15 Motion 1982/83: 1067 Lars Werner m. fl. Socialt inriktat boende Ensam söker akut är rovdjuren ylar i natten. när ångesten molar som tandvärk i själen, när den sista groggen falnat och ensamheten dansar tango i vardagsrummet, då sover Sverige. Hårt. Grannarna sussar i ostärbar harmoni. vännerna. ifall sådana finnes. har dragit ur jackarna. alla lokaler har bommat igen och bussarna slutat gå. Läget är kort sagt tämligen låst. Landet ligger heldött. Men akutmottagningarna lever. Akuten har dygnet-runt-service. åretrunt-service. år-ut-och-år-in-service. Där lyser lamporna i natten, riktigt trivsamt faktiskt. Där finns levande människor som talar till en och frågar hur det står till och rör vid en, om så bara för ett litet blodprovs skull. Mängder av människor. framför allt i storstäderna. lever sina liv i isolering där dag läggs till dag utan någon att tala med, utan någon att byta en tanke med, utan att någon berör en. Snabbköpskassörskorna vet det, post- och bankkassörskorna vet det, hemvårdarna vet. liksom folket på tidningarnas nattredaktioner. Dit ringer många med ett enda stort behov: 'Lyssna på mig. Tala med mig. Bry er om mig.' Det är den svenska ensamheten som ekar i natten. När allt annat är stängt. då söker den sig till akuten. Akuten har allt: värme. ljus, omsorg, ett medicinskt omhändertagande. Man är bland andra människor som har till yrke att bry sig om. Man är trygg. Man är inte ensam. Ett litet ont kan göra väldigt ont om man är ensam med det mitt i natten.'' Så stod det att läsa i Dagens Nyheter i december förra året. Artikeln var skriven på grundval av en ny patientundersökning från Huddinge sjukhus. som visar hur ensamma människor upprepade gånger söker sig till sjukhusens akutmottagningar. Det är något grundläggande fel i vårt sätt att leva och bo när människor ''tvingas" till akutmottagningar för att få hjälp mot ensamhet och isolering. Det gäller att bl. a. finna nya boendeformer för att detta inte skall behöva ske. Förändrade levnadsmönster Människors levnadsvillkor har förändrats under de senaste årtiondena och nya levnadsmönster har kommit till. Familjerna har t. ex. blivit allt mindre. I dag består 66 %av alla hushåll av l eller 2 personer och i flerfamiljshusen bor det högst 2 personer i 80 % av alla lägenheter och andelen hushåll fortsätter att öka. En stor och växande grupp småhushåll är pensionärerna. Nu är l,4
Mot. 1982/83: 1067 16 miljoner människor 65 år eller äldre och under de närma te åren kommer antalet ålderspensionärer att öka. Planerare. arkitekter och politiker har inte tagit hän yn till människors ändrade levnadsvillkor när man byggt nya områden. Inte heller har man brytt sig om att bygga in ett socialt innehåll i bostadshusen. trots att man länge känt till människors ensamhet och isolering. Planeringen av nya bostadsområden har skett och sker fortfarande på experternas villkor. Teknik och ekonomi prioriteras framför omsorg och problem i närmiljön. Närmiljön. där vårt vardagsliv finns. måste planeras för att göra en gemenskap möjlig mellan människor som bor där. Bostadsområdena måste bygga på en helhet. Det måste t. ex. finnas närhet mellan bostad. arbete, konsumtion och fritid. Den sektorisering av samhällsplaneringen och fragmentarisering av sociala funktioner i anslutning till boendet som nu finns måste ersättas av ett boende som har ett annat socialt innehåll och som också tillvaratar människors resurser. Det gäller med andra ord att ge boendet en ny dimension. Framtidens stora utmaning på bostadsområdet handlar om hur vi kan leva där vi bor. Nya sociala, informella kontaktnät och gemenskapsformer måste få en chans att etableras efter människors ändrade livsmönster och levnadssätt. l vårt samhälle som alltmer utmärks av privatisering och individualism måste det gemensamma - det kollektiva - utgöra en motvikt. Nya boendeformer behövs som bygger på gemenskap och omvårdnad Nya alternativa boendeformer måste utvecklas. Olika typer av kollektivt boende måste stödjas och stimuleras både från stat, kommun och byggföretag. Vi vet att behovet av en utbyggd barnomsorg är oerhört stort. Vi vet att antalet äldre människor kommer att öka kraftigt. Vi talar om att de äldre skall kunna bo kvar i sina gamla hem. Vi talar om ett integrerat samhälle för t. ex. människor med handikapp. Vi talar om att invandrarnas kultur skall möta den venska osv. Vi vet att det finns många utstötta och av missbruk utslagna människor, som det är nödvändigt att trygga en social omvårdnad för. Bl. a. skulle alla dessa behov och "funktioner" kunna förenas alldeles utmärkt i boendet i bostadsområdena. Men för att förverkliga detta måste dels synen på boendet och reproduktionen förändras. dels måste boendet organiseras om. Det kapitalistiska produktionssättet har påverkat synen på boendet och vardagslivet. Först genom att skilja produktionen från reproduktionen. Sedan genom att osynliggöra allt det arbete som är knutet till hushållet och till att upprätthålla en rad mänskliga och nödvändiga institutioner. släkt band. sociala nätverk, det politiska livet osv. På så ätt har både värdet av människors arbetsinsatser i reproduktionen och det faktum att reproduktionen tar tid blivit bortglömt. Ändå bidrar dessa
