INNEHÅLLSFÖRTECKNING Kapitel Sida Inledning 2 Sammanfattning 2 Metoder- avgränsning och upplägg av rapporten 4 Kort allmän beskrivning 5 Riksdagens miljömål och EU:s ramdirektiv för vatten 5 Sammanslutningar för fiskevården och nyttjande av fisket 6 Tillstånd mm 7 Kraftverks- och regleringsdammar 7 Dikningsföretag och sjösänkningar 10 Vattenvårdsproblem 12 Ål och kräftor; prioritering och ställningstagande 13 De olika delavrinningsområdena 14 Övre delen av Valboån ner till Önne vid Järbo 14 Valboån (från Önne ner till Ellenösjön) 15 Ellenösjön- Östersjön 17 Faktaruta reducering av mörtfiskbeståndet och teorin bakom 19 Viksjön- Vassbotten 20 Vågsätersbäcken med Trästickelnsjöarna, Byrevattnet m fl sjöar 21 Surnåsbäcken med Holmevattnet och Holmesjön m fl sjöar 22 Håmulebäcken, Smedserudsbäcken, Stenebybäcken och Rölanda/Grimåsälven 23 Bäck från Stora Råvattnet mfl 23 Ljusebråtenbäcken 24 Svingån med Svinesjön 24 Säterbäcken 25 Ragnerudssjön med Julan 25 Lillån med Hålevattnet, Nyckelvattnet m fl sjöar inkl Fällälvens avrinningsområde 26 Ödeborgsfjället 27 Svartebäck 27 Madbråtsbäcken 28 Lerån 28 Häråns avrinningsområde 29 Bandanebäckens avrinningsområde med Hillingsätersjön 30 Övriga mindre avrinningsområden 31 Faktarutor Råd och rekommendationer för vidareutveckling av nyetablerade kräftbestånd 31 Öringens biologi och biotopvård 33 Litteraturförteckning 35 1
Inledning Färgelanda kommun har gett Thorsson & Åberg Miljö och vattenvård AB i uppdrag att ta fram en övergripande fiskevårdsplan för Valboåns vattensystem. Fiskevårdsplanen innefattar hela Valboåns avrinningsområde med en nedre gräns vid Björrid damm i Munkedalsälven. Uppdraget har bestått av följande delmoment: - Göra en statusbeskrivning av befintliga och potentiella bestånd av fisk och kräftor, efter insamling av uppgifter från olika instanser - Upprätta en övergripande fiskevårdsplan för Valboån med en nedre avgränsning vid Björrid damm - Planen skall leda till en allmänt hållen åtgärdsstrategi innehållande prioriteringar av åtgärderna; någon eller några åtgärder skall konkretiseras och skall kunna utgöra exempel på hur genomförande kan gå till Prioriteringen har gjorts så att kapitlet om försurning och kalkning hållits relativt kort, då detta område är väl känt avseende problemområden och åtgärder. I fiskevårdsplanen har ej ingått att belysa områdena ekonomi och förvaltning. Inom ramen för det tidigare Örekilsälvsprojektet (EU 5B-projekt) togs en fiskevårdsplan fram för vandringsfiskarna lax, öring och ål för Munkedalsälven upp till Björrid damm, Örekilsälven upp till kvarndammen vid Torpfors, Hajumsälven upp till Lersjön, och Töftedalsån upp till kvarnfallet vid Kasene (Hushållningssällskapet 2000). I och med att fiskevårdsplanen för Valboån nu tagits fram innefattas merparten av Örekilsälvens avrinningsområde av en övergripande fiskevårdsplan. För att få bilden komplett bör fiskevårdsplaneringen främst kompletteras med Lerdalsälven, Vrångsjö- Strandsjösystemet och Örekilsälvens övre del. Rådanesjön, Långhalmen mfl sjöar i sydöstra delen av Färgelanda kommun tillhör Dalbergså vattensystem och innefattas därför inte av denna planering. Sammanfattning Den övergripande fiskevårdsplanen för Valboån omfattar hela avrinningsområdet med en nedre gräns vid Björrid damms utlopp i Munkedalsälven. Fiskbestånden i Valboåns vattensystem påverkas huvudsakligen av: - vattenkvalitet - dikningar - dammar Valboåns vattensystem kan indelas i två huvudkaraktärer. Den ena karaktären är tillrinningarna från de stora skogsområdena Kroppefjäll och Herrestadsfjället. Dessa tillrinningar är näringsfattiga och försurningsbelastade. Försurningen har orsakat stora skador på fisk- och kräftbestånden. Omfattande kalkningar av dessa avrinningsområden motverkar försurningens skadeverkningar och har i delar lett till att en återhämtning skett av fiskbestånden. Den andra huvudkaraktären är Valboån med tillrinningarna och sjöarna i jordbruksområdena, främst i Valbodalen. Dessa vattendrag och sjöar har i det närmaste en motsatt karaktär jämfört 2
med tillrinningarna från Kroppefjäll och Herrestadsfjället. Vattendragen och sjöarna i har i regel en god motståndskraft mot försurning, men är i stället kraftigt belastade av läckage av fosfor och kväve framförallt från åkermark. Omfattande dikningar framförallt av jordbruksmark, men även av skogsmark har förstört många värdefulla kräft- och fiskbiotoper, samtidigt som de lett till en försämring av vattenkvalitén. De omfattande dikningarna har kraftigt påskyndat vattnets hastighet genom landskapet och därmed har stor del av vattnets egen självrenande förmåga satts ur spel. Transporten av sediment är naturligt hög i Valbodalen pga lätteroderade jordar, men erosion och partikeltransport har kraftigt ökat och påskyndats genom dikningarna i området. Partikeltransport och näringsläckage ökar också genom att stora arealer åkermark inte är vegetationstäckta under perioden höst-vår. Valboåns vattensystem är kraftigt utbyggt och reglerat främst genom kraftverksdammar. Minst 24 dammar finns i området. Tätast med dammar finns det i Valboåns huvudfåra; minst 7 st och i Lillåns avrinningsområde öster om Färgelanda, 7 st. Dammarna innebär att fiskvandringen hindrats och att genetiska barriärer uppstått. Bestämmelserna för regleringsdammarna tar liten eller ingen hänsyn till fisket. Bestämmelser om minimitappningar, samt hur regleringarna skall ta hänsyn till biologin saknas. Likaså saknas bestämmelser om fiskvägar och ålyngelledare. Tidigare var Valboån med dess tillrinningar känt för sin rika tillgång på flodkräftor, men idag återstår bara spillror av dessa bestånd. Kräftpest i Valboåns nedre delar, porslinssjuka på kräftor, dikningar och försämrad vattenkvalitét är de viktigaste orsakerna till kräftans tillbakagång. Öring har tidigare förekommit i betydligt större omfattning i Valboåns vattensystem framförallt i de tillrinnande bäckarna från Kroppefjäll och även i sjöarna på Kroppefjäll. Öring har även förekommit i större utsträckning i Valboåns övre delar och troligtvis längre tillbaka, även i Viksjöns tillrinningar. Även öringbestånden har gått starkt tillbaka, främst pga försämrad vattenkvalitét. Sjöarna Ellenösjön, Östersjön och Viksjön är starkt påverkade av övergödning. Sjöarna har därför genomgått