En framgångsrik språkutveckling?

VÄXJÖ UNIVERSITET C-UPPSATS Institutionen för humaniora SSC 160 Ht 2007 Anna-Lotta Wolgast En framgångsrik språkutveckling? En fallstudie av morfologiska och syntaktiska strukturer utifrån processbarhetsteorin Examinator: Jan Einarsson Institutionen för humaniora

Sammandrag I en longitudinell fallstudie har jag undersökt språkutvecklingen hos en vuxen inlärare av svenska som andraspråk. Intervjuerna utfördes vid tre tillfällen: 2003, 2004 och 2007. Ur intervjumaterialet studerades några typer av nominalfraser och några syntaktiska strukturer och resultaten diskuterades utifrån ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. Resultaten visar att andraspråksinläraren pendlar mellan nivå fyra och nivå fem enligt processbarhetsteorin, men de visar också att det krävs djupare studier av hans andraspråk för att ge en mer sammansatt bild av hans andraspråk. 2

Innehållsförteckning Sammandrag 2 1 Inledning 4 1.1 Disposition 5 1.2 Syfte 5 1.3 Processbarhetstorin 5 2 Forskningsöversikt 8 3 Metod och material 11 3.1 Undersökningens genomförande 11 3.2 Avgränsning 13 4 Resultat 15 4.1 Nominalfraserna 16 4.2 Satsfundamenten 18 4.3 Bisatserna 20 5 Diskussion 22 5.1 Nominalfraserna 22 5.2 Satsfundamenten 29 5.3 Bisatserna 31 6 Sammanfattning 34 Litteraturförteckning 37 Bilagor 39 3

1 Inledning Som i lärare i Svenska som andraspråk har man en ambition att alla studerande successivt ska bli bättre och bättre på svenska och inom en tid kunna klara sig i det här landet. Som lärare vill man oftast att inlärningen ska ske i samma takt som skolarbetet fortgår vilket kan skapa lite problem i t. ex. SFI-klasser där grupperna oftast är mycket heterogena. Och vi vet att det är med olika framgång som den vuxne andraspråksinläraren lär sig svenska, vilket kan bero på många olika saker. Vissa inlärare klarar att uppfylla inlärningsmålen på en kort tid, andra tar det längre tid för. Även om grupperna är heterogena med stora variationer i kunskaper om svenska menar ändå forskare idag att olika inlärare av ett andraspråk följer samma inlärningsordning när det gäller vissa strukturer i den mentala grammatiken. Kanske kan kunskapen om denna forskning mildra den frustration och de krav vi som lärare i Svenska som andraspråk ibland känner inför undervisning i ett tidspressat sammanhang. Vid tre intervjutillfällen (2003, 2004 och 2007) intervjuas en man från Afghanistan som nu är 34 år. Han kom till Sverige 2001 och anses mycket framgångsrik i sin andraspråksinlärning. Han klarade SFI på tre månader, studerade sedan vidare på Grundläggande Komvux och vidare på kurser i Svenska som andraspråk A och B. Idag arbetar han som personlig assistent åt en svensktalande. Hans arbetskamrater är svenskar och han ägnar sig åt politik på fritiden och är dessutom nu invald i en kommunal nämnd. Varje dag följer han olika svenska medier. Han använder sin svenska dagligen och anses av sin omgivning och av sig själv vara kunnig i andraspråket svenska. Vad kan han i svenska som andraspråk? Vad kännetecknar hans inlärningsprocess och därmed också alla andraspråksinlärares inlärningsprocess? 4

1.1 Disposition I min undersökning kommer jag inledningsvis att beskriva mitt syfte med uppsatsen samt ge en kortfattad beskrivning av processbarhetsteorin, den teoretiska infallsvinkel som genomsyrar min undersökning. I kapitel 2 följer en översikt av den forskning som har skett inom de områden som jag fokuserar på i min uppsats. Metod och material redovisas i avsnitt 3. I kapitel 4 framförs mina resultat när det gäller några typer av nominalfraser, satsfundament och bisatsanvändning. Dessa sätts i ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. I avsnitt 5 diskteras resultaten av nominalfrasanalyserna och de syntaktiska strukturerna. Som avslutning kommer jag att sammanfatta de utvecklingstendenser som jag kan skönja i de tre intervjuerna. 1.2 Syfte Med hjälp av att närmare studera några typer av nominalfraser och några syntaktiska strukturer har jag för avsikt att söka kartlägga andraspråksutvecklingen hos en andraspråksinlärare i tre intervjumaterial som sträcker sig över 3,5 år. Resultaten av denna longitudinella fallstudie kommer att diskuteras i ljuset av processbarhetsteorin. 1.3 Processbarhetsteorin Inom den kognitiva lingvistiken vill man kartlägga processer och hitta förklaringar till vad som sker inom människan när hon lär sig språk. Levelt (1989) har med sin förklaringsmodell av talproduktionen ansetts ge en förklaring även till talproduktionen i andraspråket. Modellen är komplex, som ju talproduktionen är och därför följer här en förenklad beskrivning av till den kognitiva process som han beskrivit. Talprocessen, enligt Levelts modell, innehåller 5

några överordnade mekanismer: begreppsbildare, formulator, artikulator, avlyssning och talförståelsesystem. Dessa komponenter måste kunna verka parallellt för att talhastigheten ska kunna fortgå och yttranden ska komma utan fördröjning. När detta sker har talaren automatiserat språket. Det är mot bakgrund av denna automatisering av språket som Pienemann (1998) försöker förklara andraspråksinlärares yttranden. Han menar att utveckling har skett när andraspråkstalaren börjar använda en ny struktur, vilket inte nödvändigtvis betyder att han eller hon behärskar strukturen. Med hjälp av transkriptioner av intervjuer, ur vilka man har undersökt morfologi och syntax har man funnit en morfo-syntaktisk utveckling som alla språkanvändare går igenom. Det gör det möjligt att empiriskt mäta språkutveckling och bestämma vad man kognitivt/grammatiskt kan processa och vad man behärskar. De undersökningar man har gjort inom processbarhetsteorin (PT) visar att de grammatiska strukturerna följer en viss inlärningsordning, att dessa strukturer lärs in gradvis och att inlärare inte kan lära sig en högre grammatisk struktur förrän den lägre är automatiserad. Man har kunnat fastställa fem utvecklingsnivåer för svenska som andraspråk utan att utvecklingen förklaras med ålder eller känslomässiga faktorer. De kan summeras i tabell 1, som bygger på Håkanssons (2004) modell för inlärningsstadier för svenska som andraspråk. Tabell 1: Processbarhetsteorins olika utvecklingsnivåer för inlärare av svenska som andraspråk Nivå Morfologi Syntax 5. Grammatisk information Negation före verb i bisats mellan satser, d.v.s. skillnad mellan huvudsats och bisats 4. Grammatisk information inom satser och mellan fraser Predikativ kongruens Inversion i satser med framförställt adverb 3. Grammatisk information inom fraser, d.v.s. frasmorfologi Attributiv kongruens Rak ordföljd även vid framförställt adverb 2. Ordklass, d.v.s. lexikal morfologi Plural, bestämdhet presens, preteritum, etc. Kanonisk ordföljd, d.v.s. oftast SVO-ordföljd 1. Ord Oböjda former Enstaka konstituenter Håkansson beskriver de fem utvecklingsnivåerna genom att presentera exempel ur intervjumaterial. Den första nivån är ordnivån och morfologiskt sett förekommer endast oböjda former av ord. På det här stadiet är det inte fråga om någon syntaktisk process i egentlig mening, utan utflödet präglas av enstaka ord. På den andra nivån har inläraren börjat 6

