E NGAGERAT. Fokus på familjen. En tidning om hem, vård och behandling Maj >> Det går bra för Gryning. >> Intressanta paralleller

En tidning om hem, vård och behandling Maj 2005 >> Det går bra för Gryning >> Intressanta paralleller >> Fosterfamiljens inre liv >> Hopp och förtvivlan - Vitryssland >> Ovandalen - namn på en god verklighet >> Kristinedal 100 år >> Vi besöker - Sparregården - Kristinedal - Strandgården Fokus på familjen www.gryning.se

I maj 2005 Intressanta paralleller 3 Björn Holmberg, gästkrönikör Institutionsbehandling 4-5 under nyföddhetsperioden Fosterfamiljens inre liv 6 Glöm inte de anhöriga 7 Hopp och förtvivlan 8-9 Vitryssland Torrt och gott om kvalitet 10 Nytt: MST-teamet vid Vänern 11 Kameleontarbete 12 Ovandalen 13 för ungdomar som vill ta första steget Förändrad verksamhet i Göteborg 14 Notiser 15 Mer om Gryning Vård AB får du på vår hemsida www.gryning.se. Där finns mer att läsa om vårt uppdrag och våra verksamheter. Blir du intresserad av att arbeta inom Gryning finns det även en rubrik med Lediga tjänster. ENGAGERAT ges ut av Gryning Vård AB Box 5154 (Gårdavägen 2), 402 26 Göteborg tel: 031-703 39 50, fax: 031-703 73 49 internet: www.gryning.se e-post: förnamn.efternamn@gryning.se Redaktör: Jan Bennet, 031-703 39 50 Ansvarig utgivare: Marianne Forslund 031-703 73 40 Redaktionskommitté: Alf Bengtsson, Anci Åsberg, Inge Olofsson, Cecilia Nilsson Produktion: Progressive Marketing AB, www.promarketing.se Fotografier: Om ej annat anges är fotografier tagna av personer inom Gryning eller redaktionen. Tidningen trycks på ProfiMatt 150/170g (Svanenmärkt). Dockorna på förstasidan används i Barnorienterad Familjeterapi (BOF), en metod som vi kan erbjuda på Grynings familjecentrum i Göteborg och på Boda familjecentrum i Borås. Nu går det bra för Gryning! Sedan snart ett halvår råder hög efterfrågan på platser inom Gryning. Den ekonomiska press som präglade 2003 och 2004 har därför lättat. Vi glädjer oss naturligtvis över detta efter att i flera års tid ägnat oss åt omstruktureringar och intensivt förändringsarbete tycker vi att vi fått ett kvitto på att vi är på rätt väg. Men vad beror egentligen svängningen på? Det är svårt att tänka sig att kommunerna börjat göra fler placeringar. I alla sammanhang framhålls fortfarande att socialtjänsten vill minska institutionsutnyttjandet och vi har inte hört talas om någon efterfrågeökning hos andra vårdgivare. Kan det vara så att en förklaring till efterfrågeökningen är att våra utvecklingsinsatser har gett effekt? Vi vill gärna tro att våra kunder har märkt att vi är seriösa, engagerade och lyhörda och att allt fler kommuner därför ser oss som ett förstahandsval. Det som var en målsättning när Gryning startade, att hitta skräddarsydda lösningar, har nu blivit en realitet. Som VD är det med stor tillfredställelse jag ser den vilja som finns hos bolagets anställda att vårda varje förfrågan. När bolagets chefer träffas så bildas det spontant små grupper som försöker hitta en lösning på varje ny förfrågan och olika sätt att hjälpas åt för att undvika oplanerade utskrivningar. Kanske är svängningarna i sig just det som kännetecknar denna bransch ibland ökar efterfrågan och ibland minskar den, that s it. I så fall är uppgången inte så mycket att fundera över, utan det viktiga är att ha en mental beredskap för den svacka som kan komma I vilket fall har vi skapat en plattform och kan känna tillförsikt inför framtiden. Nu har vi chansen att rikta fokus mot frågor som gäller metodutveckling och innehåll. Inte minst gäller det att kraftsamla kring utvärderingsfrågor. I det långa loppet är det resultatet av våra insatser som är avgörande för Grynings framgång och rykte! Marianne Forslund Verkställande direktör *Avbildade personer i berättande artiklar har vanligtvis inget samband med de verkliga personerna i artikeln.

Nyfiket lutar jag mig tillbaka och väntar på nästa historia, nästa berättelse Sitter förväntansfull i stolen. Sjunker ner en aning för att få den rätta vinkeln på kroppen. Ljuset släcks. Ridån går upp. Det pirrar av nyfikenhet och tillfredsställelse i hela kroppen. Den inledande scenen växer fram på bioduken och en första känsla sätter sig i magen. Det ska komma fler. Samma sak varje gång. Mänskligt beteende, liv, död, kärlek, nyfikenhet, glädje, sympati, ilska, krig, avundsjuka, längtan, egna minnen, sår, tårar av både skratt och sorg. Min dagsform, fördomar, förväntningar lägger sig som ett filter mellan mig och den vita duken och ger mig min unika upplevelse. De vackra, poetiska bilderna drar sakta och stilla förbi och jag blir påverkad, berörd, rörd vid. Min granne till vänster som förväntat sig action skruvar oroligt på sig i stolen för att efter 30 minuter diskret lämna salongen. Jag har varit på filmfestivalen, Göteborg 28:de Film Festival och kan inte undvika att tänka på mitt arbete mitt i all den flod av intryck som kommer farande via den vita bioduken. Det är som att möta familjer. Känslorna ligger och skvalpar och jag måste prata med någon för att försöka skapa ordning och mening, för att försöka förstå. Sitter förväntansfull i stolen. Sjunker ner en aning för att få den rätta vinkeln på kroppen. Ridån går upp. De inledande fraserna flyger oroligt genom terapirummet som skadeskjutna fåglar och en första känsla tar form i magtrakten. Det ska komma fler. Mänskligt beteende, människors berättelser om kränkningar, glädjeämnen, sorger, törsten efter kärlek, längtan efter bekräftelse. Mina egna minnen, fördomar, föreställningar, förutfattade meningar lägger sig som ett filter mellan mig och de berättade berättelserna. Programkoordinatorn, Sara Hultman, på Filmfestivalen skriver i en krönika i Draken den 4/2: När jag själv tittar på film bockar jag inte av några formulär. Jag går på magkänslan. Om jag är arg, trött, kär, glad, sjuk, pigg, gråtmild, hungrig eller överstimulerad.påverkar det mitt omdöme av filmen. Kanske är det 50% humör som avgör om filmen ska hamna på min ja-lista. Går det att göra en objektiv bedömning av en film? När jag sitter där i biomörkret tänker jag: Hur skulle den här historien berättats om vi gjort någon av bifigurerna till huvudperson istället? Björn Holmberg har sin dagliga gärning vid Korsvägen i Göteborg där han arbetar som psykolog, handledare och psykoterapeut. Hur skulle historien berättats med en annan regissör? Hur skulle historien sett ut om alla de klipp som klippts bort tagits med istället för de som kom med? Hur skulle Går det att göra en objektiv bedömning av en människa eller en familj? När jag sitter med familjen tänker jag: Hur skulle den berättade berättelsen berättas av någon annan av familjemedlemmarna? Hur skulle min kollega beskriva den här familjemedlemmens berättelse om familjen? Hur skulle en av familjens vänner beskriva dem? Hur skulle..? Det finns de som säger att det egentligen räcker med att ställa tre frågor i mötet med andra människor: Vem är du? Var kommer du ifrån? Vart är du på väg? Förmodligen räcker det för att ha samtalsämnen livet ut. En människas liv får inte plats i ett formulär eller i en film. Det finns inte råfilm i världen nog för en sådan beskrivning. De små fragment vi får ta del av kommunicerar vi med andra för att försöka förstå, för att försöka skapa någon form av mening. Det är väl det som är själva meningen? Nyfiket lutar jag mig tillbaka och väntar på nästa historia, nästa berättelse. Hur kommer den att påverka mig? Björn Holmberg familjeterapeut och gästkrönikör 3