Mot. 1982/83: 1067 17 arbet insat er i stor utsträckning till vår välfärd och till att samhället över huvud taget fungerar. Den tid som människor i dag använder till obetalt reproduktionsarbete är större än den totala arbetstiden i arbetslivet. Man räknar med totalt 6 miljarder arbetstimmar inom den betalda produktiva delen och 7 miljarder arbetstimmar inom den obetalda reproduktiva delen. Det är kvinnorna om har huvudansvaret för det obetalda arbetet för social förnyelse. Problemen i vardagslivet betraktas som privata problem som var och en får lösa själv. Det har inte kunnat utvecklas några former för att människor tillsammans skall kunna ta ansvar för alla de uppgifter som ligger i reproduktionen. Privatiseringen gör det också svårt för människor att se sambandet mellan problem i privatlivet och samhällsutvecklingen. Det ociala kontaktnätet måste byggas upp. Olika modeller för det måste prövas. Ett sätt är att det i varje flerbostadshus bildas hus råd. som har ansvar för husets sociala liv. Arbetet med att bygga upp nätverk mellan människor måste ske med stor respekt för människors integritet. Det är hög tid att det formuleras politiska mål för den gemensamma vardagen i boendet. En boendemiljölag som reglerar både bostadens sociala innehåll och yttre miljö borde instiftas. Sex timmars arbetsdag är nödvändigt l andra sammanhang har vpk fört fram kravet på sex timmars arbetsdag för alla. Kortare daglig arbetstid är en förutsättning för att också boendet skall kunna fungera på ett bättre sätt och för att att män och kvinnor skall ta ett gemensamt ansvar också utanför arbetslivet. Nya former för kollektivt boende måste stödjas l Sverige har det hittills i stor sett bara förekommit två typer av kollektivt boende. Den ena formen är kollektivhuset. där varje hushåll har en egen lägenhet och tillsammans med de andra boende delar på matsal och sällskapsrum. l denna typ av kollektivhus brukar anställd personal svara för matlagning och andra tjän ter. Dessutom kan daghem och fritidshem finnas för husets barn. Den andra typen av kollektivt boende är de s. k. storfamiljerna. Det är mindre kollektiv som i brist på lämpliga bostäder ofta flyttat in i rymliga äldre villor och eller i nedlagda skolor och ålderdomshem. l storfamiljerna delar de boende på arbetet med barn. hushåll och skötsel av hus och eventuell trädgård. Varje individ brukar ha eget rum. men i övrigt delar hela gruppen på kök och sällskapsrum. Nya former för kollektivt boende måste utvecklas. Det stora och relativt nya bostadsbestånd som finns med flerfamiljshus måste förändras i mer kollektiv riktning. Detta kan göras på många sätt. Slacken-huset i Bergsjön i
Mot. 1982/83: 1067 18 Göteborg är ett exempel på hur kollektiva verksamheter kan byggas in i befintlig bebyggelse. l ett projekt, BIG-projektet, från Byggforskningsrådet har en boendeform emellan det stora kollektivhuset och storfamiljens utvecklats. Bl G, som betyder Bo i gemenskap. är mindre än det stora kollektivhuset men större än storfamiljen. BIG består av en grupp hushåll, som förutom sina privata bostäder tillsammans förfogar över gemensamt utrymme och gemensam utrustning. Det privata har reducerats till förmån för det gemensamma men inte avskaffat. Se bilagda skiss. l BIG-projektet har varje hushåll en egen lägenhet på samma sätt som i det stora kollektivhuset. l Bl G-projektet delar de boende på arbetet med matlagning, skötsel av hus och utemiljö på samma sätt som i storfamiljen. Kollektivhus för 15-75 lägenheter med gemensam utrustning och gemensamma lokaler och med samarbetet och omvårdnad för varandra som bas borde finnas i varje bostadsområde. Varje kommun borde ha skyldighet att inventera behovet av nya boendeformer och också upprätta en plan för ett förverkligande av de önskemål som visar sig finnas för dessa nya boendeformer. Hemställan Med hänvisning till det anförda föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förverkliga utvecklingen av ett socialt inriktat boende i enlighet med vad som anförs i motionen. Stockholm den 24 januari 1983 LARS WERNER (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk) NILS BER DTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk) INGA LANTZ (vpk) TORE CLAESO (vpk)
Mot. 1982/83: 1067 19 Bilaga Exempel på hur stor yta familjerna kun ra emensamt visas med denna skiss 15 huahall 40 huahan 10m avsur tom avaur 10% 10% llgenhetlytl kan t6 ligen ty11 kant6 I.IATSAI. S.AI.Il.INGS AVIot TV ATT l< LAD- VAROS RUM VEAI<STAO loi.atsai. SAWLINGSAIM -------- WLSI<APS. TV AUiol 816liOTEI< STI\.LSAiotT H068YAUM TV ATT l< LAO- YAROS AUt.l --..