Innehållsförteckning

DEPONIHANDBOK Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING Uppdaterad 06-07-27 1. MÅL OCH MEDEL FÖR DEPONERING...7 1.1. Avfall Sverige och Avfall Sverige:s policy... 7 1.2. Policy för deponering... 7 2. MOTTAGNING, KLASSNING, STYRNING...11 2.1. Sammanfattning...11 2.2. Mottagning...13 2.2.1. Allmänt...13 2.2.2. Registrering...13 2.3. Klassning...14 2.3.1. Avfallsdefinitioner...14 2.3.2. Avfallsklasser...15 2.3.3. Avfallskategorier och EWC-katalog...15 2.3.4. Klassning i farligt/icke farligt avfall...16 2.3.5. Avfallsslag enligt äldre nomenklatur...19 2.3.6. Underindelning för registrering...19 2.4. Bestämning av i vilken deponiklass ett avfall skall deponeras...20 2.4.1. Allmänna principer...20 2.4.2. Arbetsgång...20 2.4.3. Kommentarer till arbetsgång...22 2.5. Våg med dator för debitering och statistik...28 2.6. Kontroll...28 2.7. Hjälpmedel för styrningen av avfallet...29 3. PROVTAGNING AV AVFALL...31 3.1. Sammanfattning...31 3.2. Allmänt...32 3.3. Kan avfallet betraktas som homogent?...32 3.3.1. Partikulärt homogent avfall...33 3.3.2. När bör avfallet analyseras med avseende på halten TOC och när bör okulär bedömning av andel brännbart material tillämpas?...33 3.3.3. Kemiskt homogent avfall...34 3.4. Upprättande av Provtagningsplan...34 3.4.1. Inledning...34 3.4.2. Uppgifter om provtagningsplatsen och administrativa uppgifter...34 3.4.3. Ansvar och berörda parter...35 3.4.4. Provtagningens syfte...35 3.4.5. Identifiering av provningsparametrar...35 3.4.6. Bakgrundsinformation om avfallet...36 3.4.7. Hälsa och säkerhet...36 3.4.8. Val av provtagningsstrategi...37 3.4.9. Eventuell förbehandling av avfallet före provtagning...37 3.4.10. Typ av prov; enskilda prov eller samlingsprov...38 3.4.11. Antal prov...38 3.4.12. Provtagningspunkternas placering...40 3.4.13. Mängd material i proven...42 3.4.14. Val av provtagningsteknik och provtagningsutrustning...43 3.4.15. Provhantering och Provbehållare...47 3.5. Provtagning i fält...48 3.5.1. Provtagning av avfall med partikelstorlekar mindre än 50 mm...48 3.5.2. Provtagning av avfall med partikelstorlekar upp till 300 mm...50 3.6. Dokumentation...54 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Uppdaterad 06-07-27 DEPONIHANDBOK 2 3.7. Förslag till provtagningsplan för provning av halten organiskt kol (TOC) 56 3.8. Förslag till provtagningsprotokoll för provning av halten organiskt orgasniskt kol (TOC)... 58 3.9. Referenser... 59 4. BESTÄMMELSER OCH ORDNINGS-REGLER...61 4.1. ABLA. Allmänna bestämmelser för leverans av avfall... 61 4.2. Kompletterande enkla ordningsregler... 63 5. DEPONERINGSPLAN...65 5.1. Sammanfattning... 65 5.2. Allmänt... 65 5.3. Aktiviteter på ett avfallsupplag... 66 5.4. Anläggningsdelar... 67 5.5. Etappindelning... 67 5.6. Celler... 69 5.7. Avslutning... 70 6. AVFALLSSORTERING...71 6.1. Källsortering... 71 6.2. Speciella krav för vissa typer av avfall... 71 6.3. Avfallsslag som bör sorteras... 71 6.4. Sorteringsmetodik... 72 6.5. Utformning av sorteringsyta... 74 6.6. Lagring och städning... 74 7. KOMPOSTERING AV PARK- OCH TRÄDGÅRDSAVFALL...77 7.1. Avfallsslag som kan komposteras... 77 7.2. Sönderdelning, blandning mm... 77 7.3. Komposteringsteknik... 78 7.4. Utformning av komposteringsytan... 81 7.5. Instruktion... 81 8. RESTAVFALLSCELLER...83 8.1. Avfallsslag som kan tillföras restavfallsceller... 83 8.2. Utformning av restavfallsceller... 83 8.3. Maskinval... 83 8.4. Instruktion... 84 9. ASKCELLER...85 9.1. Sammanfattning... 85 9.2. Celler för askor som inte utgör farligt avfall... 86 9.2.1. Avfallsslag som kan tillföras cellerna...86 9.2.2. Utformning av celler...86 9.2.3. Maskinval...86 9.2.4. Deponering av askor...86 9.3. Celler för aska som utgör farligt avfall... 87 9.3.1. Avfall som kan tillföras cellerna...87 9.3.2. Utformning av celler...87 9.3.3. Deponering...87 9.4. Övrigt... 88 10. ASBESTCELLER...89 10.1. Cellens utformning... 89

