Rönninge-ritten 7/6-08. Varsågoda och rid! Sa en glad funktionär när vi i min grupp ivrigt skrittade iväg på den första CR slingan på 30 km. Det var en varm och solig dag så vi fick det goda rådet att rida lugnt och utnyttja tiden. 6 timmar hade vi i CR klassen på oss att ta oss igenom 50 km banan så vi kunde slappna av och njuta av ritten. Första milen var Charlie verkligen pigg han skuttade än hit än dit, galopperade lite på stället, sparkade bakut, sköt iväg en fjärt med svansen rakt upp och låtsades vara förvånad över vad det var som lät där bak Jag lät honom hållas och satte mig ner i sadeln med handen i ett fast grepp om halsringen. Han verkade tillslut ledsna på sin dans och plötsligt föll han in i en trivsam trav. Bredvid oss travade ett litet Arab/connemara sto glatt med öronen spetsigt framåt. Charlie som är en ung man med god smak fattade tycke för denna skönhet så vi slog följe på vägen!
När första groom stoppet började närma sig hade vi kommit ca 15 km på första slingan det tog en dryg timme. Väl framme vid vattenhinken smakade Charlie på vattnet men var inte törstig så vi travade vidare! Banan var ganska stenig så jag var glad att hovslagaren tog på sulorna innan tävlings dagen. Där underlaget tillät föll vi in i härlig galopp, Charlies nya tjej Sara hade turbo i sin motor så vi fick jobba lite för att hänga med! Det var så kul att se det lilla stoet smattra iväg med Cecilia 14 år på ryggen. De var verkligen ett fint ekipage! Lyhörda för varandra. När vi så småningom, efter ett o annat groom stopp, började närma oss veterinär grinden saktade vi av till skritt. Vi lät våra fyrbenta springare sträcka ut och frusta lite innan det var dags att fiska upp veterinär kortet. Väl inne på vilo området igen började jag få pirr i magen. Skulle Charlie gå ner i puls skulle han sköta sig i veterinär grinden hu jeda mig...när pulsen var nere på 58 tog jag mig i kragen o knatade iväg.
Det var lite kö till pulsningen så Charlie vart lite otålig men han skötte sig så fint att vi gick igenom vet-grinden med nollor rakt igenom! Jag var så glad! Tiden går fort när man har roligt så vipps var det dags att rida slinga 2. Vi hade stoppat i oss lite mat för att orka 20 km till men jag var varm som en kamin i den gassande solen och Charlie lika så. Vi hade sån tur att Cecilia på Sara vart våran följeslagare även på denna slinga så vi skrittade iväg tillsammans! Charlie verkade inte alls fundersam över varför vi skulle ut o rida igen utan trivdes med sällskapet och var allmänt trevlig! När vi hade kommit en bit på väg möttes vi av våra hinknissar Sara hade druckit lite dåligt första slingan men nu smakade vattnet gott! Charlie drack och knaprade morot, vi hade dagen till ära nytt fint blått träns från distansritt.nu jag måste bara flika in hur bra det är! Klick! Ur med bettet, in med morot, tugga tugga,klick på med bettet igen o så var det bara att trava iväg igen!
Sista milen började bli tung, jag var trött i huvudet av värmen och Charlie började bli trött i kroppen. Ja i knoppen han med för den delen för det var mycket intryck på en dag för den unga debutanten. Men Sara var pigg! Tjo hejsan, här kommer jag! Med öronen lika spetsat framåt hela tiden. Hon travade på med Cecilia på ryggen som de aldrig gjort annat än ridit distans! Så var det då dags för eld provet skulle vi gå igenom sista gaten? Jaha! Så klart att vi skulle! Nollor rakt igenom ingen! Jag hejdade i sista stund en reflex att slänga mej om halsen på Herr Veterinär och pussade Charlie på mulen istället! Strax bakom oss kom Cecilia, de kom också igenom godkända, det blev en give me five på det!
Peter min kära make och för dagen häst rädda groom pustade ut i en av vilstolarna med kommentaren: - Jaha är det över nu!? Kan vi åka hem? Visst kunde vi det, trötta men glada begav vi oss hem från en lyckad distans debut.