s". ^OsXl6^l_I6^ 6I6l_I0^l<

Transkript

1

2

3

4 s". ^OsXl6^l_I6^ 6I6l_I0^l<

5 ^ 8.' 7,. '. M M E W M W i- 6:'^'.,-/ -- s - E L «k M ^ x '7 7 " ^ 77 7!M «7 7 7M7-"-7 U"77 AM..- '-^ / / -? - > -- 7H77'W -M V. - - <- - - ' --. '7M-7 7 ' S 7 M ^ ' K M ^ './ >^ ''''! - S, - - ^ V-/ ^ -8MU ' ' -^ ,7^-7 'ZWZ >- 8» ) *...,.'. ^ -V.», -"/. /,, '. ^E^ ', -; ' ' 7, /-. >».'«- 7»'7.5 '..'/ -'- - ' ^.. V-^-.' >> 7 ' ^ ^,,«7' 8 -. > 77-/^ 7 ^ ' / > 7. '?'p, E v '' >>,, ^ : ^> > >. >! '.-, 7 ^ j_ «'7,->.7- l' c v 7'- ' -.'» - i, '».? '?, V - < 7 7 i. ( ' 7-^7 'L S7-,/7- >,. -'. >' i «" 7 - ' : >- -7<.,77 7 > ^ ' '/? i - <. I,- -, 1. > -- ' '. 7 ' -- : V,7- - 7>MOG > '1 "- - 7 ^, 7 ^ ' i > ^. ^77/..-, ' ' ^7,7^--,7-^ E7 >',/>7-,^, - -, ^ 7 ^ " - '»>/ - 7 ^ 7?. '.V- >''V> - > /,> ' ', ' /7!',«^'7'- 7 '. ^ ' 7? '' A 7. v^".x>7 7 '7 ^. ^ 7^7xllW 7 7 L <? ^-7^"^ '7 l '- -rv -7>. M N ' " ' ^ 77 7 ^ ' -.^. 7 / > - 7 ^ ' 7 ^ 7 < '7 7 - ' ^ 7 *,".- ' -.' >- ^' - -/ ' ' 7> 7 M -7 -/, '. '"7,7 '< -, v>. - ^77 7 7^7 7^ 7.-? ' /-'7, " " ^--7, ' 7'77' E 77?' 7-7 v-' 7-..'7'. ' 7 ^? - ' ' 7 ^.-,, ^7» >>j../ ^ 7-7'--'?'' 7-7,..-x., -<7 - - ' ; --, ',. >7 7-, 'H >. - "-- ^-7- - 't,/- --7'< 7 '^ -, ' -. ^ ^ 7 ^. '. - ^.'-7>-^H''?'. ^ ' 7., -7,. -.7,' " - ' - -'i-. M jw D c h 7 ' ' «77 7 M. -7 7,7,.:, ' ''^ '7 7- ^ > 7 z 7^ -,^.-,, -,- <-'1/^ ' X , ^., - - ' ,'7 WM8 7 7,7 7 7 ' /- > H - 7 ' - 7.>'.7-, ' ^ i >7-^, ' ' U M M E - - '. 7», Z,. 7 - ' U-7E... ^ -«i.,77'h!7lmq ^ 7-> - ' " " 7. W -'!- ->- "- 7 j ' ' -7 ' 7 ^, ^ -7iW W W M ^ 7^l'

6

7 Eller Handbok och Underwisning iili Landt - Hushallningen; FSrfattad pa Danffa SprLkek Af Herr L 8^ i^ s k L,L i86ttl ir, Kongl. Danff Conferentz. Rad och Amtman; Ester Kongl. Wetenskaps Academiens anmodan, pa Swensta ofwersatc med forbattringae,..... As ^ ^ / Kamererare och KonzI. Wekenffops AcademieoS Medlem. STOCKHOLM, Trykt i Konzl. Tryckm'tt 178;.

8 ' O L ' " ' N? M ^ ' '. 7., / - - K - '! -^.. ^ 4.'-^W '7ch^. -V' i V F - X > ii ' >! '.» <', >

9 R ti twanne stycken bor en Landkman fornam E. liaast soka forffaffa sia grundclig under- - wisrstng, nemligen sorst, sa wal som al!a andra nienniffor, uti ChristenLoms-kunffapen, och Lernas?, nti Hushalls-Wckenssapem W i ga dek forrå forbi, sasdm ej horande kil wart soretnal,- irch lemne ti! Le Åndelige Faders atgard, at i den delen oiiwa sinaahorarenodiga ochstadgade grunder: och faste nu endast war upmarksamhet pa den angelagna Hushalls-wetenffapen- i jbnnerher pa Len hufwud sake lig aste delen deraf, smn a t Ukerbruket ochhwad dertil horer.- B l Les grundeliga fattande, tilborliga werlstallande och nos Liga forbatlran.de, aro gamma! wana och forfaders bruk H mgalunda tilradkelige ^ Utan dertil fordras mycken insigt uti naturkunnigheten c>6) flers ):C ' wer *) Nak hak nzmnas gamla tvan or och forfaders brttk, ma ingen ranka, at derrvid hasches afseende pa de ^tdre tt^ dersjordbrukare; dem bcre wi ju rocka. som s wn we> tot ildra sit akecbruk och sin landrh;n. hulning, ar Stve^ Nckets ilibnaqare i fsrdna dagar/ rcke allettast bliswil med uchemsk sad och soswet spuade; uran hafwa oct der^ Lf nog anseiiliqr til fretnrnande orker kunnet UtskiHaH blran troiigast ar,- ar wrtza swara rkifallen i sednark tider/ f 5rsamrat forf5deri.as goda itcerbink; i synrierhet hafwck longwiriga krig fororsakar der nina, di bonder?,- i srigk ha folk och dragare, nld'gars g-ipa, tik Sen'wa.qar i oker<kruker, sosom fdr exempet:' a- under hwarfe i^de, ksiira eller vtuka sin aker allenast en', hegft.kka gonger, med myckel tuera; hwrlket brnkningsszrt genom chgni och fordom, ak flere brnkningar ntkirglck akerjo'rden, ar nu fa aimant/ tik grundeiiga sku fordras tit des ksfr-ande'. Det Dar -Sk rv'ar Auckot/ jeckte cklr akinsl, fstl-kkze'li S r^ a l«l.-

10 FZreral. wetenffaper, utom hwilka ingen i det hela eller alt det, som horer til en behorig hushallning, kan kallas en rattssaffens Econome * ). N u hafwe w i wa! pa wact modersmal na^ ra goda doerer i det amnet, idland hwilka den af H err Profe^oren och Middaren M a lle riu s utr gisne, som kallas L^kcrbrukets Lhemista grunder, larer fortiena ftamsia rummet. P a fremrnande sprak aro vck ganffa manga goda hushalisdoeker utkomne, i synnerhet bor k^mnckhaulens»^auevarer och 5/o--r5/ o / namnas, salom de grundeltgafte handtedas re pa M erbruks-w agen; men man kan ej wans ta eller begara, at hwar och en Landtbrukaressal haswa rad at jkafsa s'g eller aga tid och ulsalleat Lasa cn eller siere af desa eller dylika borker, an mindre, at i fiera wetenffaper forwarswa sig nodig kunffap, ehuru det wore hogeligen til onb Derfore larer, til Almogens underwlsnlng, samt til en saker och snar forbattring utuandtrnanna goromalen, foga nagon battre utwag gtf^ w a s ; an i:o Genom mogna rad, goda ejrerdomen och wanlkga upmuntrmgar af Presterffapet och andre pa landet boende formognare, siuderade och i landtbruket wal forfarne M a n. 2:0 G e- nom nagon kort ti! Almogens begrep lampad, men dock grundelig handbok eller underwlsning uti landtffotslen. *) Se Danske Kamar - Herren Noriges Ecsnomie.

