Räven Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Laboratorium Regi Manus Producent Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Scripta B-foto Elektriker Passare Ljussättare Optisk printer Musikarrangör Rekvisita Attributör Smink B-ljud Specialeffekter, ljud Mixning Övrig medarbetare MovieMakers Sweden AB, Stockholm AB Svensk Filmindustri, Stockholm Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm Clas Lindberg Film, Stockholm Tonservice Löthner & Löthner KB, Solna AB Film-Labor, Stockholm Clas Lindberg Clas Lindberg Lasse Lundberg Bert Sundberg Ray Jones Ole Fredrik Haug Hans Welin Jan Alvermark Bo Anders Persson Maria Lilja Lasse Lundberg Lars Liljeholm Bibi Dawe Bertil Rosengren Bengt Widell Mats Löthwall Björn Strandell Ove Porath Bo Anders Persson Rickard Molin Jan-Olof Ågren Bibi Dawe Klas Dykhoff Mikael Lundin Bengt Löthner Preben Larsson Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Optisk mono Originallängd i minuter: 79 Censur: 126.395
Datum: 1986-10-03 Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 2160 meter Kommentar: Aktlängder: 580-487-430-450-213 m. Sverigepremiär Rollista: Lickå Sjöman Göran Dyrssen Willie Andréason Allan Svensson Gustav Kling 1986-10-08 Lilla Kvarn Stockholm 79 minuter Monika Kåre Jernberg Karlsson jägaren Svensk filmografi
En ung man släpps från en anstalt. Omedelbart därefter angrips han av någon som tar struptag på honom. Det är natt. En bil med kvinnlig förare anländer till en obemannad mack. Strax därefter kommer en polisbil. En av poliserna, Karlsson, störtar fram och sliter henne ur bilen. "Din älskling har rymt från dig också," väser han. Hon spottar honom i ansiktet. Kommissarie Jernberg som hunnit fram säger: "Hej Monika, åk hem nu, är du snäll. Försök att förstå. Han har svikit dig. Nu tar vi hand om honom. Och du åker hem!" - Pappa, ge mig en chans till, ber hon. Och han svarar: - Han har fått en chans. Och han stack ifrån den. Nu kan vi inte hjälpa honom längre. Karlsson hånskrattar och attackeras av Monika som får tag i polisens bilnycklar och kastar iväg dem. Därpå kastar hon sig i sin bil och kör därifrån. - Är det så hon vill ha det så..., säger Jernberg. Monika kör på mörka skogsvägar. "Nu efteråt kan jag säga att det bästa hade varit att åka hem igen." Efter att ha fått slut på bensinen fortsätter hon till fots, fram till ett hus där hon knackar på. Ingen svarar. Hon gör upp ett bål på gården och värmer sig. Det hörs rävskall. Sedan går hon och lägger sig i bilen. Men inifrån huset har hon bevakats av någon med bössa som haft henne på kornet med sitt kikarsikte. På morgonen träffar hon den unge mannen som bor i huset, Kåre. - Hej, säger hon, jag ville hälsa på en vän häruppe i skogen, så stannade motorn bara. Kåre sätter sig i bilen ochn försöker starta. - Du har kommit fel, säger han, Det finns inga fler hus längs den här vägen. Inga vänner heller. Kåre gräver i jorden. Plötsligt springer han iväg till ladan. Monika följer efter. Kåre tar ut en stor kärra. - Kommer det inga bilar, frågar Monika. - Bara timmerbilar. Men i dag är det lördag. Kåre demonstrerar en remtygsanordning som hans far använde när han skulle döda grisar. Kåre berättar om sin far: "Han hatade alla." Det hörs hundskall och skottsalvor. Det pågår uppenbarligen en jakt. Kåre går in i ladan där han utfodrar en räv. Monika och Kåre är inne i huset. Monika lagar kaffe. "Det är varmt och skönt," säger Monika. "Det har aldrig gått att få det här huset varmt," replikerar Kåre. "Det finns ingen telefon," säger Kåre på Monikas fråga. "Den stängdes av när pappa och mamma dog. Men vill du härifrån finns det en gård på andra sidan berget. Där kan du få bensin." Monika upptäcker ett par armbandsur, vilkas existens Kåre förklarar bort. Kåre tar hennes handväska och tömmer ut innehållet, däribland en pistol. - Ge fan i det där!" skriker Monika. - Du hämtar den där bensinen nu, va?! säger Kåre. Sedan eldar han förstulet upp armbandsuren i spisen. Monika och Kåre ger sig iväg på en lång vandring med en bensinkanister. I granngården pågår det ett bröllop. Det hörs musik inifrån huset. Kåre riktar geväret med kikarsikte mot huset, och Monika slår undan det. - Det är inte laddat, säger Kåre. - Man gör i alla fall inte så där. - Jag har aldrig varit på bröllop. - Då är det väl på tiden. - Man ska inte komma objuden. - Då lär du aldrig komma på fest, säger Monika. Från huset ringer hon till sin pappa. - Ge mig en dag till. Föräldrarna är döda. Jag ringer när jag kan. Under tiden stjäl Kåre bensin från en bil men upptäcks och misshandlas. - En tjuv, hörs ropet från bröllopsföljet som strömmar ut. Kåre börjar skjuta och panik utbryter. Monika och Kåre flyr med bensinkanistern, förföljda av bilar. En jeep krockar med ett träd, en annan bil får bensinkanistern att fastna under sig och exploderar. Kåre och Monika lyckas fly undan. Hemma säger Kåre: - Jag vill inte tillbaka. Jag var tvungen att rymma. Pappa och mamma hade dött. Det var en bilolycka. Både pappa och mamma. Jag var ju bara tvungen. Förlåt. De omfamnar varandra. Polisen försöker få kontakt med Kåres föräldrahem. Polisen Karlsson: - Bli kär i en pyroman. Är det normalt det? - Hon tror att han är oskyldig. Förutom att han vägrar att prata om dom där bränderna, anser dom honom helt normal. Det är Monikas förtjänst. Om jag bara förstod karl'n.
