år 1995 och förblir därefter lägre. Total-P 5 45 4 35 3 µg/l 25 2 15 1 5 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 8. Totalfosforhalterna i augusti år 1987-29 i Västersjön. Data saknas för år 1989. Medelvärde 19 µg/l med standardavvikelse 1 och konfidensintervall (95 %) 15; 24. Den streckade linjen markerar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. N/P-kvot N/P-kvoten i augusti varierar mellan 13 och 84 med ett medelvärde på 38 (Fig. 9). I början av tidsperioden låg kvoterna under 3 men har sedan 1994 ökat och ligger över 25. Värden över 3 tolkas som om det finns ett kväveöverskott medan värden mellan 2 och 3 tolkas som om det råder balans mellan kväve och fosfor. 126
N/P-Kvot 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Fi gur 9. N/P-kvot i augusti år 1987-29 i Västersjön. Data saknas för åren 1987 och 1989. Medelvärde 38 med standardavvikelse 18 och konfidensintervall (95 %) 31; 46. Den streckade linjen markerar kvoten 3. Vattenfärg Vattenfärgen i augusti varierar mellan 2 och 85 mg Pt/liter med ett medelvärde på 5 (Fig. 1). De enskilda åren bedöms Västersjöns vatten som svagt färgat till betydligt färgat och medelvärdet som måttligt färgat. Vattenfärgen har ökat under perioden och de senaste tio åren är medelvärdet 64 mg Pt/liter. Vattenfärg 1 9 8 7 mg Pt/l 6 5 4 3 2 1 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 1. Vattenfärgen i augusti år 1987-28ön i Västersjön. Data saknas för 1989. Medelvärde 51 Pt/l med standardavvikelse 22 och konfidensintervall (95 %) 42; 6. 127
Djurplankton Antal i augusti Västersjöns djurplanktonsamhälle består till största del av hjuldjur, med varierande andel av hinn- och hoppkräftor (Figur 11). Totalmängden av djurplankton har minskat från 567 till 119 ind/l mellan 1997 och 27, bortsett från 23 då det fanns 443 ind/l. 29 ökade mängden lite till 151 ind/l. 6 5 4 Djurplankton Hoppkräftor Hinnkräftor Hjuldjur antal/l 3 2 1 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 11. Mängd (antal/l) hoppkräftor (copepoda), hinnkräftor (cladocera) och hjuldjur (rotatoria) under augusti månad i Västersjön, år 1997-29. Data kommer från en provtagning per år, data för 2 och 28 saknas. Medelvärde 233 ind/l med standardavvikelse 148 ind/l och konfidensintervall (95 %) 145; 32. Hinnkräftorna i Västersjön har ökat betydligt från 28 ind/l till 67 ind/l mellan 21 och 25, och sedan avtagit mycket abrupt efter 26 (Figur 12). Under 29 ökade mängden lite till 18 ind/l. antal/l 8 7 6 5 4 3 2 1 Hinnkräftor 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 12. Mängd hinnkräftor (ind/l) under augusti i Västersjön, år 1997-29. Data kommer från en provtagning per år, data för 2 och 28 saknas. Medelvärde 25 ind/l med standardavvikelse 18 ind/l och konfidensintervall (95 %) 15; 36. 128
Sammanfattning Växtplanktonbiomassan i augusti är liten till måttligt stor och domineras främst av Gonyostomum semen Mängden Gonyostomum semen bedöms som potentiellt besvärsbildande vissa år dock har biomassan av Gonyostomum semen varit lägre de senaste fem åren av perioden Växtplanktonbiomassan i april är liten och domineras av rekylalger och monader medan kiselagerna de flesta år förekommer i liten mängd Andelen cyanobakterier i augusti är de flesta år liten och den ekologiska statusen bedöms som hög men 29 var den ekologiska statusen otillfredsställande då biomassan av cyanobakterier var måttligt hög Antalet arter är måttligt högt och har inte förändrats under perioden Grönalgerna är den alggrupp som förekommer med flest arter i Västersjön En del