BESLUT 1 (9) Övergripande riktlinjer för viltförvaltning och skyddsjakt i Gotlands län Dessa övergripande riktlinjer fastställdes vid viltförvaltningsdelegationens möte den 2 februari 2011. Riktlinjerna gäller för mandatperioden 2010-2013, men ska årligen ses över (vid första mötet varje år). Regeringen föreskriver i 3 förordningen (2009:1474) att en viltförvaltningsdelegation ska besluta om övergripande riktlinjer för: Viltförvaltningen i länet - Förebyggande åtgärder till skador orsakade av vitkindade gäss (projekt) - I förekommande fall skötsel av hjort och vildsvinsstammar (inkl korsningsgrisar) Skyddsjakt - Vitkindad gås - Övriga arter Bidrag och ersättningar enligt viltskadeförordningen (2001:724) - Skada på tamdjur orsakad av fredat vilt - Skada på gröda orsakad av fredat vilt - Skada på fisk och fiskeredskap Viltförvaltning Allmänt Länsstyrelsen ska årligen för delegationen presentera en sammanställning av utfallet för det gångna årets beviljade skyddsjakter och utbetalningar av ersättningar. Jakttillsyn Länsstyrelsens tillsynsmän för naturreservat och Natura 2000-områden kommer även att ansvara för jakttillsynen på Gotland. De ska i mars 2011 genomgå kursen Naturvårdsvaktsutbildning med jakttillsyn. Efter godkänd examination har de befogenheter att agera i jaktbrott. Arbetet ska ske i nära samarbete med polisen.
BESLUT 2 (9) Ammunition Vi ska arbeta för att minska miljöbelastningen i naturen, därför är rekommendationen att använda alternativhagel (istället för blyhagel). Skadat vilt Organisation för omhändertagande av skadat vilt bör finnas inom länet. I huvudsak ska det gälla statens vilt (rovfåglar, ugglor m.fl.) och inte mindre däggdjur såsom ekorre, igelkott. Förebyggande åtgärder Naturvårdsverket prioriterar förebyggande åtgärder mot skador framför utbetalning av ersättningar. Förekommer i projektform i samverkan med flera parter och berörda lantbrukare på förekommen plats. Utvärdering av sälsäkra redskap runt Gotland förekommer också. Skötsel av hjort och vildsvinsstammar Förekommer inte i dagsläget, då varken hjortar eller äkta vildsvin finns på Gotland. Skyddsjakt Vitkindad gås Lantbrukarna ges, efter muntlig ansökan, rätt att skjuta 10 vitkindade gäss Återrapporteringskrav Övriga arter Kråka, vitfågel (ej silltrut), skarv, m.fl. Korsningsgrisar Skriftlig ansökan Återrapporteringskrav
BESLUT 3 (9) Bidrag och ersättningar Skador på tamdjur orsakad av fredat vilt (gäller för Gotland enbart kungsörn) Styrs av Viltskadeförordningen (2001:724) samt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 viltskadeförordningen (NFS 2008:16). Ersätts med pengar från Viltskadeanslaget Lantbrukaren ansöker om ersättning via särskilt framtagen blankett Alla ansökningar besiktigas av länsstyrelsens besiktningsmän Godkända fall ersätts med 1 200 kr, i enlighet med Viltskadecenters rekommendationer Skador på gröda orsakade av vitkindade gäss och tranor Ersätts med pengar från Viltskadeanslaget Alla skador besiktigas och värderas av länsstyrelsens besiktningsmän Lantbrukaren ansöker om ersättning via särskilt framtagen blankett Naturbetesmarker ersätts ej Grågåsskador ersätts ej, annat än i undantagsfall Sälskador Ersätts med pengar från Viltskadeanslaget Ansökning sker på särskilda blanketter Ingen besiktning eller värdering, endast loggboksanteckningar Förebyggande åtgärder Oljeskador Vid oljeolyckor har Räddningstjänsten huvudansvaret, där bl.a. Länsstyrelsen (Samhällsbyggnadsteamet/risk- och sårbarhet) också medverkar. Räddningstjänsten förser anlitade jägare med ammunition när/om beslut om avlivning tas. Avlivade fåglar ska i möjligaste mån samlas in. Inom skyddade områden (naturreservat, fågelskyddsområden m.fl.) ska ingen avlivning av oljeskadade fåglar ske. Endast i undantagsfall kan de t få förekomma och då ska endast alternativhagel användas.
