Marknadsöversikt Vegetabilier

Marknadsöversikt Vegetabilier Rapport 2000:24

Marknadsöversikt Vegetabilier Marknadsenheten 2000-12-30 Referens: Börje Karlsson 036-15 51 27 Bengt Johnsson 036-15 51 38 Patrik Eklöf 036-15 51 50 Anne Hansson 036-15 50 77 Maria Johansson 036-15 59 12

Innehåll 1 INLEDNING...5 1.1 Politiska beslut...5 1.2 Den jordbrukspolitiska budgeten...7 1.2.1 Finansieringen...7 1.2.2 Utgifterna...8 1.3 EU:s marknadsregleringar...11 1.4 Det agromonetära systemet...13 1.4.1 Bakgrund...13 1.4.2 Agromonetära kompensationsstöd...15 1.4.3 Utvecklingen under 1999 och 2000...16 2 ÅKERAREALENS ANVÄNDNING...19 2.1 Faktorer som påverkat åkerarealens storlek och struktur...20 3 SPANNMÅL...23 3.1 Areal...23 3.2 Hektarskörd...25 3.3 Totalskörd...26 3.4 Svenska odlarpriser på spannmål...27 3.5 Spannmålsskördens användning...27 3.6 Konsumtion av spannmål och spannmålsprodukter...30 3.7 Överskott...31 3.8 Regleringen...32 3.8.1 Importskydd...32 3.8.2 Förmånskvoter vid import...34 3.8.3 Intervention...34 3.8.4 Export...36 3.8.5 Direktstöd...38 3.8.6 Budgetkostnader för spannmålsregleringen...42 3.8.7 EU:s produktion av spannmål...43 3.8.8 EU:s internhandel...44 3.8.9 EU:s handel med tredje land...45 3.8.10 Marknadspriser för spannmål...46 3.8.11 Östeuropa...47 3.8.12 Världsproduktion av spannmål...49 3.8.13 Den internationella handeln med spannmål...50 3.8.14 Övergångslager...51 3.8.15 Världsmarknadspriser på spannmål...51 4 OLJEVÄXTER...53 4.1 Areal...53 1

4.2 Hektarskörd...55 4.3 Totalskörd...56 4.4 Skördens användning och utrikeshandel med oljeväxtfrö...56 4.5 Konsumtion av olja och margarin...57 4.6 Regleringen...58 4.6.1 Sveriges reglering före medlemskapet i EU...58 4.6.2 EU:s reglering...59 4.6.3 EU:s totala utgifter för oljeväxtregleringen...64 4.7 Världsproduktion...65 4.7.1 Internationell handel...66 4.7.2 Världsmarknadspriser på oljor...67 4.7.3 Östeuropa...67 5 PROTEINFODER...69 5.1 Produktion av inhemskt foder...69 5.1.1 Foderbaljväxter...69 5.1.2 Rapsmjöl...70 5.2 Förbrukning av proteinfodermedel...70 5.3 Regleringen...71 5.3.1 EU:s utgifter för proteingrödor...72 5.4 Världsproduktion av proteinfoder...72 5.4.1 Världsmarknadspriser på proteinfoder...73 6 MATPOTATIS...75 6.1 Areal...75 6.2 Hektarskörd...75 6.3 Totalskörd...76 6.4 Konsumtion och utrikeshandel...78 6.5 Matpotatispriset...79 6.6 Regleringen i EU...80 6.6.1 Gränsskydd...80 6.6.2 Växtskydd...80 6.7 Potatismarknaden inom EU...80 6.8 Potatismarknaden i de östeuropeiska kandidatländerna...84 7 POTATIS FÖR STÄRKELSE- FRAMSTÄLLNING...87 7.1 Areal...87 7.2 Hektarskörd och totalskörd...87 7.3 Skördens användning...88 7.3.1 Stärkelse...88 7.4 Användning...88 7.4.1 Stärkelse och stärkelsederivat...88 2

7.4.2 Sprit...90 7.5 Regleringen i EU...90 7.5.1 Kvotsystem för potatisstärkelsetillverkning...91 7.5.2 Gränsskydd...92 7.5.3 Exportbidrag...92 7.5.4 Kompensationsbetalning för potatisodlare...94 7.5.5 Premie till potatisstärkelsetillverkare...95 7.5.6 Produktionsbidrag för teknisk industri...95 7.5.7 Prisutveckling för stärkelse...97 7.6 Vetestärkelse...98 7.7 EU:s fabrikspotatisodling och stärkelseproduktion...98 7.7.1 Östeuropa...99 7.7.2 EU:s totala utgifter för stärkelseregleringen...99 8 SOCKERBETOR - SOCKER...101 8.1 Areal...101 8.2 Hektarskörd...102 8.3 Totalskörd...103 8.4 Förädling...104 8.5 Konsumtion...104 8.6 Prissättning av betor och socker i Sverige...105 8.7 Reglering i EU...107 8.7.1 Produktionskvoter och produktionsavgifter...107 8.7.2 Administrativt fastställda priser...109 8.7.3 Ersättning vid lagerhållning och produktionsbidrag...109 8.7.4 Importavgifter och AVS-import...110 8.7.5 Exportbidrag...111 8.7.6 Intervention...113 8.7.7 EU-15 regleringsekonomi på sockerområdet...113 8.8 Areal och sockerproduktion i EU...114 8.9 Sockermarknaden i de östeuropeiska kandidatländerna...117 8.10 Världsproduktionen av socker...120 9 ÖVRIGA GRÖDOR...123 9.1 Bruna bönor...123 9.1.1 Regleringen i EU...123 9.2 Utsäde, vallväxtfrö...124 9.2.1 Regleringen i EU...124 9.3 Konservärter...126 9.3.1 Regleringen i EU...126 9.4 Spånadslin...127 9.4.1 Regleringen i EU...127 9.4.2 Areal och produktion i EU...127 3

4

1 INLEDNING 1.1 Politiska beslut Riksdagen fattade i juni 1990 ett beslut om att införa en ny livsmedelspolitik. Den nya politiken trädde i kraft den 1 juli 1991. Beslutet syftade till att avreglera jordbrukssektorn och att anpassa produktionen till marknadens efterfrågan. I juni 1991 lämnade Sverige in en ansökan om medlemskap i EU. Riksdagen beslutade därför senare, 1992/93, om åtgärder för anpassning av den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till förhållanden som råder inom EU. För vegetabiliesektorn slopades gränsskyddet och tillverkningsavgiften för proteinfoder som en förtida anpassning till EU-medlemskapet. Vidare förlängdes inlösensystemet för spannmål, arealbidraget för spannmål höjdes. Dessutom kopplades inlösen av oljeväxter samman med inlösensystemet för spannmål genom relationstal. Vidare avskaffades prisregleringsavgifterna för handelsgödsel och bekämpningsmedel. Utöver det anslogs 150 Mkr för stöd vid export av förädlade livsmedel. I början av mars 1994 avslutades förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU med resultatet att Sverige deltar fullt ut i EU:s jordbrukspolitik fr.o.m. 1 januari 1995. Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik lades 1957 i Romfördraget. Detta ingår i svensk lagstiftning som SFS 1994:1501. Enligt punkt 1 i artikel 39 i fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att: höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, för att på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar inom jordbruket stabilisera marknaderna trygga försörjningen tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser 1992 beslutade EU:s jordbruksministrar om den första mer genomgripande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Huvudinriktningen för den reformerade politiken är minskat prisstöd och ökade direktstöd. Genom reformen avses att minska problemen med: låga inkomster överproduktion stigande kostnader för jordbrukspolitiken jordbrukets negativa inverkan på miljön Reformen genomfördes under tre år, 1993/94-1995/96, och innebar att vissa priser sänktes, möjlighet att minska produktionskvoter och införandet av nya produktions- 5