DEPONIHANDBOK INNEHÅLLSFÖRTECKNING Uppdaterad 06-07-27 10.2. Deponering av asbest...89 10.3. Arbetsmiljö och säkerhet...90 11. BIOCELLER...91 11.1. Allmänt...91 11.2. Aktuella avfallstyper...92 11.3. Biologiska processer...93 11.3.1. Allmänt...93 11.3.2. Styrande faktorer...94 11.4. Förväntad gasproduktion...95 11.5. Cellens konstruktion...98 11.5.1. Allmänt...98 11.5.2. Cellstorlek...98 11.5.3. Bottentätning och dränering...99 11.5.4. Cellväggar...99 11.5.5. Täckning... 100 11.5.6. Lakvattenrecirkulation... 100 11.6. Gasuppsamlingssystemet...101 11.6.1. Gasdräner... 101 11.6.2. Samlingsledningar... 101 11.6.3. Reglerstationer... 102 11.6.4. Stamledning... 102 11.7. Drift - processtyrning...103 11.7.1. Förbehandling av avfallet... 103 11.7.2. Fyllning av cellen med avfall... 103 11.7.3. Drift uppföljning... 104 11.7.4. Processtyrning... 104 11.8. Urgrävning och återanvändning av planreaktorer...105 11.9. Restprodukter...106 11.9.1. Rötrest... 106 11.9.2. Lakvatten... 106 11.10. Framtida krav och utvecklingsmöjligheter...107 11.11. Referenser...108 12. BARRIÄRER - TÄTNING OCH TÄCKNING... 109 12.1. Allmänna principer...109 12.2. Geologisk barriär...110 12.3. Bottentätning...110 12.4. Täckning...112 12.4.1. Utjämningsskikt.... 112 12.4.2. Gasdräneringsskikt... 112 12.4.3. Tätskikt... 113 12.4.4. Dräneringsskikt... 113 12.4.5. Skyddsskikt... 113 12.5. Materialval...114 12.6. Beräkning av läckaget genom ett skikt...114 12.7. Beräkning av transporttider...117 12.8. Byggnadstekniska och miljömässiga synpunkter...118 12.8.1. Täta och genomsläppliga barriärer... 118 12.8.2. Konstruktioner med geomembran... 119 12.8.3. Kvalitetssäkring... 119 13. KOMPAKTERING... 121 13.1. Kompaktorförarens uppgifter...121 13.2. Komprimering med kompaktor...121 13.3. Pallutläggning...122 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Uppdaterad 06-07-27 DEPONIHANDBOK 4 14. LAKVATTENHANTERING...123 14.1. Lakvattenbildning...123 14.2. Åtgärder...123 14.3. Magasinering...124 14.4. Behandling...125 14.4.1. Allmänt...125 14.4.2. Generella krav som gäller för lakvattenreningen...126 14.4.3. Allmän utvärdering av behandlingsmetoder och behandlingssystem...127 14.4.4. Översikt av reningsmetoder för lakvatten....130 14.5. Kontroll...131 15. LAKVATTENRENING I MARKBASERADE VÄXTSYSTEM...135 15.1. Allmänt...135 15.2. Förutsättningar...135 15.2.1. Krav på behandlingsytan...135 15.2.2. Krav på vegetationen...136 15.3. Dimensionering...137 15.3.1. Hydraulisk belastning...137 15.3.2. Erforderlig behandlingsyta...139 15.3.3. Erforderlig lagringsvolym...140 15.4. Anläggningskomponenter...141 15.4.1. Anläggningsdelar...141 15.4.2. Lakvattenuppsamling...141 15.4.3. Uppfordring, stamledning och lateraler...141 15.4.4. Spridning...141 15.5. Växtetablering...143 15.5.1. Salix...143 15.5.2. Gräs...143 15.6. Drift och skötsel...143 15.6.1. Distributionssystemet...143 15.6.2. Bevattningsmängder...144 15.6.3. Behandlingsytan...144 15.6.4. Skörd och användning av producerad biomassa...145 15.6.5. Reningseffekter...146 15.7. Kontrollprogram...149 15.7.1. Allmänt...149 15.7.2. Vatten...149 15.7.3. Mark...150 15.7.4. Växter...151 16. ÅTERVINNINGSCENTRAL...153 16.1. Avfallsslag som mottas på centralen...153 16.2. Utformning av återvinningscentralen...153 16.3. Farligt avfall - miljöstation...154 16.3.1. 1Allmänt...154 16.3.2. Skyddsutrustning...154 16.3.3. Hantering och förvaring...155 16.4. Instruktioner...157 17. UNDERLAG FÖR BRANDSKYDDS-PLAN...159 17.1. Sammanfattning...159 17.2. Allmänt...160 17.3. Brandorsaker...160 17.4. Förebyggande åtgärder mot brand...161 17.4.1. Kontroll av inkommande avfall mm...161 17.4.2. Stängsel och bevakning...162 17.4.3. Lagring av avfall - brandgator...162

DEPONIHANDBOK INNEHÅLLSFÖRTECKNING Uppdaterad 06-07-27 17.4.4. Deponering... 163 17.4.5. Kompaktering och täckning... 163 17.4.6. Gas... 164 17.4.7. Maskinell utrustning... 164 17.5. Förberedande åtgärder för brandbekämpning...164 17.5.1. Bevakning... 164 17.5.2. Rutiner vid larm... 165 17.5.3. Åtkomst... 165 17.5.4. Släckmedel... 165 17.5.5. Utrustning och maskiner... 166 17.6. Brandbekämpning...166 17.6.1. Släckning av yrbrand... 166 17.6.2. Släckning av djupbrand... 167 17.6.3. Arbetarskydd vid brandbekämpning... 168 17.7. Information...168 17.8. Kontroll - dagbok...169 17.9. Referenser...169 18. UNDERLAG FÖR DRIFTINSTRUKTION... 171 18.1. Allmänt...171 18.2. Kontroll av inkommande avfallsslag och mängd...171 18.3. Anläggningsdelar...172 18.4. Stationsområde och infart...172 18.5. Ytor för kompostering, sortering och lagring...173 18.6. Vägområden...173 18.7. Deponeringsområden för avfall...173 18.8. Färdigställda ytor, slänter...174 18.9. Utjämningsmagasin, yt- och lakvatten-hantering...174 18.10. Gasutvinning...175 18.11. Yttre städområden...175 19. MILJÖKONTROLL OCH KVALITETS-SÄKRING... 177 19.1. Sammanfattning...177 19.2. Egenkontroll...178 19.3. Kontroll av lakvatten, ytvatten, grundvatten och deponigas...179 19.3.1. Krav... 179 19.3.2. Karaktärisering av lakvatten... 180 19.3.3. Nyckelparametrar... 181 19.4. Miljörapport...182 19.4.1. Allmänt... 182 19.4.2. Grunddel... 182 19.4.3. Textdel... 182 19.4.4. Miljörapportens emissionsdeklaration... 183 19.4.5. Övrigt... 184 19.5. Kvalitetssäkring och miljöstyrning...184 19.6. Checklistor...185 20. AVSÄTTNINGAR OCH EKONOMISK SÄKERHET FÖR DRIFT AV DEPONIER. 187 20.1. Sammanfattning...187 20.2. Allmänt...188 20.3. Avsättningar...189 20.3.1. Lagstiftning... 189 20.3.2. Bedömning... 190 20.4. Beräkning av avsättningar för kostnader för avslutning och eftervård. 190 5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Uppdaterad 06-07-27 DEPONIHANDBOK 20.4.1. Identifiering av avsättningspliktiga kostnader...191 20.4.2. Betalningsplan...191 20.4.3. Kostnadsuppskattningar i nuvarande prisnivå...191 20.4.4. Värdejusteringar...191 20.4.5. Historiska kostnader...192 20.4.6. Uppföljning och justering...192 20.5. Säkerhet...193 20.5.1. Lagstiftning....193 20.5.2. Bedömning...194 20.5.3. Beräkning av säkerhetens storlek...195 20.6. Eventuella förändringar i kommunernas och bolagens årsredovisningar med anledning av säkerheter och fonderingar...195 20.6.1. Bakgrund...195 20.6.2. Bedömning:...196 20.7. Modell för beräkningar av avsättningar och säkerhet....196 20.7.1. Exempel på beräkning av avsättningar...196 20.7.2. Beräkningsgång:...197 20.7.3. Exempel på beräkning av säkerhet...198 20.7.4. Beräkningsgång:...198 21. FÖRTECKNING ÖVER LAGAR OCH BESTÄMMELSER...201 21.1. Allmänt...201 21.2. Lagar och förordningar...201 21.3. Naturvårdsverkets föreskrifter...201 21.4. Naturvårdsverkets allmänna råd...202 22. TABELLER OCH FÖRTECKNINGAR...203 22.1. Deponerade mängder...203 22.2. Avfallets sammansättning...203 22.3. Gasutvinning...203 22.3.1. Anläggningar med gasutvinning 2005...204 22.3.2. Ungefärliga värden för deponigas, metan och koldioxid...204 22.4. Densiteter för avfall...205 22.5. Lakvattensammansättning...210 22.6. Ordlista...211 6

