STOCKHOLM/ Tryckt hos JOH. L. HORRN, Kongl. Antiquit. Archiv. Boktr

Transkript

1 En Sanfärdig och på bewisliga skähl sig grundande BERÄTTELSE Om Det så kallade owäsendet i Religion och Kyrckio-Disciplin, För hwilcket Denna Uhmo Församling/igenom någras/dehls argsinnades/dehls oförståndigas falska tidningar kommit i förlehnligit rychte. Utgifwen Af NILS GRUBB, Probst och Kyrckio-Herde i Uhmo. STOCKHOLM/ Tryckt hos JOH. L. HORRN, Kongl. Antiquit. Archiv. Boktr I. DEt är nu mera snart hela Landet upfylt af det ogrundade Rychtet/som någre/ dels illa sinnade/ dels oförståndige/ så inom som utom Socknen bracht ut om denna Församlingen/ at här skal et owäsende i Religion och Kyrckio-Disciplin gå i swang. Och som de widriga omdömen breda sig alt mer och mer ut/ til mångas stora förargelse/ jämwäl de enfaldigas skadeliga förwillande och hinder uti deras Christendoms alfware; så har jag som förnämligast bör stå och swara/ där någon galenskap i Religion och Kyrckio-Disciplin sig här skolat insmugit och hyllad blifwa/ intet kunnat underlåta at igenom denna Skrifften underrätta hwar skiälig Christen/ som på något sätt blifwit förledd af omtalta rychte/ huru med saken rätteligen och i sanning förewetter/ i förmodan/ at de milde uttydare skola blifwa ännu mera styrckte i deras Christeliga upsåt/ men de wrångwise komma at blyas öfwer deras kärlekslösa förfarande.. II. INnan jag nu går widare/ är nödigt/ at förut anmoda läsaren/ det han följande twenne Sacker lägger wäl på sinnet; emedan de blifwa såsom rätta grunder/ hwarwid wij oss hela wägen stödja måste: Nämligen 1. At den heliga Skrifft och den der utur hämtade Evangeliska Läran/ som hon beskrefwen finnes i wåra Symboliska Böcker och den Gudz Mannens Lutheri Skriffter/ böra här wara rättesnöret/ hwareffter sielfwa religions målen skola pröfwas; äfwenledes at Kyrcko-Lagen samt Kongl. Förordningar äro rätta rättesnöret/ hwar effter den i Uhmo nu öfliga Kyrckio-Disciplin kommer at skiärskådas.

2 2. Så at alt hwad med dessa rättesnören öfwerens kommer/ bör erkännas för richtigt och sanskyldigt wäsende/ och åter ingen ting mera för owäsende räknas/ än hwad där ifrån afwiker.. III. DEss utan betingar jag mig äfwen frihet/at få fult ut berätta hwad til lius i saken finnes tiäna/ tå jag ock intet kan undgå/ til min oskyldighets desto handgripeligare förswar/ at wid före-kommande tillfällen något förmäla om mina grannars eller de nästa Församlingars tilstånd; hwilcket de icke ens sielfwe kunna med ringaste fog mig förneka; aldenstund the för längst tagit sig alt för stor frihet/ denna Församlingens och mit förhållande at genomhäckla och beskrifwa. Doch skall det ingalunda skie til at löna ondt med ondt; utan effter sakens beskaffenhet det oumgängeligen fodrar: Mindre/ at kväncka på något sätt Ministerium, som jag sielf är en ringa lem utaf/ eller at förorena mitt egit bo/ effter den wanliga förwitelsen/ til hwilcken Sal. Lutherus på det sättet aldramäst hade giordt sig skyldig; se dess Företahl till bägge Catecheserne uti Symboliske Böckerne; Utan på det Läsaren af wederspelet hos grannarne/ uti de måhl som de eij komma öfwerens med oss/ må så i rätta harfwetråden/ at et wärckeligit owäsende i Religion och Kyrckio-Disciplin härskar hos dem sielfwa/ som likwäl andra derföre hafwa berychtat. Duobus contrariis sibi mutuo oppositis veritas magis elucescit. Hwarjemte jag ock låfwar at ingen ting förebringa/ som icke strax skall blifwa bewijst/ eller fulleligen bewisas kunna/ anmodandes i öfrigt kiärligen alla rättsinta och billiga/ at det mig ingalunda måtte til något skryt uttydas/ at jag högst föranlåten måste wid detta tilfället sielf omtala och berätta/ huru jag mitt Embete förwaltat och än förwaltar; hwilcket jag elliest intet borde/ på det sättet som nu skier/ giöra / effter propria laus sordet, eller egit beröm intet lyder wäl; ändoch jag skall intet mera säja/ än hwad sant är/ och mitt Samwete samt alle opartiske skola inför Gud och Menniskior kunna bära mig witnesbörd om.. IV. HÄrmed förfogar jag mig altså til sielfwa saken. Alle wij som Präster äro i Sweriges Rike/ bekänne oss alla til en Gud/ en Bibel, en Religion och en Kyrckio-Ordning; alle hafwe wij med en Ed sworit Gudi och wår höga Öfwerhet tro och huldskap/ samt at wij skole lära och lefwa effter Gudz Ord/ Symboliska Böckerna och Kyrckiolagen/ som rätta Evangeliska Präster ägnar och anstår; kunnandes jag intet annat begripa/ än at jag min Ed derföre sworit hafwer/ at jag genom Gudz Nåde både kan och bör honom hålla och effterlefwa. Om nu så wäl de Präster/ som för mig warit i denna Församling/ som de/ hwilcka i nästliggande Socknar äro (andra talar jag eij om/ som mig intet i denna sak angå) i betracktande af sin Embetes plicht/ och det der wid hängande swåra answar oförsummeligen här tils effterkomit/ och i denna dag än effterkomme hwad de edeligen uthlofwat hafwa/ så är jag aldeles säker/ at aldrig det minsta rychte om något owäsende i Religion och Kyrckio-Disciplin i Uhmo hade någonsin blifwit utspridt. Men effter dels de Präster/ som här för mig warit/ dels de uti nästgränssande församlingar/ hafwa försummeligen och både in för Gud samt Menniskior oförswarligen skiött och wårdat Herrans JEsu Christi Fårahiord; Förthenskull när jag i följe af min Ed och Embetes Plicht wille inrätta Gudztiensten och Kyrckio-Disciplin effter Gudz ord/ Symboliska böckerna och Kyrckio-Lagen/ Gud ock effter sitt löffte i dess heliga Ord/ genom sin Nåde skaffade frucht wid mitt ringa arbete hos en dehl åhörare; så kunde eij annars skie/ än at sådant alt hos de öfriga/ jämwäl hos grannarne/ såsom et främmande/ obekant och emot den snart uhrgamla owahnan löpande ting måtte ansedt blifwa/ och följachteligen såsom nyheter eller owäsende i Religion och Kyrckio-Disciplin dem förekomma. Jag säjer än en gång/ gifwe Gud/ at här i Församlingen samt hos

3 Grannarna för min tid gådt/ jämwäl nu hos dem ginge/ så richtigt til som sig borde/ så hade ingen/ sedan jag hijt kom / skolat kunna märcka någon nyhet / eller wetat säja af owäsende; så hade ock jag hafft mycket mindre arbete och beswär än jag hafft och ännu hafwer / som ock sluppit mycken wederwärdighet/ illwilja/ förtahl och förföljelse. Men jag påminner mig här wid Lutheri Ord i Företalet til den mindre Catechesen, som stå anförde i Symboliska Böckerna/ pag Ehuru man i Prediko-Embetet de swåraste Fahrligheter och frestelser måste uthstå/ så förtienar man likwäl af werlden ther med hwarken tack eller löhn för sitt arbete. Doch skall sådan werldenes gudlösa otacksamhet alsintet göra oss försagda; emedan Christus sielf har lofwat oss en nog härlig Löhn/ om wij allenast trogit arbeta i hans wijngård.. V. DÅ det jag nu tydeligen må kunna wisa/ at det utspridda rychtet om owäsende i Religion och Kyrckio- Disciplin här i Uhmo har sin uprinnelse af förenämda orsak/ måste jag först berätta huru denna Församlings tillstånd war för min tid och tå jag henne emottog. Enär jag Anno uti Junii Månad kom först hijt/ sades mig/ at denna Församling af alla i hela Landet war bäst grundad i sin Christendom; Men när jag begynte giöra mig bekant om tilståndet/ befant jag med förundran at det stod otroligen illa til; nämligen här härskade en fast allmän fåkunnighet i Christendomens kunskap/ och Kyrckio-Disciplin war aldeles förfallen/ hwilket alt genom en långlig wahna rotat sig så hos folcket/ at det intet utan swårt arbete och mångas wederwilja samt stora missnöije har kunnat effter hand bättras och rättas. En dehl kunde wäl någorlunda Catechesen utan til/ men nästan ingen förstod ett ord deraf/ där likwäl Symboliske Böckerne pag säja: När nu the enfaldige hafwa wäl lärdt orden i Catechesen utan til/ måste man sedan förklara honom för dem/ på thet the grundeligen må lära NB. förstå honom. Och Kyrckio-Lagen Cap befaller uttryckeligen at man skall tillhålla åhörarna/ icke allenast till at lära Catechesen och dess uttydning utan til/ utan ock förnämligast at NB. förstå dess rätta mening; så at de kunna lämpa den sig til lärdom/ tröst och förmaning. Men här förstod fast ingen hwad boot och bättring och omwändelse war: nästan ingen förstod af Tijo Gudz Bod/ hwad synd war/ och ehuruwäl fast alle wiste säja/ at de hade en stadig Tro/ och woro altså säkre om Saligheten/ så war doch/ jag will allenast säja nästan ingen/ som hade sundt begrep om den salig-giörande Tron; åthminstone fant jag ingen som gaf mig rätt beskied der om; än mehr/ större dehlen wiste intet rätt beskied om Tre Personer i Gudomen/ som är doch lika som första A. B. C. i wår Christendom/ ja wiste icke ens hwem Christus war/ som doch är enda grunden til wår Salighet Joh. 17:3. 1. Cor. 3:11. Korteligen: här war en förskräckelig fåkunnighet/ just sådan som Symboliske Böckerne beskrifwa hafwa warit i Påfwedömet: Hwem af gemena Man förstod någonsin Läran om bättringen/ som wederparterne säja sig hafwa predikat/ hwilcken doch är thet förnämsta Lärostycket af then Christeliga Läran: Läs Pag VI. EMedlertid begick hwem som wille then Heliga Nattwarden/ utan at engång måla sig an/ twärt emot Kyrckio-Lagens Cap så at/ när wid andra ringningen om Söndagarna Sacristie-dören öpnades/ gick der in hwem som behagade/ utan at Kyrckio-Herden eller någon annan frågade effter hwilcka de woro/ eller wiste om de förstodo hwar effter de gingo; hwilcket åter icke allenast war twärt emot Symboliska Böckerna pag och 398. utan ock emot Kyrckio-Lagen Cap ja ock emot Kongl. Maj:ts senare stränga uthgångna befalning af Anno den 18. December. derest dem/ som der emot handla/ tilsäjes Suspension ifrån deras Embeten. At nu/ som berättadt är/ tilgick i förra Kyrckio-Herdarnas tid/ wet hela Församlingen at betyga/ och är

