Säkerhet med hjälp av standarder Varför maskinsäkerhet? Vad är skälen till att vi kontinuerligt ska arbeta med att förbättra maskinsäkerheten inom industrin? Det första och viktigaste skälet är det moraliska, varje arbetstagare har rätt till en trygg och säker arbetsmiljö. Nästa skäl är det ekonomiska då arbetsplatsolyckor innebär stora kostnader genom sjukskrivningar, skadestånd och produktionsbortfall. Det sista skälet är att uppfylla de lagliga kraven där vi tidigare har styrts av nationella förordningar men idag styrs av olika EU-direktiv. Axelent AB och Axelent Safety är specialiserade inom dessa områden och erbjuder helhetslösningar från riskanalys till leverans och montage av maskinskydd. Axelent tillverkar och säljer nätväggssystem för maskinbyggare, lagerinredare och byggentreprenörer. Axelent Safety erbjuder kompletta lösningar inom maskinsäkerhet, från design till säker och godkänd maskinanläggning, inklusive rådgivning och utbildning. Lite historik Ett av EU:s mål har från början varit en fri inre marknad som omfattar alla medlemsländer. Vid ett möte i Milano 1985 beslöt EU:s ministerråd att den inre fria marknad (the Single European Market) skulle starta den 1 januari 1993 då man även drog upp riktlinjerna för hur detta mål skulle uppnås. Den inre fria marknaden omfattar fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. De åtgärder man beslöt att vidta sammanställdes i ett dokument - den så kallade Vitboken (the White Paper). I Vitboken definieras tre olika handelshinder mellan EU-länderna som motverkar den inre fria marknaden: Fysiska hinder (gränskontroller) Tekniska hinder (nationella förordningar) Fiskala hinder (skatter) EU började tidigt med att undanröja tekniska handelshinder som skapats genom olika nationella standarder, provnings- och certifieringsöverenskommelser samt nationella förordningar i form av lagar och föreskrifter genom att utarbeta gemensamma direktiv. Till en början var EU direktiven mycket detaljerade vilket medförde en stor tröghet i arbetet. Den traditionella harmoniseringsmetoden innebar som tidigare nämnts att direktiven innehöll en rad tekniska detaljer. Arbetet gav dåligt resultat på grund av att de tekniska detaljerna mycket snabbt blev föråldrade och därmed gav en felaktig bild av den tekniska utvecklingen. I Vitboken presenterade EU:s ministerråd bl.a. en ny metod The New Approach för att effektivisera direktivarbetet. Metoden skall i första hand tillämpas vid harmonisering av säkerhetskrav. The New Approach baseras på fyra grundläggande principer: innehållet i direktiven begränsas till grundläggande säkerhetskrav erforderliga tekniska specifikationer presenteras i standarder standarder är frivilliga att tillämpa produkter som tillverkas enligt harmoniserad standard förutsätts uppfylla de grundläggande säkerhetskrav som fastläggs i direktivet The New Approach innebär att legala och tekniska aspekter hålls isär. De mål som läggs fast i direktiven (den legala delen) tolkas i harmoniserade standarder. När ett nytt direktiv publiceras är medlemsländerna tvingade att införa direktivet i sin lagstiftning inom den nämnda tidsangivelsen i det aktuella direktivet. I December 1989 antog EU: s ministerråd The Global Approach. The Global Approach ger en helhetssyn på området provning, certifiering och besiktning såväl frivillig som obligatorisk, och utgör en vidareutveckling av The New Approach. Denna helhetssyn ska ses mot bakgrund av EU:s strävan att minska antalet tvingande och detaljerade regler, till förmån för en ökad valfrihet på området.
