ENFALDIGE TANCKAR OM f MÖJELIGHETEN OCH NYTTAN KRYDDOCH jr» "W/w* 'y? ** w" _gt* " TRÄGÅRDARS ANLÄGGANDE' FINLAND, MED fu WEDERBÖRANDES TILSTÄND, UNDER OECONOMIÄ PROFESSORENS och KOvCL. SV. WETENSK. ACADEMIENS LEDAMOTS Herr PEHR KALMS INSEENDE, FÖR LAGER-KRANZENS ÄRHÅLLANDE Tit. ALMÄNT OMPRÖFW.ANDÉ-- UTGIFNE, I Å«BO ACADEM. ÖFRESAL, DEN «. JUNII0f F. M. HENRIC LINDSTEEN, "&BQ ABOENS. li"yekc, hos Direäeurferi- och Kongl. Boktr. i Stor*- Förftendömec Finland, JACOB MEKCKEL,
Tro Denpa Stift, HögtanCfnlfe^Pro- CanMlet/ rashc Ledamot af Kdri l. Swénfka He j ypifjohan BROWALLIUS, Min Höggunftigfte Befordrarc. i T^DÉRi, HögvördigfleHerr Bifkop, har denhögftabe* / hågatfi^r ordna til en Förman Lvkrt Lärdoms Sam* hslle, och med jkflora ftelens kh kr opfens egenfkafer utruflat, at I pä vkrl*rdoms himmel, fkfom en klar fol lyfen. Uke deflo mindre M Högvordig/le. Herr Bifkopens ynnefl mot alla fk flor, at der til ei mera Våggas kan, Hvarföre Högvordigfle Herr Bifkopen är hkäe innom och utom rikes högt 'alfkad\ hos höga och beprifad af Ikga] angenkm uti delkrdas hop ligt ak* tadyrfamt vördad utom deras gille. J)etta och annat merit här fuller bordt afjkrmka mig at fhkd prydnad af Hhgvördigfle Herr Bifköpens hågtvördade namn, til detta ganfka enfaldiga *cj> utan al egen prydning t Jladda
flådda arbete. Men jufl det [amma. har endaft til* fiyrkt mig at företaga jkdant forfik, Fårlkt fbrden» fkuly hbgvbrdigfle Herr Bifkop, at jag har underflht migzira defle blader med EDART vittra namn. Tillät *fven, atjag medfå ord offenteligen fkr ådagalägga den innerliga vördnad, jag hyfer, med Hbgvbrdigfle Herr Bifköpen och denplikt, hvar» jag för mångfaldig låg ynnefl jbrbunden År* Uptag derkos detta mit tnenlbfa företagande med fk bbg ynnefl fom det iflor* fl a bdmiukhet ock välmening af mig framugges. Min hcegfta bnjkan fkal fttndigt blifva,det Himlen ttéies Hégvordigfte Herr, Bijkopen ja hädanefter >fom htrtilmed al ånjkelig fsllbet bekrbna. Sent upgknge den mulna da* gen, pk hvilken Guds dyra fcerfamling fin flod, värt vittra Urdoms husfin, Barman vetenfkapeme fin Befordrare > det almenna en omiftelig Lem i Des Högt* förnäma Hus fm Glädje och Forfvar, famt Hågvår** digfle Herr Bifköpens 'ödmiukafle tjenare en Håg Gynnare och Befordrare, medelfl tfögvcerdigfle Herr Bi* fköpens dödeliga frknfdle, med flwrflajori fakna mk* (le. Frambardar med djupafte vårdnad Högwördigfte Herr Bilköpens och Pro- Cancellerens gllerödmiukaffe tienare HENRIC UNDSTEEN
SAMTELIGE Det Högwördige Dora-Capitlets hårftådes Högwördige och Widtberömde Herrar Adfefforer, Theologiae Doctorer och Profefforer WArda deffa få blader, til vedermåle af et wördnads fult finne, och tackfamhet för al hög årtedd ynneft, upoffrade. Under trogen önfkan af beftåndig wålgång, har jag den åran, atmed diupafte wördnad framhärda, 'Högwördige Herrar Doftorers och Profefforers Umiukafte tienare HENRIC LINPSTEEN