en förändring mot ökad grumlighet, försämrat siktdjup och försämrade syreförhållanden och ett ökat antal algblomningar. Även fisksamhällena har genomgått en förändring. En förskjutning har ägt rum från ett rovfiskdominerat fisksamhälle med starka stammar av abborre och gädda mot ett mörtfiskdominerat fisksamhälle med många småvuxna individer av framförallt mört och braxen. Gösen är den rovfisk som trivs bäst i denna typ av grunda och näringsrika sjöar och gösbeståndet är också starkt i dessa sjöar. Den stora miljöpåverkan till trots erbjuder flera av avrinningsområdets sjöar och vattendrag fina möjligheter för fiske. Framförallt är fisket i de kalkade sjöarna på Kroppefjäll och Herrestadsfjället och sjöarna Ellenösjön, Östersjön och Viksjön uppskattade sportfiskevatten. Till stora delar går det att sätta likhetstecken mellan fiskevård och vattenvård inom Valboåns avrinningsområde. Många av de fiskevårdande åtgärder som föreslås i denna rapport syftar till en förbättrad vattenkvalitet. På motsvarande sätt syftar de vattenvårdande åtgärderna till förbättrade fiskbestånd och ett förbättrat fiske. Vattenvård utgör en förutsättning för fiskevård precis som fiskevård utgör förutsättning för vattenvård. Samhället har idag högt ställda miljömål. Riksdagen har fastställt miljömål bl. a om vattenkvalitet och biologisk mångfald som skall vara uppfyllda inom en generation. EU:s vattendirektiv sätter ribban ännu högre; en god ekologisk status skall vara uppnådd redan år 2015. För att dessa mål skall kunna uppfyllas krävs ett omfattande miljöarbete. 3
I Valboåns avrinningsområde har mycket positivt vattenvårdsarbete utförts inom jordbruk och enskilda och kommunala avlopp. I Valboåns avrinningsområde är dock ett fortsatt och intensifierat vattenvårdsarbete av avgörande betydelse för restaurering och utveckling av fiskoch kräftbestånden. Vattenvårdsarbetet måste leda till markant minskning av läckage av näringsämnen främst från åkermark och erosionen måste markant minska inom avrinningsområdet, liksom de snabba vattenståndsfluktuationerna. Vattnets uppehållstid i landskapet måste öka så att vattnets självrenande förmåga tas till vara. Omfattande dikningar har även utförts inom skogsmark. Skogsdikningarna måste ses över och åtgärdas så att dess negativa effekter för vattenkvalité och påverkan på fisk och andra vattenlevande organismer kan minskas. Effektiva och konkreta vattenvårdsåtgärder är att skyddszoner vid alla vattendrag och diken måste bli obligatoriska samtidigt som förstörda och utdikade våtmarker restaureras och fler våtmarker anläggs. Andelen vinterbevuxen åkermark måste öka markant och villkoren för dikningsföretagen måste gås igenom och ändras så att fiske och vattenvårdsintressena viktas in i bestämmelserna. Underhållsskyldigheten av dikningsföretagen skall kunna gå att avveckla och dikningsföretag skall gå att avlysa. Där dikningsföretag ligger är fiskevård och restaurering av kräft- och fiskbestånd i stort sett meningslöst. Prioriteringen av fiskevården med återetablerande av fisk- och kräftbestånd kanaliseras till områden som inte omfattas av dikningsföretag. Detta innebär för flodkräftans del; Valboåns övre delar, tillrinnande sjöar och vattendrag från Kroppefjäll och Herrestadsfjället. Där villkoren kan ändras för dikningsföretagen bör ett restaureringsarbete avseende fisk och kräftor ges samma prioritet som övriga prioriterade områden. Regleringsdammarna i Valbons vattensystem gås igenom och målsättningen skall vara att villkoren ändras så att fiskpassage skapas vid alla av människan anlagda hinder, att regleringen sker på ett sätt som inte skadar biologiska värden och att en minimitappning fastställs. Konkreta insatser för flodkräfta sätts in och prioriteras till Valboåns övre delar och i tillrinnande sjöar och vattendrag från Kroppefjäll. Restaurering av öringbestånden prioriteras till Valboåns övre delar, tillrinnande sjöar och vattendrag på Herrestadsfjället och Kroppefjäll Fiske- och vattenvårdsarbetet är ett långsiktigt arbete och det tar oftast tid innan märkbara resultat uppnås. Fiske- och vattenvårdsarbetet leder dock till att nya värden skapas. Om åtgärderna i fiskevårdsplanen för Valboån genomförs kommer man också att ha goda möjligheter att klara uppsatta nationella och internationella miljömål. Valboåns vattensystem erbjuder i grunden fantastiska möjligheter för fiske och fiskevård, men det är mycket arbete som återstår. Arbetet kommer dock att ge en stor återbäring. Metoder- avgränsning och upplägg av rapporten Uppdraget har innefattat en omfattande genomgång av rapporter, databaser och utredningar avseende Valboåns vattensystem, samt utförda nätfisken och elfisken. Författarna har god kännedom om området, vilket också arbetats in i rapporten. Statusbeskrivningen har hållits kort och rapporten är åtgärdsinriktad. De viktigaste och verkningsfullaste åtgärderna har beskrivits. Detaljbeskrivningar om ex biotopvård för vissa bäckavsnitt ligger utanför detta uppdrag. En mer detaljerad beskrivning bör senare tas fram för respektive delavrinningsområde i samband med detaljprojektering och genomförande. Vi 4
har valt att inte närmare redovisa resultat från de provfisken och vattenprover som utförts i avrinningsområdet utan att, om så varit relevant, redovisa uppgifterna kortfattat i text. Rapporten inleds med flera kapitel som är generella för hela avrinningsområdet och till delar relevanta för alla delavrinningsområden. Dessa kapitel behandlar främst vattenvård, dikningar, miljömål, vattendomar och dammar. Efter dessa inledande kapitel följer så en indelning i delavrinningsområden. Avrinningsområdet har delats in i 19 delavrinningsområden och ett område för övriga mindre avrinningsområden. Under respektive delavrinningsområde finns en statusbeskrivning och övergripande åtgärdsförslag. Tre särskilda faktarutor finns i rapporten. Dessa behandlar Mörtfiskreduktion och teorin bakom, Råd och rekommendationer för vidareutveckling av nyetablerade kräftbestånd och Öringens biologi- modern biotopvård. Kort allmän beskrivning Valboån har sin upprinnelse i de södra delarna Bengtsfors kommun. Ån rinner sedan genom den jordbruksdominerade Valbodalen för att sedan mynna i Ellenösjön. Valboån rinner därefter ned i Viksjön för att därefter övergå i