Den obligatoriska märkningen (CE-märkning) sker i första hand genom att tillverkaren självdeklarerar att produkten överensstämmer med kraven i de direktiv och standarder som gäller för den aktuella produkten. I vissa lägen, t.ex. när tillverkaren har en så kallad farlig maskin enligt bilaga IV i maskindirektivet är tillverkaren tvungen att vända sig till ett s.k. Anmält organ (Notified Body) för att få ett EG-typ kontrollintyg. För närvarande finns det 29 direktiv enligt den nya metoden The New Approach. Av dessa är 21 produktdirektiv som kräver CE-märkning, t.ex. maskin-, LVD-, EMC-, ATEX-, personlig skyddsutrustning och leksaksdirektivet. För mer läsning se http://ec.europa.eu/enterprise/newapproach/index_en.htm För att upptäcka och eventuellt förbjuda säkerhetsmässiga undermåliga produkter infördes marknadskontrollen. Beroende på produkttyp ansvarar olika myndigheter för marknadskontrollen t.ex. ansvarar Arbetsmiljöverket för maskiner. Maskindirektivets krav på säkerhet Målsättningen med maskindirektivet är att förbättra säkerheten vid användandet av maskiner, avlägsna tekniska handelshinder och skapa likartade bestämmelser inom EES-området. Direktivet 98/37/EC trädde i kraft 1 januari 1995 och överfördes till svensk lagstiftning via Arbetsmiljöverkets föreskrift 1993:10 och gäller maskiner tillverkade efter detta datum. Maskiner tillverkade innan 1995 ska uppfylla de s.k. minimikraven, i Sverige regleras minimikraven genom Arbetsmiljöverkets föreskrift Användning av arbetsutrustning (AFS 2006:04). Enkelt utryckt ställer inte minimikraven samma krav på den tekniska dokumentationen som maskindirektivet men kräver att maskinen ska vara säker för användaren. För att kunna CE-märka en maskin krävs att maskinen uppfyller de grundläggande kraven för hälso- och säkerhet samt dokumentation vilket bl.a. innefattar egenförsäkran om överensstämmelse och en dokumenterad riskanalys. De flesta maskiner berörs oftast också av andra direktiv som måste uppfyllas, vanligast är lågspännings- och EMC direktivet. CE märkning gäller endast för säkerhet och får inte användas som ett kvalitets- eller tillförlitlighetsbegrepp. Vad är då en maskin enligt maskindirektivet? En grupp inbördes förbundna delar eller komponenter, varav minst en är rörlig, samt tillhörande drivorgan, styr och driftkretsar mm, vilka förenats för ett särskilt ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material. Termen maskin gäller även för en grupp maskiner som, för ett gemensamt syfte, ställs upp och styrs så att de fungerar som en enhet. Med maskiner avses också utbytbar utrustning som ändrar en maskins funktion och som släpps ut på marknaden i syfte att av operatören själv sammansättas med en maskin, en serie av olika maskiner eller med en traktor, såvida denna utrustning inte är en reservdel eller ett verktyg. Maskindirektivet Artikel 1.2A Detta innebär att maskindirektivet gäller från en mindre handhållen maskin till komplexa maskinlinjer. Vissa maskiner ligger utanför maskindirektivets räckvidd t.ex. vissa typer av hissar och medicinsk utrustning (anges i direktivets artikel 1.3). Från och med 29 december 2009 gäller maskindirektivet 2006/42/EC. Några förändringar i korthet är: Maskin som definierats icke självständig maskin (2B-maskin) definieras nu som delvis fullbordad maskin, kraven höjs på dokumentationen för dessa maskintyper t.ex. måste en dokumenterad riskanalys utföras. I bilaga 1 har alla bör försvunnit och de tekniska kraven har i viss mån utökats och förtydligats t.ex. är ergonomi- och styrsystemskrav mer preciserade. Ändrad certifieringsprocedur för Bilaga IV maskiner. För mer läsning se http://ec.europa.eu/enterprise/newapproach/standardization/harmstds/reflist.html
Harmoniserade standarder Den europeiska standardiseringsorganisationen CEN utarbetar de harmoniserade Europastandarder (EN-standarder). 30 europeiska länder ingår i CEN-arbetet och medlemsländerna måste anta standarderna som nationella standarder och dra tillbaka de som är motstridiga. För närvarande pågår ett stort arbete med revidering av de ca 600 befintliga harmoniserade standarder för att dessa ska harmonisera mot det nya maskindirektivet. Sverige deltar i CEN-arbetet genom organisationen SIS (www.sis.se). På grund av globaliseringen har även standarderna anpassats. CEN samarbetar med den internationella standardiseringsorganisationen ISO vilket har lett till att flertal harmoniserade standarder idag även är ISO-standard, t.ex. har tidigare EN 292-1 ersatts av EN ISO 12100-1. Strukturen för standarder inom maskinsäkerhetsområdet är följande: Struktur för standarder: Grundläggande säkerhetsstandarder som ger grundläggande begrepp, konstruktionsprinciper och allmänna aspekter som kan tillämpas på alla maskiner. A-standarder Gruppstandarder för säkerhet som behandlar en säkerhetsaspekt eller en typ av säkerhetsrelaterad anordning som kan användas för en mängd maskiner. B-standarder B1-standarder För särskilda säkerhetsaspekter t.ex. skyddsavstånd, yttertemperatur och buller. B2-standarder För skyddsanordningar t.ex. tvåhandsmanöveranordningar, förreglingsanordningar, tryckkännande anordningar och skydd. Säkerhetsstandarder för maskintyper som ger detaljerade säkerhetskrav för en särskild maskin eller grupp av maskiner. C-standarder Finns inte någon C-standard för den aktuella maskinen kan man använda A- och B-standarder för att visa överensstämmelse mot direktivet genom att peka ut relevanta delar av dessa för maskinen i fråga. När en C-standard skiljer sig från ett eller flera krav som behandlas i en A- eller B-standard, är det C-standarden som gäller. Med anledning av de skärpta kraven i EN1088 för att skydda mot risken av manipulerade förreglingsanordningar, levererar Axelent envägsskruvar till Siemens nyckelbrytare. Detta betyder att det inte går att skruva i riktningen för att lossa nyckeln.