begränsningar. Jordbrukarna kompenseras genom direkta inkomststöd i form av arealbidrag och djurbidrag. Fr.o.m. 1 juli 1995 tillämpar EU det senaste WTO-avtalet på flertalet varuområden. WTO-avtalet innehåller åtaganden om att till år 2000 reducera vissa internstöd, exportstöd och gränsskydd. För gränsskyddsdelen gäller omvandling av rörliga avgifter till tullar (tariffiering) och neddragning av dessa tullar fram till år 2000 med i genomsnitt 36 %, dock minst 15 % för enskilda varor och för export med bidrag neddragning av kvantiteterna med 21 % och utgifterna med 36 %. Under perioden 1995-1999 har marknadsregleringarna för de viktigaste produkterna varit mer eller mindre oförändrade. Det har under denna period genomförts reformer för sådana produkter som inte omfattades av den stora reformen 1992. Exempel på sådana produkter är frukt och grönt samt ris. Kommission lämnade under denna period en del förslag till ytterligare stödminskningar, bl.a. sänkt arealstöd, men fick inte acceptans för detta i rådet. I Agenda 2000, som lades fram i juli 1997, föreslog Kommissionen en ny omfattande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen föreslog sänkningar av stödpriserna för att minska gapet mellan EU:s pris och världsmarknadspriset på spannmåls-, nötkötts-, och mjölkområdena. Producenterna föreslogs bli kompenserade genom direktbidrag till arealer och djur. Syfte med reformförslaget var att bl.a. minska risken för nya obalanser på marknaden, få jordbruket mer miljövänligt och kvalitetsinriktat samt underlätta för östutvidgningen. Reformförslaget behandlades under 1998 och i februari 1999 fattades beslut av jordbruksministrarna. Detta beslut kom delvis att ändras genom att frågan kom att lyftas upp till stats- och regeringschefsnivån. Det slutliga beslutet fattades därefter på toppmötet i Berlin mars 1999. Jämfört med Kommissionens ursprungliga förslag innebär reformbeslutet att prissänkningarna blir mindre och övergångstiderna blir längre. Renationaliseringen av marknadsregleringarna (nationellt kuvert) samt kopplingen mellan miljö- och regionalpolitik och marknadsregleringarna (cross-compliance) gavs minskat utrymme. EU behåller olika typer av kvoteringar för att styra utbudet. Den obligatoriska trädan blir i normalfallet 10 % och mjölkkvoterna tillåts att öka med 1,5 % från 2005. För spannmål och mjölk blir stödprissänkningen 15 % och för nötkött blir den 20 %. Stödprissänkningen för mjölk träder dock inte i kraft förrän 2005. För spannmål ges en kompensation i form av arealstöd på ca hälften av stödprissänkningen och på animalieområdet ges kompensation för ca 70-80 % av prissänkningen. På vegetabilieområdet ges samma arealstöd till alla reformgrödor med undantag för proteingrödor och durumvete. Denna åtgärd kan ses som ett första steg mot mera frikopplade stöd. På animalieområdet ges den extensiva nötköttsproduktionen förstärkt stöd och tidigare utslaktning premieras genom att ett helt nytt slaktbidrag införs. Vall som utnyttjas för ensilage blir stödberättigad enligt samma regler som gäller för spannmål och övriga reformgrödor. De länder som väljer att utnyttja detta stöd får dock inte öka ut basarealen. En speciell torkningsersättning på 19 euro/ton ges som ett extra arealstöd till Finland och till regionalstödszon 1-3 i Sverige. Sverige har nationellt fattat vissa beslut under hösten 1999 om införande av besluten på råds- och kommissionsnivå. Det har bl.a. gällt fördelningen av det s.k. nationella 6

kuvertet, tillämpningen av extensifieringsbidraget på nötköttsområdet och zonindelningen för arealstöd. Under 2000 har beslut fattats om reformering av marknadsordningen för lin och hampa. Reformen innebär att dessa grödor också omfattas av det generella arealstödet som bl.a. ges till spannmål och oljeväxter. Utöver arealstödet ges även ett speciellt beredningsstöd. För ris, socker, frukt och grönt samt för griskött har Kommissionen lämnat förslag till reformer. Under den närmaste tiden väntas också reformförslag för olivolja och bomull. I 1997/98 års svenska jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut (proposition 1997/98:142) fastslås riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. De viktigaste målen med Sveriges arbete är bland annat: reformerad gemensam jordbrukspolitik produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspektivet gott hälsotillstånd bland husdjuren värnande av jordbrukets natur- och kulturmiljö ekologiskt hållbar livsmedelsproduktion för ökad sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt I reformarbetet av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) skall Sverige verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU med tre övergripande mål: jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion skall styras av konsumenternas efterfrågan produktionen ska vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt EU ska medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten 1.2 Den jordbrukspolitiska budgeten 1.2.1 Finansieringen EU har en budget för att täcka utgifterna för gemensamma åtgärder inom de områden där EU som gemenskap kan agera. Jordbrukspolitiken är ett typiskt sådant område. Den största delen av budgetens intäktssida består av bidrag från medlemsländerna. Bidragen till EU:s budget kan delas in i två slag: 1) Momsbaserad avgift 2) BNI-baserad avgift En del är relaterad till momsunderlaget, dvs. konsumtionen. 1,0 procents momsuttag baseras på en för alla medlemsländer gemensam momsbas. Momsbidraget svarar för ca 35 % av den totala intäkten. 7

En andra del är relaterad till BNI. Denna del tillkom så sent som 1988. BNI-bidragen baseras på ländernas andel av EU-ländernas totala bruttonationalinkomst, BNI. Detta bidrag anpassas så att EUs totala intäkter får maximalt bli 1,27 % av gemenskapens BNI. BNI-bidraget utgör knappt 48 % av den totala intäkten. EU har också utöver bidragen egna resurser via den gemensamma handelspolitiken i form av tullintäkter, andra importavgifter på varor som importeras utifrån och vissa avgifter som utgår på produktionen (socker). Eventuella överskott från tidigare år kan också utgöra en del av budgeten. EU:s budget har vuxit kraftigt sedan 1970-talet. EU saknar upplåningsmandat. Unionen tvingas därmed ha en balanserad budget varje år. Efter budgetreformen 1988 (då man höjde momsbasen från 1,0 till 1,4 %) har man klarat sig på ovan nämnda inkomstkällor. Dessförinnan täcktes ett stadigt ökande budgetunderskott av extrabetalningar från medlemsländerna. Följden blev då att man införde BNIbidraget. År 1994 sänktes maxibeloppet för momsuttag åter till 1,0 %. Jordbruk och fiske svarar för den i särklass största posten av EU-budgetens utgifter. Ambitionen inom EU är att försöka sänka jordbrukets andel av budgeten. Jordbrukets andel av den totala EU-budgeten har minskat från en budgetandel på 70 % 1988 till en andel på 44 % 2000 dvs. knappt hälften av EU:s totala budget. Utgifterna från FEOGA har inte ökat i samma takt som EU:s totala budget. Satt i relation till BNP har budgetkostnaderna för jordbruket varit i stort sett oförändrade under de senaste åren, ca 0,6 %. Fördelas kostnaden per invånare har dock en ökning skett. 1992 uppgick kostnaderna till ca 95 ecu/person och 2000 hade kostnaderna ökat till ca 117 euro/person. Det finns fortfarande nationella bidrag inom jordbruk och fiske, trots att jordbrukspolitiken är gemensam, vilket medför att den allra största delen bidrag och kostnader för CAP går över den gemensamma budgeten i stället för över enskilda medlemsländers statskassor. Kostnaderna består av exportstöd, uppköp av överskott (interventionsköp), subventioner för konsumtion (främst smör och mjölkpulver) samt direktstöd till producenterna. Beslutet i Berlin i mars 1999 innebär för finansieringen av den gemensamma budget att den maximala procentsatsen för mervärdesskatt sänks i två steg till 0,5 % fr.o.m. 2004. Taket för den BNI kopplade finansieringen ligger fast vid 1,27 %. 1.2.2 Utgifterna Den gemensamma jordbrukspolitiken finansieras med medel ur jordbruksfonden FEOGA som är uppdelad i en garantisektion som finansierar marknadsregleringarna, och en utvecklingssektion som finansierar strukturpolitiska åtgärder, exempelvis stödet till jordbruk i missgynnade områden. Detta stöd skall inte blandas ihop med den totala kostnaden för strukturfonderna som har till uppgift att utveckla mindre gynnade områden och därmed minska klyftorna mellan EU:s olika regioner. Strukturfonderna har under senare år byggts ut. Strukturfonderna består av olika fonder. Den största är regionalfonden. Vidare arbetar socialfonden bl.a. med att finansiera arbetsmarknadsåtgärder. Den tredje delen av strukturfonden är den som berör jordbruket, the Agricultural Guidance Fund. Fonden används för att finansiera struktur- och regionalpolitiken inom jordbruket. Garantisektionen, avser marknadsregleringar. 8

Struktursektionen eller utvecklingssektionen avser struktur- och regionalpolitiska åtgärder. Endast en del av strukturfonden gäller jordbruket. Marknadsregleringarna (garantisektionen), vilka utgör den egentliga jordbrukspolitiken, står för drygt 90 % av utgifterna över FEOGA. Utgifterna för de marknadsreglerande åtgärderna, garantifonden, beräknas för 2000 att uppgå till ca 36,9 miljarder euro för EU-15. Jämfört med 1999 är utgifterna i stort sett oförändrade. För 2001 visar budgetplanen en ökning till ca 39,6 mdr euro. Ökningen beror högre direktstöd till jordbrukarna till följd av 1999 års reform. Under perioden som CAPreformen genomförts har kostnaderna ökat med drygt 30 %. Stödet till landsbygdsutvecklingen inom FEOGA uppgick för 1999 till ca 2,6 mdr euro och för 2000 är budgeten 4,1 mdr euro. Budgetplanen för 2001 innebär att anslagen ökar ytterligare till 4,5 mdr euro. De gemensamma utgifterna för strukturåtgärderna uppgår 2000 till ca 32,7 miljarder euro. Utgifterna har fördubblats sedan slutet av 1980-talet. Struktur och regionalåtgärderna medfinansieras dessutom av respektive medlemsland. Diagram 1.1 EU:s jordbruksbudget fördelad på olika stödområden 2000 Struktur och regionalstöd 10% Kompletterande åtgärder m.m. 4% Animaliska produkter 23% Vegetabiliska produkter 63% Källa: Europeiska gemenskapens officiella tidning För 2000 beräknas kostnaderna för vegetabilieprodukterna uppgå till 25,9 miljarder euro och kostnaderna för animalierna till 9,5 miljarder euro. Kostnaderna för vegetabilieregleringarna har de senaste åren ökat förhållandevis mer än för animalieregleringarna. Detta beror på de arealbidrag som ges till bl.a. spannmålsodlingen och är en följd av 1992 års reform som innebär kraftigt ökad användning av direkta stöd. 9

