Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999

RAPPORT 6 2000 Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999 Stefan Anderson och Kerstin Sonesson Skogsstyrelsen

Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999 Stefan Anderson och Kerstin Sonesson Skogsstyrelsen oktober 2000 Författare Stefan Anderson, Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland Kerstin Sonesson, Ekologiska institutionen, Lunds Universitet Omslagsbilder Provpunkternas geografiska fördelning. Karttekniker Agneta Ihse, SVSSG Skadade ekar. Foto: Lars Jarnemo, SVSSG Layout Kerstin Sonesson Papper (inlaga) 115g Galerie Art Silk Papper (omslag) 200g Galerie Art Gloss Tryck AB Laholms Lito / Printone ISSN 1100-0295 BEST NR 1627 Upplaga 1 400 ex Skogsstyrelsens förlag 551 83 Jönköping

Innehållsförteckning Förord 5 Sammanfattning 6 Summary 7 1 INLEDNING 8 2 SYFTE 9 3 METODIK 9 3.1 Provpunkter och provträd 9 3.2 Beståndsbeskrivning 13 3.3 Manualer, utbildning och kvalitetssäkring 13 3.4 Bedömning av trädvitalitet och skadesymptom 14 3.5 Markprovtagning och markkemiska analyser 18 3.6 Databearbetning 20 4 RESULTAT 20 4.1 Beståndsbeskrivning 20 4.2 Bok trädtillståndet 1999 22 4.3 Bok förändringar mellan 1988 och 1999 27 4.4 Bok samband mellan kronutglesning och beståndsvariabler 31 4.5 Ek trädtillståndet 1999 31 4.6 Ek förändringar mellan 1988 och 1999 36 4.7 Ek samband mellan kronutglesning och beståndsvariabler 39 4.8 Markkemi 40 5 DISKUSSION 42 6 SLUTSATSER 46 7 REFERENSER 47 Appendix A (Fältinventeringsblankett) Appendix B (Tre markprover) Appendix C (Årlig skogsskadeövervakning)

Förord Denna rapport redovisar resultaten från projektet Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999 samt från projektet Markkemisk undersökning av bok- och ekskadeinventeringens provytor 1999. Inventeringen omfattar sammanlagt 268 provytor i Skåne, Blekinge, Halland och västra delarna av Jönköpings och Kronobergs län. Skogsstyrelsen har vid två tidigare tillfällen genomfört en särskild skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige. Den första gjordes 1988 och denna upprepades sedan 1993 med vissa kompletteringar 1994. Inventeringen bygger på ett objektivt urval av fasta provträd i ett geografiskt nät av provpunkter. Detta nät utökades med 25 nya ytor inom de västra delarna av Jönköpings- och Kronobergs län 1999. Skogsskadeinventeringen har finansierats med projektanslag till Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland från medel avsatta för övervakning av skogsskador, Skogsstyrelsens H1-anslag. Den markkemiska undersökningen har till lika delar finansierats genom Skogsstyrelsens H1-anslag och Skogsvårdsstyrelsen Södra Götalands vitaliserings och kalkningsanslag. Projekt har genomförts under ledning av Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland (SVSSG) på uppdrag av Skogsstyrelsen. Sture Wijk, Skogsstyrelsen, har initierat projektet, medverkat vid inventeringens uppläggning och vid utbildningen samt lämnat synpunkter på föreliggande rapport. Stefan Anderson, SVSSG, har varit projektledare samt ansvarat för den operativa förberedelsen och genomförandet av inventeringen. Kerstin Sonesson, Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet (LU) har medverkat vid inventeringens uppläggning samt svarat för databearbetning, analys och redovisning av resultaten. Underhåll av provytor utfördes under 1998 och 1999 av personal vid SVSSG; Ivar Björegren, Stig Björk och Ove Koch. Förarbetet med de nya provytorna utfördes under 1999 av Ivar Johansson, Skogsvårdsstyrelsen i Jönköping-Kronoberg. Fältinventeringen utfördes mellan den 16 juli och den 27 augusti 1999 av personal vid SVSSG; Lennart Bengtsson, Ivar Björegren, Stig Björk, Karin Djurvall, Stig Hermansson, Dan Karlsson, Ingvar Olsson, Bernt Pettersson och Jan Ragnarsson. Anna-Carin Carlsson, SVSSG, har överfört det digra materialet till datormedia. Connie Tellram- Isvidd och Jenny Johansson, SVSSG, har kontrolläst datafilerna mot inventeringsprotokollen. Maj-Lis Gernersson, Ekol. Inst., LU, har utfört de markkemiska analyserna. Agneta Ihse, SVSSG, och Johan Homlqvist, Inst. Kemisk teknologi, LU, har framställt kartmaterialet. 5

Sammanfattning Denna rapport redovisar skadesituationen hos bok (Fagus sylvatica L.) och ek (främst skogsek Quercus robur L., med inslag av bergek Q. petraea (Matt.) Liel.) 1999 i Skåne, Blekinge, Halland och västra delarna av Jönköpings- och Kronobergs län. Skogsstyrelsen har vid två tidigare tillfällen, 1988 och 1993, genomfört en särskild skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige. Inventeringen utökades med 25 nya ytor inom de västra delarna av Jönköpings och Kronobergs län och omfattade sammanlagt 2606 bokar och 1642 ekar på 268 provytor 1999. Skadesituationen hos bok och ek i Skåne, Blekinge och Halland har kraftigt förvärrats sedan 1988. Medelkronutglesningen hos bok har ökat från 6% till 21% och hos ek från 11% till 33% sedan den första inventeringen. Vid den senaste inventeringen uppvisade 37% av bokarna och 7 av ekarna >20 % kronutglesning, jämfört med 5% av bokarna och 13% av ekarna vid första inventeringstillfället. Även på beståndsnivå visar den senaste inventeringen en dramatisk förändring i kronutglesning. Vid första inventeringstillfället uppvisade huvuddelen, 99% av bokbestånden och 91% av ekbestånden en medelkronutglesning lägre än. Elva år senare, 1999, uppvisade endast 55% och 13% av provytorna i bok- och ekskog en medelkronutglesning lägre än. Hela 19% av de undersökta ekbestånden uppvisade en medelkronutglesning högre än 4. Hos bok uppvisades tydliga regionala skillnader med de högsta skadefrekvenserna i Halland och Skåne. I dessa län var även utvecklingen på beståndsnivå mest negativ. Hos ek var det regionala mönstret inte lika tydigt. Undersökningen visar att dålig markstatus, eg. låg basmättnad, har en negativ koppling till trädens vitalitet. Studien visar ett signifikant negativt samband mellan kronutglesning och basmättnadsgrad i både bok- och ekbestånd. De markkemiska analyserna av mineraljorden på 20-30 cm markdjup visade att huvuddelen av de undersökta provytorna (86%), mätt som ph (BaCl2), är starkt sura. Förmågan att motstå ytterligare försurning, mätt som basmättnadsgrad, är att betrakta som mycket låg då nära 4 av bok- och ekbestånden uppvisade en basmättnadsgrad under 1. Vegetationsförändringar har registrerats sedan den första inventeringen. Andelen bestånd med örtvegetation har minskat från 35% till 23%, medan antalet bestånd med gräsvegetation har ökat från 42% till 52%. 6

Summary The National Board of Forestry in Sweden has, on three occasions, in 1988, 1993 and 1999, carried out special surveys on forest condition in beech and oak forests in southern Sweden. This report presents the results of the third survey on tree vitality and damage indications in beech (Fagus sylvatica L.) and oak (mainly pedunculate oak Quercus robur L., and to a lesser extent sessile oak Q. petraea (Matt.) Liebl.) in the counties of Skåne, Blekinge, Halland and the western parts of Jönköpings- and Kronobergs counties. In 1999, 25 new sample sites in Jönköping and Kronoberg county were added. The total survey included observations of 2606 beech trees and 1642 oak trees from 268 forest sites in southern Sweden. The condition of beech and oaks in forests in Skåne, Blekinge and Halland has deteriorated since the first monitoring in 1988. The mean value of crown defoliation in beech has increased from 6% to 21% and in oak from 11% to 33%. In 1999 37% of the beech and 7 of the oak trees showed more than crown defoliation, compared to 5% of the beech trees and 13 % of the oaks in 1988. In the first survey the majority of the sample plots, 99% in beech stands and 91% in oak stands, showed a mean defoliation below. In 1999, however, only 55% and 13% of the stands surveyed showed crown defoliation below, whereas 19% of the oak stands showed a mean defoliation higher than 4. A regional trend among beech trees was evident from the data, with increasing incidence of damage towards the western part of the surveyed area. The regional trend was less clear for oaks. The investigation revealed that poor soils, e.g. low base saturation, might have a negative impact on the condition of the trees. The study demonstrated a significant negative relation between crown defoliation and base saturation in both beech and oak stands. The soil condition of the subsurface mineral layer at a depth of 20-30 cm is highly acid (i.e.ph (BaCl2) values lower than 4,2) in 86% of the forest stands surveyed. A base saturation of less than was reported from 76% of the stands, and a base saturation of less than 1 was found in 39% of the stands. Changes in the field vegetation have been recorded since the first survey. The proportion of stands having mainly grass has increased from 42% to 52%, whereas the proportion of stands with herbaceous vegetation has decreased from 35% to 23%. 7

1 Inledning I stora delar av Europa har man sedan mitten av 1970-talet kunnat konstatera skador på skogen i en omfattning som inte tidigare har förekommit. Först uppträdde skogsskadorna på barrträdsbe stånden, men under 1980-talet uppmärksammades även utbredda skadesymptom på lövträd, särskilt bok och ek. Skogsskadornas omfattning och vida utbredning gör att de är svåra att förklara utifrån enbart naturliga orsaker. Samma skogsskadesymptom som förekom i mellersta Europa kunde snart konstateras även i Sverige. De första inventeringsinsatserna koncentrerades till att kartlägga skogsskadornas omfattning hos gran och tall. Sedan 1984 bevakas skogsskadorna i Sverige genom årliga inventeringar av Riksskogstaxeringen SLU, Umeå. Från 1995 har denna inventering kompletterats med ett förtätat nät av rena skogsskadeövervakningsytor, som ingår i det europeiska övervakningsnätet som Level 1 ytor. Inom dessa ytor övervakas alla trädslag, även bok och ek. Eftersom provytenätet är glest, förekommer bok och ek endast på ett fåtal ytor, och det är därför inte möjligt att utifrån detta material få någon tydlig bild av skadornas omfattning och utveckling. Förutom Riksskogstaxeringen har även Skogsvårdsorganisationen genomfört årlig skogsskadeövervakning sedan 1984. Övervakningen har skett genom ett nationellt nät av observationsytor omfattande trädslagen gran och tall. Från 1995 har observationsytenätet förnyats och bok och ek ingår numera i övervakningen. På de nya ytorna sker mer omfattande skogsskadebedömningar och även mer omfattande mätningar av deposition, markvatten, markkemi, barr/bladkemi än tidigare. De nya ytorna ingår i det europeiska övervakningsnätet som Level 2 ytor. Ändamålet med dessa ytor är i första hand att följa skadeutvecklingen på beståndsnivå. Eftersom ytorna är relativt få, 20 bok- och 10 ekytor i Skåne, Halland och Blekinge, är det även genom detta övervakningssystem svårt att dra några säkra slutsatser av skadornas utveckling och omfattning på regional nivå. Våren 1987 inleddes förarbetet till den första lövskogsinventeringen i Sydsverige. Nämnden för skogsskadeinventeringar vid Skogsstyrelsen tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att ta fram metodik för skadeklassificering av skogsskador på lövträd. Ett år senare, 1988, genomfördes den första skogsskadeinventeringen av bok och ek i Skåne, Halland och Blekinge. Inventeringen upprepades sedan 1993 med vissa kompletteringar 1994. Inventeringen byggde på ett objektivt urval av fasta provträd i ett geografiskt nät av provpunkter (233 provpunkter och 3598 träd 1988 samt 253 provpunkter och 3883 träd 1993/94). Vid andra inventeringen, 1993/94 inventerades drygt 1300 ekar och närmare 2600 bokar. Merparten av dessa träd inventerades redan 1988. Skogsskadeinventeringen 1988 visade att kronutglesningen hos ek i Sydsverige var i nivå med vad som rapporterats från flera andra länder i Europa (Wijk 1989). Enligt de internationella normerna var 9% av träden att betrakta som skadade (>25% kronutglesning). Däremot var kronutglesningen hos bok betydligt lägre än vad som rapporterats från andra länder i Europa (Wijk 1989). Drygt 3% av bokträden i Sydsverige var att betrakta som skadade. Den andra skogsskadeinventeringen, 1993 (med komplettering 1994), visade att tillståndet för bok- och ekbestånden i Sydsverige var betydligt sämre än vid det första inventeringstillfället (Sonesson 1999a och b). Det var dock inte möjligt att dra några långtgående slutsatser av resultaten från enbart två inventeringar med fem års mellanrum eftersom årsmånsvariationen kan var betydande. 8

Skogsskadeinventeringarna i Europa visar att skadorna på ek och även bok ökat kontinuerligt sedan 1980-talet (UN/ECE and EC 1999). Omfattande skador och döende ekar har under senare år rapporterats från flera håll i Europa. Under de senaste åren har även rapporter om tilltagande och allvarliga skador i medelålders och äldre ekskog i södra Sverige kommit. I vissa bestånd bedöms mer än 25% av träden som döende. På grund av den aktuella och förvärrade skadesituationen för ek, beslutade Skogsstyrelsen i april 1999 att göra en återinventering av bok och ek under 1999. Inventeringen omfattade de befintliga provpunkterna i Skåne, Halland och Blekinge. Dessutom inkluderades 25 nya provpunkter med ek i västra Kronobergs och Jönköpings län i undersökningen. Parallellt med skogsskadeinventeringen genomfördes även markprovtagning på 20-30 cm markdjup i mineraljorden för markkemiska analyser. I denna rapport redovisas resultaten från senaste skogsskadeinventeringen, de markkemiska analyserna samt hur skadesituationen hos bok och ek i Sydsverige utvecklats jämfört med tidigare inventeringar, 1988 och 1993/94. 2 Syfte Skogsskadeinventeringen av bok och ek 1999 syftar till att : Beskriva hälsotillståndet för bok och ek i södra Sverige på ett representativt sätt och med en upplösning som kan visa på eventuella skillnader inom regionen. Visa på förändringar i trädens hälsotillstånd med tiden genom jämförelser med inventeringsresultaten från 1988 resp. 1993/94. Belysa samband mellan skadornas utbredning och tänkbara skadefaktorer t.ex. väderlek, bestånds- och ståndortsegenskaper samt luftföroreningsbelastning. Markundersökningen syftar till att : Undersöka marktillståndet, på 20-30 cm djup, i bok- och ekskog i södra Sverige på ett representativt sätt och med en upplösning som kan visa på eventuella skillnader inom regionen. Belysa eventuella samband mellan markkemi och skogsskadornas utbredning. 3 Metodik 3.1 Provpunkter och provträd Metodiken för att välja ut provytor och provträd baseras i huvudsak på de internationella rekommendationer som finns för skogsskadeinventeringar (Wijk 1989). Provpunktsnätet grundar sig på den ekonomiska kartans bladindelning (skala 1:10 000). På varje kartblad har upptill 12 provpunkter (A - L) valts ut enligt ett system byggt på kartans mittpunkt och diagonaler (Fig. 1). Målsättningen var från början att få fram c:a 100 inventerade provpunkter vardera i sydvästra och nordvästra Skåne (tidigare Kristianstad- och Malmöhuslän, L- och M-län, numera M-län) och 50 vardera i Halland (N-län) och Blekinge (K-län). Beroende på inventeringsmålet och den geografiska fördelningen av ädellövskog varierar dock antalet provpunkter per kartblad. 9