11 Hwad det forrå angar, sa ar onekeligt, at ingen har battre tilfalle och kan med mera framgang ga Almogen tilhanda i det malet, an de af det wordiga Presterffapet, som sielswe aro uti landthushallningen wal grundade och forfarne, samt Zora sig no/e af at underratta och upmuntra Le enfaldigare. Det wvre derfore hogst onffeligt, at alle studerande, som tanka blifwa Prester, mille wid Hogjkolarne, jemte det Theologiffa studium och Le dertil horande kunssaper, soka fdrwarfwa sig tilforlate'lig underbygnad uti de delar af Physiken, Chemien, Natural-historien och Mathesis, som egenteligen hora til Landthushallnings - wetenffas pen, och pa hwilka samme wetenffap sig grundar; vch tilllka sommartiden, under wistandet pa lan- Let, mi umgange med forfarne landtman, befiita sig derom, at af dem inhemta mer och mer kunffap, fa ock, at under en hogst sagnelig motion, winna ofning uti de da forefallande landts manna goromalen. De gora sig alle hopp om, at med tiden blifwa befordrade til Preste-lagenheter, hwarwid gemenligen foster en Prestgard med akerbruk. Da komma deras forwarfwade kunffaper dem ganffa wal til patz, i det de icke allenast, gerrom battre bruk, kunna winna storre Lnkomst af sina bostallen; uran ock aro i stand, at tiena stna sockneboer, afwen i hushallswagen, med goda lardomar, och med det samma hela Faderneslandet och det almanna, som gevom landtbrukers ):( s fors

12 F o r e t a l. forkofting altid wlnner mer och mer styrka. N a r Zve romnut til sadane lagenheter, sa kunna de snarr nog flnna rad och utwag at sorffaffa sig yagra goda hushalls-bocker, i synnerhet de forepamde A.icrorcrs; och aro, gcnom. de grunder de jagt i ungdomen, nagorlunda i stand at vrofwa, hwilka lardomar uti samrna bocker kunna warq goda och pa den orten lampeliga eller ej. D e m xneddela de sedan, under forttoliga samtal, med sina sockche-boer. ssti sina samqwam glammar ock Almogen al prahelst om sina hwardags-syslor; om dem tye - ffer sig en hwar aga behorigt begrep, hwilket likwal hos de fleste genom gamla wanor och forfalders druk tilkommit. A rd a nagog af Prestcrffapst narwacande, som gemen!igen ffer; fa far han det basta tilfalle, ak utrona de fel, som esser gamma! wana begas, och tillika med mogna stal rada derifraa samt upgifwa grundeliga for-, slag / hwarjgenom akerbrukct och alia ofriga hushalls-forrattningar battre och formonligare kunr sig werkstgllas. Under de r samtal kunna tillikg Pastorerne sielsive, af gamle eftertanksamme ofl) forfarne bond-gubbar, i manga m al, ro in na flexa nyttiga uplpsningar. M en ehuru nyktiga sadana samtal kunna w a rq, arv dock goda esterdomen an kraftigare. N a r en svcknebo med egna ogon ser, at fran P re - stegardens aker och ang winnes en ymnigare fford hade af sad och Zras; sa flår ej felt, at ju de omtankfa mare efter hånd folja sa godt exerml.?ffa sa uti Alla ofriga hushaks gorom am T il

13 D 'l slut far ock Pastor- stels, genom en betydelig tilokning i all slags tkonde, dela med sina ahorare den winst, som genom hans rad ock efterdome tilkommit; och da hans sockneboer fa finn a, at han pa alt satt wil dem wal och soker des ras basta, winner han jemwal hos dem scores wordnad, karlek, aktning och lydnad uti sit egenteliga Embete.. N ast Presterffapet, klmna ock andre pa landetchoende Herrffaper och Agare af de storre gedsen samt Srandspersoner, pa lika sattmycket godt utratta i detta malet; helst om de inhemtat en behsrig kunffap om landtffotslen samt jemnt wiskas pa landet. Men^ som gemenligen sa tilg år, at forwaltningen lemnas uti olarde och foga forfarne Jnspectorers eller Fogdars hander; sa gar det med godsens ans och fforsil som det kan; men ei som sig borde. D e n Herre och Husbonde ar ril beklagande, som til larospan nodgas lemna sin egendom uri dylika hander! P a upsyningsmannens och forwaltarens grundeliga insizr uti et ratt landtbruk, beror likwal bade Egendoms- Herrarnes egen och det almannas gemenfamma fordel. Derfore borde, til forekommande a f brist pa tilgang til slika dugliga personer, den ptwagen widtagas, nemligen, at utsoka unga amnen om i.s a i 6 a r, bade af battre och samre wilkor, som wisa naturlig lust och bojelse for landtbruket, Detze borde forst sattas i tienst hos forstandiga och trefliga bonder pa 2 a z a r, at a f tzm inhemta handlagen och yen kunffao. de m i ):( z landr- i ^ llc!

14 LLreral. landtbruket aga. Sedan borde de stallas under nagon pa!ite!ig Informators hånd, at af honom fa lara de mast nodtvandiga grunder, sa at de af Physiken och Chemren finge en rritt kunssap om naturens werknmgar och jordarternes olika lynne,, och hum de ma kunna underhielpas,m. m; afnaruralchistorien lara kanna kreaturens art samt hwilka graszlag bast foda dem, och i hwad jordmon de helst wara, o.s.wzafmechanikeninhemtadet, som i bygtiinzsckonsten kan behofwas och at fa er rcdrgt bearep om ArerbrEs - redskapen, fa at den med minsia kanniag for dragara, gor astundad werkan, och tillika det, som wrd stenbrytning bor i akt tagas, med mycket mera; af Nakne-konsten, ar de kunna fora en redig bok och upratta behorige inventarier, samt at Dalkarlsn uti guadrat och cubik-rakningar ej ma sla dem pa fingrarna; af Medicin sa mycket, at wid forefallande siukdomar, sa pa folk somfanad, de ej ma sta rads lose. Ingen håndtering och intet naringsfang, det ware sig wid Bergwerk, Handaslogder eller Handrwerk, drifwes eller med nytta kan drifwas, ntan genom grad-wis tilofwade arbetare, fran Sotzar til gesaller, och sedan, ester nojaktiga upwiste prof, til mastare. Akerbruket, med sina delar, larer, utan all motsagelse, ibland alla naringsmedel, wara det angelagnaste; fordrar fordenstul, at fficklige amnen, til des drifwande Llifwa behorigen tillarde, atdetze personer, som stola anses for mastare, ej ma behofwa anlita grbetsfolktt W underylsning.