4 ännu hos alla i friskt minne. Jag will allenast et prof deraf andraga: I min företrädares tid/ blef en Crono- Betient warse at en piga på en Helg gick twänne gånger til herrans Helga Nattward/ hwilcket när han hos Kyrckio-Herden angaf/ och hon derpå blef tilspord/ hwarföre hon det giordt/ swarade hon: på det jag skulle få dricka wijn. Flera sådana exempel torde wäl offta hafwa tildragit sig/ fast ingen gifwit så just achtning der på. Men at detta ena bekanta exemplet blef ostraffadt/ är witterligit och bewisligt. Ja så stor war den allmänna fåkunnigheten då jag kom til Församlingen/ at när jag tilsporde åhörarne hwad frågor Prästen plägade förehålla dem wid skrifftermålet/ sant jag aldrig en som det rätt wiste/ eij heller någon som rätt wiste hwad han wid aflösningen utlofwat hade; så at Skrifftermåhlet och Nattwardens begående war hos dem ett purum opus operatum, en blott widskepelig sedwana. Nu frågas om icke en sådan fåkunnighet i Christendomens kundskap och straffwärdigt förhållande med det Helige Sacramentets utdelande/ som war twärt emot Gudz ord/ Symboliska Böckerna/ Kyrckio-Lagen och Kongl. Förordningar/ med rätta borde heta owäsende i Religion och Kyrckio-Disciplin effter 2.. ofwanföre? Jo wisserligen; Men ingen talte tå om något owäsende.. VII. HWad det wahnliga åhrliga Cetechismi förhör widkommer/ så gick der med således til: Det så kallade höst-examen, som anstältes om Söndags Morgonen wid pass en tima/ bekymrade sig Kyrckio-Herden aldrig om/ utan skickade djt en Capellan, hwilcken giorde derwid sitt Embete så och så/ som fruchten deraf utwijste. Det större Catechismi förhör/ som hölss effter Juhl/ bijwistade Kyrckio-Herden sielf/ och war/ effter Capellanernes berättelse/ hans förnämsta syssla derwid/ at hålla med Bönderna Rest-ransakning öfwer deras utskylder til honom: Sielfwa förhöret bestod eljest deruti/ at Ungdomen radade up ur minnet/ något stycke hwar-dera af Catechesen, men utan alt förstånd. Frågades effter någon uttydning/ swarade hwem som wille i hopen af dem/ som hade lärdt något swar utur spörsmåhlen/ äfwenwäl utan förstånd; ty den tredje Classen af åhörare/ som Kyrckio-Lagen i 2. Cap. och 10.. fodrar/ hwilcka böra förstå hwad de fattat/ har den tiden här warit aldeles tom och öde. At således tilgick/ tilstå icke allenast mine egne Capellaner, som woro här i Församlingen för mig/ utan ock Skrifft-Boken/ som the tå brukade/ skall det bewisa; Jag skulle ock äfwen kunna med 100. andra witnen intyga/ at wid min ankomst til Församlingen en så oförswarlig okunnighet i Christendomens Kundskap hade här öfwerhanden/ som jag nu beskrifwit. I sådan fåwitsko wäxte den arma Ungdomen up/ til dess de blefwo giffte/ gamle och grå; och då blef sällan eller aldrig någon Christendoms fråga på dem mera stäld. Där af kommer det/ at jag än i denna stund har största swårhet med många gamla/ som ingen ting hafwa lärdt / och likwäl för ålderdom och minnet skull wäl skulle kunna fatta det aldraenfaldigaste och nödwändigaste; men mästedels eij wilja ens låta leda sig / at rätt begrunda syndenes och nådenes tilstånd/ för den alt ifrån barndomen så diupt inrotade och tokota meningen eller præjudicium, at de-behöfwa intet mera lära; de weta så mycket de af nöden hafwa &c. Därföre har jag offta måst höra sådant tahl: Wij hafwe ju hafft Präster förr/ som ock hafwa hafft förstånd/ och ingen af dem har straffat oss / eller hållit oss ifrån Herrans Nattward; Folcket hafwa ju ock förr blifwit salige; Med hwad mera försmädelser / som man måste tåla och lida. När sådane legat på sotsängen och kallat til sig Siälsörjaren/ då har aldrig frågats om den siukas tillstånd til kundskap och Tro/ utan honom blifwit strax meddelt den Helige Nattwarden. Eliest lyder likwäl wår Sal. Luthers Lära. Tom. 2. Altenb. pag a. sålunda: Men märck noga hwad Petrus säjer til oss allesamman/ at wij böre sielfwe kunna gifwa skiäl til det hopp som i oss är. När tu en gång skall skiljas hädan/ kan hwarken jag eller Biskopen hielpa tig/ ther tu intet sielf wet hwar på titt hopp grundar sig?

5 . VIII. DEt förnam jag wäl wahnligit wara/ at de/ som första gången skulle gå till Herrans Nattward/ blefwo förhörde effter Kyrckio-Lagens Cap Men at förhöret ingalunda war anstält effter 3.. i samma Capitel och särdeles Cap utan på det sätt som i föregående punckt förmält är/ intygade nogsamt den ofwan-beskrefna förfalna Christendoms kundskapen; Hwar af jag hade orsak at sluta/ at det förhöret intet lärer hafwa warit widlyfftigare/ än när jag första gången skulle gå til Herrans Nattward/ hwilcket skedde wid pass Anno i Uhmo stad; Tå skickade mina föräldrar mig til Stads Capellanen; hans Fyra eller fem frågor och mitt swar mins jag nog ännu/ jämwäl det/ at alt hwad jag swarade war utan alt förstånd/ hwar effter icke heller frågades/ utan jag fick lof at begå den helga Nattwarden.. IX. HWad Predikningarne angår/ så skiedde wäl de på de där til förordnade dagar/ men således/ at det måste sannas hwad i Psalmen står: För oss predikas åhr från åhr; Gud ingen bättring af oss får: Där likwäl när lärande och förmanande igenom predikningar/ effter Guds och öfwerhetens befalning/ med Christelig nitälskan/ sorgfällighet och försichtighet skier/ där på nödwändigt hos de böjeliga en dagelig och åhrlig förkofring följa måste/ både i Guds kunskap och Christeligit lefwerne/ och det i följe af Gudz klara ord 2. Pet Phil Eph Cap Cor. 14. Libr. Symbol. pag seqq. Kongl. Maj: ts nyligst utgångna befalning den 30. Maji, at wid Visitationerne noga skall effterfrågas hurudan Lärdom i Församlingarne drifwes/ och om åhörarne därutinnan NB. förkofras. Men at här de många åhrs mångfaldiga predikningar få fruchtlöst aflupit/ kommer däraf/ at Folcket intet förstått Catechesen: Ty den som icke af den samme först wäl inhämtat rätta grunden til sin Christendom/ kan ogörligen förstå någon predikan/ eij heller hafwa däraf någon nytta; Ty hwad gagn har den af predikan om Christo, som intet wet hwem Christus är? Hwad hielper at förmana den til omwändelse/ som icke wet hwad omwändelse är? Hwad hielper at predika för den om trones rättfärdighet/ som wet hwarken hwad tro eller rättfärdighet är? och ehuru han ock skulle kunna/ som en Papegoja, några öfwerläsna ord därom framföra/ så löper det doch alt på en pelagianisk dårskap ut/ uti hwilcken mycket hålles för Guds andas wärck/ som likwäl ingen ting mindre är.. X. KOrteligen måste jag ock nämna/ huru med Kyrckio-Disciplin tilstod/ hwar om jag allenast til prof något wil anföra. I: mo Til Gudztiensten ringdes aldrig i rättan tid effter Kyrcko-Lagen/ hwarcken i staden eller på landet; utan i Staden Klåckan 10 och wäl senare/ twärt emot Kyrcko-Lagen i Cap Om Lördagarne* på landet i wintertid klåckan 3. eller 4. och sommartid Klåckan 6. eller 7. twärt emot Kyrcko-Lagen Cap : do Den heliga Döpelsen/ som effter Kyrcko-Lagen Cap utom nödfall borde förrättas offenteligen i Kyrckan/ fick hwem som begiärte/ särdeles i staden/ låta förrätta hemma i husen. 3:tio. Huru hwar och en oanmäld/ och aldeles främmande i sin Christendom/ fick gå til Herrans Nattward emot Kyrcko Lagen Cap & 3. är ofwan til omrördt; dess utan nekades ingen/ särdeles i staden/ at gå til Herrans Nattward hemligen/ som likwäl offenteligen bör skie effter Kyrcko-Lagens Cap :to Med lysningar handlades icke heller alltid så richtigt; särdeles är i friskt minne ännu/ huruledes handladt blifwit emot Kyrcko-Lagens Cap så at fast den ene af contrahenterne måste för olagligt gifftermåhl mista lifwet / blef doch Prästen / hwilcken lysningen och wigseln förrättat/ ostraffad / och avancerade ändå sedan til bättre lägenhet. Här til kommer 5: to det straffwärdiga

6 stycket/ at man här omkring brukar gifwa bort af Kyrckians penningar åt sådana fattiga/ som man bort öpna sin egen pung före/ hwilket är emot Kyrcko-Lagens Cap :to at man intet mässar ut hela Evangelium för altaret / utan allenast et litet stycke; och änteligen 7:mo hafwer för sed at glossera på predikstolen öfwer publicationer. Mera kunde wäl här tilläggas; men som jag förmodar at wid påfordran mera skall blifwa bewijst/ än här skriffteligen utsättas kan/ ty lämmar jag det til en annan tid. * NB. Det är at weta/ at här hållas alla Lögerdagar ordentlige afftonsångar i Landz Kyrckan.. XI HWad jag nu om et wärckeligit owäsende i Religion samt Kyrckio-Disciplin berättat/ at det för min tid wanckat här å orten/ det går än i swang hos mina nästa grannar/ och kan skie föga bättre än Högst Sal. Konung Carl XI. beklagar i sin nådiga Förordning af den 18 Decemb och Sal. Lutherus beskrifwer de Christnas tilstånd i sin tid uti Företalet til den mindre Catechesen, se Symboliska Böcker: pag seqq. Detta kan jag så mycket tryggare säja/ som fast åhrligen ifrån de nästgränssande Församlingar/ tienstefolck komma hit i tienst med goda witnesbörder ifrån sina Kyrckio-Herdar om deras Christendoms kunskap/ och at de fliteligen begådt HErrans Nattward etc. Hwarpå jag ännu en och annan egenhändig attest har i behåll/ men denna gången allenast bifogar här hos en bewitnad afskrifft No: I: af en nyligen utgifwen attest utaf en Kyrckio-Herde/ som också lärer warit en angifware i denna sak om Uhmo owäsende/ der uti han ock sielf tilstår sig hafwa släppt den förpassade pigan til HErrans Nattward/ hwilcken doch så grufwelige swag warit i sin Christendom som strax derunder intygas. När jag då sådana effter Kyrcko-Lagens Cap förhördt/ hafwa the aldrig kunnat gifwa något beskedeligt swar på de aldraenfaldigaste frågor om deras Christendom/ utom det lilla de lärdt utan til/ men icke til en prick rätt förstådt: hwilcket jag kan med oräckneliga witnesbörder besanna. Derföre har det kostat mig mycken möda at förmå sådana til at lära något af grunden; hwaremot de ock wärja sig med mångahanda inkast af de Församlingars exempel de kommit ifrån/ och de friheter åhörarne der niuta/ at utan så granlaga undersökning få gå til HErrans Nattward/ med hwad mera. Der af också händt/ at en och annan/ som intet welat låta rätt underwisa sig hos mig/ och altså för sin grofwa okunnighet eij sluppit til HErrans Nattward/ effter Kyrckio-Lagens Cap hafwer gått til sin förra eller nästa Sockn/ och där blifwit släpt til Nattwarden/ som åter är twärt emot Kyrckio-Lagens Cap Här wid påminner jag mig äfwen/ huruledes en wiss Cronobetient här i Uhmeo/ giorde mig en gång detta inkast: Effter jag wore så sträng/ om jag då trodde at alle som blifwit döde i Församlingen för min tid/ och intet kunnat/ eller af Prästerna ei warit tilhållne at lära sin Christendom som nu/ wore fördömde med sina Präster? Item: Om jag inbillade mig/ at i de andra Församlingar här omkring/ hwarken Präster eller åhörare blifwa salige; emedan the eij äro så noga med Christendomens kundskap. Hwar til jag billigt swarade: At i min Ed står/ det rättesnöret/ effter hwilcket jag skall och bör rätta mig/ wore Guds Ord/ Symboliske Böckerne och Kyrckio-Lagen/ men ingalunda andra Prästers förhållande/ som för mig warit hafwa/ eller i nästa soknarne ännu äro; för öfrigt wore intet min syssla at wara domare öfwer them eller theras åhörare/ utan jag lämnade dem til at swara sielfwa in för den/ som är och skall blifwa alles wår domare; Men at jag doch det förwisso wiste/ nemligen/ at der jag skulle lämna min Församling effter mig som jag den emot tog/ och här tils funnit dem/ som utur andra församlingar här i kring kommit hit/ så såge jag mig icke kunna undwika det straff/ som HErren Gud lyser öfwer försummeliga Herdar uti Ezech. 34:2.10 Och det alt med rätta.