DEPONIHANDBOK MÅL OCH MEDEL Uppdaterad 06-07-24 1. Mål och medel för deponering 1.1. Avfall Sverige och Avfall Sveriges policy Avfall Sverige är summan av alla medlemmar och kansliet, som tillsammans utgör organisationen Avfall Sverige Denna skall tillvarata medlemmarnas intressen inom avfallshantering genom att organisera samarbete och kunskapsspridning internt och externt och genom att främja utvecklingen av lösningar utifrån kretsloppsprincipen och utifrån hälso- och miljökrav Avfall Sverige verkar för en avfallshantering som är miljöriktig genom att avfall hanteras och avfallsanläggningar lokaliseras och drivs så att människors hälsa och miljön skyddas både på kort och lång sikt som är hållbar miljömässigt genom att varje generation tar ansvar för sitt avfall på ett resursmässigt hållbart sätt och att avfallet insamlas, återvinns och bortskaffas med hänsyn till avfallets egenskaper ekonomiskt genom en kostnadseffektiv teknikanvändning och tydlig vad avser hanteringens kostnader socialt genom dialog med olika intressenter där hänsyn tas till olika målgruppers behov samt genom utbildning och offensiv personalrekrytering skapa hög kompetens och status inom avfallshanteringen med ett tydligt samhällsansvar genom att avfallshanteringens olika delar är tydliga från ansvarssynpunkt och kan inordnas i samhällets infrastruktur. 1.2. Policy för deponering Trots att stora insatser görs för att öka återanvändning, återvinning och energiutvinning kommer det alltid att finnas avfall som behöver deponeras i Sverige. Deponering är därför en grundläggande och nödvändig metod i ett långsiktigt hållbart system för hantering av avfall. Vi ska deponera avfall så att miljön och människors hälsa skyddas både på kort och lång sikt. För att uppnå detta bör följande policy följas: Våra deponier ska lokaliseras och utformas så att miljön och människors hälsa skyddas såväl i ett kortsiktigt som långsiktigt tidsperspektiv. 7

MÅL OCH MEDEL Uppdaterad 06-07-24 DEPONIHANDBOK Nya deponier ska lokaliseras så att miljö- och hälsorisker undviks, så att värdefulla natur- och kulturområden skyddas och så att störningar av betydelse för omgivningen undviks. Under deponiernas drifttid ska miljöskyddet utformas så att miljön och människors hälsa inte skadas genom buller, nedskräpning, utsläpp till yt- och grundvatten samt utsläpp till luft. När deponierna är avslutade ska miljöskyddet utformas så att den del av föroreningarna, som på lång sikt lämnar deponin, inte skadar miljön och människors hälsa. Arbetet med miljöskydd vid deponierna ska säkerställas med effektiva kontrollsystem. Arbetsmiljön vid deponierna ska hålla hög kvalitet. Det ekonomiska ansvaret för vår tids deponering ska inte föras över till kommande generationer De avgifter som vi tar ut för deponering ska täcka alla kostnader för verksamheten under drifttiden och för de åtgärder som krävs efter att deponin avslutats. Det är deponiägarna som ska säkerställa att tillräckliga medel för att klara dessa krav finns. Deponeringen ska ske så att vi samordnar den med annan avfallsverksamhet och hushållar med naturresurser Anläggningarna ska utformas så att de även kan utnyttjas för verksamhet som har naturlig anknytning till deponeringen. Sådan verksamhet kan vara förbehandling av avfall som ska deponeras, mellanlagring av avfall och återvinningsmaterial, annan avfallsbehandling mm. Deponeringen ska planeras och utföras så att framtida resursuttag ur deponierna i möjligaste mån underlättas. Vi ska använda deponering endast för avfall som inte bör ingå i samhällets kretslopp, för avfall som uppkommer vid annan avfallsbehandling och som inte kan tas om hand på annat sätt samt för avfall där deponering bedöms medföra mindre risker för hälsa och miljö än någon annan behandling eller där inga andra alternativ är rimliga ur ett samhällsperspektiv. Avfallets egenskaper ska vara väl kända när det deponeras Det inkommande avfallet ska noga kontrolleras och kvalitetsbestämmas. 8

DEPONIHANDBOK MÅL OCH MEDEL Uppdaterad 06-07-24 Resultatet av kontrollen ska ligga till grund för om avfallet ska deponeras, vilken förbehandling som krävs innan deponering och hur avfallet ska deponeras. Vid deponeringen ska bästa teknik användas om det inte medför orimliga ekonomiska insatser. För varje typ av avfall som deponeras ska vi använda bästa möjliga teknik om det inte medför orimliga ekonomiska insatser. Varje avfallslag ska hanteras utifrån sina egenskaper. Detta innebär att avfallet skall vara förbehandlat innan det deponeras och att vissa avfallslag ska deponeras skilda från annat avfall. När deponerina projekteras och byggs ska detta ske med bästa möjliga teknik och med noggrann kvalitetskontroll. Detta gäller särskilt miljöskyddsåtgärderna. Deponering ska ske med hjälp av väl utbildad personal och med tillräckliga tekniska resurser Driften av deponierna ska utföras med tillräckliga personella och tekniska resurser. Vi ska se till att den personal som arbetar med deponering alltid har nödvändig kunskap så att arbetsuppgifterna kan utföras med hög kvalitet. Driften vid deponierna ska utföras med systematisk planering och kontroll. Kvalitets- och miljöledningssystem ska användas. Tekniken för deponering ska ständigt utvecklas och förbättras. Vi ska sträva efter att det finns nödvändiga resurser för forskning och utveckling av vår avfallsdeponering. Vi ska aktivt medverka med vår personal och våra anläggningar för forskning och utveckling av avfallsdeponeringen. Vi ska bevaka och använda utländska erfarenheter för att utveckla och förbättra vår avfallsdeponering. Informationen om deponering ska vara öppen och korrekt och tillgänglig för alla Vi ska korrekt och öppet informera om vår verksamhet vid deponierna. Detta gäller särskilt miljöskyddsarbetet och resultatet av detta. 9

MÅL OCH MEDEL Uppdaterad 06-07-24 DEPONIHANDBOK Vi ska sträva efter att öppet sprida kunskap och delge våra erfarenheter från forskning och utveckling vid deponierna. Ansvaret för att deponera hushållsavfall och avfall som har liknande egenskaper ska ligga på kommunerna Deponering av kommunalt avfall, dvs hushållsavfall och avfall som har likande egenskaper, innebär ett mycket långsiktigt ansvarstagande. Ansvaret ska därför ligga på kommunerna. Detta ska dock inte hindra att privata aktörer kan verkställa hela eller delar av driften på deponierna. 10

