Resultatredovisning 2002 1
Innehållsförteckning INLEDNING... 3 1. PRODUKTION...5 2. REGIONAL FILMVERKSAMHET... 6 2.1. Regionala resurscentrum för film och video... 6 2.2. Regionala filmproduktionscentrum... 7 2.3. Strukturfondsmedel till filmproduktion... 8 2.4. Kommunal skolbioverksamhet... 8 2.5 Seminarier, konferenser och nätverksträffar...10 3. VISNING, SPRIDNING OCH DISTRIBUTION... 11 3.1. Spridning av kort och dokumentärfilm... 11 3.2. Stöd till textning på svenska och syntolkning av film och video... 11 3.3. Biografsituationen... 11 3.4. Distribution av filmklassiker...12 3.5. Cinemateket...13 4. FILMARKIVET... 15 4.1 Depositioner...15 4.2 Arkivets nyttjande...15 4.3 Filmrestaurering...16 5. BIBLIOTEKSVERKSAMHET... 17 5.1. Bibliotek...17 5.2. Klipparkiv...18 5.3. Bild- och affischarkiv...18 6. INTERNATIONELLT ARBETE...19 6.1 Marknad...19 6.2 Festivaler och filmveckor...19 7. UTÅTRIKTAD INFORMATIONSVERKSAMHET... 21 7.1. www.sfi.se...21 7.2. Arena den nya mötesplatsen för filmbranschen...21 8. GENUS...22 8.1. Internt jämställdhetsarbete...22 8.2. Externt jämställdhetsarbete...22 8.3. Jämställdheten inom regional filmverksamhet...22 PRELIMINÄR RESULTATREDOVISNING FÖR ÅR 2002...24 TABELLER...28 BILAGA 1 RESTAURERADE KORTFILMER...34 BILAGA 2 RESTAURERADE FÄRGFILMER...36 2
Inledning Svenska Filminstitutet har regelbundet återrapporterat i enlighet med regeringsbesluten. I år anser vi det dock motiverat med en mer omfattande resultatredovisning. En anledning är att vi nu påbörjat arbetet inför förhandlingar om ett nytt filmavtal. En annan anledning är att det årliga tillfälle då annan information skulle kunna förmedlas till departementet, den s.k. mål- och resultatdialogen, dessvärre endast förekommit en gång under avtalsperioden. Vi vill därför ta tillfället i akt att utöver det Filminstitutet är ålagd att återrapportera, även rapportera sådant vi anser vara viktigt för kulturdepartementet att känna till, i syfte att ge en bredare bild av Filminstitutets verksamhet. Vi har valt att inom vissa området ge mer information än vad kulturdepartementet frågat efter. Vi har även valt att ta upp helt andra områden, t.ex. institutets utåtriktade informationsarbete och arbete för en ökad jämställdhet inom branschen. Filminstitutets verksamhet år 2002 visar på ett preliminärt överskott om ca 7 miljoner kronor. Totala intäkter under året har varit 385 miljoner kronor, varav 54 miljoner kronor gick till det publikrelaterade stödet, drygt 147 miljoner kronor till övriga produktionsstöd, 85 miljoner till distribution och visning samt knappt 88 miljoner till området filmkultur inklusive administration. Ungefär hälften av den generella reserven har tilldelats området filmkultur, främst till dokumentation och internationell verksamhet. Resterande reserv har ganska jämnt fördelats på områdena produktion och distribution/visning. Närmare motivering till fördelningen finns under respektive område. Årets stöd till regionala resurscentrum för film och video har fördelats med 15 miljoner kronor till de 17 resurscentrum som är inkluderade i filmavtalet, samt 3 miljoner till 3 regionala produktionscentrum. Därutöver har de 3 resurscentrum som inte täcks i filmavtalet tilldelats 700.000 kronor. En viktig fråga under innevarande år kommer därför att vara hur dessa 3 resurscentrum ska finansieras år 2004. Denna fråga återkommer vi till i budgetunderlaget. Nära 60 procent av alla kommuner bedriver skolbio. Alltfler gör det dessutom utan stöd från Filminstitutet, eftersom detta upphör efter 3 år. Besöken på skolbiovisningar har minskat med 46.000 besök, förmodligen beroende på att allt fler kommuner själva finansierar verksamheten och då drar ner på ambitionsnivån. Ett flertal seminarier, konferenser och nätverksträffar har genomförts vilket medför positiva effekter för områdets utveckling. Generellt sett har det varit ett bra filmår. Biopubliken har ökat med 200.000 jämfört med 2001 och så höga besökssiffror har inte noterats sedan 1988-89. Antalet besök på svensk film däremot har haft en tillbakagång. Endast 17 procent av sålda biobiljetter har varit till svensk film, att jämföra med tidigare års 25 procent. Mer glädjande är då att syntolkningsprojekten nu har tagit rejäl fart ute i landet med resultatet att ansökningar avseende syntolkningsprojekt nu utgör 44 procent. Även textning av svensk film ligger på en bra nivå. Cinemateket är som alltid en uppskattad verksamhet och under året har Göteborg och Malmö kraftigt ökat sin publik tack vare den marknadsföringssatsning som gjorts. Området visning och distribution påverkas av den tekniska utvecklingen. DVD kommer i framtiden att vara den dominerande distributionsformen vad gäller andra visningsformer än biografvisning. 3
Ett överhängande problem för filmarvet är hur de allt vanligare digitala formaten skall kunna bevaras. Detta är en fråga av stor vikt både för det svenska som det internationella arvet. Omkopierings- och restaureringsarbetet fortlöper, men då det kontinuerligt dyker upp filmer som tidigare ansetts vara försvunna, kan det vara svårt att hinna klar på utsatt tid. År 2002 var inget stort år för svensk film internationellt sett. Svenska långfilmer har saknats vid samtliga festivalers huvudtävlingar. Däremot har ett flertal kort- och dokumentärfilmer varit internationellt framgångsrika. Liksom utländska filminstitut arbetar Filminstitutet under festivalerna aktivt för att marknadsföra de inhemska filmerna utomlands. Sådant arbete sker i nära samverkan med både producenter och säljare och anses som mycket värdefullt för deras möjlighet att sälja film utomlands. Som ett vidare led i detta arbete och för att få upp intresset generellt för svensk film arrangerar Filminstitutet även filmveckor utomlands. Under senare tid har jämställdhetsdebatten fokuserat på problemet att betydligt färre kvinnor än män har regisserar långfilm. Filminstitutet har redan tidigare uppmärksammat problemet och arrangerat ett antal seminarier samt genomfört en utredning i ämnet. Utredningen är publicerad i bokform under titeln Män, män, män och en och annan kvinna. När det gäller den direkta stödfördelningen så är det kriterierna i filmavtalet som avgör, vilket gör det till en viktig fråga i de kommande avtalsförhandlingarna. 4
