Beskrivningar: lokaler och fynd

Beskrivningar: lokaler och fynd Lokal 1. 2000-05-08. Holmsjön, Norrköpings kommun Holmsjön (Figur 1) är en oligotrof, starkt humusfärgad skogssjö. Tillrinningsområdet består av skogsmark och myrmark. Berggrunden i området domineras av granitbergarter. De naturliga förutsättningarna att neutralisera surt nedfall är således dåliga. Ytterligare data redovisas i Tabell 9. Tabell 9. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SO Höjd över havet (m): 90,0 Sjöid. (RN koordinater): 6513680 / 1529350 Sjöyta (km 2 ): 0,08 Lokalid. (RN koordinater): 651370 / 152972 Omsättningstid (år): 2,4 Holmsjön får delvis sitt vatten från den uppströms belägna Betlehemssjön som kalkades senast hösten 1998. Holmsjön kalkades hösten 1991 och 1994. Före första kalkningen var ph-värdet 5,5 och alkaliniteten var låg. Sedan dess har ph och alkalinitet varierat. Holmsjön hade vid den senaste vattenkemiska undersökningen i november 1999 ett måttligt surt ph (6,4) och en svag till god buffertkapacitet. Fosforhalten i sjön var låg och kvävehalten måttligt hög (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 10). Holmsjön ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län och kalkades senast år 2001. Tabell 10. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,4 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,24 HCO 3 (mekv/l): 0,10 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,01 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,41 Lokalbeskrivning Holmsjöns närmiljö vid den undersökta lokalen domineras av tät och snårig granskog med inslag av tall, björk och al. I strandkanten växer rikligt med pors (Myrica gale). Bottenmaterialet består av grus och grov detritus såsom barr, pinnar och hela träd som sticker upp ovanför vattenytan. Ingen bottenvegetation förekommer på provtagningssträckan och inte heller någon övervattensvegetation. Vass (Phragmites australis) finns dock sparsamt och fläckvis vid sjöns stränder. Figur 1. Holmsjön, undersökningslokalen i sydlig riktning. Foto: Ingrid Franzén. 24

Provtagning Bottnarna i sjön blev på grund av förekomsten av döda träd och grenar mycket svårinventerade. Därför kunde inte provtagningen genomföras fullt ut. Endast 10 meter strandsträcka undersöktes. Inom denna gjordes 10 håvningar. Fynd resultat Endast 33 individer insamlades på lokalen. Dessa fördelar sig på 14 arter/taxa. Antalet individer domineras av mycket försurningståliga djurgrupper. En försurningskänslig art, hundigeln Erpobdella octoculata, påträffades dock liksom två måttligt försurningståliga arter, en nattslända (Limnephilus marmoratus) och remskivsnäckan Bathyomphalus contortus. Beträffande föroreningskänslighet domineras individantalet av tåliga djurgrupper. En larv av den föroreningskänsliga fyrfläckiga trollsländan (Libellula quadrimaculata) påträffades dock. Bland bottenfaunans funktionella grupper dominerar sönderdelare. De utgör cirka hälften av individantalet. Vanligast förekommande arter/taxa är sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus), fåborstmaskar (Oligochaeta) samt larver av nattsländor tillhörande familjen Limnephilidae. Inga rödlistade arter påträffades. 25

Lokal 2. 2000-05-08. Åksjön (Stavsjö), Norrköpings kommun Åksjön (Figur 2 och 3) är en oligotrof skogssjö. Det lilla tillrinningsområdet är tämligen kuperat och bevuxet med barrskog. Berggrunden domineras av granitbergarter. Tillrinningsområdets förmåga att neutralisera surt nedfall är dåligt. Ett hygge finns i området mellan Åksjön och den närliggande Kvarsjön. Avrinningen från sjön går öster ut till Stora Gändeln. Åksjöns närområde består av barrskog som domineras av gran med inslag av björk. I nordligaste delen finns öppen mark med en badbrygga. Klipphällar når ner till sjön på dess sydvästra sida. Åksjöns bottnar domineras av mjukt organiskt materal och har riklig förekomst av död ved. Åksjön ligger högt i avrinningsområdet, på en höjd av 85 meter över havet. Sjöns tillrinningsområde är mycket litet, endast cirka 1 km 2, jämfört med sjöns area som är 0,12 km 2, och inga andra sjöar avvattnas hit. Ytterligare data redovisas i Tabell 11. Tabell 11. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SO Höjd över havet (m): 85,0 Sjöid. (RN koordinater): 6515870 / 1530680 Sjöyta (km 2 ): 0,12 Lokalid. (RN koordinater): 651629 / 153000 Omsättningstid (år): 2,2 När Åksjön kalkades i februari 1994 visade vattenprovtagningar att den hade en god eller mycket god alkalinitet. I maj 1998 var emellertid alkaliniteten låg. ph har varierat under tiden. Det lägsta uppmätta värdet (5,9) konstaterades på vintern före kalkningen 1994. Analyser från vattenprovtagning i sjön under oktober 1999 visar ett svagt surt ph och god alkalinitet. Kväve och fosforhalterna var låga och vattnet var svagt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 12). Åksjön ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län och den kalkades senast år 2000. Tabell 12. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-10-29 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,7 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,042 HCO 3 (mekv/l): 0,11 Totalfosfor (tot.p) mg/l: < 0,010 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,26 Lokalbeskrivning Provtagningen skedde nära de klipphällar som når ut i sjön på dess sydvästra sida. Bottensubstratet består på provtagningssträckan av sand, grus och grov sten men också av stora mängder organiskt material (dy). Fläckvis i Åksjön växer vass (Phragmites australis), säv (Schoenoplectus lacustris) och näckrosor. Undervattensvegetationen på den undersökta strandsträckan består bl.a. av notblomster (Lobelia dortmanna). Figur 2. Åksjön, vid undersökningslokalen. Foto: Ingrid Franzén. Figur 3. Åksjön, nordostlig riktning. Foto: Ingrid Franzén. 26

Provtagning 50 meter av sjöns nordvästra strand undersöktes. 30 håvningar (sparkprov) genomfördes här, samt ett sökprov. En riklig mängd av död ved i vattnet tillsammans med organiskt material (dy) försvårade provtagningen. Fynd resultat Totalt påträffades 48 individer fördelade på 15 arter/taxa. Extremt försurningståliga djurgrupper dominerar till 90% på lokalen. En försurningskänslig art, hundigeln Erpobdella octoculata, förekommer. Dessutom påträffades en individ av nattsländan Molannodes tinctus. Denna art är måttligt försurningstålig. Föroreningståliga arter/taxa dominerar också individantalet, men även måttligt tåliga djurgrupper är representerade. Bland dessa är den lilla vassländan (Leptophlebia vespertina) talrikast i provet. Bland de funktionella grupperna utgör sönderdelare cirka 50%. Vanligast förekommande art är sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus). Inga rödlistade arter påträffades. 27