J K D B L H G A F I 1 km C E Figur 1. Provpunkternas placering på de ekonomiska kartbladen, skala 1:10 000. The sample plot net was based on the map ekonomiska kartbladet (5x5 km, scale 1:10 000). Med kartbladen som underlag, gjordes först en grov utmönstring av de provpunkter som man med säkerhet kunde säga saknade de aktuella trädslagen. Som underlag utnyttjades ÖSI (översiktlig skogsinventering), bokskogsinventeringen, lokalkännedom eller andra tillförlitliga källor. I enlighet med de internationella normerna, uteslöts också provpunkter i skogsområden som var mindre än 1 ha. Resterade provpunkter söktes upp i terrängen och skadebedömning genomfördes i de fall man med nedan beskrivna urvalsmetod kunde erhålla minst 10 provträd av bok eller ek med en minimiålder av 60 år. Provpunktens läge markeras permanent med en påle och provträden numreras med stämpelfärg. Urvalet av provträd gjordes enligt följande (se Fig. 2): 1. Provpunkten lokaliseras i terrängen och märks ut. 2. En inventeringspunkt placeras 25 m rakt norr om provpunkten. 3. Provträd blir de sex träd som befinner sig närmast inventeringspunkten och tillhör någon av trädklasserna överståndare, härskare eller medhärskande (oavsett ålder och trädart). 4. Vitalitets/skadebedömning utförs för de provträd som utgörs av bok och ek med en uppskattad ålder av minst 60 år. För övriga trädslag antecknas art och brösthöjdsdiameter. 5. Punkterna 2-4 ovan upprepas för väderstrecken Ö, S och V. 6. Om man på detta sätt erhållit färre än 10 provträd sammanlagt av bok och ek, upprepas proceduren med ytterligare 6 provträd per inventeringspunkt. Anm. Totalt erhålls 24 (eller 48) provträd per provpunkt, som ofta endast till en del utgörs av ek och bok. Detta ger utrymme för att inkludera andra trädslag i framtida undersökningar utan att urvalsproceduren behöver göras om. I inventeringen 1999 ingick totalt 268 provytor. Provytornas fördelning i Sydsverige presenteras i Figur 3. Huvuddelen av ytorna, 243 provytor i Skåne, Blekinge och Halland inventerades även 1993, medan 25 provytor nyetablerades i västra Kronobergs och Jönköpings län under 1999 (Tab. 1). De nya provpunkterna med ek i västra Kronobergs och Jönköpings län, etablerades med samma krav på objektivitet och ytrepresentativitet som övriga provpunkter. Urvalstekniken justerades så att redan tillgänglig information i databaser och kartmaterial utnyttjades för att minska behovet av fältrekognosering. 10

25 m Provpunkt Inventeringspunkt Ek eller bok Annat lövträd Barrträd Figur 2. Metod för urval av provträd. De sex (alterantivt tolv) träd som står närmast varje inventeringspunkt utses till provträd. Bedömningen av trädvitalitet och skadesymptom genomförs på de provträd som utgörs av bok eller ek 60 år. Standard method for selection of sample trees. The six (or twelve) trees standing closest to the sample plot became sample trees. The condition (tree vitality and indications of damage) of sampled beech and oaks, estimated at more than 60 years old, was assessed. Tabell 1. Antalet träd, bok och ek, samt antalet provytor i Blekinge (K), Skåne (M), Halland (N) samt Jönköpings- och Kronobergs län (FG) som omfattats av skogsskadeinventeringar 1988, 1993/94 samt 1999. The total number of beech and oak trees, and the number of sample plots included in the surveys of tree vitality and damage indications in 1988, 1993 and 1999. Bok K M N Totalt Antal träd 1988 249 1829 319 2397 Återinventerade träd 236 1542 284 2062 Nya provträd 88 356 62 506 Antal träd 1993/94 324 1898 346 2568 Återinventerade träd 304 1796 342 2442 Nya provträd 23 134 7 164 Antal träd 1999 327 1930 349 2606 Ek K M N FG Totalt Antal träd 1988 294 560 347 0 1201 Återinventerade träd 233 499 331 0 1063 Nya provträd 97 107 48 0 252 Antal träd 1993/94 330 606 379 0 1315 Återinventerade träd 278 557 373 0 1208 Nya provträd 15 55 13 351 434 Antal träd 1999 293 612 386 351 1642 11

Bok och ek K M N FG Totalt Antal provytor 1988 38 151 44 0 233 Återinventerade provytor 37 145 42 0 224 Nya provytor 7 16 6 0 29 Antal provytor 1993-94 44 161 48 0 253 Återinventerade provytor 42 153 48 0 243 Nya provytor 0 0 0 25 25 Antal provytor 1999 42 153 48 25 268 Totalt inventerades 2606 bokar och 1642 ekar under 1999 (Tabell 1). Flertalet träd inventerades redan 1988 och har således inventerats vid tre tillfällen under de senaste 11 åren. Figur 3. De 268 provytornas geografiska placering i Skåne, Blekinge och Hallands län samt i fyra kommuner (Värnamo, Ljungby, Markaryd och Älmhults kommun) i västra Jönköpings- och Kronobergs län. Karta: Johan Holmqvist. The geographical distribution of the 268 sample plots in the counties of Skåne, Blekinge and Halland, and in the western parts of Jönköping and Kronoberg counties. Map: Johan Holmqvist. 12

3.2 Beståndsbeskrivning Vid varje provpunkt gjordes en allmän beståndsbeskrivning baserad på ett område omfattande c:a 25 m radie runt provpunkten. Beståndsbeskrivningen är densamma som använts för permanenta observationsytor för gran och tall (Skogsstyrelsen 1984) och inkluderade uppgifter om bl.a. trädslagsfördelning, skogliga åtgärder, bonitet, textur, jordmån och vegetation. 3.3 Manualer, utbildning och kvalitetssäkring De två manualerna, Skogsskadeinventering av bok och ek 1999 trädvitaliet och Skogsskadeinventering av bok och ek 1999 markprovtagning och kemiska analyser samt fältprotokollen utformades med utgångspunkt att minimera alla källor till osäkerhet, missförstånd och fel. Centralt för kvalitetssäkringen var att alla arbetsmoment inom projektet dokumenterades på ett systematiskt sätt. Detta gällde speciellt oförutsedda situationer och avsteg från manualer och andra instruktioner. Utbildning av de nio fältobservatörerna, personal vid Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland, genomfördes i Kristianstad med omnejd under två dagar, 14 och 15 juli 1999 (Foto 1). Utbildningen inkluderade genomgång av projektet, teoretisk genomgång av manualerna, viktig information och instruktioner kring själva inventeringsarbetet och markprovtagningen, fältövningar samt kalibrering av trädbedömningen. Uppföljning och utvärdering av utbildning, manualer och inventeringsarbetet genomfördes i november 1999. Foto 1. Utbildning av de nio fältobservatörerna, personal vid Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland, genomfördes under två dagar i juli 1999. Foto: Lars Jarnemo. Training of the nine field observers, forest rangers from the local Forestry Commission, which took place in July 1999. Photograph: Lars Jarnemo. 13

Fältinventeringen utfördes mellan den 16 juli och den 27 augusti 1999. Fältobservatörerna kalibrerades m a p bedömningen av bok och ek under fältarbetets gång av projektledaren. Under 2:a eller 3:e veckan i augusti genomförde samtliga inventerare samt projektledaren bedömning av några jämförelseytor. Totalt 53 bokar och 33 ekar bedömdes således av samtliga fältobservatörer i syfte att jämföra fältbedömningen mellan de olika inventerarna. Registrering till datamedia skedde vid Skogsvårdsstyrelsens kontor i Kristianstad. Före databearbetningen skedde rättning av felaktiga datainmatningar samt rimlighetskontroller av värdena i databaserna. Tre slumpvis utvalda markprov, inom ph -intervallet 4,0-5,0 skickades till två svenska analyslab, HS-Miljölab, Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoberg och Inst. för markvetenskap, Avd. (H2O) Markkemi och jordmånslära, SLU Uppsala, för markkemisk analys. En jämförelse mellan resultaten från de tre analyslaboratorierna visade att ph-värdena i såväl H 2 O- som Ba 2 Cl-extrakt från LU låg cirka två tiondels enheter högre än motsvarande värden från de båda andra laboratorierna (Appendix B). Däremot låg den analyserade basmättnaden cirka tre procentenheter lägre i provsvaren från LU jämfört med HS-Miljölab. Avd. Markkemi kunde pga instrumentfel inte leverera värden på basmättnadsgraden i jordproven. 3.4 Bedömning av trädvitalitet och skadesymptom Fältbedömningen av olika skadesymptom behandlas här relativt översiktigt. En mer detaljerad redogörelse för skadeklassificeringen finns i den manual som användes av fältobservatörerna (Skogsvårdsorganisationen 1999). Flera av de använda variablerna förutsätter att kikare används vid bedömningen. Trädkronan räknas från nedersta gröna gren till toppen. Vid bok- och ekinventeringen bedömdes mestadels de övre 2/3-delarna av kronan. Trädvitalitet bedömdes med hänsyn till trädets förutsättningar på platsen, dvs befintlig och tidigare konkurrens från andra träd. Som hjälp vid bedömningen användes de bästa träden i den närmaste omgivningen som referenser. För varje provträd noterades även uppgifter om trädslag, diameter, ålder, trädklass och exponering. Kronutglesningen bedöms i kronans övre 2/3 delar och anger hur stor andel av kronans bladskrud som förlorats, saknas eller är död jämfört med om trädet skulle haft fullt utvecklad krona och bladskrud ( utglesning) (Foto 2 och 3). Kronutglesning anges i 1 %-klasser från 0 till 100. Nödskott anger andelen av bladen som sitter på nödskott i den övre 2/3-delen av kronan (Foto 3). Med nödskott avses yngre vattskott, från stam och grövre grenverk, kortare än c:a 1 m. Anges i klass 0: 0-5 % nödskott samt i procent vid >5% nödskott. Utglesningstyp anger hur kronutglesningen är fördelad inom kronan (övre 2/3-delar). Anges i sju klasser, 0-6; Klass 0: Ingen eller obetydlig utglesning (<5%). 1: Småluckig, hela eller del av kronan genomsynlig pga bladförlust. 2: Småluckig, med förlust av mindre sidogrenar. 3: Större luckor förekommer i begränsad omfattning. 4: Större luckor dominerande orsak till utglesning. 5: Bladverket huvudsakligen i grenspetsarna 6: Stora sammanhängande delar av kronan saknar helt bladverk. Döda grenar anger andelen dött kvarsittande grenverk i procent av befintligt grenverk. Anges i klass 0: 0-5 % döda grenar samt i procent döda grenar, i grova tal, av befintligt grenverk. 14

Foto 2. Kraftig kronutglesning (55%) hos bok samt viss gulgrön och gulrödbrun missfärgning av lövverket. Foto: Stefan Anderson. Severe crown defoliation (55%) and slight foliage discoloration in beech. Photograph: Stefan Anderson. Foto 3. Uppbyggnad av tidigare nedbruten ekkrona. Cirka 75% av bladen i den övre 2/3-delen av kronan sitter på nödskott. Med nödskott avses yngre vattskott, från stam och grövre grenverk, kortare än c:a 1 m. Foto: Kerstin Sonesson. Reconstruction of a damaged oak crown. About 75% of the foliage in the upper two-thirds of the crown consists of epicornic shoots shorter than 1m in length. Foto: Kerstin Sonesson. Nedbrytning hos ek anger i fem klasser, 0-4, grovleken på det grenverk som till stor del har dött i övre 2/3-delar av kronan. Klass 0: Inga eller obetydliga grenskador. 1: Grenar och grenspetsar mindre än 2 cm i diameter. 2: Grenar med 2-5 cm diameter. 3: Grenar med 5-10 cm diameter. 4: Grenar med diameter >10 cm. Toppvitalitet anges i tre klasser, 0-2; Klass 0: Topp eller toppgrenar är oskadade eller i alla fall ej mer skadade/utglesade än kronan i övrigt. 1: Topp eller toppgrenar är tydligt mer skadade/utglesade än kronan i övrigt. 2: Topp eller toppgrenar är döda. 15

Årsskottens längdtillväxt anges i tre klasser, 0-2, olika för bok och ek. Bok; bedömningen grundas på observationer med kikare av fria grenspetsar i kronans övre del och periferi. De högsta toppgrenarna är ofta avvikande och kan bortses ifrån. Klass 0: God tillväxt. Minst 10 cm långa årsskott. Undantagsvis förekommer kortare årsskott. 1: Reducerad tillväxt. Flertalet årsskott är kortare än 10 cm, men mer än 2 cm. 2: Kraftigt reducerad tillväxt. Nästan uteslutande kortskott, mindre än 2 cm. Alla blad sitter i skottspetsarna. Ek; bedömningen grundas på observationer med kikare i kronans övre del och periferi (Foto 4 och 5). De högsta toppgrenarna är ofta avvikande och kan bortses ifrån. Det är svårt att se de enskilda skotten, istället är det bladens fördelning i grenspetsarna som är vägledande. Klass 0: God tillväxt. Bladen fördelade utmed årsskotten. Bladen överlappar varandra till en sammanfattande bladskrud som skyler det finare grenverket. 1: Reducerad tillväxt. Mellanklass. 2: Kraftigt reducerad tillväxt. Bladen sitter i täta rosetter (bollar) i grenspetsarna som basalt har tydliga kala partier. Foto 4. God årsskottstillväxt hos ek. Bladen är fördelade utmed årsskotten och överlappar varandra till en sammanfattande bladskrud som skyler det finare grenverket. Foto: Stefan Anderson. Good growth over a year in oak shoots. The leaves are distributed along the currant season s shoots and overlap, creating dense foliage with a continuous silhouette. Photograph: Stefan Anderson. Foto 5. Kraftigt reducerad årsskottstillväxt hos ek. Bladen sitter i täta rosetter (bollar) i grenspetsarna som basalt har tydliga kala partier. Foto: Stefan Anderson. Severely reduced year s growth of oak shoots. The leaves are in tight rosettes (bunches), 10-20 cm long, at the ends of the branches, which have obvious bare sections at the base. Photograph: Stefan Anderson 16

