Reserapport av Lars Johanssons från en resa i Somalia den 28/10 6/11 2005. Min resa till Somalia var planerad tillsammans med Göteborgs-Initiativet (GI), en förening som är inriktad på integration och mångfaldsfrågor, frivillig återvandring samt bistånds och återuppbyggnadsprojekt i flyktingsgruppers hemländer. I dag finns GI förutom i Göteborg i länder som Bosnien och Hercegovina, Somalia och Irak. Den klart största biståndsverksamheten bedrivs i Somalia av främst Somaliska återvändare. Se vidare hemsidan: www.initiativet.nu Resan genomfördes tillsammans med sjukhusdirektören Ingela Tuvegran. Vårt syfte var att följa Göteborgs-Initiativets olika projekt på plats samtidigt som vi också undersökte förutsättningarna av att starta projekt för att utveckla Somalisk sjukvård i samarbete med Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS). Många frågor kom också att handla om den politiska utvecklingen landet. Min resa finansierades via riksdagens resebidrag och Ingelas resa betalades av GI. Barnmorskan Anab Farah och Ingela Tuvegran på Dr Magans klinik i Hergeisa. Elever till vänster och läraren Badria Hassan vid Göteborgs-Initiativets verkstadsskola i Galkayo. Lars och vice utrikesminister Hassan Ahmed Jama Dafedo.
2 Nairobi 28/10 Vi anlände till Nairobi den 28/10 och mötes av Mohamed Abshir med smeknamnet Waldo. Waldo är GI:s konsult i Nairobi och är den som har kontakter med olika internationella organisationer som på olika sätt stödjer fredsoch demokratiprocessen i Somalia. Hargeisa 29/10 Nästa dag reste vi med Echo-flyg till Hargeisa som är huvudort i Somaliland. Vi var tre passagerare och två piloter. Planet är dessutom fullt med varor från UN Environment Aid. Resan tog 3 timmar och 30 minuter. I Hargeisa tar Anab Ahmed Farah emot. Anab är anställd av GI på Dr Magans klinik i Hargeisa. Vi besöker kliniken och träffar hennes volontärer. Kliniken upplåter också ett mottagningsrum för Dr Soleiman, ögondoktor, som här på lediga stunder har mottagning utan att ta betalt. Anab är barnmorska, hon tvingades fly från Hargeisa och kliniken 1991. Bodde sedan i Sverige med sin familj till för några år sedan. Efter kontakt med GI kunde vi tillsammans med SIDA skapa ett arbete för Anab. I dag omfattar det tre projekt på kliniken. A) förlossningsverksamhet, hon förlöser Ingela och Anab framför Dr Magans klinik. 10-15 kvinnor i månaden B) driver olika upplysningsaktiviteter mot kvinnlig könsstympning C) leder ett informationsarbete kring HIV/AIDS (Somalia har hittills en liten spridning av denna farsot. Därför kan en bra informationsinsatts bli framgångsrik). Därefter besöker vi FEDHA, Organisationen representerades av Amina Hafi Ibrahim, ordförande i Female Haeded Households Development Association och Huda Guled, Senior Programme Officer/Executive Director (fedhangoo@yahoo.com). Det är en paraplyorganisation för 32 lokala Amina Hafi Ibrahim, ordförande för organisationen Fedha i Hergeisa.