- Inget svar, säger Karlsson. Monika desinficerar Kåres sår med brännvin, som båda dricker av. Stämningen blir alltmer lekfull, de dansar med varandra, de kysser varandra, vilket leder till att de till slut ligger med varandra. Utanför huset sitter räven. - Varför sökte du upp mig? frågar Kåre. - För att jag älskar dig. - Jag menar från början. - Det var nåt konstigt med din pappa när han berättade om dig. Och din mamma som inte sa nåt. Jag blev mer och mer säker på att du var oskyldig. Var det någon som kände igen dig på festen? - Nej, men när räven hittat hönshuset, så ger dom sig inte förrän de hittat grytet och rökt ut den. En helikopter flyger in över skogen och spanar med spelande strålkastare. Rävskall. Det är morgon. Monika sover. Kåre tar hennes pistol ur handväskan. Han bär ut möbler på gården och gör ett bål av dem. Monika kommer ut och försöker övertala honom att ge sig: - Ju förr du åker tillbaka självmant, ju bättre är det. Vi åker tillbaka nu och reder ut allt. Du kan ju snart komma hit igen. - Jag åker inte tillbaka. Dom kommer aldrig att släppa mig. - Det var inte du som tända på. - Nej! Det var inte jag! - Var du verkligen så rädd för din pappa att du inte kunde sagt det tidigare? - Ja. Hon smeker honom. Kåre: - Om jag skulle vara skyldig, skulle du älska mig ändå? Monika nickar. En hund ger skall inne i skogen. Skottsalvor. - Varför kan vi inte ge oss iväg nu? - Jag måste bli klar här först. - När blir du det? När? Kåre sliter sig fri. På polisstationen säger Jernberg, Monikas pappa, till Karlsson: - Han rymde aldrig. Nån på nattpasset såg att hans farsa hämtade honom. Har du numret till föräldrarna? Hon hade rätt. Han är oskyldig. Jag ger mig fan på att det var farsan som tände på. - Passa dig, tillägger han, snart är min dotter chef. Inne i huset hittar Monika telefonen som hon kopplar till jacket. Den fungerar. Telefonen ringer nästan omedelbart. Det är en grannbonde som vill ha hjälp med en död kalv: "Det går ju inte att gräva ned den döda kalven med tjälen i marken." Samtidigt ser hon hur Kåre frenetiskt gräver där bålet funnits. Hon lägger på luren. Nu lägger hon också märke till en nedblodad fåtölj. Hon retirerar ut bakom huset och tar sig in i ladan. Där ligger Kåres föräldrar döda på en kärra. Kåre observerar henne från loftet. En jägare kommer in i ladan, men Monika visar sin polisbricka och föser ut honom. Jägaren vinkar till en helikopter som avlägsnar sig. Kåre skjuter jägaren och angriper sedan Monika som träffas i benet. Monika försvarar sig med en lie. Kåre ger henne sitt bälte som hon binder om låret. Monika tar hand om pistolen. - Var det nödvändigt att döda dom?! frågar hon. När Kåre hör rävskall, slår han ner Monika, tar från henne pistolen och vrålar: - In i hörnet där, men fort för fan! Kåre tar emot räven i ett litet utrymme han gjort till den. Kåre: - Han blöder. Nån har skjutit honom! Aj! (Räven biter honom.) Snälla lilla Mickel, kom! - Skjut den då, säger Monika. Han kan inte. - Ge mig pistolen. Du får tillbaka den. Kåre lämnar pistolen på golvet. Monika tar den. - Skjut den då, snälla, ber Kåre. Monika skjuter räven och kastar sedan från sig pistolen. Kåre: - Varför kom han inte ut? - Räven kryper undan när han vet att han ska dö. Det gör alla djur, svarar Monika. - Du måste väl gripa mig nu?! säger Kåre. Monika skakar på huvudet, tar pistolen och skjuter honom till döds. Hon kastar bort pistolen och brister i gråt. Polisen med Jernberg i spetsen tar sig in i ladan. Karlsson griper Monika, som sliter sig lös och sätter sig i polisbilen. Hon har slutat gråta.