Institutionsbehandling under nyföddhetsperioden Ett samhälle i snabb förändring ställer nya krav på sina institutioner. Birkahemmet är en verksamhet som arbetar med de tidigaste relationerna mellan spädbarn och föräldrar. Detta ställer stora krav på att man värnar om de grundläggande processer som styr människans utveckling. En lugn och stabil miljö som tar hänsyn till barns behov av trygga, varaktiga relationer och där föräldrar får en möjlighet att utvecklas, har blivit grunden för Birkahemmet. När Birkahemmet öppnades 1969 var det en för sin tid modern spädbarnsinstitution där ensamma barn togs omhand av barnsköterskor och barnsköterskeelever under utbildning. Flera faktorer har drivit fram den förändring som Birkahemmet gått igenom fram till den behandlingsinstitution det är idag. Spädbarnsforskningen har fått ett uppsving som kommit att samverka med en samhällssyn där familjen och morbarnrelationen lyfts fram som betydelsefulla för barns utveckling. Forskningen visar på att både vuxna och barn som individer är olika. Idag bekräftar forskningen att tidiga insatser förebygger senare psykisk ohälsa. Det är i det vardagliga arbetet med både barn och vuxna på Birkahemmet som erfarenheten om spädbarnsfamiljen vuxit fram. Behandlingsarbetet har kommit att styras av det lilla barnets behov och utsatthet, men även av kunskap om den vuxnes behov av stöd och bekräftelse under nyföddhetsperioden. I modellen som utvecklats är det samma behandlare som blir familjens följeslagare under hela behandlingen. Det är med hjälp av de gemensamma upplevelser tillsammans med familjen som förståelse skapas för vad som fungerar och vad som behöver förändras i familjens samspel. Behandlingsidéer på Birkahemmet För ett barn är en mamma och pappa inte utbytbara. Det är en av de mest centrala idéerna i behandlingsarbetet. Det innebär att det biologiska moderskapet och faderskapet är givet men föräldraskapet utvecklas i relation till ett barn. Hur en mor och en far finns för ett barn får betydelse för barnet även om barnet blir omhändertagandet och får omsorg av någon annan. Barnets syn på sig själv och sitt egenvärde kan avgöras av hur föräldrarna klarar av att prioritera barnets behov. För de föräldrar som kommer till institutionen är ofta detta ett av problemen. Man har svårt att axla ansvaret och gå in i föräldrarollen. Att då kunna acceptera att bli kompletterad i sitt föräldraskap när barnet behöver det för sin utveckling kan vara ett sätt att ta ansvar i sin roll som förälder. I arbetet med föräldrar som har svårt att skapa en trygg anknytning på grund av brister i sitt egna anknytningssystem kan en stödjande och bekräftande miljö skapa de förutsättningar som behövs för att lägga grunden till en trygg anknytning. I behandlingsarbetet är en av målsättningarna att arbeta för en upplevelse av trygghet, både fysiskt och interpersonellt. En upplevelse som föräldrarna själva ofta saknar och därför har svårt att ge till sitt barn. Familjen erbjuds en kontaktperson som följer med under hela behandlingsperioden och som inte heller är utbytbar. Detta blir ett sätt att visa på relationens betydelse och skapar en parallell till barnets relation med sin mamma och pappa. Ytterligare en central idé är att all utveckling och förändring sker i en relation. I behandlingsarbetet innebär det att man skapar förutsättningar för föräldrar och barn att mötas under trygga förhållanden. Då finns möjlighet till utveckling av en trygg anknytning för barnet. Att utveckla ett föräldraskap innebär för den vuxne en förändring av identiteten och synen på sig själv. Många av de vuxna som kommer till institutionen har svårt att se sig själv som betydelsefulla föräldrar för sina barn. Den förändring (reorganisationen) av identiteten som behöver ske för att utveckla en identitet som förälder förhindras av egna tidigare erfarenheter som skapat en självbild som är oförenlig med föräldrarollen. Det kan tex. påverkas av upplevelser av att känna sig destruktiv, oviktig och underkänd eller en stark identitet som missbrukare, psykiskt sjuk. För de familjer som idag kommer till institutionen är skyddsbehovet för barnet orsaken till att man väljer att använda sig av dygnetruntvård. 4