Lokal 3. 2000-04-29. Skiren, Nyköpings kommun Skiren är en oligotrof klarvattenssjö belägen söder om Stavsjö (Figur 4). Sjön används som vattentäkt för Stavsjö samhälle. Söder om Skiren utbreder sig ett våtmarksrikt landskap med kärr och mossar, vars vatten rinner till sjön. I övrigt består tillrinningsområdet av barrskog. Sjön avrinner via Dammkärret, Stavsjön och vidare till Vretaån och Kilaån. Omgivningarna karaktäriseras av hällmarkstallskog samt björk och al nära stranden. Sörmlandsleden passerar på sjöns sydvästra sida. Ytterligare data redovisas i Tabell 13. Tabell 13. Sjödata från Andersson & Karlsson (1991). Topografisk karta: 9G SO Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 2,27 Sjöid. (RN koordinater): 6511020 / 1535660 Sjöyta (km 2 ): 0,34 Lokalid. (RN koordinater): 651103 / 153558 Medeldjup (m): 6,6 Höjd över havet (m): 84,6 Maxdjup (m): 17,7 Volym (m 3 ): 2 510 000 Omsättningstid (år): 4,43 Analyser från vattenprovtagning i sjön under oktober 1999 visar att sjön har ett nära neutralt ph och en mycket god buffertkapacitet. Kväve- och fosforhalterna är låga (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 14). Skiren ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Södermanlands län och kalkas regelbundet, senast 1998. Tabell 14. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-10-29 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 7,0 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,037 HCO 3 (mekv/l): 0,22 Totalfosfor (tot.p) mg/l: < 0,010 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,26 Lokalbeskrivning Strandvegetationen på lokalen utgörs bl.a. av starr (Carex spp.) och pors (Myrica gale). Bottensubstratet består av silt, sand, sten, block och hällar. Figur 4. Skiren, vid undersökningslokalen. Foto: Stefan Lundberg. Figur 5. Skiren, i nordostlig riktning. Foto: Stefan Lundberg. 28

Provtagning Provtagningen utfördes på en 55 meters sträcka i sjöns nordvästra del, från sjöns utflöde vid ett dämme och längs stranden i västlig riktning. 30 håvningar gjordes från strandlinjen och ut till ett djup av cirka 1 m. Håvningarna kompletterades med ett sökprov. Fynd resultat Totalt påträffades 119 individer fördelade på 20 arter/taxa. Bottenfaunan domineras i individantal av extremt försurningståliga djurgrupper. Emellertid påträffades tre arter av försurningskänsliga dagsländor: sjösandslända (Ephemera vulgata), ljus sporrslända (Centroptilum luteolum) och slamslända (Caenis luctuosa). Föroreningståliga djurgrupper dominerar också i det totala individantalet. Dock förekommer en art som är föroreningskänslig: nattsländan Oecetis testacea. Bland de funktionella grupperna dominerar sönderdelare med 50%. Vanligast förekommande arter/taxa i provet är sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) samt ärtmusslor (Pisidium spp.). Inga rödlistade arter konstaterades. Inga sötvattenssnäckor eller stormusslor påträffades i Skiren. 29

Lokal 4. 2000-04-29. Lövsjön, Nyköpings och Norrköpings kommuner Lövsjön är en stor (ca 3 km lång) och grund oligotrof/mesotrof skogssjö belägen på gränsen mellan Södermanlands och Östergötlands län (Figur 6-9). Fiskfaunan utgörs av gädda, abborre, gärs och mört. Signalkräfta utplanterades på 1980-talet. Sjön är av stor betydelse för friluftslivet och ett sommarstugeområde är beläget vid den nordvästra stranden. I övrigt finns endast ett fåtal äldre torp eller mindre gårdar i anslutning till sjön. Avrinningen har tidigare gått dels åt nordväst, via Dammkärret och Stavsjön till Vretaån och Kilaån, dels åt nordost, via Ramundsbäcken, till Vretaån och Kilaån. Idag avrinner sjön främst åt nordost via Ramundsbäcken. Lövsjön har ett förhållandevis litet tillrinningsområde, som domineras av barrskog och myrmarker. Fjällmossen, öster om sjön, skyddas idag som en del av ett naturreservat och är dessutom ett Natura 2000-område. Sörmlandsleden passerar på sjöns södra och västra sidor. Lövsjön används som vattentäkt för Kolmårdens djurpark, som via en pumpstation i sjöns sydände under del av året transporterar vatten till sina anläggningar. Ytterligare data redovisas i Tabell 15. Tabell 15. Sjödata från Edlund (1996). Topografisk karta: 9G SO Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 8,13 Sjöid. (RN koordinater): 6509040 / 1538010 Sjöyta (km 2 ): 1,51 Lokalid. "syd Papptorp" (RN koordinater): 650764 / 153925 Medeldjup (m): 2,1 Lokalid. "syd Svartkärr" (RN koordinater): 650658 / 153900 Maxdjup (m): 4,5 Höjd över havet (m): 84,0 Omsättningstid (år): 1,8 Volym (m 3 ): 31 710 000 Analyser från vattenprovtagning under oktober 1999 visar att vattnet är svagt humöst och måttligt färgat. Det har ett nära neutralt ph och god buffertkapacitet. Kväve- och fosforhalterna är låga till måttligt höga (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 16). Lövsjön ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Södermanlands län och kalkas regelbundet, senast 2003. Tabell 16. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-10-29 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 7,2 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,055 HCO 3 (mekv/l): 0,26 Totalfosfor (tot.p) mg/l: < 0,010 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,37 Lokalbeskrivningar Undersökning av bottenfaunan skedde på två skilda lokaler i Lövsjön. Ett prov togs i dess östra del (syd Papptorp). Dessutom utfördes en kompletterande provtagning i sjöns södra del (syd Svartkärr). Dominerande trädslag på båda lokalerna är björk och al. Strandvegetationen utgörs främst av starr (Carex spp.) och pors (Myrica gale). Vattenvegetationen domineras av gles vass (Phragmites australis), säv (Schoenoplectus lacustris) samt glesa bestånd av gul näckros (Nuphar lutea) och vit näckros (Nymphaea alba). På lokalen syd Papptorp består bottensubstratet av sand, sten och block medan bottnen på lokalen syd Svartkärr domineras av mjukt organiskt finsediment blandat med sand. 30