7 . XII. WIdare will jag intet för denna gången röra om andra/ utan nu korteligen andraga huru jag wid det ofwan beskrefna ömkeliga tilståndet här i Församlingen mig betedt sedan min hitkomst; doch åter med krafftigaste förord/ at jag intet der under söker min egen prijs/ utan jag måste för saksens beskaffenhet skull säja alt hwad der til hörer rehut ut. Jag begynte altså strax med all slijt at drifwa Catechismi lära med hwar och en i synnerhet/ så ung som gammal i så måtto/ at jag anförde folcket icke allenast til at lägga Catechesen på minnet/ utan ock förnämligast at grundeligen/ doch på det enfaldigasteförstå honom/ samt huru the effter Kyrckio-Lagen Cap skulle lämpa sig kunskapen til lärdom/ tröst och förmaning. Jag inrättade ock effter Kyrckio-Lagens nästomrörde Cap. wissa skrifftböcker/ en / uti hwilcken allas framsteg åhrligen antecknas/ och then andra/ hwaruti alla de upskrifwas/ som begära så begå HErrans heliga Nattward; ty jag giorde den anstalt/ at the som ärnade sig ther til/ skulle hwar Lördag effter Gudstiensten i Kyrckian gifwa sig an i min och en af Capellanernes närwaro/ då särdeles de/ som af Skrifft-Boken befunnos oförswarlige/ hwar för sig förhördes/ och det effter Symbol: Böckren pag & 331. Men the som ändå eij kunde gode kännas/ måste blifwa tilbaka/ och förmantes/ at låta lära sig bättre til en annan gång förstå et så dyrt werk/ och intet lita på blotta minnet/ se Kyrckio-Lagen Cap Sedan stälte jag i följe af Kyrckio-Lagen Cap en förmaning til dem/ som skulle gå til den helga Måltiden/ huru de sig Christeligen och Gudeligen der til borde bereda.. XIII SAmma wijs brukar jag ännu/ och håller troligen uti med Catechismi lära genom predikande och förhörande/ effter Kyrckio-Lagens Cap samt Lutheri råd Symb.Böckren pag der han så säjer: Jag beder och förmanar högeligen alla Christna/ i synnerhet them/ som äro Präster och Lärare i Församlingarne/ at de dageligen idka Catechismi Lära/ och den med alt alfware drifwa; lär widare pag & c. Och har jag genom Gudz nåd så wida bracht det/ at större delen i Församlingen kan tämmeligen wäl och med förstånd göra besked för sig i sin Christendoms kunskap: ehuruwäl jag ännu har orsak at klaga/ det somlige äro ganska tröge/ särdeles de/ som något kommit til åhren/ och förlita sig der på/ at de af sina förra Lärare warit för goda erkände/ i så många åhr opåtahlt. Men de åhörare/ som nu således lärdt grunden til sin Christendom/ göra sig/ Gudi lof! nytta af Predikningarne/ dem de med förstånd och begärelse at förkofwa sig åhöra/ och dageligen tilwäxa i nådene och Jesu Christi kundskap/ effter 2. Petr. 3:18.. XIV. UTaf detta mitt förhållande effter Guds ord/ Symboliska Böckerna och Kyrckio-Lagen/ förorsakades/ som ofwan förmält är/ första rychtet om det så kallade owäsendet i Religion här å orten; ty at folcket så noga förhördes och underrättades i sin Christendom/ upwäckte strax en stor illwilja hos alla dem/ som tyckte sig tilförene weta så mycket nödwändigt wore til saligheten; och än större illwilja kom sedan deraf/ at icke hwem som wille/ fick i sin fåkunnighet begå HErrans Nattward/ som förr tillåteligit warit/ twärt emot Kyrckio-Lagen Cap Kongl. Maj:ts stränga befalning af Åhr den 18. Decembr. samt emot Symbol. Böckerna/ därest Luther så skrifwer pag Men skulle någre finnas/ som wore sådane föraktare af deras Religion, at the intet wille lära förstå thet (som hörer til Christendomens kunskap:) så skall man antyda them/ at the förneka Christum, och ingen ting mindre äro än Christne/ sådane skola ock hwarken släppas til Nattwarden/ ei heller til at wara witne wid Barna-dop: pag Ther likwäl the/ som wilja begå then heliga Nattwarden/ böra mera förstå/ och hafwa en större kunskap i sin Christendom/ än som Barn och Schole-gossar. Ja/ hwem wil förundra sig/ at jag med Christelig försichtighet sedt mig effter all möjelighet före wid Sacramentets utdelande/ som allenast besinner hwad det heliga

8 wercket har at säja/ och hwad answar der wid är för Siälesörjare. Hör hwad åter Lutherus gifwit mig för lärdom/ at där wid i acht taga/ uti des Tom. 7. Wittemb. fol Det är en lätt ting/ at man allenast med en historisk tro/ tror det Jesu Christi Lekamen och blod fås under bröd och wijn/ och at man begärer HErrans Nattward: Sådan tro och lös begärelse förslår NB.intet til Sacramentet, en högre tro/ en större begärelse fordras der til/ annars blif här ifrån. Förthenskull wele wij så inrättat/ at man ingen släpper til HErrans Nattward/ den man icke först har förhört/ bepröfwat och erkänt/ huru NB. hans hierta står/ om han I:mo wet hwad det är/ och 2:do hwarföre han dijt går/ om han 3:tio et sådant NB. kiäril är/ at han det wärdeligen undfå kan/ så at man den helgedomen icke kastar et orent diur i halsen; ty de som allenast med en blott historisk tro: (den doch the måste af mina åhörare/ i mangel af kundskapen i förstone icke en gång hade:) der til gå &c. de gå eij rätteligen der til o.s.v. Ja/ se tig wäl före/ at tu icke strax gör tig NB. en falsk tro/ fast än tu tror at Christus warder tig där gifwen/ och at han är tin/ effter den tron kan wara allenast en mennisklig tancke som tu sielf af then uthwärtes Historiska kunskapen/ såsom en annan historia giordt tig: står det eij bättre til med tig/ så blif therifrån/ ty här måste en tro wara/ then NB. Gud gifwer och wärckar i et botfärfärdigt hierta; tu måste weta och känna hos tig/ at GUD sådant i dit hierta werckar &c. och när tu befinner tig swag och twifwelachtig/ så knäfall inför GUD/ och bed honom at han tig nåd meddelar/ på det du ifrån tig sielf må kunna lika som afträda och til en rättskaffens tro komma. Äfwenledes Tom. 6. Wittenb. fol Wij wele och kunne detta Sacramentet ingom gifwa/ utan han tilförene år bepröfwad/ hwad han i sin Christendom förstår/ och om han wil ifrån synden (nemligen med alfware:) lös warda; ty wij wele icke af Christi Församling giöra NB. et swine-stall &c. Emedan nu en Lärare skall wara en Christi tienare och skaffare til Gudz hemlighet/ må han / så mycket honom NB. möjeligit är/ Sacramentet icke för Swijn kasta / utan NB. utforska och effterhöra åhörarenas tilstånd; bedraga the tå honom/ och han har giordt sit til/ så är han ursäcktad/ och the bedraga sig sielfwa. I följe af dessa och flera ställen/ har jag med Christelig kärlek alfwarligen budit til at göra min plicht och samwete tilfyllest; men alt sådant oachtadt togo de obetäncksame åhörare/ uti deras dårachtiga förbistring/ sig äntå det orådet före år at de ordenteligen klagade mig an hos tå warande Landz-Höfdingen Herr Ramse, för det jag afhölt så många ifrån HErrans Nattward/ och fordrade/ som de föregofwo/ för strängt besked om deras kundskap i Christendomen; Hwarpå åter Herr Landz-Höfdingen mig uti efftertänckeliga utlåtelser angaf i Vener, Consistorio; men det stadnade der wid/ sedan min förklaring inkom/ som af ackterne där ännu är at se. Prästerna i nästa Församlingarne blefwo ock otålige/ at deras åhörare/ som hijt kommo/ försedde med deras goda attester, ei gillades här i deras Christendoms kunskap; begynte förthenskull försmäda/ at jag wille hafwa folcket prästlärde; der jag doch allenast fordrade/ at de skulle förstå hwad de läste i Lutheri Catechés, samt kunna det til deras upbyggelse anwända.. XV. SÅsom läsa och intet förstå/ är så fåfängt/ som plöja och intet så/ och åter/ den som förstår och intet giör der effter/ är såsom en liudande malm och en klingande biällra; så har jag intet mindre låtit mig angeläget wara jämte kunskapens intryckande på ofwan nämde sätt/ at äfwen alfwarligen låcka/ förmana och leda mina åhörare til Guds Ords oskrymtade effterlefwande/ och warnat dem af Matth. 7:24. Jac I: 22. med de flera skrifftenes rum/ för deras ofärd/ som låtat wid blotta hörandet bero. HErren/ som wäxten gifwer/ har ock til sådant mit ringa arbete den krafft förlänt/ effter sina heliga löfften Jer Esa II. at åtskillige hafwa effter handen begynt skåda sig utan smickran uti Guds Ords spegel/ och redeligen pröfwa deras tilstånd där effter/ samt däraf öfwertygade blifwit/ at deras förmehnta tro och rättfärdiggörelse/ ei hafft de

