GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK UTREDNINGSAVDELNING C: MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER OCH KONSTITUTIONELLA FRÅGOR RÄTTSLIGA FRÅGOR Förslag till förordningar om makars förmögenhetsförhållanden SAMMANFATTNING PE 462.494 SV
Detta dokument har beställts av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. FÖRFATTARE Albin DEARING Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Schwarzenbergplatz 11, 1040 Wien, Österrike ANSVARIG HANDLÄGGARE Vesna NAGLIČ Utredningsavdelning C: medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor Europaparlamentet B-1047 Bryssel E-post: vesna.naglic@europarl.europa.eu SPRÅKVERSIONER Original: EN Översättningar: BG/CS/DA/DE/EL/ES/ET/FR/IT/LV/LT/HU/MT/NL/PL/PT/RO/SK/SL/FI/SV OM UTGIVAREN Du kan kontakta utredningsavdelningen eller prenumerera på det månatliga nyhetsbrevet genom att skriva till: poldep-citizens@europarl.europa.eu Europaparlamentet, manuskript färdigställt i november 2012. Europeiska unionen 2012. Detta dokument finns tillgängligt på internet på: http://www.europarl.europa.eu/studies ANSVARSFRISKRIVNING De åsikter som framförs i texten är författarens och utgör inte nödvändigtvis Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Återgivning eller översättning för icke-kommersiellt bruk är tillåtet, under förutsättning att källan anges och att utgivaren meddelas i förväg och får en skriftlig kopia. 2
Förslag till förordningar om makars förmögenhetsförhållanden SAMMANFATTNING Den 25 april 2012 begärde Europaparlamentets talman att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter skulle yttra sig över förslaget till förordning om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Talmannen hänvisade i synnerhet till ett problem som uppmärksammats av föredraganden i utskottet för rättsliga frågor, nämligen att gifta makar kan välja tillämplig lag i enlighet med artiklarna 16 och 18 i kommissionens förslag om makars förmögenhetsförhållanden, 1 medan det i förslaget om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap 2 inte erbjuds en likvärdig valmöjlighet. I artikel 15 i förordningen om registrerade partnerskap anges det i stället att lagen i den stat där ett partnerskap har registrerats är den enda tillämpliga lagen. 3 Eftersom äktenskap och registrerade partnerskap är två skilda rättsliga institutioner, och situationen avseende det rättsliga erkännandet av registrerade partnerskap skiljer sig betydligt åt inom EU, utgör denna skilda behandling i två olika förordningar inte i sig en diskriminering. 4 Yttrandet behandlar inte förslaget till förordning om makars förmögenhetsförhållanden, utan fokuserar på det faktum att förslaget till förordning om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap inte erbjuder någon möjlighet att välja tillämplig lag, medan en sådan valmöjlighet erbjuds i förslaget om makars förmögenhetsförhållanden. Yttrandet Frågan har uppkommit om förslaget om registrerade partnerskap bryter mot principen om jämlikhet enligt artikel 20 och principen om icke-diskriminering enligt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). I förslaget om makars förmögenhetsförhållanden framhålls det att makars rätt att välja tillämplig lag och framför allt att välja lagen i den medlemsstat där de är bosatta underlättar deras förvaltning av sin egendom, ger dem möjlighet att anpassa de bestämmelser som reglerar deras förmögenhet till det liv de lever och främjar deras fria rörlighet. Men om det är viktigt för makar att kunna välja lag, varför skulle då denna rättighet inte också beviljas för registrerade partner? Byrån för grundläggande rättigheter konstaterade också att den föreslagna särbehandlingen skulle påverka enkönade par i större utsträckning än olikkönade par, eftersom registrerade partnerskap i många medlemsstater är det enda alternativet för enkönade par som vill formalisera sitt förhållande. 1 COM(2011)0126. 2 COM(2011)0127. 3 Se PE475.883v01-00 av den 11 november 2011. Detta problem behandlas även i förslaget till yttrande från LIBE-utskottet, se PA\892209EN.doc av den 13 februari 2012. 4 Se emellertid PE473.957v01-00 av den 13 februari 2012. 3