processa lexikal morfologi och orden kan få numerus, pluraländelse, bestämdhet och tidsformer som presens och preteritum. På det syntaktiska planet tillämpas nu s.k. kanonisk ordföljd med subjektet först och verbet på andra plats. Satserna är dock av mindre komplex art mest bestående av huvudsatser. I nivå tre tillämpas grammatisk information inom fraser, sk. frasmorfologi och individen använder attributiv kongruens, såsom t.ex., en brun hund flera bruna hundar (Håkansson 2004:157). Syntaxen präglas av en topikaliserad satsdel (oftast adverbial) framför subjekt och verb: Nu jag skriver (Håkansson 2004:157). På den fjärde nivån kan andraspråksinläraren överföra information mellan olika fraser, inom satsen. Individen kan också använda predikativ kongruens: Hund-ar-na är brun-a (Håkansson 2004:157). På denna nivå börjar inläraren att producera inversion i yttranden där en annan satsdel än subjekt har topikaliserats: Nu skriver jag (Håkansson 2004). På den femte, sista nivån kan individen göra skillnad på huvudsats och bisats och kan processa information mellan satser. För att undersöka utvecklingsprocesser inom processbarhetsteorin (PT) ser man till grammatiska fenomen i språket. Man tar inte hänsyn till t.ex. semantiska eller lexikala orsaker till språkanvändningen: *en stor hus är lika rätt som ett stort hus, eftersom man här beaktar själva den bakomliggande processen att kunna överföra grammatisk information genom t. ex. ett tillägg av adjektiv i nominalfrasen. Genom att analysera nominalfrasen ur ett prosessbarhetsteoretiskt perspektiv kan man se, dels hur den utvecklas grammatiskt i andraspråket med bestämdhet, numerus och genus, dels hur substantivet successivt automatiseras i takt med att nominalfrasen blir alltmer komplex. Men man kan också se hur många och vilka substantiv som faktiskt inte kan byggas ut vid ett givet tillfälle. Att undersöka syntaktiska strukturer hos andraspråksanvändare och jämföra dessa med PT kan visa sig fruktbart på flera sätt. Själva processen mot en alltmer målspråksenlig ordföljd blir lättare att upptäcka hos andraspråksinläraren. Det har också visat sig att språk som har samma ordföljdsmönster som svenskan ändå följer samma inlärningsgång som övriga andraspråksinlärare (Jfr Pienemann 1998). 7

2. Forskningsöversikt Andraspråksforskningen har sedan länge intresserat sig för tillägnandet, d.v.s. lärandeprocessen. Andraspråksinlärning i det perspektivet går under namnet SLA - Second Language Acquisition. Inlärare är mer eller mindre omedvetet konstruktörer av sitt språk, vilket innebär att man bygger upp och ändrar språket i takt med att olika slags inlärning sker (Corder 1967). Vid studier av inlärarens andraspråk kommer yttrandena därför att uppvisa olika utvecklingsstadier under inlärningens gång. Corders teorier utgick ifrån att det fanns en slags mental läroplan (built-in syllabus) som antogs vara likadan hos alla andraspråksinlärare, vilket torde medföra att utvecklingsprocessen är likartad hos alla andraspråksinlärare. Selinker (1972) studerade tillägnandet av ett interimspråk (IL), och beskrev andraspråksinlärning som ett system med egna regler utan att behöva ha någon motsvarighet i målspråk eller källspråk, vilket var en banbrytande tanke. Metodologiskt innebar den nya forskningen att man studerade inlärare under en längre tidsperiod för att upptäcka hur inlärarspråket successivt förändrades hos inlärare. Sådana longitudinella undersökningar har lett fram till vetskapen om att även om vägen till ett andraspråk är dynamisk och varierad, är den också systematisk och likartad hos alla andraspråksinlärare. Ökad invandring till Sverige har ökat behovet av kunskap om andraspråksinlärning, vilket i sin tur har genererat en betydande forskning i Sverige av SLA. Svensk forskning om andraspråk i framförallt undervisningsperspektiv har varit etablerad i vårt land sedan 1970- talet (Hammarberg 2004). Utvecklingen inom den svenska andraspråksforskningen liksom i övriga världen har riktats alltmer mot det typologiska perspektivet, i vilket man intresserar sig för språkvariationer och språklikheter mellan olika språk. Inom språktypologin är man intresserad av uppbyggnad av språkstrukturer och dess funktion och inom svensk forskning har bl. a. ett stort antal morfologiska och syntaktiska undersökningar av andraspråksinlärare gjorts. Inom svensk morfologisk andraspråksforskning kan nämnas t.ex. Andersson & Strömqvist (1990). De undersöker genusbruk hos vuxna och kommer fram till att när fel i genusbruket görs, väljs utrumgenus före en neutrumform som är mer målspråksenlig. Det avvikande valet av genus manifesteras i framförställda bestämningar såsom bestämd eller 8

