Pressrelease oktober 2012 Fri att publiceras under hela året, i bearbetat eller obearbetat skick. Bilder med fri publiceringsrätt under året i anslutning till artikeln, samt text, kan hämtas på www.monarda.se/cyl. Anv.namn: press, lösen: plant. Bildbyline: Lars Forslin, om inte annat anges här eller i bildens IPTC-data. Du som publicerar något utifrån detta material: skicka ett ex av tidningen eller en PDF på artikel, till min e- postadress, se längst ner det uppskattas mycket! Hälsningar Lars Forslin www.colour-your-life.se Colour Your Life är en PR-kampanj för växter från PPH (Plant Publicity Holland) som startade 2010. Målet med kampanjen är att öka intresset för trädgårdsväxter och att visa på växters nyttoaspekter för hälsa och livskvalitet. I Sverige löper kampanjen marsoktober varje år och sätter varje månad fokus på en utvald växt eller grupp av växter. På webbplatsen finns en pressavdelning där material fritt kan hämtas för publicering. Månadens växttema oktober 2012: vildvin, Parthenocissus Vildvin som vackrast om hösten Vildvin är otroligt användbara klätterväxter. Med sin växtkraft kan de klä in hela husfasader i grönska, även på flervåningshus. På en pergola eller lövtak är de givna, men de kan också användas till att täcka slänter eller klippväggar. Det naturligaste odlingssättet är kanske att låta dem klättra upp i större träd, där de blir till granna girlanger på höstkanten, för vildvinens höstfärger är enastående. Klätterväxter är fantastiskt användbara i trädgården. Med vildvin kan man utnyttja ytor som annars hade varit tomma och sterila och få dem att prunka! Husväggar är kanske det första man tänker på, men möjligheterna är många fler: murar, staket, plank, stuprör, räcken, lyktstolpar, vajrar, pergolor, uterum, tak, klippor, stenar och berghällar är några förslag som kanske kan stimulera fantasin. Och man behöver faktiskt inte stanna där; vildvin är faktiskt en utmärkt marktäckare och kan täcka in stora slänter med ganska få plantor, om marken är väl solbelyst. I skuggigare lägen täcks marken inte fullständigt, men vackra slingor ringlar sig dekorativt fram och på hösten ger de sig tillkänna med sina lysande orangeröda höstfärger. Ett användningsområde som man kanske inte tänker på är det naturligaste av alla: att låta vildvinet klättra upp i ett stort träd. Det är ju faktiskt så de växer i naturen i många fall. Vildvinen är väl rustade för den sortens växtsätt: de har förmåga att konkurrera med trädens rötter och de kan ta sig upp i trädkronor som är 30 meter höga! Växtkraften är med andra ord monumental. Det är inga problem för en vildvinsplanta att täcka in en fasad på ett 4-våningshus, något som för övrigt borde utnyttjas mycket mer. Tänk vilken skillnad i boendemiljö om fler hus av typen hyreshus/ flerfamiljshus Vildvin vackert på en pergola 1
Klättervildvin är synnerligen dekorativt på annars rätt tråkiga fasader på flerfamiljshus. Här på södersidan. dekorerades med några plantor vildvin! Eftersom plantorna blir nästan lika breda som höga om de får möjlighet, så är plantkostnaden försumbar. Det som tillkommer är endast arbete med att hålla fönstren fria från rankorna. Vill man täcka in stora ytor så bör man se till att rötterna har möjlighet att breda ut sig. Vill man begränsa vildvinets slutliga storlek så kan man tvärtom se till att plantera det i en avgränsad jordficka. Dekorativa draperier med hälsofördelar Vildvinen är friska, härdiga, förnöjsamma och lättodlade på alla sätt. Faktiskt något av de mest lättodlade och samtidigt mest dekorativa växer som finns. Inte att undra på att populariteten är stor. Även i stadens stenöken kan vildvinet slå rot vid en husfasad och ge den ett mjukare intryck. Ljuden i gatumiljön dämpas också effektivt av vildvinsklädda fasader. Vildvin är faktiskt också rena luftfiltren och borde förstås av den anledningen användas långt mer i städer, på hårt trafikerade gator. De skadliga partiklar som trafiken river upp från däck och asfalt fastnar på bladen och elimineras i stor utsträckning istället för att hamna i lungorna på folk där de kan orsaka otrevliga sjukdomar. Sammantaget är argumenten starka för vildvin i stadsmiljö. Något som är ytterst dekorativt hos vildvin är när de unga skotten hänger ned från pergolor och portaler. De bildar liksom draperier och ger riktig djungelkänsla. Ja, vildvin är ju definitionsmässigt lianer, alltså vedartade klängväxter. En uteplats med en pergola inklädd med vildvin blir en lummig oas där omgivningens störande buller och brus dämpas avsevärt. Svårare än så behöver det inte vara att skapa en lummig fristad i sin trädgård. Vackert hängande skottspets av vanligt vildvin 2