DEPONIHANDBOK 2. Mottagning, klassning, styrning MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 2.1. Sammanfattning Allt avfall skall kontrolleras okulärt innan det förs in på anläggningen. Kontrollen skall genomföras såväl vid infarten som vid avlastningen Följande dokument skall kontrolleras: Transportdokument för farligt avfall (Om avfallet utgörs av farligt avfall) Dokument rörande gränsöverskridande transporter. (Om avfallet kommer från utlandet.) Om avfallet skall gå till direkt deponering skall dessutom följande dokument granskas: Grundläggande karaktärisering Överensstämmelseprovning (om sådan krävs) I det fall avfallet skall sorteras eller behandlas på annat sätt innan det deponeras behöver inte den ursprungliga producenten lämna dokument om grundläggande karaktärisering eller överensstämmelseprovning. Istället skall man då inom anläggningen göra grundläggande karaktärisering för de behandlade avfallen eller för de rester som skall deponeras. En bestämning skall ske till vilken deponiklass avfallet skall föras: Klass 1 Deponi för farligt avfall Klass 2 Deponi för icke-farligt avfall Klass 3 Deponi för inert avfall Följande avfall får över huvud taget inte deponeras; Flytande avfall Avfall som är explosivt, frätande, oxiderande, brandfarligt eller mycket brandfarligt Smittförande avfall (från sjukhus, veterinärer mm). 11

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK Avfall som utgörs av kemiska ämnen från forskning och utveckling eller undervisning (laboratorierester) och som inte är identifierade eller vilkas effekt på hälsan eller miljön är okända. Hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1400 mm. Utsorterat brännbart avfall. Organiskt avfall (från och med 2005-01-01) För förbuden mot deponering av utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall gäller dock följande undantag: 1. bottenaska och flygaska samt rökgasreningsslam som innehåller mindre än 18 viktprocent TOC räknat på torr vikt. 2. komposterat slam från rening av avloppsvatten, 3. grönlutslam från återvinning av kokvätska, 4. animaliskt avfall som enligt andra föreskrifter får grävas ned, 5. övrigt avfall med homogen sammansättning som innehåller mindre än 10 viktprocent TOC räknat på torr vikt. 6. avfall med heterogen sammansättning som innehåller mindre än 10 volymprocent brännbart avfall. Förbuden gäller heller inte avfall vars fysiska eller kemiska egenskaper efter behandling är sådana att avfallet inte bör återvinnas eller bortskaffas på annat sätt än genom deponering. För sådana avfall måste dock samråd med tillsynsmyndigheten ske innan avfallet kan deponeras. Ett register skall finnas över det deponerade avfallet innehållande: Avfallets egenskaper Avfallets ursprung Leveransdatum Avfallsproducentens identitet (kommunen för hushållsavfall) För hushållsavfall: transportörens identitet Inom vilken del av deponin som avfallet deponerats För farligt avfall: Avfallets exakta position i deponin För varje leverans av avfall som tas emot för deponering skall ett skriftligt mottagningsbevis utfärdas och överlämnas till den som levererat avfallet. Om avfall inte tas emot skall tillsynsmyndigheten underrättas så snart som möjligt. 12

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 2.2. Mottagning 2.2.1. Allmänt Vid en deponeringsanläggning är man skyldig att skaffa sig så god kunskap som möjligt om det avfall som tas emot. Det gäller t ex sammansättning, lakbarhet, övriga egenskaper och effekter allmänt och på lång sikt Innan avfall tas emot för deponering skall de handlingar som rör avfallet granskas. Dokument som skall granskas är: Transportdokument för farligt avfall (Om avfallet utgörs av farligt avfall) Dokument rörande gränsöverskridande transporter. (Om avfallet kommer från utlandet.) Om avfallet skall gå till direkt deponering skall dessutom följande dokument granskas: Grundläggande karaktärisering Överensstämmelseprovning (om sådan krävs) I det fall avfallet skall sorteras eller behandlas på annat sätt innan deponering behöver inte den ursprungliga producenten lämna dokument om grundläggande karaktärisering eller överensstämmelseprovning. Istället skall man då inom anläggningen göra grundläggande karaktärisering för de behandlade avfallen eller för de rester som skall deponeras. För farligt avfall gäller att en avsändare är skyldig att upprätta ett transportdokument för varje transport. Dokumentet skall innehålla uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag och avfallsmängd. Dokumentet skall undertecknas av avsändaren och vid mottagandet av mottagaren. För varje leverans av avfall som tas emot för deponering skall ett skriftligt mottagningsbevis utfärdas och överlämnas till den som levererat avfallet. Om avfall inte tas emot skall tillsynsmyndigheten underrättas så snart som möjligt. 2.2.2. Registrering Enligt förordningen om deponering av avfall är en deponeringsanläggning skyldig att föra register överdeponerat avfall. Registret skall innehålla: 13

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK Avfallets mängd Avfallets egenskaper Avfallets ursprung Leveransdatum Avfallsproducentens identitet (kommunen för hushållsavfall) För hushållsavfall: transportörens identitet Inom vilken del av deponin som avfallet deponerats För farligt avfall: Avfallets exakta position i deponin (koordinater) För avfall som tas emot för annan behandling än deponering skall man föra anteckningar om: Den mängd och de slag av avfall som återvinns eller bortskaffas årligen, de metoder för återvinning eller bortskaffande som används för olika slag av avfall, varifrån avfallet kommer och var återvunnet eller bortskaffat avfall lämnas 2.3. Klassning 2.3.1. Avfallsdefinitioner Definitioner enligt svensk lagstiftning: Avfall: Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i bilaga 1 (till avfallsförordningen SFS 2001:1063) och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. (Miljöbalken kap. 15 1) Hushållsavfall: Avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet (miljöbalken kap. 15 2) Farligt avfall: Sådant avfall som är markerat med asterisk (*) i bilaga 2 till avfallsförordningen (SFS 2001:1063) eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 Brännbart avfall: Sådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat (Avfallsförordningen 4) Organiskt avfall: Sådant avfall som innehåller organiskt bundet kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall (Avfallsförordningen 4) Icke-farligt avfall: Avfall som inte är farligt avfall. (Förordningen om deponering av avfall 3) Inert avfall: Avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte 14