5. I. Rägårds arbetet är en af de I förnämfte delar af jord bruket, fora har både margfalt nöje och nytta med fig, famc i alla tider, ei allenaft hos gemene man, utan ock de förnämfte och förmögnafte, ja ock bland dem, fom fitta wid riks ftyrfelen, funnit fina ålfkare och idkare. Näppeligen war den förfta mennifnian fkapad, för än Herren Gudf tanterade en luft gärd uti Ede») ocb jätte henne demti, och /Åt uf växa af jordene alle* bands tr'i, luftig til at fe, oeh god til at 'Åta. Näppeligen war wår andra ftamfader Noach utgången utur arken efter Xyndafloden, för än han fyflelfatte fig med wingårdars planterande. Ja hela werldenes Frälfare plägade ock fielf i fina Köts dagar ofta Komma uti en örtagård med fina lärjungar. At ftora Konungar funnit fynnerligit nöje wid trägårdars planterande, finne wi mångenftädes i Hijlorien. Ingom är obekant, hwad wärde Konung Sa/omon på trägårdar hafwer fatt. Om Cyrut den yngre läfer man, at han har med egen hand planterat trän, och med mycket wälbehzg anfedt alla dem af fina underfåtare, iom om {amma ar- A bete
2 bete fig winlagt 5 hwilket äfwen derutaf kan fkönjas, ae M han fådane män aldrahelft befordrat til höga ämbeten. Änfkönt Keifar Carl den V, i blodiga krig och andra fwårigheter war inweklad: har dock hans fegrande händer warit med plantors fående och i ordning ftäilande, jämwäl ock med telningars inympande fyffelfatte; at fö:tiga, hwad han på fina wiffa timmar förhänder haft, och mycket finrikc påfunnit. Än i dag Kunna många trän framwifas, fom FrancKrikes ftore Konung Ludvig XIV: med egen hand planterat. At förbigå oräkneliga andra höga hufwuden och ämbetsmän. Lämna wi ofs liten tid, at fe på de mäft florerande Ko* nunga rikens Hiftoria i Europa; få är intet fwårt at finna, at flantagiers anläggande och widmakthållande, jämte wetenfkaper, handel och hända fiögd dtt mafta har bidragit til deras wälftånd. Det har twifwels utan ockfå waric orfaken, hwarfore denna wetenfkapen hos åtfiulliga nationer är drifwen få högt, at den näppeligen Kan högre komma, Oeh är undran wardt, at ei allenaft de högas palats, utan ock de nedrigafte kojor äro med trägårdar omgifne. Hwilket, utom flere andre, Englands exempel intygar ; hwareft intet den u/lafte torpare är, fom icke har fin trä-och kryddgårds täppa. I Americanfke nybyggen är man få mån om trägårdar, at, när de taga in ödes eller obebodda marcker, deras förfta göromäl är, at upbruka något landftycne och befatta det med allehanda nyttiga fruktträn. Och fedan trägården är någorlunda i ftånd fatt, förfe de Gg förft med Rödiga husrum. Ja fielfw* de lata och wårdslöfa willa A- meric&ner hafwa ock nu i fednare tider börjat wid fina kojor at anlägga fmå trägårdar. Men få högt älfkadt detta närings medlet är hos fremmande folkflag, och få högt fom de hafwa bragt det genom fin ftora idoghet : få ringa aktadt är det beidageligen på många orter i wårt Fädernesland, i fynnerhet här i Finland, Hwaraf följer, at trägårdarna hos
hos ofs äro i fådant lägerwal, at knapt i hela Europa'åt någon ort, der de äro få få, fom här i landet, då jag undantager endaft några Barbarers eller willa folkflags länder, fom vviflta orter i Tartariet, Grönland, Spitzbergen &c. hos hwilka dock ficulden torde ftå få mycket i Ciimat, fom folkflaget. Emedan jag nu är finnad at urgifwa mitt andra ringa fnille prof wid detta Kongliga lärofätet: har jag fatt mig före at något omröra denne faken, pä det til äfwentyrs någon måtte få anledning, at täncka något mera på trägårdarnes uphielpande ibland ofs. Min matta penna förmår wäl intet G. L. förnöja härutinnan din åflundan : dock hoppas jag, at, hwad här enfaldigt framföres, må med etmildt omdöme blifwa anfedt, 3 ORfakerna, hwarföre få få trägårdar