1. Produktion Publikrelaterat stöd Genom de nya medel som tillfördes produktionsstöden år 2002 kunde ytterligare garantier lämnas avseende publikrelaterat stöd. Av de tjugofyra filmer som rymts inom stödets resurser för avtalets tre första år har arton också uppburit förhandsstöd medan sex är producerade utan detta stöd. 68 procent av det stöd som utfallit har gått till filmer som också uppburit förhandsstöd, vilket visar att stödformen hittills fungerat väl både som komplement och alternativ till förhandsstödet. Dokumentärfilmspremie Under år 2001 utlystes på förslag från dokumentärfilmskonsulenten Göran Olsson en dokumentärfilmspremie om en miljon kronor. Förslaget har sina rötter i kvalitetsfilmpremierna från 1963 års filmavtal och syftar till att uppmuntra till självständighet och egensinne samt belöna initiativ och kvalitet. Filmer som inte tidigare fått stöd från Filminstitutet har kunnat delta. Över trehundra bidrag skickades in och premien fördelades till sex filmers färdigställande eller projektering av nytt projekt. Prisutdelningen ägde rum vid Göteborg Film Festival 2002. En ny premie utlystes under år 2002 och kommer att delas ut vid Nordiskt Panorama i Malmö i september 2003. Novellfilmer I 2000 års filmavtal, 18, stadgas att utvecklingsstöd bl.a. ska innebära växthusverksamhet för unga filmskapare. Med anledning av detta har Filminstitutet delat kortoch dokumentärfilmsstödet på två konsulenter, samt gett kortfilmskonsulenten ett särskilt ansvar till att ge unga filmare med korta spelfilmer möjligheter att under professionella former utveckla sina färdigheter. Den novellfilmssatsning som inleddes i samarbete och samfinansiering med SVT år 2001, pågick även under år 2002 med fortsatt gott resultat. Filmerna som producerats under år 2001 visades på Göteborg Film Festival 2002 och därefter i tv på bästa sändningstid. Filmerna fick genomgående mycket positivt bemötande och flera av dem har även visats på biograf i s.k. paket. 5
2. Regional filmverksamhet Sedan 1997 disponerar Svenska Filminstitutet ett anslag för att initiera och utveckla regional filmverksamhet i hela landet. År 1997 omfattades nio län av stödet. Utvecklingen av den regionala filmverksamheten gick fort och tre år senare omfattades sjutton län av stödet. Från och med år 2000 integrerades det regionala stödet i filmavtalet och tilldelades 18 miljoner kronor årligen för de sjutton länen. När avtalet skrevs hade emellertid tre län ännu inte formulerat åtaganden inom filmområdet. Dessa tre län (Gävleborgs län, Jönköpings län och Östergötlands län) omfattas därmed inte av stödet. Mot den bakgrunden beviljades Filminstitutet 2,2 miljoner kronor från Stiftelsen Framtidens Kultur, att disponera under perioden 2001-2003 för att initiera regional filmverksamhet också i dessa län. Idag bedriver således alla län i Sverige regional filmverksamhet. Från och med år 2004 finns dock inga medel från Stiftelsen Framtidens Kultur att tillgå och ett akut problem, som tidigare påpekats för kulturdepartementet, är att lösa finansieringsfrågan för dessa län inför år 2004. Svenska Filminstitutet återkommer till denna fråga i samband med budgetunderlaget förår 2004. Tilldelning av regionala stöd för år 2002 baseras på organisationernas verksamhetsberättelser för år 2000 och är därmed gjord utifrån de kriterier som gäller för det regionala stödet. De län som ansöker om stöd måste uppvisa en regional motprestation som ligger på minst samma nivå som det statliga stödet. I dag ligger de regionala insatserna i regel högt över de beviljade medlen från Filminstitutet, vilket också gäller de tre län som inte omfattas av filmavtalet. I tabellen nedan redovisas kortfattat hur det regionala stödet fördelats år 2002. En utförligare sammanställning redovisas i Tabell 1. Fördelning av 2002 års regionala stöd Fördelat stöd Mottagare av stöd 15.000.000 17 regionala resurscentrum för film och video 3.000.000 3 regionala produktionscentrum 700.000 3 regionala resurscentrum för film vars medelstilldelning inte regleras via filmavtalet 2.1. Regionala resurscentrum för film och video Stödet till regionala resurscentrum för film och video är riktat till filmkulturell verksamhet, i synnerhet för barn och ungdomar. Det kan t.ex. röra sig om att stödja ungas eget skapande med rörlig bild, arrangera kompetensutveckling för lärare och att underlätta för biografer i regionen att finna pengar till sin verksamhet. Ett annan viktig roll för resurscentrerna är att arrangera möten, skapa nätverk och bidra till kunskapsutveckling för olika aktörer inom filmområdet i regionen. En del av stödet går också till att stödja produktion av regionala kort- och dokumentärfilmer samt underlätta spridning och visning av dessa. Man kan konstatera att samtliga regioner bedrivit sin verksamhet inom ovanstående områden under år 2002. Satsningen på barn och ungdomars eget skapande har t.ex. bidragit till att de flesta regioner idag har etablerat regionala videofestivaler. De vinnande bidragen skickas vidare till den nationella videofestivalen i Trollhättan, Novemberfestivalen. År 2002 var intresset för att delta i Novemberfestivalen rekordstort och festivaldagarna blev till en betydelsefull mötesplats för unga filmare upp till 26 år från alla regioner i Sverige. 6
Regionala resurscentrum har till uppgift att stimulera och initiera lokal filmkulturell verksamhet, vilket sker i samspel med lokala och kommunala företrädare som i sin tur ansvarar för att driva verksamheten vidare. Ett exempel på detta är att regionala resurscentrum inte själva bedriver skolbioverksamhet. Det är istället en kommunal uppgift. Däremot har de regionala aktörerna till uppgift att ta initiativ till etablering och utveckling av sådan verksamhet. Ett regionalt resurscentrum bidrar i detta sammanhang med stöd och kunskap i form av kompetensutveckling för skolbioansvariga och pedagoger som har till uppgift att driva verksamheten lokalt. Det kan också handla om att arrangera visningsdagar för lärare av aktuella skolbiofilmer. Mer information om skolbioverksamheten ges i avsnitt 2.4. Under år 2002 bildade de regionala resurscentrerna Regionala filmcentrums samarbetsråd, med syftet att skapa en plattform för samarbete, informationsutbyte och opinionsbildning. Filminstitutet avser att regelbundet diskutera det regionala utvecklingsarbetet med samarbetsrådet. 