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa. Den totala lakbarheten och det totala föroreningsinnehållet i avfallet samt ekotoxiciteten hos lakvattnet skall vara obetydliga och får inte äventyra kvaliteten på yt- eller grundvatten (Förordningen om deponering av avfall 3) 2.3.2. Avfallsklasser Allt avfall som skall deponeras skall klassas i en av följande klasser: 1 Farligt avfall 2 Icke-farligt avfall 3 Inert avfall Definitionerna framgår av kapitel 2.1. Utöver de tre klasser av avfall som får deponeras för deponierna finns det avfall som överhuvud taget inte får deponeras. Sådant avfall måste förbehandlas på något sätt innan deponering. 2.3.3. Avfallskategorier och EWC-katalog Till Avfallsförordningen finns en bilaga som innehåller ett antal avfallskategorier. Vidare finns en förteckning över avfall som hör till avfallskategorierna. Förteckningen kallas vanligen EWC-katalogen (EWC = European Waste Catalog) I förteckningen finns ca 850 olika avfallsslag uppräknade. Varje avfallsslag har en 6- siffrig kod uppbyggd så att: De två första siffrorna anger huvudgrupp De två mittersta siffrorna anger undergrupp De två sista siffrorna anger löpnummer Ex: 20 01 07 20 = Hushållsavfall 01 = Separat insamlade fraktioner 07 = Trä I EWC-katalogen är farliga avfall särskilt markerade med asterisk (*). All officiell rapportering och statistik skall i framtiden göras med utgångspunkt från EWC-koderna. Avfallsförordningen och tillhörande bilagor med EWC-koder och avfallskategorier finns under en särskild flik i handboken. 15

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK 2.3.4. Klassning i farligt/icke farligt avfall Klassning i farligt icke-farligt avfall kan vara svår att utföra. Som hjälp kan följande schema användas: 16

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 Bestämning av icke-farligt/farligt avfall Ja 1 Utgörs avfallet av hushållsavfall som inte är utsorterade fraktioner av farligt avfall? Vare sig farligt avfall eller dubbla ingångar Nej 2 Klassning enligt EWC-kodlistan Farligt avfall (asterisk) Dubbla ingångar Ja 3 Är avfallets sammansättning känt eller kan det bestämmas? Nej Nej 4a Innehåller avfallet farliga ämnen? Ja Nej 4b Finns det skäl att misstänka att avfallet kan vara farligt? Ja 5 Uppvisar avfallet farliga egenskaper Ja (H1 H14)? Nej Ja ICKE-FARLIGT AVFALL FARLIGT AVFALL OBS! För att kunna avgöra i vilken deponiklass avfallet får deponeras måste man följa Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) Se vidare avsnitt 2.4. 17

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK Kommentarer till schemat för farlig/ickefarligt avfall 1. Utgörs avfallet av hushållsavfall? Även om små mängder farligt avfall kan ingå i det blandade hushållsavfallet definieras det som hushållsavfall och därmed som icke-farligt avfall. Observera dock att utsorterade fraktioner av farligt avfall från hushållsavfall definieras som farligt avfall. 2. Klassning enligt EWC? Om avfallet betecknats med asterisk i EWC-kodlistan skall det klassas som farligt avfall För många avfall finns så kallade dubbla ingångar, dvs en kod för ett avfall som innehåller farliga ämnen och en annan kod för samma typ av avfall men utan innehåll av farliga ämnen. För sådana avfall måste man undersöka om avfallet innehåller farliga ämnen och i vilken mängd de farliga ämnena ingår. Avfall som vare sig betecknas med asterisk eller som har dubbla ingångar i EWCkodlistan kan klassas som icke-farliga 3. Är avfallets sammansättning känd? Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NSF 2004:10) som gäller från och med 1 januari 2005 är det avfallsproducenten som är skyldig att genomföra en grundläggande karaktärisering av avfallet samt att dokumentera resultatet. Till dess kan det vara svårt att få reda på avfallets exakta innehåll. I vissa fall kan det också vara svårt att veta vilka ämnen som skulle behöva analyseras (t ex för rivningsmassor mm) 4a. Innehåller avfallet farliga ämnen? För att avgöra om ett avfall innehåller farliga ämnen kan man kontrollera de ingående substanserna mot Kemikalieinspektionens lista över farliga ämnen 4b. Finns det anledning att misstänka att avfallet är farligt? Även om man inte känner avfallets sammansättning i detalj kan det i vissa fall vara uppenbart att avfallet inte är farligt, t ex jord sten och grus från områden som inte är förorenade. Om det finns misstanke om att ett avfall kan vara kontaminerat måste det undersökas ytterligare. 5. Uppvisar avfallet farliga egenskaper 18 En lista över farliga egenskaper (H1 H14) finns i bilaga 3 i avfallsförordningen. Under avdelningen anmärkningar finns uppgifter om vid vilka koncentrationer av vissa farliga ämnen som avfallet skall klassificeras som farligt. Där finns även

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 vissa andra kriterier för när ett avfall är farligt. I inledningen till bilaga 2 finns definitioner på vad som menas med farliga ämnen. OBS! För att kunna avgöra i vilken deponiklass avfallet får deponeras måste man gå vidare till Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) 2.3.5. Avfallsslag enligt äldre nomenklatur För att skapa enhetliga avfallsbenämningar i som kan användas för avfallsplanering, mm i har naturvårdsverket tidigare föreskrivit 10 huvudgrupper. Grupp Avfallsslag 1. Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall 2. Park- och trädgårdsavfall 3. Bygg- och rivningsavfall samt jord- och schaktmassor 4. Avfall från energiutvinning 5. Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten 6. Avfall från behandling av industriellt avloppsvatten 7. Avfall från utvinning av mineraliska produkter och fossila bränslen 8. Branschspecifikt industriavfall 9. Ej branschspecifikt industriavfall 10. Specialavfall (miljöfarligt avfall och annat specialavfall). 2.3.6. Underindelning för registrering För praktisk avfallsstyrning, för registrering, fakturering och beskattning behövs kompletterande indelning som beskriver hur avfallet ska omhändertas. Indelning med hänsyn till behandlig: Sorterbart tbrännbart Komposterbart Återvinningsbart Direkt deponering Separat deponering (aska, slagg, farligt avfall, asbest mm) Indelning med hänsyn till beskattning. Skattepliktigt - ej skattepliktigt Införsel - utförsel Avfall som uppkommit vid behandling inom anläggningen Avdragsgilla avfall (23 olika) 19

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK 2.4. Bestämning av i vilken deponiklass ett avfall skall deponeras 2.4.1. Allmänna principer Vissa avfall får överhuvudtaget inte deponeras. Dessa finns angivna i förordningen om deponering. (Se även avsnittet 2.4.3 om kommentarer till arbetsgång) Övrigt icke-farligt avfall får alltid deponeras på deponier för ickefarligt avfall (klass 2) Ickefarligt avfall får deponeras på deponier för inert avfall (klass 3) om det uppfyller vissa kriterier. Farligt avfall får deponeras på deponier för farligt avfall förutsatt att vissa kriterier uppfylls. Om kriterierna inte uppfylls måste avfallet förbehandlas så att kriterierna uppnås. Stabilt icke-reaktivt farligt avfall får under vissa förhållanden deponeras tillsammans med icke-farligt avfall på en deponi för icke-farligt avfall (klass 2). Kriterier fins i detta fall såväl för det stabila icke-reaktiva avfallet som för det icke-farliga avfallet som det farliga avfallet skall deponeras tillsammans med. Visst asbestavfall får under vissa omständigheter deponeras på deponier för icke-farligt avfall (klass 2) För icke-farligt avfall som deponeras i samma cell som gipsbaserade avfall finns vissa restriktioner. 2.4.2. Arbetsgång För bestämning av till vilken deponiklass ett visst avfall skall föras kan man använda följande schema: 20