til denna tid blifwit anlagde i Finland» fynes bland annat fömämligaft hafwa warit följande. Det inrotade tycket för Fars och Farfars bruk, från hwilketmanei wågat fig gå. Ofmaken, jag tör ei fäja hatet, för alt hwad kan hafwa namn af nytt, eller mindrebrukeligif iwår hushålning. En ogrundad fancna, det Qlmatet hos ofs wore få hårdt och oblid t, at al möda och omkoftnad på trägårdar wore fåfäng. En falfk inbilning, at trägårds fkötfeln antingen wore för koftfam och befwädig, eller åtminftåne ei kaftade den nyttan af fig, fom något när kunde fwara mot de utgifter och befwär, man medden haft. Okunnighet om, huru en trägård fkalanläggas och fkötas. Hos bonden och den enfaldiga har warit den et fä aldeles grundlöfa tanckan, at icke begynna något nytt och förr owanligit i någon hushålsgren, innan han fer Präften eller andra Ståndsperfoner göra början, förelyfa fig med godt exempel, och winna deraf åtfkillig båtnad» Åfidft til ileue fcdnarc cider brift på tilräckelig underwis- A % ftin*
4 ning harutinnån, wid de ofrenteliga lärohufen. Den frihet, fom alla af (luderande, undantagandes de få, fom blifwa Magifirar, äga, at undandraga fig alt förhör harutinnån. Den wårdslöshet, hwarmed Präftebord och andra indelte Boftällen härtils blifwit handhafde, då befittaren ei tänkt fitta på dem länoe qwar, utan längtat efter förfta tilfälle, at få transport til något bättre ; tyckandes fig falunda handla oförfwarligen och dårligen, om haft fkulle anwända någon flit och omkåftnad på det, fom han ei wille och ei [tänckte blifwa länge wid. Emedan andre då hade häfta nyttan deraf, och det wore endaft, at utlägga penningar en fremmande til godo, och underftundom för den han det minft unnade. Hos mångom en flor fömnaktighet både om fit egit och fädernes landets bäfta. Flere orfaker kunde ännu framföras, om man ei nödgades undfly al widlyftighet. Huru defle upräknade hinder för trägärds, fkötfetn här i landet fnola häfwas och utur wägen rödias, kan en och hwar eftertänkfam Läfare fielf lätteligen finna. Jag wil ock i det följande biuda til, at utreda de fwårafte, få mycket mina oraftändigheter kunna tillåta. AT 3- tra-och Kryddgårdars anläggande och fkötfel här i Finland är både möjelig och lätt, är det, hwad jag nu fkal föka korteligen bewifa, Näft Guds wäifignelfe, hwilken i alla wåra gierningar giör det mäfla, fordras til träoch kryddgårdars lyckeliga anläggning wälflånd och fruktbarhet en blid himmel och fruktbar famt tienlig jordmån» Hos en trägårds idkare åter bör finnas wilja, förmåga och kunfkap at rätt fköfa en trägård. Många äro af den inbilning, at C/imatee här i Finland är få oblidt, kölden om wintrarna fä fträn, och fomrarna få korta, at näftan inga frukctiän här fkoia kunna härda ut. Och der ändtejigen några
5 några få på fomliga ftällen blifwa qware ofkadde i fkal wlf korta fommarwärma ei wara i ftånd, at frambringa någon fkön och wälfmakelig frukt. Jag medgifwer wäl,åt underftundom, i fynnerhetwid owanligt kalla wintrar, en hop trän gå ut. Men dock bör deraf intet följa, at altfammana fcal ofwergifwas. Min mening ar intet, at wi kunna eller böra eultivera alt, hwad i andra fodra länder finnes, utan allenaft fådane wä>ter, fom mäft altid tåla et kalt Cl/mat, och äro både hälfofamme och nyt/ige. Wi fe, at å- kerwäxten ibland flår felt. Men fkulle