intresseorganisationer, som har till uppgift att stödja förbättringsarbeten som riktar sig till kvinnor. Både män och kvinnor är medlemmar i dessa organisationer. Organisationerna stödjer även Anabs arbete på orten. 3 Arbetet består främst av att upplysa om hälsofrågor, såsom näringsintag, vikten av näringsriktig föda. De bedriver kurser i bl.a. matlagning och inköp. En annan viktig uppgift för organisationen är att bedriva opinionsbildning mot kvinnlig könsstympning. De försöker främst påverka äldreråden i byarna och männen i omgivningen. De ser att de har framgång. Förra året fullföljde 300 kvinnor utbildning i näringslära och matlagning i Hargeisa. På en direkt fråga om hur läget är i omgivningen beträffande könsstympningen, säger de att de i dag bedömer att ca 75 % av flickorna genomgår denna stympning. De ser att de hela tiden kan driva utvecklingen åt rätt håll, men att de har en lång väg att gå. De jobbar mest genom att försöka få männen att förstå det vidriga i denna hantering. De kan också se påtagliga resultat av sin näringsinformation, det föds allt färre barn som väger under 2.5 kg, detta är ett resultat av en bättre kosthållning under graviditeten. Men än idag bedömer de att mortaliteten för mödrarna ligger på ca 12 % i Somalia och att barnadödligheten fortfarande ligger på dryga 20 % för hela landet. Nu var solen på väg ner så nu gällde det att komma till Hotell Ambassador fort så att Anab och chauffören kan börja äta och dricka. Det är ramadan! Nästa dag besöker vi Edna Adan Maternital Hospital in Hargeisa. Ett non-profit charity sjukhus som samtidigt är utbildningssjukhus. Nybyggt, 2002 ett fantastiskt fint sjukhus. Vackert, rent och med stolt personal, hela 70 anställda och därtill sjuksköterskor och barnmorskor under utbildning (29 just nu). Sjukhuset var mycket modernt, de hade fungerande kuvösvård, ultraljud, mm. Vi fick en verksamhetsrapport med fullvärdig info om sjukhuset. Värd för vårt besök var administrative chefen för sjukhuset och tillika vice director. Hennes namn var Maryann (sjuksköterska). Hon berättar bl. a att en förlossning kostar $ 30 oavsett om den är normal Besök på Edna Aden hospital i Hergeisa. Sjukhusets administrativa chef, sjuksköterskan Maryann tillsammans med Lars och Anab.
4 eller med komplikationer. Mödrarna stannar i allmänhet kvar 24 timmar efter förlossningen, de som fått kejsarsnitt i ca 6 dagar. De som är fattiga och inte kan betala nekas inte vård pga. detta. Alla som söker tills sjukhuset får vård, enl. Maryann. Sjukhuset har en ambulans och två minibussar med två chaufförer som hämtar och lämnar personalen så att de kommer i tid, de kan inte lita på de allmänna kommunikationerna. Maryann visade oss också hur de samlar data för att kartlägga könsstympningen omfattning, hur den sker och vad mödrarna anser om detta fenomen. Resultaten hittills visar att ca 75 % av flickorna i dagens Somalia könsstympas än idag, även om omfattningen är under nedgång. Det finns också ett tydligt samband mellan utbildning och könsstympning, de med ingen eller ringa utbildning stympar i betydligt större utsträckning. Deras insamlade data som de hämtar från de patienter som söker sjukhuset visar att i 80 % av fallen har mödrarna ingen eller ringa utbildning. 40 % av alla tillfrågade mödrar säger att de inte vill könsstympa sina döttrar. Så de är på god väg. Efter detta besök åkte vi till en annan del av staden där vi träffade Amina Mohamud Warsame som är vice ordförande för Justice Welfare Party (UCID), de har 21 av 82 mandat i Somalilands parlament efter senaste valet. Hon var en av sju kvinnor som kandiderade till valet senast, varav två kvinnor blev invalda (inte hon). Hon har varit flykting i Sverige från 1989 till 1997. Då var hon boende i Stockholm, där för övrigt hennes man fortfarande bor, han är hemspråkslärare där. Hennes båda döttrar är boende i London, varav en är gift sedan i somras. På eftermiddagen besöker vi Norsk Flyktinghjälp (NRC), som i likhet med Danmark har kontor i Hargeisa. Vi träffar Astrid Eik, Country Director in Somalia. Vi möter henne i hennes hem, som låg strax intill vårt hotell. Vi fick ett samtal på ett par timmar. Astrid har varit placerad under ca 20 år i olika afrikanska länder. Här har hon varit i ett år nu. Om ett halvår skall hon tillbaka till sin tjänst på UD. Hon berättade om de fyra programområden som de har. Husbyggnad för de hemlösa, utbildade somaliska lärare i barns rättigheter västerländsk syn på könsstympning, könsskillnader osv., secondary school för barn över 10 år som inte fått lov att fortsätta i skolan, de får kompletterande utbildning genom deras försorg. Den danska och norska flyktinghjälpen kompletterar varandra mycket bra, hon uttryckte också belåtenhet över GI:s yrkesutbildning i Galkayo. En vy över Hergeisa, med de välkända kullarna i bakgrunden.