2.2. Regionala filmproduktionscentrum Stöd till regionala filmproduktionscentrum tillkom som tidigare nämnts i och med 2000 års filmavtal. Syftet är att stärka långfilmsproduktion i tre län: Norrbottens län, Skåne län och Västra Götalands län. Stödet är ett komplement till stödet till regionala resurscentrum för film och video samt till de nationella produktionsstöd som Svenska Filminstitutet disponerar. Enligt filmavtalet får stödet årligen uppgå till maximalt 3 mkr, vilket Svenska Filminstitutet fördelar i tre lika delar till de aktuella länen. Film i Väst Film i Väst drivs som ett aktiebolag och ägs av Västra Götalandsregionen. Den regionala utvecklingsnämnden och den regionala kulturnämnden är uppdragsgivare. Film i Väst vill profilera sig genom att skapa och utveckla samarbeten med produktionsbolag i hela Skandinavien med fokus på unga filmtalanger. Under år 2002 startade inspelningen av sjutton samproducerade långfilmer. Störst uppmärksamhet rönte inspelningen av Lars von Triers Dogville och en stor publikframgång var Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever. Under år 2002 har den mediepedagogiska verksamheten förstärkts avsevärt och en särskild avdelning (Barn och ungdom) har skapats och omfattar tre heltidstjänster. En viktig insats under åren 2002 och 2003 är att söka upp barnkulturoch medieansvariga i länets fyrtionio kommuner för att diskutera utvecklingen av det film- och mediepedagogiska arbetet. Filmpool Nord Filmpool Nord drivs som ett aktiebolag med Norrbottens läns landsting och länets samtliga kommuner som ägare. Verksamhetens huvudsyfte är att medverka till ökad film och TV-produktion i Norrbotten. Bolaget arbetar med utvecklingsfrågor inom film, TV och multimediesektorn i länet och inom Barentsregionen i syfte att utveckla länet till en ledande medieregion i Europa. Sedan hösten år 2001 har sju långfilmer samproducerats, bl.a. Grabben i graven bredvid, Hundtricket och Elina som om jag inte fanns, vilken nyligen belönades med barnjuryns pris vid Berlin Film Festival. En särskild satsning har gjorts på att utveckla dokumentärfilmsgenren i regionen, där naturfilm och dokumentärfilm för barn prioriteras. En anställd länsmediepedagog ansvarar för att initiera, utveckla och stödja film- och mediepedagogisk verksamhet i länet. Under åren 2000-2002 har Filmpool Nord haft det nationella uppdraget inom den regionala filmverksamheten vilket bl.a. resulterat i projektet Fyra novellfilmer från Norr som har premiär hösten 2003. Novellfilmsprojektet är ett samarbete mellan 7
de fyra nordligaste länen 1. Det nationella uppdraget redovisas i särskild skrivelse till departementet. Film i Skåne Film i Skåne drivs som ett aktiebolag. Till skillnad från övriga resurscentrum som antingen är bolag ägda av landsting/kommuner eller som är delar av en regional förvaltning, ägs Film i Skåne av en ideell förening. Huvudfinansiär är Kultur Skåne i Region Skåne, och den regionala filmverksamheten som bedrivs regleras i ett avtal mellan föreningen och Kultur Skåne. Två pedagoger arbetar med filmpedagogisk verksamhet i länets kommuner. Under år 2002 samproducerade Film i Skåne två långfilmer för biograf, varav den största är i regi av Reza Bagher och som beräknas ha premiär hösten 2003. Tidigare har man bl.a. varit med och samproducerat Så vit som en snö av Jan Troell. En ambition Film i Skåne har är att skapa ett europeiskt centrum för barn- och ungdomsfilm. Då Film i Skåne inte befinner sig i ett s.k. målområde kan de heller inte söka strukturfondsmedel från EU, vilket innebär att man inte haft möjlighet till samma expansionstakt som de två andra produktionscentrumen. Planer finns dock att under det kommande året skapa en Öresund Filmkommission som omfattar både Själland och Skåne, vilket förhoppningsvis skulle generera mer medel till filmproduktion. 2.3. Strukturfondsmedel till filmproduktion Vid sidan om Film i Väst och Filmpool Nord erhöll även andra resurscentrum strukturfondsmedel under år 2002, vilket medfört en kraftig expansion av den regionala filmverksamheten främst på produktionssidan. I slutet av året ifrågasatte plötsligt Länsstyrelsen i Jämtland huruvida det var juridiskt försvarbart att använda strukturfondsmedel till filmproduktioner. Skälet till detta var att man genom att göra en nytolkning av stödreglerna fann man att man därigenom snedvrider konkurrensen. Om denna tolkning av stödreglerna blir gällande innebär det att många regionala resurscentrum och produktionscentrum får kraftigt sänkta budgetar och därtill kan bli återbetalningsskyldiga. Vilka konsekvenser detta får kan vi i dagsläget inte överblicka. Mot bakgrund av detta bör det understrykas att sammanställningen av faktauppgifterna (Tabell 1) när det gäller EU-stöd och årsomsättning för de regionala resurscentrerna kan komma att ändras avsevärt för år 2002. 2.4. Kommunal skolbioverksamhet Allt fler kommuner bedriver skolbio utan ekonomiskt stöd från Svenska Filminstitutet. För Filminstitutet innebär detta en ökad fokusering på att hjälpa kommuner och skolor att utveckla och ytterligare stärka arbetet med film i skolan. Det kan t.ex. ske genom att Svenska Filminstitutet bidrar till att skapa olika nätverk, förmedlar kontakter med lärarutbildningar och genom att lyfta fram exempel på hur kommuner säkerställt arbetet med film och andra medier i skolan genom att det tas in i en politiskt fastställd plan. Under år 2002 har Svenska Filminstitutet i samverkan med Skolverket tagit fram ett utkast till ett material, kallat Agenda M - Ett diskussionsunderlag för ett mediepedagogiskt utvecklingsarbete. Syftet med materialet är att ge lärare, skolledare, kulturtjänstemän och politiker inspiration och idéer för att för att stärka och utveckla arbetet med medier i skolan där frågan om skolbio och elevers eget filmskapande också sätts i relation till ITiS 2 och till det arbete som bedrivs av lärare aktiva inom Tidningen i Skolan. Detta utkast har under år 2002 legat till grund för diskussioner med sex kommuner (Avesta, Gotland, Kristianstad, Kungsbacka, Malmö, Nacka) och kommer att publiceras i en broschyr under år 2003. 1 Norrbottens län, Västerbottens län, Jämtlands län och Västernorrlands län 2 IT-utbildning i skolan 8
Film i skolan Organiserad skolbioverksamhet bedrevs under läsåret 2001/02 i 166 av Sveriges 289 kommuner. Av dessa hade 58 kommuner ekonomiskt stöd från Filminstitutet, resterande kommuner finansierade skolbioverksamheten med enbart lokala medel. Totalt antal skolbiovisningar under läsåret var ca 4.500 och publiken uppgick till 615.000 besökare (se Tabell 2). Filminstitutets information om filmvisningar för barn och ungdom som sker på fritiden, t.ex. barnfilmklubbar på biograf, visar att sådan verksamhet under året fanns i 55 kommuner och hade ca 45.000 besökare. Statistiken är dock inte fullständig utan bygger enbart på uppgifter som framkommit i samband med Filminstitutets kartläggning av skolbioverksamheten. Lägger man till de barn och ungdomar som ser film under de större barnfilmfestivaler i Sverige ökar den sammanlagda publiken vid övriga slutna barnfilmvisningar till cirka 85.000 besök. Skolbiovisningarna tillsammans med dessa slutna visningar har alltså minst 700.000 unga besökare siffror som inte syns i den officiella statistiken. Jämför man med året innan, har antalet besök på skolbiovisningarna minskat med ca 46.000 besök. Förmodligen är detta en konsekvens av att kommunerna efter tre år inte längre erhåller stöd och att därmed allt fler projekt endast