Ett urval av standarder som ofta används: A-standarder EN ISO 12100:2010 Maskinsäkerhet - grundläggande begrepp, allmänna konstruktionsprinciper Grundläggande terminologi, metodik; behandlar termer och definitioner Tekniska principer; behandlar inbyggd säkerhet, tekniska och kompletterande skyddsåtgärder B-standarder EN 349+A1:2008 EN ISO 13857:2008 EN 953+A1:2009 EN ISO 14122 del 1-4 EN ISO 13850:2008 Maskinsäkerhet Minimiutrymmen för att undvika att kroppsdelar krossas Maskinsäkerhet Skyddsavstånd för att hindra att man når riskområde med händer och armar Maskinsäkerhet Skyddsavstånd för att hindra att man når riskområde med fötter och ben Maskinsäkerhet Skydd Allmänna krav för konstruktion/tillverkning av fasta och öppningsbara skydd Maskinsäkerhet Fasta konstruktioner för tillträde till maskiner, arbetsplattformar, trappor mm Maskinsäkerhet Nödstoppsutrustning Konstruktionsprinciper EN 1088+A1:2008 Maskinsäkerhet Förregleringsanordningar för kombinering med skydd Principer för konstruktion och urval (kompletteras av EN 1088:1995 A1:2007) EN ISO 13855 Maskinsäkerhet Placering av skyddsanordningar med beaktande av hastigheter med vilka kroppsdelar närmar sig riskområdet EN 60204-1:2006 Maskinsäkerhet Maskiners elutrustning (IEC 60204-1) EN ISO 13849-1:2008 EN 1037+A1:2008 EN ISO 11161:2007/A1:2010 EN ISO 4413:2010 EN ISO 4414:2010 Maskinsäkerhet Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper Maskinsäkerhet Förhindrande av oväntad start Maskinsäkerhet - Samverkande tillverkningssystem - Grundläggande krav (IMS) Maskinsäkerhet Säkerhetskrav för fluidsystem och deras komponenter Hydraulik Maskinsäkerhet Säkerhetskrav för fluidsystem och deras komponenter Pneumatik Övrigt EN 62061 Funktionssäkerhet hos elektriska, elektroniska, programmerbara elektroniska säkerhetskritiska styrsystem
Praktisk maskinsäkerhet i korthet Ett viktigt verktyg i arbetet med maskinsäkerheten är riskanalysen. Riskanalysen hjälper maskintillverkaren/ användaren att först identifiera riskerna, ange hur allvarliga de är och därefter åtgärda riskkällorna med olika lösningar. En dokumenterad analys ska utföras på såväl nyproducerade som äldre maskiner. Axelent Safety har utvecklat ett programverktyg för utföring av riskanalyser. Vill du veta mer om detta besök gärna /safety eller kontakta oss för vidare information. Säkerhetstänkandet och riskanalysarbetet ska följa konstruktionsarbetet från start för en så bra och produktionsvänlig säkerhetslösning som möjligt. Efterhandslösningar av säkerheten blir oftast både mindre säkra och dyrare. Maskindirektivet och den harmoniserade standarden EN ISO 12100 anger en 3-stegs metod för arbetet med riskreducering. Metoden sker enligt följande ordning: 1 Säkert styrsystem: 2 3. 1. Inbyggd säkerhet vilket innebär att i första hand konstruera bort riskerna. 2. Tekniska och kompletterande skyddsåtgärder; t.ex. montage av mekaniska och/eller optiska skydd. 3. Information för användning vilket sker genom t.ex. varningsskyltar och instruktionsbok. För att konstruera ett säkert styrsystem till maskiner har vi standarden EN ISO 13849-1 till hjälp. Denna standard har ersatt EN 954. Med hjälp av standarden bedöms den prestandanivå som fordras (Performance Level) för maskinen eller en speciell del av maskinen. Performance Level ersätter tidigare kategorier i EN 954. PLr F1 sällan till mindre ofta och/eller kort exponering A L S1 lindrig skada (övergående skada) F2 frekvent till kontinuerlig och/eller lång exponering B Startpunkt F1 sällan till mindre ofta och/eller kort exponering C S2 allvarlig skada (bestående men eller dödsfall) F2 frekvent till kontinuerlig och/eller lång exponering S Skadans allvarlighet F Frekvens och/eller exponeringstid vid riskkällan P Möjlighet att undvika riskkällan eller begränsa skadan PLr Performance Level required D E H Beroende på bedömd PLr konstrueras styrsystemets feltålighet, desto högre PLr desto större krav på feltåligheten hos styrsystemet. För att konstruera ett säkert styrsystem kan även standard EN-62061 användas, vilken standard som ska användas styrs av vilket som är mest tillämpbart för den aktuella verksamheten och det aktuella projektet.