Det är spädbarnsforskaren och psykoanalytikern Daniel Stern som med hjälp av sin forskning skapat denna struktur för nyföddhetsperioden som går under benämningen Moderskapskonstellationen. Den öppenhet hos föräldrarna som uppstår i samband med nyföddhetsperioden skapar stora möjligheter att påverka och förändra problematik som annars erbjuder kraftigt motstånd. I samband med barnets födelse minskar kraften i de psykiska försvaren och detta gör det möjligt att få till stånd förändringar som annars är svåra att uppnå. Ofta beroende på föräldrarnas svårigheter att ompröva och bryta destruktiva livsmönster som är skadliga för barnet. Institutionen får därigenom rollen att både vara ett skydd för barnet och erbjuda det stöd och den omsorg till de vuxna som gör utveckling och förändring i föräldraskapet möjligt. I behandlingsarbetet har anknytningsteorin fått stor betydelse. Teorin beskriver på ett enkelt och användbart sätt utvecklingen i den tidiga föräldrabarn relationen. Den anknytningsteori som John Bowlby (1994) formulerade växte fram med rötter i psykoanalys och etologi och har kommit att innefatta metoder och perspektiv från utvecklingspsykologi och senare även modernare spädbarnsforskning. Föräldraskapskonstellationen För att skapa förutsättningar för föräldrar att växa och utvecklas i sin föräldraroll har i behandlingsarbetet fyra områden lyfts fram: 1. Ansvaret som kommer av att ha ett litet barn som är totalt beroende av sin omvärld för sin överlevnad. 2. Nätverket runt familjen för stöd och spegling i föräldraskapet. 3. Reorganisation av identiteten, där en övergång från tidigare identifikationer med olika roller får omprövas och förändras till förmån för rollen som mor/far. 4. Samspelet mellan mor och barn där utvecklandet av en stabil och trygg anknytning är målsättningen; (och/eller samspelet mellan far och barn) Samtidigt som motivationen är på topp när det gäller önskan och viljan att skapa goda förutsättningar för det nyfödda barnet är ofta skräcken och rädslan inför beroendesituationen och ansvaret stark. Bilden av den egna destruktiviteten som ett hot i relationen kan finnas med tillsammans med rädslan för att öppna upp för en nära relation. I arbetet med föräldrar som från början kraftigt ifrågasatts i sin förmåga till omsorg behöver moderskapskonstellationens fyra teman ständigt finnas med i behandlingen. Detta innebär att en stor del av behandlingen handlar om att stödja en reorganisation av identiteten mot en tydligare föräldraroll, skapa förutsättningar för att utveckla samspelet med barnet under trygga förhållanden samt även lyfta fram och aktivera ett stödjande nätverk. Detta är ett tidskrävande arbete som måste få stöd i ett konsekvent förhållningssätt i behandlingsmiljön. Det är föräldrarna som ska våga gå in i rollen som föräldrar och som ska ta ansvar för sitt barn. Institutionen kan under en period skydda och ta över ansvaret för barnet men ytterst är ansvaret föräldrarnas. Per Evander, psykolog Birkahemmet Vill du läsa mer om Birkahemmet så handlar ett kapitel i Eva Körners nya bok Föräldraskapets (o)möjligheter om att säkra barnets anknytning där Eva Körner beskriver birkametoden. Boken handlar om utredning och behandling av barn och relationen förälder barn ur ett anknytningsperspektiv. Eva Körner är psykolog och arbetar som psykoterapeut och handledare. 5

Fosterfamiljens inre liv Familjehemsvård karaktäriseras av att offentligt reglerad vård som styrs av lagar och förordningar utförs i ett privat hem av en privat familj. Själva benämningen visar en tudelning mellan det offentliga och det privata. Vid övergången från familj till familjehem luckras gränserna mellan det privata och det offentliga upp. Det som tidigare varit familjens helt privata sfär blir därmed tillgängligt för placerade barns nätverk, både det professionella och det privata. De relationer som inleds, utformas och avslutas genom en sådan särskild vårdform påverkar livet både för placerade barn och deras föräldrar, och för fosterföräldrarna och deras egna barn. Fosterföräldrarna positiva... Två studier utförda vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, har fokuserat på hur familjerelationer påverkas av uppdraget som familjehem. Den första studien, Fosterfamiljens inre liv (Höjer 2001), visade bland annat att de kvinnor och män som väljer att bli fosterföräldrar i de flesta fall har barn och föräldraskap som en väsentlig del av sin livsplan. Uppdraget som familjehem innebär en utmaning, där de får använda sin föräldrakunskap och sin kreativitet i arbetet med placerade barn. Arbetet kan vara krävande och tröttsamt, men upplevs ändå av de flesta som berikande och positivt. Makar/sambor menar att arbetet med placerade barn kräver ett nära samarbete, vilket gör att de upplevt att de kommit känslomässigt närmare varandra. Således visar studien att uppdraget som familjehem till övervägande del upplevs som tillfredsställande av fosterföräldrarna. De flesta fosterföräldrar tror att också de egna barnen är nöjda med att leva med fostersyskon. De ser det som en stor fördel att de egna barnen därigenom tillägnat sig en empatisk förmåga, ökad förståelse och nya livserfarenheter....liksom de flesta av de egna barnen Frågan är då vad barn och ungdomar själva har för synpunkter? I den andra studien, Att dela sina föräldrar med fostersyskon (Höjer & Nordenfors, kommande) har barn och ungdomar som vuxit upp med fostersyskon berättat om sina erfarenheter, bland annat har 684 barn och ungdomar från 182 kommuner i Sverige svarat på en enkät. 75% menar att de har en god relation till sina fostersyskon och 80% tycker att det är bra att leva med fostersyskon eftersom de då får lära sig att tänka på andra. Emellertid finns det också berättelser om negativa erfarenheter. Minskad tid med föräldrarna är en konsekvens. En fjärdedel menar att de inte får någon tid alls med föräldrarna, eftersom dessa är alltför upptagna med fostersyskon. De egna barnens behov kommer först i andra hand. Barn och ungdomar är också mycket medvetna om att deras föräldrar är djupt engagerade i vården av fostersyskon. Därför förekommer det att de avstår från att berätta om sina egna problem, för att inte göra föräldrarna bekymrade och därmed försvåra för dem att klara av sitt uppdrag som familjehem. För en del av våra respondenter har det inneburit att de periodvis känt sig ensamma och osedda av föräldrarna. Övergången från att vara en privat familj till att vara ett familjehem innebär också kontakt med fostersyskons föräldrar. Fostersyskon är i många fall placerade i familjehem på grund av föräldrars missbruk eller sjukdom. För fosterföräldrarnas egna barn kan konsekvensen bli att de får en bild av bristande föräldraskap, som utmanar deras egna uppfattningar om föräldrars ansvar och barns behov. Barn och ungdomar kan på så sätt få en alltför ingående kunskap om människors svåra förhållanden. En sådan kunskap kan vara svår att hantera, i synnerhet för yngre barn. Förtjänstfullt engagemang Sammanfattningsvis visar båda studierna att relationerna påverkas då en familj blir familjehem. Fosterföräldrar drivs ofta av ett starkt engagemang för sitt uppdrag, och menar i de flesta fall att det varit positivt för dem, och för deras barn, att vara familjehem. Även om de egna barnen till stor del är positiva, visar studien att det också kan vara problematiskt att leva med fostersyskon. Fosterföräldrars egna barn tar ofta ett stort ansvar för fostersyskon, och är även de engagerade i familjehemsuppdraget. De förtjänar att få erkänsla för sin insats. De har också rätt att bli uppmärksammade och få ge sin uppfattning om hur deras liv påverkas av att leva med fostersyskon. Ingrid Höjer fil. dr socialt arbete, gästskribent 6