På morgonen den 31/10 lämnade Anab besked om att det är klart med Echo-flights flyg till Garowe och att det inte skall vara någon risk för skottlossning på flygplatsen Conoco. Till frukost fick vi sällskap av Astrid Eik från NRC, som berättade att de har tankar om att etablera sig i Bosasso. Det kan bli aktuellt att fundera vidare på om GI skulle kunna vara med och hjälpa till eftersom vi har bra kontakter i Puntland. Lars nämnde GI: s fiskeprojekt, Astrid berättade att hon hade kontakt med en somalier som återvänt från Norge till hamnstaden Berbera. Han kör ut och säljer fisk, Astrid förmedlar gärna denna kontakt. 5 Flygare utan gränser, EU:s flyg för humanitära organisationer. Garowe 31/10 Kl 10.50 lyfte planet till Conoco, flygtid ca 1.5 timme, flygplatsen i Garowe består av ett trätorn i rött (stort som en utsiktstorn för jakt i Sverige), en statlig immigrationskontrollant, det var allt. Vi möts av två jeepar med säkerhetspoliser som chaufförer och en vakt i varje med var sin kalochnikova. Puntlands talman Osman Dahir var där också och tog emot oss, samt Gert Bohlin och Abdulaziz Nuhr Guled som är GI:s personal i Galkayo. Guled är en återvändare från Göteborg som nu är lärare på GI: s skola i Galkayo. Guled ansvarar för vårt program samtidigt som han är vår tolk. Vi åker direkt till Diakonia och äter lunch. Därifrån går resan vidare i jeeparna i mycket hög fart till Galkayo, restid ca 3.5 timmar. I Galkayo mottogs vi av GI:s personal, ett långbord är dukat på gården till det bostadshus som GI hyr, vi får en generöst tilltagen och smakfull middag. Takterrassen blir senare på kvällen vår tillflykt i värmen, där sitter vi och beundrar stjärnbaneret och avlyssnar bönerna i minareterna. Galkayo 1/11 Frukost kl 07.30, avresa till ett möte med Shiek Dahir Guvernör för Mudug, en av fem regioner i Puntland. Mötet ägde rum mitt i Galkayo på Guvernörens kontor. Lars berättade om varför vi är Guvernören i Mudug, Sheik Dahir.
6 Det allmänna sjukhuset i Galkayo. i Galkayo och om den nya breda utbildningen som VTC har planer på att utveckla inom vård och omsorg. Lars överlämnade också en klocka från Riksdagen. Sheik tackade väldigt mycket för vår hjälp och stöd och påtalade att det behövs mer hjälp. Tillsammans med en av tjänstemännen hos guvernören åkte vi till det allmänna sjukhuset i Galkayo, vi möter sjukhusledningen och får en rundvandring. Ingela tar här tydligt över diskussionen och har många frågor kring hur sjukhuset sköts. Stor misär, men man räddar liv trots allt. Det liknar mest ett fältsjukhus. Den dåliga hygienen är oerhört påtaglig. Beträffande ev. samarbete står det klart att det handlar om kunskapsstöd, inte material. Vi ber sjukhusledningen skriva ner vad de vill ha för stöd. De lovar att översända detta per mail. Vi gjorde också en snabb visit på den norska kliniken som drivs av en norsk läkare, dr Abdullahi Jama Noor. Såg mycket välskött ut. Det var 4 läkare på plats. Patientavgiften är $ 2. Därefter gjorde vi även ett snabbt besök på Dr. Jamas klinik i utkanten av Galkayo, det besöket kändes märkligt eftersom kliniken nästan var tom på aktivitet. Detta trots att den hade mycket utrustning. Förklaringen vi fick av Jama var att det är en klinik som är enbart privatfinansierad. Läkare från bl a Italien kommer hit under kortare perioder och bedriver privat vård. Enligt Waldo senare, så är det ett stort patienttryck de dagar som kliniken är bemannad med läkare från utlandet, ca 400 500 per dag. På sjukhusbesök. Dr Jama till höger på bilden i blå skjurta. I bakgrunden, också i blått, Abdulaziz Guled, lärare vid GI:s skolor i Galkayo.