guldalgsarter har försvunnit under perioden medan de som fortfarande finns kvar förekommer i lägre frekvenser Gonyostomum semen noterades första gången i Västersjön 1983 och från 1999 förekommer den i höga frekvenser De eutrofa arterna är fler än de oligotrofa arterna och i slutet av perioden har möjligtvis kvoten ökat något men det kan också vara naturlig variation Växtplanktonsamhället i Västersjön tyder på måttligt näringsrika förhållanden Siktdjupet i Västersjön bedöms som litet och har minskat något under perioden Klorofyllhalten är måttligt hög och varierar mycket mellan åren Totalkvävehalten bedöms som måttlig hög och har ökat något under perioden Totalfosforhalten bedöms som måttligt hög och har minskat betydligt från 1995 N/P-kvoten är över 3 och har ökat under perioden Vattenfärgen i Västersjön har ökat och bedöms som måttligt färgad Västersjöns djurplanktonsamhälle består till största del av hjuldjur och totalmängden djurplankton har minskat. Efter en kraftig ökning av hinnkräftor har mängden minskat mycket abrupt efter 26, för att sedan öka lite under 29. Den ekologiska statusen i Västersjön bedöms som måttlig då Gonyostomum semen kan förekomma i betydande mängd. Dessutom är växtplanktonbiomassan i augusti vissa år måttligt hög och 29 var cyanobakteriernas andel hög. Därtill har klorofyllhalten de senaste fem åren har varit måttligt hög till hög. Dock har biomassan av Gonyostomum semen varit betydligt lägre de senaste fem åren men ibland underskattas biomassan då Gonyostomum semen är känslig för konservering och cellerna kan sprängas sönder. Om Gonyostomum semen verkligen har minskat i Västersjön får resultaten från den fortsatta växtplanktonövervakningen visa. 129
Östra Sorrödssjön Sjöbeskrivning Östra Sorrödssjön är en grund slättsjö inom Rönne ås avrinningsområde. Sjön ligger i Klippans kommun några kilometer nordost om Ljungbyhed på 42.7m över havsnivån. Ybbarpsån rinner genom sjön och därefter vidare till Västra Sorrödssjön. Östra Sorrödssjön är sänkt och har ett medeldjup på 1.9 m, ett maxdjup på 3.8m och en area på.45 km 2. Tillrinningsområdet består till största del av skog, men även till viss del av åker- och ängsmark. Vattnet är betydligt färgat och näringsrikt. Sjön har ett rikt fågelliv med både häckande och en stor mängd rastande arter. Täta vassruggar och näckrosmattor täcker stora delar av sjön. Bild 1. En kiselalg som förekommer varje år i Östra Sorrödssjön är kiselalgen Asterionella formosa. Foto: Gertrud Cronberg Växtplankton Biomassa i augusti Växtplanktonbiomassan i augusti varierar mellan,23 och 2,3 mg/liter med ett medelvärde på 1,2 mg/liter (Fig. 1). Biomassan klassas som mycket liten till måttligt stor de enskilda åren och medelvärdet som liten biomassa (Naturvårdsverkets kriterier 1999). Den ekologiska statusen med avseende på biomassa bedöms som hög till god de enskilda åren och medelvärdet som god status (Bedömningsgrunder 27). Gonyostomum semen förekommer ofta i biomassaberäkningarna tillsammans med kisel-, guld- och rekylalger. Biomassan av Gonyostomum semen bedöms som mycket liten till liten. De högsta värdena för biomassan uppmättes de första åren av perioden och de följande åren kan man se en minskning av biomassan Biomassa augusti 3,5 3 2,5 mg/l 2 1,5 1 God status 13,5 Hög status 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 1. Biomassa i augusti år 1997-29 i Östra Sorrödssjön. Medelvärde 1,5 mg/l med standardavvikelse 1,7 och konfidensintervall (95 %),56; 2,4. Den streckade linjen markerar gränsen mellan god och hög ekologisk status.