9 egenskaper och den grund/ som den heliga Skrifft/ Symbol. Böckerne och Sahl. Lutherus fordra/ jämwäl Kongl. Maj:t uti åtskilliga Bönedags-Placater, särdeles uti Placatet om den extraordinaire Bönedagen åhr förmanar sina undersåtare til. Desse hafwa också genom Guds nåd sedermera wändt sig til et annat sinne/ lagt alfware wid sin Christendom/ och hållit uti at söka HErran med full hog/ fast än eij utan mångahanda swag- och bräckligheter. Men hwad har fölgt der på hos andra så inom som utom Församlingen? Jo det/ at de hafwa oförsynt försmädat den Guds sanning jag drifwit/ samt thens Helige Andes werk uti ofwannämde rättsinnige åhörare/ och samma försmädelser hafwa de sedermera skriffteligen utströdt jämte många lögnachtiga tilsatzer/ til at desto skienbarare giöra deras falska tidningar om det så kallade owäsendet här i Församlingen. Hwilcket alt/ så myckit mig kunnigt är/ jag nu i ordning wil uptaga och swara på.. XVI. IBland annat beskyllas wi därföre/ at man skall här skärpa Lagen försträngt: Hwarmed hwad de mena jag intet annorlunda fatta kan/ än som jag hördt andra oförståndiga det tydeligare uttrycka/ tå the kalla en Lagsens predikan när man förehåller dem af Guds Ord / hwad til et rättsinnigt wäsende i Christo Jesu hörer/ och förelägger dem försakelsens nödwändighet/ af Luc. 9:23. Cap. 13:24. Cap. 14:27. Hwarwid sådane stackare röja sig alt för mycket/ at de hwarcken förstå hwad Lag eller Evangelium är/ ehuru jag likwäl för min dehl wid alla tilfällen giör min högsta flijt/ at noga underwisa åhörarna om åtskilnaden emellan Lagen och Evangelium, och hwarutinnan de räcka hwar annan handen/ samt huru wij doch endast och allena för JEsu Christi död skull genom trona/ som Evangelium werckar / blifwa rättfärdige och salige: Men så snart man lägger til/ at en Trogen måste taga * Christi korss på sig/ korssfästa sit kött samt med lustar och begärelser/ dö syndene och werldene/ gå ut ifrån orättfärdigheten/ och sådant mera/ då heter det wara en blott Lagsens predikan/ och at man giör wägen til himmelriket förtrång &c. O jämmer! at sådan blindhet skal spörjas i Församlingar/ hwarest man förmodat/ det Guds Ord blifwit rent fortplantadt i så långliga tider. * Matth. 10: 38. Gal. 5: 24. Rom. 6:11. Gal. 6: Cor. 6: Jag må wäl hit lämpa hwad Lutherus i sin underrättelse för dem/ som skola hålla Visitationer i Församlingarne/ skrifwer Tom. 4. Altenb. fol därest hans ord lyda så: Nu befinne wij/ hwad Läran angår/ förnämligast detta felet/ at änskiönt somlige predika om Troon/ igenom hwilcken wij skola rättfärdige warda/ så blifwer doch NB. icke nogsamt wijst/ huru man skall bekomma troon/ utan warder detta stycket af wår Christeliga Lära måst af alla forsummadt/ utom hwilcket lickwäl ingen kan förstå hwad tro är eller kallas; Ty Christus säjer Luc. 24: 47. at wij skole predika Bättring och Syndernas Förlåtelse; Men månge tala nu allenast om syndernas förlåtelse/ men om boot och bättring litet eller intet; der likwist utan bot och bättring NB. ingen syndernas förlåtelse gifwes: det kan ock ingen syndernas förlåtelse förstås utan bot och bättring. Altså följer derpå/ at folcket menar sig redan bekommit syndernas förlåtelse/ hwar igenom det giöres säkert och beflitar sig intet om trones fruchter; hwilcket är större willfarelse och synd/ än alla de willfarelser för detta ( i Pafwedömet) warit hafwa. At här i Församlingen så tilstod hos åhörarne wid min ankomst/ som Sahl. Lutherus nu beskrifwit/ är yttermera bewijsligt der af/ at när jag effter Lutheri och wåre Symboliske Böckers Lära/ begynte drifwa en rättskaffens bot och bättring/ kom det mångom så främmande före/ at de sade/ det jag förde en ny lära. Ja/ at den rätta bot och bättringens wäg måtte wara så godt som helt obekant för Prästerna sielfwa i de nästa Församlingarne/ sluter jag icke obilligt der af/ at de i sina tidningar om Uhmo owäsende ibland annat utfört/ at man här will bringa menniskiorna til en ogemen synda ånger; der jag doch så i den saken som i alt öfrigt intet går en fingers bredd ifrån Symboliska Böckerna/ eller någonsin förer mina åhörare til annan slags synda-är-känssla/ än där

10 står beskrefwen på många ställen/ särdeles pag Och effter de widrige kalla sådant en ogemen syndaånger/ samt angifwat som et owäsende i Religion, så synes det wara et klart prof/ at de/ som sagt är/ uti wåra Symbol. Böcker och Lutheri skriffter eij lära wara mycket bewandrade; althenstund the then Lära ther drifwes anse som falsk och främmande/ til hwilcken de sig likwäl så wäl som jag med hand å bok edeligen förplicktat hafwa. Sannerligen mina grannar hade intet skolat funnit anledning at klaga öfwer owäsende i Religion genom någon här fordrad ogemen syndaånger/ därest de hade fölgt Hieron.Welleri råd/ in confess. & judicio de Luthero, hwars ord lyda så: Alla Theologiæ Studiososförmanar jag högeligen/ at the flitigt läsa Lutheri härliga skriffter/ så at the blifwa der uti wäl hemma; Ty man har intet at befara någon splijt och oenighet uti religionen NB. ibland Prästerna/ om NB.alle med flijt och alfware läsa Lutheri skriffter. Men effter det nu äfwen så tilgår/ som Sal. Luther sielf i sin tijd klagar i Företalet til then mindre Catechesen pag seqq. Ehuru alt hwad som bör läras och predikas/ är på thenna tiden them (Prästerna) til öfwerflöd och rätt klart för ögonen lagt uti så många härliga och hälsosamma böcker/ som man til den ändan låtit uthgå/ likwäl äro månge så wårdzlöse/ ja wränge/ at the ei thessa skriffter för nödige achta at kiöpas/ icke eller läsa them en gång/ skiönt the them hafwa. Förthenskull är det eij under/ at mången försmädar det han eij förstår/ just som det lyder i Psalmen; O HErre GUD tin helga bud/ och 5te Versen: The säja slätt/thet är eij NB. rätt/ och hafwa thet eij NB. läsit/ eij heller spordt det ädla ord/ dess krafft också thess wäsend; ja/ hade mina grannar läsit och förfahrit hwad Symboliska Böckerna säja om synda ångren/ och hwad Lutherus på många ställen/ särdeles Tom. 4. Jen. fol b. i dessa ord/ skrifwer: Synda ångern är ingen lätt sak/ utan en sådan sorg/ som tränger igenom hiertat/ och förkråssar benen/ hwilcken förorsakas af syndenes käntslo/ then lagen wärckar: Men thetta sönderbråkande förstå sig NB. Påfwens Lärjungar intet på: ty de hafwa aldrig hördt Lagsens förbannelse/ aldrig hördt död och förtwiflan förkunnas i hiertat; derföre the ock utan all erfarenhet NB. strida om thessa saker/ som then blinde om fergen; Ty thenna kunskapen hörer ock til den fördolda wijsheten om hwilken David talar Ps. 51. v. 8. jag säjer/ hade mine grannar detta läsit/ så hade the wisserligen fäldt andra omdömen om saken. Detta will jag bestyrcka med exempel: För en tid sedan berättade mig et wist förnämt Fruentimmer/ huruledes hon en gång uti dess bedröfwelse och ängslighet öfwer sitt synda-tilstånd/ rådfrågat en wiss Prästman/ huru hon sig där wid borde förhålla; Men at han skolat gifwit til swars/ det sådant intet annat wore än onödiga melancholiska griller/ som hon borde fördrifwa i lustigt sällskap/ eller at hon måtte hafwa några grofwa synder på sit samwete/ effter hon wore så bedröfwad; hwar medelst samma Prästman nogsamt förrådde sin oförfarenhet uti Guds Ord och wår Evangeliska Lära/ i det han hölt synden i gemen/ för hwilcken Christus har måst swettas blod/ icke wara af den beskaffenhet/ at hon kunde trycka och twinga et hierta til sorg/ utan allenast grofwa missgierningar/ som werdslig Lag straffar. Jag är wiss på/ at om denne sedt någon sörja öfwer en timmelig förlust/ det han då sig intet förundrat/ fast Paulus säjer/ at werldenes sorg kommer åstad döden/ men den sorg som är effter Guds sinne kommer åstad bättring til salighet. 2. Cor. 7:10.. XVII. EMedan nu de Lärachtige af mine åhörare/ hwilcka beflitade sig om at warda ordets giörare och icke blotta hörare/ syntes androm ganska sällsamme/ just som det står * 1. Pet. 4: 4. när de genom Guds Ords krafft, kommo til en rätt syndernas erkänsslo och ånger/ så blefwo the ock uthropade för tokote och samwetsswage; Hwarföre i de uthgångne tidningar är infördt/ at folcket här gå med nederhängande hufwuden; Ty när någon warit bedröfwad öfwer synden/ och icke kunnat altid utwärtes förborga sin inwärtes ångest/ utan andre märckt något teckn der af/ och sådane intet kunnat hoppa och danssa med de andra/ strax har man obilligt anfördt utur Esa. 38: 5. at de