Munkedalsälven. Munkedalsälven rinner samman med Örekilsälven ca 5 km uppströms dess utlopp i Gullmarsfjorden. Generellt är Valboån, med de västliga tillflödena starkt påverkad av jordbruk. Huvudfåran och dess tillrinningar är mestadels lugnflytande. Näringshalterna är höga och erosionen/grumlingen stor. Buffringen mot försurning är i dessa delar god. De övre delarna av Valboån och tillrinningarna från Kroppefjäll är i stället näringsfattiga med klarare vatten. I dessa delar förekommer försurningsproblem som åtgärdas genom kalkning av sjöar och våtmarker. Flera sjöar på Kroppefjäll erbjuder ett fint fiske. Valboån med tillflöden har tidigare haft mycket starka bestånd av flodkräfta. Dessa har minskat kraftigt eller helt försvunnit under de senaste decennierna. Valboåns näringsrika och grumliga vatten påverkar starkt vattnet i sjöarna Ellenösjön- Östersjön och Viksjön. Dessa sjöar är mycket fiskrika och erbjuder ett givande fiske bl.a efter gös. Viksjöns södra tillrinningar på Herrestadsfjället består liksom Kroppefjäll av en skogklädd bergplatå med många sjöar. Flera av sjöarna är upplåtna för fiske. Riksdagens miljömål och EU:s ramdirektiv för vatten Idag finns det högt uppställda mål både med avseende på vattenkvalitét och på ekologi och fiskbestånd. Riksdagen har fastställt 15 miljökvalitetsmål som skall uppfyllas. Flera av miljömålen berör Valboåns avrinningsområde. Ett av de 15 miljömålen är Levande sjöar och vattendrag. Portalen i detta miljömål är: Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt om förutsättningarna för friluftsliv värnas. Ett annat miljökvalitetsmål som i högsta grad berör Valboåns avrinningsområde är Ingen övergödning. Huvudportalen i detta miljömål är: Halterna av gödande ämnen i mark och 5
vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning är av avgörande betydelse för de övre delarna av Valboån och flertalet av Valboåns tillrinningar. I miljömålet Bara naturlig försurning slås fast att: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Dessutom finns miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Detta miljökvalitetsmål är också i högsta grad relevant för området då vattnet från Valboåns avrinningsområde påverkar Gullmarsfjordens vatten. Miljömålen skall vara uppfyllda inom en generation. Vidare trädde EU: s vattendirektiv (EU:s ramdirektiv för vatten) i kraft år 2000. I ramdirektivet tas ett samlat grepp om vattenfrågorna. Syftet är att se till att en god ekologisk vattenstatus uppnås och bibehålls inom unionen. I direktivet fastslås att sjöar och vattendrag skall ha en god ekologisk status senast år 2015. Riksdagens miljökvalitetsmål och EU: s vattendirektiv förpliktigar och det är frågan om vad vi skall uppnå, inte vad vi bör uppnå. Med tanke på den relativt sett korta tid som står till buds innebär det att det arbete som påbörjats med vatten- och fiskevård måste intensifieras och utökas. Sammanslutningar för fiskevården och nyttjande av fisket Denna fiskevårdsplan innefattar endast övergripande fiske- och vattenvård. Uppdraget har inte omfattat ekonomiska och förvaltningsmässiga aspekter. Ekonomi och förvaltning är dock mycket viktiga delar av fiskevården. Många av sjöarna och även delar av vattendragen erbjuder goda möjligheter för fiske och rekreation och detta med den status och artsammansättning som finns idag. Många av sjöarna inom avrinningsområdet skulle kunna nyttjas mycket mer. Det är därför viktigt för fiskevården, men även ur sociala och ekonomiska aspekter, att aktivt jobba med befintliga föreningar och sammanslutningar och även verka för att nya kommer till. Inom Valboåns avrinningsområde ner till Björrid damm finns 7 fiskevårdsområdesföreningar. Dessa är: Södra Järbos FVO; förvaltar fisket i Valboåns huvudfåra på sträckan Hult- Järbo Stom Högsäters FVO; förvaltar fisket i Valboåns huvudfåra på sträckan Sandåker- Bråsäter till Leråns utlopp Ragnerudssjön FVO; förvaltar fisket i Ragnerudssjön inkl delarna Gålsjön och Bergsjön Härsjöns FVO; förvaltar fisket i Härsjön Ellenösjön- Östersjöns FVO; förvaltar fisket i Ellenösjön och Östersjön Viksjöns FVO; förvaltar fisket i Viksjön och Kikerudssjön samt i Valboån från Viksjön upp till Ellenösjöns utlopp ner till utloppet av Vassbotten Trästickelnsjöarnas FVO; förvaltar fisket i Trästickelnsjöarna med Byrevattnet och Mjövattensjön De vatten som förvaltas av fiskevårdsområdesföreningar redovisas på kartbilaga. Markägarna och även andra närboende skall engageras och involveras i fiskevårdsarbetet. Formen fiskevårdsområdesförening är den mest anpassade sammanslutningen för fiskevård, men även lösare former som vattenvårdsgrupper eller dylikt kan vara en mycket värdefull part och aktör i detta sammanhang. 6
Tillstånd mm I utredningen tas flera genomgripande åtgärdsförslag upp och det är viktigt att vara medveten om att flera av åtgärderna kräver prövning i miljödomstol. I vissa enklare fall kan det räcka med samråd med Länsstyrelsen. En överenskommelse och en kontakt med markägarna och fiskerättsägarna krävs alltid. Kraftverks- och regleringsdammar I Valboåns vattensystem har vi hittat 26 dammar som i huvudsak är anlagda för kraftverksändamål. Dessa är: Valboån Damm Läge; x-koordinat Läge; y-koordinat Ellenö kraftverk 649465 127555 Ödeborgs elverk 649760 127690 Dyrtorps elverk 649950 127780 Hillingsäters kvarn 650050 127615 Näsböle elverk 650200 127660 Edstena elverk 650575 127790 Öxnäs kvarn ev utriven 651030 128360 Djupevad fn raserad 652388 128639 Kvarnekas 652668 128627 Lillån Damm Läge; x-koordinat Läge; y-koordinat Stigen mellersta 649980 128200 Stigen östra 649985 128240 Stigen västra 650010 128150 Nyckelvattnets regleringsdamm 650055 128305 Ideström övre 650265 128760 Ideströms kvarn 650275 128755 Övre Idetjärn 650310 128850 Stora Råvattnet mfl sjöars avrinningsområde NO Järbo Damm Läge; x-koordinat Läge; y-koordinat Mungärderud nedre 651865 128895 Mungärderud mellandämmet 651875 128925 Mungärderud övre 651885 128955 Övriga dammar inom biflöden till Valboån Damm Läge; x-koordinat Läge; y-koordinat Häre kvarn, Härån 650995 127720 Ragnerudssjöns regleringsdamm 650890 128510 Svinesjöns regleringsdamm 651300 128882 Ljusebråtenbäcken 641450 128790 7
