BESLUT 1 (9) Övergripande riktlinjer för viltförvaltning och skyddsjakt i Gotlands län De övergripande riktlinjerna fastställdes vid viltförvaltningsdelegationens möte den 14 mars 2014 och reviderades den 9 mars 2015. Riktlinjerna gäller för mandatperioden 2014-2017, men ska årligen ses över (vid första mötet varje år). Regeringen föreskriver i 3 förordningen (2009:1474) att en viltförvaltningsdelegation ska besluta om övergripande riktlinjer för: Viltförvaltningen i länet - Förebyggande åtgärder till skador orsakade av vitkindade gäss och tranor (projekt) - I förekommande fall skötsel av hjort och vildsvinsstammar (inkl korsningsgrisar) Skyddsjakt - Vitkindad gås - Övriga arter Bidrag och ersättningar enligt viltskadeförordningen (2001:724) - Skada på tamdjur orsakad av fredat vilt - Skada på gröda orsakad av fredat vilt - Skada på fisk och fiskeredskap Viltförvaltning Allmänt Länsstyrelsen ska årligen för delegationen presentera en sammanställning av utfallet för det gångna årets beviljade skyddsjakter och utbetalningar av ersättningar. Jakttillsyn En av Länsstyrelsens tillsynsmän för naturreservat och Natura 2000- områden ansvarar även för jakttillsynen på Gotland. Han genomgick i mars 2011 kursen Naturvårdsvaktsutbildning med jakttillsyn. Efter godkänd examination har han nu befogenheter att agera i jaktbrott. Arbetet sker i nära samarbete med polisen.
BESLUT 2 (9) Ammunition Vi ska arbeta för att minska miljöbelastningen i naturen, därför är rekommendationen att använda alternativhagel (istället för blyhagel). Skadat vilt Organisation för omhändertagande av skadat vilt bör finnas inom länet. I huvudsak ska det gälla statens vilt (rovfåglar, ugglor m.fl.) och inte mindre däggdjur, undantaget igelkott där Djurskyddet Gotland tillsammans med andra frivilliga aktörer aktivt arbetar med information och rehabilitering. Förebyggande åtgärder Naturvårdsverket prioriterar förebyggande åtgärder mot skador framför utbetalning av ersättningar. Förekommer i projektform i samverkan med flera parter och berörda lantbrukare på förekommen plats. Utvärdering av sälsäkra redskap runt Gotland förekommer också. Skötsel av hjort och vildsvinsstammar Förekommer inte i dagsläget. Det finns dock ett antal frilevande dovhjortar som rymt från vilthägn. Vildsvin finns ej naturligt på Gotland men däremot har hägn med korsningsgrisar funnits. Enstaka rymlingar ses ute i naturen. Inget av dessa djur omfattas av någon förvaltningsplan. Viltförvaltningsdelegationen är dock av den uppfattningen att det inte ska finnas vildsvin/korsningsgrisar vilt på Gotland. Skyddsjakt Vitkindad gås Lantbrukarna ges, efter muntlig ansökan, rätt att skjuta 10 vitkindade gäss Återrapporteringskrav Övriga arter Kråka, vitfågel (ej silltrut), skarv, m.fl. Vildsvin/korsningsgrisar Skriftlig ansökan Återrapporteringskrav
BESLUT 3 (9) Bidrag och ersättningar Skador på tamdjur orsakad av fredat vilt (gäller för Gotland enbart kungsörn) Styrs av Viltskadeförordningen (2001:724) samt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 viltskadeförordningen (NFS 2008:16). Ersätts med pengar från Viltskadeanslaget Lantbrukaren ansöker om ersättning via särskilt framtagen blankett Alla ansökningar besiktigas av Länsstyrelsens besiktningsmän Godkända fall ersätts med 1 200 kr, i enlighet med Viltskadecenters rekommendationer Skador på gröda orsakade av vitkindade gäss och tranor Ersätts med pengar från Viltskadeanslaget Alla skador besiktigas och värderas av Länsstyrelsens besiktningsmän Lantbrukaren ansöker om ersättning via särskilt framtagen blankett Naturbetesmarker ersätts ej Grågåsskador ersätts ej, annat än i undantagsfall Sälskador Ersätts med pengar från Viltskadeanslaget Ansökning sker på särskilda blanketter Ingen besiktning eller värdering, endast loggboksanteckningar Förebyggande åtgärder Oljeskador Vid oljeolyckor har Räddningstjänsten huvudansvaret, där bl.a. Länsstyrelsen (Enheten för Samhälle och kulturmiljö) också medverkar. Räddningstjänsten förser anlitade jägare med ammunition när/om beslut om avlivning tas. Avlivade fåglar ska i möjligaste mån samlas in. Inom skyddade områden (naturreservat, fågelskyddsområden m.fl.) ska avlivning av oljeskadade fåglar ske mycket restriktivt. Endast i undantagsfall kan det få förekomma och då ska endast alternativhagel användas.