Figur 6. Lövsjön, lokalen "syd Papptorp". Foto: Stefan Lundberg. Figur 7. Lövsjön, "syd Papptorp". Lokalen i sydlig riktning. Foto: Stefan Lundberg. Figur 8. Lövsjön, lokalen "syd Svartkärr". Figur 9. Lövsjön, "syd Svartkär r". Lokalen i nordlig Foto: Stefan Lundberg. riktning. Foto: Stefan Lundberg. Provtagning Bottenfaunaundersökningar utfördes på två 25 meters strandsträckor inom respektive lokaler syd Papptorp och syd Svartkärr. På båda lokalerna skedde insamlingen genom håvning från strandlinjen och till ett djup av cirka 1 meter. Totalt 30 håvningar (2 x 15) genomfördes. Håvningarna kompletterades med ett sökprov på respektive lokal. Fynd resultat Vid undersökningarna påträffades totalt 1229 individer fördelade på 82 arter/taxa. Antalet individer domineras av extremt försurningståliga djurgrupper. Emellertid förekommer fyra arter av iglar (Hirudinea), bäckmärlkräfta (Gammarus pulex), två arter av dagsländor: sjösandslända (Ephemera vulgata), och en slamslända (Caenis luctuosa), nattsländelarver (Hydroptila sp.), tillsammans med flera arter av sötvattenssnäckor, vilka samtliga är försurningskänsliga (Lingdell & Engblom 2002). Ytterligare ett fynd av en försurningskänslig art, den spetsiga målarmusslan (Unio tumidus), har rapporterats från den södra stranden av Lövsjön under juli 2002 (Figur 11 och 12). Arten påträffades dock inte på de här undersökta lokalerna år 2000. Ett tidigare ospecificerat fynd av målarmussla (Unio sp.) har även rapporterats av Sandvall (1993) i samband med en bottenfaunaundersökning i sjön 1993. En strandsträcka i sjöns nordvästra del vid "Lilla Lövhälla" undersöktes vid detta tillfälle (muntl. K. Dellrud 2003). 31

Individantalet domineras av mycket föroreningståliga djurgrupper. Trots detta förekommer två föroreningskänsliga arter av nattsländor (Agrypnia obsoleta och Oecetis testacea). Bland de funktionella grupperna tillhör den största delen detritusätare (40%) följd av skrapare (20%). Även representanter av övriga funktionella grupper (filtrerare, rovdjur och sönderdelare) förekommer. Vanligaste arter/taxa utgörs av fjädermygglarver (Chironomidae) (30%) följda av sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) 15%. Inga rödlistade arter påträffades. Figur 10. Allmän dammussla (A. anatina) från Lövsjön. Arten, som har viss tolerans för surt vatten, är vanligt förekommande längs sjöns stränder. Observera den kraftigt korroderade skalytan. Foto: Stefan Lundberg. Lövsjön hyser en relativt rik trollsländefauna med sju arter/taxa. Johanssons myrflickslända (Coenagrion johanssoni) är insamlad på lokalen "syd Papptorp". Arten är sällsynt förekommande i mellersta Sverige. Även citronfläckad kärrtrollslända (Leucorrhinia pectoralis) är påträffad på båda de undersökta lokalerna i Lövsjön. Arten är nationellt fridlyst och får endast insamlas i vetenskapligt syfte. Likaså är den en av de arter som skall skyddas inom EU:s habitatdirektiv (Sahlén 2002b). Figur11. Skal av spetsig målarmussla (U. tumidus) från Lövsjön. Några individer av denna art påträffades i sjöns sydände under sommaren 2002. Foto: Håkan Holmberg. Figur12. Skalets insida hos spetsig målarmussla (U. tumidus), från Lövsjön sommaren 2002. Observera den kraftiga korrosionen av delar av låsapparaten. Foto: Håkan Holmberg. 32

Lokal 5. 2000-05-17. Abborregölen, Norrköpings kommun Abborregölen är en liten oligotrof skogssjö strax söder om Översjön. Sjöns omgivning består främst av myrmark. Abborregölen används för sportfiske. Ytterligare data redovisas i Tabell 17. Tabell 17. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SV Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 2,27 Sjöid. (RN koordinater): 6522060 / 1521430 Sjöyta (km 2 ): 0,03 Lokalid. (RN koordinater): 652197 / 152158 Omsättningstid (år): 3 Höjd över havet (m): 80,0 Abborregölen har ett nära neutralt ph samt en mycket god buffertkapacitet och måttligt färgat vatten. Fosforhalten är låg och kvävehalten är måttligt hög (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 18). Sjön har tidigare ingått i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län och kalkades regelbundet fram till 1993. Tabell 18. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,8 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,064 HCO 3 (mekv/l): 0,27 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,010 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,34 Lokalbeskrivning Lokalens strandzon utgörs av myrmark och gungfly. Bottnen består av findetritus, gyttja och dy. Provtagning Endast sex håvningar (sparkprov) gjordes längs fyra meter av strandzonen. På grund av svåra förhållanden (gyttja, bottenlöst) kunde inte undersökningen genomföras fullt ut enligt gängse metodik. Fynd resultat Totalt påträffades 35 individer fördelade på 9 arter /taxa. Bland dessa dominerar, i antal individer, representanter för arter/taxa, som är mycket tåliga mot försurning och/eller förorening. Även några måttligt tåliga arter/taxa finns. Renvattenlevande arter saknas emellertid helt. En larv av t-tecknad flickslända (Coenagrion hastulatum), vilken är måttligt försurningskänslig, påträffades. Bland de funktionella grupperna tillhör den högsta andelen (60%) gruppen sönderdelare. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) dominerar i individantal med 49%, följd av vattenkvalster (Hydracarina) 14%, tillsammans med fjädermygglarver (Chironomidae) 11%. Inga rödlistade arter påträffades. I samband med undersökningen observerades mycket rikligt med sjöplommon i Abborregölen. Sjöplommon (Nostoc pruniforme) är en art inom gruppen cyanobakterier och bildar släta, kulformiga, blågröna kolonier i storlek som körsbär, ibland som plommon. Arten förekommer främst i sjöar med kalkhaltigt vatten. 33