15 F o r e t a k. - M/em n 7//cn/ ^ ), ar Catos regel. M a n larer nu ftaga, hwarest unga amnen kunna erhalla namde underwisning, uran at uppehallas med sprak-lårdom vch annat, som de ej behofwa? Jagsw arar: at en sadan Skole redan finnes och halles i beromlig gang i S k a r a, och at flere efterhånd kunna inrattas * * ). O m foimognare Herrstaper och Jordagare uti hwarje Landsort wille nagor sammanffiuta, ffulle w al finnas de, som wille och kunde ataga sig under, wlsnkngs - werket. Utan kostnad winnes sallan nagot godt andamal. D e n kostnad man ans wandt at fa en duglig upsynmgsmau pa sit gods, ffulle snart betala sig, bade geuom battre bruk pa egen gård, och genom underwisning och pa, drift hos de under godset liggande bander och torpare. O m nu detta, tillika med hwad forut sagt a r, ffedde ofwer alt k R iket, ffulle m an, nast Guds walsignelse, snart fa se war landthushallning i battre stick. M en emedan fara wardt '6r, at detta ej sa snart kan ste, som onsteligt wore, och desutom ej allestades i landsorterne finnas de, som kunna vch wilja antingen mundteligen radfora de enfaldi, Zare, eller gifwa dem goda efterdomen i hushall, ningen; sa ar och blir altid den andra i borjan ):(4 namde *) Det Zr: Det star illa kil, nilr drengen ftal underwisa sin Herre eller Husbonde..**) Huru hbgt ftdane Skolar wlrderas, kan clfwen ses as ssrenlmnde Danfte.Kamar-Herres Noriges Economie, yag. n och l2.

16 tww.de tttwagen tillika modig, nemligen, at gifwa Almogen nagon kort men 5 ru ndelig handbok vki landthushallningtn. Kongl. Welenjkaps Acadcmien war derfore betankt pa^ at lata utarbetn och ulgifwa en fadan ^ da man fick kunssap om den af Kong!. D anffe Conferentz - Radet och Auttmannen H crr Esaias Fleischer/ ar , utgifnc fa kallade 2lgerdprknLngs Caecchismus. D e n befants til andauwlet just tienlig, såsom bygd pa omrorde wetenj7apcr, pa egen Mak^garig upmarksirm forfarenhet och tillika pa gode Auctorers ojafaktiga grunder och ron uri landthushallningem Bokcn ar likalcdes fa tydelig, at den enfaidigaste landtbrukare kan farra meningen, 'och finna sig ofwertygad om de der-- Lrtinnan gisne rads och lardomars grundelighet/ och har fornamligast det til foremal, at leda landtmannen istan fordom ar och wanor in pa en fornuftig ester la nla. Kongl. Acadcmien anmodade derfore mig at ofwersatta den samma pa wart modersmål. D e t har jag ock med noje giort, til Mine kåre landsurans formodeliga tienst. Det ar icke utan, at ju uki wark kara Fas dernesland gifwas fadane fornuftige och eftertanksamme Bsnher och andre Landtman, fom redan wetat oz) til storre delen i akt tagik, hwad denne Cateches larer. Dehe kun na dock ej utan no/e se fina tankar styrkte af en fa forfaren man, som w ar Auctor a r ; de blifwa ock deraf upmunrrade at fortfara med fadan hushallning, och torde iems w al fa mangen anledning til widare forbattrins gar.

17 Lo reral. ar. Andre ater, som hartils lefwat nastatt tanklose, ukan at hos sig ofwerwgga, om de ratt och w a l, eller illa och forwandt, ffott sin aker, ang och bossap, kunna af denna lilla bok blisiva ofwertygade om sin okunnighet och wilfarelfe, samt la ra, huru de harester ma wisligare anstals ja sin hushallning, til egen och alman nytta. Emedan denne Catechss ar forst utgifwett ril underwisning for sandtman i D a n m a rk, der Luften ar mildare och wmtrarne kortare, an i rvara fiesta Swenssa otter; har jag ej kunnat undgå at har och der andra nagot och lampa til w art climat, sasowhwad sånings s tiden angav och mera sadank, och har jag intet annat antas git, an hwad i de fleste Swenste orterne med nytta kan werkstallas. N a g o t, silfom mindre lampeligt hos o, har jag aldeles meflmit. H it horer beffrifningen pa de L D anm ark brukelige, men hos ofl owanlige akerbruks redssaper, L hwilkas stalle jag bessrifwik dem, som hos otz med formon brukas, och battre pasa for war jord och wara dragare; likaledes har jag gatt forbi de fos reflagne iefwande hackar, som pa fa stollen. har i Niket lara kunza med fordel upforas och unders hallas, minst af almogen, til hwars tienst denna bok egenteligen ar amnad. - Deremot har jag tfilagt manga menk'llgar,jahesa fragor och s,var, som jag tyckt wara nodiga. Detza ars Med en ftierna utmarkre. I nagra omstandighecer, sasom kt e^., hwad godsleilis deredning angar, ar jag af andra tankar gtt Herr Forsattaren; her har jag mi Noter anfdrk

18 Lsreeal. anfork min mening och mina ffa l, sa at Lasaren kan hafwa tilfalle at stels profwa och walja hwad honom bast synes. Jag onffar af hiertat, at detta lilla arbete ma astadkomma den nytta, som K. Wet. Acad. pasyftat! Om denne Cakeches winner almanhekens bifall och god afgang, wil Kongl. Wet. Acad. framdeles beforja om en ny uplaga deraf, da mycket kan forbattras. Derfore anser Kongs. Academien med walbehag, om forfarne Landthushallare wilja inkomma med paminnelfer, om de tycka, at nagot behofwer tillaggas, rattas eller tydligare forklaras. M an kan ej med skal wanta, at forstå forfoket skal wara til allas fulla noje, helst da man nrast bestita stg om mojligaste korkhek. Pa det jemwal fattigare landtman ma kunna kopa denna lilla bok, har Kongs. Wet. Acad. sa kommk ofwerens med Forlaggaren, at exemplaret ej skal kosta mer an 5 skillingar. Ingen ma dock tanka, at nagon hyfer en formatenhet, som skulle ymnig arswaxt blott bero pa mennisko atgard och stit. Ware sadane tankar sterranifran ost! Almagten, som allena st:>rer naturens gang, kan med gynnande waderlek gifwa walstgnad skord; men med frvar waderlek och pa stere satt straffa ost. Gud har likwal befalt, at wi ffole arbeka och foda ost i war anletes swetk, samt gifwit ost fornuft och tankegafwa, at profwa, huru wi efter naturens ordning kunne bast anwanda wart arbete, til hans ara och war egen nytta. Summan af denna laran ar altsa: A rbeta ffitig r, men ej b lin d w is, utan med fo rn u ftig eftercakika: for ofrigt, bed G u d och fo rrro honom ur- Langen.

19 Akerbruks-Lateches.. r. FrA-^ab ^,wad utwag skal en Bonde taga^ ri! ar fa sir ttlstarid fzrb5.tkradt; sa sr han derefter nra ruuca en tilr^ckelig urs komst o<h lefwa mera stlc ^ S w a r. Den basta ukwag ril winnande haraf biir denna, ar han icke binder sig wid forfaders bruk och plagseder, som skulle de just wara de basta; utan bestirar sig om, at fa inhemta grundeiig kunskap om alt det som horer kil Zandtbrukecs gemensamma goromal; och, sedan han ratteligen lart skota sin egendom, och derunder satt ersara, huru hogsia afkastningen af den samma winnas m a; skal han icke lota mdda och kostnad afskracka sig fran fortsaran.det dermed; utan besmna: at nast Gudssruktan, blir omtanka och idoghet just det, som gor en Bonde bade hedrad, lyck.'ig och walmaende.. r. Lr. Nri hwilka F^romal bor d^ en Bonde forf?afsa slz grundelig underwisninz^ S w. J o, uti en riktig och jamnforiig indelnmg af sin akcr, ang och beresmark, deras lagliga inhagnad och tilborliga skorsel, samt den fran dem rvundna grodans ratta ans, sa wal ute pa marken, som ock, sedan den kommit tn uti hus och under tak; detta hufwudstycket, tillika med de delar, som derunder begripas, blir just det amnet man i denna lilla bok egenteligen tanker afhandla. T il stut wil man tillika