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 1. Grundläggande karaktärisering 2. Får avfallet över huvud taget deponeras? ja 3. Finns avfallet upptaget i listan över inerta avfall? nej nej ja Förbehandling 4 Är avfallet farligt avfall (se särskild mall)? nej 5. Uppfylls kraven för deponering på deponier för inert avfall? ja nej ja 6.Uppfylls kraven för deponering av farligt avfall? ja nej Karaktärisering Förbehandling 7. Finns fördelar (ekonomi) att deponera avfallet i klass för icke-farligt avfall? nej nej ja 8. Uppfylls kraven för stabilt ickereativt avfall till deponier för ickefarligt avfall och uppfyller det ickefarliga avfallet kraven för deponering tillsammans med stabilt ickereaktivt farligt avfall? ja Deponi för farligt avfall Deponi för icke-farligt avfall Deponi för inert avfall 21

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK 2.4.3. Kommentarer till arbetsgång 1. Grundläggande karaktärisering Allt avfall som deponeras skall ha genomgått en grundläggande karaktärisering. Följande grundläggande krav gäller senast från och med 2005-01-01 för omfattningen av den grundläggande karakteriseringen av avfall: a) Avfallets ursprung och avfallsproducentens identitet, eller om det är fråga om hushållsavfall som transporteras bort genom kommunens försorg, avfallstransportörens identitet. b) vilken eller vilka processer som givit upphov till avfallet, c) vilken behandling avfallet genomgått enligt 14 förordningen (2001:512) om deponering av avfall. d) Avfallets sammansättning och, dess utlakningsegenskaper. e) Avfallets lukt, färg, och fysikaliska form. f) Den sexsiffriga avfallskoden enligt avfallsförordningen (2001:1063) och om avfallet utgör farligt avfall. g) Vilken eller vilka deponier (deponi för inert, icke-farligt eller farligt avfall) där avfallet kan tas emot och h) vid behov, information om extra säkerhetsåtgärder som bör vidtas vid deponin samt i) kontroll av huruvida avfallet kan materialutnyttjas eller återvinnas. 2. Avfall som inte får deponeras Enligt förordningen om deponering av avfall får vissa avfall över huvud taget inte deponeras. Flytande avfall Avfall som är explosivt, frätande, oxiderande, brandfarligt eller mycket brandfarligt enligt definitionen i bilaga 3 till förordningen om farligt avfall. Sjukhusavfall och annat kliniskt avfall från medicinska eller veterinärmedicinska verksamheter som är smittförande enligt definitionen i bilaga 3 till förordningen om farligt avfall. Avfall som utgörs av kemiska ämnen från forskning och utveckling eller undervisning (laboratorierester) och som inte är identifierade eller vilkas effekt på hälsan eller miljön är okända. Hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1400 mm. Utsorterat brännbart avfall Organiskt avfall För förbuden mot deponering av utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall gäller dock följande undantag: 22 1. Bottenaska och flygaska samt rökgasreningsslam som innehåller mindre än 18 viktprocent TOC räknat på torr vikt, 2. komposterat slam från rening av avloppsvatten,

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 3. grönlutslam från återvinning av kokvätska, 4. animaliskt avfall som enligt andra föreskrifter får grävas ned, 5. övrigt avfall med homogen sammansättning som innehåller mindre än 10 viktprocent TOC räknat på torr vikt och 6. avfall med heterogen sammansättning som innehåller mindre än 10 volymprocent brännbart avfall. Förbuden gäller heller inte avfall vars fysiska eller kemiska egenskaper efter behandling är sådana att avfallet inte bör återvinnas eller bortskaffas på annat sätt än genom deponering. 3. Lista över inerta avfall Följande avfallsslag får läggas på en deponi för inert material utan föregående provning EAK-kod Karakterisering Begränsningar 10 11 03 Glasfiberavfall Endast utan organiska bindemedel 15 01 07 Glasförpackningar 17 01 01 Betong Endast utvalt bygg- och rivningsavfall 17 01 02 Tegel Endast utvalt bygg- och rivningsavfall 17 01 03 Klinker och keramik Endast utvalt bygg- och rivningsavfall 17 01 07 Blandningar av betong, Endast utvalt bygg- och rivningsavfall tegel, klinker och keramik 17 02 02 Glas 17 05 04 Jord och sten Inte matjord och torv och inte heller jord och sten från förorenade områden 19 12 05 Glas 20 01 02 Glas Endast separat insamlat glas 20 02 02 Jord och sten Endast från trädgårds- och parkavfall. Inte matjord och torv Med utvalt bygg- och rivningsavfall avses avfall med låga halter av annat material (metall, plast, organiskt material, trä, gummi, etc.). Avfallets ursprung skall vara känt. Bygg- och rivningsavfall från byggnationer som är förorenade med oorganiska eller organiska farliga ämnen, t.ex. till följd av byggprocesser, markförorening, lagring och användning av bekämpningsmedel eller andra farliga ämnen omfattas inte, såvida det inte klart visas att föroreningen av den rivna byggnationen var obetydlig. Vidare omfattas inte bygg- och rivningsavfall från byggnationer som är behandlade, täckta eller målade med material som innehåller farliga ämnen i signifikanta mängder. 23

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK 4. Farligt avfall För att avgöra om ett avfall är farligt eller inte kan mallen i avsnitt 2.3.4 användas. 5 Krav på avfall till deponier för inert avfall. För andra avfall än de som nämnts i punkt 3 ovan gäller följande gränsvärden för utlakning för avfall som kan tas emot vid deponier för inert avfall. Gränsvärdena är gäller för utlakningen (mg/kg torrsubstans) där förhållandet mellan vätska och fast material L/S = 10 l/kg och för koncentrationer första lakvattnet vid perkolationstest (C 0 i mg/l när L/S =0,1 l/kg). 24