Lokal 6. 2000-05-09. Långsjön, Norrköpings kommun Långsjön är en oligotrof och starkt färgad skogssjö vars tillrinningsområde är relativt litet och består av barrskogsmarker och myrmarker (Figur 13). Berggrunden utgöres av granitbergarter. I sydvästra delen av sjön, utmed en skogsväg, finns ett hygge. Här är marken kuperad och sluttar kraftigt ner mot sjön. Långsjön avrinner via Stora Holmsjön till Kvarsjön och så småningom till Ålbergaån och Kilaån. De naturliga förutsättningarna att neutralisera surt nedfall är relativt dåliga. Ytterligare data redovisas i Tabell 18. Tabell 18. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SO Höjd över havet (m): 79,6 Sjöid. (RN koordinater): 6515330 / 5628540 Sjöyta (km 2 ): 0,122 Lokalid. (RN koordinater): 651546 / 152836 Långsjön hade vid den vattenkemiska provtagningen ett nära neutralt ph men svag buffertkapacitet. Fosforhalten är låg och kvävehalten är måttligt hög. Vattnet är starkt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 19). Tabell 19. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,8 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,215 HCO 3 (mekv/l): 0,08 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,012 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,36 Lokalbeskrivning Strandmiljön på lokalen, som ligger utmed en skogsväg i sjöns norra del, domineras av barrskog. Bottnen består av sand, grova block och findetritus. Död ved i form av grenar förekommer även. Provtagning 30 håvningar (sparkprov) och ett sökprov gjordes utmed en sträcka av 24 meter. Fynd resultat Totalt påträffades 147 individer fördelade på 23 arter/taxa. Faunan domineras i individantal av mycket försurningståliga djurgrupper. Måttligt tåliga djurgrupper förekommer, men försurningskänsliga arter saknas nästan helt. Undantag utgör emellertid arterna örondammsnäcka (Radix auricularia) och allmän klotmussla (Sphaerium corneum), vilka båda indikerar tämligen goda phförhållanden. Individantalet domineras av föroreningståliga djurgrupper. Trots detta förekommer emellertid både måttligt föroreningståliga samt renvattenlevande arter/taxa. Nattsländorna Limnephilus marmoratus och Agrypnia obsoleta är två föroreningskänsliga arter. Figur 13. Långsjön, norra stranden, utmed den undersökta lokalen. Foto: Ingrid Franzén. Bland de funktionella grupperna är den största andelen sönderdelare (57%). Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) dominerar i individantal (52%), följda av sävsländor (Sialis lutaria) 11%, örondammsnäcka (Radix auricularia) 5% och liten vasslända (Leptophlebia vespertina) 5%. Inga rödlistade arter påträffades. 34

Lokal 7. 2000-05-09. Stora Holmsjön, Norrköpings kommun Stora Holmsjön är en oligotrof skogssjö som ligger uppströms Kvarsjön (Figur 14). Tillrinningsområdet har, liksom Kvarsjöns, dåliga naturliga förutsättningar att neutralisera surt nedfall. Runt sjön växer tät och snårig barrskog. Vid inloppet i södra delen förekommer björkskog. Ingen öppen mark eller berghällar finns i sjöns direkta närhet. Ytterligare data redovisas i Tabell 20. Tabell 20. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SO Höjd över havet (m): 78,0 Sjöid. (RN koordinater): 6516310 / 1528920 Sjöyta (km 2 ): 0,083 Lokalid. (RN koordinater): 651610 / 152875 Omsättningstid (år): 2,4 Ett antal större sjöar avvattnas till Stora Holmsjön. Av dessa kalkas två: Betlehemssjön och Holmsjön. Stora Holmsjön kalkades 1990, 1994 och 1999. ph-värdet har under åren varierat. I februari 1994 var det 5,4 och sjön saknade alkalinitet. I februari 1999 var ph 5,8 och alkaliniteten mycket svag. Vid den vattenkemiska undersökningen i november 1999 hade sjön ett nära neutralt ph och en mycket god buffertkapacitet, fosforhalten var låg och kvävehalten måttligt hög. Vattnet var starkt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 21). Stora Holmsjön ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län och kalkades senast år 2001. Tabell 21. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 7,0 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,238 HCO 3 (mekv/l): 0,26 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,011 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,35 Lokalbeskrivning Lokalen, belägen i sydvästra änden, kantas av tät barrskog. Bottnen består av findetritus och stora mängder död ved. Figur 14. Stora Holmsjön, nordvästra stranden. Foto: Ingrid Franzén. 35

Provtagning På en sträcka av 10 meter gjordes 10 håvningar. Dessa kombinerades med ett sökprov. På grund av de mycket besvärliga förhållandena, med svårvadad mjukbotten och stor mängd död ved, kunde provtagningen inte genomföras fullt ut enligt gängse metodik. Fynd resultat Totalt påträffades 38 individer fördelade på 10 arter/taxa. Individantalet domineras av mycket försurningskänsliga djurgrupper. Emellertid förekommer en försurningskänslig art, fyrögd broskigel (Hemiclepsis marginata), samt ett par representanter för måttligt försurningståliga arter: en nattslända (Limnephilus marmoratus) och allmän blåssnäcka (Physa fontinalis). Individantalet domineras likaså av föroreningståliga djurgrupper. Trots detta förekommer en renvattenlevande art: nattsländan Limnephilus marmoratus. Den dominerande funktionella gruppen i bottenfaunan utgörs av sönderdelare (50%). Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) utgör 34% av individantalet, följd av nattsländor tillhörande familjen Limnephilidae (16%) och vattenkvalster (Hydracarina) (16%). Inga rödlistade arter påträffades. 36

Lokal 8. 2000-05-14. Övre Ålsjön, Nyköpings och Katrineholms kommuner Övre Ålsjön är en oligotrof skogssjö vars tillrinningsområde består av barrskog och myrmark (Figur 15). Sjön avrinner via mellersta och nedre Ålsjön till Virlången och så småningom till Ålbergaån och Kilaån. Runt sjön växer barrskog med partier av ungbjörk i strandkanten. En del berghällar når ner till vattnet på sjöns norra sida. Ytterligare data redovisas i Tabell 22. Tabell 22. Sjödata från Länsstyrelsen i Södermanlands län. Topografisk karta: 9G SO Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 1,20 Sjöid. (RN koordinater): 6520690 / 1529360 Sjöyta (km 2 ): 0,10 Lokalid. (RN koordinater): 652087 / 152913 Medeldjup (m): 1,8 Höjd över havet (m): 77,3 Maxdjup (m): 4,5 Volym (m 3 ): 180 000 Omsättningstid (år): 0,68 Övre Ålsjön har ett svagt surt ph och en god buffertkapacitet. Kvävehalten är måttligt hög och fosforhalten låg. Vattnet är betydligt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 23). Tabell 23. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,6 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,130 HCO 3 (mekv/l): 0,16 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,010 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,42 Lokalbeskrivning Lokalen, i sjöns södra del nära utloppet, utgörs i strandzonen av myrmark där pors (Myrica gale) växer. Bottensubstratet består av fin- och grovdetritus, grus och grov sten. Figur 15. Övre Ålsjön i sydvästlig riktning. Foto: Ingrid Franzén. 37