Surnåsbäckens avrinningsområde Damm Läge; x-koordinat Läge; y-koordinat Holmesjöns utlopp 649065 127100 Surnås 649160 127150 Viksjön- Vassbotten Damm Läge; x-koordinat Läge; y-koordinat Vassbottens utlopp 649250 126205 Dammarnas läge redovisas också på kartbilaga (dammarna i Vågsätersbäcken vid Viksjön redovisas inte i denna rapport) En dammanläggning i ett rinnande vattendrag innebär ett flertal mycket negativa konsekvenser för fisk och andra vattenlevande organismer. Den mest påtagliga konsekvensen är att ett vandringshinder uppstår. Vandringshindret hindrar fisken att förflytta sig i vattendraget. Fisken kan säsongsvis behöva nå lekområden, hitta djupare områden för övervintring eller områden för födosök. Fiskar kan också behöva flytta på sig för att periodvis hitta områden med gynnsammare vattendjup, temperatur, skydd etc. Genetiska barriärer uppstår som innebär att det endast finns små populationer mellan vandringshindrena som dessutom blir sårbara för olika typer av extern miljöpåverkan. På sikt kan därmed en genetisk utarmning ske. Genom att tillskapa fria vandringsvägar vid dammarna skulle populationerna av alla fiskarter och även andra vattenlevande organismer stärkas. Flera av dammarna innehåller dessutom turbiner, viket innebär att fisk som passerar nedströms löper stor risk att hamna i turbinerna. Beroende på typ av turbin kan skadorna och dödligheten på nedströmsvandrande fisk bli mycket stor. En annan mycket negativ konsekvens av dammarna är att vattenståndet uppströms och nedströms dammen kan variera kraftigt. Om bestämmelser saknas för att en viss mängd vatten skall släppas förbi dammen kan det i praktiken innebära att framrinningen periodvis blir 0 nedströms dammen. Beroende på hur dammen nyttjas kan vattenståndsfluktuationerna bli stora och variera mycket under kort perioder. Vid snabba vattenståndsfluktuationer ökar stressen på fisken och fiskpopulationerna tar ofta stryk i reglerade vattendrag med snabba och återkomma vattenståndsförändringar. Fiskens lek, födosök och skydd påverkas negativt av snabba vattenståndsförändringar. Dammarna har ofta anlagts på sträckor där det funnits en fallhöjd att utnyttja. Detta innebär att en damm oftast har inneburit att tidigare strömsträckor har dämts upp och att de nu är överlagrade med sediment. Strömsträckorna är värdefulla som lek och uppväxtområde för bl. a öring, men även ett flertal andra fiskarter. Strömsträckor hyser ofta mycket stora naturvärden; både för växt- och djurlivet. Dammarna är i huvudsak tillkomna för kraftändamål. Då denna genomgång av dammarna endast varit översiktlig lämnar vi en reservation för att det kan finnas ytterligare någon damm och att det också skulle finnas bestämmelser för fiskevård som vi inte funnit. Vår bild är dock att bestämmelserna som vi kan hitta till skydd för fisken och kompensation för fiskeskada är i det närmaste obefintliga. Det saknas bestämmelser om hur regleringarna skall skötas. Likaså saknas bestämmelser om en minimitappning. Bestämmelser saknas för anordningar för fisk att kunna passera dammarna (fiskvägar/ålyngelledare). Endast ett objekt har bestämmelser till skydd för fisket och det är Ellenö kraftverk. Ellenö kraftverk har en bestämmelse om att en fingrind skall anordnas så att utvandrande ål förhindras att hamna i turbinerna. 8
Alla dessa dammar måste därför utredas och målsättningen måste vara att: - Fisken ges fri passage förbi /vid hinder som inte är naturliga. Detta kan i de flesta fall ordnas genom att skapa fiskvägar och då i första hand fiskvägar som alla fiskarter klarar. Öringtrappor i form av bassängtrappor bör inte väljas då andra arter än lax och öring har svårt att klara denna typ av fiskvägar. I mer renodlade lax och öringvattendrag kan bassängtrappor vara ett alternativ, men inte i Valboån. I första hand bör alternativet med sk omlöp väljas. Med omlöp menas att en ny bäckfåra anläggs som går vid sidan av dammen och där det alltid går en bestämd mängd vatten. Om inte ny bäckfåra kan anläggas måste fiskväg anläggas med så svag lutning att alla fiskar klarar passagen. Fiskens vandring nedströms måste också säkerställas så att fisken antingen går i fiskvägen eller att relevanta skyddsanordningar utformas som hindrar fisk att skadas i turbinerna. - Även en regelrätt utrivning av en damm kan vara ett alternativ i vissa fall. Då Valboån är kraftigt påverkad av utdikningar i syfte att öka avbördningsförmågan och att denna effekt i viss mån motverkas av nuvarande dammanläggningar bör utrivningar av dammar inte utföras i andra fall än att motsvarande miljövinst i form av igenläggning av dikningsföretag utförs. Återmeandring av vattendrag kan även vara aktuellt. Konsekvenserna av en regelrätt utrivning måste i vart fall först beskrivas. I dammar som ligger i vatten där det inte finns samma problem med sedimenttransport och höga kväve- och fosforhalter kan alternativ som utrivning vara mer aktuellt. - Minimitappning/minimiframrinning måste fastställas vid dammarna. Vid en översiktlig bedömning framgår det att minimitappning saknas vid samtliga anläggningar. - Skapa bestämmelser för hur regleringarna skall skötas. Om regleringen blir mycket ryckig och vattenståndet tillåts går upp och ner på kort tid är detta mycket negativt för åns fiskbestånd. Det utgör en stress och uppehållsplatser och yngelplatser kan torrläggas. Fiskar och kräftor blir också mer utsatta för predation av andra fiskar, men även av häger och mink. Erosionen blir också större vid snabba vattenståndsförändringar vilket torde vara särskilt olyckligt i så lätteroderat område som Valbodalen. Åtgärder - En damminventering med en förprojektering skall genomföras för samtliga dammobjekt i Valboån. Samtliga anläggningar skall beskrivas och mätas in och domar och villkor gås igenom. Förslag skall tas fram på hur regleringen bör skötas ur ett fiskevårdsperspektiv, hur stor minimivattenföring som skall framrinna och hur passagen för fisk skall lösas. En översiktlig kostnad för åtgärderna tas också fram. I relevanta fall undersöks också kostnaden för utrivning av anläggningen. En prioritering görs över var fiskevårdsnyttan är störts och därmed vilka dammar som skall åtgärdas först Det är viktigt att vara medveten om att eventuella åtgärder måste föregås av en prövning i miljödomstolen och att ersättningar också behöver betalas ut. I ett modernt nyttjande av kraftverksdammar krävs att de olika intressena kan samsas på ett rimligt sätt, varför det är mycket angeläget att fiskevårds- och naturvårdsaspekterna kommer in även där äldre domar inte tagit denna hänsyn. Att lösa dessa uppgifter är tidskrävande och kostsamt, men det är få åtgärder som skulle ge mer fiske- och vattenvårdsnytta än att åtgärda av människan anlagda vandringshinder och dammar, där ingen eller mycket liten biologisk hänsyn tas idag. 9