obestämd artikel eller adjektiv. Felvalen manifesteras dock nästan aldrig i efterställd bestämd artikel. Andersson (1992) studerade valet av genus i ett inspelat muntligt material och bekräftar Andersson & Strömqvists resultat att inlärarna har svårare att välja rätt genus när det målspråksenliga alternativet är neutrum än när det är utrum. I sin studie undersöker Andersson informanter från tre olika åldersgrupper: tidiga inlärare som påbörjat sin inlärning före tre års ålder, senare inlärare som börjat lära sig svenska som andraspråk efter tre års ålder och vuxna andraspråksinlärare. Ett viktigt resultat i undersökningen är att senare inlärare och de vuxna inlärarna har en högre andel målspråksavvikelser i genusvalet än vad de tidigare inlärarna har. Forskning som handlar om morfologi i ett utvecklingsperspektiv har gjorts av Wigforss (1979), som undersökte svensk pluralanvändning hos finska barn med svenska som andraspråk. Undersökningen visar att barnen i ett tidigt skede använde sig av förenklingsstrategier där ordet får samma form i singular och plural. I ett senare skede övergeneraliserade inlärarna en pluraländelse och därefter började de använda plural som mer och mer liknade en infödd talares. Likaså undersöker Axelsson (1994) nominalfrasens utveckling och kommer fram till att informanterna uppvisar ett gemensamt utvecklingsmönster. Först sker inlärning av nominalfraser som namn, modifierare som fungerar som kvantifierare framför ett obestämt substantiv (fem pojkar), obestämt substantiv (flicka) och bestämd modifierare framför ett obestämt substantiv (min bil). På den andra inlärningsnivån kommer modifierare framför ett substantiv med enklitisk bestämd artikel (hela dagen), rent substantiv med bestämd artikel (pojken), obestämda artikeln framför ett obestämt substantiv (en bil). På nivå 3 förekommer attributiv adjektivkongruens (röda bilar) och bestämd attributiv adjektivkongruens (den röda bilen). Axelsson förklarar en del av utvecklingen med helfrasinlärning. Hon menar att användningen av dessa helfraser är viktig för att gå vidare i andraspråksutvecklingen. Adjektivkongruens hos andraspråksinlärare undersöktes av Hammarberg (1996) i syfte att påvisa språkutvecklingsstadier. Enligt processbarhetsteorin PT lärs adjektiv i attributiv ställning in före adjektiv i predikativ ställning och generellt kan inlärningsordningen ses i Hammarbergs undersökning. Undersökningen bestrider dock PT på en punkt: Hammarberg upptäckte att neutrumformen (-t) i predikativ ställning bemästras på ett tidigare stadium än i attributiv ställning. 9

En annan morfologisk studie har gjorts av Glahn et al. (2001) som bl. a. undersökte de nordiska språkens adjektivkongruens och prövade giltigheten för processbarhetsteorin. De upptäckte att kategorin numerus lärdes in på ett tidigare stadium än genus. Forskning om syntaktiska strukturer fanns redan i ett tidigt skede av svensk andraspråksforskning. I en avhandling av Hyltenstam (1978) undersöktes utvecklingen av syntaktiska strukturer för ett stort antal vuxna inlärare med svenska som andraspråk. Resultatet visade att det finns ett likartat mönster hos alla andraspråkstalare vid inlärning av syntaktiska strukturer i svenska som andraspråk. Hyltenstam visar här med hjälp av implikatorskalor att några strukturer tillägnas tidigare än andra och att de strukturer som lärs in senare endast kan läras in om de tidigare strukturerna behärskas. Vidare visar Hyltenstam att tillägnandet av inversion i huvudsatser sker på ett samstämmigt sätt hos andraspråksinlärare. Enligt Hyltenstam behärskar andraspråksinlärare inversion i enkla ja- och nejfrågor med hjälpverb tidigt. Inversion i satser med endast ett finit verb tillägnas betydligt senare i inlärningen. Även Bolander (1988) studerar inversion i huvudsats och fastställer att graden av behärskning av inversionsregeln beror på vilken satsdel som topikaliseras. Objekt i spetsställning är en gynnsam struktur. I den behärskas inversion bättre än i satser med andra topikaliserade satsdelar. Många studier har riktat in sig på just inversionens syntax. Colliander (1993) undersöker negationens placering i huvudsats och bisats, samt inversion när fundamentet består av en annan satsdel än subjekt. Tidigast i inlärningen kommer satser med tid som fundament och sent uppträder fundament som består av bisats. Ännu senare uppträder den målspråksenliga inversionen efter fundament. Håkansson & Nettelbladt (1996) studerade förskolebarn med speciella språkstörningar för att se hur inversion i huvudsats utvecklades. Resultaten jämfördes med förskolebarn som lärde sig svenska som andraspråk och med förskolebarn som var förstaspråkstalare. De kom fram till att barnen med särskilda språkstörningar och de barn som lärde sig andraspråket uppvisade en likartad utveckling när det gällde inversion i huvudsats. Inlärningsgången för strukturen visade sig vara följande för båda grupperna. Håkansson & Nettelbladt åskådliggör detta med hjälp av följande uppställning: 1. Subjekt Verb X 2. X Subjekt Verb 3. X Verb Subjekt 10

En slutsats som Håkansson & Nettelbladt drar utifrån sina studier är att vägen mot en mer målspråksenlig användning går från att använda enkla strukturer med rak ordföljd, över en felaktig topikalisering där framflyttning av en satsdel har skett men utan inversion. Andra syntaktiska studier i svenska som andraspråk behandlar bisatssystemet. Inlärningsgången för olika bisatser undersöktes av Viberg (1990) och han kom fram till en särskild inlärningsordning av huvudkategorierna adverbialsbisats, att-bisats, indirekt fråga och relativ bisats. Han konstaterade med belägg från intervjumaterial att adverbialsbisatser är de bisatser som lärs in tidigast, strax följt av att-bisatser. Indirekta frågor uppträder innan den svåraste bisatsstrukturen relativer. 3 Metod och material Underlaget till min fallstudie består av transkriptioner från tre intervjuer (se bilagor 1a, b och c) med en vuxen informant från Afghanistan. Undersökningen är longitudinell och intervjuerna gjordes på hösten 2003, i maj 2004 och i juni 2007. Referenser till de olika intervjutillfällena kommer att göras i min studie och de är I 03 för intervjun 2003, I 04 för intervjun 2004 och således I 07 för den intervju som skedde 2007. 3.1 Undersökningens genomförande Intervjuerna transkriberades och lyssnades igenom ett flertal gånger för att materialet skulle bli så korrekt återgett som möjligt. Intervjuernas längd varierar. I 03 och I 04 är ungefär lika långa. Den sista intervjun, 2007, är betydligt längre. Det finns flera orsaker till detta, bl. a. det tidsintervall som har gått sedan I 03 och I 04. Det finns mer att berätta om, eftersom det helt enkelt har hänt mer i livet sen dess, vilket framgår av inspelningarna. En annan faktor till att intervjun blir längre och på så vis mer innehållsrik är att intervjupersonen verkar uppenbart 11