7 Verkstadsskolan i Galkayo som ursprungligen byggdes av Islamiska Banken. GI övertog skolan 2004. Vi fortsatte sedan till GI: s skola. Vi blev visade runt och såg de olika verkstadsrummen där eleverna i grupper av tre gjorde olika övningar vid maskinerna. Våra 31 elever är uppdelade i två grupper. En teorigrupp och en för praktiska övningar som i sin tur är indelade i tre mindre grupper för övningar vid maskinerna. Eleverna, lärare och övrig personal från GI deltog i den invigning som Lars höll för uppstarten av den nya yrkesutbildningen VTC som nu skall starta. Under diskussionen som följde efter inledningen tog flera elever upp frågan om att man vill ha fortsatt utbildning med flera nya steg. Gert och Lars svarade med att vi nu i första hand kommer att prioritera breddutbildning som ger fler möjlighet till kunskap men att det kanske kan gå att enskilt läsa vidare. Då frågade man om det finns fler böcker som skolan kan hjälpa till med. Gert lovade att se över den frågan och återkomma. Gert Bohlin och Badria Hassan, lärare på skolan, visar upp några av elevernas produkter.
8 Finansministern i Puntland, Mohamed Ali Yusuf Gagab, med familj. Puntlands finansminister Mohamed Ali Yusuf, kallad Gagaab, bjöd oss på lunch i sitt hem som ligger 50 m från GI: s hus, ett trevligt samtal med Gagaab som berättar att Puntlandregionen har en budget per månad på 1,7 miljoner dollar. 80 % går till att betala armen på 10 000 man resten går till polisen och fängelser. Gagaab vill avrusta militären och enbart satsa på polisen.vid kaffet ringde Gagaab upp Abdullahi Yusuf som jag och Ingela fick tala med och framföra våra gratulationer till posten som president i Somalias transaktionsregeringen (Transitional Government, TNG). Yusuf mindes mig väl från vårt möte i Garowe för två år sedan. Han var glad över att jag var i Galkayo och att jag hörde av mig. Han tycker det nu är viktigt att stödet från Sverige är starkt så att fredsprocessen kan fortgå. Efter siestan besökte vi läkare utan gränser MSF. Dr. Salah Ibrahim tog emot oss tillsammans med en annan läkare och berättade om situationen. MSF betalar 80 anställda på det allmänna sjukhuset, dvs. så gott som alla, de skulle annars inte ha någon lön över huvud taget. Av de 80 är ett tiotal läkare, ca 20 sjuksköterskor som har utbildning. De försörjer hela sjukhuset med läkemedel och förbrukningsmaterial. De beskriver hur de genom att gå bredvid personalen försöker få dem att göra så rätt som det någonsin går under dessa omständigheter. Ingela frågade vad de tror att vi som sjukhus i Sverige kan bistå med. De bekräftar att utbildning av sjukvårdspersonal är en bra åtgärd, de påtalar också betydelsen av att få ledningen att förstå vad som behövs för att driva ett sjukhus. De behöver mycket kunskap för att kunna stötta personalen på rätt sätt. Under vårt samtal på MSF:s kontor på sjukhusområdet hör vi skottlossning, Dr Salah reser sig och packar ihop, beredd att ta skydd, Guled lugnar och tycker vi kan sitta kvar. Han säger att han tror att det är en provskjutning. Detta visar sig senare inte stämma, när vi skall lämna sjukhuset kommer vi nästan inte ut ur porten, så många bilar och personer har strömmat till och vakten vid sjukhusporten har ett stickvapen (spetsig kniv) i handen. Senare får vi veta att minst en person blivit skjuten och transporterad till sjukhuset för vård. Garowe 2/11 Kl 07.00 påbörjar vi resan tillbaka till Garowe, som tar 3.5 timma utan uppehåll. I Garowe tar vi in på Diakonia, byter om och beger oss till Puntlands parlament och tas emot av talmannen Osman Dahir, vice talmannen Hared med medarbetare, samt tidigare stockholmaren Muhammed Mahdi Arale, som är ledare för den internationella delegationen. Arale tolkade under mötet.