-Vi får inte glömma de anhöriga På Strandgården i Ljungskile, som riktar sig till missbrukande kvinnor, har vi under de senaste två åren arbetat aktivt för att utveckla anhörigarbetet. Vår kunskap och erfarenhet har visat att det är ett viktigt moment för hela familjesituationen. Anhörigarbetet skapar ett tillfrisknande i familjesystemet och syftet är att ge bästa möjliga förutsättning för den beroende att leva ett varaktigt nyktert och drogfritt liv. Tidigare har vi haft en anhörigdag var tredje månad, men sedan våren 2004 har vi istället en anhörigdag den första söndagen i varje månad. Detta för att bereda tillfälle för fler anhöriga att delta. Uppslutningen är god och syftet är att ge närstående kunskaper om beroendet och familjesjukdomen och att de får träffa andra i liknande situation och dela erfarenheter. Denna dag fungerar även som ett forum då de anhöriga får erbjudande om enskilda samtal. Vi passar också på att informera om de självhjälpsgrupper som står till buds till exempel Alanon och ACOA. Vi har under det senaste året utökat arbetet med anhöriga markant genom att vi erbjuder familjesamtal, parsamtal och enskilda samtal med olika familjemedlemmar. Syftet med dessa samtal är att öka tydligheten i kommunikationen mellan parterna och förmedla vikten av att var och en har ansvar för sitt liv. Detta har visat sig vara ett uppskattat och framgångsrikt koncept. Vi erbjuder även nätverksmöten och personalen som leder dessa har utbildning i nätverksterapi och familjeterapi. På nätverksmötet ges samtliga deltagare, vare sig det är anhöriga, socialtjänst, vänner eller arbetsgivare möjlighet att komma till tals. Syftet med nätverksmötet är att ge en förberedelse för en öppen kommunikation, som genomsyras av respekt för varandras integritet. Men även att förmedla att det är en process som tar tid innan ett ömsesidigt förtroende kan uppstå. Allt anhörigarbete syftar till att interaktionen mellan familjemedlemmarna ska bli så gynnsam som möjligt. Detta genererar optimala möjligheter för varje enskild familj att tillfriskna och då är det viktigt att samtliga arbetar mot samma mål. Yvonne Johansson behandlingsassistent, Strandgården Under våren 2004 startades på prov en partnergrupp på Strandgården. Gruppen vände sig till män som var sambo/gift med en deltagare som gick eller hade gått i behandling. Dessa män kom under fem lördagar för att få ökad kunskap och insikt om beroende sjukdomen och dess konsekvenser, samtidigt som de fick tillfälle att träffa andra män för gemensamma diskussioner. 7

Vitryssland -en blandning av hopp och förtvivlan När jag satt i bussen som skulle ta mig till Vitryssland var jag beredd att möta stor fattigdom och barn som lever under hemska förhållanden. Vi var ett tiotal personer som under ledning av Conny Mårtensson från föreningen Barnen i våra hjärtan och Thomas Erlingsson från SiS skulle få möjlighet att komma nära både människor och verksamheter i Vitryssland Belarus. Visst fick vi möta fattigdom och utsatthet. Men vi mötte också människor som trots svåra förutsättningar gör ett fantastiskt arbete och visar ett oerhört engagemang. Ibland tycker vi att saker och ting borde kunna göras annorlunda, men vi möts av förklaringar som att folket är så fattigt och vodkan så stark Frågor kring relationer, tillit och utveckling har under hela resan känts som överkurs. Vi besöker bland annat en specialskola i Mogiljov med plats för över 130 pojkar mellan elva och fjorton år. Alla är rakade på huvudet och bär likadana ytterkläder. Vi möter både pojkar som ser välmående ut och har glada ögon, och de med glasartad blick och blek hud. Några har blåtiror eller sårskador i ansiktet. Alla har de begått någon form av brott. Ibland kanske för att få lov att komma hit. För även om förhållandena på skolan verkar fruktansvärda för oss, så har flera av pojkarna säkert det bättre här än hemma. De har en egen säng, får mat varje dag, och möjlighet att gå i skolan. På ett soppkök i Minsk möter vi Sacha som med hjälp av sponsorer från bland annat Sverige och USA försöker att ge barn och hemlösa både mat och någonstans att bo. Han vill gärna också förmedla något om sin kristna tro. Sacha verkar vara en fantastisk människa som är mycket engagerad i barnens situation i Minsk. Han utför i allra högsta grad ett humanitärt och socialt arbete för barn och hemlösa och jag kan inte låta bli att undra vilken hjälp dessa barn annars skulle få. Tack alla ni i Belarus för allt 8

Under vår resa, som också är en hjälpsändning, lämnar vi bland annat kläder till flera ställen. Vi besöker också en dövskola och en öppen verksamhet för mödrar och barn som berörde mig mycket eftersom det är en verksamhet som ligger nära min egen som familjebehandlare. Kontrasterna är stora och hjälpbehovet enormt. Det är helt klart att vi skulle kunna göra enormt mycket mer från våra verksamheter i Sverige. Både materiellt och i form av utbildningsinsatser. Kanske kan SiS och Gryning som de två stora aktörerna på vårdmarknaden här hemma, inte bara fundera över samskapande i Sverige utan också aktivera sig i humanitära insatser utanför landets gränser. ni delat med er av det ni gör Mari Kristoffersson Grynings familjeteam 9