11 hängia hufwudet som en säf, twärt emot den heliga Andes mening. Men elljest har man nog exempel, at månge utaf en werldzlig och offta otidig sorg gråta bitterliga/ hwilcka opåtahlt så hänga hufwudet/ samt jämra sig och låta likasom ingen GUD wore til; Hwaraf klart är at sluta/ det folcket intet warit rätt anförde at förstå och tro hwad de sielfwe så offta siunga i sina Bot-Psalmer, under No: utan lära hafwa mehnt sig betyga rätt sin botfärdighet när de sådana efftertänckeliga Psalmer hafwa sungit med munnen/ ochtadt det intet skickat sig på hiertats tilstånd. * Pet. 4: 4. Och det synes them sälsynt wara/ at I icke löpen med dem uti samma slemma oskickeliga wäsende och försmäden.. XVIII. EFfter Guds Ord hos Lucam i det 18. Cap. v Thess. 5: 17. &c. Symb. Böckren pag och Kyrcko-Lagen. Cap Cap Har jag wid alla tilfällen underwijst mina åhörare om Bönens egenskap/ krafft och nytta/ samt alfwarligen förmahnt dem at fliteligen åkalla GUD. Men de som sådana Lärdomar sig til effterrättelse i wercket stält/ hafwa måst utaf de andra heta skrymtare och skienhelige/ jemwäl det såsom et owäsende eller willfarelse uttydas/ at Folcket här i Uhmo: ( gifwe GUD det wore sant:) bedja natt och dag. Sådant har jag icke utan största förundran och fasa förmummit; emedan therigenom äfwen kränckes och tadlas de heligas förde wandel/ som för sådant i Skrifften af Guds Anda berömmes och oss til exempel föreställes; såsom 1. Tim. 5: 5. säjes/ det wara en rätt Encka/ som blifwer i böner och åkallan NB. Natt och dag: äfwenledes berömmes uti Luc. 2: Prophetissan Hanna derföre/ at hon tiente Gudi med Fasto och Böner NB. Natt och dag; David, som war elljest nog syslostt/ låfwade GUD i sina böner icke allenast siu resor om dagen Ps v utan han stod ock upp om Midnats tid/ at tacka HErran ibid. v. 62. Men när någon här i Uhmo tilbiuder genom Guds nåd at giöra likaledes/ så angifwes sådant såsom et owäsende i Religion och willfarelse/ oachtadt öfwer alt i Swerige siunges uti Pslamen No: 405: v. 4. Neij/ så lyder HErrans Lag/ Gudi tiena Natt och dag.. XIX WIdare effter de widrige hafwa icke kunnat fördraga at de rättsinte fliteligen öfwat sig i Guds Ord/ samt siungande och bedjande/ särdeles om Sön- och högtids-dagar/ effter Coloss. 3: v. 16. Låter Christi Ord rikeliga bo uti eder med all wijsdom/ lärer och förmaner eder inbördes med Psalmer och Lofsånger och andeliga wisor i nådene/ och siunger HErranom i edart hierta; så hafwa the icke heller underlåtit därom at förmäla i sina tidningar. Men de som Sön- och Högtids-dagar gå på krogen/ eller i andra kötzliga sällskap til at fördärfwa tiden med fåfängt sqwaller/ spelande/ swordom/ slagzmål och dobblande/ eller giöra werdzligt arbete på Sabbaths-dagen/ blifwa aldeles opåtalte; Ty sådant alt wet man wäl at enskylla och til det bästa uttyda/ effter Docktor Fechts klagan uti des Philocalia pag där han beskrifwer huru snäll mången är at betäcka de wederstyggeligaste Laster med menniskliga swaghets mantelen/ och til ursäckt förebära wår oförmögenhet at ärnå fullkomligheten här i lifwet. Jag wil intet just säja/oansedt jag har skiäl at fruchta/ det mången ibland dem/ som försmäda andra/ eller warit uphof til deras försmädande/ torde/ kan skie/ hafwa samma drifwande orsak/ som Guldsmeden Demetrius i Apost. Gern. 19: när han klagade öfwer Paulum, at han åstad kom owäsende; ty det är wist/ at om folcket begynte effter Guds Ord och Kyrcko-Lagen rätt helga Sabbaths-dagen/ så toge månge/ jämwäl Präster/ skada wid deras krögerij.

12 . XX. SÅ kan jag ock icke begripa/ hwad för owäsende angifwarne wilja sluta där af/ at här läres/ det man skall förlåta alt werldzligt; emedan det kommer mig nästan otroligit före/ at de icke skulle weta/ det lika gällande ordalag finnas i sielfwa Bibelen, såsom Luc. 14: 33. Hwar och en af Eder som icke NB. wedersakar alt det han äger/ han kan icke wara min Lärjunge; jämwäl i wår Psalm-bok No: 391. O werld jag tig förlåter/ det är öfwergifwer och försakar: item: v. 9. war redo/ bed och waka/ all werldsens godz NB. försaka. Item: No: 274. bort o werld med alt titt godz och ståt; No: 266: v.5. &c. Men på det försmädelsen måtte winna någon större sannolikhet/ hafwa angifwarne stuckit under stol/ huru och med hwad wilkor man här lärer folcket at öfwergifwa och försaka alt werldzligt. Nemligen at de intet skola med en Hednisk omsorg fika och fara effter denna werldsens god; eller giöra sig några afgudar deraf/ eller som Christus sielf lärer: I skolen icke församla Eder ägodelar på jordene-:-; utan församler Eder ägodelar i Himmelen/ ther hwarcken rost eller mahl förderfwar them; och ther tiufwar icke grafwa eller stiäla. Ty ther NB. edre ägodelar äro/ ther är ock edart hierta/ Matth. 6: äfwenledes Aopstelen Joh. 1. Epist. 2: 15. älsker icke werlden/ icke eller the ting i werldene äro &c. Item: Paulus Phil. 3: v at de som ackta hwad jordene tilhörer/ de äro fiender til Christi korss/ hwilkas ände är förtappelse.doch lärer man där hos/ effter 1 Cor. 7: 20. at hwar och en skall blifwa uti sin utwärtes kallelse/ och huru then/ som hafwer et Embete/ bör achta där på/ samt at hwar och en i sitt stånd skall wäl bruka werlden/ men på det sätt som Paulus lärer 1. Cor. 7: 31. The som bruka thenna werldena/ ware som the brukade henne icke; Ty thenna werldenes wäsende förgås; arbeta i sin kallelse i rättan tid. 2 Thess. 3: 12. och icke sörja för Morgondagen Matth. 6. utan all sin omsorg kasta på HErran/ 1. Pet. 5: 7. At så lära och giöra håller jag för et rättsinnigt wäsende i Religion, och twärt om/ at de owäsende stiffta/ som äro däremot/ och sådant förhållande illa berychta.. XXI. LIkaledes är det en efftertänckelig ting/ at angifwarne fört ut som en willfarelse/ at folcket här i Uhmo wilja fara effter fullkomligheten; hwilcket doch/ ty wärr! eij lärer med skiäl kunna om många säjas. Imedlertid tadla de dermed åter på den helige Andes egna ordalag och lära; såsom Phil. 3: 12. säjer Paulus: Icke at jag allaredo hafwer thet fattat/ eller allaredo fullkommen är/ men jag får fast dereffter: v. 15. så månge wij nu fullkomne äro/ Col. 4: 12. på det j mågen blifwa ståndande fullkomlige/ Hebr. 5: 14. them som fullkomne äro tilhörer stadig mat. Matth. 5: 48. Warer förthenskull fullkomlige/ äro Christi egna ord; 1. Cor. 14: 20. Wåre bröder warer icke Barn i förståndet: utan warer Barn i ondskone: Men i förståndet warer fullkomlige. Coloss : 29. Then wij förkunnom/ förmanande hwar Menniskia/ och lärande hwar Menniskia i all wijsdom/ på det wij skole ställa hwar Menniskia fullbordada (thet är fullkomliga) i Christo JEsu: Ther jag ock på arbetar och kämpar effter hans wärckan/ som kraffteliga wärckar i mig. Här wid bör ock i acht tagas I:mo at det är stor åtskilnad emellan en Lagsens och Evangelisk fullkomlighet; 2:do kan ingen säja/ mindre bewisa/ at jag eller någon annan här i Församlingen/ sedan min hijtkomst/ lärdt/ eller någon (så mycket mig witterligit är) sig inbillat äga någon Lagsens fullkomlighet/ utan åthskillige af dem/ som jag wet stå uti en sann Christendoms öfning/ hafwa beklagat sig med bittra tårar öfwer sin ofullkomlighet; Men wäl sant jag wid min ankomst til Församlingen/ at när jag wid Catechismi förhör frågade wid hwart bod om de funno sig hafwa syndat där emot/ at mången af okunnighet om Tijo Guds Buds rätta förstånd/ swarade sig icke hafwa syndat emot något thera/ hwilcket snarare kunde tydas til et skryt af fullkomlighet; Däremot kan jag 3:tio bewisa/ at det wid alla tilfällen är wordet lärdt/ huru omöjeligit det är i detta lifwet för de oss här wid hängande bräckligheter skull/ at komma til någon lagsens fullkomlighet; och altså drifwa wij här 4:to på ingen annan än en Evangelisk fullkomlighet/ sådan

13 som den heliga skrifft och Apolog. A. C. pag in fine, tala om/ samt wåre Lärare fördela/ in absolutam respecktu justificationis & restricktam respecktu sancktificationis. Hade angifwarne läsit och förstådt detta/ så hade de hafft blygsel före at wickla denna församlingen in i ondt rychte här öfwer.. XXII. DEt är ock utspridt/ at de som här beflita sig om en sann Christendom/ wilja hälsas för omwände och nyia Menniskior; Men jag kan åter intet nog förundra mig öfwer angifwarnas oskälighet/ i det de giordt sina och sina wederlikars egna ord til de anklagades ord; Ty jag betygar på mit samwete/ at jag aldrig spordt någon så wilja kallas/ men wäl har jag hördt många beklaga sig däröfwer/ at de af dem/ som intet welat tåla någon Gudachtighets öfning af hat och på spe blifwit/ och än blifwa kallade: De omwände.. XXIII. YTtermera lyder i de ogrundade berättelserna/ at de omrörde 1:mo intet förr wilja gå til HErrans Nattward förr än de äro ogement ångerfulle och fullkomligen omwände. 2:do At de Tu eller Tre åhr hålla sig ifrån denna heliga Måhltiden/ af fruchtan at de den owärdeligen begå/ och 3:tio at de andra/ som af Christeligit bruk der til gå/ döma/ säjandes at allenast Twå eller Tre äro wärdige. Altså hwad det första anbelangar/ så följer där af nödwändigt/ at emedan det angifwes som en wilförelse och owäsende i Religion, at en intet will gå til HErrans Nattward förr än han/ på det sätt som wi läre. 16. är ångerfull och fullkomligen eller sanfärdeligen omwänd/ så måste thesis contraria eller motsatzen wara angifwarnas/ neml. at en oomwänd kan gå til H. Nattward förr än han blifwit så ångerfull och fullkomligen omwänd/ samt at sådant begående är et Christeligit bruk; ja jag frucktar at deras åhörare merendels så gå til den heliga Måhltiden. Men skall man nu 1:mo gå til HErrans Nattward förr än man blifwit hierteligen ångerfull/ och omwänd/ hwarföre fråga de då sina Bicht-Barn under skrifftermålet om de rätt ångra och begråta sina synder? eller måste jag tro/ at de hålla alt sådant för en blott ceremonie; emedan de intet tåla at desse åhörare giöra/ som de sielfwe sina egna lära och förmana; ty jag har hördt dem ock offta bruka det bekanta språket: O! at jag watn nog hade i mit hufwud/ och mina ögon wore en tårekälla &c. 2:do Frågas/ om den som will gå wärdeligen til HErrans Nattward icke måste nödwändigt hafwa en lefwande Tro? hwilcken GUD altid wärckar uti et förkrossadt/ botfärdigt hierta/ änskiönt den botfärdige behöfwer offta med goda skiäl af Guds Ord öfwertygas/ at han wärckeligen är benådad med Tro? Likaledes frågas/ om den/ som med en hiertans Tro förtröstar på Christum, icke är rättfärdig/ och fullkomligen rättfärdig? Widare/ om den som är fullkomligen rättfärdig/ icke är fullkomligen Guds Barn? Och änteligen om den/ som är genom JEsu Christi Tro fullkomligen Guds Barn/ icke är fullkomligen omwänd? Hwem understår sig nu swara här til med Neij? Men de dårar lära här wid hafwa förwillat sig sielfwa/ och förtagit sig på förnyelsen och helgelsen/ om hwilkens ofullkomlighet i 21.. åfwan til är korteligen handladt wordet. Där til med/ är det af arghet skedt/ at de häldre kallat en fullkomlig än sanfärdig omwändelse; och änskiönt det kunde med rätta så säjas/ som nu wijst är/ så brukar man doch aldrig här å orten det ordalaget wid omwändelsens beskrifwande och föreställande. I öfrigt beropar jag mig här på Kyrckio-Lagen Cap. XI.. 1. och de af Luthero åfwan anförda rum. Uppå det andra/ at de 2. eller 3. åhr hålla sig ifrån HErrans Nattward af fruchtan/ at den owärdeligen begå/ tiänar til swars: At där någon skulle så många åhr afhålla sig där ifrån/ utaf föracht för det heliga Sacramentet, och der til bruka berörda inwändning/ så bör en sådan/ enär det witterligit blir/ anses som en ogudachtig/ och tiltalas som en ochristen/ effter Kyrcko-Lagen Cap. XI.. 2. Men giör han det af swaghet/ eller af en sanfärdig fruchtan/ så förstår jag intet