Grentyp hos bok anger i sju klasser, 00-22, hur trädets årsskottsutveckling har varit under de senaste 10 åren (Foto 6). Klass 00: Normal tillväxt och förgrening. De längsta sidogrenarna på varje årsskott består övervägande av långskott. 01: Dito, men övergång mot 11. 10: Som följande, men övergång mot 00. 11: Reducerad tillväxt och förgrening. Samtliga unga sidogrenar korta och består till övervägande del av kortskott. 12: Dito, men övergång mot 22. 21: Som följande, men övergång mot 11. 22: Kraftigt reducerad tillväxt och förgrening. Sidogrenarna består nästan uteslutande av kortskott (kloformade, endast undantagsvis förgrenade). Foto 6. Grentyp hos bok. Till vänster kraftigt reducerad tillväxt och förgrening. Sidogrenarna består nästan uteslutande av kortskott. Till höger normal tillväxt och förgrening. Foto: Stefan Anderson Branching in beech. To the left, markedly reduced growth and branching. The lateral shoots consist almost entirely of short shoots. To the right, normal growth and branching. Photograph: Stefan Anderson. 17

Färg gulgrön anger andel av levande blad med gul-grön missfärgning eller svag missfärgning i annan kulör. Blad med grön grundfärg men som är blekgröna eller gulgröna på ett sätt som tydligt avviker från normal färg. Kan ibland omfatta trädets hela krona. Tumregel: observatören bör ha reagerat på missfärgningen redan vid första anblicken av trädet. Anges i klass 0: 0-5 % missfärgade blad samt i procent blad med angiven missfärgning vid mer än 5% missfärgning. Färg gulrödbrun anger andel av levande blad med gul-röd-brun missfärgning. Gula, röda och bruna nyanser dominerar över den gröna färgen. Förekommer ofta som avgränsade skadade partier av kronan. Se ovan. Bladstorlek anger om bladstorleken är normal eller reducerad. Tumregel, se ovan. Anges i två klasser, 0-1; Klass 0: Normal bladstorlek. 1: Tydligt reducerad bladstorlek (mindre än 5 av normal). Fruktsättning anger förekomst och omfattning av ollon i tre klasser, 0-2; Klass 0: Ingen/obetydlig. Enstaka ollon kan förekomma. 1: Svag. Gles eller ojämn förekomst av ollon. 2: Riklig. Flertalet skott i kronans övre delar bär ollon. Barkskada anges i sex klasser, 0-5, beroende på skadans typ och omfattning. Äldre, helt läkta skador noteras ej. Klass 0: Oskadad. 1: Små torra sprickor (mindre än 5 mm vida). 2: Större torra sprickor eller sår. 3: Savande/kådande sprickor eller sår. 4: Nekroser. 5: Lösa större barkstycken och/eller avfallen bark. Förekomst av skada orsakad av insekter, svampar, bakteriesjukdomar, övriga biotiska samt abiotiska faktorer anges om de kan antas nämnvärt minska trädets värde och/eller tillväxt under observationssäsongen eller i framtiden. Skadans inverkan på trädet anges i två klasser, 1-2, vid förekomst av skada (se ovan); Klass 0: Lättare angrepp. Troligen harmlöst för trädet. 2: Allvarliga angrepp. Bedöms påverka trädets framtida vitalitet. 3.5 Markprovtagning och markkemiska analyser Markprovtagningen utfördes parallellt med skogsskadeinventeringen. Ett generalprov per provyta togs i mineraljorden på 20-30 cm djup. Varje generalprov bestod av 8 delprov, två per väderstreck under förutsättning att provträd fanns. Markproven togs med 3,2 cm stickborr på 1,0-0,5 m avstånd från provträdets stam. En mer detaljerad redogörelse för markprovtagningen finns i den manual som användes av fältobservatörerna (Sonesson 1999c). Totalt insamlades 254 markprover under 1999, varav 240 godkändes. Markprov där provtagaren ej nått tillräckligt markdjup eller ej hunnit ta minst 5 delprov underkändes. Under juni 2000 kompletterades markprovtagningen, med totalt 18 markprover, på en del av de ytor där provtagning inte utfördes på ett fullgott sätt i samband med inventeringen. På 15 av dessa provytor togs markproven i grävda gropar då det p g a stenighet var omöjligt att provta med stickborr. 18

Efter provtagningen placerades provpåsarna torrt och luftigt. De skickades inom en vecka till Ekologihuset i Lund, där markproverna torkades vid 40 o C. De kemiska analyser genomfördes på prover torkade vid 40 o C med korrektion för vattenhalten upp till 105 o C samt sållade genom 2 mm såll. Mineraljorden har analyserats med avseende på ph-värde, utbytbara makroämnen, aluminiumhalt, utbytbar aciditet samt basmättnadsgrad (Balsberg 1990, ICP-Forest 1998).. ph bestämdes efter extraktion med destillerat vatten och 0,1 M bariumklorid (BaCl 2 ) Extraktion av utbytbara makroäm-nen samt aluminium genomfördes på 20 g mineraljord i 0,1 M bariumklorid (BaCl 2 ). Koncentrationen av de extraherade ämnena analyserades med Inductively Coupled Plasma analysator (Perkin-Elmer). Utbytbar aciditet, EA, beräknas som summan extraherbara molladdningar av aluminium-, järn-, mangan- och vätejoner i BaCl 2 -extraktet; Σ[Al 3+ ][Fe 3+ ][Mn 2+ ][H + ]. Katjonutbyteskapacitet, CEC, utgör det totala antalet molladdningar utbytbara katjoner en jord kan adsorbera och beräknas som summan extraherbar mängd positiva molladdningar hos aluminium, järn, mangan, kalcium, kalium, magnesium, natrium samt väte i BaCl 2 ; Σ[Al 3+ ][Fe 3+ ][Mn 2+ ][H + ][Ca 2+ ][K + ][Mg 2+ ][Na + ]. Basmättnad definieras som den del av katjonutbytes kapaciteten som utgörs av baskatjoner, dvs kalcium, kalium, magnesium och natrium; Σ[Ca 2+ ][K + ][Mg 2+ ][Na + ] /CEC. Foto 7. Markprovtagning, i mineraljorden på 20-30 cm djup, utfördes parallellt med skogsskadeinventeringen. Foto: Kerstin Sonesson. Soil sampling in the subsurface mineral layer at a depth of 20-30 cm was carried out in parallel with the survey. Photograph: Kerstin Sonesson 19

3.6 Databearbetning Vid den statistiska bearbetningen av data har programmet Statview 4.5 använts (Anon 1992). Eftersom datamaterialet uppvisade en skev fördelning, d v s inte var normalfördelat och variansen inte var homogen, transformerades data före den statistiska bearbetningen (Sokal & Rohlf 1995). Därefter användes ANOVA som test på skillnader i trädvitalitet mellan inventeringsåren samt mellan olika beståndsfaktorer. Före databearbetningen har flera fältparametrar klassindelats. Huvudparametern kronutglesning har indelats på två olika sätt; i fyra olikstora klasser enligt UN/ECE och EU, 0-1, 11-25%, 26-6, >6 samt i jämnstora -klasser, dvs. 0-, 21-4, 41-6, 61-8, 81-10 De sju klassen i utglesningstyp har koncentererats till fyra klasser; 0, 1-2, 3-5, 6 medan de sju klasserna i grentyp har reducerats till tre klasser; 00-01, 10-12, 21-22. Färg gulgrön, färg gulrödbrun och döda grenar har indelats i 5 ojämnstora klasser; 0-5%, 6-25%, 26-5, 51-75%, 75-10. Mark-pH har klassindelats i tre klasser; normal, svagt sur och mycket sur (ph H2O >5, 4,5-5,0 och <4,5 samt ph BaCl2 >5, 4,2-5 samt <4,2), och basmättnadsgraden har klassindelats i tre klasser; normal, låg och mycket låg (>, 10- och <1), enligt Nihlgård (1999). Beståndsmedelvärden för kronutglesning har beräknats på samtliga provytor med minst 8 träd av respektive bok och ek. För analys av skillnader i kronutglesning mellan olika beståndsfaktorer har samtliga beståndsmedelvärden använts. Databearbetningen av fältbedömningen på jämförelseytorna visar på de svårigheter med subjektiva bedömningar av trädens vitalitet som föreligger. Skillnaderna i bedömning mellan de nio fältobservatörerna ligger dock i huvudsak inom felmarginalen och hänsyn till den individuella variationen i skadebedömning har tagits vid utvärderingen av resultatet. Resultaten presenteras länsvis och totalt för hela undersökningsområdet. 4 Resultat 4.1 Beståndsbeskrivning Totalt inventerades 268 bestånd. Medelvärden respektive frekvenser för ett urval av beståndsuppgifterna presenteras länsvis Blekinge (K), Skåne (M) samt Halland län (N)) samt gemensamt för de fyra kommunerna i västra Jönköpings- och Kronobergslän (FG) i Tabell 2. Förkortningarna i tabellen under textur* betyder; ST+GR = sten, grus och grusig morän, SA+SM = grovsand, sandig morän, sandig-moig morän, mellansand och grovmo, FM = finjordsrik morän, mjäla, lera. I Skåne uppträder boken i de flesta fall i rena bestånd, medan den i Blekinge och Halland ofta är uppblandad med andra trädslag. Eken ingår till övervägande del i blandbestånd. Såväl bok- som ekbestånden i Skåne avviker från de övriga genom en högre bonitet och lägre stamtäthet. Medelåldern på de inventerade bestånden är högst i Hallands län. Skogliga åtgärder yngre än 25 år (vanligtvis gallring) har registrerats i 70-74 % av bestånden i Skåne, Blekinge och Hallands län. I de västra delarna av Jönköpings och Kronobergslän har däremot samtliga inventerade bestånd gallrats under den senaste 25-årsperioden. 20

Tabell 2. Medelvärden respektive frekvenser för ett urval beståndsvariabler. Mean values and frequencies for a selection of stand variables Län Skogstyp (%) Bestånds- Bonitet (H100) Bok- Ek- Bok och Ek Övrig medel- skog skog blandskog blandskog ålder Bok Ek K 31 24 24 21 84 24,9 22,6 M 69 15 13 3 91 25,1 23,8 N 28 28 15 28 100 23,9 21,3 FG 0 48 28 24 80 22,5 Totalt 50 22 16 12 91 24,9 22,7 Län Täthet Övre höjd Åtgärder (%) (stammar per ha) (m) Län mv (min - max) mv (min - max) inga gallring skärm K 433 (40-1200) 22,7 (12-29) 26 72 2 M 361 (50-2500) 24,2 (18-32) 24 74 2 N 544 (300-1000) 22,7 (14-32) 26 70 4 FG 580 (300-1000) 22,4 (19-28) 0 100 0 Totalt 426 (40-2500) 23,5 (12-32) 23 75 2 Län Textur (%) * Jordmån (%) brun- över- podsol kultur- ST+GR SA+SM FM jord gång jord K 2 79 19 31 57 10 2 M 2 71 27 27 48 25 0 N 0 93 7 52 18 26 4 FG 0 92 8 4 20 72 4 Totalt 2 78 20 30 41 27 2 Län Markfuktighet (%) Fältvegetation (%) torr frisk fuktig ört saknas gräs ris K 17 81 2 19 31 43 7 M 3 94 3 23 18 55 4 N 9 81 0 20 22 52 6 FG 0 84 16 38 12 50 0 Totalt 6 91 3 23 20 52 5 Fältvegetation (%) ört saknas gräs ris 88 99 88 99 88 99 88 99 Totalt 35 23 18 20 42 52 5 5 21

Markförhållandena skiljer sig markant mellan länen. I huvudsak överensstämmer detta resultat med aktuella jordartskartor, men även en viss olikhet i bedömningen mellan de nio observatörerna kan förklara en del av de regionala skillnaderna. Finjordsrika och leriga jordar förekommer främst i Skåne och Blekinge. Jordmånen i de inventerade bestånden är bedömda till övervägande brunjordar i Halland, övergångsjordar i Skåne och Blekinge samt rena podsoljordar i de sydvästra delarna av Småland (F- och G-län). I flertalet bestånd (91 %) har markfuktigheten klassats som frisk. Markvegetationen visar också på skillnader mellan länen. FG-län uppvisar den största andelen bestånd av örttyp (38%). I Blekinge saknas markvegetation i nära en tredjedel av de inventerade bestånden (31%). Gräsvegetation är den dominerande markvegetationen i alla länen, med ett totalt medelvärde på 52 %. Sedan den första inventeringen, 1988, har andelen bestånd med örtvegetation minskat från 35 % till 23%, medan antalet bestånd med gräsvegetation har ökat från 42% till 52%. 4.2 Bok trädtillståndet 1999 Drygt en fjärdedel (27%) av de inventerade bokarna uppvisade mer än 25% kronutglesning (Tabell 3a). Enligt internationella normer klassas dessa träd vara skadade. En viss regional variation registrerades, med högst andel kronutglesade bokar i Halland och Skåne (Tabell 3a och b, Fig 4a och b). Andelen bokar med mer än kronutglesning var totalt sett 37% (Tabell 3b, Fig 4b). I Skåne och Halland uppvisade 10-12% av träden mer än 4 kronutglesning, medan motsvarande siffra var 5% i Blekinge. Drygt 3 % av de inventerade bokarna, flertalet i Skåne registrerades med mer än 6 kronutglening. Dessa träd bedöms vara allvarligt skadade. Tydligt reducerad bladstorlek rapporterades hos 57 träd (2%) (Tabell 4b). Småluckig kronutglesning var den vanligaste utglesningstypen (Tabell 3c, Fig 4c). Hos 79% av de inventerade bokarna förekom en småluckig utglesningen, med hela eller delar av den övre 2/3-delen av kronan genomsynlig pga bladförlust eller med förlust av mindre sidogrenar. I Blekinge och Skåne registrerades förekomst av större luckor i kronorna hos 10-11 % av träden. Totalt 3 % av bokarna i hela undersökningsområdet uppvisade kronor med stora sammanhängande delar som helt saknade bladverk. Drygt en femtedel av de inventerade bokarna (22%) uppvisade en tydligt negativ toppvitalitet (Tabell 3d, figur 4d). I Skåne och Halland registrerades tydligt mer skadade/utglesade toppar eller toppgrenar än i kronan i övrigt hos 18-19% av träden. Motsvarande siffra för Blekinge var 1. Hos närmare 5% av det totala antalet inventerade bokar var topp eller toppgrenar döda. Årsskottets längdtillväxt bedömdes vara god endast hos 16 % av de inventerade bokarna (Tabell 3e, Figur 4e). I Halland uppvisade hela 6 av träden en mycket reducerad tillväxt, dvs med nästan uteslutande kortskott och med blad endast i skottspetsarna. Grentypen som speglar årsskottsutvecklingen under de senaste 10 åren bedömdes vara normal endast hos 13 % av alla bokar som inventerades (Tabell 3f, Figur 4f). Mer än hälften av träden, 55-68 %, bedömdes haft en reducerad tillväxt och förgrening. Mellan 25 och 31% av de inventerade bokarna bedömdes haft en kraftigt reducerad tillväxt och förgrening under den senaste 10-års perioden. Sidogrenarna hos dessa träd bestod nästan uteslutande av kortskott. Hos av träden registrerades dött kvarsittande grenverk (Tabell 3g). Hos 28 bokar (1 %) utgjorde de döda grenarna mer än 25 % av det befintliga grenverket. Partiella gulgröna missfärgningar förekom i Skåne (28%) och Halland (14 %) (Tabell 3h). I övrigt var frekvensen missfärgade träd låg (Tabell 3h och 4a). Ingen fruktsättning registrerades under 1999 22