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 Kriterier för inert avfall, lakningsegenskaper Beståndsdel C 0 (perkolationstest) L/S = 10 l/kg As Ba Cd Cr totalt Cu Hg Mo Ni Pb Sb Se Zn Klorid Fluorid Sulfat Fenolindex DOC** Torrsubstans (TS) för lösta ämnen*** mg/l 0,06 4 0,02 0,1 0,6 0,002 0,2 0,12 0,15 0,1 0,04 1.2 460 2.5 1 500 0,3 160 mg/kg torrsubstans 0,5 20 0,04 0,5 2 0,01 0,5 0,4 0,5 0,06 0,1 4 800 10 1 000* 1 500 4 000 * Om avfallet överskrider dessa gränsvärden för sulfat kan det ändå anses överensstämma med mottagningskriterierna om utlakningen inte överskrider något av följande värden: 1 500 mg/l som C 0 där L/S = 0,1 l/kg och 6 000 mg/kg där L/S = 10 l/kg. I detta fall är gränsvärdet för lösta ämnen inte tillämpbart ** Om avfallet överskrider dessa gränsvärden för löst organiskt kol (DOC) vid dess egna ph-värde kan det alternativt provas vid L/S = 10 l/kg och ph mellan 7,5 och 8,0. Avfallet kan anses uppfylla mottagningskriterierna för DOC om resultaten av denna undersökning inte överskrider 500 mg/kg. (Ett förslag till en metod utgående från pren 14429 finns tillgängligt). *** Värdena för torrsubstans (TS) för lösta ämnen kan användas som alternativ till värdena för sulfat och klorid. 25

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK Utöver gränsvärdena för utlakning skall inert avfall också uppfylla följande gränsvärden: Kriterier för inert avfall, innehåll Parameter TOC (Total Organic Carbon sammanlagd mängd organiskt kol) BTEX (bensen, toluen, etylbensen och xylener) PCB (Polyklorinerade bifenyler) (7 kongener) Mineralolja (C10 till C40) Summa cancerogena PAH (benso(a)antracen, chrysen, benso(b)fluoranten, benso(k)fluoranten, benso(a)pyren, indeno(1,2,3-cd)pyren och dibens(a,h)antracen) Summa övriga PAH (naftalen, acenaftalen, acenaften, fluoren, fenantren, antracen, fluoranten, pyren och benso(ghi)perylen) Värde 3 % 6mg/kg 1 mg/kg 500 mg/kg 10 mg/kg torrsubstans 40 mg/kg torrsubstans 6. Krav för avfall till deponier för farligt avfall Följande gränsvärden för urlakning gäller för avfall som kan tas emot vid deponier för farligt avfall Gränsvärdena gäller för utlakningen (mg/kg torrsubstans) där förhållandet mellan vätska och fast material L/S = 10 l/kg och för koncentrationer första lakvattnet vid perkolationstest (C 0 i mg/l när L/S =0,1 l/kg). 26

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 Kriterier för farligt avfall, lakningsegenskaper Komponenter C 0 (perkolationstest) L/S = 10 l/kg mg/l mg/kg torrsubstans As 3 25 Ba 60 300 Cd 1,7 5 Cr totalt 15 70 Cu 60 100 Hg 0,3 2 Mo 10 30 Ni 12 40 Pb 15 50 Sb 1 5 Se 3 7 Zn 60 200 Klorid 15 000 25 000 Fluorid 120 500 Sulfat 17 000 50 000 DOC* 320 1 000 Torrsubstans (TS) för lösta ämnen** 100 000 * Om avfallet överskrider dessa värden för löst organiskt kol (DOC) vid det egna ph-värdet kan det alternativt provas vid L/S = 10 l/kg och ett ph-värde på 7,5 8.0. Avfallet kan anses uppfylla mottagningskriterierna för DOC om resultaten av denna undersökning inte överskrider 1 000 mg/kg. (Ett förslag till en metod utgående från pren 14429 finns tillgängligt). ** Värdena för torrsubstans (TS) för lösta ämnen kan användas som alternativ till värdena för sulfat och klorid. Utöver gränsvärdena för utlakning ovan skall farligt avfall uppfylla följande ytterligare kriterier: Kriterier för farligt avfall, innehåll Parameter Värden GF (glödförust, aven benämnt LOI) * 10 % TOC * 6 %** ANC (Alkalinitet - kapacitet att neutralisera Skall vara undersökt syra) * antingen LOI eller TOC skall användas. 27

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK 7-8. Finns det fördelar (ekonomi) med att deponera visst farligt avfall tillsammans med icke-farligt avfall Det finns möjlighet att deponera stabilt icke-reaktivt farligt avfall tillsammans med visst granulärt avfall i en deponi för icke-farligt avfall. I detta fall finns restriktioner för såväl det farliga avfallet som för det ickefarliga avfallet. Med tanke på att skillnaderna mellan kostnaderna me för deponier för ickefarligt avfall och deponier för farligt avfall bedöms bli måttliga kommer detta alternativ sannolikt inte att bli vanligt i Sverige. För kraven på avfallsslagen hänvisas direkt till Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2004:10. Kraven bör också kunna tillämpas för farligt avfall som deponeras i monodeponier som endast uppfyller kraven för deponier för icke-farligt avfall. 2.5. Våg med dator för debitering och statistik 2. 6 Allt avfall bör vägas när det förs in till en deponi. Avfallsupplag som saknar våg grundar sin debitering på volymbestämning av inkommande avfall. Till följd avfallsskatten finns generellt krav på vägning på alla avfallsupplag som tar emot mer än 5000 ton avfall per år. Vågleverantören tillhandahåller i regel dator och programvara för registrering, debitering och statistikbearbetning. Datorsystemet bör klara att registrera avfall på flera nivåer, skriva ut lämpliga rapporter över verksamheten samt ge information om avfallslämnare och transportörer. Vågdator och invägningsrutiner anpassas så att en tillfredsställande avfallsstatistik enligt EWC-koder från deponin erhålls och så att den kan relateras till kommunens avfallsplan. 2.6. Kontroll Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter skall avfallet inspekteras (okulärbesiktigas) såväl i anslutning till infarten till anläggningen samt vid avlastningen. Hur kontrollerna rent praktiskt ska gå till beror på de lokala förutsättningarna på deponin men i princip bör följande kontrollåtgärder ske. Ständig kontroll genom att rutinmässigt avkräva transportören de uppgifter som krävs för mottagning. Ständig visuell kontroll med hjälp av högt sittande kameror eller från högt beläget vaktrum för att observera inkommande lass. Ständig kontroll genom vägning för att bedöma avfallets volymvikt. Ständig kontroll genom lossning, inspektion och sortering av blandat avfall på kontroll- och sorteringsplattan. Ständig kontroll av maskinföraren vid tipplatsen. Genom regelbundna stickprov där enstaka lass tippas ut på kontrolloch sorteringsplattan och inspekteras (lämpligast med plockmaskin). Kampanjer under en till två timmar då alla inkommande lass kollas. 28