finansieras med lokala medel. Utan ekonomiskt stöd från Filminstitutet sänker kommunerna ambitionsnivån och eleverna gör färre biobesök. Filminstitutets kartläggning av skolbioverksamheten i landet kommer att publiceras i rapporten Skolbio i Sverige 2002. Rapporten översändes till kulturdepartementet då den är färdigställd. För att säkerställa att arbetet med film i skolan som pedagogisk och kulturell aktivitet fortgår, krävs att verksamheten synliggörs i en lokalt politiskt fastställd plan. År 2001 hade 94 kommuner fastställt politiska målsättningar för arbetet med film i skolan i en kommunal skolplan eller i ett kulturpolitiskt program. De kraftfulla markeringarna av film som gjordes i samband med att kursplanerna för grundskolan reviderades år 2000, kommer förmodligen att leda till att allt fler kommuner väljer att lyfta fram arbetet med film och medier i kommunala skolplaner och i skolornas lokala arbetsplaner. Sedan 1988 fördelar Filminstitutet ekonomiskt stöd till kommuner som vill etablera verksamhet med barn- och skolbio. År 2002 fördelade Filminstitutet knappt 2,9 miljoner kronor till 68 skolbioprojekt. För att få del av stödet måste kommunerna tillskjuta lokal delfinansiering. Kompetensutveckling av lärare Filminstitutet har erhållit 2 miljoner kronor från utbildningsdepartementet för att utveckla arbetet med att öka kunskapen om film och andra medier i skolan. Detta kommer att ske genom samverkan mellan regionala utvecklingscentrum vid lärarutbildningar (s.k. RUC) och regionala resurscentrum för film och video. Avsikten är att kartlägga behov och önskemål i kommunerna och utifrån detta initiera kompetensutveckling kring film och andra medier för lärare. Tillsammans med de 700.000 kronorna som Filminstitutet avsatt från anslaget för stöd till lokal filmkulturell verksamhet för barn och unga har 25 samverkansprojekt i 21 län fått stöd, vilket innebär att samtliga resurscentrum för film och video nu har samverkansprojekt med högskola eller universitet för att skapa kompetensutveckling av lärare i film- och mediekunskap. Arbetet, som sker i samråd med Skolverket, kommer att redovisas i mars 2003. CineD@ys Under år 2002 tog EU-kommissionen och de europeiska filmarkivens organisation ACE, initiativ till en årligt återkommande europeisk filmvecka kallad CineD@ys. Satsningen genomfördes första gången den 15-24 november 2002. Under denna vecka har 9
filmarkiv och biografägare över hela Europa visat filmer som speglar den europeiska filmkulturens mångfald. En av tankarna bakom arrangemanget är att anordna filmvisningar för elever på skoltid för att göra barn och ungdomar mer medvetna om, och intresserade av, europeiska filmklassiker. Under veckan anordnade Filminstitutets filmklubb Cinemateket, i samverkan med lokala samarbetspartners i Stockholm, Göteborg och Malmö, sammanlagt 40 visningar för en total publik om 6.101 besökare. 2.5 Seminarier, konferenser och nätverksträffar Att bjuda in till seminarier och konferenser är en viktig del i Filminstitutets strategi för att upprätthålla samtal om filmens och biografens möjligheter hos tjänstemän och beslutsfattare i kommuner och landsting samt hos lärare och kulturförmedlare. Under Göteborg Film Festivalhölls i samverkan med Föreningen Sveriges Kulturchefer, Kulturtjänstemännens Förening och Göteborg filmfestival, seminarier om filmen i den regionala och lokala kulturpolitiken. Under barn- och ungdomsfestivalen BUFF i Malmö arrangerades ett flertal seminarier om skolbio och mediepedagogik för lärare och kultursekreterare, och tillsammans med Umeå filmfestival arrangerade Filminstitutet dagar om skolbio för lärare samt lokalt publikarbete på biograf. Därtill arrangerades ett fortbildningsseminarium om manusläsning och filmdramatik för filmkonsulenter vid samtliga regionala resurscentrum i landet. Syftet med seminariet var att bidra med redskap och metoder i arbetet med att läsa och bedöma filmmanus. Sedan år 2001 har Filminstitutet och Statens kulturråd årligen arrangerat gemensamma nationella nätverksträffar för regionala dans-, film- och konstkonsulenter. Detta har varit mycket lyckosamt och setts som oerhört värdefullt då det gett tillfälle att utbyta viktiga erfarenheter. Under år 2002 beslutade därför Filminstitutet, Statens kulturråd och Riksteatern att tillsammans med representanter för Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Rikskonserter, Riksutställningar och Utbildningsradion arrangera en gemensam konferens för samtliga regionala kulturkonsulenter. Konferensen, som ägde rum på Filmhuset i Stockholm i november, omfattade övergripande diskussioner kring det regionala uppdraget och aktuella skolfrågor samt presentationer av konkreta projekt och samverkansmodeller. Inför konferensen sammanställde Filminstitutet en översikt som beskriver de skiftande utgångspunkterna och formerna för konsulentarbetet inom olika områden (se separat bilaga). Ambitionen är att göra konferensen till en årligt återkommande mötesplats för regionala kulturkonsulenter. Under år 2003 kommer Riksteatern att vara värd för arrangemanget som planeras äga rum 11 november 2003. 10
3. Visning, spridning och distribution 3.1. Spridning av kort och dokumentärfilm Sedan år 2000 fördelar Filminstitutet ett särskilt stöd till spridning av kort- och dokumentärfilm (Tabell 3). Liksom föregående år har trycket varit mycket högt på stödet och hela den disponibla stödsumman, 1,6 miljoner kronor, har fördelats till 41 filmer eller projekt inkluderat de ansökningar om ca 500.000 kronor som bordlagds från år 2001. Situationen har medfört att ansökningar om ca 300.000 kronor återigen blivit bordlagda, nu till år 2003. Förutom traditionell kortfilmsdistribution på biograf (förfilm eller filmpaket) har stöd fördelats till web- och DVD-baserade projekt som Paradiso i Härnösand och Göteborg Filmfestivals Pushlab. Under senare halvan av året har DVD-projekt tydligt dominerat ansökningarna och det är nu tydligt att DVD kommer att vara den dominerande distributionsformen på hyr-, köp- och institutionell film under år 2003. 7 renodlade DVDprojekt fick stöd under året. Vidare utgör ett flertal av de bordlagda ansökningarna kortfilmspaket på DVD. VHS-distribution är fortfarande ett alternativ på den institutionella marknaden under året och en rad projekt kombinerads också med en ambitiös pedagogisk satsning med tryckt material och föreläsare. Samtliga ansökningar gäller rikstäckande distribution bortsett från två upplagor av Folkets Bios visningsprojekt Kort & Gratis som är lokaliserat till Stockholm (Tabell 4). 