(Tabell 4c). Däremot uppvisade en hög frekvens av bokarna spår efter en rik frösättning året dessförinnan. Tabell 3. Sammanfattningstabell för trädvariabler och skadesymptom hos bok 1999, länsvis och totalt. Summary tables of tree variables in beech 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes, (c) type of defoliation, (d) vitality of the crown top, (e) year s growth of shoots, (f) branching, (g) dead branches, (h) yellow-green discoloration, (i) bark damage. Antal träd % K M N S:a K M N S:a a. Utglesning, klassning enligt ICP Forests 0-1 129 485 106 720 39,4% 25,1% 30,4% 27,6% 11-25% 148 892 131 1171 45,3% 46,2% 37,5% 44,9% 26-6 44 494 96 634 13,5% 25,6% 27,5% 24,3% >6 6 59 16 81 1,8% 3,1% 4,6% 3,1% S:a 327 1930 349 2606 100, 100, 100, 100, b. Utglesning, -klasser 0-252 1193 210 1655 77,1% 61,8% 60,2% 63,5% 21-40 60 533 96 689 18,3% 27,6% 27,5% 26,4% 41-6 9 145 27 181 2,8% 7,5% 7,7% 6,9% 61-8 5 53 13 71 1,5% 2,7% 3,7% 2,7% >8 1 6 3 10 0,3% 0,3% 0,9% 0,4% S:a 327 1930 349 2606 100, 100, 100, 100, c. Utglesningstyp ingen 26 180 27 233 8, 9,3% 7,7% 8,9% småluckig 260 1489 304 2053 79,5% 77,2% 87,1% 78,8% storluckig 36 189 12 237 11, 9,8% 3,4% 9,1% stora delar 5 71 6 82 1,5% 3,7% 1,7% 3,1% S:a 327 1929 349 2605 100, 100, 100, 100, d. Toppvitalitet ej avvikande 285 1450 277 2012 88, 75,6% 81,7% 78, mer skadad 32 359 60 451 9,9% 18,7% 17,7% 17,5% död topp 7 109 2 118 2,2% 5,7% 0,6% 4,6% S:a 324 1918 339 2581 100, 100, 100, 100, e. Tillväxt årsskott god 87 297 29 413 26,6% 15,4% 8,3% 15,9% reducerad 188 841 112 1141 57,5% 43,6% 32,1% 43,8% mkt. red. 52 791 208 1051 15,9% 41, 59,6% 40,3% S:a 327 1929 349 2605 100, 100, 100, 100, f. Grentyp normal 50 274 18 342 15,3% 14,2% 5,2% 13,2% reducerad 196 1055 235 1486 60,1% 54,8% 67,7% 57,2% starkt red. 80 597 94 771 24,5% 31, 27,1% 29,7% S:a 326 1926 347 2599 100, 100, 100, 100, g. Döda grenar 0-5 % 301 1488 301 2090 92, 77,1% 86,2% 80,2% 6-25 % 23 421 43 487 7, 21,8% 12,3% 18,7% 26-50 % 2 16 2 20 0,6% 0,8% 0,6% 0,8% 51-75 % 0 2 3 5 0, 0,1% 0,9% 0,2% >75 % 1 2 0 3 0,3% 0,1% 0, 0,1% S:a 327 1929 349 2605 100, 100, 100, 100, 23

Tabell 3. Fortsättning. Antal träd % K M N S:a K M N S:a h. Färg gulgrön 0-5 % 316 1396 300 2012 96,6% 72,3% 85,9% 77,2% 6-25 % 7 381 24 412 2,1% 19,7% 6,9% 15,8% 26-50 % 1 94 15 110 0,3% 4,9% 4,3% 4,2% 51-75 % 1 41 1 43 0,3% 2,1% 0,3% 1,7% >75 % 2 18 9 29 5,5% 0,5% 2,6% 0, S:a 327 1930 349 2606 100, 100, 100, 100, i. Barkskada oskadad 270 1715 306 2291 83,6% 89,4% 89,5% 88,7% små sprickor 12 39 3 54 3,7% 2, 0,9% 2,1% större sprickor 30 134 31 195 9,3% 7, 9,1% 7,5% savande 4 14 0 18 1,2% 0,7% 0, 0,7% nekroser 2 5 0 7 0,6% 0,3% 0, 0,3% lös bark 5 12 2 19 1,5% 0,6% 0,6% 0,7% S:a 323 1919 342 2584 100, 100, 100, 100, Tabell 4. Sammanfattningstabell för trädvariabler och skadesymptom hos bok 1999. Tree variables and damage in beech in 1999. (a) yellow-reddish-brown discoloration, (b) leaf size, (c) frutification. a. Färg gulrödbrun b. Bladstorlek c. Fruktsättning antal träd % antal träd % antal träd % 0-5 % 2516 96,5% normal 2548 97,8% ingen 2600 99,8% 6-25 % 81 3,1% tyd. red. 57 2,2% svag 4 0,2% >25% 9 0,3% S:a 2605 100, S:a 2604 100, S:a 2606 100, Tabell 5. Registrerade skador med känd skadeorsak och skadegrad hos bok 1999. Skadan kan antas minska trädets värde och/eller tillväxt under observationssäsongen eller i framtiden. Observed tree damage in beech in 1999, with a known cause and the estimated effect on future growth potential. a. Första skadeorsak och och skadegrad b. Andra skadeorsak orsak skadegrad antal träd % lättare allvarligare antal träd % ingen 1438 55,6% ingen 2411 92,3% abiotisk 26 1, 24, 76, abiotisk 2 0,1% bladinsekt 895 34,6% 97,1% 2,9% bladinsekt 174 6,7% rotröta 44 1,7% 4,5% 95,5% rotröta 5 0,2% skogsskötsel 105 4,1% 60,6% 39,4% skogsskötsel 6 0,2% viltskada 19 0,7% 26,3% 73,7% viltskada 0 övr. biot. 59 2,3% 50, 50, övr. biot. 13 0,5% S:a 2586 100, 85,2% 14,8% S:a 2611 100, 24

a. Kronutglesning, ICP-forests b. Kronutglesning, -klasser 8 8 6 4 0-1 11-25% 26-6 >6 6 4 0-21-4 41-6 61-8 >8 K M N S:a K M N S:a c. Utglesningstyp d. Toppvitalitet 10 10 8 6 4 ingen småluckig storluckig stora delar 8 6 4 oskadad topp skadad topp död topp K M N S:a K M N S:a e. Tillväxt årsskott f. Grentyp 8 8 6 4 god red. mkt. red. 6 4 normal red mkt. red. K M N S:a K M N S:a Figur 4. Skogsskadesituationen för bok 1999, länsvis och totalt; (a) utglesning enligt ICP Forests, (b) utglesning i -klasser, (c) utglesningstyp, (d) toppvitalitet, (e) tillväxt årsskott, (f) grentyp. Damage to the observed beech trees in different damage classes in 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes, (c) defoliation type, (d) vitality of the crown top, (e) year s shoot growth, (f) branching. Förekomst av barkskador rapporterades från totalt 11 % av bokarna i hela undersökningsområdet (Tabell 3i). Framförallt var det större (>5mm vida), torra sprickor eller sår som registrerades. Kraftigare barkskador i form av savande/kådande sprickor eller sår, nekroser eller lös alternativt avfallande bark observerades hos 44 träd (2 %). På 44% av de inventerade bokarna observerades skador med namngivna, specifika skadeorsaker (Tabell 5a). På 8% av bokarna registrerades mer än en namngiven skadeorsak (Tabell 5b). 25

Bladinsekter bedömdes vara den vanligaste skadeorsaken med skador på 41%, av de inventerade bokarna. Huvuddelen av dessa skador bedömdes vara av ringa betydelse för trädets vitalitet. De träd, sammanlagt 49 bokar (2%), som registrerades med angrepp av rotröta, exv. honungsskivling, bedömdes vara allvarligt negativt påverkade av angreppet (Tabell 5a och b). Skogsskötselåtgärder och andra biotiska faktorer angavs vardera orsaka skador på 4 och 3% av träden. Abiotiska faktorer, e.g. torka och frost, angavs orsaka skador, med i huvudsak allvarlig skadegrad, på mindre än 1% av de inventerade bokarna. Kronutglesning bok 1999 0-20 % 21-40 % 41-60 % Figur 5. Kronutglesning hos bok på beståndsnivå. Kartan anger medelvärden för alla provytor med minst 8 inventerade bokar, totalt 156 provytor i Blekinge, Skåne och Halland. Karta: Johan Holmqvist. Mean crown defoliation in 156 beech stands in southern Sweden in 1999. Mean values are given for all sample plots having at least 8 surveyed beech trees. Map: Johan Holmqvist. 26

På beståndsnivå uppvisade nära hälften (45 %) av de 156 provytorna, med minst 8 inventerade bokar i medeltal, mer än -ig kronutglesning (Tabell 6, Figur 5). Tabell 6. Medelkronutglesning hos bok på beståndsnivå 1999. Mean crown defoliation in 156 beech stands in southern Sweden in 1999. antal bestånd % K M N S:a K M N S:a 0-15 62 9 86 75, 53,9% 42,9% 55,1% 21-4 4 49 11 64 20, 42,6% 52,4% 41, 41-6 1 4 1 6 5, 3,5% 4,8% 3,8% S:a 20 115 21 156 100, 100, 100, 100, 4.3 Bok förändringar mellan 1988 och 1999 Kronutglesningen hos bok har sedan den första skogsskadeinventeringen 1988 ökat markant i Sydsverige (Tabell 7a och b, Fig 6, 7a och b). Enligt den internationella normen bedömdes 1988 endast 3% av bokarna vara skadade, dvs registrerades med >25% kronutglesning. Fem år senare, 1993, bedömdes 13% av bokarna vara skadade och vid den senaste inventeringen, 1999, bedömdes hela 27% av de inventerade bokarna ha kronutglesning överstigande 25%. Medelkronutglesningen i de tre sydsvenska länen har ökat signifikant från 6% kronutglesning 1988 till 21% kronutglesning 1999 (p<0,001) (Figur 6). 25% Kronutglesning 15% 1 5% 1988 1993 1999 Blekinge Skåne Halland Totalt Figur 6. Medelkronutglesning hos bok, länsvis och totalt, 1988, 1993 och 1999. Mean values of crown defoliation in beech in southern Sweden in 1988, 1993 and 1999. Trädens årsskottsutveckling har under den senaste 10-års perioden varit negativ och inventeringen visade på en ökande andel träd med reducerad, alternativt starkt reducerad tillväxt och förgrening (Tabell 7c, Figur 7c). Vid inventeringen 1988 bedömdes drygt hälften (54%) av träden ha en normal grentyp. Vid den senaste inventeringen, 1999, uppskattades endast 13% av träd uppvisa en normal tillväxt och förgrening. Andelen träd med starkt reducerad tillväxt och förgrening har mer än fördubblats sedan 1988. 27

Tabell 7. Sammanfattningstabell för kronutglesning enligt ICP Forests, kronutglesning i - klasser samt grentyp hos bok 1988, 1993 och 1999. Damage to beech in 1988, 1993 and 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes, (c) branching. antal träd % 1988 1993 1999 1988 1993 1999 a. Utglesning enligt ICP Forests 0-10 % 2026 1609 720 84,5% 62,9% 27,6% 11-25 % 289 624 1171 12,1% 24,4% 44,9% 26-60 % 77 309 634 3,2% 12,1% 24,3% >60 % 5 18 81 0,2% 0,7% 3,1% S:a 2397 2560 2606 100, 100, 100, b. Utglesning, -klasser 0-20 % 2276 2134 1655 95,1% 83,4% 63,5% 21-40 % 94 316 689 3,9% 12,3% 26,4% 41-60 % 18 92 181 0,8% 3,6% 6,9% 61-80 % 4 16 71 0,2% 0,6% 2,7% >80 % 1 2 10 0, 0,1% 0,4% S:a 2393 2560 2606 100, 100, 100, c. Grentyp normal 1290 890 342 53,9% 34,8% 13,2% reducerad 816 1247 1486 34,1% 48,7% 57,2% starkt red. 287 423 771 12, 16,5% 29,7% S:a 2393 2560 2566 100, 100, 100, 10 10 10 10 8 6 4 8 6 4 8 6 4 8 6 4 >6 26-6 11-25% 0-1 1988 1993 1999 Blekinge 1988 1993 1999 Skåne 1988 1993 1999 Halland 1988 1993 1999 Totalt a. Kronutglesning enligt ICP Forest 10 10 10 10 8 6 4 8 6 4 8 6 4 8 6 4 >6 41-6 21-4 0-1988 1993 1999 Blekinge 1988 1993 1999 Skåne 1988 1993 1999 Halland 1988 1993 1999 Totalt b. Kronutglesning i -klasser 28

10 10 10 10 8 8 8 8 6 4 6 4 6 4 6 4 mkt. red. red. normal 1988 1993 1999 1988 1993 1999 1988 1993 1999 1988 1993 1999 Blekinge Skåne Halland Totalt c. Grentyp Figur 7 Skogsskadesituationen för bok 1988, 1993 och 1999, länsvis och totalt.a. kronutglesning enligt ICP Forests, b. kronutglesning i -klasser, c. grentyp. Damage to the observed beech trees in different damage classes in 1988, 1992 and 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes, (c) branching. Tabell 8. Medelkronutglesning hos bok på beståndsnivå 1988, 1993 och 1999. Mean crown defoliation of beech stands in southern Sweden in 1988, 1993 and 1999 antal bestånd % 1988 1993 1999 1988 1993 1999 0-142 123 86 98,6% 80,9% 55,1% 21-4 2 28 64 1,4% 18,4% 41, 41-6 0 1 6 0, 0,7% 3,8% >6 0 0 0 0, 0, 0, S:a 144 152 156 100, 100, 100, Tabell 9. Förändring i kronutglesning hos bok på beståndsnivå mellan 1988 och 1999. Fördelning i samma, högre (>) och mycket högre skadeklass (4) 1999 jämfört med 1988. Changes in crown defoliation of beech stands in southern Sweden between 1988 and 1999. Distribution according to the same class of damage, higher () damage class and severe (4) damage class in 1999 compared with 1988. Antal antal bestånd % samma högre mkt högre samma högre mkt högre Blekinge 11 4 0 73,3% 26,7% 0, Skåne 52 40 4 54,2% 41,7% 4,2% Halland 6 9 1 37,5% 56,3% 6,3% Totalt 69 53 5 54,3% 41,7% 3,9% Även på beståndsnivå, med alla provytor med minst 8 inventerade bokar inkluderade, visar inventeringsresultaten en drastisk förändring i kronutglesning sedan 1988 (Tabell 8). 1988 uppvisade huvuddelen, 99%, av bokbestånden en medelkronutglesning lägre än. Fem och elva år senare, 1993 och 1999, uppvisade 81% respektive 55% av provytorna en medelkronutglesning lägre än. 29