säkrare i sitt språk än vid tidigare intervjuer. Denna uppfattning om hans andraspråksutveckling har bidragit till mina frågeställningar i min undersökning. Inspelningarnas innehåll är likartat på så sätt att i samtliga tre intervjuer berättar informanten om sitt liv i det forna hemlandet och om livet i det nya landet. I 03 och I 07 föregicks av en stencil med ämnesförslag som kunde tas upp i intervjun. Stencilen delades ut några dagar innan intervjuerna ägde rum. Vid intervjutillfället I 04 berättade intervjuaren om vad som hade tagits upp under den första intervjun och informanten ombads att berätta vad som hade hänt i hans liv sedan dess. Man måste ta i beaktande att ämnen som är på förhand valda av en intervjuare kan skapa innehåll och svar som s a s blir givna och på olika sätt ger tillfredsställande svar åt intervjuaren. Syftet med att låta informanten tala fritt om sitt eget liv var dock det motsatta: att ämnet skulle vara bekant och tilltalande för informanten att tala om. Ämnet skulle intressera så pass mycket att en trygghet skulle infinna sig i situationen. Detta för att situationen skulle kännas naturlig utan tanke på att bandspelaren fanns i närheten. Transkriptionerna av inspelningsmaterialet har gjorts enligt korrekt svensk stavning. Utsagan Ja e väldigt intresserad av politik blir Jag är väldigt intresserad av politik (I 07). Det har ibland uppstått svårigheter i tolkning av hur materialet ska transkriberas på grund av att ljudkvalitén inte alltid har varit den bästa. Intervjuerna spelades in på en ordinär bandspelare med inbyggd mikrofon. Vid sådana tveksamheter har jag låtit en annan person med svenska som förstaspråk lyssna på utsagan. En annan svårighet när man ska transkribera muntliga utsagor är att det kan vara svårt att avgöra var en fras, sats eller samtalsämne slutar. Intonationen och pauser har till stor del varit behjälpligt här. I transkriptionen har jag inte nedtecknat icke-språkliga ljud, som t.ex. ehh och mmm. När det i transkriptionen förekommer tre punkter ( ) innebär det att informanten tvekar, dröjer eller gör en kort paus innan fortsättningen följer. Dom har diskriminering (I 03). Men blir resultatet dåligt till sin dotter. (I 07). När det gäller indelning av språkliga enheter har jag velat ta med så många utsagor som möjligt. Personlig tolkning av vissa utsagor har därför varit nödvändig. Det har dock inte varit möjligt att räkna in alla strukturer. Exempel från intervjumaterialen kommer att ges löpande. 12

3.2 Avgränsning För att följa informantens grammatiska utveckling av andraspråket i enlighet med processbarhetsteorin, har jag på det morfologiska planet valt att framförallt analysera nominalfraser med kongruerande element. Som en jämförande kategori har jag också analyserat rena substantiv. Denna kategori är mycket frekvent hos informanten i min undersökning. Jag analyserar också de strukturer där nominalfrasen sträcker sig utanför frasgränsen och tillför information till övriga satsen, s.k. predikativ kongruens. Inför min analys har jag delat in nominalfraserna (NP) i olika typer. Kategoriserar nominalfraser gör också Axelsson (1994). Hon delar in nominalfraserna under definit NP och indefinit NP och sorterar dem därefter enligt olika beteckningar. Syftet är att följa nominalfrasens utveckling hos inlärare av svenska som andraspråk. Nominalfraserna i mitt material är indelade i följande kategorier: Kvantifierare A: Hit räknas nominalfraser som tillsammans med kvantifierare bildar en indefinit nominalfras; tre bilar, många böcker, mycket mat, olika barn. Om substantivet föregås av flera ord från denna kategori, t. ex. tre olika bilar räknas nominalfrasen till kategori A. Attributiv adjektivkongruens B: Dessa nominalfraser innehåller en obestämd eller bestämd artikel som föregår ett adjektiv som kongruerar med artikeln och substantivet: en fin cykel, ett rött hus, en tunn bok, den fina cykeln, det röda huset, de tunna böckerna. Definit modifierare med indefinit nomen C: I denna fras finns bestämdhet i ordet som kopplas till substantivet, medan själva substantivet är oböjt. En bestämd modifierare är t. ex. possessiva pronomen, andra pronomen såsom, alla, den, det, dessa, samma, andra (som i andra saker) ingår också i denna kategori. Definit modifierare med definit nomen D: Kategorin uttrycker bestämdhet i hela frasen som i t.ex. hela boken, alla bilarna. Andra modifierare i den här 13

kategorin är: andra (som i andra saker och som uppräkning: första, andra, tredje ), den här, den där, det här, förra och sista. Predikativ adjektivkongruens E: I dessa fall sträcker sig nominalfrasen över frasgränsen och bildar en hel sats, d. v. s. substantivet och det efterställda adjektivet delas av en predikatsfyllnad: Flickan är vacker, Den bilen är fin, Huset är rött. Rent nomen F: Denna kategori finns med som en jämförelse för att ge en överskådlig uppfattning om hur stor del av det totala antalet analyserade nominalfraser som upptas av denna typ. Exempel på sådana är: bok, hundar, boken, böckerna, trädet, träden. Varje kategori föregås av en bokstav från A. till F. Beteckningarna blir annars blir långa och svåra att placera in i de diagram över strukturerna som visas nedan. Nominalfraserna i tabellerna illustreras också med ett typexempel. Alla nominalfraser redovisas i bilagorna 2 a, b och c. När det gäller syntaktiska strukturer har jag studerat fundamentstyper för att se i vilken utsträckning inversion tillämpas samt undersökt bisatsanvändningen hos informanten. För ändamålet har jag delat in utsagorna i syntaktiska enheter och vid avlyssningen av det inspelade samtalet blir det någorlunda klart var satserna börjar och slutar. I många fall förekommer fullständiga satser i den mening att satserna alltid innehåller ett subjekt och ett verb. I andra fall är valet av satsinledning och satsslut baserat på andra orsaker än grammatiska. Ibland har t.ex. intonation och pauser fått vara den avgörande faktorn till satsens längd. En del utsagor har fått tas bort av det skälet att gränserna för början och slut har varit för svåra att fastställa. Colliander (1993) kom fram till att inlärning av inversion vid bisatsfundament lärs in på ett sent stadium i andraspråksutvecklingen. Behärskning av inversionsregeln sker ännu senare. Colliander (1993) analyserade inlärares syntaktiska strukturer i en longitudinell undersökning av 30 vuxna inlärare som befann sig i början av sin andraspråksinlärning. Undersökningen gjordes inom det sk. Sig-projektet (Språkutveckling hos vuxna Invandrare inom Grund-sfi). Ett av syftena med projektet var att man ville se om det fanns några fasta inlärningsgångar för de olika strukturerna. Colliander undersökte 14 olika grammatiska strukturer, bland dem undersöktes vilka fundament som förekom i muntliga utsagor. Hon använder följande förkortningar i sin studie för att beskriva fundamenten: F står för fundament. Efterföljande 14