3.2. Stöd till textning på svenska och syntolkning av film och video Samtliga nyproducerade svenska filmer bör göras tillgängliga för såväl hörselskadade som synskadade genom textning på svenska eller syntolkning. I samarbete med Synskadades Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund och Sveriges Dövas Riksförbund har Filminstitutet fördelat drygt 1,3 miljoner kronor i stöd under år 2002 enligt fördelning i Tabell 5. Man kan se en kraftig ökning av syntolkningsprojekt (totalt 44 procent), vilket har sin grund i att fler och fler regionala avdelningar inom Synskadades Riksförbund nu börjat med syntolkning av film. Att starta sådan verksamhet är mycket kostsamt med inköp av syntolkningsutrustning och utbildning av syntolkar. Detta är en verksamhet som Filminstitutet är ensam om att finansiera. Om än verksamheten är resurskrävande, är stödet oerhört viktig och har bevisligen en positiv effekt. Under året har också ett utvecklingsprojekt med inspelad syntolkning på bio (i motsats till närvaro av syntolk) beviljats stöd, liksom stöd till arrangemanget Döv Filmfestival i Stockholm. För närmare statistik se tabellerna 6-8. Även om det existerar ett stöd till textning på svenska av svensk film på bio är det långtifrån självklart att filmbranschen utnyttjar detta. Det finns en rädsla hos filmdistributörerna att biobesökare utan hörselskador väljer att se de otextade filmkopiorna och att de textade kopiorna därmed får dålig lönsamhet. Filminstitutet och intresseorganisationerna för döva och hörselskadade har dock med framgång hållit en aktiv och kontinuerlig kontakt med filmdistributörerna i syfte att få så många svenska biograffilmer som möjligt textade. Filminstitutet har också under året erbjudit distributörerna att överta lagerhållning av de textade filmkopiorna när dessa försvunnit från biografrepertoaren, vilket resulterar i att de textade kopiorna hålls tillgängliga för uthyrning längre. 3.3. Biografsituationen En sammanställning från oktober 2002 visar att endast 17 kommuner 3 i Sverige saknar biograf. Ser man till antalet biografer per capita är Sverige Europas mest biograftäta 3 Bjuv, Bollebygd, Burlöv, Danderyd, Essunga, Ljusnarsberg, Lomma, Nykvarn, Staffanstorp, Sundbyberg, Svedala, Vadstena, Vellinge, Vårgårda, Åstorp, Öckerö och Örkelljunga 11
land. Antalet registrerade biografsalonger är 1.156, men endast 485 av dessa har föreställningar minst fem dagar i veckan. Merparten av dessa biografer ligger i större städer och nära 90 procent av biobesöken görs i dessa 485 salonger, vilka också är de som bidrar till filmavtalet. Med mycket få undantag finns det inga biografer som bär sig utanför de större städerna. Det stora antalet registrerade biografer i Sverige kan vid en internationell jämförelse i statistiska sammanhang lätt bli missvisande eftersom de flesta landsortsbiografer i första hand baserar sin ekonomi på andra verksamheter, t.ex. de flesta folkrörelsedrivna biografer. Ungefär 200 långfilmer har premiär på svenska biografer varje år. Ett fåtal populära titlar har kommit att stå för merparten av biobesöken. År 2002 svarade till exempel de 20 populäraste filmerna för men än hälften (56 procent) av samtliga biobesök under året. Sedan år 1998 har biobesöken i Sverige konstant ökat och trenden håller i sig (Tabell 9). År 2002 såldes drygt 18 miljoner biljetter, vilket är en ökning med nästan 200.000 jämfört med året innan. Så höga besökssiffror har inte noterats sedan 1988 89 vilket förklaras av det exceptionella intresset för bl.a. Sagan om ringen och Sagan om de två tornen. Tillsammans har dessa filmer lockat en publik om drygt 2 miljoner besök och svarar för 11 procent av det totala antalet biobesök under året. Till de mest populära titlarna hör också Grabben i graven bredvid och Harry Potter och hemligheternas kammare som båda hade över 800.000 besök vardera. Under året har 21 svenska långfilmer haft biopremiär. Andelen besök på svensk film varierar år från år beroende på vilka titlar som är aktuella. Tendensen under de senaste åren har varit att svensk film ökat sin andel av antalet biobesök, från 16 procent år 1998 till 24 procent år 2001. Under 2002 skedde dock en tillbakagång och endast 17 procent (drygt 3 miljoner) var besök på svensk film. Det är viktigt i sammanhanget att påpeka att siffrorna ovan endast avser antalet betalande besökare på öppna biografvisningar, alltså normalrepertoaren. Utöver detta finns ett stort antal besökare vid slutna visningar som inte syns i den officiella biografstatistiken, t.ex. skolbiovisningar och andra barn- och ungdomsvisningar, men också visningar arrangerade av filmstudiorörelsen, filmklubbar och filmfestivaler. Sveriges Förenade Filmstudios (SFF) organiserar filmklubbar på ca 100 orter runt om i landet och erhåller ett årligt verksamhetsstöd från Filminstitutet för sitt arbete att visa kvalitetsfilm. Deras totala publik för år 2002 uppskattas till ungefär 200.000 besök bland 15.000 medlemmar. Under hösten etablerade SFF ungdomsfilmklubbar i 5 orter och kommer under år 2003 utöka denna med ytterligare 4 orter. 3.4. Distribution av filmklassiker Fokuseringen kring ett fåtal populära titlar har medfört att utbudet av importerad kvalitetsfilm i många fall enbart når publik i storstäder och universitetsstäder. För att öka intresset, kunskapen och tillgängligheten av filmhistoriska klassiker initierade Filminstitutet år 2001 en särskild satsning på filmklassiker med det primära syftet att köpa in och premiärsätta filmklassiker för biografvisningar i hela landet. För att säkerställa att filmerna verkligen når ut i landet drivs projektet i samråd med Sveriges Förenade Filmstudios. Under år 2002 premiärsattes fyra klassiker: Cykeltjuven, De sju samurajerna, Tokstollen och Diktatorn. Dessa filmer nådde under året sammanlagt ca 20.000 besökare på öppna visningar. Tillsammans med De 400 slagen och Dr. Strangelove som hade premiär år 2001 har Filminstitutet möjliggjort att sex historiska mästerverk åter kunnat visas på biografer i hela landet. Att intresset är enormt exemplifieras bäst genom Diktatorn som sedan premiären 25 december 2002 fram till sista februari 2003 ensam haft nära 30.000 besök! 12