Vid jämförelse mellan resultaten från 1988 och 1999 års inventeringar uppvisar nära hälften av bokbestånden en eller två -klasser högre medelkronutglesning vid det senare inventeringstillfället (Tabell 9). Figur 8 visar den geografiska distributionen av utvecklingen i medelkronutglesning på beståndsnivå hos bok mellan 1988 och 1999. Kronutglesning bok, 1988-1999 samma skadeklass högre skadeklass mycket högre skadeklass Figur 8. Förändringar i kronutglesning hos bok mellan 1988 och 1999. Geografisk fördelning av bestånd med medelkronutglesning i samma, högre (>) och mycket högre (>4) skadeklass 1999 jämfört med 1988. Karta: Johan Holmqvist. Changes in class of crown defoliation in 127 beech stands in southern Sweden between 1988 and 1999. Geographical distribution of stands in the same, higher (>) and severe (>4) class of defoliation in 1999 compared to 1988. Map: Johan Holmqvist. 30

4.4 Bok samband mellan kronutglesning och beståndsvariabler Kronutglesningen hos bok var signifikant högre i bestånd med mycket låg basmättnad jämfört med bestånd med normal basmättnad (p = 0,016) och på podsoljordar jämfört med brun- och övergångsjordar (p = 0,020) (Figur 9a och b). Kronutglesningen ökade med ökande beståndsålder (p = 0,059) och var något vanligare i bokbestånd som inte gallrats under de senaste 25 åren (p = 0,070) (Figur 9c och d). De statistiska analyserna uppvisade inga samband mellan kronutglesning och mark-ph, bonitet, trädtäthet, vegetation eller marktextur. 10 10 8 6 4 41-6 21-4 0-8 6 4 41-6 21-4 0- > 10- <1 brunjord övergång podsol Basmättnadsgrad Jordmån a. b. 10 10 8 6 4 41-6 21-4 0-8 6 4 41-6 21-4 0-60-79 80-99 100-119 120-139 Beståndsålder ingen gallring Åtgärd senaste 25 åren c. d. Figur 9. Kronutglesning i -klasser i relation till; (a) basmättnadsgrad, (b) jordmån, (c) beståndsålder och (d) skoglig åtgärd senaste 25 åren. Crown defoliation in oak in relation to; (a) base saturation, (b) soil, (c) stand age, (d) silviculture measure. 4.5 Ek trädtillståndet 1999 Drygt hälften (59%) av de inventerade ekarna uppvisade mer än 25% kronutglesning (Tabell 10a och b, Figur 10a och b). Enligt de internationella normerna bedöms dessa träd som skadade. En viss regional variation registrerades, med högst andel kronutglesade ekar i de inventerade västra delarna av Jönköpings- och Kronobergs län (Tabell 10a och b, Figur 10a och b). Andelen ekar med mer än kronutglesning var totalt sett 7 (Tabell 10b, Figur 10b). I Skåne och Smålands kommunerna uppvisade 12-13% av träden mer än 6 kronutglesning, dvs var allvarligt skadade. Tydligt reducerad bladstorlek rapporterades hos 53 träd (3%) (Tabell 11b). 31

Småluckig utglesning av kronan var den vanligaste utglesningstypen hos de inventerade ekarna (Tabell 10c, Fig 10c). Hos 73% av ekarna förekom en småluckig utglesningen, med hela eller delar av den övre 2/3-delen av kronan genomsynlig pga bladförlust eller med förlust av mindre sidogrenar. I Skåne och Blekinge registrerades 29-35% av träden med förekomst av större luckor i kronorna. Totalt 4% av ekarna i hela undersökningsområdet uppvisade kronor där stora sammanhängande delar helt saknade bladverk. Nära hälften av de inventerade ekarna (48%) hade utvecklat nödskott, dvs yngre vattskott från grövre grenverk i kronan (Tabell 11d). Tabell 10. Sammanfattningstabell för trädvariabler och skadesymptom hos ek 1999, länsvis och totalt. Summary tables of tree variables in oak 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes, (c) type of defoliation, (d) vitality of the crown top, (e) year s growth of shoots, (f) dead branches, (g) decomposition, (h) yellow-green discoloration, (i) bark damage. antal träd % K M N FG S:a K M N FG S:a a. Utglesning, klassning enligt ICP Forests 0-1 44 83 74 23 224 15, 13,6% 19,3% 6,6% 13,7% 11-25% 81 164 124 76 445 27,6% 26,9% 32,3% 21,7% 27,2% 26-6 147 293 155 206 801 50,2% 48, 40,4% 58,7% 48,9% >6 21 70 31 46 168 7,2% 11,5% 8,1% 13,1% 10,3% S:a 293 610 384 351 1638 100, 100, 100, 100, 100, b. Utglesning, -klasser 0-99 189 155 56 499 33,8% 31, 40,4% 16, 30,5% 21-4 111 225 132 177 645 37,9% 36,9% 34,4% 50,4% 39,4% 41-6 62 126 66 72 326 21,2% 20,7% 17,2% 20,5% 19,9% 61-8 12 60 26 28 126 4,1% 9,8% 6,8% 8, 7,7% >8 9 10 5 18 42 3,1% 1,6% 1,3% 5,1% 2,6% S:a 293 610 384 351 1638 100, 100, 100, 100, 100, c. Utglesningstyp ingen 0 11 25 9 45 0, 1,8% 6,6% 2,6% 2,8% småluckig 179 396 324 300 1199 61,1% 64,9% 85,3% 85,7% 73,4% storluckig 101 179 23 22 325 34,5% 29,3% 6,1% 6,3% 19,9% stora delar 13 24 8 19 64 4,4% 3,9% 2,1% 5,4% 3,9% S:a 293 610 380 350 1633 100, 100, 100, 100, 100, d. Toppvitalitet ej avvikande 258 574 370 343 1545 88,1% 94,7% 98,9% 98,6% 95,3% mer skadad 20 18 2 1 41 6,8% 3, 0,5% 0,3% 2,5% död topp 15 14 2 4 35 5,1% 2,3% 0,5% 1,1% 2,2% S:a 293 606 374 348 1621 100, 100, 100, 100, 100, e. Tillväxt årsskott god 14 24 31 1 70 4,8% 3,9% 8,1% 0,3% 4,3% reducerad 219 202 105 13 539 74,7% 33,1% 27,6% 3,7% 33, mkt. reducerad 60 384 245 337 1026 20,5% 63, 64,3% 96, 62,8% S:a 293 610 381 351 1635 100, 100, 100, 100, 100, f. Döda grenar 0-5 % 161 376 342 317 1196 54,9% 61,6% 89,3% 90,3% 73,1% 6-25 % 118 217 32 28 395 40,3% 35,6% 8,4% 8, 24,1% 26-50 % 10 15 4 2 31 3,4% 2,5% 1, 0,6% 1,9% 51-75 % 2 2 1 3 8 0,7% 0,3% 0,3% 0,9% 0,5% >75 % 2 0 4 1 7 0,7% 0, 1, 0,3% 0,4% S:a 293 610 383 351 1637 100, 100, 100, 100, 100, g. Nedbrytning ingen 133 354 316 318 1121 45,7% 58,3% 83,6% 91,1% 69, diam.<2 cm 102 163 52 18 335 35,1% 26,9% 13,8% 5,2% 20,6% diam. 2-5 cm 39 74 8 11 132 13,4% 12,2% 2,1% 3,2% 8,1% diam. 5-10 cm 14 16 2 2 34 4,8% 2,6% 0,5% 0,6% 2,1% diam. >10cm 3 0 0 0 3 1, 0, 0, 0, 0,2% S:a 291 607 378 349 1625 100, 100, 100, 100, 100, 32

Tabell 10. Fortsättning. antal träd % K M N FG S:a K M N FG S:a h. Färg gulgrön 0-5 % 281 517 328 321 1447 96,2% 84,9% 86,3% 96,4% 89,7% 6-25 % 4 57 14 7 82 1,4% 9,4% 3,7% 2,1% 5,1% 26-50 % 1 22 11 1 34 0,3% 3,6% 2,9% 0,3% 2,1% 51-75 % 1 8 3 0 13 0,3% 1,3% 0,8% 0, 0,8% >75 % 5 5 24 4 38 1,7% 0,8% 6,3% 1,2% 2,4% S:a 292 609 380 333 1614 100, 100, 100, 100, 100, i. Barkskada oskadad 275 565 349 329 1518 94,8% 93,4% 92,1% 94,3% 93,5% små sprickor 2 1 2 2 7 0,7% 0,2% 0,5% 0,6% 0,4% större sprickor 7 17 17 7 48 2,4% 2,8% 4,5% 2, 3, savande 3 2 3 1 9 1, 0,3% 0,8% 0,3% 0,6% nekroser 0 1 1 4 6 0, 0,2% 0,3% 1,1% 0,4% lös bark 2 1 7 6 16 0,7% 0,2% 1,8% 1,7% 1, S:a 290 605 379 349 1623 4,8% 3,6% 7,9% 5,7% 5,3% Flertalet av de inventerade ekarna (95%) uppvisade inte mer skadad/utglesad topp eller toppgrenar än kronan i övrigt (Tabell 10d). Årsskottets längdtillväxt bedömdes vara god endast hos 4 % av de inventerade ekarna (Tabell 10e, Figur 10d). I västra Jönköpings och Kronobergs län uppvisade hela 96% av träden en mycket reducerad tillväxt, dvs med bladen sittande i täta rosetter (bollar) i grenspetsarna som basalt hade tydliga kala partier. a. Kronutglesning, ICP-forests b. Kronutglesning, -klasser 8 6 6 4 0-1 11-25% 26-6 >6 4 0-21-4 41-6 61-8 >8 K M N FG S:a K M N FG S:a c. Utglesningstyp d. Tillväxt årsskott 10 10 8 6 4 ingen småluckig storluckig stora delar 8 6 4 god red. mkt. red. K M N FG S:a K M N FG S:a Figur 10. Skogsskadesituationen för ek 1999 länsvis och totalt; (a) kronutglesning enligt ICP Forests, (b) kronutglesning i -klasser, (c) utglesningstyp, (c) årsskottstillväxt Damage to the observed oaks in different damage classes in 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes, (c) defoliation type, (d) year s shoot growth. 33

Hos 27% av träden registrerades dött kvarsittande grenverk (Tabell 10f). Hos huvuddelen av dessa träd bedömdes de döda grenarna utgöra mellan 6 och 25% av det befintliga grenverket. Hos 46 ekar (3 %) utgjorde de döda grenarna mer än 25 % av kronans grenverk. Grovleken på det grenverk som till stor del dött bedömdes i till stor del av fallen vara mindre än 2 cm (Tabell 10g). Nedbrytning av grenverk grövre än 5 cm uppmärksammades hos 37 ekar (2%) inom hela undersökningsområdet. Partiella gulgröna missfärgningar i ekkronorna förekom framför allt i Skåne (15 %) och Halland (14%) (Tabell 10h). I hela inventeringsområdet registrerades dessutom 85 ekar (5%) med partiell gulrödbrun missfärgning av kronan (Tabell 11a). Fruktsättning registrerades endast i undantagsfall under 1999 (Tabell 11c). Förekomst av barkskador rapporterades från totalt 7 % av ekarna i hela undersökningsområdet (Tabell 10i). Framförallt var det större torra sprickor eller sår (>5mm vida) som registrerades. Kraftigare barkskador i form av savande/kådande sprickor eller sår, nekroser eller lös alternativt avfallande bark förekom hos 31 ekar (2 %). Tabell 11. Sammanfattningstabell för trädvariabler och skadesymptom hos ek 1999. Tree variables and damage in oak in 1999. (a) yellow-reddish-brown discoloration, (b) leaf size, (c) frutification (d) epicormic shoots. a. Färg gulrödbrun b. Bladstorlek antal träd % antal träd % 0-5 % 1550 94,8% normal 1581 96,8% 6-25 % 65 4, tyd. red 53 3,2% >25 % 20 1,2% S:a 1634 100, S:a 1635 100, c. Fruktsättning d. Nödskott antal träd % antal träd % ingen 1624 99,4% 0-5 % 844 51,7% svag 7 0,4% 6-25 % 619 37,9% riklig 2 0,1% 26-50 % 137 8,4% S:a 1633 100, >50 % 34 2,1% S:a 1634 100, Tabell 12. Registrerade skador med känd skadeorsak och skadegrad hos ek 1999. Skadan kan antas minska trädets värde och/eller tilklväxt under observationssäsongen eller i framtiden. Observed tree damage in oak in 1999, with a known cause and the estimated effect on future growth potential. a. Första skadeorsak och och skadegrad b. Andra skadeorsak orsak skadegrad orsak antal träd % lättare allvarligare antal träd % ingen 1273 8 ingen 1276 95% abiotisk 17 1% 33% 67% abiotisk 1 bladinsekt 147 9% 89% 11% bladinsekt 24 2% mjöldagg 30 2% 10 mjöldagg 13 1% rostsvamp 65 4% 95% 5% rostsvamp 30 2% rotröta 13 1% 10 rotröta 0 skogsskötsel 21 1% 67% 33% skogsskötsel 1 viltskada 5 8 viltskada 0 övr. biot. 27 2% 45% 55% övr. biot. 2 S:a 1598 10 82% 18% S:a 1347 10 34

Tabell 13. Medelkronutglesning hos ek på beståndsnivå 1999. Mean crown defoliation in 109 oak stands in southern Sweden in 1999. antal bestånd % K M N FG S:a K M N FG S:a 0-1 3 7 0 11 4,8% 8,6% 25, 0, 10,1% 21-4 17 24 16 14 71 81, 68,6% 57,1% 56, 65,1% 41-6 3 8 5 11 27 14,3% 22,9% 17,9% 44, 24,8% S:a 21 35 28 25 109 100, 100, 100, 100, 100, Kronutglesning ek 1999 0-20 % 21-40 % 41-60 % Figur 11. Kronutglesning hos ek på beståndsnivå. Kartan anger medelvärden för alla provytor med minst 8 inventerade ekar, totalt 109 provytor i Blekinge, Skåne, Halland samt västra Jönköpings- och Kronobergs län. Karta: Johan Holmqvist. Mean crown defoliation in 109 oak stands(having at least 8 surveyed oaks) in southern Sweden in 1999. Mean values are given for all sample plots having at least 8 surveyed oak trees. Map: Johan Holmqvist. 35