20 lika gifwa nagra rad och underwisningar om bost'apens tilokande och ratta ans, samt huru en bonde bor skoka sin tragard, at han utur den ma kunna hemka nagot understod, bade M i sit hushall som ock til for«salgning.. z. Lr. Men emedan decca hufwudstyckee innefacrar uci sig sa manga w5fcndreliga delar, wore dec rcke derflre nzdigc och rlds lrgast, ac tndela der uri wista afhandlmgar: fa ar man hwarje wecka, kunde kara sigen af dem; helst winrer, riden, om afrnarne; da man med andra goromal 5r minst systelsarc^ ^ synnerhec kunde och borde ungdomen, sedan den likwa! forur k^rr sm Christendom, haraf llra och inhernra, huruledes man, pa er fornuftigt arbersfarc, borde g6ra sig gagn af den walstgnelfen, fom Skaparen uri stelfwa nacuren nedlage, ril nyrra for hela menniskostagrer. G w. Det wore til onskandes, atwara Bondee witle antaga detta rad; och i den afsigten, tanker man mi wipa Capitel innefatta a lt, hwad de bora lara och i akc taga. Det i Capitlst ^ a l saledes afhanbla de atstmiga Jordarter, hwaraf war mark i almanhet består, samt huru sadsn af dem hemtar sin naringochwart; pa det man deraf ma kunna se och erfar a, hwilka jordarter, i och for sig sielfwa, aro frugrbara, hwilka ater icke; och sedan lara, huru de mindre frugtbara, mage med andra jordarter forbattras och srugtbara oras«det

21 Det 2 Csp. ffal handla om Mergelen, des kannetekn, bruk och nytta. Det z Cap. om Godslen och des nodwandighek- Det 4 Cap. om sielfwa Kkerbruket, såsom Plogning, trådning och harfning, med mera. Det s Cap. om Utsaders beffaffenhet, sånings-tiden och sånings-fattet. Det 6 Cap. omakersordens Andelninq for hwarje sadesslag, nemligen hwere och rag, samt om det ae gagneligt, lara far och bostap hoste-tiden afbeta brodden. Det 7 Cap. om hwad, som wrd korn-och hafre-såningen bor i akc tagas. D et 8 Cap. afwen wid arters, wickers, lins, hampas och bohwetets, sanrt om lindwalls uptagande til aker» Det 9 Capt om harfwen, stadden, tvalken, och akeejordens rensning fran sten 06) ogras, samt watnets utdikning och astedande- Det io Cap^ om fadens ans, fa wal wid Mrden, som des bindnkng, hemforsel och uttroskning, samt des widare ans inom spannemals-boden; fa at hon der for mast och all annan stads blir forwarad. Det n Cap. om en battre angs - stotsel och hobaiw ningen. Det 12 Cap. om de bastct grasstagem Det iz Cap. om den stada och de hinder t!l ntzei upodlingar och andra forbattringar, som samsalte och sstipte agor stadse atsolja^

22 4 i Cap. Akerbru?s D et 14 Cap. om updamnr'ngar och om ho-fodreks ans och wardande. D et i ; Cap. om inhagnaden och gardandst, sa wal med sten, som lefwande hackar, af de mast tien. liga waxter, til det sednare fattet, samt pil-planteringen. D et i6 Cap. om brann-torf och torf-masiar. D et 17 Cap. mnchaller nagra rad och underwisningar, om bostapens forokande, samt boremedsl mot boffaps.sruka; och tillika, huruledes en Bonde, med nytta och fordel, ma stota sin tragard. Emedan nu alt detka, och hwad harester an widare kommer at afhandlas, icke består uki blotta forslager, man ar grundadt dels pa de forekommande malens natur, art och beskaffenhet, dels ock pa egna forsok och en mangarig forfarenhet; sa kan ej fela, at hwilken Bonde eller Earldtman, som efter desia forefkrifter w il ratta sina goromal, ju ma blzfwa en lycklig och walbehallen man. i. L a p i t l e t. Om Ztstilliga jordarter, och huru de genom blmldmng med hwarannan, kunna forbattras.. 1. Lr. Hu ru ar jorden Lalmanber beska sifad, och af huru inanga sia I består hon^ ta w. Gemenligen sinncr man all jord fa beskaffad, at hon består af fora staq; sa-om i:o swartmylla, 2:0 lera,z:o sand, och 4:0 kalk; och alt efter som hwarje

23 hwarje stag af detze jordarter, uti kilblandnmgen, antingen af naturen eller genom konst, bliswit mer och mindre radande; sa bllr ock jorden derefter antingen i:0medelmattig kung,los och myllig, eller 2:2 tung, tat, kall 06) sur,g:o latk och warm, 4:0 såsom wak, klibbig, men såsom korr, hard; och i grund haraf, sor hwarje stags sad, mer och mindre frugtbar. L r. M e n Lnnan m an narm are undersof ker en h w a r a f deste jo rd a rte r; fa synes n o d ig t ar fo ru r fa w e ra, h w a d fru g tb a rh e r L r, och h u ru fades-waxcen genom densamma be> fra m ja s ^ S w. Det ar gansta angelaget, at strut harom b!l underrattad, pa det man sedermera desto battre ma kunna uptacka bristen af hwarje jordstag, och derefter hos sig ofwerlagga: huru aker/orden, genom ersactnrng af det felande jordstaget, ma kunna hielpas. 2. L r. H w a ru ri d e M r da fkilnaden pa en fru g tb a r oct) o fru g tb a r jo rd ^ G w. J o deruti, at den jord, af hwilken saven str sin tilrackeliga naring, och uti hwilken hon, utan mocstand, kan utsprids sina rotter, kallas frugtbar; en mager och hard deremot, kallas vfrugtbar; bagge delarue likwa! uri mer och mindre mon. L r. H w ilk a aro da de narr'ngs d elar, fo m flden ril stn w arc fo rd ra r? S w. Just de samme, hwaraf saden sielf består, nemligen matten, sin jord, salt och olja. 2l z. 5.

24 G Lap. Akerdruks A r. A ro dl deste delar L oct) for sig sielftzpa nog rilrackelrga ar befordra s5deb<wapten? S w. N e j! utan dertil wrdras tillika en uplost och lagom hard akerjord; fa at tades-rotterne mage fri cc och man morstand, fa ntsprida sig och uti den. samma kaga sit noviga faste; tillika fordras bade luft, warme 06) blaswader, pa der de fnra nanrde narings delar, ma kunna uplosas och satras uri rorelse och således såsom uploste och med hwararman wal sammanblandade, blitwa beqwame ar suga sig in nri de spada plantopne och hejordra deras waxt Arv ^ o g kan en h w a r sinna, ae luften och w a rm e n ^ ro fo r a lla w^prer, som wincren ^sw er legat tilfru s n a, oum gangeliga; men h u ru sia! m an derom b!l osw enygad, ar de andre fy ra delerne nemligerr w a m e r, fin jo rd, salcec och o lja n, aro ril samma andam ir! sii p o d w a n d ig a? Sw. pa det fattet blir man derom fullefigen ofwerbewist, at da man trycker eller klammer en planta eller etmiuktkorn, far man se en wattenaktig saft styta derutur; krosiar man ater et tort sadcskorn eller nagot annat fro, sa far man derutur en olia; faker man plankan forrutna, sa lemnar hon en fin jord efter sig; branner man plantan eller ksrnen, fa smakar aj7an derefter faltaktig; foljakteligen bestå bade plantor och sad af desia fyra delar, och i samma mon somde sorokas, blir jorden frugtharande.. 7- Ar. Hwaraf kan man da b5st wera, huru henna frugtdarher och waxc uri aua planror