3.5. Cinemateket Cinematekets verksamhet, vars främsta uppgift är att hålla filmhistorian levande genom visningar på biograf, har även under det senaste året rönt stor uppmärksamhet i media och mött gensvar hos publiken. Internationella jämförelser är vanskliga, men ser man till det genomsnittliga antalet besökare per visning ligger Cinemateket i topp bland nordiska länder. För 10-12 år sedan började publiksiffrorna att sjunka avsevärt, vilket var en allmän trend runt om i världen beroende på video och kabel-tv explosionen som möjliggjorde att många fler människor fick tillgång till filmklassiker hemma istället för att vara beroende av enstaka visningstillfällen. För Filminstitutets del bröts den negativa trenden i mitten av 90-talet och sedan dess har antalet besökare och medlemmar ökat. I dag har Cinemateket ca 11.000 medlemmar och drygt 70.000 besök per år. År 2002 märktes dock en liten tillbakagång i Stockholm jämfört med året innan. Däremot gick siffrorna i Göteborg och Malmö upp kraftigt (Tabell 10) en effekt av ökade marknadsföringsinsatser i dessa städer. Alltsedan slutet av 80-talet har Cinemateket arrangerat visningar i Göteborg och Malmö. Andelen besökare i dessa städer uppgick under år 2002 till 30 procent av totala besöksantal, vilket får sägas vara en hög siffra för en nationell kulturinstitution. Anledningen till att den negativa trenden kunnat brytas var en målmedveten satsning på kvalitet. Att visa filmer som annars inte skulle visas och att visa dem på det sätt de ursprungligen varit tänkta att visas på är kärnan i Cinematekets verksamhet. Större omsorg vid filmurvalet har gjorts, men framför allt har det satsats mycket på filmkopiornas kvalitet och på projektion av dessa och insatserna har renderat stor uppskattning från publiken. Omsorgen om kvalitet har också lett till ökad respekt hos kolleger runt om i världen, vilket medfört att Cinemateket allt oftare kontaktas för samarbetsprojekt och därmed lättare fått tillgång till filmer ur utländska arkiv. Då Cinematekets uppgift är att levandegöra både den svenska och utländska filmhistorien, har satsningen på kvalitet inneburit ekonomiska påfrestningar. Kostnader för filmtransport stiger oavbrutet, men framför allt är det filmhyrekostnaderna som utgör ett stort orosmoln inför framtiden. Alltfler filmer omfattas numera av filmhyror, då många utländska bolag förvärvar rättigheter till filmer som förut kunde visas utan kostnad. Ska inte verksamheten äventyras är en kraftig resursstärkning nödvändiga i framtiden. Filminstitutets distribution av klassiker är också till gagn för Cinemateket och resursförstärkningen har därför varit välkommen. Sedan ett par år tillbaka har medel dessutom omfördelats så att arkivet fått möjlighet att förnya sitt bestånd av utländska klassiker; ett behov som inte bara är en följd av att kopior slitits ut, utan också av att versioner blir föråldrade med hänsyn till de restaureringsarbeten som pågår på utländska arkiv. Denna resursförstärkning har varit välkommen, men räcker idag endast till en förnyelsetakt av 8-10 nya filmkopior per år. Ju mer kunnig publik och ju fler möjligheter kunna att ta del av filmhistorien, desto viktigare blir det att kunna erbjuda visningar av felfria kopior i fullständiga versioner. Cinemateket har under senare år gett ut publikationer, ofta i bokform, som komplement till de traditionella informationsbladen. År 2002 var det specialfoldrar med nyskrivna essäer till vissa retrospektiver som gavs ut. En av årets stora satsningar var Orson Welles-retrospektiven som förutom alla långfilmer bl.a. innehöll kort- och dokumentärfilmer som tidigare inte visats i Sverige samt TV-produktioner. Det största enskilda evenemanget var visningen av den nyrestaurerade Garbo-filmen Den glädjelösa gatan till vilken Matti Bye framförde sin nyskrivna musik. I satsningen att lyfta fram viktiga regissörskap anordnades omfattande retrospektiver över de japanska regissörerna Mikio Naruse och Kon Ichikawa, samt den indiske regissören Satyjajit Ray. Utöver filmhistoriska verk har Cinemateket i uppdrag att lyfta fram samtida konstnärskap genom att visa ny värdefull film som saknar svensk biografdistribution. 13
Under året introducerades bl.a. ungraren Béla Tarr och taiwanesen Tsai Ming-liang. Dessutom har en rad dokumentärer, både filmiskt och samtidshistoriskt intressanta, visats, däribland en mycket uppmärksammad serie om den tyska 70-talsterrorismen. Vid sidan av filmarbetare har också företrädare för olika filmarkiv, forskare och journalister medverkat som föreläsare under året. 14
4. Filmarkivet Filminstitutets filmarkiv har det nationella ansvaret att bevara film på filmbas, i huvudsak professionell film som är avsedd att visas för publik. Regeringen har utvidgat Filminstitutets uppdrag till att i fortsättningen även omfatta bevarandet och tillgängliggörandet av icke-fiktiv film på filmbas. En omfattande nationell inventering/insamling av denna typ av film har inletts. Denna typ av film finns i huvudsak på diverse smalfilmsformat. En anläggning för att ta hand om, vårda, bevara och tillgängliggöra dessa filmer byggs för närvarande upp på Filmarkivet i Grängesberg. I och med etableringen i Grängesberg förstärks Filminstitutets roll som nationellt arkiv för film på filmbas. 4.1 Depositioner Under år 2002 deponerades material till 951 filmtitlar, 543 långfilmer och 408 kortfilmer. Depositionerna avser dels ny svensk film, dels distributionskopior av utländsk film. 2002 års omfattning av antalet depositioner ligger på en rimlig och normal nivå. Det totala antalet deponerade titlar i filmarkivet var den 31 december 2002 20.659 vilket innebär att 615 nya titlar tillförts under året. Ett stort problem som ännu ej fått sin lösning är hur filmer, i huvudsak korta dokumentärfilmer, som endast gjorts tillgängliga i digitala format skall kunna bevaras för eftervärlden. Digitala format har i dessa sammanhang kort livslängd men kostnaden att överföra dessa format till filmbas är fortfarande hög. Statistik över depositioner finns i Tabell 11. 4.2 Arkivets nyttjande Man kan konstatera att filmarkivet är väl utnyttjat, vilket självklart är mycket glädjande. Liksom tidigare år bör påpekas att nyttjandet bör stå i rimlig proportion till resurser för nyanskaffning. Arkivets uppdrag är att bevara film för att göra historien tillgänglig och levande. Ett stort antal depositioner är en absolut förutsättning för att arkivet ska fullfölja sitt uppdrag. Antalet expeditioner är ett mått på användningen av arkivet och på ansträngningarna att levandegöra filmskatten. Enskilda filmare fortsätter att deponera sina negativ för långtidsarkivering, vilket förklarar det fortsatt höga antalet "interna" visningar under året. Interna visningar innebär alltså inte bara visning i biograf utan i högre grad arkivets beställningar för kontroll av negativ eller FICA-behandling 4 av masterkopior. Den stora satsningen på färgfilmsrestaurering innebär också att en stor mängd material måste gås igenom. De depositionsavtal som Filminstitutet tecknar med filmernas rättighetsinnehavare innebär att filmerna får visas i institutets egna biografer och mot erläggande av visningskostnad. Externa nyttjare av arkivets filmer betalar en expeditionsavgift till Filminstitutet som avser att täcka den faktiska hanteringskostnaden för film som hämtas ut från arkivets kasematter. I första hand är det Cinemateket som utnyttjar arkivets kopior för visningar för medlemmar. Nära hälften av de kopior som visas av Cinemateket kommer från arkivets samlingar. Nära 400 filmer har visats för andra institutioner som Dramatiska Institutet, Sveriges Förenade Filmstudios, Skärgårdsstiftelsen, Sverige Television, Garbosällskapet, Handelshögskolan och många fler. Arkivets material har också utnyttjats vid de fortsatta regionala tvådagarskurser som Folkets Hus Riksorganisation arrangerat på ett flertal platser i Sverige. Arkivets personal har där föreläst om den filmhistoriska delen och illustrerat med "levande bilder". Utöver detta arrangerade Filmvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet visningar av 133 arkivfilmer samt Statens Ljud & Bildarkiv (SLBA) beställde 46 filmer för videobandning för forskares räkning. Mer statistik om arkivets expeditioner finns i Tabell 12. 4 Filmen långtidsbevaras i särskilda lufttäta aluminiumpåsar. 15