Målgrupper och kvalitet 2004 Gryning Vård AB:s årsredovisning för 2004 är nu klar. Det finns mycket att säga om årsredovisningen som handlar om ekonomiskt resultat, personalfrågor och annat. Jag kommer att koncentrera mig på det som rör våra målgrupper och resultatet av vårt kvalitetsarbete 2004. Kvalitet är ett centralt begrepp för oss i Gryning, vi har målmedvetet sedan starten arbetat för att på olika sätt säkerställa kvaliteten i det vi gör. Vi såg resultat av detta redan 2003, 2004 kan vi börja dra slutsatser av vårt material. Kvalitetssystemet inom Gryning består av flera olika delar. Vi arbetar med kundtillfredställelseenkäter, ADAD, DOK och verksamhetsgenomgångar. Vi för dessutom noggrann klagomålsstatistik. Nöjdkundenkäten visar tydligt att våra kunder inom socialtjänsten är mycket nöjda med våra insatser och med något undantag kan samtliga tänka sig att använda enheten igen. 2003 2004 Fråga 1. Är du nöjd med hur institutionen/enheten har utfört sitt uppdrag? Nöjd Mycket nöjd Totalt Nöjd Mycket nöjd Totalt 21% 66% 87% 17% 73% 90% Fråga 2. Är du nöjd med den kompetens du mött på institutionen/enheten? Nöjd Mycket nöjd Totalt Nöjd Mycket nöjd Totalt 21% 70% 91% 15% 76% 91% Fråga 3. Är du nöjd med institutionens/ enhetens service och bemötande? Nöjd Mycket nöjd Totalt Nöjd Mycket nöjd Totalt 12% 81% 93% 14% 80% 94% Fråga 4. Kan du tänka dig att använda institutionen/enheten igen? Ja Nej Tveksam Ja Nej Tveksam 95% 1% 4% 96% 3% 1% Verksamhetsgenomgångarna visar en verksamhet som genomgående fungerar väl. Policys och rutiner i bolaget följs och fungerar. Vi kan se förbättringar på många av de områden som pekades ut under den ut förra verksamhetsgenomgången. Vi har få klagomål under 2004 (4 st), dessa har följts upp med socialtjänst och klienter. Vi har totalt genomfört över 140 ADAD-intervjuer, ADAD ger oss så här långt allt mer kunskap om målgruppen på våra ungdomsinstitutioner. Så småningom kommer instrumentet att ge oss mycket kunskap om resultatet av våra insatser. Vi har också genomfört cirka 90 DOK-intervjuer på våra missbrukarenheter under 2004. DOK ger också en allt bättre bild av målgrupperna och vi börjar kunna se resultat av vården i uppföljningsintervjuer. Det är roligt att vara kvalitetsansvarig i en verksamhet som håller hög kvalitet, som vi säkrar och höjer genom vårt systematiska kvalitetsarbete och ständiga förbättringar. Placeringsstatistik 2002 2003 2004 Kortare placering än 6 mån 77% 79% 75 % Kortare placering än 6 mån exkl familjehem 82% 84% 79 % Pojkar/män 467 452 560 Flickor/kvinnor 513 522 609 Totalt antal pl. barn-familj 578 514 633 Totalt antal pl. ungdom 207 251 297 Totalt antal pl. missbruk 109 123 74 Totalt antal pl. familjehem 86 85 81 Akuta placeringar 343 375 428 Utredningsplaceringar 284 227 255 Behandlingsplaceringar 354 369 396 Motivationsplaceringar 55 55 66 Planerade utskrivningar 80% 81% 85% Öppenvård/annat 6 % Våra målgrupper 2004 liknar på många sätt de målgrupper vi hade 2003, men det finns vissa klara skillnader. En viktig skillnad är att antalet klienter som togs emot i Gryning har ökat med 20 % från 973 till 1169 personer. 46 % var 1:a eller 2:a generationens invandrare och de kom från 62 olika länder vilket är både fler länder och individer jämfört med 2003. En annan för oss mycket viktig skillnad är att antalet oplanerade utskrivningar nu är nere i 15 % (19 % 2003) vilket får anses vara en mycket bra siffra. Har du några frågor, välkommen att höra av dig. Inge Olofsson utvecklingschef 10

Ingrid Irekvist, socialtjänsten i Trollhättan: MST kompletterar vår egen vårdkedja Efter succén med MST i Göteborg startar Gryning ännu ett team, med socialtjänsten i Lidköping, Trollhättan och Vänersborg som bas. Verksamheten är inrymd i nyrenoverade, ljusa och fräscha lokaler i stadsdelen Restad gård i Vänersborg. Ingrid Irekvist arbetar som enhetschef för barngruppen vid avdelningen för familjestöd i Trollhättan. Jag bad henna ge sina synpunkter på MST och den nya verksamheten som startat i Vänersborg. Vi har arbetat mycket för att hitta nya, verksamma metoder. Vi har utvecklat egna bra hemmaplanslösningar och MST kompletterar vår egen vårdkedja. MST är en kostnadseffektiv metod, i dagens ekonomiska läge är det viktigt att vara kostnadsmedveten. De ungdomar som kommer i fråga för MST är oftast ungdomar som annars hamnat på institution. Ur ett humant perspektiv är MST att föredra, ungdomen slipper ryckas upp ur sin närmiljö. Forskningen visar att det ofta blir problem när ungdomen kommer tillbaka från behandlingshem. Närmiljön och nätverket har inte förändrats och den unge återgå inte sällan till gamla beteendemönster. Det handlar om allvarliga beteendeproblem. Arbetet inom MST sker intensivt i familjen och mycket av arbetet syftar till att föräldrarna återerövrar föräldraskapet och makten i familjen. Behandlingstiden är någonstans mellan 3 5 månader och under den här tiden hinner det hända mycket när arbetet är så intensivt. MST-teamet är i tjänst dygnet runt och många föräldrar tycker att det är fantastiskt att det går att få tag på folk efter kontorstid. Ofta räcker det med ett telefonsamtal om det skulle uppstå en konflikt i familjen. Tryggheten att veta att det alltid finns någon till hands är viktig för familjerna. Andra öppenvårdsalternativ har svårigheter att erbjuda den intensitet och tillgänglighet som MST har. MST-teamet vid Vänern består av en teamledare och tre terapeuter. Maija-Riitta Ottemo är teamledare. Hon är socionom och har bland mycket annat arbetat som IFO-chef i Tanum. Hennes uppgift i teamet är bland annat att handleda terapeuterna och att sköta intagningen av klienter. Det är inspirerande att arbeta med ett koncept som MST, en massa välfungerande metoder sammanlänkade till en helhet, säger Maija-Riitta. Grynings nya MST-team: Annika Olofsson, Maija-Riitta Ottemo, Fredrik Olsson Jeanette Öststorm Annika Olofsson är socialpedagog. Hon har även utbildning i familjeterapi, nätverksarbete och lösningfokuserat arbete. Annika är en av teamets tre terapeuter. Annika: MST innehåller tydliga utvärderingsinstrument. Det är viktigt att hela tiden kunna se vilka resultat som uppnås. Även Jeanette Öststorm är terapeut. Jeanette är socionom och blev intresserad av MST när hon gick en ART-utbildning. Jag hörde att de nådde bättre resultat med MST än med ART och blev intresserad av konceptet, säger Jeanette. Fredrik Olsson är den tredje terapeuten i teamet, han är socionom och har tidigare arbetat lösningsfokuserat. Fredrik. Jag är väldigt intresserad av lösningsfokuserat arbete, dessutom är MST kostnadseffektivt, alternativet är ofta en placering vid någon SIS-institution. En terapeut har fyra till sex ärenden och MSTinsatsen håller på i tre till sex månader. Under perioden avslutas andra insatser som den unge eller familjen varit föremål för och MST-teamet tar över arbetet i familjen. I början av mars hade teamet en femdagars metodutbildning. Denna utbildning hölls av Lynn Frederics från MST-service i USA. Lynn Frederics metodhandleder teamet varje vecka på telefon från USA. Var tredje månad kommer det att hållas konferenser/ utbildning på någon ort i Sverige. Alf Bengtsson 11