14 annat/ än at man bör lämna honom privilegia conscientiæ erroneæ, afflicktæ & tentatæ, och at Siälesörjaren altså åligger/ genom Guds Ords krafft söka at underrätta/ upmuntra och leda honom til en rätt förtröstan på sin Frälsare/ tå han/ utan sit swaga samwetes förkränckande/ kan begå den heliga Nattwarden; Men intet twinga honom där til twärt emot sin conscientiam erroneam ac tentatam; derföre ock Kyrcko- Lagen Cap. II.. 2. förbiuder/ at släppa dem til HErrans Nattward/ hwilckas samwete är af någon sådan anfächtning beswäradt/ förr än de genom bättre underwisning föras til rätta. Nu tilstår jag gierna/ at här i Församlingen offta sådane sielfwe kommit til mig och beklagat/ at de eij för den owärdighet de hos sig funnit/ wågat sig at begå HErrans Nattward: Hwilckas tillstånd jag har undersökt/ och när jag funnit/ at de stådt under swåra anfächtningar/ har jag dem genom Guds Nåd af hans Ord uprättat/ så at de sedan med stor längtan och förtröstan brukat detta dyra salighets medlet. Men at det intet är nytt/ det de/ som söka Guds Rike med alfware/ råka uti sådana anfächtingar/ wisar Dockt. Luther Tom. 6. Altenb.Fol sålunda: Om Satan märcker at tu hafwer Guds Ord kärt/ och äger then förtröstan/ at titt lefwerne är behageligt för GUD/ så hwilar han intet/ utan kastar tig i wägen allahanda korss och Frestelser; Altså röijes ock/ genom thenna beskyllningen/ at angifwarne i sina församlingar aldrig lära höra af några anfächtningar hos deras åhörare/ hwilcket är et mäckta slätt prof; Läs Symboliska Böckern. pag hwilcket rum är infördt uti 31.. nedan före. Angående det Tredje/ at de skola döma andra som gå til HErrans Nattward/ säijandes/ at allenast 2. eller 3. äro wärdige; Så täcktes hwar opartisk wälsinnad Läsare här wid i acht taga och betrachta: I:mo Huru det har sig i början med alla dem som wilja beflita sig om Gudachtigheten och det syndiga wäsendets afstående; där förelöpa många fleachtigheter innan det blifwer någon stadga utaf/ hwilcken genom långlig öfning under mångahanda försökelser/ intet på en gång/ utan effter handen/ winnes tillika med den Christeliga försichtigheten/ som uti alla tilfällen wet at wisligen skicka sig. I medlertid måste och bör man med sådane begynnande hafwa tålamod/ rätta dem uti deras swagheter med kärlighet/ så at det må lända til förbättring; men intet fägna sig/ då man kan snappa up några deras fehl/ eller i afwugt sinne giöra buller där utad/ de fehlande där med at bry och förarga. Mångfaldiga Guds Andas förmaningar i Skrifften som handla om dem/ som ännu äro Barn och swaga/ bestyrcka att detta/ wiljandes jag doch nu allenast anföra hwad Paulus lärer i 1. Thess 5: 14. Men wij bedje Eder/ käre bröder/ förmaner the oseduga/ tröster de klenmodiga/ hielper the swaga/ warer långmodige wid hwar man; se ock Dockt. Gezehi förklaring här öfwer. Therföre så wist som wij alle warit i wåra unga åhr barnslige/ oförsichtige/ och sådant mehra/ så wist har aldrig ännu någon blifwit omwänd til Charistum, som icke wet i begynnelsen af dess omwändelse oräckneliga fehlachtigheter wara med sig förelupna/ så emot den ena som den andra Christeliga plichten/ med hwilcka likwäl Guds Barn intet se hos sig igenom fingren/ utan effter bättre underrättelse och öfwertygelse dem ändra och bättra. 2:do Ibland andra swagheter/ som medelst det förskräckeliga alla Menniskiors förderf igenom Fallet/ hwar och en/ särdeles i början/ ändoch med olikhet i graderne, widhänger/ är jämwäl det/ at wij taga oss eij nog wisligen tilwahra för andras dömande; At wij äro för hitzige i de allmänna lasters bestridande; öfwerlägga icke heller tilbörligen tid och rum/ som där til fordras/ utan fara wäl til wägs med de ännu oförfarne Lärjungarne/ som wille det Christus skulle låta komma eld öfwer dem/ som honom intet undfägnade. At nu sådant til en dehl kan också wara händt här i församlingen af någre ibland dem/ som annars likwäl med alfware anammat bättringenes ord/ tror och har jag trodt/ i anledning af alla Menniskiors ofwannämda skröpliga beskaffenhet/ fast än jag intet fådt den wisshet om de utropade exemplen och profwen deraf/ som til de bråtzligas fulla öfwertygelse erfordrats; ehuru

15 jag med offentelig Sochne-stämma sökt at leta dem fram. Icke desto mindre har jag/ intet allenast uti predikningarne/ utan ock enskylt alfwarligen bestraffat hwad jag hördt wara i förenämde måhl af en eller annat brutit/ särdeles under min frånwaro på Riksdagen jämte tydelig underwisning huru en Christen med andras dömande sig kan försynda; Hwar igenom jag också/ Gudi Låf/ bot der å skaffat/ och det alt långt förr än Vener.Consistorii warnings skrifft til denna Församlingen blef afkunnad/ hwilcket i sinom tid skall bewisas. 3:tio Men hwad wilja nu de widrige tidninge-bärare wäl hafwa wunnit med omrörde angifwande? Ach! at de wiste hwad det har til säija; Stärcker de swaga/ heler de sinka/ förbinder de sårade/ hämter igen de förwillade/ upsöker the förtappade. Hezech. 34: och betänckte hwad Lutherus säjer Tom. 4. Jen. Lat. fol. 93. b. Vides multa in piis, qvæ te offendunt, vides eos qvandoque labi, paccare, infirmos esse, &c. så hade de annorledes förhållit sig emot dem/ som de nu sökt at komma i ondt tahl och rychte. Hwad hafwa the annat uträttat/ igenom deras kärlekslösa utspridelser/ så i detta som de flera måhl/ än at de uppenbarat/ det de sielfwe aldramäst sig afklädt/ och ingalunda iklädt den hiertans barmhertighet/ wänlighet/ ödmiukhet/ NB. sachtmodighet och NB. långmodighet/ som wärckar/ at de Christne undraga hwar then andra inbördes Coloss. 3: 12? De tala huru andre försedt sig med dömande/ men besinna eij/ at mången af dem sielfwa denna synden på margehanda wijs aldrawärst begådt/ och dymedelst warit jämwäl sielfwe mycket skulden der til/ at andre kan skie blifwit uprörde af kött och blod til at bemöta dem på samma sätt igen. Hwarföre hafwa de i detta fallet icke warit så snälle med mennisklig swaghets mantelen/ som de färdige äro/ at dermed skyla de eljest liderligaste gierningar/ hwilcka en ährbar Hedning icke ens förswarar/ som swalg och dryckenskap/ och den grufweliga swordoms lasten &c. Lika som det intet wore en fasligare synd at önska sin nästa til helwetet/ eller önska honom sinom tusende orena andar i siäl och hierta/ än af swaghet och oförstånd utlåta sig förnära om andras owärdighet wid HErrans Nattwards begående.. XXIV. Til den ogrundade berättelsen/ at en smed/ wid namn Nils Jönsson Ulander, här i Uhmo hållit hemliga sammankomster/ och uphäfwit sig för en Lärare för Folcket/ både hemma och i byjar/ hwilcket alt jag skolat hafwa lämnat opåltalt/ swaras I:mo At det aldrig i ewighet skall kunna bewisas/ det någon angifwit denna smed hos mig för sådant owäsende/ med hwilcket jag/ om det effter undersökning så i sanning befunnits/ ingalunda skolat tegat stilla; 2:do Måste ock smeden här utinnan förwisso wara helt oskyldig; aldenstund/ ehuru jag/ så snart rychtet der om kom händelse-wijs för mina öron/ noga efterspanat sammanhanget; där doch in til denna stund ingen har funnits som kunnat sådant säja och tilstå; utan är altså detta 3:tio et prof däraf/ at angifwarne intet weta hwarutinnan hemlige förbudne sammankomster bestå/ och hwad det är at uphäfwa sig för en Lärare; ty 4:to wet jag det wäl/ at smeden Ulander här i Uhmo hållit den seden/ at han på Sön- och Högtids-dagar/ effter den allmänna Gudstiensten/ ingalunda i byiar/ utan hemma i sit hus/ effterfrågat hos sit egit husfolck/ hwad de i Kyrckan til upbygglese ur predikan med sig hämtat/ och sedan förhört dem uti Catechesen, hwilcket han slutit med en afftonbön för dem. Detta har jag så mycket mehr lämnat opåtahlt/ som jag altid sielf det giordt/ och ännu giör uti mit egit huus/ samt förmanar föräldrar och husbönder äfwen så at giöra/ och det intet allenast effter Guds egen befallning. Coloss. 3: 16. Låter Guds Ord rikeliga bo uti eder/ därest Docktor Gezelius i sin förklaring twänne gångor nemligen Lit. H. J. och L. påyrckar/ at det skall skie/ både i allmän helig samqwäm och NB. hemma i husen; Utan ock effter Lutheri på Guds Ord sig grundande lära uti Symbol. Böckerna pag så lydande: Therföre fordrar en trogen och flitig Husfaders plicht/ at han åtminstone NB. en gång om wekan skall förhöra sina Barn och Husfolck i Catechesen, och noga effterfråga hwad de lärdt och förstå där af: Finner han/ at de äro

