2 Vägutrustningsplaner 2.1 Vägutrustningsplan En vägutrustningsplan skall normalt täcka hela objektet och i förekommande fall innehålla: vägmärken, vägskyddsutrustningar (räcken, påkörningsskydd, energiupptagande anordningar, mm), vägmarkeringar, vägkantsutmärkning, refuger, kantsten, stödmurar, trafiksignaler, hastighetsreducerande åtgärder, vägbelysning, Vägutrustning som kräver formella beslut skall särskilt markeras (se FIGUR 2-1). FIGUR 2-1 Exempel på markering av vägmärken som kräver lokal trafikföreskrift Skala 1:1000 används normalt på sträckor med få och relativt enkla trafikplatser, korsningar och liknande. Vid speciella behov såsom sträckor med komplicerade trafikplatser och korsningar och/eller rast- och VGU VV publikation 2004:80 2004-05 21
informationsplatser där högre detaljeringsgrad erfordras än 1:1000 kan Vägutrustningsplanen upprättas i skala 1:400 (1:500). All utrustning på ritning skall ges en projektunik identitet som återfinns i andra planer som exempelvis trafikanordningsplaner, i mängdförteckning och i vägmärkestabell. I exempelvis vägvisningsmontage med flera vägvisare bör varje märke ges egen identitet. En vägutrustningsplan kan omfatta allt från ett stort nybyggnadsobjekt till en smärre förbättringsåtgärd. Det är viktigt att det alltid finns en plan och att denna upprättas i ett så tidigt skede som möjligt. Vid upprättandet av vägutrustningsplanen kan det exempelvis visa sig att storlek och placering av vissa lokaliseringsmärken kräver utökning av vägområdet och därmed också inlösen av extra mark. Det kan också finnas ett behov att justera den geometriska vägutformningen för att den visuella ledningen och informationen i övrigt till trafikanten ska fungera på ett bra sätt. Det kan exempelvis gälla trafikplatser och korsningar där vägvisning ska kunna ges i god tid innan trafikanterna ska göra sina vägval. Om det behövs kan delar av innehållet i vägutrustningsplanen brytas ut och ges egna planer. En sådan utbruten plan skulle då exempelvis kunna innehålla vägmärken, vägmarkeringar och andra trafikanordningar enligt Vägmärkesförordningen. Lämplig skala för en delplan med enbart trafikanordningar är 1:400. Vägutrustningsplan skall endast innehålla företeelser som skall finnas på plats efter vägens öppnande. Vid upprättandet av vägutrustningsplaner finns en "gyllene regel": Använd alltid så få vägmärken som möjligt men så många som nödvändigt. 2.2 Trafikanordningsplan. En trafikanordningsplan är en plan som upprättats för tillfälliga vägutrustningar i samband med vägarbete eller andra tillfälliga åtgärder på väg som kräver uppsättning av tillfälliga vägutrustningar. 2.3 Vägvisningsplan Vägvisning för riksvägarna och länsvägarna i nummergruppen 100-499 skall enligt Vägmärkesförordningens 26 ske enligt "Vägvisningsplan för Sverige" som upprättats, fastställs och ajourhålls av Vägverket i Borlänge. Beslut om vägvisning på det övriga vägnätet fattas av respektive region och i förekommande fall av väghållande kommun. Vägvisningsplanen för Sverige är en verbal plan, dvs. vägvisningsmålen i form av fjärrorter, knutpunkter och närorter är uppställda i tabellform. Ett annat sätt att beskriva en vägvisningsplan kan vara i grafisk form, t.ex. en stam/gren-plan där vägnätet är illustrerat med linjer som kan vara i olika färger, linjetyper eller linjebredder för att ange vägvisningsmålen. Stam/gren-planer kräver en 22 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
teckenförklaring avseende vilka vägvisningsmål de olika linjetyperna representerar. Vägvisningens systemuppbyggnad för det övriga vägnätet och för gator i tätorter kan med fördel vara stam/gren-planer. Formatet skall om möjligt vara A4 alternativt A3. Om stam-/grenplan upprättas kan denna med fördel delas upp i flera planer där varje plan visar vägvisning enligt följande uppdelning: geografiska målangivelser (blå och gröna) lokala mål vägnummer inrättningar och serviceinrättningar. Angående upprättande av vägvisningsplaner se också Kapitel 8 Lokaliseringsmärken. 2.4 Lokala trafikföreskrifter, hastigheter och andra regleringar Uppsättning av vägmärken bör alltid föregås av någon form av beslut. Vilka slags beslut och vem som skall besluta är beroende av vilka märken som ska sättas upp och i vissa fall också vilken typ av väg det rör sig om. Ägare av enskild väg har rätt att besluta om uppsättning av de flesta vägmärkena men inte alla. Exempelvis kan inte en enskild vägs ägare besluta om förbud mot trafik med alla slags fordon eller gångtrafik, Han kan inte heller själv besluta om hastighetsbegränsning eller om stopp- eller väjningsplikt. Generellt sett kan väghållaren, eller i förekommande fall, enskild vägs ägare själva besluta om uppsättning av vägmärken och andra anordningar enligt Vägmärkesförordningen. Undantaget är ett antal förbudsmärken och vissa påbudsmärken. Lokala trafikföreskrifter utfärdas av kommun eller länsstyrelse. Beslut om vissa föreskrifter fattas av den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom ett område. Polismyndigheten och Tullverket kan också utfärda vissa föreskrifter som skall märkas ut med vägmärken. Av Trafikförordningen (TrF) 10 kap. Lokala trafikföreskrifter m.m. framgår i detalj vilka föreskrifter och regler som gäller för lokala trafikförskrifter som får meddelas för en viss väg eller vägsträcka, samtliga vägar inom ett visst område, ett område eller en färdled i terräng. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 23
VGU VV publikation 2004:80 2004-05 25