Arkivets bestånd är en förutsättning för att filmundervisning skall kunna bedrivas. Studenter i Stockholm har tillgång till arkivets samlingar för visning i Filmhusets biografer mot erläggande av visningsavgift. Brist på kopior och i viss mån brist på lokaler som kan visa arkivfilmer i rätt format och med rätt hastighet ger studenter i Stockholm en fördel gentemot högskolor och universitet ute i landet, som saknar sådana möjligheter. Dessutom förhindrar kontrakt med filmernas rättsinnehavare en mera generös distribution av arkivets material. 4.3 Filmrestaurering I stort sett all långfilm från nitratperioden är nu omkopierad. Emellertid återfinns ibland nitratfilmer som tidigare ansetts vara försvunna. Under det gångna året återfanns de två stumfilmerna Dödskyssen (Victor Sjöström 1916) och Kvarnen (John W. Brunius 1921) utomlands, vilka restaurerats. För ett par år sedan genomfördes omfattande restaureringar av stumfilmer av Mauritz Stiller och dessa kopior har sedan dess med stor framgång visats på många arkiv runt om i världen. I New York valdes två svenska filmer, Körkarlen (Victor Sjöström 1921) och Trollflöjten (Ingmar Bergman 1975) ut när Museum of Modern Art visade en festival med restaurerade filmer. En genomgång av Victor Sjöströms filmer har inletts för en kommande retrospektiv som planeras äga rum i Filmhuset hösten 2003. Under Göteborg Film Festival 2002 visades ett antal restaurerade färgfilmer, där främst Slumrande toner av Johan Bergenstråhle uppmärksammades. Intresset för klassiker är stort och bokningar från framför allt utländska arkiv finns redan för ett par år framåt. Detta ökade nyttjande medför dessvärre också ett ökat slitage på filmkopiorna, vilket innebär att nya kopior till svenska klassiker som kanske restaurerades för 25 år sedan nu måste framställas. Även kvalitetsmedvetandet har ökat inom den internationella arkivvärlden och högklassiga kopior är en förutsättning för att Filminstitutet skall kunna försvara det goda renommé som det svenska arkivet sedan länge har. Föregående års satsningar på nya kopior av svartvita svenska 50- och 60-talsfilmer har dessvärre inte kunnat fortsätta, trots att många av dessa filmer saknas i arkivet. Antalet kortfilmer från nitratperioden som ännu inte omkopierats är fortfarande betydande. Liksom år 2001 motsvarar dessa filmers längd ca 100 långfilmer. Anledningen till att siffran inte sjunker beror helt enkelt på att nya filmer strömmar in i ungefär samma takt som omkopiering sker. Under året har 22 kortfilmer och 20 nummer av Svenska Paramountjournalen (1929-1930) omkopierats (Bilaga 1). Med nuvarande resurser ser vi dessvärre inga möjligheter att uppnå målet att all kortfilm skall vara omkopierad före utgången av år 2010. Restaurering av färgfilm har möjliggjorts tack vare de särskida medel om 5 miljoner kronor som avsatts i filmavtalet. Under året har 15 svenska långfilmer i färg har restaurerats, bl.a. Lyckliga skitar (Vilgot Sjöman 1970), Svarta palmkronor (Lars-Magnus Lindgren 1968) och Korridoren (Jan Halldoff 1968). Fullständig förteckning finns i Bilaga 2. Totalt har nu 70 svenska långfilmer i färg restaurerats och finns därmed tillgängliga i nya visningskopior. 16
5. Biblioteksverksamhet Filminstitutets bibliotek, Sveriges enda specialbibliotek för filmlitteratur, är ett BIBSAM-bibliotek 5 och uppfyller därmed BIBSAM:s krav på tillgänglighet och service. Dokumentationssektionen omfattar förutom biblioteket även klipparkivet samt bildoch affischarkivet. Filmen som ämnesområde bevakas ur olika aspekter som konstform, nöjesindustri, produktionsapparat och i relation till samhället. Mellan Filminstitutet och Stockholms universitetsbibliotek (SUB) finns ett samarbetsavtal med syfte att utnyttja Filmhusets biblioteksresurser så effektivt som möjligt. Filminstitutets bibliotek svarar för bevakningen av ämnesområdet film. Biblioteksfilialen för Filmvetenskapliga institutionen som är samlokaliserad med Filminstitutets bibliotek, förvärvar först och främst kurslitteratur. Utöver att dela lokal gäller samarbetet utlånings- och informationsservice samt utnyttjande av lokala och externa databaser liksom av elektronisk litteratur. Samarbetet möjliggör betydligt generösare öppettider än vad som är vanligt för specialbibliotek 6. Biblioteket med arkiv används främst av studenter och forskare men också av de som bedriver filmrelaterad verksamhet samt den filmintresserade allmänheten. Under år 2002 mottog Filminstitutet en stor donation från Ingmar Bergman. Det omfattande arkivmaterialet registreras och katalogiseras och kommer att tillgängliggöras för forskning. Formerna för detta diskuteras för närvarande. 5.1. Bibliotek Under hösten år 2002 pågick en omfattande målsättningsdiskussion för bibliotekets verksamhet där tillgänglighetsperspektivet sattes i centrum. Som led i arbetet har Filminstitutet infört generösare låneregler samt arbetar för att få bättre anpassade lokaler. En flytt till mer ändamålsenliga lokaler i Filmhuset planeras under år 2004, då de nuvarande lokalerna som inrymt biblioteket alltsedan Filmhusets invigning 1970, varit otillräckliga såväl utrymmesmässigt som utvecklingsmässigt liksom den otillgängliga placeringen på plan 6. Ytterligare en anledning att flytta är bristen på klimatanpassade förvaringsutrymmen för arkivmaterial. Under året gjordes även en uppgraderingen av biblioteksdatasystemet, vilket nu innebär att biblioteket kan samarbeta med flera stora universitets- och forskningsbibliotek i Sverige. I samband med uppgraderingen utformades dessutom ett helt nytt webbgränssnitt anpassat efter Filminstitutets nya grafiska profil. Vidare fortsatte arbetet med den retroaktiva katalogiseringen som påbörjades år 2001. Målsättningen är att få hela bibliotekets bokbestånd