Tabell 1.1 Kostnader för garantisektionen 2000-2001, miljarder euro 2000 2001 Spannmål,oljeväxter, proteingrödor 16,6 18,4 och uttagen areal Socker 2,0 1,8 Olivolja 2,2 2,4 Torkat foder och trindsäd 0,4 0,4 Spånadsväxter 1,0 0,8 Frukt och grönt 1,7 1,7 Vin 0,7 1,1 Tobak 1,0 1,0 Övriga vegetabilier 0,3 0,3 Mjölk 2,7 2,7 Nötkött 4,5 5,9 Får och lamm 1,8 1,8 Griskött och fjäderfä 0,5 0,2 Övriga animalier 0,1 0,1 Beredda livsmedel 0,6 0,6 SUMMA 36,1 39,2 Källa: EU-kommissionen Vid rådsmötet i Berlin beslutades om en budgetplan för perioden 2000-2006 samt om förändringar i budgetarbetet. Efter en viss ökning de första åren av budgetperioden ska en nedtrappning påbörjas från år 2003. Vid perioden slut år 2006 ska budgetkostnaderna ha minskat med ca 1,5 % jämfört med kostnaderna för år 2000. Kostnaderna på jordbruksområdet ökar med ca 7 % under perioden 2000-2003 för att därefter minska med ca 5 %. Det finns en plan för EU-15 och en plan där en utvidgning sker år 2002. Den total kostnaden för utvidgningen uppgår år 2006 till nästan 17 miljarder euro, merparten går till strukturåtgärder. Tabell 1.2 Budgetplan för garantisektion avseende jordbruk 2000-2006, milj euro Budgetpost 2000* 2001* 2002** 2003** 2004* 2005** 2006** Jordbruk exkl. landsbygdsutveckling 37 352 39 735 40 874 41 023 39 962 39 088 38 797 Landsbygdsutveckling 4 386 4 495 4 505 4 515 4 526 4 536 4 547 Stöd inför anslutning -jordbruk 529 540 540 540 540 540 540 Utvidgning 6 länder -jordbruk 1 600 2 030 2 450 2 930 3 400 * Löpande priser, ** priser 2001 Källa: EU-kommissionen 10

1.3 EU:s marknadsregleringar EU:s marknadsregleringar bygger på tre grundprinciper: 1) En gemensam marknad med gemensamma administrativa priser. 2) Gemenskapspreferens, dvs. varor producerade inom EU ska ha företräde framför importerade varor. 3) En gemensam finansiering. Den gemensamma marknaden har skapats genom att tullar, exportsubventioner och andra konkurrenssnedvridande åtgärder har tagits bort mellan medlemsländerna. Nationella smittskyddsbestämmelser, nationell livsmedelslagstiftning m.m. har harmoniserats vilket lett till att handelshinder har tagits bort. Gemensamma priser innebär att administrativa priser gäller med samma belopp i hela EU. Ett sådant pris är det s.k. interventionspriset. Det innebär att EU-kommissionen under vissa villkor går in och köper upp överskottsvaror på marknaden till samma pris i hela EU. På liknande sätt gäller samma tullsatser för alla länder i EU vid import av varor från tredje land. Gemenskapspreferensen innebär att varor inom EU ges företräde på marknaden framför varor från tredje land. Avtal i GATT och avtal med enskilda ländergrupper är emellertid viktiga. De senare avtalen innebär att varor inom vissa kvantiteter kan importeras med reducerad eller helt borttagen tull. Det senaste GATT-avtalet omvandlade gränsskyddet till tullar, vilka sänks successivt. Därmed kommer i realiteten preferensprincipen att sättas ur spel. Marknadsregleringen omfattar merparten av de jordbruksprodukter som produceras inom EU. Potatis och vissa fodermedel är dock i stort sett oreglerade. EU:s marknadsregleringar är förhållandevis mer omfattande än de regleringar som tillämpades i Sverige före medlemskapet. Gränsskyddet i EU och i Sverige var rent tekniskt utformade på liknande sätt med variabla införselavgifter. EU:s skyddade prisnivå var dock i allmänhet högre än den svenska. Det finns i huvudsak fyra olika former av marknadsingripanden: 1) Enbart tullskydd. 2) Prisstöd genom s.k. interventionsuppköp i förening med exportstöd och tullskydd. 3) Produktstöd per tillverkad produkt (tillämpas för produkter där EU har lågt eller helt saknar tullskydd). 4) Direktstöd kopplat till areal eller djur. Till dessa olika marknadsingripanden kan det även finnas kopplat produktionskvoteringar. Efter den jordbrukspolitiska reformen inom EU 1992 har de direkta stöden fått en ökad betydelse. Tullskyddet syftar till att höja priset på den importkonkurrerande produkten till den prisnivå som eftersträvas inom EU. Genom UR-avtalet (Uruguay-rundan), har EU övergått från rörliga importavgifter till mer eller mindre fasta tullar. EU tillämpar en 11

rad olika handelsavtal med enskilda länder eller grupper av länder. Avtalen innebär att import får ske till reducerade eller helt borttagna tullar. Intern marknadsreglering används i situationer med överskott för att upprätthålla den interna prisnivån. Om den inhemska produktionen överstiger full självförsörjning kan inte tullskyddet ensamt hålla prisnivån uppe på den egna marknaden. Den interna marknadsregleringen består av bl.a. exportbidrag, lagring och konsumtionsstimulans på hemmamarknaden. Exportbidragen syftar till att utjämna skillnaden mellan priset på EU-marknaden och på världsmarknaden. Producenten tillförsäkras på så sätt samma pris på varan oavsett på vilken marknad den kan avsättas. Lagring tillgrips för att utjämna flödet av varor och kan ske i såväl allmän som privat regi. Varor som har lagrats kan säljas både på den egna marknaden och på världsmarknaden. Det är också möjligt att förbättra balansen på marknaden genom att öka konsumtionen. Detta kan ske genom att ge rabatter bl.a. till användare utanför livsmedelssektorn. Ett annat sätt att hålla uppe prisnivån är genom produktionsbegränsningar, kvotering. Denna åtgärd kan tillämpas i olika led i produktionskedjan från kvotering för enskilda producenter till kvotering för medlemsländer, i något fall t.o.m. för hela EU. För produkter som saknar tullskydd kan stöd ges i form av extra pristillägg. Direktstöd är inte kopplat till produkten utan till produktionsresursen, åkermark eller djur. Basen för stödet utgörs ofta av historiska uppgifter över skördenivåer, arealer eller antalet djur. Vad gäller åkermark har varje land tilldelats en viss basareal som definieras som genomsnittet av den areal som under åren 1989-91 användes för odling av reformgrödor. Till dessa räknas alla spannmålsslag inklusive ensilage, oljeväxter samt proteingrödor som ärtor och bönor. För att få del av direktstödet krävs att jordbrukarna lägger en viss del av arealen i träda s.k. uttagen areal. Andelen trädad mark har varierat mellan åren. Enligt reformbeslutet 1999 ska uttagen areal i normalfallet uppgå till 10 %. Trädeskravet gäller ej för jordbruk på mindre än 20 ha. Tabell 1.3 EU:s marknadsregleringar inom vegetabilieområdet Produkt Produkt -stöd Intervention Exportbidrag Gränsskydd Direktstöd Prod.- kvoter Spannmål x * x x - x x Oljeväxter - - - - x x Proteinväxter - - - - x x Socker (x) x x - - x Vallfrö - - - x - - Tobak - - x x - x Bomull - - - x - x Spånadslin (x) - - - x - Olivolja x x x x - - Humle - - - x - - * Havre och rågvete omfattas inte av interventionssystemet. Markering inom parentes avser att det finns regler som sällan eller aldrig tillämpas. 12

1.4 Det agromonetära systemet 1.4.1 Bakgrund Inom EU finns en rad gemensamma priser och stöd på jordbruksområdet som fastställs i euro, t.ex. interventionspriser, exportbidrag och arealersättning. För att räkna om dessa belopp till nationell valuta tillämpas ett särskilt växelkurssystem, det agromonetära systemet. Inom detta system fastställs speciella valutakurser för jordbruksområdet. Från och med den 1 januari 1999 tillämpas ett nytt agromonetärt system. Detta tillämpas i de fyra medlemsstater som inte anslöt sig till euroområdet vid denna tidpunkt, d.v.s. Sverige, Danmark, Storbritannien och Grekland. För de 11 länder som deltar fullt ut i valutaunionen låstes den nationella växelkursen mot euron, eftersom de vid samma tidpunkt införde euro som gemensam valuta. Den 1 januari 2001 ansluts även Grekland till euroområdet. Det nya agromonetära systemet innehåller tre nyheter jämfört med det gamla systemet. För det första ersattes den tidigare använda jordbruksomräkningskursen med en marknadsanpassad växelkurs och den kommersiella ecukursen försvann. Växelkursen som ska användas för omräkning från euro till nationell valuta inom jordbruksområdet fastställs av Europeiska centralbanken varje bankdag och ska tillämpas påföljande dag. Vilken dags växelkurs som ska användas för respektive stöd finns definierad i regelverket som dag för avgörande händelse. På Jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se) återfinns information om gällande växelkurser för Sverige och övriga EU-länder. För det andra avskaffades den frysta jordbruksomräkningskursen, som använts för direktstöden. Detta innebär att dessa stöd inte längre garanteras en viss växelkurs. För det tredje försvann möjligheten att förutfastställa kursen, vilket var möjligt inom marknadsprisstöden i det regelverk som gällde fram till och med den 31 december 1998. I det agromonetära systemet ingår liksom tidigare vissa kompensationsarrangemang, om det skulle inträffa valutaförändringar som minskar jordbrukarnas inkomster. Detta kan inträffa vid en så kallad märkbar revalvering av växelkursen, samt vid en sänkning av ett direktstöds växelkurs. Dessa kompensationer gäller för märkbara revalveringar och sänkningar av växelkurser som inträffar till och med 31 december 2001. Kriterierna för när kompensationsstöd utlöses har förändrats i det nya systemet. 13