Kameleontarbete Kristinedal har nyligen, för första gången i sin 100-åriga historia, börjat med familjebehandling. Tidigare har Kristinedals målgrupp varit barn och ungdomar. Vi tror på familjebehandling därför att vi har ett helhetsperspektiv där familjen är ett system med olika bitar som alla fyller sin funktion. Arbetet med familjer är även för oss personal mycket stimulerande och utvecklande. Jag står i barnstugans kök och förbereder frukost till familjen. Runt mig springer de barn som är placerade där, de stojar och stökar. Dagen har börjat, som vanligt full av liv och rörelse. Så går jag till jourrummet och doserar olika små skålar med familjens morgonmediciner. Sätter nyckeln i dörren till familjestugan (vilken ligger vägg i vägg med barnstugan) och när jag kommer dit in är det som att kliva in i en helt annan värld. Kontrasterna blir mycket påtagliga. En värld där tystnad råder och skratten sedan länge har tystnat. En traumatiserad asylsökande familjs dag har just börjat. Arbetet med asylsökande familjer Att arbeta med asylsökande familjer tätt bredvid annan barnproblematik sätter personalens flexibilitet och förmåga att snabbt gå in i olika roller på prov. Nya utmaningar dyker upp där personalen behöver vara beredda på utveckling och kreativitet. I stunder av osäkerhet strävar människan främst efter att tillgodose sina mest grundläggande behov av uppskattning och kärlek. Dessa familjer befinner sig dock i en sådan svår livssituation att förmågan att tillgodose dessa behov är kraftigt reducerad eller praktiskt taget obefintlig. Vi kan bara föreställa oss hur denna situation påverkar ett barn, vars strävan är att få kärlek och uppskattning av sina föräldrar, möts av hopplösa blickar då föräldrarnas förmåga att vara föräldrar tillfälligt är mycket begränsad. Jag vill tro att vårt arbete på Kristinedal bidragit till att dessa barn återigen fått känna sig uppskattade och sedda när föräldrarna inte orkat. Jag har inga empiriska bevis för detta antagande, men ibland säger en kram eller ett leende mer än tusen ord. Ibland kan det vara svårt att hantera frustrationen som handlar om att man aldrig kommer att kunna lägga familjens alla pusselbitar på plats. Jag har också fått träna mig i att stå ut med att jag inte alltid når fram till familjen på det sättet jag skulle vilja. Det har varit viktigt att jag har tvingat mig själv att se de små framstegen när arbetet känns som tyngst. Snart vaknar det yngsta barnet i familjen. Hans ansikte spricker upp i ett leende när han får syn på mig. För några veckor sedan var detta ett litet barn som var avvaktande och hade tappat sin naturliga lust att leka. Jag lämnar familjen och går tillbaka in till barnstugan. Det dröjer inte länge förrän små knackningar hörs på dörren och någon rycker frenetiskt i handtaget. När jag öppnar dörren möts jag av ett brett leende, en hand har höjts till en hälsning och ett utrop Tjena! Familjens lilla pojke springer in i barnstugan; buset och leken är i full gång. Det värmer att se hur denna lilla pojke bara på några veckor utvecklas till ett levnadsglatt barn. Jag läste Annica Carlshamres artikel i Engagerat, dec. 2004 angående asylsökande familjer och kunde känna igen mycket av det hon skrev. De barn som kan ta emot stimulans och lockas ur det tunga, för kortare och längre stunder, har det till godo oavsett om de kommer att få stanna i Sverige eller inte. För personalen innebär familjearbetet till viss del att de blivit två olika sorters behandlare, beroende på vilken sida av dörren de befinner sig. Rollen som familjebehandlare är föränderlig, det måste den vara utifrån det att ingen familj är den andra lik. I grundstommen (miljöterapin) som styr behandlingsarbetet finns ett behov av en stor verktygslåda och en förmåga att välja rätt verktyg vid rätt tillfälle. Det finns ett ordspråk som säger att hoppet är det sista som lämnar människan. I de här familjerna finns inte ens hoppet kvar. Kanske är det därför det är så svårt att plocka fram de resurser som finns i familjen, resurser som blockeras av den överhängande oron över ett asylbeslut. Det känns oerhört roligt att detta mitt exempelbarn visar på livsglädje, skrattar och leker, men en oro finns att också han, om han inte stimuleras, skall falla in i sin familjs traumatiska tillstånd och bli ett av de barn som hamnar i apati. Ann-Charlotte Marcusson behandlingsassistent, Kristinedal 12