9 Lars Johansson överlämnar en inbjudan till Osman Dahir, talmann i Puntlands parlament, att komma till Sverige, och besöka Västra Götalands-regionen. Bl a överlämnade Lars en skriftlig inbjudan till talmannen. Inbjudan är ett uttryck för GI:s fortsatta stöd för demokratiseringsprocessen i Puntland. Inbjudan omfattar ett 10-tal personer från Puntlands parlament, som erbjuds komma till Sverige och Västra Götalands Regionen under en vecka nästa år. Vår kontaktman kommer att vara Ali Suleiman. Inbjudan mottogs väl och talmannen underströk betydelsen av ett fortsatt samarbete. På kvällen hos Diakonia kommer Guled med ett utdrag från Puntlands externa webb, som år en tvåsidig artikel om vårt besök i Galkayo. Till saken hör att det även var radiosändningar lokalt i Galkayo från vårt besök på både sjukhuset och skolan. Vi startar dagen med frukost på stan. Vällagad omelett och tonfisk. Nu var Ramadan över och staden flödade av lediga och propert klädda invånare. Vi tar en tur på stan och beser Diakonias omfattande investering i skolbyggnader och barnhem för föräldralösa (500 barn mellan 5 och 16 år). Även en lärarhögskola har Diakonia byggt upp. Detta har kunnat ske genom att Diakonias Elsa, som bott i staden under fyra år och med järnhand lett arbetet med att få dessa investeringar genomförda. Imponerande och tydliggörande av att det fordras såväl tålamod som organisationsförmåga för att nå bestående resultat. En tidig frukost i Garove, regional huvudstad i Puntland/Somalia.
10 Mottagning hos vicepresident Hassan Dahir. Kl 10.00 beger vi oss till presidentens högkvarter, som ligger mitt emot parlamentet. Här blir vi storligen mottagna i samma hus som Lars för två år sedan höll sitt föredrag om Sveriges demokratiska historia och utveckling till ett välfärdsland. Presidenten är inte hemma, varför vi tas emot av vice presidenten Hassan Dahir och av inrikesministern. Talmannen medverkar också. Det blev ett kärt återseende och Hassan återknyter till Lars tidigare besök när han var vice talman. Han påminner om den present (en klocka) som Lars lämnade över vid förra besöket och lyser som en sol. I rummet finns över 30 personer utöver oss. Vi bjuds på dryck och snacks och stämningen är mycket god. Även BBC:s nyhetsredaktion deltog vid mötet. Hassan och Lars talade om GI: s olika aktiviteter i Puntland och i Somaliland. Hasan betonade betydelsen av att en delegation från parlamentet kan komma till Sverige. Hassan sa vidare att det är bra om GI har projekt även i Somaliland men underströk samtidigt att det är transaktionsregeringens uppgift att förmå Somaliland att ingå i Somalia. Lars instämde i detta. Hassan påpekade dessutom att det inte finns något historiskt stöd för ett självständigt Somaliland. Somalia består av sex klanområden som var och en kan ha ett regionalt styre, med parlament. Att som Somaliland bygga en nationell självständighet på en klan är inte möjligt, eftersom den uppdelningen egentligen bygger på den som britterna och italienarna en gång gjorde före självständigheten 1961. Rastpaus under bilresa, Lars tillsammans med GI:s representant i Galkayo Abdulaziz Guled Nugal.