Dikningsföretag och sjösänkningar Inom Valboån har genomförts flera stora torrläggningsföretag. De största är: Valboån nedanför Ellenösjön där ån grävdes ur och sjön sänktes 1888-1899, Valboån mellan Edstenafors och Högsäter som grävdes ur och fördjupades 1966-1967 och Valboån mellan Önne och Tångelanda som grävdes ur 1987-1988. Utöver dessa stora dikningsföretag har genomförts ett stort antal andra dikningsföretag. I Miljödomstolen finns i Färgelanda kommun totalt 21 vattendomar/dikningsförättningar registrerade i Färgelanda socken, i Högsäter 26, i Rännelanda 17, i Järbo 18, i Ödeborg 12 och i Lerdals socken finns minst 9 stycken registrerade. Dessutom har många mindre dikesgrävningar i vattendrag gjorts i samförstånd mellan markägare som inte finns registrerade. Stora arealer skogs- och åkermark har dikats fram till idag. Numera finns ett förbud mot markavvattning, men rättighet finns att underhållsgräva ner till befintligt djup. De registrerade dikningsföretagen redovisas på kartbilaga. Dikningsföretagen har tillkommit för att ge torrläggning av omgivande marker och för att vinna jordbruksmark. Omfattande dikningar har även utförts i skogsmark. De omfattande dikningarna har dock medfört att mycket stora fiske- och vattenvårdsproblem uppstått. Genom att bäckarna rätats ut och fördjupats har vattenhastigheten ökat betydligt. Detta har medfört att vattnets självrenande förmåga väsentligt satts ner. De biologiska, kemiska och fysikaliska processerna som normalt kan omhänderta näringsämnen, har satts ur spel. Näringsämnen som fosfor och kväve sköljs ut till nedströms liggande sjöar och sedan även kustområdet. Genom dikningarna har också erosionen och partikeltransporten ökat, vilket lett till ett grumligare vatten med försämrat siktdjup. Det kan förmodas att hela fiskfaunan inom stora delar av avrinningsområdets nedre delar förändrats såväl artmässigt som mellanartsmässigt sedan dikningarna utförts. För fisk och kräftor medför dikningarna att bottnar och skydd grävs bort, att strandzoner och åplan med skuggande och skyddande buskar och träd försvinner. Vattenståndsfluktuationerna blir också mycket påtagligare och vattenytan ändrar sig mycket snabbare upp och ner. Detta har inneburit kraftigt försämrad livsmiljö för fisk och kräftor och en starkt nedsatt produktion. Ur fiske- och vattenvårdsperspektiv utgör alltså dikningsföretagen en direkt konflikt. Så länge dikningarna underhålls kan vi förvänta oss en regelbunden utslagning av växt- och djurlivet i sötvatten. De nämnda dikningsföretagen har laga kraft och det finns också fastslaget att dikningarna skall underhållas om någon av sakägarna så önskar. Detta innebär att den egentliga fiskevården på dessa sträckor i stort sett blir meningslös. Även om merparten av delägarna skulle anse att de inte har intresse av att underhållsgräva, så räcker det att en person så begär för att grävningen ändå skall utföras. Omfattande dikningar har även utförts inom skogsmark. Skogsdikningarna har bl a lett till att vattenhastigheten och vattenståndsfluktuationerna ökat. En effekt av skogdikningarna är ökad utsköljning av humusämnen, en annan effekt är att erosionen ökat. Idag när vi tydligt kan se de negativa effekterna för vattenkvalité och fiske, samtidigt som jordbrukets förutsättningar ändrats och så även till del jordbrukens inriktning och omfattning är det rimligt att dikningsföretagen gås igenom och villkoren ses över. Dikningar och dikningsföretag i skogsmark måste ses över på samma sätt. I en del fall kan det vara så att dikningarna inte underhålls och det skulle vara möjligt att ta bort underhållsskyldigheten och/eller dikningsföretagen skulle kunna avlysas. Om detta görs kan en restaurering av vattendraget ske med biotopvård/fiskevård och uppbyggnad av kräftbestånden. I de fall då 10
detta inte är möjligt måste ändå villkoren ses över. Det är angeläget att även omprövning av dikningsföretagen kan ske. Det är rimligt att intressena jordbruk/torrläggning och fiske/vattenvård idag kan viktas på ett mer balanserat sätt så att det ges utrymme för båda. Torrläggningarna har till stor del tillkommit under en annan tid då behovet av jordbruksmark var mycket större. Idag är förutsättningarna annorlunda och det är därför angeläget att en genomgång sker hur dikningarna och dikningsföretagen skall kunna hanteras. Det behöver sannolikt tas fram andra verktyg och även ekonomiska styrmedel än de som finns idag för att uppnå en förändring. En rimlig utgångspunkt skulle vara att införa en nollösning. Med en nollösning menas att dikningsföretaget inte får försämra vattenkvalitét eller öka erosionen eller försämra för fisk och kräftor. När detta ändå sker i dikningsföretaget, måste kompensation ske med fiske- eller vattenvårdande åtgärder inom andra delar av avrinningsområdet, ex anläggande av våtmarker eller biotopvård. Kravet skall vara att det vatten som lämnar området inte får försämras, jämfört med om dikningsföretaget inte funnits. Dikningsföretaget får medverka till att sådan kompensation sker. Ett sådant system skulle likna den handel med utsläppsrätter som nyligen införts för industrin inom EU för att minska koldioxidutsläppen. Åtgärder - Det är angeläget att ett arbete startas för att gå igenom samtliga dikningsföretag och domar i området och se vilka dikningsföretag som är aktiva. Där företaget inte är aktivt eller där förutsättningarna på annat sätt kan medge omprövning, bör dikningsföretaget avvecklas eller åtminstone villkoren för det ändras. Kan underhållsskyldigheten för dikningsföretagen tas bort kan ett restaureringsarbete börja. I de fall som dikningsföretagen är aktiva bör villkoren gås igenom och lösningar tas fram på hur de negativa effekterna på vattenkvalitet och fiske kan minskas och kompenseras. För att nå framgång i detta arbete krävs sannolikt att andra verktyg såsom ekonomiska styrmedel och att annan