BESLUT 4 (9) Bakgrund Nedan följer mer detaljerad information om ovanstående ställningstaganden Viltskadeanslaget Enligt en budgetpost i Regleringsbrevet ges årligen Naturvårdsverket ett anslag att fördela till alla de län där viltskador orsakade av fredat vilt förekommer, säl undantaget. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ansvarar för sälförvaltningen, samt viltskademedel för sälskador. Fördelningen görs utifrån skadeläget föregående år, länens uppskattade behov av medel för förebyggande åtgärder, besiktning, information och utbildning, samt länens eventuella överskott. Det är sålunda många län och många olika skador förorsakade av olika arter som kan komma att ersättas. En stor del av anslaget går till de stora rovdjuren. Naturvårdsverket utbetalar medlen vid tre tillfällen under året. Merparten fördelas vid det första tillfället i mars, främst för förebyggande åtgärder, därefter sker ytterligare två utbetalningar (skadeersättningar). Naturvårdsverkets policy är att prioritera medel till förebyggande åtgärder mot skador framför utbetalning av ersättningar. Förebyggande åtgärder Gåsprojekt Under 2009-2012 bedrevs ett projekt i När med målet att försöka skapa områden och ett arbetssätt som ledde till att de vitkindade gässen kunde erbjudas bra rastmöjligheter, samtidigt som betesskador på jordbruksmark minimerades och ett lönsamt jordbruk kunde bedrivas. Ca 100 hektar mark avsattes som s.k. gåsåkrar. Samtidigt bedrevs aktiva åtgärder såsom skrämsel utanför dessa områden. Avtal skrevs med respektive brukare och de garanterades en ersättning på 3000 kr/ha för de marker som ingår i gåsbetesområdena. Skulle skadorna blivit större var de garanterade full ersättning. Detta skiljde sig från vanliga skador där brukarna inte kan vara helt säker på full ersättning. Årligen beviljades ca 600 000 kr från Naturvårdsverket. Projektet var att betrakta som förebyggande åtgärder och inte ersättningar, vilket medförde att det var i linje med Naturvårdsverkets intentioner. Under 2013 permanentades områdena i samråd med berörda lantbrukare. Slutsatserna tyder på att gässen till viss del går att styra till de i förväg avsatta områdena (gåsåkrarna). Det går dock inte med skrämsel hålla gässen borta från alltför attraktiva fält utanför gåsområdena. De inblandade brukarna tycks ha en försiktigt positiv attityd till verksamheten. Både Länsstyrelsen och lantbrukarna är överens om att det inte går att skrämma bort gässen, och då är det betydligt bättre att försöka skapa gynnsamma förutsättningar för både brukare och gäss.
BESLUT 5 (9) Under 2014 genomfördes ett försök med skyddsjakt i samarbete med Viltskadecenter med målet att utvärdera effekterna av skyddsjakt. Tranprojekt Det förekommer även att tranor ger upphov till liknande grödesskador. Transkadorna behandlas på identiskt sätt som gåsskadorna, d.v.s. besiktning och värdering. Dessa skador är dock mer lokala och sker i betydlig mindre omfattning. Främst är det Lärbrodalen som under juli och augusti drabbas av yngre tranor som inte alltid ens häckar på Gotland. För den enskilde är dock skadorna lika illa som för skador orsakade av gässen. Länsstyrelsen, i samarbete med berörda brukare och Viltskadecenter påbörjade 2014 ett försök med s.k. tranåkrar. Principen är på liknande sätt som för gåsprojektet i När, d.v.s. det går ut på att avsätta vissa lämpliga områden där tranorna ska vara. Där ska de också utfodras och därigenom förväntas skadorna på omkringliggande marker minska. Särskilda medel ska för detta ändamål ansökas från Viltskadeanslaget. Projektet ska pågå till 2016. Skyddsjakt vitkindad gås I ett försök att minska skador på grödorna vill vissa lantbrukare ha möjlighet till skyddsjakt (25-30 ansökningar/år). Det är inte alltid lätt att förutse var gässen kan tänkas göra skada, vilket medför att dessa ärenden kräver snabb handläggning. Det räcker därför med en muntlig ansökan som behandlas inom en till två dagar. Med beslutet medföljer en redovisningsblankett om utfallet som ska återsändas till Länsstyrelsen. Skyddsjakten får endast bedrivas på åkermark med växande gröda och om gässen där förorsakar skada. Tidpunkten är satt till 1/4-20/5. Länsstyrelsen gör bedömningen att skyddsjakten endast mycket marginellt påverkar populationen av de vitkindade gässen. Sedan ett par år tillbaka får varje lantbrukare rätt att skjuta tio gäss. Tidigare kunde varje lantbrukare få skjuta 25 (och t.o.m. upp till 50 gäss). Utifrån återrapporteringen framgår att i genomsnitt skjuts 30-50 (75) % av den beviljade kvoten (Figur 1). Länsstyrelsen är dock tveksam till att skyddsjakten verkligen medför att skadorna blir mindre. Skyddsjakten innebär troligen att gässen sprids ut över ett större område, vilket kan innebära att större skada sker. Det tycks också vara så att det inte går att hålla gässen borta från de fält som är mest attraktiva. Dessutom finns en etisk aspekt att beakta, då många gäss riskerar att skadeskjutas då jakt med hagel är den gängse metoden.