Puntland planerar att genomföra val till det regionala parlamentet 2007. 11 Detta möte blev vår avslutning i Puntland, Somalia för denna gången. Bilresa till flygplatsen Conoco, för vidare färd med Echo-flight (Aviation sans frontiers) till Nairobi. Värt att notera är hur flygplatsen ser ut. Landningsbanan består av ökensand som är tillhyvlad, inga markeringar i övrigt, vilket betyder att endast dagflyg kan ske. Ett vakttorn där vaktens uppgift är att se till att det inte finns några vilda djur på landningsbanan vid start och landning. Beväpnad militär med tillgång till tält finns samt en hydda och ett vattenmagasin, för dem som arbetar med viseringen och bevakningen. I hyddan finns en säng, när vi kommer läser vakten i en läsebok, han lär sig helt enkelt läsa. Planet avgår enligt tidtabell och vi är de enda resenärerna. Vi tar ett varmt farväl av alla som gjort vår resa möjlig, även våra beväpnade vakter får en kram (dom har mjuknat upp efter hand). Viseringsavgiften $ 20 var och vi tackar EU för det. I Nairobi tar vi in på Hotel Silverspring, där Waldo tar emot och vi äter middag på hotellet. Vi hade förväntat oss att träffa representanter från den Svenska Ambassaden vid något tillfälle under våra dagar i Nairobi. Tyvärr fick vi av Tomas Magnusson på GI i Göteborg besked om att personalen på ambassaden var förhindrade av andra engagemang. Nairobi 4/11 Fredag kl 10.00 kommer Waldo till hotellet. Vi talas vid under ca en timma sedan ger Waldo oss en som han kallar politisk guidning av staden. Han tar oss till city och sedan vidare till fattigkvarteren och slummen, sedan vidare upp till de områden där överklassen i Nairobi bor. Enligt Waldo bor det ca 6 miljoner i Nairobi, den officiella siffran är 3 miljoner. Waldo säger att av dessa 6 miljoner är 5 miljoner fattiga eller lever i slumområdena. Det är inte förvånande att kriminaliteten frodas i en sådan stad. Här åker man med låsta bildörrar och går inte på gatorna när det är mörkt. Omkring 140 000 Somalier bor som flyktingar i Nairobi. Under lördagen ordnar Waldo ett möte mellan kl.10.00 och 12.30 på den Somaliska övergångsregeringens kontor i Nairobi. Följande personer tar emot: Hassan Ahmed Jama, deputy Minister of Foreign Affairs Dr Daniel Bourzat, special Counsellor to the Prime Minister Mohamed Ali Nur (Americo), Coordinator of the Somalia Affairs Finance & Administration Manager, Ahmed Farah, special Adviser to the Prime Minister, Ms Ebyan Salah, Gender Adviser to the Prime Minister. Daniel Bourzats, speciell rådgivare till premiärministern i Somalia. Mötets leds av fransmannen Dr Bourzat. Var och en av de närvarande gör sin deklaration. Hassan berättar att det i parlamentet finns sex svenska medborgare bland de 275. Tre av de svenska medborgarna är med i regeringen, varav han är en. Han uttryckte stort missnöje med att FN, EU inkl Sverige idag inte ger ett ordentligt politiskt stöd till övergångsregeringen. Det är visserligen sant att det behövs såväl humanitärt stöd som utvecklingsprogram för Somalia, men först måste läget stabiliseras i landet. Därför är det viktigt att vi får stöd till den stabiliseringsprocess som just nu pågår. Han vill gärna
att Sveriges utrikesminister Laila Freivalds träffar företrädare för övergångsregeringen, gärna under medverkan av de i regeringen som är svenska medborgare. 12 De övriga tre närvarande Somalierna understök det som Hassan gett uttryck för. Tilläggas kan att Ahmed Farah påtalade de inre problemen som blir följden av den nuvarande situationen, ex v beroendet till privata finansiärer för uppbyggandet av regeringens säkerhetsstyrka i Mogadishuområdet. Den är för närvarande 5000 man, men de gör bedömningen att den behöver fördubblas. Man ser risker med att det här kan leda till framtida korruption. Uppbyggandet av säkerhetsstyrkan bedöms av alla närvarande som en absolut nödvändighet för att få kontroll över situationen i området. Ahmed beskriver att situationen i Mogadishuområdet för närvarande kännetecknas av två mycket oroande