BESLUT 4 (9) Bakgrund Nedan följer mer detaljerad information om ovanstående ställningstaganden Viltskadeanslaget Enligt en budgetpost i Regleringsbrevet ges årligen Naturvårdsverket ett anslag att fördela till alla de län där viltskador orsakade av fredat vilt förekommer. Anslaget är tvådelat, en del är avsatt till sälskador och den andra till alla övriga viltskador (undantaget rennäringen som har ytterligare en egen pott). Naturvårdsverket gör fördelningen utifrån skadeläget föregående år, länens uppskattade behov av medel för förebyggande åtgärder, besiktning, information och utbildning, samt länens eventuella överskott. Det är sålunda många län och många olika skador förorsakade olika arter som kan komma att ersättas. En stor del av anslaget går till de stora rovdjuren. Naturvårdsverket utbetalar medlen vid tre tillfällen under året. Merparten fördelas vid det första tillfället i mars (för 2010 knappt 10 miljoner) därefter sker alltså ytterligare två utbetalningar (totalt 13 miljoner). Naturvårdsverkets policy är att prioritera medel till förebyggande åtgärder mot skador framför utbetalning av ersättningar. Förebyggande åtgärder Gåsprojekt 2009 påbörjades ett projekt i När med målet att försöka skapa områden och ett arbetssätt som leder till att de vitkindade gässen kan erbjudas bra rastmöjligheter, samtidigt som betesskador på jordbruksmark minimeras och ett lönsamt jordbruk kan bedrivas. Nu är ca 100 hektar mark avsatt som s.k. gåsåkrar. Samtidigt bedrivs aktiva åtgärder såsom skrämsel utanför dessa områden. Avtal skrivs med respektive brukare och de garanteras en ersättning på 3000 kr/ha för de marker som ingår i gåsbetesområdena. Skulle skadorna bli större är de garanterade full ersättning. Detta skiljer sig från vanliga skador där brukarna inte kan vara helt säker på full ersättning. Projektet är tänkt att hålla på i ytterligare två år. För 2010 beviljades 600 000 kr från Naturvårdsverket. Förhoppningsvis kommer länsstyrelsen få ungefär samma belopp för 2011 och 2012. Projektet är att betrakta som förebyggande åtgärder och inte ersättningar, vilket medför att det är i linje med Naturvårdsverkets intentioner. Slutsatserna så här långt tyder på att gässen till viss del går att styra till de i förväg avsatta områdena (gåsåkrarna). Det går dock inte med skrämsel hålla gässen borta från alltför attraktiva fält utanför gåsområdena. De inblandade brukarna tycks ha en försiktigt positiv attityd till försöksverksamheten. Både
BESLUT 5 (9) länsstyrelsen och lantbrukarna är överens om att det inte går att skrämma bort gässen, och då är det betydligt bättre att försöka skapa gynnsamma förutsättningar både för brukare och gäss. Tranprojekt Det förekommer även att tranor ger upphov till liknande grödesskador. Transkadorna behandlas på identiskt sätt som gåsskadorna, d.v.s. besiktning och värdering. Dessa skador är dock mer lokala och sker i betydlig mindre omfattning. Främst är det Lärbrodalen som under juli och augusti drabbas av yngre tranor som inte alltid ens häckar på Gotland. För den enskilde är dock skadorna lika illa som för skador orsakade av gässen. Länsstyrelsen planerar under kommande femårsperiod göra försök med s.k. tranåkrar. Principen är på liknande sätt som för gåsprojektet i När, d.v.s. går det ut på att avsätta vissa lämpliga områden där tranorna ska vara. Där ska de också utfodras och därigenom förväntas skadorna på omkringliggande marker minska. Särskilda medel ska för detta ändamål ska ansökas från Viltskadeanslaget. Skyddsjakt vitkindad gås I ett försök att minska skador på grödorna vill vissa lantbrukare ha möjlighet till skyddsjakt (25-30 ansökningar/år). Det är inte alltid lätt att förutse var gässen kan tänkas göra skada, vilket medför att dessa ärenden kräver snabb handläggning. Det räcker därför med en muntlig ansökan som behandlas inom en till två dagar. Med beslutet medföljer en redovisningsblankett om utfallet som ska återsändas till länsstyrelsen. Skyddsjakten får endast bedrivas på åkermark med växande gröda och om gässen där förorsakar skada. Tidpunkten är satt till 1/4-20/5 och 1/9-31/10. Länsstyrelsen gör bedömningen att skyddsjakten endast mycket marginellt påverkar populationen av de vitkindade