Provtagning På en strandsträcka av 35 meter utfördes 22 håvningar (sparkprov). Dessa kombinerades med ett sökprov. Fynd resultat Totalt påträffades 213 individer fördelade på 35 arter/taxa. Antalet individer domineras av extremt försurningståliga djurgrupper. Några viktiga indikatorer, som är mycket känsliga för försurning, påträffades dock i provet, vilket antyder ingen eller obetydlig försurningspåverkan. Indikatorerna är fyra arter dagsländor: ljus sporrslända (Centroptilum luteolum), slamsländorna Caenis horaria och Caenis luctuosa samt sjösandslända (Ephemera vulgata). Individantalet domineras av föroreningståliga djurgrupper. Larver tillhörande den föroreningskänsliga trollsländefamiljen Libellulidae, tillsammans med två arter av nattsländor (Agrypnia obsoleta och Ceraclea annulicornis), indikerar dock ett vatten som ej är påverkat av föroreningar. Bland de funktionella grupperna dominerar sönderdelare med 47%. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) utgör 39% av individantalet, sjösandslända (E. vulgata) 12%, allmän dammussla (Anodonta anatina) 8% och allmän klotmussla (Sphaerium corneum) 7%. Inga rödlistade arter påträffades. Övre Ålsjön hyser också en relativt rik trollsländefauna med sex funna arter/taxa, däribland Johanssons myrflickslända (Coenagrion johanssoni). Arten är sällsynt förekommande i mellersta Sverige. Sjöplommon (Nostoc pruniforme) påträffades i sjön. För information om arten se lokal 5. 38

Lokal 9. 2000-05-11. Stora Ydden, Norrköpings kommun Stora Ydden är en liten mesotrof skogssjö belägen söder om sjön Bolen (Figur 16). Sjöns närmaste omgivning karaktäriseras av björkskog i strandmiljön för att längre upp domineras av barrskog. Längs strandkanten växer mycket lövsly och pors (Myrica gale). På sjöns nordvästra sida utgörs strandzonen av myrmark och täta vassbälten. Sydvästra och östra sidan karaktäriseras av berg. Järnvägen (Katrineholm Norrköping) löper längs hela sjöns östra sida. Ytterligare data redovisas i Tabell 24. Tabell 24. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SV Höjd över havet (m): 77,0 Sjöid. (RN koordinater): 6516000 / 1520700 Sjöyta (km 2 ): 0,063 Lokalid. (RN koordinater): 651575 / 152074 Stora Ydden har ett svagt surt ph och en mycket god buffertkapacitet. Fosfor- och kvävehalterna är måttligt höga. Vattnet är starkt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 25). Tabell 25. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): 7,76 ph: 6,7 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,243 HCO 3 (mekv/l): 0,34 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,021 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,59 Lokalbeskrivning På provtagningslokalen i sjöns östra del består bottensubstratet av grov och fin detritus samt block. Förutom bladvass (Phragmites australis) förekommer vattenklöver (Menyanthes trifoliata) och näckrosor. Figur 16. Stora Ydden, i östlig riktning från undersökningslokalen. Foto: Ingrid Franzén. 39

Provtagning På en 25 meters sträcka gjordes 30 håvningar (sparkprov). Dessa kombinerades med ett sökprov. Den mjuka bottnen och det hastigt tilltagande vattendjupet medförde att undersökningen blev svår att genomföra. Vattnet var mycket humöst vilket också försvårade provtagningen. Fynd resultat Totalt påträffades 114 individer fördelade på 25 arter/taxa. Antalet individer domineras av mycket försurningståliga djurgrupper. Dock förekommer en försurningskänslig art av slamslända (Caenis horaria) och flera måttligt försurningståliga arter som t-tecknad flickslända (Coenagrion hastulatum), tidig mosaikslända (Brachytron pratense), en nattslända (Limnephilus marmoratus), två arter sötvattenssnäckor (Lymnaea stagnalis och Radix auricularia) samt allmän dammussla (Anodonta anatina). Antalet individer domineras likaså av föroreningståliga djurgrupper. Emellertid är måttligt tåliga djurgrupper väl representerade tillsammans med två föroreningskänsliga representanter bland nattsländorna (L. marmoratus och Agrypnia obsoleta). Bland de funktionella grupperna dominerar sönderdelare (54%), följda av rovdjur (30%). Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) utgör 39% av individantalet, följda av nattsländelarver tillhörande familjen Limnephilidae (13%) och fjädermygglarver (Chironomidae) 11%. Inga rödlistade arter påträffades. Stora Ydden hyser en relativt rik trollsländefauna med sex funna arter. Bland dessa märks de tämligen ovanliga arterna tvåfläckad trollslända (Epitheca bimaculata) och tidig mosaikslända (Brachytron pratense). E. bimaculata var tidigare rödlistad men bedöms nu vara livskraftig enligt Rödlista 2000 (Gärdenfors 2000). Förekomst av regionalt ovanliga arter indikerar enligt Ekestubbe (1998) en allmänt stor artrikedom av trollsländor, eftersom de sällsynta arterna endast förväntas förekomma i artrika samhällen. En rik trollsländefauna är dessutom en indikation på att det akvatiska ekosystemet fortfarande är friskt och relativt opåverkat. 40

Lokal 10. 2000-05-21. Stora Kosjön, Norrköpings kommun Stora Kosjön (Figur 17) är en mesotrof skogssjö med starkt färgat vatten. Tillrinningsområdet, som bland annat omfattar sjöarna Stora och Lilla Simsgölen, Mossbrogölen och Lövgölen, består av mager tallskog och myrmark. Berggrunden utgörs av gnejsgranit och de vanligaste jordarterna är morän och torv. De naturliga förutsättningarna att neutralisera surt nedfall är dåliga i området. Sjön avrinner via Fläten, Dammhulteån, Virlången och Virån till Ålbergaån och Kilaån. Sjöns närmaste omgivningar domineras av granskog med stort inslag av björk och al. På den sydvästra sidan finns ett hygge. Några hus med trädgårdar och hästhagar finns i Kosjöhult i den sydöstra delen. Ytterligare data om Stora Kosjön redovisas i Tabell 26. Tabell 26. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SV Höjd över havet (m): 72,6 Sjöid. (RN koordinater): 6518560 / 1523450 Sjöyta (km 2 ): 0,123 Lokalid. (RN koordinater): 651801 / 152415 Omsättningstid (år): 0,5 Stora Kosjön har ett svagt surt ph men en mycket god buffertkapacitet. Fosfor- och kvävehalterna är måttligt höga (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 27). Sjön ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län och kalkades ursprungligen via en kalkdoserare i tilloppet. På grund av oönskade effekter av kalkningen i tilloppsbäcken har Länsstyrelsen tagit bort doseraren och tillämpar i fortsättningen sjökalkning. Denna genomfördes senast 2003 (muntl. E. Åhnfeldt 2003). Tabell 27. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,6 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,383 HCO 3 (mekv/l): 0,27 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,016 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,53 Lokalbeskrivning Bottensubstratet på lokalen består närmast stranden av grus och fin sten. Lite längre ut dominerar findetritus och gyttja. I sjön finns bland annat sjöfräken (Equisetum fluviatile) och näckrosor. Figur 17. Stora Kosjön, norra stranden på den undersökta lokalen. Foto: Ingrid Franzén. 41

