Rolf Jacobson jubileer i 125-års jubileet Karlsötrafiken och öns guidade turer fyller 80 år i år M/k Carlsö, karlsökuttern. Efter att ha varit i trafik 1925 61 såldes hon till en privatägare. Här är hon på återbesök i Norderhamn sommaren 1974, med sin efterföljare på väg in. Foto: Johan Lundberg 4
Från jaktklubb till naturturism Under Karlsöklubbens pionjärtid var möjligheterna till inkomster små. Försäljning av ejderdun gav inte så mycket som väntat, försäljning av skjutna harar ibland lite mer. Ekonomin hölls uppe genom försäljning av aktier. Till en ö måste man färdas med båt. Närmaste angöringspunkt från det gotländska storlandet var fiskeläget Kronvalds på Ekstakusten. Lite större hamn fanns i Djupvik, en ännu större i Klintehamn, men med längre avstånd till ön. Man seglade/rodde ut till ön och vädret avgjorde hur lång tid resan skulle ta. Så småningom kom de första motorbåtarna. Under 1890-talet och 1900- talets första årtionden arrangerades ibland lustturer med större fartyg till Stora Carlsö de första ansatserna till turism. Fiskebåtar ombesörjde enstaka transport av mindre sällskap, men någon regelbunden trafik fanns inte. Om karlsöklubbens grundare Willy Wöhler (1848-1927) hade möjlighet ställde han själv upp som engagerad guide för de ännu fåtaliga besökarna. Det är i år 80 år sedan Stora Karlsö fick en regelbunden passagerartrafik. År 1925 utgjorde början till en ny epok. Orsaken var att myndigheterna från detta år ställde större Fortsätter på sidan 6 Foto: Anders Lundholm M/f Stora Karlsö i trafik 1962 1999, här prydd med flaggspel vid ankomsten till Norderhamn midsommarafton 1964. 5
fortsättning från sidan 5. krav på passagerarbefordran till sjöss. Trafiken fick endast upprätthållas med däckad kutter försedd med räddningsutrustning. Vid bolagsstämman 1924 hade styrelseledamoten, konsul Carl Emil Ekman, tilllika vd i Ångfartygsaktiebolaget Gotland, erbjudit sig att ställa lämplig motorkutter till disposition för Karlsöklubben, som på detta sätt, utan egna kostnader, skulle få välkomna inkomster i form av landstigningsavgifter. Reguljär trafik börjar Erbjudandet antogs naturligt nog enhälligt, och lagom till säsongen 1925 kunde motorkuttern Carlsö sättas i trafik Dess ursprungliga namn var Frem, byggd 1918 i Saksköbing, Danmark. Med sina 15 bruttoregisterton och 49 hästkrafters tändkulemotor kunde m/k Carlsö transportera upp till 70 passagerare i taget. Sjöresan mellan Klintehamn och Stora Karlsö tog ca 80 minuter och gjordes vanligen en gång dagligen, vid behov dock dubbelturer. I lugnt väder ett trevligt preludium till rundvandringen på ön, men mindre angenämt under kuling, då passagerarna ofta blev vattenstänkta och fler än en fick prova sjösjukans alla kval. M/k Carlsö, ofta Karlsökuttern kallad, blev en trafikens trotjänare och var i drift fram till 1960-talets början. Godkända mindre fiskebåtar liksom enstaka turistresor med någon av Ångfartygsbolagets stora båtar direkt från Visby, kompletterade m/k Carlsös reguljärtrafik. Krigsårens bränsleransonering 1940 45 tvingade dock trafiken att ligga nere. För att då ta sig till och från ön fick man försöka ackordera om skjuts med fiskebåtar som skulle fiska vid ön. 6 Att Ångfartygsaktiebolaget Gotland, Gotlandsbolaget engagerade sig i karlsötrafiken skall inte ses enbart som en vänlig gest mot Karlsöklubben utan var ett led i en medveten strävan att skapa turistmål för den efter första världskriget växande gotlandsturismen. Det räckte inte att bara transportera besökare till Gotland, det måste också till logimöjligheter och attraktiva utflyktsmål. Gotlandsbolaget byggde ungefär samtidigt det för sin tid fashionabla Snäckgärdsbadens hotell norr om Visby och Badrestaurangen vid Fårös finaste sandstrand Sudersand. Bengt Bergs bok om Stora Karlsö hade kommit ut 1915 och i flera upplagor väckt stort intresse för ön Turismen blev den nya och stabila inkomst som Karlsöklubbens ekonomi såväl behövde. Under perioden 1925-30 torde årligen 3 000 3 500 besökare ha landstigit på ön. För perioden 1933 39 noteras ett medeltal på 4 678 personer per år. Som åretomboende vaktare anställdes 1919 Karlsö-Kalle K.P. Karlsson, verksam till 1931. Med honom grundlades rutinen att alla besökare skulle gå en guidad rundvandring på ön. Han efterträddes av den nitiske inspektor Josef Nordström 1933 47. Eget rederi och modernt passagerarfartyg Inför säsongen 1960 ville Ångfartygs AB Gotland avveckla Karlsötrafiken. Karlsöklubben beslöt överta den ekonomiskt livsviktiga verksamheten, men då det inte var förenligt med bolagsordningen att driva rederirörelse bildades Rederiaktiebolaget Grisslan, med samma styrelse som moderbolaget. Man köpte m/k Carlsö och körde båten i sin nya egna regi 1960 och 1961. Till säsongen 1962 kunde ett beställt och nyinköpt modernt fartyg med namnet Stora