gässen. Sedan ett par år tillbaka får varje lantbrukare rätt att skjuta tio gäss. Tidigare kunde varje lantbrukare få skjuta 25 (och t.o.m. upp till 50 gäss). Utifrån återrapporteringen framgår att i genomsnitt skjuts 30-40% av den beviljade kvoten (Figur 1). Länsstyrelsen är dock tveksam till att skyddsjakten verkligen medför att skadorna blir mindre. Skyddsjakten innebär troligen att gässen sprids ut över ett större område, vilket kan innebära att större skada sker. Det tycks också vara så att det inte går att hålla gässen borta från de fält som är mest attraktiva. Dessutom finns en etisk aspekt att beakta, då många gäss riskerar att skadeskjutas då jakt med hagel är den gängse metoden. Numera är det emellertid tillåtet att på Gotland, utan länsstyrelsens tillstånd, skyddsjaga vitkindade gäss som uppträder vid fält med oskördad gröda om
BESLUT 6 (9) det behövs för att förebygga skada under tiden 21 augusti 30 september. En viktig poäng i sammanhanget är att under denna tid är det endast ett mycket litet antal vitkindade gäss på Gotland och dessa gör därmed en mycket obetydlig skada. Men denna nya möjlighet till skyddsjakt kan tolkas som att Naturvårdsverket anser att skyddsjakt är en metod som kan ha viss effekt. Antal beviljade/skjutna gäss 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 1. Antal skjutna gäss (röd linje) respektive beviljat skyddsjaktsantal (svart linje) under de senaste tio åren. Inga gäss sköts 2006 på grund av fågelinfluensan. Det beviljade antalet gäss som får skjutas är betydligt högre antalet skjutna. Skyddsjakt - andra arter Länsstyrelsen beviljar skyddsjakt även på andra arter. Vanligtvis rör det sig om kråkor och vitfågel (= måsar och trutar). Den allmänna jakttiden på kråka är 1 juli till 15 april. Med stöd av 29 jaktförordningen har länsstyrelsen, efter skriftlig ansökan, medgett tillstånd till skyddsjakt på kråka fram till 15 maj för att förhindra allvarlig skada på nyfödda lamm och kalvar. Denna jakt får endast bedrivas i eller i anslutning till lammhage/nötbesättning. Utfallet ska sedan redovisas till länsstyrelsen. Skyddsjakt på vitfågel är också beviljad för Region Gotland (f.d. kommunen) på två deponier (Slite och Roma). I begreppet vitfågel innefattas inte silltrut, som är en skyddsvärd art p.g.a. låg numerär. Dessa tillstånd löper på flera år. De avlivade fåglarna ska samlas in. Antalet fåglar och arter redovisas årligen till länsstyrelsen. Stora ansamlingar av vitfågel är dock tecken på att deponierna inte sköts miljömässigt korrekt. Länsstyrelsen har fört samtal med tillsynsmyndigheten Region Gotland (Samhällsbyggnadsförvaltningen), men detta samarbete kan utvecklas. Regionen och Länsstyrelsen ska ställa krav på deponierna.
BESLUT 7 (9) Visby flygplats har tillstånd till skyddsjakt på alla arter av flygsäkerhetsskäl. Skyddsjakt på skarv gavs till yrkesfiskare 1999-2001. Sedan dess har inga ansökningar inkommit från dem. Förmodligen beroende på att skarvarna inte utgör något problem för yrkesfisket. Däremot har länsstyrelsen avslagit några ansökningar från icke yrkesfiskare. Skälen till avslag har varit att de sökandes motiv har varit alltför vaga eller inte har ansetts bidra till önskad effekt. Även någon enstaka ansökan om skyddsjakt på gråhäger har avslagits. Andra arter som det vid något enstaka tillfälle har beviljats skyddsjakt på är bl.a. stare vid vindruvsodlingar och spillkråka vid ett tillfälle (!). Flera s.k. korsningsgrisar har under det senaste decenniet rymt från hägn och riskerar att etablera en fast stam på Gotland. Djuren kan orsaka stor skada på jordbruksmark, annan mark och djurstängsel. Det finns en stor oro hos flera jord- och skogsbrukare att problemen ska öka. LRF och Jägargillet har, efter ansökan, givits tillstånd att bedriva skyddsjakt på dessa djur. Jakten får ske över hela Gotland, även belysning och motordrivet fordon får användas vid skyddsjakten. Tillståndet gäller t.o.m. 2011 och utfallet ska årligen rapporteras till länsstyrelsen. Örnskador på tamdjur Varje år rapporteras det om lamm som dödats av kungsörn. Trots den stora populationen av kungsörn på Gotland är det dock endast ett fåtal lamm som anmäls blivit angripna. Av dessa har även en stor del