Utredningsavdelning C: medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor Dessa exempel syftar till att visa att den föreslagna särbehandlingen är betydande och kan leda till indirekt diskriminering av personer från vissa grupper. Den avgörande frågan är om denna särbehandling kan motiveras. Tre argument har framförts för att motivera denna särbehandling: Först och främst understryks skillnaderna mellan lagen i de medlemsstater som har lagstiftning om registrerade partnerskap. Vad som tycks förespråka denna typ av särbehandling är det faktum att det i viss utsträckning finns en gemensam syn på äktenskap i alla EU-medlemsstater, medan synen på registrerade partnerskap skiljer sig betydligt åt. Detta tycks tala för att man i samband med partnerskap ska följa lagens anda, medan man för äktenskap kan tillåta mer flexibilitet och fler övergångar. Det är dock viktigt att komma ihåg att förslaget till förordning inte avser de rättsliga bestämmelser som styr äktenskap och registrerade partnerskap, utan endast egendomsrätter som följer av dessa institutioner. Medlemsstaternas lagar om makars förmögenhetsförhållanden skiljer sig dock avsevärt åt. Många rättssystem bygger på principen att makars egendom är gemensam, men det finns även lagar som bygger på den motsatta principen, dvs. att all egendom är enskild. På goda grunder framhåller man i förslaget de problem som följer av de stora skillnaderna mellan medlemsstaternas materiella bestämmelser, för att understryka behovet av en gemensam rättslig ram för makars förmögenhetsförhållanden. Det finns dock anledning att tro att det samma gäller för registrerade partnerskap. I enlighet med detta argument kan det hävdas att det är just skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning om registrerade partnerskap som ligger till grund för behovet att inrätta ett rättsligt instrument för samordning och ge mer vikt åt frågan om val av tillämplig lag. För det andra hävdas det att kravet på att lagen i den stat där ett partnerskap har registrerats ska tillämpas på partnerskapets förmögenhetsrättsliga verkningar är i linje med medlemsstaternas lagstiftning om registrerade partnerskap. Det andra argumentet bygger på det faktum att medlemsstaternas lagstiftning om registrerade partnerskap inte erbjuder personer som ingått partnerskap möjlighet att välja en annan lag än lagen i den stat där partnerskapet registrerats. Här är det värt att påminna om att EU-lagstiftaren befinner sig i en annan situation än medlemsstaternas lagstiftare. Medan den nationella lagstiftningen på området för internationell privaträtt syftar till att undvika lagkonflikter genom att anpassa nationella rättssystem och jurisdiktioner till den internationella rättsordningen, är EU-lagstiftningens roll att tillmötesgå de särskilda kraven på europeisk integration, såsom främjande av fri rörlighet och EU-medborgarnas grundläggande rättigheter. Det finns dessutom tillräckligt med belägg för att bestrida antagandet att medlemsstaterna utesluter alla möjligheter för personer som ingått registrerade partnerskap att välja ett annat system än det i den stat där partnerskapet registrerats. I Österrike, Nederländerna och Sverige erbjuds nämligen 4
Förslag till förordningar om makars förmögenhetsförhållanden registrerade partner denna möjlighet. Det allmänna påståendet att medlemsstater inte erbjuder registrerade partner möjlighet att välja tillämplig lag i frågor som rör deras egendomsrätt tycks således inte vara en särskilt lämplig grund för ett vidare resonemang. För det tredje betonas det att inte alla EU-medlemsstater erkänner registrerade partnerskap och att gifta par och par i registrerade partnerskap därför inte kan ha samma möjligheter att välja lag. Detta argument bygger på det faktum att alla medlemsstater har bestämmelser om giftermål, men inte om registrerade partnerskap. Detta är sant, vilket innebär att möjligheten för registrerade partner att välja tillämplig lag är begränsad till de medlemsstater som erkänner denna institution. Det innebär dock inte att registrerade partner bör nekas denna om än begränsade valmöjlighet. Den nödvändiga begränsningen till system som har bestämmelser om ingåendet av registrerade partnerskap utgör inget argument för att neka registrerade partner också rätten att välja mellan de återstående rättssystemen. I yttrandet fastställs det att registrerade par kan nekas möjligheten att välja tillämplig lag endast om detta kan motiveras, och att dessa motiveringar inte kan bygga på de skäl som anges i förslaget. Att utesluta möjligheten att välja lag tycks således strida mot principen om jämlikhet enligt artikel 20 i stadgan. Principen om icke-diskriminering i artikel 21 i stadgan förbjuder dessutom en behandling som gynnar gifta par men som missgynnar personer som av politiska eller andra skäl föredrar ett privat- och familjeliv med maximal privaträttslig självständighet. Med tanke på att registrerat partnerskap i många medlemsstater är det enda alternativet för enkönade par kan en sådan särbehandling dessutom utgöra indirekt diskriminering på grund av sexuell läggning. 5