Karlsö sättas in. Den nya båten var byggd av lättmetall, 27 m lång och tog 127 passagerare. Med sina 17 knop gjorde den resan Klintehamn-Stora Karlsö 45 min. Första året körde man Visby-Klintehamn-Stora Karlsö, men Visby-avgången blev ingen succé och lades ner. Avgångstiderna från Klintehamn var under många år kl. 9.00 och 11.00, med returfärd kl. 14.30 och 16.30. Även denna båt blev en trotjänare som stod för så gott som all trafik till och med juni 1999. De första åren biträddes hon av enstaka fiskebåtar, men de försvann nästan helt 1966. För många av dagens karlsövänner är det denna båt, länge ljusgul men sedermera vitmålad, som både symboliserade och utgjorde karlsötrafiken. Färgstarka och mångåriga profiler i skepparrollen var i turordning Hans Lindgren och George Andreff. Att bedriva rederirörelse, anställa sjöfolk, underhålla båt m.m. blev en relativt stor arbetsbörda för den ideellt arbetande styrelsen. Från 1979 hyrdes därför båten ut till professionell befraktare. Från denna säsong var det Lars Ljung, Valleviken som chartrade båttrafiken och svarade för anställning av besättning. Skeppare 1988 var Christer Gabrielsson. Tillsammans med sin hustru Britta i biljettbokningen övertog de Karlsötrafiken 1989 och skötte den elva säsonger t.o.m. 1999. båten krävde efter hand, under 1980- och 90-talet, allt större och dyrare reparationer. En nyemission av Stora Karlsö-aktier 1994 finansierade ett motorbyte. Så inträffade samma höst Estonia-katastrofen. Kraven på säkerhet för passagerarfartyg skärptes och EU utarbetade nya regler. Att bygga om båten för att klara de nya säkerhetskraven ansågs inte rimligt. Bl.a. måste förbindelsen mellan styrhytt och passagerarutrymme kunna stängas helt och ha skilda utgångar. Med tungt hjärta tvingades styrelsen konstatera att det inte fanns någon annan utväg än att skaffa ett annat fartyg. Valet blev att beställa ett nybygge, finansierat genom banklån och ytterligare en nyemission. Det nya fartyget Stora Karlsö, med lite högre och skarpare profil än sin föregångare, anlände till sin hemmahamn 3 juli 1999 en stor dag! I ett nytt koncept skulle båten trafikera Böda på Öland under veckohelgerna, förutom dagliga turer från Visby och Klintehamn. Den nya båten var snabbare och klarade sträckan Klintehamn-Stora Karlsö på 25 minuter. Men varken den optimistiska tidtabellen eller passagerarunderlaget visade sig hålla för långlinjerna. Året därpå, 2000, lades Visby-linjen ner, 2001 även Böda. Klintehamn är och förblir den enda och bästa avgångshamnen för karlsötrafiken. Sedan 1925 har vår ö sålunda haft dagliga, reguljära förbindelser under turistsäsong, vilket sedan 1963 omfattar ca 1 maj 31 aug. En grov överslagsberäkning visar att på tre kölar m/k Carlsö, m/f Stora Karlsö och m/f Stora Karlsö har under 80 år fraktats inemot 800 000 besökare till och från Stora Karlsö. Pionjärverksamhet med guidade turer sedan 80 år I och med att reguljärtrafiken startade 1925 inleddes en pionjärgärning i svensk naturinformation: att visa natur med guidade rundvandringar. Naturinformation kan förmedlas på olika sätt, oftast genom skyltar, ibland med foldrar och broschyrer. Information genom en kunnig, engagerad och pedagogisk guide anses ge den överlägset bästa informationen. Fortsätter på sidan 8 7
fortsättning från sidan 5. Guiden kan anpassa sig till besöksgruppens kunskapsnivå och önskemål, ge en personlig utformning av sitt budskap, och kan till skillnad från de andra metoderna svara på frågor. Vi kan därför utan överdrift säga att Karlsöklubben i Sverige kommit att bilda skola för denna form av naturinformation, som i senare tid kommit att tillämpas på allt fler håll i landet. Hundratalet unga människor har fostras in i vår guideverksamhet och förmedlat naturupplevelser till tusentals uppskattande besökare. Och många av guiderna bär med sig en livslång kärlek till Stora Karlsö. Textunderlaget är delvis hämtat och stundom saxat ur följande: Christiansen, Allan 1980: Tiden 1925 1959. I: Stora Karlsö 1880 1980. En minnesskrift med anledning av Karlsö Jagt- & Djurskyddsförenings AB. Karlstad. Jacobson, Rolf & Larje, Rita 2005: Nedslag i Karlsöklubbens historia 1980 2005. I: Stora Karlsö människor, verksamheter och händelser kring en ö. Uddevalla. Nilsson, Bertil 1980: Två decennier 1960 1980. I: Stora Karlsö 1880 1980. En minnesskrift med anledning av Karlsö Jagt- & Djurskyddsförenings AB. Karlstad. Nya m/f Stora Karlsö i Norderhamn maj 2000. Observera texten Stora Karlsö Klintehamn Öland! Foto: Rita Larje 8