25 Caceches. ror til wlga bringas och foresattes; ty deraf kan man aldrabast lara, huru man skal stora sinakerjord^ S w. J o, man bor weta, at uki alla fadeskorn och fron ligger en bildad spad planta, den w i kalle waxt-amnet; hwilket bast kan skonjas inuti tuklufne bonor och arter; detta waxt- amnet har uti sig den naturliga egenffapen, at enar det Lgenoin watn och warme sattes uti rorelse, sa utskiuter det en stangel ifran sig ned i jorden, den wi kalle rot; imedlertid formandlar sig kornets karna til en miolaktig materiers hwaraf den spada roten hemtsr soda bade for sig och brodden eller piggen, som skiuter sig upat, pa lika salt som en inom aggskalet innefluten kykling niuter sin naring af aggegulan; men strax derpå och sedan roten af det namde miolet nagorlunda stadgat sig; sa, i och med der samma tildanas pa henne manga sma och sina opningar eller sugror, genom hwilka plantan, medelst den inwartes werkande kraften, sarn af den alwise Skaparen henne gifwenar, suger och drager til sig, de delar, hwaraf hon sielf består, nemligen watnet, jorden, saltet och oljan, da de likwal blifwit wal uploste och med hwarannan upblandade samt sa fortunnode, at de kunna draga sig in uti desia sina rzr och opningar, hwarefter roten icke allenast utwidgar sig i flere grenar, utan meddelar tillika plantan eller brodden formaga at sikiuta sig ihogden, och blifwa alt langre och tiockare, hwilket ar just det samma, fom man kallar wapa. 7 «Lr. Huru Lu dec mojeligr, ar jorden, yenoin desiaftna ror och opningar, kan tran* ga sig in uci fades, rocen ^ A 4 S w.

26 S w. M an har tilforcne sagt: at sa wal jorden, som de osrige delar, borasoruk, genom luftens och warmens tilhielp, satkas urt roreisie och gasning, hwarmedelst jorden til ganika sina delar blir uplost, som forst blanda sig med watnet, och sedan, genom saltets tilhielp, nred oljan, kil et lagom segt och sapaktigt sl-'m, som dermedelst blir begwamk ak lata suga sig in uki de a sma och sina ror. Huru starkt det sker, kan man nogsamt erfara, om mau utur en god aker updrager med rocen nagra hwete- eller rag-stand, sa skal man sinna at en m.yckenhet sma jord-partiklar och sandkorn sa fasta sig w?d rotkren, ak man hwarken kon aftwatia eller alskolja dem, utan de sitta der gware liksom de med rottren woro msorliswade.» 9- ^?r. I grund dlraf, laret da alla planlov och wlrrer bliswa mer och mtrrdre frodiga och frugtb^rande, alr Lden mon, som de pa f6renlmde slem och des rilblandningss des lar aga 6fwerstod eller lida drist. G ro. J a, det ar aldeles begripligt at ja sker; och enar dm omtalte werkande kraften, som Skaparen mi hwarjs plant, amne nedlagt, af en hard och otienlig jord ej sinner nagot morstand och hinder; sa utwidgar det sina rotter, och genom dem tilsuger sig mera narings saft, kil siere skott, sol/akteligen ock, til mera och storre fruglbarhet. Lr.. Sedan man om deframjandet a f s^^es - wa^'ten och des frugtbar-her sirrcnagorlunda degrep, sit bor man ttkse, huru de omnamde jordaner aro deskaffade, pa der man m k

27 m a?ara karma deras fo rd e la r och fel. A w a r - a f består da s w a rr^ n y lia n ^ S w. Swartmyllan ar en sin, los och latt jord, och ar tildanad antingrn af forrutnade plankor och markers, eller ock utaf diur; hennes farg ar gemenligen sivart, hwaraf hen ager den egenstapen, at hon fangar de siesta solstralarna, utan at ater kasta dem ifran sig, hwarigenom hon snart upmarmes och sattes uti gasning, som altid genom minsta fuktighet sorokas, sa at hon latteligen uploses och sondersmalas: och til bswi's pa hennes oljaktighet, sa kannes hon altid fet och smidig, dahonmellan singren handkeras; hon ar tillika beqmam at snart draga luft til sig, och deraf utwidgar sig sa, at den grop, utur hwilken hon blifwit uptagen, standigt befinnes for liten at aker intaga all den ukur henne upkastade mullen; alla desia hennes egenskaper aro altid goda tekn til befordran af plantornas wapt; men man sinner henne sallan ensam och ren eller fran andra jordarter fri.. ir. L r. E m edan rorstiorden^germ edsw arkf m ptlan en lika sarg, befinnes d.fwenledes im e l, lan fingren smidig och len; m ^n hon derfsre a r med s w a rr, m ylla n lika g o d a rra d tl S w. ) lll torf-jord, som ar tilkommen af ahl-lof eller af andra goda forrutnade waxtcr, kan wal wara mycket god, men såsom fur och kali, kommer hon Lcke strax til nagoli behorig gasning; genom dtkning kan hon dock forbattras, antaga warme och komma til forrutnelse, och derefter bli lienlig och god at bara all flags sad.. ir.

28 . 12. L r. Mumledes a r ler cjorden beskaffad, och hw ilka fsrdelar eller fe! Ager hon ^ G w lerjorden ar af naturen en kall och fast jordart af atstilliga fargor, såsom gul, hwit, brun, bla, rod, ja ock svart; hon ar mer och rnindre kall och feg, a!t esrer som hon med sand ar tilblandad; af fargorne far hon sina rilnamn, såsom gul rc.; hennes goda egenskaper bestå deruti, at da hon autagit regn och fuktigheler, ja ock luft-fetman, behallerhon sa wal dem, som godsten langre hos sig qwar, an nagondera af de andra jord-arterna. Henne atfolja ater de sel och olagenhetsr, at hon mi siark torka, helst ester naqoc hastigt regnfall, sa tilhardnar, at luften fran fades-rotterna aldeles utestanaes, hwarigenom de hindras at uti jorden mbreda sig; uti suktig waderlek årer,-emorstar hon solwarmen, sa at den nodwandiga safternes uplosning och sammanblandning, til planrornes waxt, ej kan wal werkstallas. Uri rorrwader spricker och rcmnar hon, och derunder sonderstiras och forderstvas waxternes spada rotter. Detze remnor, såsom opne for sol och kold, fororsaka rillika, at rotterne sommartidcir borttorka och wintertiden forfrysa; utom des ar hon ock gansta swar at bruka; af for mycken wata blir hon sa miuk och blot, at hon som en deg klibbar wid plogen och tvades-stocken, 06) enar torkan sedermera tilsatter, klimpar hon sig och utgor stora kokor, som knapt eller med storsta moda kunna sonderstas; hwarfore en akerman ej far forsumma en enda tima at bruka henne, da hon nagorlunda reder sig; ty inom sa tim ar, kan hon til drukning blr aldeles otienlig..