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 BESLUT 6 (9) Antal beviljade/skjutna gäss 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Figur 1. Antal skjutna gäss (röd linje) respektive beviljat skyddsjaktsantal (svart linje) under de senaste femton åren. Inga gäss sköts 2006 på grund av fågelinfluensan. Det beviljade antalet gäss som får skjutas är (betydligt) högre än antalet skjutna. Numera är det emellertid tillåtet att på Gotland, utan Länsstyrelsens tillstånd, skyddsjaga vitkindade gäss som uppträder vid fält med oskördad gröda om det behövs för att förebygga skada under tiden 21 augusti 15 november. En viktig poäng i sammanhanget är att under denna tid är det ett färre antal vitkindade gäss på Gotland och dessa gör därmed en mindre skada. Men denna nya möjlighet till skyddsjakt kan tolkas som att Naturvårdsverket anser att skyddsjakt är en metod som kan ha viss effekt. Skyddsjakt - andra arter Länsstyrelsen beviljar skyddsjakt även på andra arter. Vanligtvis rör det sig om kråkor men även vitfågel (= måsar och trutar). Den allmänna jakttiden på kråka är 1 juli till 15 april. Med stöd av 29 jaktförordningen har Länsstyrelsen, efter skriftlig ansökan, medgett tillstånd till skyddsjakt på kråka fram till 15 maj för att förhindra allvarlig skada på nyfödda lamm och kalvar. Denna jakt får endast bedrivas i eller i anslutning till lammhage/nötbesättning. Utfallet ska sedan redovisas till Länsstyrelsen. Skyddsjakt på vitfågel har också beviljats för Region Gotland (f.d. kommunen) på två deponier (Slite och Roma). I begreppet vitfågel innefattas inte silltrut, som är en skyddsvärd art p.g.a. låg numerär. Inget tillstånd har medgetts efter 2012. Visby flygplats har tillstånd till skyddsjakt på alla arter av flygsäkerhetsskäl.
BESLUT 7 (9) Skyddsjakt på skarv gavs till yrkesfiskare 1999-2001. Sedan dess har inga ansökningar inkommit från dem. Förmodligen beroende på att skarvarna inte utgör något problem för yrkesfisket. Däremot har Länsstyrelsen avslagit några ansökningar från icke yrkesfiskare. Skälen till avslag har varit att de sökandes motiv har varit alltför vaga eller inte har ansetts bidra till önskad effekt. Även någon enstaka ansökan om skyddsjakt på gråhäger har avslagits. Andra arter som det vid något enstaka tillfälle har beviljats skyddsjakt på är bl.a. stare vid vindruvsodlingar och spillkråka (!) vid ett tillfälle. Flera s.k. korsningsgrisar har under det senaste decenniet rymt från hägn och riskerar att etablera en fast stam på Gotland. Djuren orsakar stor skada på jordbruksmark, annan mark och djurstängsel. Det finns en stor oro hos flera jord- och skogsbrukare att problemen ska öka. LRF och Jägargillet har, efter ansökan, givits tillstånd att bedriva jakt på dessa djur med hjälp av belysning och att jaga från fordon. För 2015 och 2016 har LRF, samt Linde- Lojsta jaktsällskap (2015) ansökt och fått tillstånd till dessa lättnader. Jakten skall ske i samverkan med markägare/jakträttsinnehavare. Länsstyrelsens uppfattning är att inga vildsvin/korsningsgrisar ska finnas i den gotländska naturen. Örnskador på tamdjur Varje år rapporteras det om lamm som dödats av kungsörn. Trots den stora populationen av kungsörn på Gotland är det dock endast ett fåtal lamm som anmäls blivit angripna. Av dessa har även en stor del visats vara döda av andra orsaker eller att dödsorsaken inte kunnat fastställas. Örnen är fredad i likhet med de vitkindade gässen och tranorna ovan. Detta innebär att om det kan bekräftas att något lamm har dödats av kungsörn kan den drabbade djurägaren ansöka om ersättning. Varje anmält angrepp ska besiktigas av någon av Länsstyrelsens besiktningsmän. Djuret ska obduceras för att bekräfta eventuellt örnangrepp, samt att skadorna dokumenteras på ett besiktningsintyg. För att få bra underlag och kunskap ska besiktningen vara så fullständig