lagstiftning tas fram. En genomgång av skogsdikningarna måste också göras med målsättningen att minska dikningarnas negativa effekter för vattenkvalité och fiske. En nollösning bör införas, vilket skulle innebära att dikningsföretagen inte får försämra vattenkvalité och fiske utan måste kompensera med andra åtgärder i avrinningsområdet, ett system som skulle likna den handel med utsläppsrätter som nyligen införts för industrin inom EU för att minska koldioxidutsläppen. Fiskevård i form av biotopvård eller utplanteringar bör inte utföras inom sådana vattenområden som omfattas av dikningsföretag. Befintliga dammanläggningar inom dessa vattenområden bör dock ses över i syfte att förbättra vandringsmöjligheter och tappningsbestämmelser i syfte att gynna bl a fisk. Arbetet med vattenvårdande åtgärder, främst anläggande av skyddszoner vid samtliga vattendrag och diken och att markant öka andelen vinterbevuxen mark har dock högsta prioritet i dessa områden. Vattenvårdsproblem I Valboåns vattensystem utgör fiskevårdsproblematiken till stora delar ett vattenvårdsproblem. Två huvudproblem finns i vattensystemet. Det ena problemet är övergödning som i huvudsak är kopplat till jordbruksområdena. Det andra problemet är försurningen som i huvudsak är kopplat till de mer näringsfattiga avrinningsområdena i skogs, myr- och bergmarkerna. Försurningsproblemen är störst i Valboåns övre delar, på Kroppefjäll och Herrestadsfjället. Försurningen har medfört mycket stora problem för fisk- och kräftbestånden, med kraftiga 11
beståndsnedgångar och även utslagning av bestånd. Skadeeffekter och utslagning har även uppstått på annan vattenlevande fauna. Försurningen orsakas i första hand av försurande luftnedfall bestående av kväve- och svavelföreningar som ofta transporteras långa sträckor i lufthavet. Insatser har därför satts in för att minska försurningsbelastningen, bl. a har svavelhalten i oljor minskats. Detta har börjat ge synbara resultat. Stora problem återstår dock inom försurningsproblematiken; bl. a har vägtransporterna ökat, vilket ökar försurningstrycket. Ett uppehållande försvar mot försurningens skadeeffekter har dock satts in genom kalkningen av sjöar och våtmarker. Merparten av avrinningsområdena på Kroppefjäll och Herrestadsfjället ingår i kalkningsprogram. Vattenkvaliten kan därför hållas på en acceptabel nivå tills försurningsbelastningen på allvar börjat minska och en återhämtning kan ske. En liten förbättring genom minskat svavelnedfall har börjat skönjas, men det kommer att ta många årtionden innan kalkningarna kan upphöra. De försurningsdrabbade områdena inom avrinningsområdet är därför helt beroende av fortsatta kalkningsinsatser under överskådlig tid. Neddragningar i kalkningsverksamheten med försämrad vattenkvalitet som följd omintetgör all annan fiskevård inom dessa områden. Tills vidare måste därför kalkningarna fortsätta. Kalkningarna är numera en inarbetad verksamhet och fungerar väl. Vissa mindre justeringar av kalkningsplanerna kan dock vara aktuella. Så länge som kalkningarna pågår kan försurningsskadorna hållas under kontroll. Det finns dock många mindre vattendrag som är försurade och som inte kalkas, där försurningsskadorna även fortsättningsvis kommer att vara stora. Övergödningen är i första hand kopplad till jordbruksområdena i Valbodalen. Den största närsaltskällan är jordbruk och jordbruksverksamhet. Markernas läckage av näringsämnen har en stor negativ inverkan på fiskbestånden. Fosfor har ett mer lokalt ursprung, kväve även ett luftburet och mer långväga ursprung. Fosfor är det ämne som har störst betydelse för tillväxten i sötvatten; kväve för saltvatten. Halterna av kväve och fosfor kan klassas som höga eller mycket höga i Valboån. Problem har därför uppstått främst i Ellenösjön- Östersjön. Övergödningen har bla resulterat i minskat siktdjup, minskande syrehalter och ökat inslag av algblomningar. Periodvis kan syrebrist uppstå. En förskjutning har skett från ett rovfiskdominerat fisksamhälle till ett samhälle som domineras av mörtfiskar. Stora insatser har gjorts bl a av Färgelanda kommun för att minska fosfor och kvävehalterna, främst inom projekt våtmarker och skyddszoner. Detta arbete har lett till resultat, men fortfarande återstår mycket att göra. Halterna av fosfor och kväve har ännu inte minskat i den omfattning som är nödvändig. En reell förbättring av vattenkvalitén måste uppnås. Det är därför av största vikt att arbetet för att minska näringsläckage till vattendragen fortsätter och även intensifieras. De omfattande dikningarna inom jord- och skogsbruk sätter samtidigt kraftigt ned vattnets självrenande förmåga. Genom dikningarna minskas vattnets uppehållstid kraftigt i avrinningsområdet. Vattnet beräknas rinna 2 gånger så fort genom i ett dikat jämfört med ett odikat område. Vattnets eget självreningssystem i form av biologiska, kemiska och fysikaliska processer har därför till stora delar slagits ut och detta är huvudorsaken till övergödning och erosionsproblem, inte odlandet och jordbruket i sig. Genom dikningarna och torrläggningarna ökar därför utsköljningen av näringsämnen, upptaget av kväve och fosfor i de biologiska systemen minskar och denitrifikationen* minskar. Däremot ökar erosion och transport av partiklar och jord. Siktdjupet minskar pga. ökad grumling av partiklar och ökad tillväxt av växtplankton. Det är därför mycket angeläget att en förändring sker så att dikningarnas skadeeffekter på vattenkvalitet och erosion kan motverkas och kompenseras. * denitrifikation är en naturlig process i vilken bakterier omvandlar nitratjoner till kvävgas, som därmed lämnar vattnet och avgår till atmosfären 12