bokstav betecknar typ av fundament, t.ex. T, som betyder tid. Andra typer av fundament som kan förekomma är O (objekt), R (rum), A (annat fundament) och B (bisats). Ett av Collianders resultat är att det finns en inlärningsordning av spetsställning. Hon föreslår följande: Nivå 1: SVO Nivå 2 och 3: FTX > FOX > FRX > FBX Nivå 4 och 5: FO > FA > FR > FT > FB Enligt Colliander uppträder den fundamentstyp som består av ett tidsadverbial relativt tidigt i inlärningen. Vidare kom hon fram till att den fundamentstyp som uppträdde senast i inlärningen var när fundamentet bestod av en bisats (FB). Målspråksenlig användning uppträder först på senare stadier och då verkar fallet vara så att fundament med objekt uppträder i korrekt form tidigare än fundament med tidsadverbial. I min analys av fundament har jag använt mig av Collianders beteckningar för de satsdelar som utgör fundamentet. Alla fundamentstyper redovisas i bilagorna 3 a, b och c. Viberg (1990) föreslår följande inlärningshierarki för bisatsanvändning hos andraspråksinlärare: adverbialsbisatser > att-bisatser > indirekt fråga > relativbisatser. Han finner belägg för att relativbisatser lärs in senare än adverbialsbisatser och att-satser. Adverbialsbisatser är också betydligt vanligare hos inlärare än vad att-bisatser är på ett tidigt stadium i inlärningen. I min undersökning kommer jag att använda mig av samma bisatstyper för att se om utvecklingstendenserna gäller för den person som jag har intervjuat. Vid beräkning av de olika typerna har ingen skillnad gjorts mellan underordning och överordning, utan alla analyserbara bisatser är räknade. I en sats kan alltså finnas flera bisatser. Alla bisatserna kan ses i bilagorna 4 a, b och c. 4 Resultat Resultaten av nominalfrasanalyserna bygger dels på den frekvensmässiga användningen av fraserna, dels på antalet korrekt använda nominalfraser. Till en korrekt fras räknas en nominalfras som har korrekt kongruens. Om adjektivet eller en annan modifierare är felaktig räknas frasen som korrekt. När det gäller ordföljdsmönster visas resultat av vilka 15

fundamentstyper som förekommer och andelen korrekt användning av ordföljd efter fundament. Sist redovisas resultaten av vilka typer av bisatser som används av informanten. Samtliga resultat jämförs med processbarhetsteorins nivåer. Resultaten åskådliggörs så långt det är möjligt i tabeller och diagram. Tabellerna visar strukturernas frekvens samt den procentsats som strukturen upptar. Diagrammen är avsedda att visualisera likheter, skillnader, förändring eller oförändring av en struktur mellan de olika intervjutillfällena. 4.1 Nominalfraserna I tabell 2 nedan visas antalet nominalfrastyper med typexempel vid de tre olika intervjutillfällena. Tabellen beskriver den frekvensmässiga användningen av de olika nominalfrastyperna. Siffrorna visar antal i förhållande till de totala antalen analyserade nominalfraser. Antalet visas också i procent. 16

Tabell 2 Fördelning av antalet nominalfraser vid de tre intervjutillfällena NP A - F med typexempel I 03 I 04 I 07 Kvantifierare A tre böcker 16 10 % 15 21 % 57 10 % Attributiv adjektivkongruens B en röd bok 16 10 % 4 5 % 48 8 % Definit modifierare med indefinit nomen C min bok 27 17 % 12 16 % 144 25 % Definit modifierare med definit nomen D hela boken 8 5 % 0 36 6 % Predikativ adjektivkongruens E boken är fin 17 11 % 12 16 % 44 8 % Rent nomen F boken 71 46 % 30 41 % 242 41 % Totalt antal analyserade nominalfraser 155 73 586 Alla nominalfraser som har undersökts kan användas av informanten. Informanten använder sig av dem alla redan vid första intervjun. I figur 1 åskådliggörs procentsatsen för varje nominalfraskategori. 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 A B C D E F I 03 I 04 I 07 Figur 1 Diagrammet visar antalet använda nominalfraser i procent. 17

Enligt processabarhetsteorins nivåer visar användningen av predikativ adjektivkongruens att andraspråkstalaren kan producera fraser på den högsta morfologiska nivån: nivå 4. I tabell 3 visas antalet korrekta nominalfrastyper i förhållande till den totala användningen av frastypen. Antalet nominalfraser visas också i procent. Tabell 3 Antalet korrekta nominalfraser NP I 03 korrekta I 04 korrekta I 07 korrekta Kvantifierare A tre böcker 12 75 % 15 100 % 51 89 % Attributiv adjektivkongruens B en röd bok 13 81 % 2 50 % 41 85 % Definit modifierare med indefinit nomen C min bok 23 85 % 12 100 % 128 89 % Definit modifierare med definit nomen D hela boken 8 100 % - 31 86 % Predikativ adjektivkongruens E boken är fin 16 94 % 9 82 % 25 57 % Rent nomen F boken 66 93 % 25 83 % 213 88 % Andelen korrekt användning av de olika nominalfraserna är relativt hög vid alla tre intervjutillfällena. 4.2 Satsfundamenten I tabell 4 nedan anges vilka typer av fundament som förekommer i yttrandena vid de tre intervjutillfällena. Antalet fundamentstyper står angivet i förhållande till det totala antalet fundamentstyper som förekommer vid varje intervjutillfälle. Det totala antalet återfinns i tabellens vänsterkolumn. Andelen fundamentstyper visas också i procent. 18

Tabell 4 Antalet fundamentstyper Fundamentstyper i intervjuerna SVO FT FO FR FA FB I 03 Totalt 116 66 56 % 20 18 % 8 7 % I 04 41 4 2 Totalt 55 75 % 7 % 4 % I 07 399 36 17 Totalt 503 79 % 7 % 3 % 2 2 % 6 5 % 14 12 % 0 4 4 7 % 7 % 9 19 23 2 % 4 % 5 % Av tabellen framgår det att alla fundamentstyper, SVO undantaget, har en låg frekvens vid alla intervjutillfällena. Ändå förekommer användning av alla fundamentstyper, vilket visar att informanten befinner sig på en hög nivå enligt processbarhetsteorin. I tabell 5 visas andelen användning av inversion vid de olika fundamentstyperna. Tabell 5 Användningen korrekt ordföljd efter fundamentet. Andelen korrekt ordföljd efter fundament vid de olika intervjutillfällena SVO FT FO FR FA FB I 03 60 91 % 9 48 % 1 13 % I 04 42 1 1 95 % 25 % 50 % I 07 381 13 5 95 % 37 % 31 % 2 100 % 1 17 % 1 7 % - 3 1 100 % 33 % 1 4 3 13 % 21 % 13 % Av siffrorna att döma ser man att antalet korrekta typer i samma kategori varierar mycket mellan de olika åren utom i fallet SVO. Informanten befinner sig på en hög nivå i sin andraspråksutveckling, eftersom han ibland använder korrekt ordföljd efter bisatsfundament. För att visualisera likheter och skillnader i korrekt användning kan siffrorna åskådliggöras i figur 2. 19

120 100 80 60 40 I 03 I 04 I 07 20 0 SVO FT FO FR FA FB Figur 2 Diagrammet visar korrekt inversion efter fundament. Diagrammet visar att det finns en tillsynes stor variation mellan de olika intervjutillfällena när det gäller användning av korrekt ordföljd efter fundamentet. 4.3 Bisatserna De olika bisatstyperna visas i tabell 5. I denna anges också andelen bisatstyper i förhållande till det totala antalet bisatstyper. Det totala antalet återfinns i tabellens vänsterkolumn. Andelen fundamentstyper visas också i procent. 20