som möjligt. Det innebär att skadorna bör fotodokumenteras och information om djurhållningen beskrivas. Ett dödat lamm ersätts med 1 200 kr, vilket är det belopp som rekommenderas av Viltskadecenter. Skador på gröda Alla de gotländska skadorna på gröda som förorsakas av de fredade arterna vitkindad gås och trana måste besiktigas och värderas av någon av Länsstyrelsens utsedda besiktningsmän. Ofta gör de flera besök hos respektive skadedrabbad brukare. Vid det första besöket konstateras främst vilken art som är orsaken och vid kommande besök, ofta i samband med skörden, bedöms skadans omfattning. Besiktningsmännen har utbildats av
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 BESLUT 8 (9) Viltskadecenter och deras arbete är en garanti för att alla drabbade brukare bedöms lika. Priset på grödorna fastställs gemensamt av besiktningsmännen, vilket följer det aktuella prisläget på Gotland. Till största delen är det vallar som drabbas (60-70%), därefter följer korn (25-30%). Årligen ansöker 30-40 lantbrukare om ersättning. Gåsskadorna har ökat de rejält senaste åren, men har nu stabiliserats på en högre nivå. Numera betalar Länsstyrelsen ut över 1 mkr, inklusive skadorna inom gåsprojektet (Figur 2). Att det skiljer något mellan kurvorna de senaste fem åren beror på att flera brukare även ansöker om ersättning för grågåsskador, vilka inte ersätts. Gåsskador 1998-2014 inkl. gåsprojektet 1400000 1200000 Ansökt 1000000 800000 600000 400000 200000 0 Utbetalat Figur 2. Redovisning av de värderade skadorna (svart linje) och hur mycket som har utbetalats (röd linje). Den lilla differensen mellan kurvorna de senaste åren beror på att flera brukare har ansökt om ersättning för grågåsskador, men dessa ersätts ej. Länsstyrelsens bedömning Då pengarna inte alltid räcker för att täcka alla skador och kringkostnader har Länsstyrelsen gjort följande prioriteringar: 1. Ingen ersättning utgår på naturbetesmarker. Detta har gällt sedan flera år tillbaka. Tidigare kunde ersättning utgå till försenat betspåsläpp. Länsstyrelsens uppfattning är att gässen måste kunna få uppehålla sig någonstans och då bedöms de göra minst skada i dessa områden. 2. Ingen ersättning utgår för t.ex. eget arbete, skyddsjakt, kringkostnader för omsådd, bränsle m.m. 3. Procentuell minskning av ersättningar för alla sökande då pengarna inte kan täcka hela den uppskattade skördeförlusten.
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 BESLUT 9 (9) 4. Ingen ersättning för skador orsakade av grågås, annat än i undantagsfall. Lokalt orsakar grågässen stora skador. Grågåsen omfattas av allmän jakt, från 20 juli 31 december. Det är då tänkt att grågåspopulationen ska regleras. Dessutom har numer skyddsjakt införts på grågås (ny lag den 1/7 2012). Ny lydelse är att om det behövs för att förebygga skada, får grågås som uppträder på oskördad gröda eller som orsakar sanitär olägenhet jagas den 1 juli- 30 juni. Sälskador Sälen förstör fiskenät och även en del av den fångade fisken. Yrkesfiskare har rätt till ersättning för dessa skador. Till skillnad från de ovan beskrivna gåsskadorna finns ingen tillsynsman som kan styrka uppgifterna. Istället är det upp till varje fiskare att uppskatta den verkliga fiskförlusten, samt beräkna storleken på skadorna på redskapen. Skador och observationer av säl förs in i loggböckerna. Länsstyrelsen får också för dessa skador medel från Viltskadeanslaget till de ca 15 st drabbade fiskarna. Naturvårdsverket kan ge tillstånd till skyddsjakt. Länsstyrelsen ska initiera och stödja arbetet med skadeförebyggande åtgärder. Länsstyrelsen ska också arbeta för att utveckla metoder för att kunna kontrollera anmälda sälskador på motsvarande sätt som sker med skador på gröda. 800 000 Utbetalning sälskador 600 000 400 000 200 000 0 Figur 3. Redovisning av utbetalda er sättningar för sälskador.