Provtagning Mellan 20 och 30 håvningar (sparkprov), inklusive ett sökprov, gjordes på en 50 meters strandsträcka på lokalen. Fynd resultat Totalt påträffades 162 individer fördelade på 22 arter/taxa. Individantalet i provet domineras av mycket försurningståliga djurgrupper. Dock är individer av försurningskänsliga arter representerade genom två arter av slamsländor (Caenis horaria och C. rivulorum) och allmän klotmussla (Sphaerium corneum). Individantalet domineras av föroreningståliga djurgrupper, men måttligt föroreningståliga förekommer. Renvattenlevande arter saknas helt. Av funktionella grupper tillhör den högsta andelen (65%) sönderdelare. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) utgör 41% av individantalet följd av nattsländor tillhörande familjen Limnephilidae (16%) och en art av slamsländor (Caenis horaria) (12%). Inga rödlistade arter påträffades. 42

Lokal 11. 2000-05-17. Översjön, Norrköpings kommun Översjön är en liten mesotrof skogssjö med starkt färgat vatten. Tillrinningsområdet består av myrmarker och barrskog. Riksväg 55/56 passerar den östra delen av sjön. Området är i övrigt mycket svårtillgängligt. Längs sjöns stränder växter tät barrskog med inslag av björk. Vid utloppet finns en våtmark. En del berghällar når ner till sjön. Ytterligare data redovisas i Tabell 28. Tabell 28. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SV Höjd över havet (m): 72,0 Sjöid. (RN koordinater): 6522400 / 1521940 Sjöyta (km 2 ): 0,04 Lokalid. (RN koordinater): 652248 / 152185 Översjön har ett svagt surt ph men en relativt god buffertkapacitet. Fosfor- och kvävehalterna är måttligt höga (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 29). Tabell 29. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): 23 ph: 6,5 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,338 HCO 3 (mekv/l): 0,13 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,015 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,54 Lokalbeskrivning Lokalen är belägen i sjöns norra del. Bottnen består här av dy och oförmultnade barr och löv samt rikligt med stora block. Provtagning 25 håvningar (sparkprov), plus ett sökprov, gjordes på en strandsträcka av 37 meter. En del av insamlingen skedde i ett vassbälte. Fynd resultat Totalt påträffades 194 individer fördelade på 28 arter/taxa. Individantalet i provet domineras av mycket försurningståliga djurgrupper. Måttligt tåliga djurgrupper är också representerade. Dessutom förekommer fyra arter som anses försurningskänsliga enligt Lingdell & Engblom (2002): svampsländan Sisyra fuscata, nattsländelarver tillhörande arten Anabolia nervosa, samt oval dammsnäcka (Radix balthica) och allmän klotmussla (Sphaerium corneum). Föroreningståliga djurgrupper dominerar, men måttligt tåliga djurgrupper är också väl representerade. Dessutom påträffades en renvattenkrävande art, nattsländan Agrypnia obsoleta. Bland de funktionella grupperna dominerar sönderdelare, vilka utgör 51% av individantalet. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) dominerar i individantal (36%) följd av nattsländelarver tillhörande familjen Limnephilidae (11%), fjädermygglarver (Chironomidae) (10%) samt allmän klotmussla (S. corneum) (8%). Inga rödlistade arter påträffades. Lokalen hyser en relativt skiftande trollsländefauna. Fyra arter insamlades. En rik trollsländefauna indikerar att det akvatiska ekosystemet är friskt och relativt opåverkat (Ekestubbe, 1998). Närvaro av larven till svampsländan Sisyra fuscata indikerar även förekomst av eutrofieringskänsliga svampdjurskolonier (Porifera). Svampsländans larver lever uteslutande som parasiter på svampdjuren (Elliot 1996, Lingdell & Engblom 2002, Lundberg & Pettersson 2002). 43

Lokal 12. 2000-05-08. Kvarsjön, Nyköpings och Norrköpings kommuner Kvarsjön är en oligotrof skogssjö, vilken till största delen tillhör Norrköpings kommun (Figur 18 och 19). Sjöns nordvästra vik och utlopp ligger i Nyköpings kommun. I Kvarsjön finns fyra öar. Sjöns omgivningar är tämligen kuperade till följd av att flera sprickzoner löper genom området. Berggrunden består främst av granitbergarter. Dominerande jordarter är morän och torv. Söder om Kvarsjön består närområdet av ängsmarker och lövskog. Där finns också en bostadsfastighet. Tillrinningsområdet består i övrigt av barrskog, myrmarker och hällmarker. Detta gör att sjön och dess omgivningar har dåliga naturliga förutsättningar att neutralisera surt nedfall. En utplantering av signalkräfta gjordes 1994. Ytterligare data redovisas i Tabell 30. Tabell 30. Sjödata från Edlund (1996). Topografisk karta: 9G SO Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 3,00 Sjöid. (RN koordinater): 6516980 / 1529410 Sjöyta (km 2 ): 0,21 Lokalid. (RN koordinater): 651614 / 152947 Medeldjup (m): 4,5 Höjd över havet (m): 70,6 Maxdjup (m): 9 Volym (m 3 ): 945 000 Omsättningstid (år): 1,4 Drygt tio sjöar avvattnas till Kvarsjön. Av dessa har tre kalkats sedan 1990 (Betlehemssjön, Holmsjön och Stora Holmsjön). Kvarsjön kalkades 1990 och 1994. Före kalkningen var ph-värdet som lägst 5,0 (februari 1983) och alkaliniteten svag till mycket svag. Efter att kalkningarna påbörjats har alkaliniteten oftast varit god. Under februari 1994 saknade dock sjön buffertkapacitet (Edlund 1996). Vid vattenprovtagningen i oktober 1999 visar sig Kvarsjön ha ett nära neutralt ph och en god buffertkapacitet. Fosforhalten är låg och kvävehalten måttligt hög. Vattnet är starkt färgat av humus (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 31). Kvarsjön ingår i kalkningsprogrammet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län och den kalkades senast år 2003. Tabell 31. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 7,0 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,219 HCO 3 (mekv/l): 0,12 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,011 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,37 Lokalbeskrivning Den glesa vattenvegetationen på lokalen domineras av säv (Schoenoplectus lacustris), flaskstarr (Carex rostrata), bladvass (Phragmites australis), sjöfräken (Equisetum fluviatile) och vit näckros (Nymphaea alba), men även gäddnate (Potamogeton natans), vattenklöver (Menyanthes trifoliata) och gul näckros (Nuphar lutea) är vanliga. Bottensubstratet består av sand och grus samt fin detritus, med en dominans av dy. Figur 18. Kvarsjön, på den undersökta lokalen. Foto: Ingrid Franzén. Figur 19. Sydänden av Kvarsjön. Foto: Ingrid Franzén. 44