tillgängligt on-line. Totalt hade biblioteket ungefär 15.000 besök under år 2002, vilket förvisso är en nedgång med ca 12 procent men som får anses vara en mer normal nivå än besöksantalet år 2001, då denna till stor del berodde på ett avsevärt större antal studenter på grundkursen i Filmvetenskap än vanligt. Både fjärrlånebeställningar och hemlån via biblioteket fortsätter att öka. Mycket beror detta på en ökad sökbarhet via bokkatalogerna Matiné 7 och Libris, men också på de generösare låneregler som införts för nyförvärv. Antalet beställningar från Klipparkivet kommer däremot sannolikt att minska i framtiden som en följd av att användaren numera själv kan söka fram efterfrågad artikel. Lånestatistik förs för de lån som förmedlas via låneexpeditionen och återfinns i Tabell 13. Bibliotekets nyförvärv under året var 1.390 böcker och det totala bokbeståndet uppgår därmed till ca 48.000 volymer. Tidskriftssamlingen omfattar omkring 1.200 5 Kungliga bibliotekets avdelning för nationell samordning och utveckling 6 Biblioteket: månd och tors 12-19.30, tisd-onsd 12-17, fred 12-16. Bildarkivet: månd tisd 12-16, onsd 12-17, torsfred 12-16. 7 www.sfi.se/matine 17
titlar varav 250 är löpande prenumerationer. Dessutom finns en omfattande samling av manuskript och arkivalier. 5.2. Klipparkiv Klipparkivet bevakar vad som skrivs om film i svensk dagspress. Under våren 2002 genomförde Filminstitutet en utredning i syfte att rationalisera arbetsrutinerna. Tidigare har artiklar ur de sex största svenska dagstidningarna klippts, filmats och monterats på mikrofiche, som sedan funnits tillgängliga i biblioteket. I maj 2002 reviderades rutinerna och numera indexeras artiklarna istället i en lokal databas där texterna sedan kan sökas fram i fulltextformat. Nyordningen innebär ett betydligt modernare arbetssätt samtidigt som kontinuiteten behålls. Ytterligare förbättringar planeras under år 2003, då bl.a. ett webbgränssnitt för klippdatabasen kommer att utvecklas. 5.3. Bild- och affischarkiv Bild- och affischarkivet bevarar och tillgängliggör stillbilder och filmaffischer till svensk och utländsk film. Den dubbla funktionen innebär att bilder inte lånas ut utan förmedlas som reprokopior. Endast det andra exemplaret av affischer lånas ut. På grund av upphovsrättslagen får inte bildarkivet skicka bilder digitalt, vilket minskat intresset för att beställa kopior. Från och med mars 2002 är dock bilder och affischer inkluderade i det material som lämnas till Filminstitutet då en film beviljas produktionsstöd. I detta avtal ingår även tillstånd att bevara bilder digitalt, vilket innebär att Filminstitutet troligen inom en snar framtid kommer att kunna utvidga de digitala tjänsterna och därmed öka tillgängligheten. Avdelningen arbetar också med en förstudie för att beräkna kostnader och tidsåtgång för att ta hand om de ca 45.000 negativ till svensk film som idag förvaras i olämplig miljö och med ej arkivbeständigt förvaringsmaterial. 18
6. Internationellt arbete Huvudspåret i Filminstitutets utlandsarbete ligger i att få svensk film visad vid viktiga internationella filmfestivaler. Inriktningen gäller inte bara spelfilm utan även svensk dokumentär- och kortfilm. Den internationella konkurrensen är hård och arbetet är naturligtvis i grunden beroende av kvaliteten och karaktären på de filmer som produceras. Filminstitutet har inget generellt och i avtal formulerat åtagande på området, men ambitionen är att göra ett urval av det bästa som produceras och lägga energi och resurser på dessa filmer. All svensk film har inte en internationell potential. Att konkurrensen är hård kan belysas på många olika sätt, bl.a. med festivalen i Cannes som väljer ut 25 filmer till tävlingssektionen men som ser under över 1.000 filmer i urvalsprocessen. Huvudskälet till Filminstitutets internationella ambitioner är, precis som för alla andra liknande organisationer runt om i världen, rent kulturpolitiskt. På samma sätt som andra konstområden, vill filmområdet visa upp sig internationellt med det bästa som åstadkommits inom detta gebit. Inte minst viktigt är det för filmskaparna själva att kunna komma ut i världen och mäta sig med andra och för att få impulser. Filminstitutet får ständiga signaler om hur viktigt detta är och vilken stimulans det innebär i det fortsatta arbetet. 6.1 Marknad I det internationella arbetet finns förstås också en kommersiell sida. Sverige är ett litet språkområde och all internationell försäljning av svensk film är därför av stor ekonomiskt betydelse. Man kan också se ett tydligt samband mellan ett lyckosamt festivalarbete och kommersiell framgång. Under år 2002 gav Filminstitutet den engelska konsulten John Durie i uppdrag att göra en analys av den svenska filmmarknaden. Det framgick där klart att svenska producenter ansåg att Filminstitutet bör satsa betydligt mer på det internationella arbetet och den internationella marknadsföringen av svensk film. Denna inriktning är en internationell trend som anammats av många filminstitut. De bolag som säljer svensk film är dessutom eniga i att de internationella satsningar som Filminstitutet genomfört under senare år betydligt har breddat marknaden för svensk film. En viktig del i det internationella arbetet är förstås att det sker i nära samarbete med filmproducenter och säljare. Att lansera film på de stora festivalerna är mycket kostsamt och Filminstitutet har därför på prov infört ett internationellt lanseringsstöd för svenska filmer som blivit uttagna till ett antal angivna festivaler. Stödet är av s.k. matching fund-modell, dvs. att producenten själv måste satsa motsvarande belopp. Ambitionen bakom stödet är dels att öka samspelet med filmernas producenter och dels att förstärka ekonomin i systemet. Stödet har redan bildat skola och kommer att införas också i andra länder. 6.2 Festivaler och filmveckor Ingen vet hur många filmfestivaler det finns i världen. Någon har sagt minst tre om dagen. Filminstitutet har naturligt valt att fokusera på de stora internationella festivalerna, vilka redovisas nedan. Utöver detta arrangerar Filminstitutet egna filmveckor på olika platser i världen. I november 2002 genomförde Filminstitutet en svensk filmvecka på Lincoln Center i New York, som innehöll sju långfilmer och ett kortfilmsprogram. Av tradition är den tyska marknaden mycket viktig för svensk film, och därför arrangerade Filminstitutet även en filmvecka i Berlin med totalt elva svenska filmer. Filminstitutets strävan är att i filmveckor liksom i annat utlandsarbete, integrera element också från våra filmhistoriska samlingar. Under filmveckan i Berlin visades t.ex. Per Lindbergs film Norrtullsligan med levande musik. Vid båda dessa filmveckor del- 19