en åkermän derfötp, för en eller annan tilftötande olycka öfwergifwa åkerbruket : hwar toge han då bröd? Sammalunda är det med trägårds bruket befkaffat. Wille man ock anwända tilbörlig flit, at afwärja nordan wädret och froft nätter: fkulle wåra trägårdar intet få ofta hafwa känning af denna fwårigher. Sådant Kunde ike medelft fumpiga å neigden waran le ftällens aftappande, fkuggerika träns planterande ä norra fidan om trägården, til exempel Almars, Linders, Granars, hwilka jämte nyttan giorde utfikten af gården behagelig. Destörutan kunde trägården anläggas på fodra fidan af hufen, eller föder om höga berg och backar, eller eljes på någon tienlig famt läglig plats, och at man för alting undflyr wåta och fura ftällen. Ty utom det, at trän, planterade i en fur och wåt jordmån, mäft altid äro fiuka, och beftändigt bära en ofund och odugelig frukt: få hafwer kölden på dem mycket ftarckare wärckan, och de dö uc Jångt fnarare af winterns ftränghet, än de, fom ftå i en torr och högländt jord. Men at wårt Finfka C/imat icke är för åtfkilliga flags fruktträn få hårdt och oblidt, fom mången fig inbillar, derom Kan erfarenheten wara den oiäfwigafte domare. På åtfkilliga Hällen här omkring Åbo och i Nyland, ja up i Tawaftländ och annorftädes, finnas ju trägårdar, fom ftå te i hela mans ålder, planterade med
6 med Äppel-Paron-Plommon-ochKirsbä>s trän af nwarjehandafkönaoch utwaldaflag. På många afdefle orterfeshela Lunderfulla afkirsbärsträn^wilkanu.wäxaiä godtfom willa. Mångenftäds uti fkåfgården finnes äf willa krabb-äppleträri; At nfwen Åpp!e-Plommon-och Rirsßärsträn könnat både wäxa, Cålawintrarna, och bära fkön fruktuti Wa(a, har en och annan 'åeoeeonomifkdwetenfeaperälfkande ftåndipetfon wift. Päronträn hafwa ock ftått der i någraår, faft deei ännu hunnitbära frukt, Én ochhwar af de telningar utaf Appei-Plommon- Päron-och Kirsbärsträn, fom upkommiti förleden fömmar af de kärnor,hwilka HerrPrafet haft med fig från Amerka och här fådt, hafwa ei tagit någon färdeles foada äfwintern, utanftå OU grönfkande ; och Tberfnomelrifka\ obfervationerne wifa dock, at nysförleden wintericke warit en af demildafte. AffKilllga, fomwarit i andra länder, intyga, at de af FinfKa trän ätitfå-fköna Äpplen, Päron, Plommon ochritsbär, fom någonfini Swerige eller utomlands. När man derjemte befinnar, athäri landet är ganfka mycket brukeligit, at aldrig ympaeller otu* Jersph träden,utan dehållas, fom deupwuxitfrån kärnan, och de ändock merendels bära en nog god frukt: få harmaningen orfak, at beklaga fig öfwer Climatets hårdhet. Nog af, at erfarenheten öfwerflödigt bewift, at när frukt trän här i Finland handteris och fkötas med den omforg, fom på andra orter i Swerige och utomlands : få kunna wåra träng frukter mäft troflai godhet andra länders. Wid Climatet är än at märcka, at en långlig erfarenhet har wift» det ftammar af frukträn hitförfknfna från Swerige eller andra orter, och här planterade, ganfka ofta dö ut af wåra wintrar. Men twärt om ftammar upwuxna af Kärnor, fom hår i Finland blifwit fadda, taga fällan någon fkadä af wår Finfka köld, utan hafwa lika fom från fin förfta tilkomft blifwit härdade och wande wid den. Röda och fwattawinbar wäxa ju iftörfta ymnoghee willa l landet och lika fom binda
