Älgbetesinventering Jämtlands län 2009 - område 2 och 6 samt förvaltningsområdet Ragunda-Hammerdal 1
2
Älgbetesinventeringen i Jämtland 2009 Sammanfattning Under våren och försommaren 2007 har älgbetesinventeringen i Jämtland genomförts i området Ragunda-Hammerdal (även hela förvaltningsområdet som sträcker sig in i Västernorrland/Ramsele) och Bräcke. Inventeringen har finansierats av Skogsstyrelsen Region Mitt, Länsstyrelsen i Jämtland, SCA Skog AB och några andra större markägare. ÄBIN är en inventeringsmetod utvecklad av Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med Skogsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelserna. I inventeringen har färska och gamla stamskador av älg i ungskog registrerats. Skadorna är antingen toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag, d v s enbart skador som får negativa konsekvenser för timmerkvalitén. Mätning har skett på både totalantal stammar och huvudstammar. Sammanfattande kommentarer till resultaten: I område 2 ser vi en högre skadenivå jämfört med inventeringen 2007. Inom hela förvaltningsområdet Ragunda-Hammerdal(inkl. Ramsele) ligger skadorna på samma nivå som för område 2. Område 6 har en fortsatt hög skadenivå. Det man måste ha i åtanke när man läser siffrorna är den variation i skador vi naturligt har mellan åren. Vi har efter ett antal vintrar med relativt lite snö haft en riktig vinter med mycket snö och kyla, vilket torde ha påverkat betesskadorna i synnerhet där vi har dalar kring vattendragen. De ackumulerade skadorna, dvs. gamla och färska skador, är omfattande. Betänk att det speglar ett läge där bestånden har åtskilliga år kvar innan de växer ur älgbeteshöjd. För skade - se kartbild sid 9 3
Inledning Älgen är ett viktigt inslag i vår natur och älgjakten bidrar både med social samvaro och ett visst tillskott i kassan. Älgstammen har dock under en längre period varit relativt stor och i kombination med en minskning av ungskogsarealen ger detta på många håll en obalans mellan antalet älgar och tillgänglig fodermängd. Följden har blivit oacceptabla skador på tallungskog. Det är nödvändigt att anpassa älgstammens storlek till fodertillgången, så att skadorna på tallungskog inte blir orimliga samt att den biologiska mångfalden, i form av trädbildning av asp och rönn, inte hotas. Älgen betar vintertid yngre tall i höjden 1-4 meter. Betningen leder genom barkgnag, stambrott och toppskottsbetning till stamskador, som begränsar rotstockens framtida användbarhet som sågtimmer. En hög älgskadenivå kan avsevärt minska värdet på det talltimmer som kan avverkas i framtiden. En hård älgbetning av årsskotten hämmar också tillväxten i ungskogen. Skadorna ger ekonomiska förluster för den enskilde skogsägaren, men påverkar även ekonomin för hela länet. I Jämtlands län är skogen en dominerande och betydelsefull resurs och i länet avverkas virke till ett värde av 1,5 2 miljarder kronor/år. Asp, rönn och sälg är nyckelarter i skogsekosystemet och är ur biologisk synvinkel mycket viktiga. Många av de arter som vi idag klassar som utrotningshotade är knutna till dessa lövträd. Framförallt äldre och grövre lövträd fungerar som värdar för fåglar, mossor och diverse olika lavar. En hård betning av lövet leder till att den biologiska mångfalden inte kan säkras. Syfte Syftet med ÄBIN är att resultaten från inventeringen ska fungera som ett av flera beslutsunderlag vid förvaltning av den aktuella älgstammen. Metod Under våren och försommaren 2009 har älgbetesinventeringen i Jämtland genomförts i området Ragunda-Hammerdal (även hela förvaltningsområdet som sträcker sig in i Västernorrland/Ramsele) och Berg. Inventeringen har finansierats av Skogsstyrelsen Region Mitt, Länsstyrelsen i Västernorrland, SCA Skog AB och några andra större markägare. Den inventeringsmetod som tillämpats under 2009 års inventering i Jämtlands län är ÄBIN (ÄlgBetesINventering). Metoden är framtagen genom ett samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet och Skogsvårdsorganisationen. Genom att på ett enhetligt sätt inventera betesskadorna är de framtagna ÄBIN-resultaten jämförbara mellan olika delar av landet. Fältarbetet är utfört av personal med skoglig kompetens, anställda av Skogsstyrelsen eller av medverkande bolag. Personalen fick innan inventeringens start en dags utbildning i metoden. Som en extra kvalitetssäkring utför nya inventerare en arbetsdag gemensamt med en rutinerad inventerare vid inventeringens början. Förarbetet, koordinering av fältarbetet samt bearbetning av materialet har gjorts av Anette Arvidsson, Skogsstyrelsen. 4
