1- Motion till riksdagen 1986/87: Sten Svensson (m) Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) ~ Mot. 1986/87-141 Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU) I regeringens proposition om näringspolitik inför 1990-talet (prop 1986/ 87:74) redovisas (s. 220) att Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU) söker bidrag med dels 10 milj. kr. som kompensation för utlokaliseringen till Borås, dels 9 milj. kr. för nuvarande näringspolitiska uppgifter, dels 4,5 milj. kr. för vissa nya utvecklingsprojekt. Dessutom hemställer SIFU om ett stiftelsekapital som inte anges storleksmässigt. Fortbildning av anställda i små och medelstora företag Näringslivets vitalitet och förmåga att på sikt vidmakthålla och stärka nationens ekonomiska kraft är beroende av att nya företag, ny teknik och nya affärsideer fritt kan få agera på marknaden. De flesta nya företag är små eller medelstora, dvs. har upp till 200 anställda. Utvecklingen av kompetensen inom Sveriges små och medelstora företag genom fortbildning är därför ett utomordentligt betydelsefullt område, såväl för offentligt utbildningsväsende som för privata utbildningsföretag. Ett bra utbud för fortbildning förutsätter emellertid, liksom på andra områden, att det finns flera producenter som konkurrerar på lika villkor. När det gäller fortbildning för verksamma i små och medelstora företag är av de tre största utbildningsinstituten ett statligt. Det statliga utbildningsinstitutet var tidigare en enhet inom statens industriverk, SIND. 1980 omvandlades det till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling, SIFU. Enligt stadgama skall institutet genom främst fortbildningsverksamhet stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft och utvecklingsförmåga. Förutom anslag som under en femårsperiod har uppgått till närmare 75 milj. kr. har institutet tjänstebrevsrätt, enligt SIFU värd 5 milj. kr. per år. l proposition 1979/80:88 motiverade föredragande statsrådet anslaget till SIFU bl. a. med att institutet, genom att få en ny form vid sidan av SIND, ej längre skulle få tjänstebrevsrätt. Sedan riksdagen beviljat motsvarande anslag sökte och fick SIFU tjänstebrevsrätt av postverket. I de propositioner som legat till grund för anslag under senare budgetår har på intet sätt framgått att även postverket subventionerar institutets verksamhet. Det är tvärtom uppenbart att riksdagen genom proposition 1979/80:88 Il l l l Riksdag n 1986187. 3 sam/. Nr N/35-/4/
bibragts den uppfattningen att tjänstebrevsrätten skulle upphöra i och med att institutet ombildades till stiftelse. Antalet deltagare i SIFU:s kurser under 1987 från små och medelstora företag beräknas enligt institutets egna uppgifter uppgå till 6 000 och det totala antalet till 25 000. SIFU är följaktligen ett statligt kursinstitut som betjänar huvudsakligen stora företag och myndigheter. Andelen deltagare från små och medelstora företag är låg, liksom antalet deltagare från sådana företag. Bland de största privata kursinstituten finns sådana som årligen utbildar ett betydande antal anställda i små och medelstora företag. Dessa institut är självbärande och uppbär inga som helst subventioner, vare sig från ägare eller stat och kommun. RRV-rapporten Riksrevisionsverket, RRV, granskade år 1985 S1FU :s verksamhet, organisation och ekonomi. I sin rapport konstaterar RRV bl. a.: an SIFU:s kursutbud inte i någon mer väsentlig omfattning kan sägas komplettera det befintliga utbudet av företagsinriktad utbildning på marknaden, atr SIFU:s kompetens består i att administrera utbildningsverksamhet medan den specialistkunskap som krävs för kursgenomförandena erhålls genom tillfälligt inhyrd personal, atr SIFU, med ett fåtal utbildningar som undantag, befinner sig i konkurrens med ett antal såväl offentliga som privata utbildningsanordnare på marknaden, atr huvuddelen av de tjänster som SIFU tillför marknaden skulle komma till stånd även om SIFU inte fanns, atr andelen deltagare från primär målgrupp minskar successivt samt atr det statliga stödet till SIFU följaktligen bör dras in. SIND-rapporten SIND fick i januari 1986 regeringens uppdrag att "se över organisation och finansiering av statliga insatser för att främja fortbildning inom småföretagssektorn m. m.". I regeringens direktiv ingick att analysera småföretagens utbildningsbehov och att kartlägga den fortbildningsverksamhet som olika privata organ bedriver. I sin utredningsrapport 'Kompetensutveckling för konkurrenskraft' säger SIND, som kommentar till RRV:s uttalande enligt den första att-satsen ovan (s. 71): 'Det finns i R RYs rapport ingen utförlig analys eller presentation av data som tyder på att R R Vs antaganden skulle visa sig vara riktiga.' Den rapport 'Kompetensutveckling för konkurrenskraft' som SIND överlämnade till regeringen i september 1986 innehåller emellertid inte heller någon 2