I tabellen nedan redovisas jordbruksomräkningskurserna för åren 1995 t.o.m. 1998. Tabell 1.4 Jordbruksomräkningskurser 1995-1998, SEK/ecu Tidsperiod (1 ecu = kr) Tidsperiod (1 ecu = kr) 1/1-12/1 1995 10,9857 7/7-6/2 1997 8,64446 13/1-20/1 11,0985 7/2-8/3 8,69363 21/1-31/1 11,1475 9/3-18/3 8,71269 1/2-20/2 9,29426 19/3-5/5 8,83274 21/2-5/3 9,32044 6/5-10/10 8,88562 6/3-15/3 9,40716 11/10-6/1 1998 8,65258 16/3-25/3 9,52763 7/1-31/1 8,68510 26/3-4/4 9,58593 1 /2-10/2 8,71433 5/4-14/4 9,80081 11/2-18/2 8,76111 15/4-24/4 9,80624 19/2-31/8 8,79309 25/4-31/8 9,91834 1/9-30/9 8,92333 1/9-29/10 9,63352 1/10-5/10 9,06874 30/10-10/1 1996 9,24240 6/10-31/12 9,35538 11/1-6/7 8,93762 Källa: Europeiska kommissionen I tabellen nedan redovisas bl. a. årsgenomsnitten jämte uppgifter om högsta och lägsta dagsnotering för den kommersiella kursen fr. o. m. 1995. Tabell 1.5 Årsgenomsnitten för den kommersiella kursen, SEK/ecu och fr. o. m. 1999 SEK/euro År Årsgenomsnitt Högsta notering Lägsta notering 1995 9,34 10,03 8,50 1996 8,52 9,00 8,27 1997 8,66 8,94 8,37 1998 8,90 9,60 8,45 1999 8,81 9,47 8,55 2000 Prel. 8,45 Prel. 8,86 Prel. 8,06 14

I tabell nedan redovisas omräkningskurserna för jordbrukstullar. Tabell 1.6 Omräkningskurser för jordbrukstullar 1995-1998, SEK/ecu Månad 1995 1996 1997 1998 Januari 8,74390 8,58570 8,65026 Februari 8,83052 8,62063 8,76336 Mars 8,67655 8,65852 8,78062 April 8,52200 8,80537 8,55231 Maj 8,46782 8,82636 8,52666 Juni 8,48458 8,82951 8,63774 Juli 9,70895 8,34365 8,77173 8,67816 Augusti 9,52830 8,49555 8,55362 8,75959 September 9,35790 8,52726 8,57840 9,18839 Oktober 9,26098 8,34553 8,40077 9,20545 November 8,79381 8,35288 8,51768 9,27594 December 8,49737 8,46285 8,65947 9,38651 Källa: Europeiska kommissionen 1.4.2 Agromonetära kompensationsstöd Förutom att fastställa vilken dags växelkurs som ska tillämpas för ett givet stöd ingår det även i det agromonetära systemet vissa kompensationsarrangemang. Kompensationsstöden ska kompensera jordbrukarna för de inkomstbortfall som inträffar på grund av valutaförändringar. Dessa utlöses vid så kallad märkbar revalvering av växelkursen (ett års genomsnittskurs är lägre än vissa jämförelsekurser), samt då ett direktstöds växelkurs är tillräckligt mycket lägre än föregående års växelkurs. Kompensationsstöden gäller för märkbara revalveringar och sänkningar av växelkurs som inträffar till och med 31 december 2001. I tabellen nedan redovisas uppgifter om när avgörande händelse inträffar för olika stöd. Tabell 1.7 Avgörande händelse för olika stöd Datum för avgörande händelse Stöd 1 januari Märkbar revalvering 1 januari Strukturstöd 1 januari Miljöstöd 1 januari Nötboskap I början av januari Tackbidrag - slutbetalning 1 juli Arealersättning 1 juli Trindsäd 1 juli Humle 1 augusti Spånadslin 1 augusti Hampa 1 september Russin 1 september Ris 15

För att fastställa om en märkbar revalvering inträffat jämförs den genomsnittliga växelkursen för ett visst år med fyra andra växelkurser. Dessa är växelkursen den 1 januari 1999 och de genomsnittliga växelkurserna (jordbruksomräkningskursen i tillämpliga fall) för de tre föregående åren. Då den genomsnittliga växelkursen för ett visst år är mer än 2,6 % lägre än den lägsta kursen bland de kurser den jämförs med enligt ovan konstateras en märkbar revalvering, vilket ger upphov till kompensationsstöd. Kompensationsstöd vid sänkning av växelkurs bestäms vid stödens avgörande händelse. För direktstöden finns dagen för avgörande händelse fastställd i regelverket som en särskilt datum (se tabell 1.7 ovan). När det gäller t.ex. arealersättningen så är dagen för avgörande händelse den 1 juli. Den kurs som då fastställs gäller för stöd som utbetalas under det följande stödåret. Sedan i juni 1999 ska direktstödens växelkurs räknas ut som ett genomsnitt av växelkurserna som tillämpats under månaden som föregår den avgörande händelsen. Om växelkursen för ett direktstöd sänks vid avgörande händelse, d.v.s. är lägre än året innan, kan ett kompensationsstöd utgå eftersom direktstödet blir lägre i nationell valuta på grund av sänkningen. Detta stöd utgår om två kriterier uppfylls: Sänkningen ska vara minst 0,5 %. Det aktuella årets växelkurs ska vara lägre än växelkursen som tillämpats under de två föregående åren. 1.4.3 Utvecklingen under 1999 och 2000 Det nya agromonetära systemet är till sin karaktär mindre förutsägbart (för länderna som står utanför euroområdet) än det gamla agromonetära systemet. Detta beror på att växelkursen kan ändras varje dag på marknaden medan jordbruksomräkningskursen ändrades mer sällan enligt särskilda regler. Under 1999 och 2000 har kursutvecklingen varit enligt diagram nedan. Diagram 1.2 Växelkursens utveckling under 1999, kr/euro 9,6 9,4 SEK/euro 9,2 9 8,8 8,6 8,4 8,2 8 7,8 växelkurs 1999 växelkurs 2000 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Månader 16

Under år 2000 har växelkurserna sänkts för vissa direktstöd. I tabell nedan redovisas de växelkurser som fastställts dagen för avgörande händelse för de stöd som är relevanta för Sverige åren 1999 och 2000. Tabell 1.8 Fastställda växelkurser för respektive avgörande händelse 1999 och 2000 Datum 1999 2000 1 januari 9,46960 8,58622 2 januari 9,46960 8,58643 1 juli 8,83455 8,31640 1 augusti 8,74092 8,40540 Som en följd av de sänkta växelkurserna har beslutats om kompensationsstöd år 2000 för bidragen för nötboskap respektive tackor samt för arealersättningen. Tabell 1.9 Svensk växelkurs för tullar år 1999 och 2000, SEK/euro Tidsperiod 1999 2000 1/1-31/1 9,42656 8,5880 1/2-29/2 8,88200 8,5355 1/3-31/3 8,91150 8,5255 1/4-30/4 8,95500 8,2455 1/5-31/5 8,91300 8,1825 1/6-30/6 8,97800 8,4040 1/7-31/7 8,75450 8,3860 1/8-31/8 8,81400 8,4415 1/9-30/9 8,69300 8,4545 1/10-31/10 8,62700 8,5090 1/11-30/11 8,63800 8,4735 1/12-31/12 8,56700 8,7012 Källa: Europeiska kommissionen 17