Inventeringsområden Länet har indelats i åtta inventeringsområden. Indelningen har i grunden gjorts av Svenska Jägareförbundet och följer i stort de naturliga avgränsningar som finns i form av t.ex. älvdalar. Vandring av älg mellan delområdena bedöms vara begränsad. Inom områdena kan en betydande älgvandring mellan sommar- och vinterområden förekomma. Både privatägd mark och storskogsbrukets marker har inventerats. Under 2009 är det område 2 och 6 som har inventerats. Område 2 är ett försök med ett nytt förvaltningsområde och har inventerats även 2005, 2006 och 2007. Bild 1, Inventeringsområden 2009 i Jämtlands län Område 2 Strömsunds kommun söder om Strömsvattudal samt Krokom, Ragunda och Östersunds kommuner norr om Indalsälven. Område 6 Ragunda och Östersunds kommun söder om Indalsälven samt Bräcke kommun 5
Tabell 1 Inventeringsområdenas storlek samt antal utlottade provytor INVENTERINGS OMRÅDE TOTAL AREAL NEDOM FJÄLLNÄRA (HA) ANTAL PROVYTOR 2 600 000 436 6 580 000 634 Totalt 975 000 1 070 Tabell 2. Trädslagfördelning för huvudstammar i de inventerade ytorna INVENTERINGS OMRÅDE ANTAL HUVUDSTAMMAR TALL GRAN LÖV st/ha 2 2200 65 25 10 6 2250 65 25 10 Urval Varje inventeringsområde har delats upp i rutor med sidolängd 1 x 1 km (km-rutor). Med information från storskogsbrukets indelningsregister och satellitbildstolkning har runt 75-100 rutor/inventeringsområde slumpmässigt lottats ut (geografiskt systematiskt). Det har även tillämpats en viss stratifiering. Syftet med att stratifiera är att styra inventeringen mot områden där man kan förväntas finna tall och därigenom få en mer kostnadseffektiv inventering. Inom de lottade km-rutorna har all ungskog med över 1/10 tall eller björk och med en medelhöjd mellan 1 4 meter inventerats. Bestånden inventeras med cirkulära provytor. Provyteradien är 3.5 meter (38.5 m 2 ). 6
Följande faktorer har registrerats vid inventeringen: Totalt antal tallar, glasbjörkar samt vårtbjörkar. Antal stammar med färsk stamskada orsakad av älg. Definitionen på färsk stamskada orsakad av älg är: Toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag orsakade älg efter den senaste vegetationsperioden. Endast skador som med säkerhet har orsakats av älg noteras. Antal huvudstammar fördelat på trädslag. Definition på huvudstam är: En stam som bör lämnas vid framtida röjning och som bedöms komma producera sågtimmer eller massaved i det framtida produktionsbeståndet. Antal huvudstammar/trädslag uppdelat på färska älgskador, enbart gamla älgskador, stamskador av osäkert ursprung eller annan orsak än älg samt oskadade stammar. Antal trädbildande (> 2.5 meter) respektive potentiellt trädbildande (1.0 2.5 meter) aspar och rönnar fördelat på antal med/utan färsk toppskottsbetning av älg. 7
Resultat Sammanfattande kommentarer till resultaten: I område 2 ser vi en högre skadenivå jämfört med inventeringen 2007. Inom hela förvaltningsområdet Ragunda-Hammerdal(inkl. Ramsele) ligger skadorna på samma nivå som för område 2. Område 6 har en fortsatt hög skadenivå. Det man måste ha i åtanke när man läser siffrorna är den variation i skador vi naturligt har mellan åren. Vi har efter ett antal vintrar med relativt lite snö haft en riktig vinter med mycket snö och kyla, vilket torde ha påverkat betesskadorna i synnerhet där vi har dalar kring vattendragen. De ackumulerade skadorna, dvs. gamla och färska skador, är omfattande. Betänk att det speglar ett läge där bestånden har åtskilliga år kvar innan de växer ur älgbeteshöjd. För skade - se kartbild sid 9 I rapporten redovisas endast en del av de data som samlats in under inventeringen. Ett visst urval har gjorts för att skapa en överskådlig rapport med inriktning på resultat som har direkt betydelse för älgförvaltningen. Allmänt om resultaten Inventeringen syftar till att vara ett hjälpmedel i älgförvaltningen. Den ger en översiktlig bild av älgbetningen i varje inventeringsområde. Den lokala variationen i betning kan vara stor inom ett inventeringsområde. Naturligt har vi även en variation i skadenivå mellan åren. Man bör därför se till flera års resultat innan man drar slutsatser