På av de inventerade ekarna observerades skador med namngivna, specifika skadeorsaker (Tabell 12). Bladinsekter bedömdes orsaka lättare skador, troligen harmlösa för träden, på 9% av de inventerade ekarna. Lättare angrepp av rostsvampar och förekomst av mjöldagg på bladen registrerades på 4% respektive 2% av ekarna. Hos samtliga träd (1%) med angrepp av rotröta, exv. honungsskivling, bedömdes skadan negativt påverka trädens framtida vitalitet. Abiotiska faktorer, e.g. torka och frost, angavs orsaka skador med i huvudsak allvarlig skadegrad på mindre än 1 % av ekarna. Andra abiotiska och biotiska skadeorsaker, skogsskötsel samt viltskador bedömdes tillsammans vara upphov till såväl lättare som allvarligare skador på ytterligare 3% av de inventerade ekarna. Av alla rapporterade skador var 18% att betrakta som allvarliga, medan 82% av de namngivna skadeorsakerna bedömdes vara harmlösa för träden. På beståndsnivå (109 provytor med minst 8 inventerade ekar) uppvisade flertalet provytor (90 %) i medeltal mer än -ig kronutglesning (Tabell 13, Figur 11). Nära en fjärdedel av provytorna (23%) uppvisade i medeltal mer än 4-ig kronutglesning. 4.6 Ek - förändringar mellan 1988 och 1999 Kronutglesningen hos ek har sedan den första skogsskadeinventeringen 1988 ökat markant i Sydsverige (Tabell 14a och b, Figur 12, 13a och b). Enligt den internationella normen bedömdes 9% av ekarna vara skadade 1988, dvs registrerade med >25% kronutglesning. Fem år senare, 1993, bedömdes 21% av ekarna vara skadade och vid den senaste inventeringen, 1999, bedömdes hela 59% av de inventerade träden ha en kronutglesning överstigande 25%. Medelkronutglesningen i de tre sydsvenska länen har ökat signifikant, p<0,001, från 11% 1988 till 33% 1999 (Figur 12). 4 3 1988 1993 1999 1 Blekinge Skåne Halland Totalt Figur 12. Medelkronutglesning hos ek, länsvis och totalt, 1988, 1993 och 1999. Mean values of crown defoliation in oak in southern Sweden in 1988, 1993 and 1999. Även på beståndsnivå, med alla provytor med minst 8 inventerade ekar inkluderade, visar jämförelsen en drastisk förändring i kronutglesning sedan 1988 (Tabell 15). 1988 uppvisade huvuddelen, 91%, av ekbestånden en medelkronutglesning lägre än. Elva år senare, 1999, uppvisade endast 13% av provytorna en medelkronutglesning lägre än, medan 18% av bestånden uppvisade en medelkronutglesning högre än 4. Vid jämförelse mellan resultaten från 1988 och 1999 års inventeringar visade det sig att medelkronutglesningen i mer än hälften av 36

Tabell 14. Sammanfattningstabell för kronutglesning, enligt ICP Forests och i -klasser, hos ek 1988, 1993 och 1999. Damage to the observed oak trees in different damage classes in 1988, 1993 and 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes. antal träd % 1988 1993 1999 1988 1993 1999 a. Utglesning enligt ICP Forests 0-1 753 589 224 62,7% 44,8% 13,7% 11-25% 342 444 445 28,5% 33,8% 27,2% 26-6 103 266 801 8,6% 20,2% 48,9% >6 3 16 168 0,2% 1,2% 10,3% S:a 1201 1315 1638 100, 100, 100, b. Utglesning, -klasser 0-20 % 1050 936 499 87,4% 71,2% 30,5% 21-40 % 126 300 645 10,5% 22,8% 39,4% 41-60 % 22 58 326 1,8% 4,4% 19,9% 61-80 % 3 16 126 0,2% 1,2% 7,7% >80 % 0 5 42 0, 0,4% 2,6% S:a 1201 1315 1638 100, 100, 100, 10 8 6 4 10 8 6 4 10 8 6 4 10 8 6 4 >6 26-6 11-25% 0-1 1988 1993 1994 Blekinge 1988 1993 1994 Skåne 1988 1993 1994 Halland 1988 1993 1994 Totalt a. Kronutveckling enligt ICP Forets 10 8 6 4 10 8 6 4 10 8 6 4 10 8 6 4 >80 % 61-80 % 41-60 % 21-40 % 0-20 % 1988 1993 1994 1999 Blekinge 1988 1993 1999 Skåne 1988 1993 1999 Halland 1988 1993 1999 Totalt b. Kronutglesning i -klasser Figur 13. Skogsskadesituationen för ek 1988, 1993 och 1999, länsvis och totalt; (a) kronutglesning enligt ICP Forests och (b) kronutglesning i -klasser. Mean values in percentage terms of observed oak trees in 1988, 1993 and 1999; (a) crown defoliation according to ICP Forests, (b) crown defoliation in -classes. 37

Tabell 15. Medelkronutglesning hos ek på beståndsnivå 1988, 1993 och 1999. Mean crown defoliation of oak stands in southern Sweden in 1988, 1993 and 1999. antal bestånd % 1988 1993 1999 1988 1993 1999 0-72 50 11 91,1% 58,8% 13,1% >20-4 7 34 58 8,9% 40, 69, >40-6 0 1 15 0, 1,2% 17,9% S:a 79 85 84 100, 100, 100, Kronutglesning ek, 1988-1999 samma skadeklass högre skadeklass mycket högre skadeklass Figur 14. Förändring i kronutglesning hos ek på beståndsnivå mellan 1988 och 1999. Geografisk fördelning av bestånd med medelkronutglesning i samma, högre (>) och mycket högre (>4) skadeklass 1999 jämfört med 1988. Karta: Johan Holmqvist. Changes in crown defoliation class in 65 oak stands in southern Sweden between 1988 and 1999. Geographical distribution of stands in the same, higher (>) and much higher (>4) defoliation class in 1999 compared to 1988. Map: Johan Holmqvist 38

ekbestånden var en (62%) eller två () -klasser högre vid det senaste inventeringstillfället (Tabell 15). Figur 11 visar den geografiska distributionen av utvecklingen i medelkronutglesning hos ek på beståndsnivå mellan 1988 och 1999. Tabell 16. Förändring i kronutglesning hos ek på beståndsnivå mellan 1988 och 1999. Fördelning i samma, högre (>) och mycket högre skadeklass (4) 1999 jämfört med 1988.Changes in crown defoliation of oak stand in southern Sweden in 1988, 1993 and 1999. Distribution according to the same class of defoliation, higher (>) damage class and severe (4) defoliation class in 1999 compared to 1988 Antal bestånd % samma högre mkt högre samma högre mkt högre Blekinge 2 9 3 14,3% 64,3% 21,4% Skåne 5 18 4 18,5% 66,7% 14,8% Halland 5 13 6 20,8% 54,2% 25, Totalt 12 40 13 18,5% 61,5% 20, 4.7 Ek - samband mellan kronutglesning och beståndsvariabler Kronutglesningen hos ek var signifikant högre i bestånd med mycket låg basmättnad jämfört med bestånd med normal basmättnad (p = 0,026) och i ekbestånd med vegetation av ristyp (p = 0,037) (Figur 15a och c). Kronutglesning var något vanligare på podsol än på brunjord (p = 0,085) (Figur 15b). De statistiska analyserna uppvisade inga samband mellan kronutglesning och mark-ph, bonitet, beståndsålder, skogsskötselåtgärd de senaste 25 åren, trädtäthet eller marktextur. 10 10 8 6 4 > 10- <1 61%- 41-6 21-4 0-8 6 4 brunjord övergång podsol 61%- 41-6 21-4 0- Basmättnadsgrad Jordmån a. b. 10 8 6 4 ört ingen gräs ris Markvegetation 61%- 41-6 21-4 0- c. Figur 15. Kronutglesning i -klasser i relation till; (a) basmättnadsgrad, (b) Jordmån, (c) markvegetation. Crown defoliation in oak in relation to; (a) base saturation, (b) soil, (c) field layer vegetation. 39

4.8 Markkemi De markkemiska analyserna av jordprover från 258 av de 268 inventerade provytorna visar att samtliga bok- och ekbestånd i undersökningen har mycket låga ph-värden och huvuddelen av de undersökta provytorna har en låg eller mycket låg basmättnad (Tabell 17, Figur 16 och 17). Vid ph-analys efter extraktion med bariumklorid uppvisade inga provytor ett normalt förväntat ph-värde, dvs över ph 5,0 (Figur 16). Endast 24% av de markprovtagna provytorna uppvisade en normal basmättnad, dvs > (Figur 17). En stor andel av provytorna (39%) uppvisade en mycket låg basmättnadsgrad, <1, dvs har har en mycket låg näringsstatus och därmed en uppenbart mycket begränsad förmåga att motstå ytterligare försurning. ph (bariumklorid) ph 4,2-5,0 ph < 4,2 Figur 16. ph BaCl2) i mineraljorden på 20-30cm markdjup, totalt 258 provpunkter. Kartan anger ph i två olika klasser: sur och mycket sur mark. Inga provpunkter uppvisade normala ph-värden (ph >5,0). Karta: Johan Holmqvist. Geographical distribution of ph BaCl2), in subsurface mineral layer, at a depth of 258 sample plots. Map: Johan Holmqvist. 40

Tabell 17. Markkemi i mineraljorden på 20-30 cm markdjup, totalt 258 provpunkter. The soil chemistry of the subsurface mineral layer at a depth of 20-30 cm, 258 sample sites in total for ph (H 2 0), ph (BaCl 2, and base saturation. ph (H 20) Normal Svagt sur Mycket sur ph (BaCl 2) Svagt sur Mycket sur ph >5 ph 4,5-5 ph <4,5 ph 4,2-5 ph < 4,2 Antal bestånd 4 128 126 Antal bestånd 37 221 Antal Andel bestånd 1,6% 49,6% 48,8% Antal Andel bestånd 14,3% 85,7% Basmättnadsgrad Normal Låg Mycket låg > 10 - < 1 Antal bestånd 62 95 101 Antal Andel bestånd 24, 36,8% 39,1% Basmättnad (%) > 20 % 10-20 % < 10 % Figur 17. Basmättnadsgrad (%) i mineraljorden på 20-30cm djup, totalt 258 provpunkter. Kartan anger basmättnaden i tre olika klasser: normal, låg samt mycket låg basmättnad. Karta: Johan Holmqvist. Geographical distribution of base saturation (%) in the subsurface mineral layer, at a depth of 20-30cm, at 258 sample plots. Map: Johan Holmqvist. 41

5 Diskussion Resultatet från skogsskadeinventeringen 1999 visar att kronutglesningen hos både bok och ek har ökat sedan den första skogsskadeinventeringen 1988. Medelkronutglesningen hos bok och ek är nu tre gånger så hög som vid den första inventeringen. Medelkronutglesningen på provpunkterna har ökat med minst en -skadeklass hos nära hälften av de undersökta bokbestånden och hos mer än 3/4-delar av de undersökta ekbestånden. Kronutglesningen varierar med årsmånen. Bland annat väderförhållande, insektsangrepp och fruktsättning påverkar trädens synbara vitalitet. Det kan därför vara vanskligt att hårddra resultat från enstaka inventeringstillfällen. Årliga inventeringar av fasta ytor har således stor betydelse för att rätt kunna tolka skadeutvecklingen. Den årliga bevakningen av skogsskadorna (se Appendix C) visar följaktligen en betydande årsvariation, men totalt sett uppvisar dessa ytor sedan 1994 respektive 1997 en negativa trend. Den årliga skogsskadeövervakningen i Sverige har däremot sin begränsning och kan inte förmedla någon tydlig bild av skadornas omfattning och utveckling i lövskog då provytenätet är glest. Kronutglesningen hos såväl bok som ek i Sydsverige är jämförbar med den skadenivå som finns redovisad från andra delar av Europa. Högst frekvens av skadade träd återfinns i Central- och Östeuropa (Anon. 1999). Inom EU-länderna uppvisade lövträden högre skadefrekvens (22,1% av träden med >25% kronutglesning) än barrträden (14,8% av träden med > 25% kronutglesning) 1998 (Anon 1999). Av alla lövträdsarterna i Europa uppvisade skogseken, Quercus robur, den högsta frekvensen skadade träd. Hela 40,6% av de inventerade ekarna (8832 träd i 31 länder med medelkronutglesning 27,1%) uppvisade > 25% kronutglesning. Andelen skadade bokar var 19,8% (11 608 träd med medelkronutglesning 18,7%). Metodproblem Flera svårigheter föreligger vid genomförande och utvärdering av skogsskadeinventeringar. Den första gäller urvalet av träd som ska ingå i inventeringen. Föreliggande rapport bygger på ett objektivt urval av ett stort antal försöksytor och försöksträd. Detta ökar våra möjligheter att dra giltiga slutsatser om skadornas utveckling och omfattning. Fasta provytor med numrerade träd möjliggör dessutom en analys av vilka träd som avverkas och om avverkningen påverkar resultaten vid följande inventeringar. Den andra svårigheten gäller tillförlitligheten i observationerna. Samtliga bedömningar innehåller subjektiva moment. Inför skogsskadeinventeringen 1999 lades därför stor vikt vid utformandet av de två manualer som användes i fält. Utbildningen av de nio fältobservatörerna inkluderade teoretisk genomgång av manualerna, viktig information och instruktioner kring själva inventeringsarbetet och markprovtagningen, fältövningar samt kalibrering av trädbedömningen. Under fältarbetets gång kalibrerades samtliga fältobservatörer av projektledaren. I syfte att jämföra fältbedömningen mellan olika inventerare genomförde samtliga fältobservatörer bedömning av några jämförelseytor. Skillnader i den subjektiva bedömningen har beaktats vid utvärderingen av resultatet. Den tredje svårigheten är gränsdragningen mellan vilka symptom och nivåer som ska betraktas som normala och vilka som bör betraktas som en skada. Vi har valt att redovisa kronutglesningen på två sätt, enligt ICP Forests, för att kunna jämföra med skadesituationen i övriga Europa, och i jämna -klasser, eftersom bedömningen vid låga grader av kronutglesning har visat sig besvärlig och skadeklassen 25-6 är allt för vid. 42

Den fjärde svårigheten är en påfallande risk för att det vi betraktar som ett normalt träd ändras med tiden. Risken för undervärdering vid skadebedömning är därför större än risken för övervärdering. En styrka i Skogsvårdsorganisationens skogsskadeinventeringar är kontinuiteten i projektledningen och de årliga kalibreringsövningarna. Foto 8. Angrepp av bokbladsminerare, Rhynchaenus fagi. Foto: Stefan Anderson Beech leaves attacked by Rhynchaenus fagi. Photograph: Stefan Anderson. Vad är en skogsskada? Skogsskador är ett komplext problem och begreppet är beteckning på en lång rad olika skadesymptom på våra skogsträd, t ex gradvis nedbrytning av kronan, tilltagande kronutglesning, reducerad årsskottslängd, gulningsfenomen, försämrad rotvitalitet samt stamskador. Även det snabba händelseförloppet då till synes friska ekar dör under loppet av en eller två vegetationssäsonger inkluderas i beteckningen skogsskador. Kronutglesning är ett av de mest använda måtten på skogens hälsa i såväl svenska som internationella skogsskadeinventeringar. Enligt de internationella normerna registreras ett träd med >25% kronutglesning som skadat. Ett träd med >6 kronutglesning bedöms vara allvarligt skadat. Kronutglesning kan ses som ett mått på trädens vitalitet och summerar effekterna av flera olika så väl naturliga som antropogena stressfaktorer. Vitalitet kan definieras som trädets förmåga att långsiktigt växa normalt och att producera grobart frö. 43