29 Laceches. Cap. r rr. iz. Lr. Hwaraf består sand, och hwilkcr Kro hans formoner och olagenherer? S w. Sanden består af sma stenar, htvaraf en del aro storre, en del ater mindre, dels kantiga dels runda, fordelas derfore un grof sand, såsom grus, och mindre gros, såsom golf-satid, eller ock i stn sand; afwen'i anseende til stn farg, far han namn af hrvir sand, rod, gul och brun, ja ock smart; som lik«wal ar densamsta; men den sand ar altid den basta, uti hwilken strand-skal eller snackeskal stnnas. A ll sand-jord kallas lact, emedan hon korr»vager m indre an et lika matt af lera; blokta fanden, ukan nagon tilblandning af annan jord, ar aldeles oduglig at bara sad; ty forst laker han regnwatnet sritt fa styta genom sig, sedan blir han af solstralarne sa uphettad sch brannande, at atla waxker uri honom fortorkass. 14. Fr. Huru ar kalkjorden befkaffad, och L hwad marco gagnar eller stadar hon? S w. Kalkjorden ar korr och het, drager starkt alla oljaktiga delar ar sig, dem hon fort uploser, sa at den jord, som innehaller for mycken kalk, utmagras gansta snart; hon har ock den okagcnheten, at hon klibbar och binder sig sa fast wid strdes-rotterna, at deras fina ror bii aldeles tilstutna, och tillika med sin Herta forbranner dem; men deremot medsorer hon de formoner, at hon gansta starkt drager luft-fetman til sig, samt uploser och fordrifwer all strå utur akerjorden och tillika upwarmer all kall grund, samt ar latt brukad.

30 . is. L r. E n lig t med denna befkrifnm g, w o^ re, urom sw a rcm ylla n, ju ingen jo rd a rt duglig : lik w ^ l fim rer m a n, ar fto e s-w Z xrcn kan uagra ^ r b o rt a r, lpckas bade pa le r- och sand - ak ra r. G w. M an bor i akt taaa: at man hm'ntils talt om de sårskilte jordarter i och for sig fielfwa, utan nagon tilblandnrng med h-varannan; da och i det fallet, kunde de krenne fista slagen anses for aldeles odugelr'ga; men der bander sailan eller aldrig, at en jordart befarnes allena och utan kilblandning af nagon annan; cch alt efter som denna blandnrng, antingsn af naturen eller genonr konst, i behorig mon for sig gatt; sa besinnes ock akerjorderr wara mer och mindre frugtb arande.. i6. H w a d fo r gagn h a r m an da deraf, fa wera h w a rje jo rd a rts egerrfiap, ernedan de mgenfiades uran blaudning finnas b S w. J o, kunskapen om deras egenskaper medforer den nyktan, at ehwarcst denna blandning ej raneligen forhaller stg, ukan beslår for mycket af et sag emot et cumat ril exempel: enar en aker innehaller 9 delar lera och en del fand, och sa wr'dare;. man da af forenamde egenskaper, kan si-rna, hwiika jordslag bora kilblandas, at fa akerjorden til storre bordighct mera skabelig, salcm om jorden forhaller sig kall, wat och tat, at hon da med en annan, som ar warmande, torr och los, bor upblaudas, och tw att om.

31 . r?- ^ r. N u finner m an w k l, h w a d nprea det m edforer ar kanna jo rd a rre rn a s egeustap e r; men hu ru skal rnarr sir w e ra, h u ru jo rd - stagens sanunanblandningar jm s im e lla n ske bora o c!) i hroad m on ^ 4 ^ w. J o, en katt, fast och hard lera bor msd grof sand (fin duger aldeles icke), kalkmergel och andra losa jordstag, i den mon upblandas, ac hon behatter nagot af sin seghek qwar hos sig, men larer sig jonderfryfa i kold och grynar sig i torka, da hsn til en god lermytta blir forwandlad och faledes en ibland de basta akerjord - stagen. Sandblandad lera, stogsjord, rodlcra och gaslera behofwa upblandas med kalkmergel, rorfjord och jord ifran hoglama statten; groft grus ar ock tjenligt. Mycket los och latt jord bor med fast lera och lermergel goras mera fast och stadig. Der kalkjofd sinnes, bor hon med styf lera upblandas, men sumpig och drungen jord med kalkmergel och torkande jordarter; den matjord, som finnes pa backar och sandasar inwid aker - garden ar ypperlig; men wid alla tilblandningar bor i akt tagas, at leran blir radande. A t atta desie tilblandningar behofwa tillika godning, forstås af sig sielft. En fur och kall torfjord bor med kalk eller lermergel, sand och lera upblandas.. rs- L r. M e n kan ej ro rfjo rd e n prr nagot baccre sårr goras nprria? S w. J o, den Bonde och Landtman, som wintertiden laker hemfora torfjord, helst ifran ahlkarr etter mofilaggar, der ahl waxer, och sommaren derpå, enardyngan blifw it utford, utbreder henne jemt,

32 jemt, ofwer hela dyngstallek, der hon wintern ofwer far lkqga under dyngan och insuga uti sig dynqwatnet, hwariqenom hon sonimaren derpå, såsom da uplost och af dyngwatnet genomstopt, b!ir en ypperlig qodsel, far mangdubbel betalning for bade moda och kostnad.. *9- Fr. PL hwad si^cc fkola rorf-mostar fzrb^rrrls ^ d w. Genom dikltt'ng och waknets asiedan de samt med paforning af kalk och ler-mergel sand sekler; fanden s?al wara af det grofwa flaget, sa om det wore grus,, och f^r for det fsrsta ej laggas tiockare utbredd an en rum ; men sedan han blifwit nedkord och rncd torfjorden biandad, kan man efter hånd, ater pafora nagot mera deraf; fanden, såsom warmande, ar oumgangelig.. 2O. L r. Men om sir handa skulle, at desie blandnings-amnen ej sinnas nara rvid och L granfvapet^ hwad ar dl ril gorandes^ G w. M an bor forst pa sielfwa stallek och uti akren noga undersoka, om icke derunder finnes lager af ler och sand, som gemcnligen fker; om den upbrukademat- Korden består af fand, och man finner en ler-flo ligga strap derunder, fa kores da akren nagok diupare, at keran kan nakas; pa lkka satt> om sand finnes under en matjord, som består endaft af en HZrd lera. M en om defie jordarter traffas dtupare ned, an at akerredjkapen kan hinna dem, fa maste de upgraswas och pa akren kringforas; i annat fa ll, maste de sokas och hemtas fran narmaste stallet; och sedan de blifwit jamt utbredda, sa nyttjas harfwen strax, at degenom l

33 nom harfnmg jamt och wa! sammanblandas; merzeln sar man ofta hemta fran langre hul! F r. G m der Lcke w o re mera n y ttig t, ae fzrtkt och m i gidsel-hogen hopblanda jo rd arterne med jre lfw a godsien: S w. E n del tro det, emedan godsel-hogen da och derigenom blkr storre; men de besinna icke, at i samma mon, som jordarterne af godflen sorbattras, fa forlorar hon lika fa mycket af fin styrka, hwarfore det kommer pa et ut, om blandningen sier uti godselhogen eller ute pa akren F r. ^w tlk e n d e ra a f a lla forenamdek jo rd a rte r, haues fore til blandnm g w a ra de»r b ^ s ta? S w. Mergelen, som for sin kalkaktiga egenskav skul, snart uploses och latt inblandar sig med de ofciga jordflagen; hwarom uti fol/ande Capitel skal biifwa afhandladt. 2. Cap. Om Mergelen, des kannemarken, kruk och nytta.. 1. r. H w a d ^ r M e rg e ls S w. Mergel ar en blandning af kalk och sin lera, hwaribland understundom sinnes nagon tilsats af sand; de twanne forstå delarne aro likwal de samme,* som egenreligen utgora den rakta mergelen; for vfrigt far han, i anfeende til sina tilblandningar, stsiilliga namn: såsom i:c> Den