Åtgärder - Kalkningarna av de försurade avrinningsområdena, främst Valboåns övre delar, Kroppefjäll och Herrestadsfjället måste fortsätta tills en återhämtning kan ske på naturlig väg. Detta kommer att dröja många årtionden, men en väl fungerande kalkning motverkar försurningens skadeeffekter i vattenmiljöerna. - Arbetet med att minska näringsläckage från främst åkermark måste fortsätta och intensifieras. Det finns mängder av olika åtgärder som måste göras så som upprättande av växtodlingsbalanser, anläggande av fånggrödor etc, men vi vill speciellt trycka på att skyddszoner måste bli obligatoriska vid vattendrag och diken. Våtmarker måste restaureras och även nyanläggas. Andelen vinterbevuxen mark måste öka betydligt, genom bl a att öka andelen vårplöjd åkermark. Dikningarna måste också ändras så att vattnet får tillbaka en längre uppehållstid. Målet måste vara att återge vattnet åtminstone delar av sin självrenande förmåga som var verklighet innan de omfattande dikningarna tog vid. Om inte vattnen i betydligt högre utsträckning än idag kan ges en längre uppehållstid i landskapet är det mycket tveksamt om det överhuvudtaget är möjligt att få ner kväve och fosforbelastningen på sjöar och hav till acceptabla nivåer. Skyddszoner vid vattendrag och diken måste bli obligatoriska och andelen vinterbevuxen mark måste öka betydligt. Även läckage från enskilda och kommunala avlopp måste åtgärdas. Insatser redan gjorts, men ytterligare insatser finns att göra. - Vi vill poängtera att målet måste vara att skyddszoner måste anläggas vid alla bäckar och diken, att andelen vinterbevuxen åkermark måste öka betydligt, att våtmarker fortsätter att restaureras och anläggs där de gör störst nytta och att vattnets uppehållstid måste öka i landskapet. Ål och kräftor; prioritering och ställningstagande Både ål och flodkräfta förekommer i vattensystemet. Den inhemska arten flodkräfta har tidigare haft ett starkt fäste i Valboån, men har gått starkt tillbaka i området. Signalkräfta har tyvärr satts ut i Ellenösjön- Östersjön. Då signalkräftan är bärare av kräftpesten utgör denna art ett hot mot samtliga flodkräftbestånd i vattensystemet. Det är angeläget att bygga upp och stärka flodkräftbeståndet framförallt i Valboåns övre delar och i tillrinningarna på Kroppefjäll. Valboåns avrinningsområde omfattas av det sk Astacusprojektet; ett Interreg IIIprojekt som syftar till att bevara och utveckla flodkräftsbestånden i Dalsland- Värmland- Östfold och Hedmark. Ål och flodkräfta är konkurrenter och ålen håller också nere kräftbestånden. Båda arterna är naturligt förekommande i vattensystemet och bägge arterna bör därför ha plats att utvecklas inom vattensystemet. Även ålen är hårt trängd och ålförekomsten har minskat starkt under senare år. Vi gör dock bedömningen och ställningstagandet att; först satsa på att stärka flodkräftsbeståndet, innan ett mer aktivt arbete startas för att stärka ålbeståndet. Detta ställningstagande grundar vi på att flodkräftbeståndet är så starkt nedgånget att det först bör få återhämta sig och bli starkt innan en ökad ålförekomst kan utöva tryck på kräftbeståndet. Detta innebär givetvis inte att vi motarbetar ålfiskevården utan lägger det bara lite längre in i framtiden. Ålfiskevården gynnas bäst av att det finns fungerande fiskvägar och ålyngelledare vid dammar och andra vandringshinder. Efterhand som vandringshindrena åtgärdas inom vattensystemet är målsättningen att fiskpassager och fiskvägar skall fungera för alla arter och då även ål. 13
De olika delavrinningsområdena (se även kartbilaga) Övre delen av Valboån ner till i höjd med Önne vid Järbo. De övre av delarna av Valboån omges främst av skogs- och myrmarker. När Valboån passerat de stora mossarna Öjemossen och Bredmossen ökar inslaget av jodbruksmark, som sedan helt kommer att dominera Valboåns dalgång. I Valboåns övre delar finns ett 15-tal småsjöar. De största är Knä sjö och Hamnevattnet. I Valboåns huvudflöde finns idag öring, liksom i det större biflödet Korsbäcken. Vid elfiskeundersökningar som utförts inom avrinningsområdet har även elritsa, bäcknejonöga och gädda fångats. I småsjöarna har inga nyare undersökningar utförts, men en del äldre uppgifter finns att tillgå. I sjöarna har förekommit gädda, mört, abborre och elritsa. Äldre uppgifter finns att öring också funnits i Lidtjärnet. Tidigare fanns flodkräfta troligen i hela systemets rinnande vattendrag inkl sjöar som Kvarnetjärnet, Hamnevattnet och i Elsendalstjärnet. Idag finns inga uppgifter på att flodkräfta längre skulle finnas kvar i Valboåns övre delar. Ett återintroduktionsprojekt pågår inom södra Järbos FVOF. Flodkräfta har planterats ut i huvudfåran samt i ett par tillflöden. Försurningen har påverkat området starkt med utslagning och stark nedgång i fiskbestånden. Kalkningar av systemet påbörjades med start 1989. Därefter har vattenkvalitén väsentligt förbättrats. Mört, gädda och abborre finns kvar i området, men förekommer sparsamt. Efter kalkningarna har dock en återhämtning skett. I de södra delarna av detta område har inte försurningspåverkan alls varit lika stor som i de norra delarna. Tidigare fanns ett mycket livskraftigt bestånd av flodkräfta här, men det har gått tillbaka mycket kraftigt. Sannolikt beror detta på flera faktorer såsom sjukdom på kräftorna (porslinssjuka har konstaterats), försämrad vattenkvalitet, överfiske och ökade vattenståndsfluktuationer och sedimenttransport genom omgivande markanvändning; främst jord och skogsbruk. Kräftpest har dock ännu inte kunnat konstateras i Valboåns övre delar Detta område avgränsas i söder vid Önne som utgör övre gräns för ett dikningsföretag för Valbon. Inom området finns en fiskevårdsområdesföreining; södra Järbo fiskevårdsområdesförening som förvaltar fisket från Hult i söder till Järbo- Stom i norr; en sträcka på knappt en mil av Valboåns huvudflöde. Vi bedömer att hela detta område är mycket intressant ur fiskevårdssynpunkt. Området ges högsta prioritet för att återskapa öring och flodkräftbestånden. Ett par dammar finns inom avrinningsområdet. Det är dock oklart i vilket skick de befinner sig och hur de används Åtgärder - Kalkningarna inom området är av avgörande betydelse för fisk och kräftbestånden. Idag utgör endast de rinnande vattnen målområden för kalkning. Kalkningsstrategin ses över för att även omfatta sjöarna inom systemet och att hela systemet anpassas till flodkräftans krav. - Dikningarna ses över inom skogs- och jordbruksmark så att målsättningen är att vattenståndsfluktuationerna och utsköljning av sediment och organiskt material, samt näringsämnen minskas. Vattenvårdsfrågan är en grundbult för en långsiktig 14