7 da fig ti! wår tienft, Botantei hafwa länge lefwat i owishet om ftället, der defla fköna frukter finnas willa, fom na är uptäkt wara enkannerligen Finland och NorJand, famt Norra Arnerit a. Hwad wärde giör icke utlänningen af defle Äfwenledes hafwa ßotanici bewift, at Stickelbärs bufkar trifc was bäft i kalla länder. Huru wela de icke fort hos ofs här i Finland? Hwad ftor och härlig frukt, famt på få mångfaldigt fatt dugelig til mat och dryck? Hwarföre föker nu icke en och hwar, hälft ftånds perfoner, atfkarta defle,!om fordra få liten ans, uti fina Kryddgårdar? At jordmån här är ei mindre för trä-och kryddgårdar, än åkerbruk, fi {Kön och fruktfam, fom på någon annan ort, i fynnerhet när den rätt fkötes, är få klart och med få mångfaldig erfarenhet befannat, at jag ei behöfwer bewifa. det, SaHader, Såckerärter, Bönor både Tyfka och TurKika, Gurc- Kor, Pumpor, Sparis, Morötter, Palfternackor, SocKerrötter, Rödbetor, Jord artichoker, Rädifer, RättiKor, Lökarter, Perfiija, Celleri, hwarjehanda ilags kåhl, och åtfkilliga andra Röks-kryddgårdswäxter, wäxa här i Finlandfå wäl, och blifwa få fköna, då de rätt fkötas, fom på någon annan ort, hwilket nogfamt å daga lägger C/imatett godhet och jordmåns fruktbarhet. Huru eljes en trä-och kryddgård fkal anläggas och rätt famt med fördel fkötas, ar nu ei mitt ändamål at wifa, des utom fkulle det falla Koftfammare, än min tid och förmögenhet tillåta. Det är ock af käcka Trägårdsmeftare påswenfka fpråket utföriigen förut afhandlat, til hwilka jag wifar Läfaren. Men om trägårdarna nånfin fkola komma i bättre ftånd: måfte wiljan läggas wid. Pä det wiljan åter fkal blifwa beftändig : fordras luft och nöje til famma företagande. Hwilket giör, at man intet ftraxt wid förfta iwårigheten låter modet falla, utan anftäller flere förfök ; wål wetande j at hwad intet i åt liar lyckats : det kan i påföljande åren få framgång
8 gång. Och om det eller det flaget af plantor, eller trän intet wil fort: få wil, tör hända, något annat, fom genom ntfkilliga förfök kan utrönas. När wiljan fåledes ar god, ch man har fattat tycke för arbetet: få upwäckes ock flit och idoghet. Hwareft idogheten fattas : der låta ogräs och många andra olägenheter fig ftraxt fe, och den förwäntade nyttan blifwer ganfka liten. Men twärtom, förfkaffar idogheten mycken wälfignelfe. Här om witnar Pli* mus, då han i fin i8«boks 6* Cap. om en wid namn C. furiw Crefnut berättar, at han af fina grannar blifwit anklagad, fåfom den, hwilken genom troidom bragt fin lilla åkerfå högt, at den burit mera Fruckt, än hans grannars långt ftörre åkrar. Men denne wifte fram för domftolen fina goda åkerredfkap, fina wälgiödda oxar och firt wälwuxna dotter, fäjandes : defle äro mine troldoms Konfter; mitt trägna arbete, fwett och wakfamhet kan jag eder, mina Herrar, intet wifa. Hwarföre han af hela Rådet frikaliatiett Ag uppehåller mig intet längre härwid : utan wil Korteligen fkärfkåda, om trägårdarna hafwa någon mot mödan och omkoftnaden fwarande nytta med fig. Om något ting är nyttigt och lönar fin idkare ; få lönar wift tordenes upådlande. Hwad nytta hade mennifkian af alt fit arbete, under fin wandring på jorden, om in;et jorden af fina rika gömmor förlänte henne, hwad til des timmeliga nödtorft hörde. Mig tycker, at hwarken fiudier, handel eller hända flögd, förutan jordenes rätta fkötfel, Runna wara eller blifwa beftåndande. En trägård indelas gemen!igen i Blomftergård, kökskryddgård och trägård. Har man nu fin trägård få inrättad, at af defle tre (lag något der uti finnes : få har man fäkerligen en ftor hitlpredaimat, i dryck, i läkedomar, ochhwadfom tienaratförnöja lukten