l - -- l kartläggning av det befintliga, privata utbudet på marknaden, trots att en sådan ingick i regeringens utredningsdirektiv till SIND. En intervjuundersökning har enligt uppgift genomförts med 45 utbildningsarrangörer men någon förteckning av dem har inte redovisats. Däremot citerar utredningen positiva uttalanden om SIFU, vilka fällts av en organisation som slutit avtal om samarbete med SIFU. Det kan vidare noteras att SIND:s utredare betecknar RRV:s uttalanden som "antaganden" medan SIND:s redovisning av SIFU:s utbud betecknas som "bedömning". Inte heller har utredarna följt direktiven vad gäller analysen av småföretagens utbildningsbehov. Utredarnas kommentar till detta förhållande återfinns i rapportens bil. l: Av skäl som utvecklas närmare i det följande, har det framstått som mindre meningsfullt att inom utredningens ram genomföra några omfattande utbildningsanalyser i företag. Erfarenhetsmässigt har det nämligen visat sig att småföretagens heterogenitet gör det svårt att entydigt precisera utbildningsbehoven; behovsanalyserna resulterar i långa oöverskådliga listor med ämnesområden, där samma ämnesområde dessutom kan ha olika innebörd för olika företag. Det har också visat sig vara svårt för den enskilde företagaren att själv objektivt fastställa behoven, eftersom det befintliga utbudets inriktning spelar in vid hans bedömning. De slutsatser som SIND redovisar i sin utredning är grundade på en rad ostyrkta påståenden. Denna utredning ingår i underlaget för regeringens industripolitiska proposition, trots att den uppenbart är en partsinlaga för ett statligt, med privata företag konkurrerande företag. Det är svårt att frigöra sig från intrycket att SIND:s utredning har haft som huvudsakligt syfte att finna motiv för en fortsatt subventionering av SIFU. I nummer 40/1987 av industriverkets SIND-info förklaras också uttryckligen att SIND "vill ha kvar SIFU och fick som en följd av detta i uppdrag att se över den totala fortbildningsverksamheten". Det är betecknande att SIND inte på något ställe i sin 124 sidor långa utredning nämner SIFU :s närmaste konkurrent,, vid namn. Detta institut utbildar årligen ca 13 000 personer, varav ca 6 000 anställda i små och medelstora företag. En jämförelse av utbudet från andra kursanordnare visar att SIFU:s utbud är långt ifrån unikt. Ett antal exempel på detta redovisas på följande sida: l' l 3
Exempel på kurser, enligt industriministerns lista och SIFU:s katalog 1987 Exempel på konkurrenter och motsvarande kurser, enligt resp. kursgivares kataloger Digital konstruktion med grindmatristeknik, Stockholm Bygg-CA D, installationsritning Elschemakonstruktion med CAD Finita elementmetoden Praktisk produktionsplanering med dator Programmerbara styrsystem Praktisk och avancerad verkstadsmätteknik Ventilation för driftspersonal Drift och underhåll av värmepumpar Mät-, styr- och reglerteknik (kursblock) CAD och datorteknik Energi- och elkraftskurser (kursblock) Konstruktion av kundspecificerade kretsar i grindmatristeknik. Tekniska högskolan i Linköping Datorstöd i arkitektarbetet m. fl. kurser, ARCADEN, Stockholm TeleNova, CAD-kurser Utbildning i maskin- och programvaruleverantörers regi Autocad, CAD-kurser Tekniska högskolan i Luleå, CA D-kurser Finita elementmetodens praktiska användning, Chalmers tekniska högskola Utbildning i maskin- och programvaruleverantörers regi Programmerbara styrsystem i praktiken, Nya mätsystem i tillverkningsindustrin, Ventilation för industriella anläggningar, lnstallationsteknik, Chalmers tekniska högskola Drift och underhåll av värmepumpar, Mät-. styr- och reglerteknik (kursblock), D:o, Utbildningshuset