visats vara döda av andra orsaker eller inte kunnat fastställas. Örnen är fredad i likhet med de vitkindade gässen och tranorna ovan. Detta innebär att om det kan bekräftas att något lamm har dödats av kungsörn kan den drabbade djurägaren ansöka om ersättning. Varje anmält angrepp ska besiktigas av någon av länsstyrelsens besiktningsmän. Djuret ska obduceras för att bekräfta eventuellt örnangrepp, samt dokumentera skadorna på ett besiktningsintyg. För att få bra underlag och kunskap ska besiktningen vara så fullständig som möjligt. Det innebär att skadorna bör fotodokumenteras och så mycket information om djurhållningen beskrivas. Ett dödat lamm ska ersättas med 1 200 kr, vilket är det belopp som rekommenderas av Viltskadecenter. Skador på gröda Alla de gotländska skadorna på gröda som förorsakas av de fredade arterna vitkindad gås och trana måste besiktigas och värderas av någon av länsstyrelsens utsedda besiktningsmän. Ofta gör de flera besök hos respektive skadedrabbad brukare. Vid det första besöket konstateras främst vilken art som är orsaken och vid kommande besök, ofta i samband med
BESLUT 8 (9) skörden, bedöms skadans omfattning. Besiktningsmännen har utbildats av Viltskadecenter och deras arbete är en garanti för att alla drabbade brukare behandlas lika. Priset på grödorna fastställs gemensamt av besiktningsmännen, vilket följer det aktuella prisläget på Gotland. Till största delen är det vallar som drabbas (60-70%), därefter följer korn (25-30%). Årligen ansöker 30-40 lantbrukare om ersättning. Gåsskadorna har ökat de senaste tio åren. Numera betalar länsstyrelsen ut 600 000 700 000 kr, inklusive skadorna inom gåsprojektet. Det är tyvärr inte alla år som de värderade skadorna kan ersättas fullt ut (Figur 2). Gåsskador 1998-2009 800000 700000 600000 Ansökt 500000 400000 300000 200000 100000 Utbetalat 0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 2. Redovisning av de värderade skadorna (svart linje) och hur mycket som har kunnat utbetalas (röd linje). Det är inte alla år som länsstyrelsen har kunnat ersätta alla skadorna. Länsstyrelsens bedömning Då pengarna inte alltid räcker för att täcka alla skador och kringkostnader har länsstyrelsen gjort följande prioriteringar: 1. Ingen ersättning utgår på naturbetesmarker. Detta har gällt sedan flera år tillbaka. Tidigare kunde ersättning utgå till försenat betspåsläpp. Länsstyrelsens uppfattning är att gässen måste kunna få uppehålla sig någonstans och då bedöms gässen göra minst skada i dessa områden. 2. Ingen ersättning utgår för t.ex. eget arbete, skyddsjakt, kringkostnader för omsådd, bränsle m.m.
BESLUT 9 (9) 3. Procentuell minskning av ersättningar för alla sökande då pengarna inte kan täcka hela den uppskattade skördeförlusten. 4. Ingen ersättning för skador orsakade av grågås, annat än i undantagsfall. Lokalt orsakar grågässen stora skador. Grågåsen omfattas av allmän jakt, från 20 juli 31 december. Det är då tänkt att grågåspopulationen ska regleras. Den bedöms därför inte höra till kategorin fredat vilt, trots att den inte får jagas då den eventuellt gör skada. Länsstyrelserna i Sverige har gemensamt enats om detta förfarande. Sälskador Sälen förstör fiskenät och även en del av den fångade fisken. Yrkesfiskare har rätt till ersättning för dessa skador. Till skillnad från de ovan beskrivna sälskadorna finns ingen tillsynsman som kan styrka uppgifterna. Istället är det upp till varje fiskare att uppskatta den verkliga fiskförlusten, samt beräkna storleken på skadorna på redskapen. Skador och observationer av säl förs in i loggböckerna. Länsstyrelsen får också för dessa skador medel från Viltskadeanslaget, årligen 600 000 700 000 kr till de ca 15 st drabbade fiskarna. Naturvårdsverket kan ge tillstånd till skyddsjakt. Länsstyrelsen delfinansierar även ett projekt tillsammans med två yrkesfiskare på Fårö. Projektet går ut på att utreda effektiviteten med sälsäkra fiskeredskap runt Gotland. Detta treåriga projekt avslutas nu i år (2010). Länsstyrelsen ska initiera och stödja arbetet med skadeförebyggande åtgärder. Länsstyrelsen ska också arbeta för att utveckla metoder för att kunna kontrollera anmälda sälskador på motsvarande sätt som sker med skador på gröda.