Imponerande rådhusvin där en planta klär in ett helt tiovåningshus på österväggen. Skadligt eller rentav nyttigt? Att vildvin är dekorativt på en husfasad i större eller mindre utsträckning är nog de flesta överens om. Men det råder delade meningar om huruvida vildvin kan skada husfasader. Somliga menar att vildvin kan skada till exempel puts, medan andra tvärtom hävdar att vildvin tvärtom skyddar husfasaden genom att den inte utsätts för regn, obarmhärtigt solsken och snabba temperaturförändringar. Det kan ju vara så att på den soliga sidan är det endast liten risk för skador, eftersom när solen ligger på så torkar eventuell fukt upp, medan på en norrsida, där man ofta har problem med algpåväxt om det är ett instängt läge, så kan vildvin försena upptorkning och förvärra algpåväxt. Den vackra höstfärgen visar sig främst på solsidan och det är väl ytterligare ett argument för att strunta i vildvin på skuggsidan. Sten- och tegelväggar är förmodligen det säkraste underlaget för vildvin; puts kan vara något känsligare även om det på en riktigt utförd puts inte ska vara några problem. För trä bör man kanske hålla sig till den soliga sidan men man får vara beredd på att stålborsta fasaden innan den ska målas om, vilket då i och för sig kan göras mer sällan eftersom vildvinet skyddar färgen mot solljus som bryter ner den. Vissa sorter av vildvin är självklättrande och det är dessa man ser klättra direkt på husfasaden. Deras klängen har i änden en liten häftplatta som utvecklas när klänget kommer i kontakt med ett lämpligt underlag. Då växer plattan fram och utsöndrar lite kalklösning (krita) som när den torkar sitter ordentligt fast i underlaget. Vill man avlägsna vildvin som sitter mycket fast och man är rädd att puts ska ramla av väggen, så kan man kapa rankorna ett år innan det är dags Här syns rådhusvinets taktegellagda bladstruktur väl. Regn kommer aldrig åt själva fasaden. 3
Vildvin (här rådhusvin) bildar med tiden grova stockar. Här har koltrasten utnyttjat den för att bygga ett bo i hörnet. att ta ner dem. Då hinner klängena brytas ner en del och lossnar lättare från väggen. Själva sugskivorna blir dock i stor utsträckning kvar. För den som oroar sig eller om man inte vill ha besvär med borstning eller blästring av vägg som ska målas om så kan lösningen vara att sätta en spaljé över väggen och så plantera den art av vildvin som inte är självklättrande (se nedan). Vanligt vildvin klättrar enbart med sina klängen och håller sig därför till spaljén man tillhandahåller. Odling och skötsel Vildvin är förnöjsamt eftersom det har utvecklats till att klara konkurrens från träd och andra växter. Som skogsväxt så gillar det förstås mullrik jord och ska vildvinet bli riktigt stort så får det inte stå alltför torrt och magert. Men det är alltså en växt som tar för sig och man behöver sälla krusa ett vildvin. Möjligen kan det bli problem om man har en väldigt god dränering utanpå en källarvåning. Då bör man inte plantera vildvinet för nära väggen, utan en bit ut, kanske lite skuggad av en buske, och sedan får plantan istället ringla en bit på marken eller leds upp till fasaden via en stör. Vildvin är i princip skötselfritt. Det är som sagt duktigt på att klara sig självt och om det växer på till exempel ett staket så kan det bara växa vidare år efter år. Växer det på en husfasad så får man vara beredd att klippa det runt fönstren åtminstone en gång per sommar; vildvinet kan toppas så ofta man önskar. Man kan också behöva begränsa höjdtillväxten om man inte vill ha upp det på taket. Vildvin är ju vedartat och bildar efterhand armstjocka stammar. Men det är inget som hindrar att man klipper ner det varje år om man vill. Då når det kanske 3 4 meter varje Vanligt vildvin ägnar sig väl åt att klä in ett staket. 4
Vanligt vildvin ägnar sig väl åt att klä in mindre strukturer som till exempel portaler, valvbågar, pergolor, lusthus och liknande. 5