Tabell 5 Bisatstyper vid de olika intervjutillfällena. Adverbialsbisats Att-bisats Indirekt fråga Relativbisats I 03 15 14 0 23 Totalt 52 29 % 27 % - 44 % I 04 8 7 1 3 Totalt 19 42 % 37 % 5 % 16 % I 07 33 48 12 75 Totalt 172 19 % 28 % 7 % 44 % Relativsatser är frekvent förekommande redan vid första intervjutillfället, vilket tyder på att informanten befinner sig på minst nivå 4 enligt PT vid tillfället för intervjun I 03. Figur 3 illustrerar likheterna och skillnaderna i procent användning mellan åren. 50 40 30 20 I 03 I 04 I 07 10 0 Advl. Att Ind. fr. Rel. Figur 4: Diagrammet visar bisatsanvändningen i procent. Av diagrammet framgår att det finns tydliga skillnader i frekvensmässig användning mellan indirekt fråga och de övriga bisatstyperna. 21

5 Diskussion När de olika nominalfraskategorierna vid de tre intervjutillfällena ställs intill varandra ser man att det finns en del variationer mellan intervjuerna. Dock visar resultaten att informanten kan använda alla nominalfrastyperna redan vid första intervjutillfället. Enligt processbarhetsteorin (PT) är användningen av predikativ kongruens den frastyp som lärs in sist på den morfologfiska nivån, alltså på nivå 4 i PT. Användningen av fraser med predikativ är frekventare i både I 03 och I 04 än den attributiva kongruensen. Av resultaten av fundamentstyper och användningen av inversion att döma tillämpar informanten alla de analyserade strukturerna och behärskar inversion ibland. Informanten befinner sig därmed på en hög nivå i sin språkinlärning. Också de utvalda bisatstyperna figurerar i så gott som alla intervjuer med undantag för indirekt fråga, som endast förekommer i intervjuerna I 04 och I 07. Användningen av bisatserna visar att informanten befinner sig på minst nivå 4 enligt processbarhetsteorin. 5.1 Nominalfraserna Det är relativt stor skillnad i användning av kvantifierare A mellan de tre intervjutillfällena, där I 04 uppvisar den högsta användningen av den kategorin. Figur 1 visar också en annan variation i kategorianvändning, den att användningen av en kategori inte nödvändigtvis är lägst vid det första intervjutillfället (I 03) och används mer och mer i I 04 och sedan i I 07. Ser man t.ex. på kategorin Rent nomen F är den störst vid intervjutillfälle I 03, lägst vid andra intervjun (I 04) för att sedan stiga igen vid intervjutillfälle I 07. Man kan inte bortse ifrån att längden på intervjuerna och således antalet fraser påverkar resultatet i en eller annan riktning, t.ex. blir antalet rena nomen stort i en lång intervju som den vid I 07. Intervjun I 04 är betydligt kortare och riskerna med ett sådant material är att vissa strukturer som man vill undersöka inte finns representerade. Om man med diagrammets hjälp ändå göra en generalisering av resultaten i form av ett schema som visar frasanvändningen i fallande ordning, visar sig ordningen bli denna: 22

I 03: boken > min bok > boken är röd> tre böcker, en röd bok > hela boken I 04: boken > tre böcker > min bok, boken är röd > en röd bok > hela boken I 07: boken > min bok > tre böcker > en röd bok > boken är röd > hela boken Här kan vi lättare se vilka likheter som finns mellan kategorierna vid de tre intervjutillfällena. Allra mest frekvent är användningen av rent nomen. Minst frekvent är användningen av definit modifierare med definit substantiv D. Näst mest frekvent är klustret kvantifierare A och definit modifierare med indefinit nomen C. Något senare följer klustret attributiv adjektivkongruens B och predikativ adjektivkongruens E. Inlärningsordningen för mitt material skulle kunna illustreras på följande vis: 1: rent nomen: boken 2: modifierare med indefinit nomen: tre böcker, definit modifierare med indefinit nomen: min bok 3: attributiv adjektivkongruens: en röd bok, predikativ adjektivkongruens: boken är röd 4: definit modifierare med definit nomen: hela boken Min ordning 1-4 ska inte likställas med processbarhetsteorins nivåer 1-5, utan visar endast den frekvensanvändning som fraserna visar i min undersökning, d. v. s. 4 i min illustration innebär inte nivå 4 i processbarhetsteorin. Ändå vill jag med min illustration visa på vilka likheter som finns mellan resultaten av min undersökning och processbarhetsteorin. Användningsfrekvensen i mitt material visar att rena nomen är vanliga på de tidigaste stadierna i inlärningen (Jfr Håkansson, 2004). Modifierare som står för kvantitet A och ägande C uppträder något senare. Glahn, et al (2001) har funnit att numerus och possessiva pronomen uppträder tidigare än t.ex. attributiv adjektivkongruens, vilket stämmer med användningen av fraserna i mitt material, där kategorierna A och C ju är mest frekventa i undersökningen. Transkriberingarna av mina intervjuer pekar dock i motsatt riktning från vad som kan förväntas enligt processbarhetsteorin när det gäller två typer av fraser. Den ena är predikativ adjektivkongruens som i mitt material uppträder samtidigt som attributiv adjektivkongruens. Den andra skillnaden är att frekvensen av definit modifierare med definit nomen D är mycket lägre än både attributiv och predikativ adjektiv kongruens i de tre intervjuerna. Man kan säga att frasen visar på en slags bestämdhetskongruens, där den utpekande, bestämda modifieraren hela, det här, förra, sista kräver en bestämd form på det efterföljande substantivet. Enligt Pienemann (1998) kan bestämdhetskongruens i nominalfras börja användas på nivå tre, liksom t.ex. attributiv adjektivkongruens. Detta lite annorlunda resultat beror snarare på att strukturen inte passar att användas i kontexten snarare än att han inte kan 23