fenomen. Det ena gäller den fundamentalistiska gruppering som har ett starkt fäste i området, finansierade genom bl. a islamiskt kapital, oftast från arabstaterna. Det andra fenomenet gäller den allt mera utbredda illegala droghandeln. Den består idag inte bara av ett distributionssystem utan omfattar även produktion av droger, enligt Ahmed. Vidare nämner Ahmed att den rapport som FN nyligen lämnat inte ger en korrekt beskrivning av situationen, vilket han tycker är allvarligt. Dr Bourzat tar därefter till orda genom att inleda med att presentera sin roll vid bordet som ett externt vittne på det som händer i området. Först av allt uttrycker han sin stora beundran och respekt för Presidenten Abdullahi Yusuf. Han beskriver honom som en samlande kraft i regeringsarbetet. Enligt dr Bourzat så fungerade inte regeringen under den tidigare ledaren, det fanns inget samarbete och man förmådde inte därför att ta erforderliga beslut. Idag är läget helt annorlunda. Yusuf har fått till stånd ett samarbetsklimat och arbetet går du framåt för varje dag. Yusuf har förmåga att ta små steg i rätt riktning och bygger arbetet på samförstånd och handlingskraft. Även premiärministern Ali Mohamed Ghedi får höga betyg av Dr Bourzat. Han beskriver premiärministern som ytterst begåvad och omdömesgill. Dr Bourzats kommentarer ger i alla avseenden en lika bild av läget som de tidigare inläggen vittnat om. Även han understryker betydelsen av att nu se till att säkerhetsstyrkan kommer på plats, men att det fordras stöd, såväl politiskt som ekonomiskt om det skall lyckas. Just nu tränas en styrka på 5000 man, detta kan ske genom att militärerna får mat och husrum genom privat stöd lokalt, uniformer från Jemen och vapen från lokala polisen. Man bedömer att man behöver ca 10 miljoner Euro för att klara att bygga upp en styrka omfattande 10 000. Ahmed Farah och Ebyah Salah, två av premiärminister Gedis rådgivare.
Regeringens samordnaren för finans och administration Mohamed Ali Nur tillsammans med GI:s representant i Nairobi Mohamed Abshir Waldo. 13 Mötet avslutades efter ca 1.5 timma och då begavs sig de tre rådgivarna till flygplatsen för att resa till Mogadishu och för att träffa president Abdulla Yusuf. Fransmannen säger innan han går att de lever under mycket primitiva omständigheter i orten Jowhar, 90 km norr om Mogadishu. I bilen tillbaka till hotellet så tar Hassan ånyo upp den prioritering han vill se skall bli verklighet: Först av allt, säkerheten i Mogadishuområdet måste säkras, för det behöver vi politiskt stöd och ekonomiskt stöd. Detta är A och O. Sedan kommer humanitärt stöd och först i tredje hand ett Development program. Han framför återigen sin önskan om ett direkt sammanträffande med Sveriges utrikesminister! I kväll är vi inviterade till Waldos hem på middag, till middagen kommer även Hassan. Under middagen tar Hassan upp behovet av snabb hjälp från Sverige. Vi behöver t ex 300 tält. Vi ber honom göra en lista på saker som de finner angelägnast som jag kan få via mail. Vi fortsätter att diskutera situationen i landet och hotet från krigsherrarna, kriminella grupper och islamistiska fundamentalister. Passar också på att överlämna ett antal informationsskrifter om den Svenska Riksdagen till Hassan och Waldo (på engelska). Denna skrift är en bra genomgång om vårt parlaments demokratiska arbetsformer. Hemresa 6/11 Reser på söndag från Nairobi tillbaka till Göteborg med många nya intryck som vi nu bär med oss. Vårt uppdrag blir nu att förmedla denna nya kunskap om Somalia till andra som vill ge det Somaliska folket en ny möjlighet till en demokratisk stat. Göteborgs-Initiativets arbete är ett exempel på vad som går att göra och borde därför få många efterföljare. Den Svenska regeringen har också en stor möjlighet att öka stödet och hjälpen till övergångsregeringen i Mogadishu. Inte minst skulle en ökad insatts från svensk sida uppskattas av alla de 25 000 Somalier som bor i Sverige. Stockholm den 16 november 2005 Lars Johansson Ingela Tuvegran