I Skogsvårdsorganisationens bok- och ekskadeinventering har ett stort antal olika parametrar använts för att spegla skogens hälsa. Dessa skadeparametrar redovisas i rapporten. De kan med fördel användas för vidare analyser av skadeutvecklingen på såväl individ- som beståndsnivå hos bok och ek i Sydsverige. Vad beror skogsskadorna på? De flesta forskare är överens om att det är komplexa samband mellan flera faktorer som orsakar skadorna på våra skogsträd. Träden samverkar med sin omgivning och när förhållandena blir ogynsamma skapas stress. Varje miljöfaktor som gör att trädet inte kan fungera optimalt utgör en stressfaktor. Det finns tre olika typer av stressfaktorer. Biotisk stress orsakas av levande organismer och kan härröra från angrepp av insekter och svampar, eller från betning och avbarkning av däggdjur. Abiotisk stress är stress som inte orsakas av levande organismer, och kan utgöras av t ex sträng torka eller ovanligt sen och kraftig frost. Den tredje typen, antropogen stress, är stress som utlöses genom mänskliga aktiviteter. Luftföroreningar i form av svavel- och kväveföreningar, ozon och tungmetaller är exempel på faktorer som direkt eller indirekt kan stressa träden och vilka har ett antropogent ursprung. Den negativa trend i kronutveckling som vi observerat sedan slutet av 1980-talet kan vara en anpassning hos träden till sämre miljö- och klimatförhållanden. De faktorer som orsakar stress brukar delas in i tre grupper. Den komplexa skadeprocessen kan beskrivas som en flerstegsraket där de tre gruppernas faktorer inverkar efter varandra: Predisponerande faktorer utsätter trädet för en fysiologisk stress under lång tid och ökar långsamt trädens känslighet för ytterligare stressfaktorer. Som predisponerande faktorer räknas t. ex. kvävenedfall, marknära ozon och surt regn/försurad mark. Utlösande faktorer ändrar de ekologiska förutsättningarna drastiskt. Hit räknas t.ex. insektsangrepp, frost och torka. Dödande faktorer gynnas av trädets nedsatta vitalitet eller av utlösande faktorer. Som dödande räknas bl.a sekundära sjukdomsframkallande organismer, t.ex. honungsskivlingen. När vi diskuterar skogsskadeproblematiken är det viktigt att skilja på olika begrepp. Vi har flera olika processer som pågår samtidigt. Dels har vi en pågående negativ trend, med en ökande kronutglesning och minskad vitalitet hos våra skogsträd. Detta kan vara en anpassning till den stress träden utsätts för, dvs en anpassning till gällande omvärldsfaktorer. Vi kan dessutom registrera ett sjukdomstillstånd, då ett träd drabbas av nedsatt vitalitet och dör inom loppet av något eller några år. Övervakningen av skogarnas hälsa i Europa har pågått sedan mitten av 1980-talet. Under denna period har en allmän försämring av trädkronornas tillstånd observerats och inventeringarna visar att skadorna på ek ökat kontinuerligt. Bok och ek till hör de fem trädslag som under denna period haft den mest negativa utvecklingen. Eftersom omfattningen och utbredningen av skadorna är så stora, räcker inte enbart naturliga orsaker som förklaring. 44

Markens betydelse och vegetationsförändringar Den pågående markförsurningen har många gånger diskuterats som en bidragande faktor vid utvecklingen av skogsskador. Föreliggande rapport visar att våra sydsvenska bok- och ekskogar står på sura jordar. De markkemiska analyserna visar att nästan samtliga inventerade bok- och ekytor i södra Sverige är stark sura och har en låg basmättnad. Basmättnadsgraden är ett av de bästa måtten på balansen mellan basiska och sura ämnen i marken och undersökningen visar att endast 24% av provytorna har en acceptabel basmättnad. Resultatet är föga förvånande. En rad andra studier har visat snarlika resultat (Falkengren & Tyler 1992, Jönsson et al. 2000, www-markinfo.slu.se) Vår undersökning visar dock att försurningen och näringsurlakningen är långtgående även i våra rikare lövskogar. Den pågående markförsurningens betydelse för skadeproblematiken kan därför inte uteslutas. Undersökningen visar att dålig markstatus, eg. låg basmättnad (<1), kan ha en negativ inverkan på trädens vitalitet. De statistiska analyserna visar signifikanta negativa samband mellan kronutglesning och basmättnadsgrad i både bok- och ekbestånd i Sydsverige. De registrerade vegetationsförändringarna, omvandlingen av örtrik fältskikt till gräsdominerat fältskikt i vår lövskogar kan tyda på en kvävepåverkan. Att kvävenedfallet påverkar vegetationen är numera allmänt accepterat (Falkengren-Grerup 1998). Nya forskningsrön Forskning för att klarlägga orsakerna till skogsskador på våra lövträd pågår i flera länder i Europa. I Sverige förklarades ekdöden, då den under slutet av 1980-talet uppträdde i Sydsverige, vara orsakad av torka och frost (Barklund 1994). Hypotesen att kväve och försurning har negativa effekter på lövträdens vitalitet har framförts i många sammanhang (Nihlgård 1985, 1994). En forskargrupp i München har identifierat ett intressant samband mellan kronutglesning hos ek, omvärldsfaktorer och förekomst av några aggresiva arter av svampsläktet Phytophthora i Centraleuropa. De ekangripande Phytophthora-arterna som identifierats i Europa är marklevande och angriper, under vissa för svampen gynsamma förhållanden, ekens finrötter. Detta medför att trädets förmåga att ta upp näring och vatten försämras. Eftersom det finns indikationer på att svamparna gynnas av kvävedeposition och milda fuktiga vinterhalvår fanns det anledning att misstänka att svampen även kunde förekomma i ekbestånd i södra Sverige. Under 1999 startades därför ett samarbete mellan den skogsekologiska forskargruppen vid Lunds universitet och forskargruppen i München. Hittills har vi kunnat konstatera att den aggressiva och sjukdomsframkallande arten, Phytophthora quercina, är närvarande i minst fem skadade ekbestånd i Skåne och Blekinge (Sonesson pers. meddelande). Konsekvenser av skadeproblematiken Den omedelbara konsekvensen av de uppkomna skadorna hos bok och ek är en växande oro hos såväl skogsägare, myndigheter, trädälskare och förädlingsindustri. Vi vet från historiska dokument att det även under tidigare sekel förekommit skadade och döda ekar i Europa. Den omfattning och utbredning av skogsskadorna på framför allt ek vi ser idag tycks emellertid vara mycket större. För att kunna åtgärda skogens nedsatta vitalitet måste vi öka forskningsintensiteten kring de bakomliggande faktorerna och möjliga motåtgärder. Vi måste få klarhet i vad det är som pågår i de sydsvenska bok- och ekskogarna. Är de skador vi ser på bok och ek specifika för dessa trädslag eller är problemen en indikation på större miljöproblem? 45

6 Slutsatser Skadesituationen för såväl bok som ek i Sydsverige har försämrats sedan den första skogsskadeinventeringen 1988. Medelkronutglesningen på trädnivå har ökat från 6% till 21% hos bok och från 11% till 33% hos ek. Huvuddelen av de undersökta provytorna är starkt sura och uppvisar en låg (<) eller mycket låg (<1) basmättnad. Undersökningen visar att dålig markstatus, eg. låg basmättnad, tycks utöva en negativ inverkan på trädens vitalitet. Studien visar ett signifikant negativt samband mellan kronutglesning och basmättnadsgrad i både bok- och ekbestånd. Skogsskadeinventeringar som denna, med ett stort antal fasta provytor och numrerade träd som följts sedan 1988, har en viktig uppgift att fylla genom att ge en klar bild av skadesituation. Det digra inventeringsmaterialet kan dessutom användas i vidare forsknings- och utredningsarbete. Det är av stor vikt att inventeringen upprepas inom de närmsta åren då skadeutvecklingen hos bok och ek i Sydsverige varit så påfallande negativ. 46

7 Referenser Anon., 1992. StatView. Abacus Concepts, Berkeley, CA, 466 s. IBSN 0-944800-03-3. Anon., 1998. Manual on methods and criteria for harmonized sampling, assessment, monitoring and analysis of the effects of air pollution on forests. UN/ECE. Federal Research Centre for Forestry and Forest Products, Hamburg, Germany. Anon., 1999. Forest Condition in Europe. Results of the 1998 crown condition survey. 1999 Technical Report. UN/ECE and EC. Federal Research Centre for Forestry and Forest Products, Hamburg, Germany. Balsberg A-M., 1990. Handledning i kemiska metoder vid växtekologiska arbeteten. Meddelanden från Växtekologiska avd. Lunds universitet. 52. Lund. 58 s. Barklund P., 1994. Svårtolkad ekdöd. I: Ekfrämjandet 50 år. Red. U. Olsson. Ekfrämjandet, Ronneby. s 100-106. Falkengren-Grerup U. och Tyler G., 1992. Changes since 1950 of mineral pools in the upper C horizon of Swedish deciduos forest soils. Water Air and Soil Pollution 64: 495-501. Falkengren-Grerup U., 1998. Skogsfloran och kvävenedfallet. Biodiverse 3: 3-4. Jönsson U., Rosengren-Brinck U., Thelin G. och Nihlgård B., 2000. Försurningen fortskrider Förändringar i marktillståndet på fasta barrskogstor Skåne mellan 1988 och 1999. Skånes samrådsgrupp mot skogsskador. Rapport 19/2000. Nihlgård B., 1985. The ammonium hypothesis, an additional explanation to the forest dieback in Europe. Ambio 14:2-8. Nihlgård B., 1994. Drabbas ädellövskog av skogsdöd? I: Ekfrämjandet 50 år. Red. U. Olsson. Ekfrämjandet, Ronneby. s 92-99. Nihlgård B., 1999. Några förslag till riktlinjer för bedömning av behovet av mineralkomplettering av normal produktiv skogsmark. Ekol. Inst. Lunds universitet. Stencil 5 s. Skogsstyrelsen., 1984. Instruktion för bevakning av skogsskadors utveckling Utläggning och uppföljning av permanenta observationsytor. Stencil 17 s. 47

Skogsvårdsorganisationen, 1999. Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999. Manual trädvitalitet. Version 1999-07-14. Stencil 14 s. Sokal R R and Rohlf F J., 1995. Biometry, The principals and practice of statistics in biological research, 3 nd ed. WH. Freeman and Company, New York. Sonesson, K., 1999. Oak Decline in Southern Sweden. Scand. J. For. Res. 14: 368-375. Sonesson, K., 1999. The Decline of the Beech in Southern Sweden. Proceedings of a workshop of the IUFRO Working Party 7.02.06. Vienna, Austria, March 16-21, 1998, s 157-167. Sonesson, K., 1999. Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999. Manual markprovtagning och kemiska analyser. Ekol. Inst., Lunds Universitet. Stencil 4 s. Wijk, S., 1989. Skogsskadeinventering av bok och ek 1988 i Skåne, Blekinge och Halland. Skånelänens samrådsgrupp mot skogsskador, Rapport 7/89. På nätet: WWW-markinfo.slu.se/sve/kem/kemkrt93.html Appendix A Fältinventeringsblankett Appendix B Tre markprover Appendix C Obs-ytor 1997-99 samt riksskogstaxeringen 1994-99 48

49 APPENDIX A

Tre markprover APPENDIX B En jämförelse av markkemiska analyser utförda vid Växtekol. avd., LU, Inst. för markvetenskap, SLU samt HS-Miljölab, Kalmar våren 2000. Kerstin Sonesson, Växtekol. avd., Ekol. Inst., Lunds universitet Markprover från 258 lövskogsbestånd, bok och ek, i södra Sverige analyserades vid Växtekologiska avdelningen Lunds universitet under hösten 1999. Tre av markproverna, inom ph (H2O) -intervallet 4,0-5,0 togs därefter ut genom slumpning. Delprov av dessa skickades till två svenska analyslab, HS-Miljölab, Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoborg och Inst. för markvetenskap, Avd. Markkemi och jordmånslära, SLU Uppsala för markkemisk analys. En beställning enligt följande bifogades de tre markproverna; Markkemiska analyser Önskar analys av ph (H 2 O samt BaCl 2 ) och basmättnadsgraden utförda på följande tre markprover, BEK 99; 315, 602 samt 711. ph H2O efter invägning av 20g mineraljord som torkats vid 40 0 C samt extraherats med 100 ml demineraliserat vatten i 250 ml plastburk under 2 timmar. Provet får stå och sedimentera under ett halvt dygn före mätning. ph BaCl2 efter invägning av 20g mineraljord som torkats vid 40 0 C samt extraherats med 100ml 0.1M BaCl 2 i 250 ml plastburk under 2 timmar. Analysen görs efter filtrering. Extraherbara mängder av Na, K, Ca, Mg, Al, Fe och Mn efter invägning av 20g mineraljord som torkats vid 40 0 C samt extraherats med 100 ml 0.1M BaCl 2 i 250 ml plastburk under 2 timmar. Vid Växtekol. avd., LU, analyserades Na, K, Ca, Mg, Al, Fe och Mn på ett ICP-instrument, Perkin Elmer Optima 3000 DV. På HS-Miljölab i Kalmar analyserades samma ämnen på ett ICP-instrument, Spectro Flame-EOP. Vid Inst. för markvetenskap, SLU, analyserades Na, K, Ca, Mg, Fe och Mn på en atomabsorptionsspektrometer, AA300 Perkin Elmer. P g a problem med Al-analysen kunde basmättnadsgrad inte uträknas för markproverna analyserade vid SLU. Resultat Vid jämförelse av analysresultaten från de tre laboratorierna visar sig ph-värdena, i såväl H 2 O- som Ba 2 Cl-extrakt, från LU ligga högst. Värden på basmättnaden finns tyvärr endast tillgänglig från LU och HS-Miljö. Analysresultaten från LU uppvisade en något lägre basmättnad än analyserna från HS-Miljö. Eftersom det endast rör sig om tre prover går det inte att utvärdera huruvida skillnaderna är systematiska eller ej. Resultatet kommer dock att ha betydelse vid diskussionen kring de 258 markproverna från ädellövskogsbestånd, som analyserades vid Växtekol. avd., LU, under hösten 1999. 50

Tabell 1. Markkemiska analyser; ph H2O, ph BaCl2, extraherbara mängder av Na, K, Ca, Mg, Al, Fe och Mn samt basmättnadsgrad (%), på tre markprover tagna i mineraljord på 20-30 cm jorddjup. Analyserna är utförda vid Växtekol. avd. Lunds universitet (LU), HS-Miljölab, Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoborg (HS-Miljö) och Inst. för markvetenskap, Avd. Markkemi och jordmånslära, SLU, Uppsala (SLU). Provnr ph (H2O) ph (BaCl2) Basmättnadsgrad % LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU 315 4,90 4,54 4,79 4,03 3,78 3,87 49,8 53,0 602 3,99 3,71 3,92 3,31 3,11 3,18 15,2 17,5 711 4,48 4,04 4,39 3,89 3,65 3,75 16,2 19,6 Utbytbara µekv/g Provnr Na KMg Ca LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU 315 0,35 0,6 0,4 0,83 1,4 1,0 13,6 15,6 16,0 3,7 4,2 4,4 602 0,45 0,8 0,5 0,87 1,5 1,0 3,8 4,3 4,2 1,8 1,9 2,3 711 0,54 0,8 0,6 0,53 2,1 0,7 3,1 3,7 3,4 1,1 1,2 1,4 mg/kg TS Provnr Mn Fe Al LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU LU HS-Miljö SLU 315 54,9 62,9 65,9 1,0 0,2 0,0 146 154 602 12,2 13,3 13,7 55,6 54,1 67,0 298 335 711 12,4 14,2 16,5 8,1 3,6 9,3 235 281 51