använda den. Resultaten kan exemplifieras ytterligare så att det målspråksenliga redovisas i fallande ordning: I 03: boken är fin > boken > min bok > hela boken > tre böcker > en röd bok I 04: tre böcker, min bok, hela boken > boken, boken är fin > en röd bok I 07: boken > min bok > tre böcker > hela boken > en röd bok > boken är fin Det man generellt kan säga är att i så gott som alla kategorier av nominalfraser är korrekt användning av strukturerna lägre i det sista intervjumaterialet (I 07) jämfört med I 04. Vilket kan tyckas något förvånande. För att inte dra förhastade slutsatser om att informanten s a s har gått tillbaka i utveckling, måste man mer kvalitativt analysera utsagorna. Vid en närmare analys av nominalfraser med kvantifierare (A) visar det sig att numerus är de ord som är vanligast förekommande kvantifierare. Det finns också ett mindre antal andra slags kvantitetsmodifierare än just numerus: Och jag tycker mycket att lyssna på nyheterna olika dialekter och olika uttal och titta på TV. Men dom flesta invånare dom prata pashto som är mitt språk är pashto. (I 03). De ord, förutom numerus, som förekommer framför substantivet är många, olika, lite och flesta. Av dessa är orden många och olika de absolut mest frekventa. Dessutom uppvisar I 03 flera fraser av den typ som har fler än en modifierare, vilket inte sker i I 04: Och man känner till lite nya kultur och tradition. Men finns många olika dialekter. Dom har, vi har två officiella språk som man prata pashto och dari. De fraser av den här typen som har fler än en modifierare, får korrekt kongruens när numerus och orden många eller olika finns med i frasen. Dessa typer av felrealiseringar av nominalfraser görs vid det första intervjutillfället: olika språket, nio parti och sex språket. I likhet med I 03 visar materialet i I 04 att numerus framför substantivet är den allra mest förekommande kvantifieraren: När hon var fyra månader lämnade jag mitt land. Endast i tre fall förekommer nominalfraser med andra modifierare än numerus. Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita. Och jag slutar på olika tider skolan. Och jag köpte åt henne många böcker som bara finns saker. Alla fraser, som i samtliga fall består av en kvantifierare, används korrekt i intervjun 2004. Informanten verkar ha automatiserat den typen av fras där kvantifieraren är numerus, orden många, olika eller lite. En förklaring till att inte flera slags modifierare används samt att alla blir korrekta kan vara att intervjumaterialet är litet. För en jämförelse med 2007 års intervju när det gäller korrekthet visar att några enstaka felrealiseringar av numerus faktiskt görs även om de mycket få: Det är sex språket. Det var NATO och Warsaw, två makt. Men finns några grejorna I intervjun 2007 ser det lite annorlunda ut. Där är numerusmodifierare betydligt lägre, endast nitton finns. I stället är annan kvantitetsmodifierare vanlig: Och det är några kompisar, 24

eller flera kompisar och vänner som jag har är svensk. Förstår riktigt det var inget bekymmer. Ett par andra kvantifierare har tillkommit: inget och några. Sammanfattningsvis kan sägas att han hade börjat använda frastypen redan vid första intervjutillfället. Informanten uppvisar en automatisering vid intervju I 04 och användningen av mer varierade ord vid I 07 tyder på en utveckling av nominalfraskategorin. När det gäller attributiv adjektivkongruens B bryter denna kategori något mot det gängse mönstret. Här är användning av adjektivkongruens lägst vid intervjun 2004, fast han visat att han kan använda det redan vid intervjutillfället I 03. Det finns endast fyra fraser som kan kategoriseras enligt denna kategori i I 04: För att hon går till en svensk skol. Och hon ska läsa svenska och utbilda sig svenska språk. Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita. Från början när hon bodde i Afghanistan vi skrev om Sverige och svensk klimat. Förklaringen till denna låga frekvens beror till stor del av att intervjun är så kort. Innehållsligt kan en attributiv fras sägas vara en målande fras, vilket kanske inte kommer till uttryck i en kontext som denna. Användningen av nominalfrasen attributiv adjektivkongruens är likartad i I 03 och I 07. Tillägnandet av attributiv adjektivkongruens oavsett genus (en, ett, den, det, e.t.c.) sker på nivå tre enligt processbarhetsteorin. Informanten visar att han befann sig på den nivån redan vid första intervjutillfället. Ändå kan det vara av intresse att djupare analysera denna kategori för att få en klarare bild av användningen av denna kategori. Om man beskriver användningen i fallande ordning när det gäller typer av attributiv adjektivkongruens blir schemat på följande vis (de typer som inte används finns inte med i schemat): I 03: ett stort träd > tunna böcker > en tunn bok, den tunna boken, de tunna böckerna I 04: det stora trädet?, tunna böcker, en tunn bok I 07: ett stort träd > en tunn bok, tunna böcker > den tunna boken > stora träd > de tunna böckerna > de stora träden Attributiv adjektivkongruens i neutrum i obestämd form, singular, ett stort träd, är vanligast i I 03. Också i I 07 är den typen av fras den absolut vanligaste av de attributiva adjektivfraserna men förekommer inte alls i intervjun 2004. Attributiv adjektivkongruens i utrum i obestämd form, plural, tunna böcker är också vanlig i intervjun 2003 liksom i intervjun 2007. Det förekommer en fras vid tillfället I 04. Vid 2007 års intervju är attributiv adjektivkongruens i utrum obest. form singular också mycket vanlig Och vi har startat en afghansk förening (I 07). Attributiv adjektivkongruens i utrum i obestämd form singular, en tunn bok, förekommer i ett fall i I 03. Attributiv adjektivkongruens i neutrum i bestämd form, sing: det stora trädet är den typ av attributiv adjektivkongruens som inte förekommer i 25

någon egentlig mening i någon av intervjuerna. Därför finns ett frågetecken efter den frastypen i schemat. Det finns två utsagor i I 03 som ändå närmar sig den typen av användning: Och hon ska läsa svenska och utbilda sig svenska språk. Från början när hon bodde i Afghanistan vi skrev om Sverige och svensk klimat. Om det är denna frastyp som avses kan dock diskuteras. Studier tyder på att attributiv adjektiv i plural som slutar på -a uppträder före neutrum formen t Hammarberg (1996), vilket inte gäller i mitt material. I både I 03 och I 07 är uttryck av det här slaget vanligast: Om ni flytta eller åker till Afghanistan det är mycket svårt att lära ett nytt språk (I 03), Och jag vill gärna önska till alla afghaner som bor i Karlshamn och dom ska ha ett tryggt liv (I 07). Kanske beror detta på att han redan vid 2003 års intervju hade kommit långt i sin språkutveckling. Andra studier riktar in sig på genuskategorin bestämdhet. Axelsson (1994) undersöker inlärningsordningen av ett antal nominalfraser. En av hennes slutsatser är att nominalfraser som uttrycker bestämdhet är mer komplexa och syntetiska än de obestämda, analytiska och lärs därför in lite senare i andraspråksutvecklingen. Det finns en tendens till samma slutsats i mitt material. Attributiv adjektivkongruens i alla bestämda former är något mer sällsynt i alla tre intervjuerna, vilket kan förklaras med att kontexten inte inbjuder till användning av de uttrycken. Han kan dock använda denna form. Det man kan säga är dock att det finns en tendens till att användningen av bestämd form av denna kategori blir målspråksavvikande. Frasen Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita är lik frasen Och man känner till lite nya kultur och tradition från I 03 och har korrekt kongruens på substantivet, men uttrycket har en kvantifierare före adjektivet. Här drar jag slutsatsen att det råder en lexikal påverkan på adjektivet som böjs enligt mönstret att sluta på a, precis som alla mellanord i en fras med två kvantifierare i materialen. Utsagan blir alltid korrekt i de fall där det finns tre element i frasen och adjektivet ny är inblandat. Och sen 2000 kom jag till Sverige för att fortsätta ett nytt liv (i) ny kultur och ett nytt land (I 03), Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita (I 04), Folk haft rätt och rösta på president, nya regeringen (I 07). När det gäller definit modifierare med indefinit nomen C kan man säga att användningen possessiva pronomen som modifierare: min mamma behärskas till fullo vid I 03. Informanten gör endast fel om yttrandet har fler än två element och när modifieraren är ordet alla. Det sker också en överanvändning av bestämdhetsmarkörerna det eller den och dom: Och vi sålde och säljer dom tyge tyger, Men det första gången det var annorlunda som man måste känna det samhället. 26