34 r:v Den ezrnkeliga mergel, hwilken Lestar af halften kalk och halften fin lera. 2:0 Kalkmergcl, hwilken innehaller ofwer halsten til ^ kalk, och allsnast ^ lera. z:o Den mergel ater, som gar til ^ lera och ^ kalk, kallas lermergel. 4:0 Den kallas ater sand. mergel, som består af ^ kalk, ^ lera och sand. 5:0 Finnes mi dm egenceliga mergelen nagon sand; men urgor ej sa mycket, svin sielfwa kalken, sa far han namn af en smidig mergel. ib;o Om uti kalk-mergelen ar en liten de! sand, men mindre an sielfwa kalken, sa kallas han sandig kalkmergel ; och anteligen Om uti ler-mergelen sinnes nagot kitet sand inblaudadt, sa kallas han sandig ler. mergel.. 2. Lr. Hwad f6r ucseende hafwa da deste Mergel - slagen, och huru kunna de igenkannas^ S r v. Mergelen har atskilligs stags fargor, dels ar han'gra, dels gul, dels bla, dels rod, dels swart och dels hwit, som innehaller masta kalken; dels gifwes ock mergel, fom med alla desia fargor ar m- sprangd eller blandad; han sinnes afwen bade mink och hard, ibland klumptals, sa hard som sten, och b lir af okunnoga for sten ansedd; men da han kommer at lkgga for oppen lu ft, och solen, efter regn, far sikina pa honom, sa sondersmalar han, och jorden der han ligger, far et utseende, som wore hon med rimfrost berackt; eijest innehaller mast all den jord mergel, som wifar sig uti skifwor och tarningar; om man da tager en bit deraf, sa stor somen walnot, och laker

35 Caceches. s Lap. 17 laker den wal torkas, dryper sedan nagra droppar attiks pahonom: om han da fraser af attikan,saar han mergel; aswen ock, om en korr bit lagges uti et glas rent warn, uploses han strax, och under uplosningen siar bladdror ifran sig, fa ar han mergel; men man bor noga taga sig til wara for den fa kallade bly-jorden, som ar for akerjorden ganjka skadelig, emedan hon derutinnan lik'nar mergelen, at hon uploses hastigt uri watn och ger bladdror ifran sig; men skilnaden kan ulronas med nagra droppar siedwatten eller attika, hwaresier blyjorden ej fraser, men wal mergelen.. g. Lr. I bwad mal kan da mergelen sagas wara nyttig? Sw. J o, i manga mal; ty i) drager han Utur jorden til sig den for alla wapter fa skadeliga syran, och laker henne bortdunsta, 2) waxer bade sad och gras langt mera frodigt pa en merglad aker och ang, jaden blir siridare och fodret fetare och smakligare. g) Drager han ifran luften och Utur jorden til sig alla feta och oljaktiga delar, dem han uploser, hwarmedclst fad och alla oner fa storre kraft at wara; 4) gor han, medelst sit kalkaktiga wafcnde, en skarp och seg lerjord lattbrukad, och den losa sandjorden mera fast och til frugtbarhet mera skickelkg; kort sagt: mergelen ar et botcmedel for jorden, til at ratta och forbattra hennes fel, och upmuntra henne Fr. Zlr der da lika mycket, hwad slags mergel Man til sin jords forbarrrande bruka w r l?, man bok ermdra sig bade hwas vti forenende Fraga sagt ar, och hwa- nt«n uti i Cap. V em

36 1 8 2 Lap. Akerdruks om jordarternes blandnr'ng afhandladk, hwaraf latt inhemras kan, at den mergel, som innehaller masta kalken och fanden, stickar sig bast for den kalla och fasta lerjorden, och den deremot, som innehaller masta leret, ar for sandjorden bast och nyttigast.. 5- F r. D er b lrr jaledos nodigr fa weea, ril h w a d fo r en jo rd a rt hw arc och ec as deste rip, rkknade mergel,stagen bast påstår frg k S w. Der, forstå fa kallade egenteliqa mergel påstår stg til all stags jord, ja ock til swartmyllan, och gor allestades godt gagn; kalk- och sandmergel samt den sandiga kalkmergelen kan likaledes med nytta brukas fa wal til ler-som torfjord; lermergelen atcr, och den sandiga lermergelen, ja ock sielfwa sandmergelen, aro nyttiga sa wal for torf- som lerjorden, helst da de aro sa bestaffade, som forstå Fragan af decta Capicel sager. 6. L r. S e dan uran nu fa tt weea, h w ilk a stags mergel aro fo r h w a rje jo rd a rt cienliga, sa acerstar, at ratc la ra kanna desta m ergel, stagen, och pif h w a d fa tt kan det ste k S w. Jo, man upgrafwer et eller an nat spadtag af den jord, deri mergeln wisar sig, denna jord lagges uti et karil med watten Lfyldt, rores wal om; sedan lagges den sammanrorda mastan nti en lerkruka, som dcrpa aswen med watn upfylles, omrores ater gansta w al; krukan saltes derefter pa et luftigt rum eller stalle, fa at watnet far afdunsta och den omrorde mastan torkas, hwarefter krukan helt warsamt sonderslas, sa at klimpen blir hel och ostadd, och sedan han fatt nagot mera torka, stares han med en tunn knif

37 knif midt i tu, da alla jordslagen nogsamt wistr sig, ncmligen mullen ofwerst, lsran midt uri och fanden med kalken nedersi; kalker', rojes af sin hwita sarg, och om man wi! wara wi derpå, at den ar en riktig kalk, sa dryper man nagra droppar attika eller skedwatecn ra honom, fraser han derefter, fa ar han en riktig kalk. Den som ar nron om at fa mera, hwilken jordart ar uti hans akerjsrd radande, kan och boe. anstalla sarnma prof. Fr. sin a re rr O?. 1-7-»5wad forstås dermed ar mergl«s w. J v, det betyder' just det samma som ae utfora mergel pa sin aker. K. 8- L r.?^r dir mergeln fo r a ll stags sad n yr, tig, eller gagnar han dec ena stager och ska^ d a r dec andrak S w. Mergeln ar for ingen stags fad skadelig, lltom des goda och gagneliga cgenstaper, fom redan uti g. H, af derra Capitel aro bestrefne, sa befriar han tillika akren ifran ogras, dymcdelst, at han drager urur jorden a!la fyror, som belramja ograsets trefn'ad och mark, han befordrar ock saven til en snar och star«kåre wark, hmarigcnom ografer sorgwafmrs; han gor ock det gagnet, at savens stand 06) stanglar blifwa tiockare och sastare, sa ak faden uti regnwader ej sa snart lagger sig, fom da desia aro kiena; ja man har ock erfarit, at de arker, fom waxt pa en nlerglad aker, mosa sig snarare ock battre, an arker frai; en omerglad. E.ndast bor i akt tagas, da merglandet sker under ragsadet, at alla klimpar wai sondersias;. d s ky