18

2 ÅKERAREALENS ANVÄNDNING Den totala åkerarealen uppgick 2000 till ca 2 605 600 ha enligt preliminära uppgifter från SCB (Statistiska Centralbyrån). Uppgifterna för 2000 är inte direkt jämförbara med tidigare års uppgifter. Arealstatistiken för 2000 grundas på de register som ligger till grund för jordbrukarnas ansökningar om arealersättning medan tidigare års uppgifter baserats på lantbruksregistret. Jämfört med 1999 har arealen minskat med ca 160 000 ha. Det är betydligt mera än de förändringar ägt rum de senaste åren. Hur mycket som beror på bytet av metod går inte av avgöra i nuläget. De närmaste åren efter EU-inträdet ökade åkerarealen i Sverige något. Det berodde främst på att en del företag som tidigare lagt hela sin areal i omställning i början på 1990-talet åter började med bl.a. spannmålsodling. Åkerarealen har minskat mest i Norrland sedan EU-inträdet. I Norrbotten och Jämtland har arealen minskat med 20-25 procent sedan 1995. I Götaland (inkl. skogsbygden) har arealen inte minskat med mer än 5 procent. Åkerarealens utveckling visas i diagram 2.1. Diagram 2.1 Åkermarkens utveckling 1980-2000, 1 000 ha 3000 2500 2000 1500 1000 Åkermark 500 varav s pannmål 0 1980 1985 1990 1995 2000 Källa: SCB 19

2.1 Faktorer som påverkat åkerarealens storlek och struktur Sverige har sedan slutet av 1980-tillämpat olika program för att reducera åkerareal som används för produktion av livsmedel och foder. Dessa åtgärder har varit utformade så att jordbrukarna givits ersättning för att inte bruka arealen. Under en period gavs stöd för att varaktigt ställa om marken till annan användning än livsmedelsproduktion. Som mest omfattade omställningsprogrammet ca 370 000 ha och jordbrukarna gavs i medeltal 9 000 kr/ha som ett engångsbelopp. EU-medlemskapet 1995 innebar inte någon förändring av inriktningen på politiken. EU:s system bygger på att varje land har en nationell basareal som i Sveriges fall uppgår till 1,737 miljoner hektar. Arealersättning kan maximalt ges för denna areal. Bortsett från gräsensilage utnyttjades ca 90 procent av basarealen under år 2000 vilket ligger i nivå eller strax under tidigare års utnyttjande. En del åkerareal har varaktigt ställts om till bl.a. skog vilket är förklaring till att basarealen inte utnyttjats fullt ut. 1999 års reformbeslut innebar bl.a. att gräsensilage blev berättigat till arealersättning. Sverige har valt att avdela en speciell underbasareal på 130 000 ha till gräsensilage. De totala ansökningarna för gräsensilage inkl. obligatorisk träda till följd av ensilaget uppgick till 291 000 ha. Outnyttjad areal i gruppen övriga grödor kan föras över till gräsensilaget. Trots att ca 50 000 ha kunde föras över till gräsensilaget innebär det ändå att arealersättningen för gräsensilaget reduceras med ca 40-45 procent jämfört med den ersättning som ges till spannmål m.fl. grödor. Gynnsamma väderförhållanden för sådd hösten 1999 innebar att spannmålsodlingen åter ökade i omfattning. Lägre arealersättning till ärter, oljeväxter och oljelin torde ha varit bidragande orsaker till att samtliga dessa grödor minskat i odling. I tabell 2.1 redovisas den totala arealen och fördelningen för de olika grödorna under perioden 1994-2000. 20

Tabell 2.1 Åkerarealens användning (oreducerade arealer 1994-2000), 1 000 ha. Avser brukningsenheter med mer än 2 ha åker 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 prel. Höstvete 212 222 292 300 359 210 354 Vårvete 40 39 42 45 39 66 48 Höstråg 39 40 34 29 35 25 35 Summa brödsäd 291 301 368 374 433 301 437 Korn 473 453 469 483 445 482 410 Havre 341 278 284 315 311 306 295 Blandsäd, inkl. rågvete 68 72 96 97 94 66 85 Summa fodersäd 882 802 849 895 850 854 790 Summa spannmål 1 173 1 103 1 217 1 269 1 283 1 153 1 227 Höstraps 46 56 22 23 23 19 25 Vårraps 53 23 19 20 17 31 12 Höstrybs 2 2 1 2 1 1 1 Vårrybs 28 24 24 19 13 24 10 Summa oljeväxter 129 105 66 64 54 76 48 Oljelin 3 4 7 10 15 34 11 Summa spannmål och oljeväxter 1 302 1 212 1 291 1 343 1 367 1 263 1 275 Baljväxter 7 11 18 33 49 31 29 Vallväxter 1 102 1 067 1 028 1 014 994 1 014 918 Potatis 34 35 37 36 35 32 33 Sockerbetor 53 57 59 60 59 60 55 Övrigt* 322 278 380 313 295 347 296 Totalt 2 780 2 766 2 812 2 799 2 784 2 747 2 606 * Övriga växtslag, helträda, outnyttjade slåtter- och betesvallar och annan obrukad åker. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 21

22

3 SPANNMÅL 3.1 Areal Den totalt brukade spannmålsarealen uppgick 2000 enligt preliminära uppgifter från SCB till ca 1,227 milj ha. Det är en ökning jämfört med 1999 med ca 6 procent. Spannmålsodlingen 2000 är däremot mindre än 1997 och 1998 och den uppgång i odlingen som inträffade efter EU-inträdet torde ha brutits. Diagram 3.1 Spannmålsareal 1990-2000 i 1000 ha 1400 1200 1000 1 000 ha 800 600 400 Fodersäd Brödsäd 200 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Källa: SCB Mellan 1999 och 2000 ökade odlingen av höstsäd mycket kraftigt. Gynnsamma förhållanden under hösten 1999 gav jordbrukarna möjlighet att så stora arealer. Höstvetearealen ökade med ca 140 000 hektar och blev i stort sett lika omfattande som under 1998. Odlingen av de övriga höstsådda grödorna ökade också. Samtliga vårsådda grödor minskade däremot. Odlingen av vårkorn minskade med ca 70 000 hektar medan odlingen av havre minskade med bara 10 000 hektar. Förhållandevis goda havrepriser under 1999/00 torde ha bidragit till att odlingen minskade mindre jämfört med korn. De höstsådda grödorna 1999 klarade övervintringen mycket bra och det förekom i stort sett inte någon utvintring. Skördeåret 2000 inleddes med goda väderleksbetingelser som gynnade en tidig sådd. I främst Mellansverige och i delar av Norrland medförde mycket regn under sommaren att grödan tog skada. I södra Sverige var dock väderleken mycket gynnsam under hela växtperioden. Skörden kunde genomföras utan större problem i hela landet. Kvaliteten på spannmålsskörden blev god men i de delar av landet som drabbats av regn påverkades bl.a. rymdvikten för havren negativt. 23

De höstsådda vetearealerna 2000 beräknas åter bli mycket stora. En ovanligt varm väderlek i september har gynnat sådden. Odlingen av höstkorn och rågvete har däremot stagnerat och det har inte skett någon ökning sedan fjolåret. Den höstsådda arealen framgår av tabell 3.1. År är relaterat till sådd. Diagram 3.2 Arealutveckling brödspannmål 1980-2000, 1 000 ha 400 350 300 250 200 150 100 Höstvete V årvete Höstråg 50 0 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Källa: SCB Diagram 3.3 Arealutveckling foderspannmål 1980-2000, 1 000 ha 800 700 600 500 400 300 200 100 Korn Havre 0 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Källa: SCB 24

Tabell 3.1 visar höstsåddens omfattning 1992 till 2000. Tabell 3.1 Höstsådd areal, 1 000 ha Spannmål 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Vete 270 226 228 318 292 347 210 348 365 Råg 44 39 46 40 34 37 25 36 36 Korn 33 25 22 21 14 10 7 9 8 Rågvete 34 44 45 60 62 62 31 42 41 Källa: SCB, Jordbruksstatistisk årsbok 3.2 Hektarskörd Hektaravkastningen för 2000 blir enligt preliminära uppgifter från SCB något under normskörd för höstvete medan den blir något högre för vårvete. I södra Sverige och då främst i Skåne har skörden blivit förhållandevis bra. Hektarskörden för korn beräknas bli strax under normskörd medan avkastningen för havre blir över normskörd. Havre klarar blöta förhållanden bättre än korn vilket kan förklara att denna gröda fått en högre avkastning. Diagram 3.4 och 3.5 visar hektaravkastningen för bröd- resp fodersäd 1980-2000. Diagram 3.4 Hektaravkastning för brödsäd 1980-2000, kg/ha 7000 6000 5000 Kg/ha 4000 3000 2000 1000 Höstvete Råg Vårvete 0 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Källa: SCB 25

Diagram 3.5 Hektaravkastning fodersäd 1980-2000, kg/ha 5000 4000 3000 2000 1000 Korn Havre 0 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Källa: SCB 3.3 Totalskörd Den totala skörden av spannmål 2000 har enligt en preliminär uppskattning från SCB i november uppskattats till ca 5,7 milj ton. Denna preliminära skattning baseras på uppgifter från ca 1 000 företag. Tidiga prognoser visade på en betydligt större skörd, men väderleksförhållandena under sommaren påverkade utvecklingen negativt i främst Mellansverige. I diagram 3.6 visas storleken på den totala spannmålsskörden. Diagram 3.6 Totalskörd av spannmål, 1980-2000, milj kg 7000 6000 5000 4000 3000 Summa spannmål Fodersäd Brödsäd 2000 1000 0 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Källa: SCB 26