Provtagning Insamling av bottenfauna gjordes på en 50 meters strandsträcka i sjöns södra del. 30 håvningar (sparkprov) utfördes, samt ett sökprov. Fynd resultat Totalt påträffades 84 individer fördelade på 20 arter/taxa. Individantalet i provet domineras av extremt försurningståliga djurgrupper. Men måttligt försurningståliga arter hittades även: larven av tidig mosaikslända (Brachytron pratense) och stor snytesnäcka (Bithynia tentaculata) (skalfynd). På lokalen förekommer även en försurningskänslig art: allmän klotmussla (Sphaerium corneum). Individantalet domineras av föroreningståliga djurgrupper. Måttligt föroreningståliga arter/taxa förekommer dock, men renvattenlevande former saknas helt. Bland funktionella grupper dominerar sönderdelare och rovdjur med 33% vardera. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) utgör 28% av individantalet, sävsländor (Sialis lutaria) 14%, samt fjädermygglarver (Chironomidae) och allmän klotmussla (S. corneum) 11% vardera. Inga rödlistade arter påträffades. Kvarsjön hyser en för Sverige sällsynt art av trollslända, bred kärrtrollslända (Leucorrhinia caudalis). Den förekommer sparsamt i landets södra och östra delar. Populationerna är ofta små och eventuellt är arten på tillbakagång (Sahlén, 1996). 45

Lokal 13. 2000-05-21. Åksjön (Simonstorp), Norrköpings kommun Åksjön (Figur 20) är en eutrof, på gränsen till mesotrof, skogssjö. Dess närområde är påverkat av stora skogsavverkningar. Två hyggesytor når ända ner till vattnet på vardera sidan av sjön. Ett hygge söder om sjön är äldre. Här har björkar hunnit växa sig relativt stora. Området domineras i övrigt av granskog. Längs sjöns östra och norra sida utgörs strandzonen av myrmark. Stranden är i övrigt mycket snårig och svårtillgänglig. Ytterligare data redovisas i Tabell 32. Tabell 32. Sjödata från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Topografisk karta: 9G SV Höjd över havet (m): 69,0 Sjöid. (RN koordinater): 6518280 / 1522620 Sjöyta (km 2 ): 0,136 Lokalid. (RN koordinater): 651786 / 152230 Åksjön har ett svagt surt ph men en mycket god alkalinitet. Kvävehalten är måttligt hög och fosforhalten hög till måttligt hög. Vattnet är grumligt och betydligt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 33). Tabell 33. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,6 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,122 HCO 3 (mekv/l): 0,21 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,026 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,59 Lokalbeskrivning Lokalen är belägen vid Åksjöns södra strand. Bottnen består här till större delen av findetritus och enstaka stenar. mycket försurningståliga djurgrupper. Måttligt tåliga djurgrupper är emellertid väl representerade. Dessutom förekommer flera arter av sötvattenssnäckor tillsammans med allmän klotmussla (Sphaerium corneum). Dessa är samtliga försurningskänsliga (Lingdell & Engblom 2002). Individantalet domineras likaså av föroreningståliga djurgrupper, men enstaka föroreningskänsliga djur förekommer, här representerade av larven till bred trollslända (Libellula depressa). Figur 20. Åksjön, södra stranden, på den undersökta lokalen. Foto: Ingrid Franzén. Provtagning 20 håvningar (sparkprov) gjordes och ett sökprov. Provtagningen försvårades av det grumliga vattnet. Fynd resultat Totalt påträffades 195 individer fördelade på 26 arter/taxa. Individantalet i provet domineras av Bland funktionella grupper dominerar rovdjur och detritusätare med 28% vardera. Fjädermygglarver (Chironomidae) utgör 27% av individantalet, följda av vattenkvalster (Hydracarina) 16%, sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) 13% och ljus skivsnäcka (Gyraulus albus) 12%. Inga rödlistade arter påträffades. Sjön hyser en relativt skiftande trollsländefauna. Fyra olika arter hittades. Bland de förekommande arterna av sötvattenssnäckor är linsskivsnäckan (Hippeutis complanatus) tämligen sällsynt i landet. 46

Lokal 14. 2000-05-17. Gransjön, Norrköpings kommun Gransjön är en vegetationsrik, mesotrof skogssjö i den nordvästra delen av Kilaåns vattensystem (Figur 21). Den smala sjön är 2,3 km lång men endast 100-300 meter bred. Ett antal öar och mindre skär finns i sjön. Tillrinningsområdet utgörs främst av barrskog och myrmark, men också av mycket hällmark. Berggrunden består av gnejsgranit med ett mindre inslag av grönsten i öster. De dominerande jordarterna är morän, torv och svallsediment. De naturliga förutsättningarna att neutralisera surt nedfall är relativt dåliga i området. Strandmiljön utgörs av blandskog. Tall och gran dominerar, men med ett stort inslag av björk och al. Vattenvegetationen består till största delen av bladvass (Phragmites australis), sjösäv (Schoenoplectus lacustris), sjöfräken (Equisetum fluviatile), näckrosor och gäddnate (Potamogeton natans) (Edlund 1996). Längs sjöns nordöstra sida finns ett stort hygge som når ner till strandkanten. Flodkräfta förekom tidigare, men har ersatts av introducerad signalkräfta. Ytterligare data redovisas i Tabell 34. Tabell 34. Sjödata från Edlund (1996). Topografisk karta: 9G SV och 9G SO Höjd över havet (m): 63,3 Sjöid. (RN koordinater): 6521880 / 1524580 Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 4,65 Lokalid. (RN koordinater): 652269 / 152444 Sjöyta (km 2 ): 0,39 Gransjön har ett svagt surt ph och en mycket god buffertkapacitet. Fosfor- och kvävehalterna är måttligt höga. Det starkt färgade vattnet gränsar till polyhumöst (Edlund 1996, Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 35). Tabell 35. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,5 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,227 HCO 3 (mekv/l): 0,23 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,015 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,44 Lokalbeskrivning Bottnen på provtagningslokalen, vid sjöns norra strand, består av sand med mycket grov- och findetritus. Figur 21. Gransjön, i nordöstlig riktning från provtagningslokalen. Foto: Ingrid Franzén. 47