16 oförståndige i deras Christendoms stycken/ skall han med et rätt alfwar och efftertryck tilhålla dem at lära sig dem; Bese widare Lutheri Kyrcko-Postilla öfwer Coloss. 3. på 5:te Söndagen effter Trettondedagen/ jämwäl öfwer Epist. på Tiugunde Söndag Trinit. Eph.5. där han säjer: Och borde hwar och en här utinnan den andra troligen hielpa med lärdom/ underwisning och förmaning: äfwenledes förmanar han i Symbol. Böckerna pag I Guds Ord skall tu öfwa tig med all flijt/ thär om skall tu hålla kärliga samtahl med andra/ siunga och betrachta thet &c. Utom desse af Guds Ord/ Symboliska Böckerna/ och af Lutheroföreskrefne gräntzor/ har jag aldrig förnummit at omtalte smed har gådt/ och altså har jag icke heller förmodat/ at någon skulle hafwa understådt sig at angiffwa sådant/ som så enligit är med den Evangeliska Läran/ under namn af olofliga och förbudna sammankomster; emedan man icke utan synd och straffwärdighet kan hysa den tanckan om Höga Öfwerheten/ at hon förbiuder hwad Guds Ord och den rena Evangelisk-Lutherska Läran/ såsom en nyttig och upbyggelig ting befaller/ så mycket mera/ som det twärt om finnes/ at wår Christeliga Höga Öfwerhet härutinnan aldeles öfwerens stämmer med Guds Ord/ icke allenast i Kyrcko-Lagen/ där alla Präster befalles at förmana sina åhörare til gudachtighetens öfning/ utan jämwäl i andra hälsosamma förordningar; som uti Stadgan om wår Christeliga Religions rätta öfning och conservation af den 25. Junii uti Åhrs Placat om Eder och Sabbaths brått; Kongl. Maj:ts förnyiade stadga af den 17. Ocktob och nyligast uti Kongl. Maj:ts allernådigste skrifwelse af den 30 Maji där Kongl. Maj:t betygar sig intet högre om hiertat wara/ än at Gudsfruchtan i des Rike ibland alla i gemeen och allestädes/ så uppå den ena som andra orten må fortplantas. Fördenskull hade angifwarne giordt en mycket Christeligare gierning/ om de beifrat och angifwit/ at desse hälsosamma Förordningar icke/ som sig bör/ effterlefwas/ utan at HErrans Sabbaths-dag twärt emot högstbemälte Stadga af Åhr på mångahanda sätt här å orten straffwärdeligen ohelgas/ än då de klaga der öfwer/ at de i Uhmo af somligom hörsammas. Är tå icke ömkeligit at man intet får wisa sin skyldiga lydna emot Guds Bud och Öfwerhetens befallning/ utan at blifwa anklagad för owäsende/ och de åter/ som der emot all olydna bewisa/ warda hållne för beskedelige och trowärdige! Hwad eljest förelupit emellan Smeden Ulander och Kyrckio-Herden i Normalings Sochn/ som stämde honom in til Vener.Consistorium, angår mig intet/ utan kan där om bäst inhämtas kundskap utaf Vener. Consistorii der öfwer hållne protocoll.. XXV LIkaledes förhåller det sig med hwad som om Studenten Holmquists hållne hemlige sammankomster är angifwit.sant är det/ at han warit hijt bestäld til at informera min Broderson/ som är hos mig/ samt at jag låtit honom hålla bön i Huset för mit Husfolck/ icke allenast Lögerdagar/ utan ock hwar affton; Och medan jag war borta på Riks-dagen Åhr bad jag honom förhöra och öfwa mit Husfolck i Catechesen om Söndags afftnorne effter Gudstiensten; det han ock giordt/ samt läst för dem stundom något stycke utur Arndts sanna Christendom. Nu har ibland wäl händt sig/ särdeles om Lördags och Söndags afftnorne/ at en dehl af folcket/ som warit i Kyrckian/ kommit/ doch aldeles obudne och okallade i mit huus at biwista Bönstunden/ i stället för det andre efftergudstiensten förnötte tiden med allehanda fåfänga och syndigt tidfördrif; Men på hwad sätt sådan Bönstund kan komma under titul af hemlig förbuden sammankomst/ förstår jag intet; Så äro ock angifwarne twetahlige och contradicera sig sielfwa märckeligen i det de/ hwad deden ena gången kalla hemliga/giöra den andra gången til uppenbara sammankomster/ tå the säja/ at Holmqvist offentligen begynte anställa Bönestunder: Eljest weta wij ju/ at hålla Bönestund i sit huus/ är intet allenast tillåteligit/ utan ock/ såsom en högst hälsosam sak/ oss anbefalt/ både i Guds Ord och Kyrcko-Lagen Cap. 12:. 1. se widare näst föregående. När nu jag eller någon annan håller eller hålla låter i mit hus Bönstund/ eller

17 förhörer Husfolcket i sina Christendoms stycken/ och tå en eller flere obudne komma af sig sielfwa der til/ så wet jag intet wara befalt/ at man då antingen skall afwisa dem/ eller uphöra med sit förehafwande för deras närwaro skull; ty det borde wäl snarare heta hemlig sammankomst/ om man hölle det så lönt/ at ingen finge höra eller weta/ hwad man förhänder hade. Därföre har man här lämnat hwem som sielf welat/ fritt at infinna sig och höra på/ wänner och owänner/ ehwad de kommo at bedja med/ eller lura på orden; effter man hade inga hemliga eller olofliga saker förhänder at wara rädd om. Här wid är åter märckwärdigt/ at ehuru angifwarne synts hafwa flitigt hafft sina Spioner och kunskapsskaffare här under bönstunderna tilstädes/ de likwäl intet gittat upsnappa et enda ord effter Studenten Holmqvist emot Orthodoxien och den heliga skrifft/ utan allenast hafwa det at påtahla/ at han brukat nya/ långa och owahnliga Böner/ och förwandlat Fader wår och wälsignelsen/ doch utan at sätta ut/ hwarutinnan denna förwandlingen bestådt. Detta måste man förthenskull närmare examinera, och will jag på mit samwete här om uprichtigt berätta hwad sant är.. XXVI. UTi min närwaro har han dels brukat de wanliga affton- och Morgonböner/ dels med egna ord utfört/ hwad wij effter Guds Ords anledning böra bedja om/ hwar af innehållet finnes här och där i åthskilliga Böne-böcker. Och förstår jag intet annat/ än at det warit lika mycket/ om han detta hade läsit innan til utur en bok/ eller utan til med egna ord: det är nog/ at det war alt det samma/ och alt enligit med Guds Ord; emedan sådana omständigheter intet höra ad essentiam precum, och därföre har hwar och en där uti en Christelig frihet/ at giöra som han pröfwar tienligast wara til sin andachts befrämjande/ nämligen at följa wist formulair, eller ock ibland bruka egna ord; hälst som jag ock ingenstädes finner/ at det med dessa omständigheter sig annorledes förhåller/ än Lutherus uti Symbol. Böckerna pag lärer. När man känner nöden trycka/ behöfwes ingen Läremästare huru man skall bereda sig til Bönen/ eller hwadan man skall hämta andacht. Och åter Tom. 6: Jen fol om Bönen: Hiertat måste upwäckas och underrättas/ hwad det skall begära/ och sådana hiertan kunna sedan med helt andra ord längre eller kortare sin sak föredraga; ty man måste intet så binda sig wid wissa Böne-former. Hwad bemälte Students anfigna långa Böner anbelangar/ så ser man af föregående Lutheri ord/ at det icke heller giör til saken/ om Bönen är lång eller kort/ allenast hon går af et troget och andächtigt hierta. De som i et lofligit och Christeligit upsåt wid Bönestunderna sig infunnit/ lära intet hafwa orsak at klaga öfwer långa Böner; men at det fallit dem andra långsamt/ är intet underligit/ dem nämligen/ som af nyfikenhet/ eller til at achta på ord/ instält sig/ hwilcka David beskrifwer Psalm 41: 7. säjandes: The komma tila at skåda/ och manar doch intet af hiertat: utan NB. söka något det de lasta måga/ gå bort/ och NB. förat ut. För sådana äro alla Böner och alt Guds Ord långsamt/ särdeles då de blifwa förgäfwes uppehållne och så intet det de löpa effter.. XXVII MEn det är en uppenbar calumnia och försmädelse af angifwarne/ at de berättat/ det Studenten Holmqvist skall förwandlat Fader wår och wälsignelsen; åtminstone måste de intet förstå hwad det är för en åtskilnad emellan en paraphrasis eller uttydning och en förwandling. Ty effter här/ så wäl som förmodeligen annorstädes/ månge äro/ så enfaldige och oskickelige bedjare/ at de aldrig med sina tanckar gå widare wid Guds Ords betrachtande/ än man lika som leder dem/ och därföre äfwenwäl under Bönen offta intet sielfwe weta hwad de bedja; altså brukade Studenten Holmqvist icke altid/ utan då och då/ at med en kort paraphrasi enfaldeligen gifwa wid handen hwad som förstås i hwar Bön af Fader wår. Skall nu detta heta en förwandling/ så wore Fader Wår också i wåra Psalm-Böcker förwandladt; jämwäl måste då de Lutherske Prästerne i Tysk-

18 Land wid Communionen säjas förwandla Fader Wår; effter de det då paraphrasticera och korteligen utläggia; så måste äfwen wäl desse angifware sielfwe förwandla Fader Wår/ så offta de det för sine åhörare förklara utur Catechesen.. XXVIII FAst angifwarne intet gittat framte något som i thesse Bönestunder för händer haffts emot Guds Ord eller emot Höga öfwerhetens förordningar; så blyies de ändå intet at föregifwa den fahrliga påfölgden där af/ at Guds Ord/ och den almänna Gudstiensten der igenom wahnwördas och förachtas. Men de contradicera sig åter sielfwa märckeligen; Ty de som här anklagas såsom Guds Ords och Gudstienstens förachtare och wahnwördare/ äro ju de samme/ som de ofwan til utropat därföre/ at de Dag och Natt bedja/ läsa och siunga/ alt werldsligt förlåta/ och fara effter fullkomligheten. Huru kan man nu säja/ at desse wahnwörda och förachta Guds Ord/ emedan de äfwen därföre tadlas/ at de alt för mycket hänga wid Guds Ord? Likaledes förhåller det sig med tilmälet af Gudstienstens föracht.tänck! de samme klagas här an för wahnwördare och förachtare af Gudstiensten/ om hwilka likwäl annorstädes säjes/ at sedan de warit i Kyrckian och biwistat Gudstiensten/ hafwa de begifwit sig i Bönestunden. Jag håller altså före/ at Guds Ords och Gudstienstens föracht icke består där uti/ at man effter förrättad Gudstienst i Kyrckian beder/ läser och siunger hemma i sit hus; utan där uti består wäl egenteligen sådant föracht/ at en som förmår/ antingen intet går i Kyrckian när Gudstienst hålles/ eller ock at han går dit allenast för en sed skull/ men intet til den ändan/ at han skall lära något til sin upbyggelse/ och därföre icke heller hämtar någon lärdom ur predikan med sig; utan när han kommer utur Kyrckian/ intet påtäncker hwad han der hördt/ mindre genom någon Gudachtighets öfning wärkställer; eller som Lutherus efftertänckeligen beskrifwer hwar utinnan Gudstienstens wahnwördande egenteligen består/ och läsas kan i Symbol. Böckerna pag. 427.Emot det Tredie Bodet synda jämwäl alle de/ som fuller höra Guds Ord/ men helt kallsinnigt/ såsom de hörde en fabel och Käringe-saga/ hwilcke komma allenast af en sed och blott wahna til at höra/ gå in och ut ut Kyrckian/ och när åhret är förbij/ äro de icke blefne et hårs mohn klokare. Sådana Guds Ords förachtare/ lära angifwarne intet mindre finna uti sina församlingar/ emot hwilcka de med mycket större fog behöfde bruka deras nitälskan: Ty jag wågar där på/ at hos dem skola alt för månge kunna träffas/ som gådt i Kyrckian ja wäl flera åhr/ och ännu intet lärdt första Bokstäfwerna i Christendomen. Och omskiönt jag (dy wärr) wäl wet/ at icke heller alle mine åhörare biwista Gudstiensten som sig bör/ så kan jag likwäl det betyga och bewisa/ at i min församling inga mer älska Guds Ord/ och gå flitigare i Kyrckian/ än de/ som nu äro angifne för det de infunnit sig wid Bönstunden i Prästegården; Åter twärt om/ inge äro trögare at gå i Kyrckan än de/ som mäst försmäda; Om hwilcka jag offta förspordt/ at de under Gudstiensten sutit hemma eller hos andra/ där supit/ swurit/ sqwalrat/ eller arbetat; åt minstone har jag sielf sedt/ at de intet warit i Kyrckan. Så skall ock ingen kunna bewisa/ at Studenten Holmqvist under Bönstunden gaf någonsin tilfälle til Guds Ords och Gudstienstens föracht/ utan fast mera til des befrämjande/ då han altid tackade GUD för den Nåden at wij fingo komma i HErrans hus/ och höra hans Ord/ samt bad/ at GUD wille förläna alla Predikanter och Lärare sin nåd och Anda til deras Embetes förrättande/ och gifwa åhörarne nåd/ at de med andacht och hiertans hog måtte höra/ lära och gömma Guds heliga Ord i hiertat. Men at Studenten Holmqvist, eller Smeden Ulander, som angifwarne berättat/ hållit några sammanomster i byiar/ och dymedelst dragit de så kallade Nyfikna ifrån de ordenteliga Predikningars biwistande/ har jag aldrig förspordt; utan det är en skändelig osanning.