38 ty om mergeln i storre stycken blir nedkord, fa smalas han ej fa son sonder, som da han ligger i open dag, och da kunde dese klimpar fororfaka nagra opnrngar, uti hwilka kalden stage ril falle at inn anga srg, och forstå uret tiifoga grodan nagon fkada.. 9. Fc. <^rrru skal man raneligen b^ra srg Ar, da man wil mergla srn aker? S ro. J o, da mergelen blifwit upgrafwen, lacer man houom en a trva manader ligga for oppe«luft; imcdlerrid tillagas akrer,, och enar mergelen federmera blir utford, ukbredes han genast lr'ka tiokt, som det sker med annan godsel; kores derefter ned, at fa med jorden biandaz; den batrre mergeln, som snarask uti matten uploses, bebofwer ej fa lang liggtid, utan kan forr nedkoras. Pa mergelens godhet ankommer^ det, om merglandet skal tiockare eller tunnare. Lr.. Iv. Ar mergel ock for angar nyttig? b w. Jo, med mycken fordel kan han nyttjas pa angar, helst pa de stdlandra, kalla 06) med mojja ofwerwuxne; kaikmerge!,, ar dertil bast och bor om hosten ganska tunt pa dern urbredas.. ir. Lr. p a hwrlca stallen s?al man i synverhec efterjoka»ncrgcl^ S w : Gansta ofta trajfas han under sand, til en, lwa, tre a jyra alnar diupt under jordbrynet, och der ril en myckenhet; uti balder ochpa morasiga stalle,, stnner man honom chwenledes, men ej fa diupt liggande; den onverliggande leran wisar ock tekn ril hans

39 hans tilhall, såsom da hon si-nes hwit eller blek, med morka och blaaku'ga strimor eller rander En jordborr til at undersoka diupet, kommer wid defla tiisallen wal til patz. - i2. Fr. Men kan der icke ske st har, som L E r.iland: ak mergeln til slut gor jorde., hard och odugelig nl ar bara sad^ S w. N e j, det hander aldrig, om han, enligt sorcskrefne reglor, ratteligen brukas; och de som det saga, aga foga kunskap om Engelska akerbruket, samt mergelns natur och egenskap; Konungen uti Preussen larer mi i denna dag, med stor bekostnad upsoka mer gel; och man wet de staklen, hwarest et akerstycke, sorr an mcrgeln bles bekant och nyttjad, ej kostade mer an zo a 40 R:dal.; men sedan man fatk erfars mergelns nytta, betalas det nu med ioo a i2o Riksdaler.. iz. ^sr. Men man sager ju, ar merglandee gsr fadren rik men fonen facrig; ager der ordspr^kec nagon grund? S w. Ingen annan grund, an et forwandt bruk af mergelens nyttjande, som for exempel: om en leraker, stere ar bortat, bemerglas med lcrmergel, och icke mellanat far nagon aodsel pa sig, sa blir han til fluk sa lerbunden, at han blir nastan aldeles»frugtbar och oduglig; afwen ock kan for mycket af den basta mergel gora lerjorden sa los som sand, och i det malet forderfwa henne; men alt sadant ar agarens egen skuld och ej mergelns; i ty, genom et illa och oratt anwandt bruk, kunna de mast nytkiga ting forvrsaka skada.

40 H. 14. L r. <^unr lange dibel-akler dz nier geln ^n kraft oci) gor gagn, ock> huru skal man dercsrg, ac den omnamde skadan nra forokommas och af inergeln oaftvas bestandig nycca k S w. 2tlt efter som msrgeln ae arrad, sa bihehaller han sin kraft och styrka; den latta eller den, som innchaller minsta delen af kalk, lader snart uplosa sig, och w. rkar gemenlft^n 8 a ro a r, nar akerjorden deruudu-nlnter ftn tilborliga hwila 06) ans; mellansorrcn eller uen lyngre, werkar med -amma wilkor 12 a 15 ae; nuu den cynqsta o6) basta gor gagn for sile) til 20 a - 4 ar och deroftver; harrvid i akt tages likiva l, hwad forut uri 4.. af decca Cap. sagt b lifto ir, nemligen: i ) h.oad slags mergel ti! hwar jordart brukas b o r, och for det 2) ar msrgeln med uftzon godset wardcr rmderstodd; och bor man ftder-nera efter namde tiders fortopp, årer mergle, fin aker, och icke ten ft och kro, at kraften ofrer et ender merglande skal kwiunerliga racka..! 5^ L r. C)m man jemre merglander, bchosrrer godsia sin aker, ock.) om mergeln ur: sig frels es innchaller nagor godse!-anmei' G w. Utaf det orikliga begrep man giort och gor sig om mergelns natur, som skulle han urnehalls nagok godset-amne, harleda ftg alla de fel, som wid des nyttj'ande begas, och de illa grundade klagoma!, som alla okunniga oftver honom anfora. Nej, mergcln goder aldeles icke; och de handlingar, som omtals salt och ftrltpetteraktiga delar uti honom, roja endast fina forfartares oforstand; den beskrifning, som uti 1.. as dekta Cap. ofwer mergelns egenjkap giswen ar, forkla«

41 forklarar det nog tydeligen; men fastan mergelen icke goder akren, sa gor han anda stor tjenst dymedelst, at han drager utur jorden de forderfweliaa syror, och uplo ser en hard och fast lerjord saml sammanhiuder en los sandjord, och pa det fattet gor akerjorden skickelig och beqwam, sa at godslcn uti henne kan fa wisa fin krast och wcrkan. Isn mera wisar mergeln sm fortrajfeliga nytta dermed, at han bade utur jorden cch ifran lutten drager til sig den frugtbare, kraften och meddclar den at saocs-rotterna; sa at saden, efter enlika godning, waxer langt frodigare pa en merglad, an pa en omerglad aker, och mera ma man ej svrdra af honom. Cap. Om aodflen och gedflandets n^dwandighct, saml hrlru et g^dftl-staile blr anlaggas sch gsdflen Deri samlas, och huruledcs man mr wrdare med henne ma hushalla, sa at ftersta fturgtbarheten af herrne wimras ma.. i. Lr. Hwari består ttzdstens namr och egenj?aper, och hwllker aro 0e f«5rdelar man Af henne fordrar^ S w. Den fordel man, enligt med godslens natur, bor af henne wanta, består deri, ak hon bade upwarmer och tillika uploser akerjorden, sa at fadesrotterne, jemte warmen, ma uti en uplost jord, obehindrade fa utsprida sig och dymedelst fa gagn af de frugtbara delar, som tiena plantorna til naring under sin wa.rt: och består all godsel as detza fyra dejar, ne«b 4 - ligen

42 S4 Z C ap. Akerbruks^ ligen i:o en hettande kraft, hwarmedesst jorden upwarmes; 2:0 et saltaktigt wafend, som uploser jorden pch gor henne bcqwam til at fanga sa wal de feta dunster ifran jorden, som ock de frugtbara delar luften in-»ehaller; z:o olja och 4:2 en fin jord, sonr forbattrq grundens bestaffenhet och med det samma meddela wazterna fin soda och»åring.. 2. L r. L in n a s da desta delar i lika g ra d, vrk a ll stags godsel, ester h w a rifta ir upksm - sner skilnaden«w N e j, de finnas icke lika goda uti all stags godsel; och da wi forst wilje betrakca den eg!,- teliga gbdsten, fom faller undan kreaturen, sa fa wi erfara, ak stilnaden uti densamma upkommer dels <lf kreaturens olika natur; men fornamligast af det fodret, som de niuta; dels ock af den stiijarllqa ans lvi stelfwe anwande pa godsten, da wi genom war rgen yaktsamma och wardslosa omgang med henne, yfta lgta en myckenher af hennes fornainsta och basta delar forspillgs,. L r. U p g if da de mast alm anna selen, -e m en landcm an h a rw td begar, sa ar m an m a fck lh ra, b n ru m an r^ttelrgen stal um gas med stn godstl, a t storsta nycran a f henne. svinnas m a. S w. Forst begas et stort fel dermed, at god- sek-stallena goras alt for dinpa; det myckna watnct, som samlar sig uti dem, ar for godsten ganska stadelig t, emedan det uploser des basta delar och sa fortunnar dem, at de latteligen kunna draga sig under Hydselstallet ned uti alsryen, helst om des alf består af sand