hushållning med fiske och vattenresurserna i området och en förutsättning för att uthålligt lyckas med restaureringsarbetet av fisk och kräftbestånden. - Vid eventuella dammar i området skall fisken ha fri passage och regleringar skötas på ett fiskeribiologiskt acceptabelt sätt. - En bättre bild tas fram över den vattenkemiska situationen i hela området, då även en viktig parameter som järn tas med, vilken kan vara av avgörande betydelse för flodkräftan. - En inventering görs över var öringen finns idag. - En plan håller på att tas fram för hur flodkräfta skall etableras och spridas. Återintroduktionen av flodkräfta ges högsta prioritet i detta område. Detta arbete har redan delvis påbörjats och ingår som del i det sk Astacusprojektet; ett Interreg IIIprojekt som syftar till att bevara och utveckla flodkräftsbestånden i Dalsland- Värmland- Östfold och Hedmark. - Öring flyttas till aktuella delar där den saknas idag. Öring från området används. - Biotopvård som omfattar bäckmiljön där detta är aktuellt, samt närmiljön. Valboån (från Önne norr ner till Ellenösjön) Detta område omfattar Valboåns huvudflöde från Önne i norr, ca 5 km söder om Järbo och ner till mynningen i Ellenösjön. Detta område rinner genom Valbodalens jordbruksområde och stor del av ån omges av jordbruksmark. Ån har höga eller mycket höga halter av fosfor och kväve och vattnet är starkt grumlat av finpartiklar. Erosionen är betydande. På sträckan förekommer 6 kraftverks- och regleringsdammar. Dammarna har medfört att ån fragmenterats och att fiskarnas vandring och förflyttning klippts av. Spridningen av fisk och kräftor har försvårats eller omöjliggjorts. Vattenståndsfluktuationerna är också stora inom detta område dels pga omfattande dikningar inom avrinningsområdet dels genom regleringen vid dammarna. Diknings- och rensningsföretag förekommer även i Valboåns huvudfåra (Önne- Tångelanda och Edstenafors- Högsäter), vilket medfört förödande konsekvenser för vattenkvalitet och fisk- kräftbestånden. Ån har grävts, jord- och stenrösklar tagits bort och meanderslingor grävts av. Ån är således mycket kraftigt påverkad av mänsklig aktivitet. Det som fiskevården måste sikta in sig på denna del av Valboån är ett långsiktigt vattenvårdsarbete. Det fiskevårdsarbete som är av högsta prioritet är att skapa passager vid dammarna och se till att villkoren ändras så att minimiframrinning av vatten fastslås och att villkoren för hur regleringarna går till ses över, samt att dikningsföretagen villkor ändras. Det är ur ett fiskevårds och vattenvårdsperspektiv mycket angeläget att underhållsskyldigheter att rensa Valboån upphör. Så länge en rensningsskyldighet kvarligger i ån är biotopvård och kräftfiskevård i stort sett meningslös. Det egentliga fiskevårdsarbetet är därför av låg prioritet på denna sträcka. När den påverkan som beskrivits ovan åtgärdats till en mer acceptabel situation kan det egentliga fiske- och kräftvårdsarbetet börja. Arbetet med vattenvårdande åtgärder, främst anläggande av skyddszoner vid samtliga vattendrag och diken och att markant öka andelen vinterbevuxen mark har dock högsta prioritet i dessa områden Valboån har tidigare haft ett gott bestånd av flodkräfta. Detta bestånd har minskat kraftigt. Kräftpest har konstaterats och även porslinssjuka. Kräftpestförordningen gäller för Valboån från Ellenösjön till Edstenafors. Beståndet av flodkräfta bör restaureras när det går att konstatera att det verkligen inte finns kvar någon pest och när vattenvårdsarbetet och arbetet med den fysiska påverkan lett till synbara resultat. Signalkräfta planterades ut i Ellenösjön- Östersjön 1969. Senaste återfångsterna av signalkräfta har gjorts under 1980-talet. Innan eventuella insatser görs för flodkräfta i de nedre delarna av Valboån skall ett ordentligt 15
provfske utföras i Östersjön i syfte att utröna om det finns några signalkräftor kvar. Prioriteringen är dock att kräftbestånden och fiskevårdsarbetet i Valboån prioriteras till området uppströms Önne samt biflöden. Inom området finns en fiskevårdsområdesförening; Högsäters fiskevårdsområdesförening som förvaltar fisket i Valboån från Sandåker- Bråsäter till Leråns utlopp Inriktning på fiskevårdsarbetet i Valboån (sträckan Önne- Ellenösjön) ges därför följande inriktning. Åtgärder - Vattenvård och minskad erosion o Målet måste vara att skyddszoner, dvs bevuxen mark finns närmast vattnet vid alla stora och små vattendrag och diken för att förhindra näringsläckage och utsköljning av partiklar. Andelen vinterbevuxen mark måst ökas markant. För att uppnå detta måste sannolikt andra verktyg tas fram än de som finns idag o Fortsatt arbete med att återskapa och restaurera våtmarker och översvämningszoner. Det är viktigt att våtmarkerna görs tillräckligt många och tillräcklig stora och att de verkligen placeras där de gör störst nytta. För att uppnå detta måste sannolikt andra verktyg tas fram an de som finns idag o Fortsatt arbete med att minska jordbrukets näringsläckage i övrigt o Fortsatt arbete med att minska läckage från enskilda och kommunala avlopp o Så länge ett dikningsföretag finns för en åsträcka finns en underhållsskyldighet. En underhållsgrävning kan därför ske när någon så begär. Fiskevård på dessa sträckor är i princip meningslös. För att fiskevård skall vara långsiktigt meningsfull måste villkoren för dikningsföretagen ändras så att underhållsskyldigheten upphör. Sannolikt behövs andra verktyg än de som finns idag. o I arbetet ingår den mycket viktiga delen att minska erosionen, vilket kan uppnås genom flera av åtgärdspunkterna ovan. - Reglering vid dammarna ändras och fisk/faunapassager tillskapas o Målet skall vara att fisk skall kunna passera vid alla anlagda dammar. En passage anläggs i form av en ny kringfåra med en bestämd minimivattenföring eller en fiskväg byggs som är utformad så att alla fiskarter kan passera. o Villkoren för dammanläggningen ändras så att det skall finnas en bestämd minimivattenföring som släpps förbi dammen. När fiskvägen anlagts släpps minimivattenföringen i fiskvägen. o Villkor för regleringen av dammarna ändras så att snabba vattenståndsfluktuationer undviks. - Ändring av villkoren för dikningsföretagen o Rensnings- och underhålls skyldigheten för dikningsföretag som den vid Önne- Tångelanda måste omprövas och tas bort. Så länge som underhållskyldighet finns för dikningföretagen är biotopvård och kräftfiskevård i stor sett meningslös. o De skadade sträckorna bör så långt det är möjligt restaureras och avgrävda meanderslingor på nytt tas i anspråk och vattnet ledas in i dem. 16