Provtagning Provtagningen skedde på en strandsträcka av 30 meter i sjöns nordvästra del, i anslutning till ett hygge nära stranden. 17 håvningar (sparkprov) gjordes, samt ett sökprov. Fynd resultat Totalt påträffades 135 individer fördelade på 21 arter/taxa. Individantalet i provet domineras av mycket försurningståliga djurgrupper. Måttligt tåliga är emellertid väl representerade. Även den försurningskänsliga arten fyrögd broskigel (Hemiclepsis marginata) påträffades. Dessutom förekommer flera arter av sötvattenssnäckor vilka samtliga är försurningskänsliga (Lingdell & Engblom 2002). Individantalet domineras av föroreningståliga djurgrupper. Dock förekommer den föroreningskänsliga larven av stor sjötrollslända (Orthetrum cancellatum). Bland de funktionella grupperna utgör 31% sönderdelare följda av skrapare och rovdjur, cirka 20% vardera. Vanligast förekommande art är sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) 30%, följd av stor snytesnäcka (Bithynia tentaculata) 17% och fjädermygglarver (Chironomidae) 14%. Inga rödlistade arter påträffades. Sjön hyser en relativt skiftande trollsländefauna. Fyra olika arter påträffades, häribland den i östra Sverige relativt sällsynta stor sjötrollslända (Orthetrum cancellatum). Även två mindre vanliga arter av sötvattenssnäckor förekommer: sjötusensnäcka (Marstoniopsis scholtzi) som tidigare varit rödlistad men nu bedöms som livskraftig (Gärdenfors 2000) och linsskivsnäcka (Hippeutis complanatus) som är tämligen sällsynt i landet. 48

Lokal 15. 2000-05-11. Bolen, Norrköpings kommun Bolen är en tätortsnära, oligotrof skogssjö belägen väster om Simonstorp (Figur 22). Tillrinningsområdet domineras av barrskog och myrmarker. Berggrunden består av granitbergarter och de dominerande jordarterna är morän och torv. Söder och väster om sjön finns områden med finsediment, främst lera. De naturliga förutsättningarna att neutralisera surt nedfall är relativt dåliga i området. Bolen avrinner via Fläten, Dammhulteån, Virlången och Virån ut i Ålbergaån och Kilaån. Den nordöstra delen av sjön kantas till stor del av bebyggelse och utmed den östra stranden går riksväg 55/56 samt järnvägen (östra stambanan). Bolens södra sida karaktäriseras av jordbruks- och betesmarker. I sjön finns två öar och två mindre skär. Fiskfaunan i Bolen består av gädda, abborre, ål, mört, sarv, benlöja och lake. Gös och signalkräfta har introducerats. Flodkräfta har tidigare funnits här (Edlund 1996). Ytterligare data redovisas i Tabell 35. Tabell 35. Sjödata från Edlund (1996). Topografisk karta: 9G SV Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 3,90 Sjöid. (RN koordinater): 6517620 / 1520480 Sjöyta (km 2 ): 0,514 Lokalid. (RN koordinater): 651751 / 151997 Medeldjup (m): 7,2 Höjd över havet (m): 62,5 Maxdjup (m): 14 Volym (m 3 ): 3 676 000 Omsättningstid (år): 5,0 Bolen har ett svagt surt ph men en mycket god buffertkapacitet. Fosforhalten i sjön är låg och kvävehalten är måttligt hög. Vattnet är måttligt färgat och grumligt (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 36). Tabell 36. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-11-01 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): 14 ph: 6,7 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,074 HCO 3 (mekv/l): 0,35 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,012 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,37 Lokalbeskrivning Strandzonen på lokalen domineras av barrskog med stora inslag av björk, al och asp. I strandkanten finns områden med vass (Phragmites australis). Bottensubstratet består av stenhällar och block samt grov- och findetritus. Figur 22. Bolen i sydlig riktning, på den undersökta lokalen. Foto: Ingrid Franzén. 49

Provtagning Håvningar (sparkprov) genomfördes på en strandsträcka av 35 m vid Bogestad i sjöns västra del. Fynd resultat Totalt påträffades 168 individer fördelade på 26 arter/taxa. Individantalet på lokalen domineras av mycket försurningståliga djurgrupper. Måttligt tåliga är även representerade. Dessutom förekommer flera arter av sötvattenssnäckor tillsammans med allmän klotmussla (Sphaerium corneum), vilka samtliga är försurningskänsliga (Lingdell & Engblom 2002). Individantalet domineras av föroreningståliga djurgrupper. Måttligt tåliga är dock väl representerade tillsammans med ett par renvattenkrävande arter: nattsländorna Limnephilus marmoratus och Agrypnia obsoleta. Bland funktionella grupper dominerar sönderdelare med 32%. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) utgör 24% av individantalet, följd av fjädermygglarver (Chironomidae) 12%, stor snytesnäcka (Bithynia tentaculata) 11% och allmän dammussla (Anodonta anatina) samt ärtmusslor (Pisidium spp.), 10% vardera. Manteldammsnäckan (Myxas glutinosa) påträffades på lokalen. Denna i Sverige och Europa sällsynta art är nationellt rödlistad som missgynnad (NT) (Gärdenfors 2000). 50

Lokal 16. 2000-05-14. Stora Gändeln, Nyköpings och Norrköpings kommuner Stora Gändeln (Figur 23) är en oligotrof skogssjö vars tillrinningsområde består av skog och myrmark. Sjön får delvis sitt vatten från den uppströms liggande Åksjön, efter passage genom en våtmark. Åksjön kalkades 1990 och 1994 varigenom även Stora Gändeln indirekt påverkats. Sjöns omgivningar består av barrskog med inslag av björk. I den nordvästra delen, vid utloppet, finns en bostadsfastighet och i östra delen, vid inloppet, består omgivningarna av våtmark. Vid ut- och inloppet växer tät vass (Phragmites australis). På flera platser förekommer även gul näckros (Nuphar lutea). I sjöns norra del finns berghällar som når ner till vattnet. Ytterligare data redovisas i Tabell 37. Tabell 37. Sjödata från Länsstyrelsen i Södermanlands län. Topografisk karta: 9G SO Sjöns avrinningsområde (km 2 ): 4,10 Sjöid. (RN koordinater): 6517640 / 1530220 Sjöyta (km 2 ): 0,15 Lokalid. (RN koordinater): 651759 / 153050 Medeldjup (m): 3 Höjd över havet (m): 61,9 Maxdjup (m): 7,5 Volym (m 3 ): 450 000 Omsättningstid (år): 0,58 Stora Gändeln har ett svagt surt ph och en god buffertkapacitet. Fosforhalten i sjön är låg och kvävehalten måttligt hög. Vattnet är betydligt färgat (Brunell & Juhlin 2000) (Tabell 38). Tabell 38. Fysikaliska / kemiska data från vattenprovtagning 1999-10-29 (Brunell & Juhlin 2000). Konduktivitet (ms/m): < 7 ph: 6,7 Färgabsorbans vid 420 nm: 0,167 HCO 3 (mekv/l): 0,16 Totalfosfor (tot.p) mg/l: 0,012 Totalkväve (tot.n) mg/l: 0,40 Lokalbeskrivning Bottensubstratet på lokalen består av grus och grov sten, samt grov detritus och lera. Bland bottenvegetationen observerades notblomster (Lobelia dortmanna). Figur 23. Stora Gändeln, på den undersökta lokalen i sydostlig riktning. Foto: Ingrid Franzén. 51