I intervjun 2004 förekommer endast possessiva pronomen som modifierare framför substantivet. Alla dessa används korrekt. Vid intervjutillfället I 07 förekommer lite fler olika slags pronomen. Såna grejorna. Men i denna situationen nu det har gått nästan tre år sen vi har intervjuat den sista gången. Vid eventuella felrealiseringar är det vid dessa som de görs. Informanten behärskar possessiva pronomen som modifierare och endast vid några yttrande som består av fler än två element görs felrealiseringar. Fortfarande sker en överanvändning av bestämdhetsmarkörerna det eller den och dom: Och jag tycker mycket om arbetskollegor och det vårdtagaren som vi har. (I 07). Intervjutillfälle I 03 och I 07 liknar varandra i användningsmönster när det gäller den här kategorin. Skillnaden är att vid I 07 används fler slags pronomen än vid I 03, vilket kan ses som en utveckling av andraspråksprocessen. I realiseringen av definit modifierare som skapar definit nomen (D) märks att frasen inte förekommer alls vid I 04. Vid intervjutillfälle I 03 förekommer nästan endast tidsuttryck: Sen för förra veckan fick min fru fick uppehållstillstånd. Under tiden som jag kämpade mycket att lära språk väldigt. Kongruensfel görs inte. Dock kan man vid något enstaka tillfälle upptäcka felrealisering när det gäller genus: Men det första gången det var annorlunda som man måste känna det samhället. Vid I 07 förekommer så gott som uteslutande fraserna hela tiden och det här. De är extremt frekventa: Och jag som individ som bo i det här samhället kan också ta ett ansvar. Och när jag var fjorton, femton år gammal så jag hade ansvar för hela familjen, tre systrar, min mamma. Axelsson (1988) beskriver fenomenet helfrasinlärning vid sidan av grammatiska regler som ett sätt för andraspråksinläraren att skapa yttranden. Hon menar att både unga och vuxna andraspråkstalare tillämpar helfrasinlärning redan på ett tidigt stadium, vilket medför många fördelar för talaren i yttrandesituationer, t.ex. tidsvinst vid skapande av yttrande i en konversationssituation. Vidare menar Axelsson att man hos en andraspråkstalare som har kommit förbi nybörjarstadiet kan studera när andraspråksinläraren börjar analysera delar av helfraserna genom att bygga ut dem. Det är något som informanten i mitt material tillämpar. Förklaringen finns att hitta i det som kallas för helfraser. Som nämnts ovan räknas användningen av kategorin predikativ adjektivkongruens (E) till nivå fyra i processbarhetsteorin. Det är den högsta morfologiska nivån. Informanten använder sig av denna kategori redan vid intervjun 2003. Anmärkningsvärt är att denna kategori är något mer frekvent än attributiv adjektivkongruens vid alla tre intervjutillfällena. Vid intervjutillfället I 03 visar sig kongruensen i uteslutande i följande typ: Och det är väldigt svårt. Det inledande elementet består av Det följt av predikatsfyllnad vara. Det kongruerande elementet slutar oftast på t. I de allra flesta fall är adjektivet ordet svårt. Användandet av 27

predikativ tyder på att informanten tillämpar en framgångsrik helfras. Bolander (1989) undersökte helfrasanvändning hos 60 informanter och karaktäriserar helfrasen följande: Analyses of the application of word order rules indicate that learners select certain frequent and needed combinations of words out of longer sequences, store them as units, and use them as prefabs in production / / one sees / / frames for production of whole clauses (Bolander, 1989) Flera uttryck av predikativen följer mönstret för en helfras. Ett annat adjektiv som förekommer är ordet normal. I utsagorna ska det enligt målspråksnormen kongruensböjas med t (normalt) i I 03: Men i Sverige det är normal, normal Vid intervjutillfället 2004 förekommer också endast inledande element med Det följt av vara. De kongruerande adjektiven har utökats med några andra som skönt, omöjligt, jätteviktigt, jättebra och självklart. Ordet underbar förekommer ett par gånger men följer inte målspråksnormen som kräver ett kongruerande t. Predikativ adjektivkongruens vid intervjutillfället 2007 följer mönstret när det gäller inledande element med Det som flöjs av predikatsfyllnaden vara. Det finns dock en utsaga som visar början till en annan öppning, bl. a. med ett långt mellanled: Och det är några kompisar, eller flera kompisar och vänner som jag har är svensk. Dom bli, så småningom bli svensk. Här förekommer alltså andra predikatsfyllnader än former av vara. Vidare används flera olika adjektiv än tidigare. De nya adjektiven kongruensböjs oftast inte enligt målspråksnormen: Och då tycker jag det är positiv, väldigt fin att man ska få reda på olika kulturer och språk. Det förekommer fler uttryck i I 07 med två efterföljande kongruerande adjektiv, ibland anaforiskt: Det är väldigt svårt, väldigt svårt. Nya ord i frasen gör att det sker en utveckling av kategorin. Eftersom man vid en analys av de föregående nominalfraserna kan sluta sig till att informanten befinner sig på en hög nivå enligt processbarhetsteorin kan det kännas något fruktlöst att analysera kategorin rena substantiv F. Det är dock av intresse att visa att det förekommer inlärningsvariationer hos informanten genom det att målspråksavvikande former förekommer, trots att denna kategori får anses behärskas av informanten. Ett substantiv i sin oböjda form eller som ett lexikalt morfem är den typ av nominalfras som dominerar utsagorna genom alla tre intervjuerna. Det troliga är att samma utslag av dominans av just kategorin Rent nomen skulle finnas hos förstaspråkstalare i kontexter som dessa intervjuer. För att veta det behövs dock en jämförelse med förstaspråksanvändare, vilket inte finns i denna undersökning. Vad man kan säga är att indefinita substantiv är flera gånger vanligare än definita. I intervjun 2003 är antalet 51 mot 20. Förhållandet i I 04 är 24 gentemot 6 och vid 28