9 lukten, fmaken och andra finnen. Bröd är det förnämfta, fom tienar mennifkian til uppehälle. Men huru ynkelig fkulle icke wår Jefnad wara, om wi intet hade mera at tilgä? Derföre har den ftore Sxaparen takts förläna ofs allehanda jordfrukter til fåfwel. Man har förut nämnt, ac för den margfalliga nytta man har uti etdiushål af en kryddoch trägärd, ar utomlands ingen bonde, ja näppeligen någon torpare, fom icke har fin krydd-och trägårds täppa, derutur han har tredie delen af hela årets föda. De tro fig "aldrig någonfin kunna komma ut, om de fkulle lefwa pä wårt Swenfka och Finfka fatt, utan trägårdar och Kökskryddgardar. Och juft derföre, få de fägna dg af många fköna rätter, när en FinfK bonde ei har annat, än litet e- lakftrömming och etufelt bröd,öch ofta intet det. Hela trägårds och kryddgårds fkötfeln hos Finfka bonden, ja ibland hos en del Präiter, beftår endaft i kål och rofwor, och underftundom i rofwor allena ; derföre kunna på en lådan wårdslöshet, jag törs ei fäja lätja, ei fetare och wälfmakeligare mål följa, än omordat är, Hwad för god ;fpis tilredes icke af wår Kal och flere /lags ärter? Huru wälfmakande giöras icke wåra foppor med åtfkijlige fiags rötter? Huru mång ilags fållad hemtas icke utur kryddgårdar? Hwad för Deiices äro icke wåra Win-Kirs-och Stickelbär, fom Kunna ätas med nöje både färfka och på åtfkilligt fatt tillagade. Wåra Äpplen, Päron och Plommon, kunna på otaligt många fatt beredas til den fkönafte mat och allehanda Kräfeligheter, dem man ei bör blygas före, at äfwen framfätta påkonunga-bord. och minfta i en Kryddgård Med et ord : det. alraringafte Kan anwändas til nytta ; få at en ordinaire kryddgård käftar utaf fig en trediedels års föda, för et proportionell hushål, fom förut är förmält. Och ingen jord käftar få mycket af fig, och betalar =få wäl omaket, fom en köks kryddgård och en trägård, fom ' - B är
10 är rätteligen anfad, Befynnerligen rönes nyttan af kryddoch trägårdar i dyra tider, dä den Högfta Uraffär landet med miswäxt i åkrarna. Trägården fkänker ock en behagelig dryck åt fina idkare. Watten, fom eljes är en alman dryck, få för folk, fom Creatur, wil intet paffa fig, ei eller är hälfofam wid alla tilfällen. Derföre har man ock lärdt af wiffa frukter utpraita faften, fom är både wklfmakande och hälfofam. Sådana frukter äro i fynnerhet wåra Win-och Stickelbär, famt Hallon, fom wilt hos ofs wäxa, med tlere, hwilka ärfätta briften af ordinaire drufwor. En och hwar har fig bekant hwad härlig och walfmakande dryck, Cider kallad, tilredes af äppelfaft på ganfka många ftällen i England och Franckrike, famt hos ftörfta delen af inbyggarena i Engelfka Con/onier i Norra Ameriea brukas näftan intet annat dricka. Och är märckwärdigt, at detta Cider giöres merendels af de fu- -rafte äpplen, fom man ei til annat kan anwända, och dem man eljes fkulle anfe för onyttiga. Af Päron beredes ock en angenäm dryaq likaledes af Kirsbär» Men på det wi ingen orfak widare måtte hafwa at klaga öfwer Skaparens wifa inrättning, fom hade han alle* naft welat