Ovandalen lägenheter för ungdomar som vill ta första steget mot ett eget boende Sparregården i Vänersborg har fyra lägenheter i anslutning till institutionen med plats för ungdomar som inte riktigt klarar av att bo själva, men som verkligen satsar på att försöka. Flickor och pojkar som av olika anledningar inte kan bo hemma hos sina föräldrar, men som är villiga att tillsammans med sina föräldrar få hjälp med att förbättra sina inbördes relationer. Inom bekvämt avstånd från Sparregården arbetar Susanne Kleby-Eriksson och Lejla Bosno i ett resursboende som just fått namnet Ovandalen. På allt fler institutioner inom Gryning utvecklas verksamheten på ett sätt som gör det möjligt för socialtjänsten att välja flera alternativa insatser. På Sparregården har man under de senaste åren utvecklat ett boende för ungdomar i egna lägenheter, som ger möjlighet till mer individuella behandlingslösningar än som förut varit möjligt. Kerstin Johansson som är institutionschef är dock noga med att påpeka att detta måste ses som ett komplement till verksamheten. Grunden skall fortfarande vara själva institutionen och den möjlighet till skolundervisning som drivs i samarbete med Vänersborgs kommun. Samtidigt är det lätt att smittas av den entusiasm som Susanne och Lejla utstrålar när de berättar om hur de, tillsammans med övrig personal på Sparregården, Att ta ett eget ansvar för sin vardag innebär också en hel del praktiskt arbete. På Ovandalen finns det ingen annan som diskar och lagar mat till en. Men, det är klart, ibland kommer både föräldrar och personal och gör saker tillsamman med ungdomarna i deras egna lägenheter. arbetat fram det som nyligen döpts till Ovandalen. De berättar om ungdomar som verkligen lyckats att ta sina första steg mot ett eget boende, men också om sin egen tillfredsställelse i att arbeta på ett annorlunda sätt. Det gäller, säger Susanne, att vara i ständig utveckling, att hela tiden våga öppna nya dörrar att tänka om. Men också att ta vara på gamla kunskaper. Kognitiva metoder går mycket väl att kombinera med de relationer vi fortfarande skapar med våra ungdomar. Jan Bennet Kristinedal 100 år öppet hus den 17:e juni! 1905 startade pastor John Hedberg Kristinedals barnhem för värnlösa barn. Alltsedan dess har det i varierande former bedrivits vård av barn här. Detta vill vi fira. Den 17 juni klockan 14 00 är det Öppet Hus för alla. För alla som bott här som barn, för alla som arbetat här, eller placerat barn här. För alla!!! Vi bjuder på kaffe och tårta och visar en utställning med både gammalt och nytt. 1905 bodde här 100 barn, idag finns det plats för 15. Kom och upplev en modern institution med en lång historia. Välkomna bjuder all personal på Kristinedal! 13

Gryning förändrar sin verksamhet i Göteborg Vi fördjupar dialogen med socialtjänsten Citatet i rubriken skulle kunna komma ifrån vilken verksamhet som helst inom Gryning. Att jag fick höra det av Inger Hellby, enhetschefen för Grynings Familjecentrum i Göteborg, är ändå ganska logiskt. Under våren har stora förändringar skett i Göteborg, både när det gäller arbetet med barn, familjer och tonåringar. Två traditionella barnhem har omvandlats till en enhet som kan erbjuda både familjebehandling, boende och jourhemsverksamhet. Samtidigt har ett resursteam bildats på tonårssidan som kan erbjuda både lägenheter för tonårsboende och familjebehandling hemma i tonårsfamiljer. Grynings verksamhet i Göteborg kompletteras av institutioner som är väl inarbetade, men som likväl skulle kunna stå för citatet ovan. Under min lilla rundresa i Göteborg inför den här artikeln hör jag ofta verksamheterna beskrivna med orden att det arbetas med att öka dialogen med beställaren. Det handlar om att formulera uppdraget tillsammans med både socialtjänsten och familjen som behöver hjälp. Mycket tydligt blir det här under mitt samtal med resursteamet. Alla tre har tidigare arbetat kollektivt med tonåringar på institution och har stora förväntningar på ett mer individuellt upplägg kring varje familj. Samtidigt har de med sig mycket från sina tidigare arbeten. De är exempelvis tillgängliga dygnet runt genom att ha beredskap en vecka i taget. Det är en trygghet både för tonåringen och deras familjer att de vet att de alltid kan nå oss säger Lars-Gunnar Andersson, samtidigt som ungdomarna verkligen får en möjlighet att visa att de klarar av att ta ansvar själva. Även Börje Andersson, metodhandledare på Grynings familjecentrum i Göteborg, betonar möjligheten till individuella lösningar: Det här sättet att arbeta gör det möjligt för oss att skräddarsy våra insatser helt efter socialtjänstens önskemål. Vi har en mycket stor kompetens inom personalgruppen och kan exempelvis i fortsättningen även åta oss familjeterapi, nätverksarbete och handledningsuppdrag i skolan. Samtidigt som flexibiliteten ökar i takt med nya sätt att tänka, så innebär det att gamla strukturer bryts och tryggheten för personalen kan ibland tillfälligt gå förlorad. Samtidigt ger det möjlighet att bygga upp egna strukturer. I Göteborg sker detta just nu på alla fronter. Marcus Edstam, Hanna Larsson och LG Andersson arbetar med tonåringar och deras familjer i Grynings nya Resursteam Särskilt tydligt märks detta i det nya Resursteamet och på Familjecentrum i Göteborg. Det är ett tufft arbete som samtidigt både stimulerar och pekar framåt. Inger Hellby vill än en gång betona att det är ett arbete som måste ske i dialog med socialtjänsten. Jan Bennet Grynings verksamhet i Göteborg Lärjeholm motivationshem för vuxna missbrukare Lilla Torp akut- och uppdragsavdelning för tonåringar samt en separat pedagogisk verksamhet Lillgården behandlingshem för ungdomar 16-18 år Delsjötorp behandlingshem för ungdomar 16-21 år Resursteamet lägenhetsboende och öppenvård för tonåringar och deras familjer MST-teamet för tonårsfamiljer på Hisingen Bryggan jourplatser för barn och familjer Familjecentrum boende, öppenvård och jourhem för familjer 14