3.4 Svenska odlarpriser på spannmål I tabell 3.2 redovisas odlarpriser för spannmål under 1999/00. Tabell 3.2 Definitiva odlarpriser för spannmål 1999/2000, kr/100 kg Sep Okt Nov Dec Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Höstvete, 11% 100,90 102,66 102,35 102,68 104,07 104,93 105,15 103,30 102,44 100,51 97,03 93,17 Vårvete, 13 % 106,41 107,92 108,82 109,48 110,84 110,65 110,70 108,22 106,99 104,44 101,57 96,52 Fodervete 95,92 97,25 96,98 97,42 98,78 99,61 99,79 98,33 97,44 96,89 93,50 88,20 Kvarnråg 97,22 98,68 98,58 98,88 101,30 102,28 102,46 102,62 102,62 100,46 100,46 92,85 Foderkorn 91,07 92,95 92,97 92,50 93,84 94,64 95,01 93,82 93,62 93,65 91,69 86,55 Foderhavre 92,37 93,61 95,24 95,29 96,18 97,31 97,80 95,98 95,56 92,58 93,13 87,73 Rågvete 88,89 89,36 89,60 90,68 92,05 92,46 92,83 92,92 92,92 92,17 90,95 88,18 Källa: Jordbruksverket Priset avser kr/100 kg med 14 procents vattenhalt. Priserna som redovisas avser den första dagen i månaden. Priset avser normalkvalitet vid leverans fritt gård. Eventuella avdrag har ej tagits med i beräkningarna. Priserna är ett genomsnitt av vad olika uppköpare betalar. EU:s interventionspriser var oförändrade mellan 1998/99 och 1999/00 medan det gjordes en sänkning med ca 9 euro/ton för 2000/01. Trots en relativt liten skörd av brödspannmål under 1999/00 blev prisnivå i stort sett oförändrad jämfört med 1998/99. Svag efterfrågan för svenskt vete på exportmarknaden bidrog till hålla priserna nere. Priserna för fodervete blev däremot betydligt högre eftersom utbudet blev mindre jämfört med 1998 års skörd som var av svag kvalitet. Till skillnad från tidigare år var priserna för havre högre än priserna för korn under 1999/00. Goda möjligheter till export torde gynnat den inhemska prisutvecklingen. För 2000/01 väntas lägre producentpriser till följd av sänkt interventionspris. God efterfrågan på spannmål av god kvalitet bidrar dock till mildra effekterna av prissänkningen. 3.5 Spannmålsskördens användning Av de olika spannmålsslagen förmals främst vete och råg till mjöl för inhemsk livsmedelsanvändning. Till foder används främst korn och havre, men sedan senare delen av 1980-talet har en allt större andel av vetet använts till foderändamål. Användningen av vete till industriändamål, sprit och stärkelse har också ökat under senare år. Den största andelen av kornet som används till livsmedelsändamål är maltkorn till bryggeriindustrin. En mindre andel korn och havre förmals till gryn och mjöl. Tabellerna 3.3-3.7 visar användningen av spannmålsskörden. 27

Tabell 3.3 Total spannmålsbalans (inkl. blandsäd), milj kg, 1995/96-2000/01 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 Ingående lager* 880 855 912 1 218 1 037 559 Skörd 4 792 5 953 6 018 5 618 4 931 5 728 Import 102 88 134 162 115 - Summa tillgång 5 774 6 896 7 064 6 998 6 083 - Livsmedelsändamål 781 785 885 885 910 - Industriändamål 66 70 70 70 110 - Utsäde, sålt i handeln 240 260 260 260 260 - Foder 3 180 3 400 3 235 3 370 3 100 - Export (inkl. mjöl) 652 1 469 1 396 1 376 1 144 - Utgående lager 855 912 1 218 1 037 559 - Varav interventionslager 14 47 496 310 207 - Summa förbrukning 5 774 6 896 7 064 6 998 6 083 - * Exkl. lager hos odlare Källa: Jordbruksverket Tabell 3.4 Användning av veteskörden, milj kg, 1995/96-2000/01 Vete 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 Ingående lager* 365 320 298 226 239 223 Skörd 1 554 2 030 2 057 2 249 1 659 2 428 Import 55 47 60 80 71 - Summa tillgång 1 974 2 397 2 415 2 555 1 969 - Livsmedelsändamål 550 550 550 550 575 - Industriändamål 66 70 70 70 110 - Utsäde, sålt i handeln 65 75 75 75 70 - Foder 757 850 850 1 190 850 - Export (inkl. mjöl) 216 554 644 431 141 - Utgående lager 320 298 226 239 223 - Varav interventionslager 35 25 144 - Summa förbrukning 1 974 2 397 2 415 2 555 1 969 - * Exkl. lager hos odlare Källa: Jordbruksverket 28

Tabell 3.5 Användning av rågskörden, milj kg, 1995/96-2000/01 Råg 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 Ingående lager* 143 93 99 88 83 74 Skörd 206 178 140 160 117 184 Import 0 1 0 0 1 - Summa tillgång 349 272 239 248 201 - Livsmedelsändamål 10 100 100 100 100 - Utsäde, sålt i handeln 10 10 10 10 10 - Foder 71 25 20 30 10 - Export (inkl. mjöl) 75 38 21 25 7 - Utgående lager 93 99 88 83 74 - Varav interventionslager 1 0 0 - Summa förbrukning 349 272 239 248 201 - * Exkl. lager hos odlare Källa: Jordbruksverket Tabell 3.6 Användning av kornskörden, milj kg, 1995/96-1999/00 Korn 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 Ingående lager* 330 425 466 728 570 157 Skörd 1 793 2 113 2 118 1 687 1 853 1 658 Import 40 39 70 80 43 - Summa tillgång 2 163 2 577 2 654 2 495 2 466 - Livsmedelsändamål 96 100 200 200 200 - Utsäde, sålt i handeln 85 95 95 95 100 - Foder 1 217 1 350 1 350 1 125 1 400 - Export (inkl. mjöl) 286 566 281 505 609 - Utgående lager 425 466 728 570 157 - Varav interventionslager 14 47 455 290 63 - Summa förbrukning 2 163 2 577 2 654 2 495 2 466 - * Exkl. lager hos odlare Källa: Jordbruksverket 29

Tabell 3.7 Användning av havreskörden, milj kg, 1995/96-2000/01 Havre 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 Ingående lager* 70 70 120 161 99 67 Skörd 947 1 200 1 279 1 136 1 055 1 146 Import 7 1 4 2 0 - Summa tillgång 1 024 1 271 1 403 1 299 1 154 - Livsmedelsändamål 35 35 35 35 35 - Utsäde, sålt i handeln 65 65 65 65 65 - Foder 781 750 600 700 600 - Export (inkl. mjöl) 73 301 542 400 387 - Utgående lager 70 120 161 99 67 - Summa förbrukning 1 024 1 271 1 403 1 299 1 154 - * Exkl. lager hos odlare Källa:Jordbruksverket 3.6 Konsumtion av spannmål och spannmålsprodukter Konsumtionen av vete och rågmjöl uppvisar en förhållandevis kraftig ökning mellan 1997 och 1998. Statistiken från 1995 och framåt är osäker eftersom den baseras på ett annorlunda material. Av den totala förmalningen av vete utgörs 90 procent av inhemsk vara. Tabell 3.8 Konsumtion av vete- och rågmjöl, milj kg År 1970 1980 1990 1995 1996 1997 1998 1999 Vete- och rågmjöl 456 493 529 538 534 554 568 558 Källa: Jordbruksverket Över 100 milj kg korn och havre används för humankonsumtion inom landet. Merparten av detta är korn som används för framställning av malt. Ett nytt mälteri öppnades under 1997 i Halmstad med en årlig produktionskapacitet på 75 000 ton malt vilket kräver ca 95 000 ton korn. Den interna användningen av korn har ökat, eftersom den inhemska förädlingen av korn klassas som intern användning även om slutprodukten malt till stor del exporteras. Efterfrågan på malt har förbättrats under året. De främsta svenska exportmarknaderna återfinns i Östeuropa, Sydamerika och inom EU. 30