Vildvin kan absolut användas som marktäckare och detta med stor framgång. Här klättervildvin i en rondell i Göteborgstrakten. Eftersom det är självklättrande så tar det sig upp på de släta lönnstammarna. år, vilket kan vara lagom på ett enplanshus. Då får man inga stockar, förutom vid basen där skotten går ut varje år. Om man planerar att beskära vildvinet årligen så bör man sätta plantorna tätare, kanske varannan meter, för att de ska täcka väggen. Om det får växa fritt på ett stort hus kan det räcka med en planta på 10 meter för att få full täckning. Men sätter man dem tätare så täcker de förstås fortare. Arter och sorter Här är det ganska enkelt. Det finns tre arter av vildvin och några namnsorter. Vanligt vildvin eller jungfruvin, Parthenocissus vitacea (inserta). Detta är arten som inte är självklättrande på släta ytor och kanske är den något ovanligare i handeln. Den är emellertid en lämplig art i sammanhang där man inte vill ha alltför kraftig växt som till exempel ett uterum som ska ges en utvändig grönska och man kan ge klängena något att fästa på, som klena ribbor eller nät. Även lämplig för att klättra i större buskar och mindre träd samt som marktäckare och till att klä in staket och plank. Bladen är stora och karaktärisktiskt 5-delade ända in till bladstjälken. Plantan ger ett frodigt intryck. I likhet med följande arter utbildar den i goda lägen klasar med vackert blåröda och daggiga druvor som dock inte är ätliga annat än för fåglar. Vanligt vildvin som släppts upp i en blågran. På hösten blir effekten stor och det hela liknar en julgran med girlanger. 6
På trähus kan det vara säkrast att ha vildvinet på väl ventilerade ställen som söderväggar och verandor etc. 7
Klättervildvin, Parthenocissus quinquefolia (fembladig, har femdelade blad). Härstammar i likhet med förra arten från östra Nordamerika där den växer i lövskogar där den klättrar upp i stora träd (heter på engelska Virginia creeper). Förutom häftskivorna är den mycket lik vanligt vildvin, men den växer kraftigare och kan alltså klättra åtskilliga våningar upp på en husfasad med hjälp av sina häftskivor. Känd från odling i Paris redan 1620. Sorten Engelmannii är den allra vanligaste och har lite mindre blad än arten, klättrar högt och har fin höstfärg. En ny sort är Troki eller Red Wall, som ska ha ännu bättre höstfärg. Härdigheten brukar anges till zon 4 men erfarenheten visar att zon 5 inte är några problem och troligen kan den även fungera i zon 6 i söderlägen. Vanligt vildvin brukar anses något härdigare. Ovan: Klättervildvin lämpar sig utmärkt för att täcka fasader, men även klippväggar och större stenar. Nedan: Närbild på hur de självhäftande klängena kan fästa på sten. Rådhusvin, Parthenocissus tricuspidata, är kanske den elegantaste arten och den som man ofta ser på lite finare byggnader. I USA kallas arten Boston ivy vilket antyder att den är vanlig på många fina universitetsbyggnader där. Som det vetenskapliga namnet anger har bladen tre spetsar, de är dock inte delade ända in utan handflikiga, ungefär som lönnblad. Arten kommer från Kina och Japan och kom till Europa 1862 och har fått stor spridning tack vare det självklättrande och vackra regelbundna växtsättet där de mörkt gröna och glänsande bladen liksom blir taktegellagda och skapar stora enhetliga ytor på husväggar. Mycket fina höstfärger och även de unga bladen som växer fram under sommaren har en orangegul färg. Lite mindre härdig; brukar anges till zon 3 men det finns 8
Rådhusvin med sina typiska tredelade blad. Sommarfärgen är grön medan höstfärgen är flammande gulorange. Det finns även sorter som är rödaktiga hela växtsäsongen. Klättervilvin (överst) och vanligt vildvin (nedan) är mycket lika varandra. Det enda som skiljer är i princip att klättervildvinet klättrar på släta ytor. fina exempel från zon 4 där den också kan rekommenderas, åtminstone på söderväggar. Av rådhusvin finns några fler sorter, men den vanligaste i handeln är Veitchii vilken är en ungdomsform som blir lägre (8 10 m) än den rena arten, som kan bli mycket storvuxen, 25 30 m. Purpurea är ett urval från Veitchii och lik denna förutom i bladfärgen som är rödaktig hela växtsäsongen och som får höstfärger några veckor tidigare än andra sorter. Gloire de Boskoop är storvuxen med stora blad som också är rödbruna hela säsongen. Text: Lars Forslin 9
Fler bilder på vildvin Klättervildvin på träd Klättervildvin på träd Klättervildvin på fasad 10
Klättervildvin på fasader 11
Klättervildvin på fasader 12
Rådhusvin på fasader 13
Vanligt vildvin med bär samt klängande på räcken och staket. 14
Nedan: Klättervildvin på mark och på bergvägg.. På en altan eller uterum i söderläge blir det lätt alltför soligt och hett. Här kan vildvin i form av ett lövtak ge en behaglig skugga. Här lämpar sig vanligt vildvin bäst och här har man satt grovt hönsnät på insidan för att ge fäste åt klängena. Altanfoton: Katarina Hansson 15
Vanligt vildvin på pergola 16