DEPONIHANDBOK MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 Även med kontroller kan otillåtet avfall komma in på deponin. Det gäller att vara uppmärksam på tecken som kan tyder på att lasten innehåller farligt avfall såsom: Varningsetiketter på förslutna emballage. Flytande avfall, industrislam av olika slag samt dammande avfall. Färgade avfall eller avfall som luktar lösningsmedel. Fat, dunkar mm med hela sidor samt gasbehållare och tryckkärl. Om farligt avfall eller avfall som kan misstänkas vara farligt upptäcks först när lasset tippas bör: Vakten meddelas omedelbart Transportören kvarhållas tills dess omständigheterna klarlagts Avfallet fotograferas Kemist eller annan expertis tillkallas om avfallets art inte kan fastställas på annat sätt 2.7. Hjälpmedel för styrningen av avfallet Avfallsguide I en sorterings- eller avfallsguide kan man samla de bestämmelser och ordningsregler (jfr manual 3) som gäller på anläggningen. Guiden bör också innehålla föreskrifter om exempelvis: Öppettider Ansvarig förvaltning, tillsynsmyndighet mm. Vilka avfall som får tas emot och vilka uppgifter om avfallet som krävs. Vad som menas med rent sorterat och blandat avfall och deras avgifter. Hur man ska hantera farligt avfall. Differentierade avgifter För att ge avfallslämnarna ekonomiska incitament att sortera sitt avfall kan en differentierad behandlingstaxa användas som är kopplad till avfallsguiden. Med hjälp av avfallstaxan och avfallsguiden ska företag kunna se hur de ska sortera avfallet och hur deras avfallsutgifter kan minskas. Det ska framgå av taxan att de som lämnar rena och sorterade avfall får de lägsta avgifterna medan det blir dyrare att lämna blandade avfall. En sådan avgiftsdifferentiering kan motiveras genom: att att rena avfall direkt eller med liten insats kan återvinnas eller återanvändas om de lämnas uppdelade i sina respektive materialslag. sorterade avfall direkt kan styras till lämplig behandling, omlastning eller till en viss deponicell utan att behöva sorteras. 29

MOTTAGNING Uppdaterad 04-08-17 DEPONIHANDBOK att blandade avfall måste sorteras innan de kan behandlas vidare och för dessa avfall måste man av naturliga skäl tas ut en högre avgift. Straffavgifter När otillåtet avfall konstateras bör transportören betala kostnaden för kontroll, analyser, expertutlåtande samt övrigt merarbete som uppstår. Upprepas händelsen kan avstängning bli aktuell. Då transportören inte alltid själv kan avgöra vad avfallet innehåller måste han skaffa sig egna garantier från avfallslämnaren. 2.8 Vägvisning Vägvisning ska ske med ordentlig skyltning. Provisoriska vägmärken respekteras inte lika bra som permanenta. Det får inte vara en sämre skyltning på en viktig miljöskyddsanläggning än den som används på en vanlig P-plats. Klara och bestämda anvisningar om var fordon som besöker upplaget ska ta vägen är nödvändiga. Detta ger den besökande ett intryck att deponin drivs med säkerhet och ordning. På en del större anläggningar används bilburna lotsar. 30

DEPONIHANDBOK PROVTAGNING AV AVFALL Uppdaterad 06-07-11 3. Provtagning av avfall 3.1. Sammanfattning Avfall är till sin natur normalt extremt heterogent. För att få ett representativt svar på analyser när avfall undersöks är därför provtagningsförfarandet minst lika viltigt som analysförfarandet. Provtagning bör ske enligt en standardiserad provtagningsplan (EN 14899). Genom planmässig provtagning kan jämförbara resultat erhållas och provtagningen kan enklare kompletteras vid behov. Provtagning utförs med fördel från fallande ström. Oftast måste dock provtagning utföras i hög eller behållare. Provtagning bör ske slumpvis. Det får inte vara så att det är upp till provtagaren att ta prover som han anser vara slumpvisa. Förfarandet måste formaliseras. Antalet prov som behövs kan, om tidigare kunskaper om avfallet är bristfälliga, uppskattas genom: n = 0,183 w N! där n = minsta antal prover w = avfallets vikt (ton) N = 5 för homogent avfall från fallande ström 7 för heterogent avfall från fallande ström 10 för heterogent avfall i hög eller behållare Mängden material i varje prov kan uppskattas genom: V = (0,03 d max ) 3 V skall dock alltid vara minst 1 liter där V = volym (liter) d max = största partikelstorlek (mm) 31

PROVTAGNING AV AVFALL Uppdaterad 06-07-11 DEPONIHANDBOK 3.2. Allmänt Avfall är normalt heterogent sammansatt. Provtagningsförfarandet är därmed lika viktigt som analysförfarandet för att resultatet skall ge en representativ beskrivning av avfallet. Den här manualen har främst tagits fram med avsikt att ge vägledning vid provtagning för analys av avfallets innehåll av TOC men bedöms i stora delar vara tillämplig även för annan provtagning, t ex. vid karakterisering av avfall. Följande definitioner har använts: Population: Populationen är alla de element som har den eller de egenskaper en undersökare är intresserad av. I praktiken avses hela den mängd avfall som skall representeras genom provtagningen. Enskilt prov: Med enskilt prov avses ett prov som tas i en enskild provpunkt. Samlingsprov: Med samlingsprov avses ett prov som består att flera delprov som slagits samman för att representera en större volym avfall. Delprov: Med delprov avses prov som tas med syfte att slås samman med andra delprov till ett samlingsprov TOC: Totalt organiskt kol Medelvärde: Vid bestämning av om TOC understiger 10 viktprocent skall medelvärdet av provningsresultaten användas. Det förutsätts att skrivningen i NFS 2004:4 syftar på att medelvärdet skall ge en bra bild av medelhalten av TOC i avfallet. 3.3. Kan avfallet betraktas som homogent? Med tanke på ett avfallsmaterials beskaffenhet bör grundantagandet vara att materialet är heterogent. Att anta att ett avfall är homogent (över tid och rum) är ett antagande som kräver starkt stöd för att vara troligt. En strikt tolkning av ordet homogent innebär, ur ett provtagningsperspektiv, att prover som tas ur en population alltid skall ge samma resultat. Ett avfall som återkommande genereras kan variera i sammansättning över tiden (t.ex. årstidsvariationer) och därmed vara tidsmässigt heterogent. För att bestämma t.ex. TOC-halten för ett sådant avfall bör prover tas vid flera tillfällen så att variationer över tiden kan kvantifieras. I den här manualen tolkas begreppet avfall med homogen sammansättning (NFS 2004:4; 12 5) som ett avfall som ur provtagningssynpunkt och provhantering i fält och på laboratorium kan betraktas som homogent sammansatt. För att möjliggöra en bedömning om avfallet kan betraktas som homogent föreslås att två aspekter skall beaktas; partikelstorlek och bedömd kemisk sammansättning, d.v.s. om ett avfall bedöms vara ensartat med relativt små avvikelser i partikelstorlek (partikulärt homogent) och om det antas ha små avvikelser i kemisk sammansättning (kemiskt homogent). Vid bedömning av ett specifikt avfall kan det även vara aktuellt med en sammanlagd bedömning som tar hänsyn till både partikulära och kemiska aspekter. 32