I tabell 3.9 visas humankonsumtionen av korn och havre. Tabell 3.9 Humankonsumtion av korn och havre, milj kg 1970 1980 1990 1995 1996 1997 1998 1999 -gryn 18,4 16 24 24 25 24 26 24 -maltkorn 82 98 99 99 150 150 Källa: Jordbruksverket 3.7 Överskott Den totala skörden 1999 uppgick enligt SCB:s definitiva uppgifter till 4,9 miljoner ton. Under perioden september/augusti 1999/00 exporterades 1,1 milj ton spannmål. En del av korn- och veteexporten utgjordes dock av interventionsspannmål från tidigare års skördar. Korn blev det spannmålsslag som exporterades mest under året med ca 0,61 milj ton. Den största delen av exporten gick till Mellan Östern och Nordafrika. En del maltkorn exporterades till Sydamerika. Havreexporten uppgick till ca 0,39 milj ton vilket var något mindre än under föregående år. USA var den klart största exportmarknaden. Leveranserna till övriga marknader som Tyskland, Schweiz och Norge har minskat under en följd av år. Veteexporten blev av mindre omfattning än tidigare. Under 1999/00 exporterades endast ca 0,14 milj ton varav ca 20 procent utgjordes av varor från interventionslager. Under marknadsåret 1999/00 lämnades ca 101 000 ton korn och ca 144 000 ton vete till intervention. T.o.m. november 2000 har allt korn, med undantag för ca 14 000 ton, kunnat säljas. Försäljningen av vete har däremot inte påbörjats. Enligt SCB uppgår 2000 års skörd till ca 5,7 milj ton. Det innebär att överskottet för 2000/01 blir större än de närmast föregående åren. Bra kvalitet i Sverige har gjort det möjligt att exportera både vete och korn. Under inledningen av marknadsåret har Sverige kunnat exportera vete till bl.a. Polen och Nordafrika. En del partier har även sålts på EU-marknaden. Efterfrågan på maltkorn är f.n. mycket god och det torde inte innebära några problem med att avsätta överskottet. För foderkorn har också marknaden varit gynnsam och försäljningar har ägt rum. Exporten av havre till USA har påbörjats senare än under fjolåret. P.g.a. svag kvalitet inom EU har en större mängd havre än tidigare kunnat säljas till bl.a. Tyskland. Det största problemet som det ser ut i nuläget är råg. Sverige får det största rågöverskottet på många år och efterfrågan har varit svag hittills. God skörd i Finland har inneburit att denna marknad mer eller mindre har fallit bort. Tabell 3.10 Nettoexporten av spannmål (sept/aug), milj. kg 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Vete och råg 345 90 236 458 638 376 76 Korn och havre 645 300 313 800 574 862 953 Nettoexport 990 390 549 1 258 1 212 1 238 1 029 Källa: Jordbruksverket 31

Sverige har under perioden januari - september 2000 exporterat ca 12 000 ton mjöl och gryn och importerat ca 3 500 ton under samma period. Exporten av malt uppgår under samma period till ca 80 000 ton och importen till ca 5 500 ton. Under 1999/00 exporterades ca 90 000 ton malt. 3.8 Regleringen Sverige blev medlem av EU den 1 januari 1995, vilket bl. a. innebar att EU:s gemensamma jordbrukspolitik började tillämpas. Generellt tog Sverige över EU:s regleringar utan övergångsregler. Det gällde även på spannmålsområdet. I detaljer finns det skillnader mot Sveriges tidigare reglering på spannmålsområdet, men i stort är inriktningen densamma. Grunden för EU:s reglering på spannmålsområdet är: Skydd mot tredje land i form av importtullar Möjlighet till avsättning av överskott genom intervention Stöd till export Direktstöd till odlarna i form av arealbidrag och trädesersättning Utöver dessa regleringsåtgärder gäller krav på licens vid såväl import som export. Mängden importkvoter, vilka innebär reducerad importavgift, är betydligt större jämfört med den tidigare svenska regleringen. Under 1999 genomförde EU åter en reform på spannmålsområdet. Reformen följde samman inriktning som 1992, d.v.s. sänkt stödpris och kompensation genom direktbidrag. Interventionspriset sänks med 15 procent fördelat på två etapper och med början år 2000/01. Jordbrukarna ges kompensation genom arealstöd, dock inte mer än ungefär hälften av stödprissänkningen. Arealstödet blir det samma för samtliga grödor med undantag för proteingrödor som ges ett extra tillägg. I normalfallet ska 10 procent av arealen läggas i träda. 3.8.1 Importskydd Den 1 juli 1995 trädde GATT-avtalet i kraft vilket innebar att importskyddet förändrades. Generellt gäller nu att skyddet inte får överstiga en viss nivå som baseras på tidigare års importavgifter. I princip gjordes avgifterna om till tullar, men på spannmålsområdet kommer tullarna även i fortsättningen att påverkas av förändringarna på världsmarknaden. För samtliga spannmålsslag som ingår i interventionssystemet har en viss referenskvalitet fastställts (för vete finns tre kvalitetsklasser) och priset för denna kvalitet mäts på världsmarknaden. Till detta pris läggs kostnader för frakt m.m. och avgiften beräknas som skillnaden mot det inhemska priset. Det inhemskt skyddade priset utgör 155 procent av interventionspris. Avgiften justeras normalt varannan vecka. Ett generellt avdrag på importavgiften görs med 8 euro/ton vid import av kvalitetsvete, maltkorn och 32

flintmajs. För flintmajs med ursprung i Argentina har det generella avdraget höjts till 24 euro/ton. Tullarna för de spannmålssorter som ingår i interventionssystemet i början av oktober 2000 redovisas i tabell 3.11. Sänkt interventionspris i EU i kombination med hög dollarkurs har inneburit att det f.n. inte tas ut någon tull på vete av hög kvalitet och på durumvete. Även för övriga spannmålsslag är tullen lägre än vid samma period förra året. Tabell 3.11 Tullar i november 2000 Produkt Tullar i euro/100 kg ca SEK/1000 kg* Vete hög kvalitet 0 0 Vete, normal 6,80 57,69 Vete, låg 36,19 307,05 Durumvete 0 0 Majs 59,49 504,73 Korn, råg, sorghum 34,44 292,20 * 1 euro =8,4843 Källa: EU-kommissionen För vissa bearbetade spannmålsprodukter och havre gäller andra regler. I WTO-avtalet stipuleras att för spannmålsslag och bearbetade spannmålsprodukter som inte omfattas av interventionssystemet ska en fast tullsats tillämpas vid import. Dessa tullsatser ska reduceras med 36 procent fram till år 2000/01. Tullsatserna gäller för ett marknadsår. I tabell 3.12 redovisas tullsatserna för några produkter under marknadsåret 2000/01. För tullar finns en speciell omräkningskurs. Före den 1 mars 1997 tillämpades en särskild omräkningskurs för jordbrukstullar. Nu tillämpas samma kurs som för tullar i allmänhet. Tabell 3.12 Tullar för spannmål och spannmålsprodukter 2000/01 Produkt Tullar i euro/100 kg SEK/100 kg* Havre 8,90 75,51 Bovete 3,70 31,39 Hirs 5,60 47,51 Blandsäd 9,30 78,90 Vetemjöl (även av durum) 17,20 145,93 Rågmjöl 16,80 142,54 Kornmalt 17,70 150,17 Rostad malt 15,20 128,96 Kli 4,40 37,33 *1 euro = 8,4843 Källa:EU-kommissionen 33

3.8.2 Förmånskvoter vid import Inom EU tillämpas en rad olika förmånskvoter som innebär lägre importavgift, i vissa fall hel befrielse. Det finns flera olika typer av kvoter: Bilaterala kvoter, främst med Östeuropa Kvoter som avser vissa grupper av länder GATT-kvoter Avtalen med Östeuropa har omförhandlats under 2000 och de nya reglerna träder i kraft under hösten. Av tabell 3.13 framgår exempel på några av de importkvoter med nolltull som finns inom spannmålsområdet. Tabell 3.13 Importkvoter på spannmålsområdet Ursprung Vara Kvantitet, ton Ungern Vete 400 000 Tjeckien Malt 42 250 Slovakien Malt 18 125 Alla tredje länder Kval.vete 300 000 USA Maltkorn 30 000 Källa: EU-Kommissionen 3.8.3 Intervention EU:s interventionssystem på spannmålsområdet syftar till att garantera odlarna en viss lägsta prisnivå på spannmålen. I Sverige är det möjligt att lämna spannmål till intervention under perioden december - juni. De övriga medlemsländerna tillämpar perioden november - maj. All spannmål som lämnas till intervention är EU skyldig att köpa upp under förutsättning att den håller vissa kvalitets- och kvantitetskrav. Av de spannmålsslag som odlas i Sverige är det möjligt att lämna vete, råg och korn till intervention. Havre och rågvete omfattas däremot inte av interventionsuppköp. Sverige och Finland får tillämpa 2,0 mm som minsta kärnstorlek vid interventionsuppköp av korn istället för 2,2 mm som gäller i övriga EU-länder. En förutsättning för att få tillämpa denna mindre kärnstorlek är dock att rymdvikten uppgår till 64 kg/hl i stället för 62 kg/hl. Undantaget beror på att vissa sorter, främst sex-radskorn, som nu odlas inte uppfyller kravet på kärnstorlek. Samma interventionspris tillämpas för samtliga spannmålsslag och priset räknas upp varje månad under interventionsperioden. Interventionspriset för spannmål var vid inledningen av marknadsåret 2000/01 110,25 euro/ton (1999/00 var priset 119,19 euro/ton). Detta motsvarar ca 95 kr/100 kg, november 2000. November 1999 uppgick interventionspriset till ca 103 kr/100 kg. 2000/01 är uppräkningen 1,00 euro/ton per månad. Interventionspriset har sänkts 34