lämna ofs, hwad til wår nödtorft tienar, men ei hwad fom fkulle förnöja och fägna wåra finnen : få har han ock intet" til denna delen lemnat ofs låttlöfa. Derföre ro de med mångfaldiga färgor beprydde och med beha- - gelig lukt begåfwade blomfter ofs förlänte* Wåre ögon kunna intet tilfylleft förlufta fig af deras åfkådande, emedan deras prakt är få härlig, at ingen dödelig hand dem lifligen äftaga, och deras färgor få mångfaldiga, at ingen»tunga dem tilfylleft befkrifwa kan. Wåra öron igenfinna ut.nöje i foglamas mångfaldiga och liufliga fång, fom ofta befoka wåra löfrijsa trägårdar. Wår lukt hafwer ock fitt
11 fin förnöjelfe i trägården. Hwad för angenäm kanfia upwäckes icke af åtfkilliga blomfter redan på långt håll? Huru upfrifkande äro icke många blommor, rötter, blader och ftielkar, fom forforne Apotfotare weta hålla i fit tilbörliga wärde? Af deras upfrifkande lukt och wederqwäckande Kraft har ei allenaft den funda, utan ock i fielatåget kämpande ftor nytta och lifa. Wår Rrafeliga fmak, for hwilken fkul wi underkafta ofs mycken träldom, beprifar äfwen med rätta trägården, ty juft hon har den förnämfta nyttan af al des afkaftning. De fota bären, mogna frukterna och wälfmakande rötter, med flera fåda* na, höra henne egenteligen til. Den,öfriga känflen Kring hela kroppen är ei eller lottlös af deffa nöjen. Ty gröna gräfet unnar henne en miuk bädd, bladerna en len och behagelig widkänfla och trän en kylande och upfrifkande fkugga emot fommar hetan. Jag wil med tyfthet förbigå den behageliga profpeften, fom trägårdarna gifwa, det angenäma tidsfördrif wid lediga ftunder, den nyttiga motion, tor en ftändigt fittande perfon, och oräkneliga andra förmåner, fom af dem kan förwäntas. Et kan och bör jag dock icke förbigå; hwilket ock är det - förnämfta, och t brift på ändra nyttor, enfam tilråckelig, at upmuimsi hwar och en til deras upådlande. Den nyttan är wår ftels fanna wälfärd, fom af frukters och träns åfkådande- 6ch betraktande upwäckes, at känna och wörda fin Skapare» Defufendfalt giimmande och prålande färgor, dén^ångfardigt behagejiga fmaiäm, de orakneligen angenäma atomer och behageliga lukt, med mera dylikt, påminna ofs ftundeligen om Mäftarens ftor,a makt, wifhet och godhet emot ofs. Hwarföre wi intet annat kunna, eller böra, än lofwa och prifa Hans ftora namn...&j[s- SÅledes hoppas jag mig hafwa, ehuru korteligen, dock tilräc-
12 tilräckeligen bewift krydd-och trägårdars 'nröjelighet, nyt* ta och nöje uti Finland, jag ivnikar dä til fliit, at Hot* ticu/turen y fom få länge legat i linda ibland ofs, måtte fnartrin* na et blidare öde, Wår egen tkada och andra nationen märckeliga nytta bör upwäcka ofs at närmare efcerfinna denna fakeri. Om ftånds perforne i landet, fom hafwa råd och lägenhet, famt weta des nytta, wille flitigare än härtil fkedt, flå fig deruppå, fkulle wäl almogen fmåningom af deras exempel, och den winft de hafwa", dertil upinuntras. Det torde altfå framdeles wara angelegit, at wid et Präftebords eller annat Boftälles lämnande eller antagande, wid hafefyner noga frågades efter, uti hwad Itänd både köks kryddgården och trägården wore, famt huru den blifwit förbätrad. TäncK kwad både nytta och prydnad det wore for landet, om wid alla gårdar funnes krydd-och trägårdar. Lycklig den, fom finge fe en fådan tid i Finland J