19 . XXIX. UTom detta skall ock Ministerium eller Prediko-Embetet af de angifne bli wahnwördadt/ jämwäl försmädadt. Men denna förwitelsen/ är äfwen så ogrundad som alt det föregående; ty det lärer aldrig i ewighet kunna bewisas/ at någon af dem/ som under denna beskylningen förstås/ har wahnwördat Pediko-Embetet/ mindre det försmädat. Och kan jag in för GUD witna med dem alla/ som jag förmärckt älska Guds Ord med alfware/ det de intet allenast hierteligen erkänna Prediko-Embetets inrättning för en stor nådewälgierning/ utan ock uprichteligen ähra och wörda alla rättsinta Lärare. Men om en Präst är handgripeligen försummelig i sit embete/ samt uppenbart odygdig och ogudachtig i sit lefwerne/ girigas/ swär/ spelar och fyller sig etc. och en Laicus eller Lekman/ som det ser och hörer/ då säjer om den Prästen/ at han är ogudachtig; mån thenne thermed wahnwördar Ministerium eller sielfwa Läro-Embetet? Äfwenledes/ som en Präst af oförstånd och wårdslöshet säjer något i sin predikan/ som intet är enigt med en hälsosam Lärdom/ och åhöraren/ som förstår sina Christendoms stycken/ säjer at den Prästen då intet predikade rätt Guds Ord/ mån han då försmådde sielfwa Embetet? At sådant tahl om dylika Präster här förelupit/ nekar jag intet til; men om sådant skall heta försmäda sielfwa Embetet; så kan ingen högre i det målet hafwa sig förbrutit/ än wåra Symboliska Böcker/ som bruka de hårdaste utlåtelser emot sådana wårdslösa Präster/ då de pag kalla dem noxium detestandumqve hominum genus, ventris gulæqve mancipia, qvos recktius porcis aut canibus, qvam sidelium animabus præfeceris: Et skadeligit och wederstyggeligit följe/ som äro trälar af deras buk och strupe/ och bättre tiena til hund-wacktare och swineherdar/ än til Siäleherdar. Då skulle ock Herr General Lieutenanten och Landshöfdingen Cronberg hafwa försmädat Ministerium, som icke allenast sagt om en wiss Präst här i Landet/ hwilcken i hans och fleras närwaro af fylleri begick en ganska oanständig gierning/ at han eij wore wärd at wara ibland folck/ mycket mindre at wara Kyrckio-Herde/ utan ock klagade honom an i Ven. Consistorio därföre. Jag för min del wet wäl/ at kan skie mången af desse angifware med deras wederlikar oskyldigt och oförtient försmädat min ringa person/ det GUD nådeligen wille dem förlåta; men doch kan jag intet säja/ at de därmed hafwa försmådat sielfwa Ministerium. Så se wij/ at konsten och politien består därutinnan/ at de widrige sammanblanda sielfwa Embetet med personerna/ som det förestå/ hwarutaf de straffwärde herdar kunde hafwa et alt förgodt beskydd wid många tilfällen/ der icke Lutherus ur Guds Ord lärdt oss bättre at skilja dem åt.. XXX. IBland de oförstämda tilmälen är ock det icke det minsta/ at man här skall skatta dem saliga/ som sig sielfwa förgöra och lifwet afhända; enkannerligen skall Studenten Holmqvist, i några personers och sina Disciplars närwaro/ hafwa lämnat det omdömet om en wid namn Sandman, som dränckt sig sielf. Hwarmed angifwarne antingen wetandes och wiljandes åter försyndat sig emot det 8te Budordet/ eller ock oförsichteligen giort sig sielfwa uppenbart skyldiga til det samma som de andra anklagat före/ nämligen/ at utan någon wisshet och säker grund döma och fördöma andra emot Matth. 7: 1. Ty i denna berättelsen äro twänne obewisliga ting: I:mo Har aldrig kunnat finnas trolig liknelse där til/ at denne Oluf Sandman wetandes och wiljandes dränckt sig sielf. 2:do mycket mindre/ at Studenten Holmqvist utlåtit sig tro/ at han det giort/ och ändå i andras närwaro skattat honom salig. Hwad det förra anbelangar/ så har jag sedt en attest af dem utgifwen/ som den tiden/ då denne händelsen sig tildrog/ warit i lag med Sandman, hwilcke witna/ at han då en tid warit siuk/ och yr i hufwudet. Jag har ock frågat Härads-Höfdingen/ som hölt ransakning öfwer honom/ om någon menniskia sedt eller märckt huru Sandman kom utur båten (där uti han allena war) och fått til swar/ at ingen sedt eller wetat om det skedt af hufwudyrsel genom händelse/ eller om han det wetandes och wiljandes giordt; utan at man

20 præsumerar och dömer det senare. Studenten Holmqvist åter i anseende til den dödas förda åhrliga och Christeliga wandel/ samt i anledning af Guds Ord/ som säjer 1. Cor. 13: 7. kärleken hoppas alting/ tyckte sig hafwa större orsak at förmoda det förra; nämligen at Sandman af en händelse och hufwudswaghet kommit i watnet/ och där på stödde han sit omdöme/ at han förmodade honom wara salig. At nu Holmqvists omdöme warit Christeligare och af bättre grund/ än angifwarnas/ är nog klart af Högl. Kongl. Hof-Rättens sedermera fölgde utslag/ hwar igenom Härads Rättens præsumtion och dom högrättwisligen blifwit ändrad/ och Sandmans Lik begrafning bewiljad. Tro säkert/ at där denne Sandman warit en liderlig fogel/ hade wäl hans wederlikar hittat på det anförda språket 1 Cor. 13: 7. och hållit för synd at twifla om hans salighet; ja kan ske ock då föga någon drifwit på ransakning om honom: Ty man wet huru twänne i nästa sochn för en tid sedan omkommit i siön/ och oachtadt talet gick/ at de dränckt sig sielfwa/ likwäl utan föregången ransakning huru det tildragit sig/ blifwit obehindradt begrafne. Utom dess påminner jag mig/ at för några åhr sedan war här i sochnen en bonde wid namn Swen Ersson/ hwilcken öfwade et skändeligit fylleri i alla sina dagar/ änskiönt han därföre äfwen stådt uppenbar Kyrckioplicht/ så at han/ när pungen tilstadde/ och brännewin fants i krogen/ som här å orten ligger gemenligen Kyrckiofolcket wäl tilhands/ aldrig reste utan fult rus ifrån Kyrckian. Men sidsta resan hände sig/ at han i hemwägen stupade af slädan i snön/ och därmed strax dödde/ sedan en af Capellanerne en half fierdedehls timma näst förut sedt honom så öfwerdrucken at han intet kunnat stå. Öfwer honom blef på min begäran Tings ransakning hållen/ och alt/ som det nu berättadt är/ befunnit. Jag utlät mig ock tå androm til warning i följe af Guds dom 1. Cor. 6: 10. Drinckare skola aldrig ärfwa Guds Rike/ at denne eij kunde wara salig/ som så plötzligen mitt uti sin fördömeliga Synd omkommit. Hwad hände? Folcket tog detta så sällsamt up/ at de klagade mig an hos Herr Lands-Höfdingen Ramse; Han åter förde det widare fram för Vener. Consistorium; ja en dehl sade wäl/ at jag måtte hafwa brefwäxling med helwetet/ effter jag wiste/ at denne fyllehunden war där; så angeläget war det dem at tro/ det han blifwit salig. Nu frågas: Hwarföre wille man då så gärna hafwa en så skändelig drinckare til himmelen; men at ofwannämde Sandman, som i sin lefnads tid fördt et wackert lefwerne/ måtte hållas för förtappad? Döme hwar opartisk där om.. XXXI. ÄNteligen angifwes ock det såsom et sällsynt owäsende/ at ächta personer/ Föräldrar och Barn/ samt tienstefolck äro här sins emellan skiljachtige; hwilcket wäl är aldeles sant/ och ingen bättre än jag wet/ som så offta har hördt/ huru fromma ächta personer/ Barn och tienstefolck med tårar beklagat sig hos mig öfwer sina Makar/ föräldrar och husbondefolck/ hwilcka icke hafwa kunnat tåla at de fruchtat GUD/ särdeles om Sön- och Högtidsdagarne/ då de eij tillåtit dem fliteligen gå i Kyrckian/ och sedan ytterligare hemma tilbörligen helga Sabbats-dagen; utan bemött dem ibland med denna gensäjelsen; Wij täncke ock at blifwa salige/ fast wij intet så offta löpa i Kyrckian. De senare hafwa ock achtadt på de förra i alla rum/ när desse för nöd skull/ och at intet förbittra de andra/ effter de det eij kunnat lida/ gådt afsides (bese D. Gezelium öfwer 1 Tim. 2: 8. Lit. X. och öfwer Joh. 4: 21. Lit. G.) at i hemlighet bedja/ läsa och betrachta GUDs Ord. Men angifwarne lära här wid intet kommit ihog Christi språk/ Matth. 10: effter de intet skämma sig at utföra det såsom et elakt tekn/ hwad just alle fromme Lärare ansee för et godt prof/ nämligen; När så går som Christur i anförda rum kundgiör/ at nödwändigt på Evangelii oförfalskade lära följa skal. Språket är märkeligit och lyder så: I skolen icke mena/ at jag är kommen til at sända frid på jordene; jag är icke kommen til at sända frid/ utan swärdet. Dockt. Gezel. Lit. K. Christi egenteliga werck är at sända Evangelium/ som är et andeligit swärd; men här gifwer han tilkänna/ at på Evangelii frids- och försonings predikan warder följande strid/ förföljelse och dråp af de