Årlig skogsskadeövervakning av bok och ek i Sverige APPENDIX C Sedan 1984 bevakas skogsskadorna i Sverige genom årliga inventeringar av Riksskogstaxeringen, SLU, Umeå. Från 1995 har denna inventering kompletterats med ett förtätat nät av rena skogsskadeövervakningsytor. Dessa ingår i det europeiska övervakningsnätet som Level 1 ytor. Inom dessa ytor övervakas alla trädslag, även bok och ek. Eftersom provytenätet är glest förekommer bok och ek endast på ett fåtal ytor, och det är därför inte möjligt att utifrån detta material få någon tydlig bild av skadornas omfattning och utveckling. Även Skogsvårdsorganisationen genomför sedan 1984 årlig skogsskadeövervakning. Från 1995 har observationsytenätet förnyats och bok och ek i Skåne, Halland och Blekinge inkluderas i övervakningen. De nya ytorna ingår i det europeiska övervakningsnätet som Level 2 ytor. Ändamålet med dessa ytor är i första hand att följa skadeutvecklingen på beståndsnivå. Eftersom ytorna är relativt få, 20 bok- och 10 ekytor, är det även genom detta övervakningssystem svårt att dra några säkra slutsatser av skadornas utveckling och omfattning på regional nivå. Uppgifterna i nedanstående tabeller är lämnade av Sören Wulff, Skoglig resurshushållning och geomatik, SLU Umeå, och Sören Berghäll, Analysenheten, Skogsstyrelsen. Tabell 1. Kronutglesning hos bok och ek på Level 1-ytor, 1994-1999. BOK1994 1995 1996 1997 1998 1999 0-89,4% 84,9% 72,3% 91,5% 72,1% 63, 21-4 9, 10, 13,9% 6,4% 22,4% 24,6% 41-6 0,6% 2,3% 6,9% 0,9% 4,6% 5,1% 61-10 1, 2,8% 6,9% 1,2% 0,9% 7,3% 20+ 10,6% 15,1% 27,7% 8,5% 27,9% 27, antal träd 187 144 156 162 159 178 EK1994 1995 1996 1997 1998 1999 0-68,8% 87,6% 65,4% 82,6% 74,2% 48,7% 21-4 20,8% 12,2% 25,4% 14,9% 24, 36,6% 41-6 6,5% 0,2% 6,1% 1, 0,4% 5,8% 61-10 3,9% 0, 3,1% 1,5% 1,4% 8,9% 20+ 31,2% 12,4% 34,6% 17,4% 25,8% 51,3% antal träd 164 164 176 171 174 174 52

Tabell 2. Kronutglesning hos bok och ek på Level 2-ytor, 1997-1999, antal träd och andel träd i respektive trädklass. BOK1997 1998 1999 BOK1997 1998 1999 0-344 251 309 0-60,9% 44,5% 55,2% 21-4 152 193 143 21-4 26,9% 34,2% 25,5% 41-6 50 91 79 41-6 8,8% 16,1% 14,1% 61-10 19 29 29 61-10 3,4% 5,1% 5,2% S:a 565 564 560 S:a 100, 100, 100, SKOGSEK 1997 1998 1999 SKOGSEK 1997 1998 1999 0-144 136 99 0-67, 63,3% 46,9% 21-4 56 56 86 21-4 26, 26, 40,8% 41-6 9 16 22 41-6 4,2% 7,4% 10,4% 61-10 6 7 4 61-10 2,8% 3,3% 1,9% S:a 215 215 211 S:a 100, 100, 100, BERGEK 1997 1998 1999 BERGEK 1997 1998 1999 0-32 27 27 0-97, 81,8% 81,8% 21-4 1 6 6 21-4 3, 18,2% 18,2% S:a 33 33 33 S:a 100, 100, 100, Tabell 3. Grentyp hos bok på Level 2-ytor, 1997-1999, antal träd och andel träd i respektive trädklass. BOK1997 1998 1999 BOK1997 1998 1999 normal 56 22 15 normal 9,9% 3,9% 2,7% red 317 309 261 red 56,1% 54,8% 46,6% mkt red 192 233 284 mkt red 34, 41,3% 50,7% S:a 565 564 560 S:a 100, 100, 100, Tabell 4. Nedbrytning hos ek på Level 2-ytor, 1997-1999, antal träd och andel träd i respektive trädklass. SKOGSEK 1997 1998 1999 SKOGSEK 1997 1998 1999 ingen 167 198 176 ingen 77,7% 92,1% 83,4% <2cm 9 11 29 <2cm 4,2% 5,1% 13,7% 2-5cm 37 6 5 2-5cm 17,2% 2,8% 2,4% >5cm 2 0 1 >5cm 0,9% 0, 0,5% S:a 215 215 211 S:a 100, 100, 100, BERGEK 1997 1998 1999 BERGEK 1997 1998 1999 ingen 31 33 24 ingen 93,9% 100, 72,7% <2cm 0 0 9 <2cm 0, 0, 27,3% 2-5cm 2 0 0 2-5cm 6,1% 0, 0, S:a 33 33 33 S:a 100, 100, 100, 53

Av skogsstyrelsen publicerade Meddelanden: 1985:1 Fem år med en ny skogspolitik 1985:2 Eldning med helved och flis i privatskogsbruket/virkesbalanser 1985 1986:1 Förbrukningen av trädbränsle i s.k. mellanskaliga anläggningar/virkesbalanser 1985 1986:3 Skogsvårdsenkäten 1984/virkesbalanser 1985 1986:4 Huvudrapporten/virkesbalanser 1985 1986:5 Återväxttaxeringen 1984 och 1985 1987:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1986 1987:2 Återväxttaxeringen 1984 1986 1987:3 Utvärdering av samråden 1984 och 1985/skogsbruk rennäring 1988:1 Forskningsseminarium/skogsbruk rennäring 1989:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1988 1989:2 Gallringsundersökningen 1987 1991:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1990 1991:2 Vägplan -90 1991:3 Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet Efterfrågade tjänster på en öppen marknad 1991:4 Naturvårdshänsyn Tagen hänsyn vid slutavverkning 1989 1991 1991:5 Ekologiska effekter av skogsbränsleuttag 1992:1 Svanahuvudsvägen 1992:2 Transportformer i väglöst land 1992:3 Utvärdering av samråden 1989-1990 /skogsbruk rennäring 1993:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1992 1993:2 Virkesbalanser 1992 1993:3 Uppföljning av 1991 års lövträdsplantering på åker 1993:4 Återväxttaxeringarna 1990-1992 1994:1 Plantinventering 89 1995:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1994 1995:2 Gallringsundersökning 92 1995:3 Kontrolltaxering av nyckelbiotoper 1996:1 Skogsstyrelsens anslag för tillämpad skogsproduktionsforskning 1997:1 Naturskydd och naturhänsyn i skogen 1997:2 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1996 1998:1 Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitiken 1998:2 Skogliga aktörer och den nya skogspolitiken 1998:3 Föryngringsavverkning och skogsbilvägar 1998:4 Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning - Delresultat från Polytax 1998:5 Beståndsanläggning 1998:6 Naturskydd och miljöarbete 1998:7 Röjningsundersökning 1997 1998:8 Gallringsundersökning 1997 1998:9 Skadebilden beträffande fasta fornlämningar och övriga kulturmiljövärden 1998:10 Produktionskonsekvenser av den nya skogspolitiken 1998:11 SMILE - Uppföljning av sumpskogsskötsel 1998:12 Sköter vi ädellövskogen? - Ett projekt inom SMILE 1998:13 Riksdagens skogspolitiska intentioner. Om mål som uppdrag till en myndighet 1998:14 Swedish forest policy in an international perspective. (Utfört av FAO) 1998:15 Produktion eller miljö. (En mediaundersökning utförd av Göteborgs universitet) 1998:16 De trädbevuxna impedimentens betydelse som livsmiljöer för skogslevande växt- och djurarter 1998:17 Verksamhet inom Skogsvårdsorganisationen som kan utnyttjas i den nationella miljöövervakningen 1998:18 Auswertung der schwedischen Forstpolitik 1997 1998:19 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1998 1999:1 Nyckelbiotopsinventeringen 1993-1998. Slutrapport 1999:2 Nyckelbiotopsinventering inom större skogsbolag. En jämförelse mellan SVOs och bolagens inventeringsmetodik 1999:3 Sveriges sumpskogar. Resultat av sumpskogsinventeringen 1990-1998 54

Av Skogsstyrelsen publicerade Rapporter: 1985 Utvärdering av ÖSI-effekter mm 1985:1 Samordnad publicering vid skogsstyrelsen 1985:2 Beskärning i tallfröplantager 1986:1 Bilvägslagrat virke 1984 1987:1 Skogs- och naturvårdsservice inom skogsvårdsorganisationen 1988:1 Mallar för ståndortsbonitering; Lathund för 18 län i södra Sverige 1988:2 Grusanalys i fält 1988:3 Björken i blickpunkten 1989:1 Dokumentation Storkonferensen 1989 1989:2 Bok, ek och ask inom svenskt skogsbruk och skogsindustri 1990:1 Teknik vid skogsmarkskalkning 1991:1 Tätortsnära skogsbruk 1991:2 ÖSI; utvärdering av effekter mm 1991:3 Utboträffar; utvärdering 1991:4 Skogsskador i Sverige 1990 1991:5 Contortarapporten 1991:6 Participantion in design of a system to assess Environmental Consideration in forestry a Case study of the greenery project 1992:1 Allmän Skogs- och Miljöinventering, ÖSI och NISP 1992:2 Skogsskador i Sverige 1991 1992:3 Aktiva Natur- och Kulturvårdande åtgärder i skogsbruket 1992:4 Utvärdering av studiekampanjen Rikare Skog 1993:1 Skoglig geologi 1993:2 Organisationens Dolda Resurs 1993:3 Skogsskador i Sverige 1992 1993:4 Av böcker om skog får man aldrig nog, eller? 1993:5 Nyckelbiotoper i skogarna vid våra sydligaste fjäll 1993:6 Skogsmarkskalkning Resultat från en fyraårig försöksperiod samt förslag till åtgärdsprogram 1993:7 Betespräglad äldre bondeskog från naturvårdssynpunkt 1993:8 Seminarier om Naturhänsyn i gallring i januari 1993 1993:9 Förbättrad sysselsättningsstatistik i skogsbruket arbetsgruppens slutrapport 1994:1 EG/EU och EES-avtalet ur skoglig synvinkel 1994:2 Hur upplever "grönt utbildade kvinnor" sin arbetssituation inom skogsvårdsorganisationen? 1994:3 Renewable Forests - Myth or Reality? 1994:4 Bjursåsprojektet underlag för landskapsekologisk planering i samband med skogsinventering 1994:5 Historiska kartor underlag för natur- och kulturmiljövård i skogen 1994:6 Skogsskador i Sverige 1993 1994:7 Skogsskador i Sverige nuläge och förslag till åtgärder 1994:8 Häckfågelinventering i en åkerholme åren 1989-1993 1995:1 Planering av skogsbrukets hänsyn till vatten i ett avrinningsområde i Gävleborg 1995:2 SUMPSKOG ekologi och skötsel 1995:3 Skogsbruk vid vatten 1995:4 Skogsskador i Sverige 1994 1995:5 Långsam alkalinisering av skogsmark 1995:6 Vad kan vi lära av KMV-kampanjen? 1995:7 GROT-uttaget. Pilotundersökning angående uttaget av trädrester på skogsmark 1995:8 The Capercaillie and Forestry. Reports No. 1-2 from the Swedish Field Study 1982-1988 1996:1 Women in Forestry What is their situation? 1996:2 Skogens kvinnor Hur är läget? 1996:3 Landmollusker i jämtländska nyckelbiotoper 1996:4 Förslag till metod för bestämning av prestationstal m.m. vid själverksamhet i småskaligt skogsbruk. 1996:5 Skogsvårdsorganisationens framtidsscenarier 1997:1 Sjövatten som indikator på markförsurning 1997:2 Naturvårdsutbildning (20 poäng) Hur gick det? 1997:3 IR-95 Flygbildsbaserad inventering av skogsskador i sydvästra Sverige 1995 1997:4 Den skogliga genbanken (Del 1 och Del 2) 1997:5 Miljeu96 Rådgivning. Rapport från utvärdering av miljeurådgivningen 1997:6 Effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring en litteraturstudie 1997:7 Målgruppsanalys 1997:8 Effekter av tungmetallnedfall på skogslevande landsnäckor (with English Summary: The impact on forest land snails by atmospheric deposition of heavy metals) 1997:9 GIS metodik för kartläggning av markförsurning En pilotstudie i Jönköpings län 1998:1 Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation 55

1998:2 Studier över skogsbruksåtgärdernas inverkan på snäckfaunans diversitet (with English summary: Studies on the impact by forestry on the mollusc fauna in commercially uses forests in Central Sweden 1998:3 Dalaskog - Pilotprojekt i landskapsanalys 1998:4 Användning av satellitdata hitta avverkad skog och uppskatta lövröjningsbehov 1998:5 Baskatjoner och aciditet i svensk skogsmark - tillstånd och förändringar 1998:6 Övervakning av biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet. With a summary in English: Monitoring of biodiversity in managed forests. 1998:7 Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper 1998:8 Omgivande skog och skogsbrukets betydelse för fiskfaunan i små skogsbäckar 1999:1 Miljökonsekvensbeskrivning av Skogsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram för kalkning och vitalisering 1999:2 Internationella konventioner och andra instrument som behandlar internationella skogsfrågor 1999:3 Målklassificering i Gröna skogsbruksplaner - betydelsen för produktion och ekonomi 1999:4 Scenarier och Analyser i SKA 99 - Förutsättningar 2000:1 Samordnade åtgärder mot försurning av mark och vatten - Underlagsdokument till Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000:2 Skogliga Konsekvens-Analyser 1999 - Skogens möjligheter på 2000-talet 2000:3 Ministerkonferens om skydd av Europas skogar - Resolutioner och deklarationer 2000:4 Skogsbruket i den lokala ekonomin 2000:5 Aska från biobränsle 2000:6 Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999 Beställning av Rapporter och Meddelanden Skogsvårdsstyrelsen i ditt län eller Skogsstyrelsen, Förlaget 551 83 JÖNKÖPING Telefon: 036 15 55 92 vx 036 15 56 00 fax 036 19 06 22 e-post: sksforlag.order@svo.se www.svo.se/forlag I Skogsstyrelsens författningssamling (SKSFS) publiceras myndighetens föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifterna är av tvingande natur. De allmänna råden är generella rekommendationer som anger hur någon kan eller bör handla i visst hänseende. I Skogsstyrelsens Meddelande-serie publiceras redogörelser, utredningar m.m. av officiell karaktär. Innehållet överensstämmer med myndighetens policy. I Skogsstyrelsens Rapport-serie publiceras redogörelser och utredningar m.m. för vars innehåll författaren/författarna själva ansvarar. Skogsstyrelsen publicerar dessutom fortlöpande: Foldrar, broschyrer, böcker m.m. inom skilda skogliga ämnesområden. Skogsstyrelsen är också utgivare av tidningen Skogseko. 56

Skogsskadeinventering av bok och ek har genomförts vid tre tillfällen, 1988, 1993 och 1999, i Skåne, Halland och Blekinge. Vid senaste inventeringen, 1999, inkluderades även delar av Jönköping- Kronobergs län i undersökningen. I denna rapport redovisas resultaten från senaste inventeringen, samt hur skadesituationen utvecklats jämfört med tidigare inventeringar i Sydsverige. Skogsstyrelsen 551 83 JÖNKÖPING 036-15 56 00