Notiser... Besök från Vitryssland Den 17 mars hade Gryning besök av tolv kollegor från Vitryssland: barnhemschefer, psykologer, socialpedagoger och studerande. De blev informerade om Grynings utbud och ställde frågor om våra placeringar, bakgrund, lagstiftning och ekonomi. Snart gled samtalet över på våra metoder och de ville veta mycket om hur vi pratar med ensamma barn. Även de använder reflekterande metoder. Vi talade också om framkomliga vägar i en trängre ekonomi. Vi avslutade med att prata om familjehemsvården och vårt sätt att rekrytera familjehem. Kanske skulle de med hjälp av EU-pengar kunna få ta del av nya metoder att rekrytera familjer. Medverkan i nationella samordnarens expertgrupp för barn i asylprocessen En stor andel av Grynings barn- och familjeenheter arbetar just nu med asylsökande familjer som väntar på utvisning. Grynings medarbetare har skaffat sig en unik erfarenhet av att möta apatiska flyktingbarn - och inte minst apatiska föräldrar. Det som är speciellt för oss är att vi ser familjemedlemmarna samspela under en längre tid. Institutionschef Annica Carlshamre på Solsidan blev i mars inbjuden till den expertgrupp som leds av nationella samordnaren för barn i asylprocessen, Marie Hessle. Annica fick tillfälle att berätta om hur vi har lagt upp arbetet med barnen och vilka resultat vi kunnat uppnå. Ett av uppdragen för expertgruppen är att utveckla metoder för att hjälpa barnen ur sitt apatiska tillstånd. Ledarutveckling för Grynings chefer Gryning har genomfört en upphandling av ledarutveckling. Vi fick 27 anbud och valde företaget Optibiz från Stockholm, som har bred erfarenhet av upplevelsebaserad inlärning. Till hösten börjar utbildningen, som innehåller tio dagars utbildning och handledning i grupp under drygt ett år. Ett fyrtiotal chefer i Gryning skall deltaga i utbildningen. Rollen som ledare i en intäktsfinansierad organisation med höga kvalitetskrav ställer stora krav på chefer och utbildningen ligger väl i tiden, nu när bolaget funnits i snart fyra år. Möte med nationella barn- och ungdomskommittén Som Grynings VD har jag tillsammans med ledningen för Vårljus, VOB Syd och Vårdförbundet Blekinge fått tillfälle att möta sekreterarna i den nationella barn- och ungdomskommittén. Tillsammans representerade vi de största offentligägda vårdgivarna i landet. Kommittén har i uppdrag att se över lagstiftningen och att ta fram en nationell handlingsplan för barn- och ungdomsvården. Särskilt fokus skall läggas på familjehemsvården och på konsekvenserna av privatiseringarna inom institutionsvården. Vid mötet diskuterades institutionsvårdens roll i relation till hemmaplanslösningar, minskningen av den frivilliga vården samtidigt som tvångsvården ökar, gränsdragningsproblem i förhållande till BUP och LSS m m. En gemensam uppfattning från oss fyra vårdgivare var att problembilden hos våra målgrupper är ytterst komplex och att våld- och hotsituationer blivit allt vanligare. Vi fick även tillfälle att föra fram önskemål rörande den framtida familjehemsvården. Grynings sätt att organisera stöd, handledning och utbildning för familjehem framhölls som ett exempel på en verksamhet som fungerar väl. Marianne Forslund Vi önskar er alla en riktigt skön sommar! 15

Placeringsfunktionen Tel: 031-703 39 51 Mobil: 0705-61 71 79 Barn- och familjebehandlingsenheter Birkahemmet Birkagatan 3, 416 56 Göteborg Tel: 031-25 64 10 Boda familjecentrum Solvarvsgatan 79, 507 40 Borås Tel: 033-41 28 42 Bryggan Tuppfjätsgatan 18, 421 36 Västra Frölunda Tel: 031-47 21 02 Familjecentrum Göteborg Londongatan 1, 418 77 Göteborg. Tel: 0705-44 57 54 Hässlehem Solvarvsgatan 77, 507 40 Borås Tel: 033-41 28 40 Kristinedal 662 95 Fengersfors Tel: 0532-230 35 Lyckhem Sparregatan 7, 462 35 Vänersborg Tel: 0521-71 13 46 Solsidan Sturegatan 11, 532 32 Skara Tel: 0511-208 00 Stridsbergsgården Källstorp, 461 59 Trollhättan Tel: 0520-104 30 Trollbacken Olserödsgatan 67, 442 42 Kungälv Tel: 0303-187 00 Ungdomsenheter Annagatan Annagatan 63, 531 38 Lidköping Tel: 0510-204 88 Bergiusgården Box 29, 459 31 Ljungskile Tel: 0522-216 28 Claesborg Box 17, 541 21 Skövde Tel: 0500-48 78 50 Delsjötorp Töpelsgatan 12-14, 416 55 Göteborg Tel: 031-84 42 82 Eriksdal Eneborgsvägen 2, 541 78 Värsås Tel: 0500-42 03 90 Hagen Box 82, 429 22 Kullavik Tel: 031-93 19 95 Lilla Torp Iskällareliden 6, 416 55 Göteborg Tel: 031-365 68 88 Lillgården Lilla Danska vägen 11, 412 74 Göteborg Tel: 031-40 89 72 Ramnås Sveagatan 21, 504 39 Borås Tel: 033-13 67 57 Snäppan Forstenagatan 49, 461 43 Trollhättan Tel: 0520-197 35 Sparregården Slussvägen 1, 462 54 Vänersborg Tel: 0521-127 64 Tallbacken Box 221, 541 25 Skövde Tel: 0500-48 19 15 Vilgot Blombacka Vinköl, 532 94 Skara Tel: 0511-37 55 43 Villa Sunnerö Sunnerövägen 3, 441 35 Alingsås Tel: 0322-104 98 Missbrukarvård Lärjeholm Pl 290, 415 25 Göteborg Tel: 031-48 04 60 Strandgården Arödsvägen 1, 459 30 Ljungskile Tel: 0522-290 96/97 Familjehemsverksamheten Göteborg Box 5154, 402 26 Göteborg Tel: 031-703 73 47 Vänersborg Box 306, 462 23 Vänersborg Tel: 0521-27 56 06 Familjehemsresursen Skaraborg Villagatan 7, 541 50 Skövde Tel: 0500-13 18 46 Övriga verksamheter MST-team i Göteborg Pipblåsargatan 5B, 412 67 Göteborg Tel: 031-83 17 25 MST-teamet vid Vänern Kungsladugårdsvägen 4, 462 54 Vänersborg Tel: 0521-169 40 Grynings familjeteam i Skaraborg Fabriksgatan 4, 531 30 Lidköping Tel: 0510-232 12 Skyddsboende för flickor Tel: 070-203 03 71, 070-201 96 81, 070-223 97 13 Resursteamet i Göteborg c/o Lilla Torp, Iskällareliden 6, 416 55 Göteborg Tel: 031-365 68 84 Gryning Vård AB, Box 5154, Gårdavägen 2, 402 26 Göteborg, Tel: 031-703 39 50, Fax: 031-703 73 49 www.gryning.se