i Lund Reglerteknik, Chalmers tekniska högskola Utbildning i maskin- och programvaruleverantörers regi Tekniska högskolor Utvecklingsfonder Energi- och elkraftskurser, (kursblock), Miljö- och energiteknik (kursblock), Mek anförbundet Kraftelektronik, Chalmers tekniska högskola Exemplen ovan styrker de uttalanden som RRV gjort i sin rapport beträffande SIFU:s position relativt konkurrenterna. Den visar också att SIND med måttliga insatser, mycket väl hade kunnat kartlägga det konkurrerande utbudet; utredarna synes inte ens ha begärt katalogmaterial från de intervjuade företagen. Den styrker också att SIND:s utredning i första hand är en partsinlaga, vilket även SIND medgett vara utgångspunkten. 4
Ii Regeringens industripolitiska proposition Den nu föreliggande industripolitiska propositionen visar att regeringen intar samma partiska inställning till SIFU som industriverket gör. Enligt propositionen skall det särskilda bidragsanslaget till SIFU upphöra och medel i stället beräknas under anslaget Småföretagsutveckling till SIN D, där det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1987188 beräknas till!59 930 ()()() kr. Frågan om subventionerna till SIFU är uppenbart kontroversiell och remissyttrandena över SIND-utredningen är starkt splittrade. Regeringen vill nu undandra riksdagen möjligheterna att besluta i en nyckelfråga- de konkurrenssnedvridande subventionerna till statens eget kursinstitut. Debatten om SIFU har intensifierats under senare tid, som en följd dels av institutets låga måluppfyllelse, dels av de uppseendeväckande höga anslag som begärs för kommande budgetår. Enbart det regionalpolitiska, bestden de stödbehovet uppges vara JO milj. kr. per år eller 100 000 kr. per anställd och år. Syftet bakom förslaget till finansiering av SIFU är uppenbart: regeringen hoppas kunna undvika eller tona ned kritiken av subventionerna genom att låta stödets storlek bestämmas av SIND, dvs. på verksnivå. l sammanhanget bör då erinras om att Sl D:s generaldirektör samtidigt är SIFU:s styrel cordförande. Föredragande statsrådet tar tydligen lätt på de regler för jäv och skälen för dem som gäller för offentlig verksamhet, något som också framgick under riksdagsdebatten om SIFU den 9 februari 1987. Propositionen ägnar i övrigt föga uppmärksamhet åt konkurrensförhållandena på utbildningsmarknaden, trots att en rad remissinstanser påtalat riskerna för att subventioner till SIFU leder till osund konkurrens. Frågan berörs kortfattat under Il. 7 Utbildningsfrågor, där statsrådet säger att "den nya finansieringsordningen inte bör minska möjligheterna för även andra utbildningsorgan att såsom nu få bidrag av industriverket för att bl. a. anpassa sin utbildning så att den passar småföretag". Att eu företag, SIFU, med stöd av påståenden som inte styrkts, ges dels subventioner av ej angiven storlek. för en utbildning som attraherar blott ca 6 000 deltagare per år från små och medelstora företag. dels dolda subventioner genom tjänstebrevsrätt. enligt SIFU värd ca 5 milj. kr. per år. kan inte innebära konkurrens på lika villkor: att regeringen säger sig inte vilja försämra möjligheterna för SIFU:s konkurrenter att få bidrag från SIND ändrar inte på detta förhållande. Bortsett från att ubventioner i producentledet är en ineffektiv styrmetod hör också erinra om att SI D som myndighet uppträtt uppenbart partiskt och till förmån för SIFU. I det föregående har eftertryckligt visats att det slags kurser som åberopas för att styrka SIFU:s unika utbud erbjuds av en rad konkurrerande företag och institutioner. Motiven för subventionerna har sålunda fallit. ett efter ett. Sakliga skäl för fortsatta subventioner saknas därför. Regeringens förslag i den industripolitiska propositionen att ge SIFU en särställning gentemot dess konkurrenter samt att låta storleken av subventionerna till institutet bestämmas av Sl D bör därför avvisas. 5 l' Riksdagen /986187. J 111111/. Nr N/35-/.J/
Hemställan Med åberopande av vad som ovan anförts hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:74 vad avser regeringens förslag att bemyndiga statens industriverk att utge anslag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling. Nl35 Stockholm den Il mars 1987 Sten Svensson (m) MOT. 1986/87 Nl35 6