Session: Den svenska feminismen i internationellt perspektiv. Fredag 6 maj kl 13-14.30 Lokal C442. Ordförande och kommentator: Elisabeth Elgán, Stockholms universitet elisabeth.elgan@historia.su.se Deltagare: Irène Andersson, Emma Isaksson, Lovisa af Petersens och Josefin Rönnbäck. Titlar på presentationerna eller abstracts presenteras här i bokstavsordning på deltagarnas namn. Inledningarna vid sessionen kommer inte nödvändigtvis att följa samma ordning. 1
Irène Andersson, Malmö högskola, irene.andersson@mah.se: Fredsfeminism över gränserna - idéer, nätverk och delegationer. Kampen för fred är i sig en fråga som berör internationella relationer. Förutsättningen för arbetet, kvinnors engagemang för fred i en svensk kontext, var mellan 1850-talet och 1980-talet, ett mellanstatligt utbyte av idéer, handlingar, krav på vapenkontroll, nedrustning och avrustning, samt fredsförhandlingar. Svenska kvinnor lät sig påverkas och inspireras samtidigt som de på olika sätt sträckte sig ut mot det internationella samfundet. Mellanstatliga arenor skapades där konflikter skulle kunna förhandlas och lösas, som Internationella Skiljedomstolen i Haag (1902), Nationernas förbund (1920) och Förenta Nationerna (1945). Dessa arenor har varit viktiga för den kvinnliga fredskampen. Idéer spreds, nätverk bildades, och delegationer sattes samman för att färdas över gränser i syfte att föra tankar om fred vidare. Men vilken roll spelade de internationella kontakterna för de svenska feministerna? Och på vilka sätt skapades de internationella kontakterna? Idéer har spritts av enskilda kvinnor som har rest och tagit intryck. Två exempel är: - Fredrika Bremer reste till USA och träffade kvinnliga Olive Branch Circles som arbetade för fred och som publicerade newsletters, Sisterly Voices. Det var inspirationen till Fredrika Bremers Invitation to a Peace Alliance, publicerad 1854 i Times. - Miss P.H. Peckover, från England, lärde sig en del svenska och påverkade Emilia Broomé till att bilda Sveriges kvinnliga fredsförening 1898. Delegationer har rest för att påverka regeringar. Här är några exempel: - Kvinnornas vapenlösa uppror 1935 sände en delegation till NF för att sprida sin idé. - Fredsresor mellan åren 1981-1983 (Paris-Minsk/Moskva-Washington) genomfördes av nordiska kvinnor. Därefter kom den stora fredsresan 1985-86 (regeringar i Europa-i andra världsdelar- Washington/Moskva). Nätverk har bildats för att skapa opinion. Här är tre väldigt olika: - Svenska kvinnors fredssöndag 1915, som i första skedet samlade kvinnor från Danmark och Norge, men sedan samarbetade med en delegation från Haagkonferensen 1915 (då Kvinnornas internationella fredskedja bildades senare IKFF) på väg från ett besök i Moskva. - KUM Kvinnoföreningarnas utskott för mellanfolkliga frågor ett nätverk för samarbete - som samlades varje måndagsmorgon under andra världskriget i IKFF:s lokaler. Konserthusmötet 1941, en internationell vädjan för den utsatta civilbefolkningen i Finland, var upptakten. - Kvinnor för fred, under slutet av 1970-talet var både ett nordiskt och europeiskt samarbetsprojekt. 2
- I fredslägret Greenham Common, i England på 1980-talet, deltog även svenska kvinnor. De tog personlig kunskap med sig hem om kampen mot militarism. Internationella kontakter i samband med kvinnlig fredsrörelse har inte alltid setts med blida ögon av säkerhetstjänster. Från slutet av 1940-talet och under det följande decenniet var fredsarbete en fråga om kommunistisk lömsk fredsiver eller blåögd idealism. Efter att Svenska Kvinnors Vänsterförbund 1946 gick med i Kvinnornas Demokratiska Världsförbund övervakades deras kontakter, resor och konferensbesök i de kommunistiska länderna. När två olika sammanslutningar, ungefär Mödrar för fred, under 1950-talet organiserades fick säkerhetstjänsterna bråttom att kategorisera vilken mödrar som var de farliga. Trots övervakning fortsatte det internationella samarbetet. Internationella kontakter har således haft olika betydelser och har sett ut på många skilda sätt när det gäller uppbyggnad, verksamhet och nya initiativ i fredsarbete. Inte minst beroende på i vilken tid, utifrån vilka hot och i vilket sammanhang kampen fördes. 3
Emma Isaksson, Södertörns högskola, emma.isaksson@sh.se: Den nya kvinnorörelsen i ett internationellt perspektiv. Kvinnorörelsen har, liksom många andra sociala rörelser, sedan starten varit internationell till sin karaktär. Den så kallade nya kvinnorörelsen, dvs. den rörelse som uppstod i slutet av 1960-talet och början 1970- talet, var inget undantag utan kan i hög grad beskrivas som ett internationellt fenomen. Organisationerna och grupperna var visserligen nationella, men de konkreta kraven, målen och de ideologiska diskussionerna liknade l hög grad varandra oavsett geografisk placering. Utbytet av idéer över nationsgränserna framstår som betydelsefullt för den nya kvinnorörelsens utbredning och utveckling. Erfarenheter och idéer utbyttes över nationsgränserna genom artiklar, böcker, konferenser och personliga kontakter under resor. Jag kommer att diskutera den nya kvinnorörelsen i ett internationellt perspektiv på två sätt. För det första kommer jag att lyfta fram några betydande exempel på internationella influenser inom den nya kvinnorörelsen i Sverige. Hur influerades den nya kvinnorörelsen av liknande rörelser i andra länder och vilken betydelse man kan säga att dessa influenser fick för den svenska rörelsen dess uppkomst och utveckling? För det andra kommer jag att diskutera frågan om hur man skulle kunna karaktärisera den nya kvinnorörelsen i Sverige i jämförelse med dess uttryck i andra länder. Vilka likheter finns? Vilka skillnader kan urskiljas? Hur kan man förstå dessa likheter och skillnader? Diskussionen bygger på min avhandling (Kvinnokamp, 2007). Det jag intresserade mig för där var ideologiska hållningar inom ramen för den nya kvinnorörelsen i Sverige. Jag urskiljde tre centrala ideologiska projekt: det socialistiskt feministiska projektet, det kvinnokulturella projektet och det lesbiskt feministiska projektet. Projekten belyser den ideologiska bredd som fanns inom rörelsen och de ger också en bild av rörelsens utveckling över tid. Det fanns så klart inga vattentäta skott mellan dessa projekt, men de representerar ändå tre olika sätt att se på och förhålla sig till kvinnors underordning och arbetet för att upphäva den. Alla tre projekten har tydliga kopplingar till internationell feminism och kvinnorörelse, de influerades och inspirerades på olika sätt av feminism och kvinnorörelse i andra länder. I det följande ska jag diskutera de tre projekten i förhållande till utländsk feminism. Hur förhöll de respektive projekten sig till kvinnorörelse och feminism i anda länder? 4
Lovisa af Petersens, Stockholms universitet, lovisa.petersens@histori.su.se: Internationalism - en väg till offentlighet. Kvinnokonferenser och Svenska kvinnors nationalförbund kring sekelskiftet 1900. 5
Josefin Rönnbäck, Luleå tekniska universitet, josefin.ronnback@ltu.se: Rösträttskampen - en internationell kamp med nationella förtecken. 6