om trender. Noggrannheten och omfattningen i inventeringen begränsas av de resurser som finns tillgängliga för arbetet. Inventeringen bör ses som ett av de beslutsunderlag som behövs i älgförvaltningen och bör användas integrerat med information från älgobs, avskjutningsstatistik, lokala älgbetesinventeringar m.m. Andel tallhuvudstammar med färsk stamskada Se även bilagan (färgpunktskartan) En färsk stamskada är en toppskottsbetning, ett barkgnag eller ett stambrott orsakad av älg senaste vintern. Varje sådan skada begränsar handlingsfriheten i den framtida användningen av virket. Skogsbruket har enats om att högsta acceptabla andel färska stamskador på huvudstam av tall är ca 2 per år i genomsnitt inom större urskiljbara områden. Denna skadenivå beräknas innebära att ca 15-20 av tallhuvudstammarna har en stamskada då ungskogen växer ur beteshöjd. Eftersom det förekommer en viss osäkerhet i resultaten vid stickprovsundersökningar, en naturlig variation mellan år och inom områdena m.m. bör man i praktiken kunna översätta detta mål till att resultaten av återkommande inventeringar åtminstone bör ligga på nivåer understigande 5 och med ett genomsnitt i närheten av 2. 8
Tabell 3 Färska stamskador på huvudstam av tall vid inventering 2009 INVENTERINGS- OMRÅDE ANDEL FÄRSKA STAMSKADOR PÅ HUVUDSTAMMAR AV TALL MEDELFEL I BERÄKNINGARNA 2 12 2 6 10 1,5 Bild 2. Andel tallhuvudstammar med färsk toppbetning, barkskada eller stambrott. Anges i. Inventeringsår inom parentes 12 (-09) 6 (-07) 10 (-06) 10 (-09) 10 (-06) 12 (-03) 9
Andel totala stamskador på huvudstammar av tall Tabell 4. Andel av tallhuvudstammar fördelade på skadetyp. INV. OMRÅDE ENBART FÄRSK ÄLGSKADA FÄRSK + GAMMAL ÄLGSKADA ENBART GAMMAL ÄLGSKADA STAMSKADA EJ SÄKER ÄLG EL. ANNAN ORSAK, OSKADADE TOTALT ANTAL TALLH-STAM/HA PÅ PROVYTORNA 2 6 6 17 12 58 1400 6 4 6 23 13 53 1500 Stamskadorna är i huvudsak orsakade av älg men härrör också till en del från de knäckesjukeangrepp som förekom i Mellannorrland i slutet av 90-talet. Knäckesjuka kan enstaka år, med för svampen gynnsam väderlek, förekomma relativt rikligt. De skador som inte med säkerhet kan identifieras som orsakade av älg, klassas som annan orsak. På gamla skador kan det vara svårt att avgöra om det är älgskada eller annan skada. Dvs. i detta antal annan orsak ligger med stor sannolikhet också en hel del gamla älgskador tillsammans med t ex knäckesjukeangrepp. En del av de gamla skadorna kan också vara svåra att upptäcka och undgår inventeraren. Antalet tallstammar/ha ger en bild av proportionerna mellan områdena ifråga om mängden tallhuvudstammar. Se även tabell 2. Ackumulerade skador Vid tolkning av tabellen måste det noteras att inventeringen omfattar ungskogar i höjdintervallet 1-4 meter. Flertalet inventerade bestånd har alltså flera år kvar innan de växer ur älgbeteshöjd, vilket gör att ackumulerade skadorna i de kommande gallringsskogarna blir betydligt högre än de siffror som redovisas i tabell 4. Samband skadenivå på totalantal stammar och på tallhuvudstam Skadenivåerna på totalantalet tallstammar och tallhuvudstammar inom ett inventeringsområde brukar normalt följa varandra och ligga på ungefär samma nivå. 10
Ungskogsutveckling Tabell 5 visar att vi är inne i en period med sjunkande ungskogsareal och därmed minskande tillgång på vinterfoder för älg. Vid förvaltningen av älgstammen måste detta finnas med i beräkningarna. En fortsatt stor älgstam i kombination med minskande fodertillgång leder oundvikligen till stora betesskador i våra tallungskogar. Tabell 5. Ungskogsutveckling i Mellannorrland år 1985-2013, ha. Underlaget till tabellen och diagrammet är hämtat från riksskogstaxeringen. 1985 1990 1995 1998 2000 2005 2010 2011 2012 2013 Jämtlands län 356320 441210 453440 495449 482853 426696 369193 362446 355700 348953 Västernorrlands län 303048 320187 340390 357633 344882 297027 256606 252709 248811 244913 Mellannorrland 659368 761397 793830 853082 827735 723723 625799 615155 604511 593866 Diagram 1. Ungskogsutveckling i Mellannorrland år 1985-2013, ha. Ha JÄMTLANDS LÄN VÄSTERNORRLANDS LÄN MELLANNORRLAND 900000 800000 700000 600000 500000 400000 300000 200000 100000 0 1985 1990 1995 1998 2000 2005 2010 2011 2012 2013 År Bilaga till rapporten: Färgpunktskarta, skadenivå För ytterligare information kontakta: Anette Arvidsson tel 0696 17195 11