från 119,19 euro/ton jämfört med föregående år medan det månatliga tillägget är oförändrat. EU:s regler för interventionsuppköp har skärpts till marknadsåret 2000/01. Det har införts en miniminivå för proteinhalt i vete och rymdviktskraven har höjts för vete och råg. I tabell 3.14 redovisas uppräkningen under 2000/01. Tabell 3.14 EU:s interventionspris 2000/01 i euro/ton Månad Interventionspris, euro/ton Kumulativ ökning, euro/ton Juli 110,25 - Augusti 110,25 - September 110,25 - Oktober 110,25 - November 111,25 1,0 December 112,25 2,0 Januari 113,25 3,0 Februari 114,25 4,0 Mars 115,25 5,0 April 116,25 6,0 Maj 117,25 7,0 Juni 117,25 7,0 Källa: EU-kommissionen Interventionspriset avser varan fritt på vagn vid interventionslager dvs ett partihandelspris. I det svenska inlösensystemet, som tillämpades före EUmedlemskapet, avsåg priset ett led närmare jordbrukaren. Det fanns även kvalitetsskillnader, vilket försvårar prisjämförelser bakåt. EU:s interventionslager av spannmål nådde 1993/94 en rekordnivå på över 30 milj. ton. Lägre skördar, bl a beroende på införandet av trädessystemet och kraftiga utförsäljningar ledde till att lagret reducerades. I oktober 1997 fanns drygt 2 milj. ton spannmål i EU:s interventionslager. Under interventionsperioden 1997/98 ökade uppköpen kraftigt och vid utgången av året uppgick lagren till 13,8 milj. ton. Under 1998/99 ökade lagren ytterligare och den 30 juni 1999 var lagret drygt 18 milj ton. 1999/00 kunde interventionslagren reduceras till ca 8 milj. ton p.g.a. stor export till tredje land. Hösten 2000 har utförsäljningar fortsatt och när uppköpen för 2000/01 inleddes den 1 november 2000 var lagren ca 6 milj. ton. Under inledningen av interventionsperioden har endast mindre partier anmälts. Marknadsåret 1999/00 köptes 144 000 ton vete och 101 000 ton korn för intervention i Sverige. Uppköpen av vete var de hittills största sedan EU-inträdet. Av kornet har merparten kunnat säljas och i mitten på november 2000 återstår bara ca 13 000 ton. Vetet har ännu inte anmälts till försäljning. 35

Tabell 3.15 EU:s interventionslager av spannmål, milj ton 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 Vete 2,47 1,99 0,50 2,46 6,40 3,12 Durumvete 0,33 0,40 0,00 0,00 0,00 0,00 Råg 2,15 1,21 1,05 2,71 3,67 3,25 Korn 3,44 3,28 0,80 7,80 7,81 2,52 Majs 0,00 0,01 0,01 0,71 0,13 0,04 Sorghum 0,00 0,00 0,00 0,07 0,05 0,01 SUMMA 8,39 6,89 2,36 13,75 18,06 8,94 Källa: EU-Kommissionen 3.8.4 Export För att avsätta överskottsspannmål finns vid sidan om interventionssystemet möjlighet att exportera spannmål till tredje land direkt från handeln med hjälp av exportbidrag. Systemet är beroende av WTO-avtalets restriktioner för handel med spannmål och spannmålsprodukter. Det är möjligt att flytta kvantiteter över åren om inte hela kvantitetstaket utnyttjas under ett år. Följande kvantitets- och beloppstak gäller t.o.m. år 2000. Tabell 3.16 WTO-nivåer 1995-2000 i tusen ton och miljoner euro Vete och mjöl Fodersäd Milj. ton Milj. euro Milj. Ton Milj. euro 1995/96 20 408 2 309 13 690 1 606 1996/97 19 213 2 105 13 121 1 494 1997/98 18 021 1 901 13 552 1 382 1998/99 16 825 1 697 12 982 1 270 1999/00 15 630 1 493 11 412 1 159 2000/01 14 438 1 290 10 438 1 047 Källa: EU-Kommissionen Under perioden 1995/96-1999/00 fanns det möjlighet att utnyttja ej använda exportkvantiteter under de följande marknadsåren. EU utnyttjade inte hela kvoten för subventionerad export av spannmål. För 2000/01 gäller dock att subventionerad export inte får överskrida 14,4 milj ton vete och 10,4 milj ton för foderstöd. Under inledningen av marknadsåret 2000/01 har merparten av EU:s export kunnat avsättas utan bidrag. Det är i synnerhet vete och korn som kunnat exporteras utan bidrag. Inom EU finns två system för att lämna exportbidrag: Anbudsberoende bidrag Fasta bidrag 36

Anbudsberoende bidrag tillämpas för hel spannmål och normalt för de spannmålsslag som exporteras i stora volymer. Systemet fungerar på så sätt att exportörerna får komma in med bud på exportbidrag till EU-kommissionen. Kommissionen beslutar om en viss högsta bidragsnivå. Alla bud som är lika med eller lägre än denna nivå accepteras. Fasta exportbidrag fastställs varje vecka för hel spannmål och vissa mjölslag. För övriga produkter fastställs bidraget en gång per månad. Det finns möjlighet att differentiera bidraget efter olika destinationer. Under 1996 när världsmarknadspriserna var höga och under vissa tider översteg prisnivån inom EU tillämpades exportavgift för att behålla kvantiteter inom EU. Sedan 1998/99 har exportavgifter inte tillämpats. Tabell 3.17 Utvecklingen för de anbudsberoende exportbidragen år 2000, euro/ton Vete Korn Havre Råg Jan 2000 36,48 29,75 61,94 67,36 Feb 2000 31,48 27,49 -- 66,12 Mars 2000 32,04 27,57 57,40 63,50 April 2000 29,73 24,64 -- -- Maj 2000 12,48 12,76 46,94 69,51 Juni 2000 -- -- 44,90 -- Juli 2000 -- -- -- -- Aug 2000 6,98 -- -- 36,95 Sept 2000 0 -- -- 32,25 Okt 2000 0 0 31,47 27,37 Nov 2000 0 0 29,88 26,86 Källa: EU-kommissionen För havre tillämpas ett speciellt anbudsberoende exportbidrag. Som villkor gäller att havren måste vara odlad i Sverige eller Finland och lastas ut från dessa länder. Det är fritt för exportörerna att välja om varan ska exporteras från Sverige eller Finland oberoende av i vilket land anbudet har lämnats. I Diagram 3.7 redovisas utvecklingen för exportbidragen för vete, korn och havre fr.o.m. januari 1998. 37

Diagram 3.7 Utvecklingen för anbudsberoende exportbidrag 1998-2000, euro/ton 70 Vete Korn Havre 60 50 40 30 20 10 0 jan-98 mar-98 maj-98 jul-98 sep-98 nov-98 jan-99 mar-99 maj-99 jul-99 sep-99 nov-99 jan-00 mar-00 maj-00 jul-00 sep-00 Källa: EU-Kommissionen 3.8.5 Direktstöd 1992 genomförde EU en omfattande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett viktigt inslag i reformen var att sänka stödpriserna på spannmål och i stället ge stöd i form av arealersättning. Under perioden 1993/94-1995/96 har interventionspriserna sänkts med ca 30 procent. Som krav för att erhålla arealersättningen krävs dock att jordbrukarna lägger en viss del av arealen i träda s.k. uttagen areal. Beslut om sänkt uttagsplikt från 10 procent till 5 procent fattades efter säsongen 1996/97 då världsmarknadspriserna var höga och stora kvantiteter exporterades från EUmarknaden. Prisfall på världsmarknaden i kombination med en snabb ökning av EU:s interventionslager fick EU att åter höja uttagsplikten till 10 procent för 1999 års skörd. För skörd år 2000 gäller också 10 procents uttagsplikt. 38

Tabell 3.18 Uttagen areal 1993/94-2000/01, procent År Rörlig Fast Faktiskt 1993/94 15 20 10 1994/95 15 20 12 1995/96 12 17 12 1996/97 10 15 11 1997/98 5 5 7 1998/99 5 5 6 1999/00 10 10 11 2000/01 10 10 10 Källa: EU-kommissionen Arealersättningen baseras på en historisk produktion och beräknas för resp. medlemsland. Det finns möjlighet att differentiera ersättningen inom resp. land. Av tabell 3.19 framgår den regionala fördelningen av arealersättningen och trädesersättningen i Sverige för 2000/01. Arealersättningen omräknades under perioden 1995-1998 på den kurs som gällde 1995 med endast smärre justeringar. EU:s valutareform som trädde i kraft 1 januari 1999 innebär att arealstödet ska baseras på den aktuella valutakursen den 1 juli resp. år. För 2000 års utbetalningar av arealstödet används en kurs på 8,31640 kr/euro. Jordbrukarna kompenseras dock under en treårsperiod för den stora kursskillnaden. Kompensationen trappas av med en tredjedel per år. Tabell 3.19 Regionaliseringsplan för arealersättning till spannmål, gräsensilage och uttagen areal 2000/01 Avkastning, Ersättning för spannmål, gräsensilage* och träda Region kg/ha euro/ha kr/ha** I 5 197 305 2 535 II 4 563 268 2 226 III 4 071 239 1 986 IV 3 462 203 1 689 V 2 953 173 1 440 VI 2 664 156 1 299 + 420*** * P.g.a. att basarealen överskridits för gräsensilage dras stödet ner med 37 % för den grödan ** Avser kursen 1 euro = 8,31640 *** Torkningsersättning Källa: Jordbruksverket På följande kartor redovisas de olika arealersättningsområdena i landet. Som följd av rådets beslut våren 1999 beslöt Sverige om vissa förändringar i regionaliseringen. Genom att det särskilda torkningsbidraget på 19 euro/ton infördes 39

40 Karta över södra Sveriges arealersättningsområden

Karta över norra Sveriges arealersättningsområden 41