BILAGA 1 1(12) Datum 2014-12-16 Samhällsbyggnad Naturvård Karlstads kommun Klarälven Klarälven är Sveriges sydligaste stora älv som har sitt ursprung i fjälltrakterna. Den rinner genom hela Värmland, från norr till söder, och mynnar i Vänern. Älvens karaktär skiftar genom länet, från snabbt strömmande forsar till väl utbildade meanderbågar där vattnet stilla flyter fram. Utbyggnaden av kraftverk i älven har dock reducerat antalet större forsar till en sträcka, Strängsforsen, samtidigt som den reglerade vattenregimen negativt förändrat förutsättningarna för naturtyper och arter längs älven. Norra Klarälven och meanderloppet rinner genom en långsmal sprickdal med höga geovetenskapliga värden som är internationellt uppmärksammade. I och vid Klarälven finns ännu också höga biologiska värden i form av unika fiskstammar och arter som är anpassade till speciella älvstrandmiljöer. Särskilt värdefulla strandmiljöer är högre sandrevlar, vegetationsfattiga erosionsbranter (nipor), glest ört- och videbevuxna sandstränder, fuktiga strandängar, avsnörda restvatten samt översvämningspåverkade lövskogar. Miljöerna har bildats och upprätthållits av naturligt säsongsregelbundna vattennivåfluktuationer under årtusenden och under senare århundraden även präglats av mänskligt nyttjande. Många arter är anpassade till nämnda miljöer med naturligt säsongsregelbundna vattennivåfluktuationer och eftersom miljöerna är ovanliga och har minskat under senare decennier, är flera av arterna idag rödlistade. Av de omkring 40 rödlistade strandarter som påträffats längs Klarälven har några sin huvudsakliga svenska förekomst här. Minst fem arter av strandlevande skalbaggar bedöms ha försvunnit efter att älven reglerades, och grundorsaken är sannolikt de med tiden alltmer onaturliga flödena, som minskat och försämrat arternas livsmiljöer och gjort dem sårbara för diverse olika störningar. Även delar av näsens sandiga ängsoch betesmarker samt dalsidornas sandavlagringar med barr- och blandskogar, som är belägna ett stycke från själva älvstranden, rymmer åtskilliga rödlistade arter. Vidare har Klarälven stor betydelse för både vardaglig rekreation och friluftsliv, samt för den mer internationellt inriktade turismnäringen. Turismen omfattar även organiserade turer med flottar och kanoter. Sportfisket är omfattande i stora delar av älven. Av stort intresse är de unika förekomsterna av Klarälvsöring och Klarälvslax.
2(12) Fiskfaunan är också i övrigt artrik och Klarälven är i delar klassificerad som nationellt särskilt värdefullt vatten av både Naturvårdsverket och Fiskeriverket. Klarälvens övre del från Höljesdammen ner till Edebäck är dessutom utpekad inom EU-nätverket Natura 2000 som naturtypen Större vattendrag (3210), vilket innebär ett åtagande att uppnå gynnsam bevarandestatus, bl.a. att upprätthålla vattendragets strukturer och funktioner inklusive naturliga processer. Vidare ingår ett flertal arter i EU:s Art- och habitatdirektiv bilaga 2 och/eller 4, vilket bl.a. innebär att arternas fortplantningsområden eller viloplatser inte får skadas eller förstöras. Flera fågelarter ingår också i EU:s Fågeldirektiv. Kommunerna kan göra viktiga insatser genom att planera så att känsliga strandpartier får förbli oexploaterade och inte iordningsställs för olika aktiviteter. Kommunerna har också ett viktigt ansvar för att, både av säkerhetsskäl och av naturvårdsskäl, planera så att bebyggelse kring Klarälven har tillräckliga säkerhetsmarginaler (både beträffande avstånd och nivåskillnad till vattendraget) för att inte hotas av tillfälliga högvatten eller av älvens erosion och sedimentation. Vidare kan kommuner och turismföretag i samråd med länsstyrelsen upplysa turister och allmänhet om känsliga strandpartier via vädjandeskyltar och informationsbroschyrer. Södra Klarälven, Edebäck (nedströms Edsforsens kraftverk) - Karlstad Karta 1-2 Denna sträcka av Klarälven rymmer flera av de naturtyper och arter som också förekommer längs det uppströms belägna meanderloppet, men i oftast mindre omfattning. Sträckan präglas i hög grad av åtta strömkraftverk som dämmer in tidigare strömsträckor, från Edsforsen i norr till Forshaga i söder. Här, liksom vid samtliga övriga kraftverk i Klarälven, saknas fiskvägar för både uppströms och nedströmsvandrande fisk. Forshaga utgör porten till Klarälven för Klarälvslaxen och Klarälvsöringen, då dessa fångas i en fälla vid kraftverket och körs med bil för återutsättning uppströms Edsforsens kraftverk. Älvnäsen är i hög grad uppodlade och med mer eller mindre stort inslag av översvämningspåverkad lövskog i låglänta delar, med ofta yngre lövskog på igenväxningsmarker högre upp. Näsen begränsas mot älven i flera fall av vegetationsfattiga sandnipor respektive flacka avlagringsstränder. På flera av näsen finns eller har funnits högre sandrevlar (älvvallar) med naken eller glest bevuxen sand som byggts upp av högre vårfloder. Den nedersta delen av Klarälven utgörs av ett delta (ca 30 km2) som Karlstad och Skoghall är byggt på och som mynnar i Vänern. I deltat finns bl.a. älvarmar, mindre sjöar inklusive korvsjöar, översvämningspåverkad strandlövskog och strandängar.
3(12) Högre sandrevlar uppräder vid bl.a. Ransäter, Deje, Forshaga och Botorp, men i de flesta fall med relativt långt gången igenväxning. Sådana sandrevlar livsmiljö för några av Klarälvens mest unika arter, såsom de rödlistade arterna daggvide och skalbaggarna silverlöpare och brokstrandlöpare. Andra rödlistade och/eller ovanliga insekter som konstaterats i denna miljö är skalbaggarna strandsandjägare, brokig spegellöpare, liksom rovflugan Philonicus albiceps. Även fåglarna drillsnäppa och mindre strandpipare häckar i denna miljö. Även öppna sandnipor är mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt, dels eftersom de utgör en förutsättning för nybildning av högre sandrevlar, dels utgör livsmiljö för bl.a. backsvala och kungsfiskare. Öppna sandnipor finns idag vid bl.a. Ransäter, Deje och Botorp-Grava. Även den i Värmland ovanliga skalbaggen brun sandjägare har påträffats i denna miljö. På stränder med finkornigare material som regelbundet blottläggs under sommaren växer bl.a. ävjepilört, som ingår Art- och habitatdirektiv bilaga 2 och 4. Ytterligare rödlistade och ovanliga strandväxter i denna sträcka är bl.a. fyrling, mandelpil, bågsäv och den form av lundelm som kallas Klarälvsvete. På strandnära hävdade marker med ängsvegetation, inklusive längs näsens sandiga åkervägar, uppträder också flera rödlistade och ovanliga insektsarter, såsom ängsmetallvinge, svävfluglik dagsvärmare, kärrantennmal, väddsandbi, storfibblebi, småfibblebi och praktbyxbi. Även på övergivna åkermarker som utvecklat en ängsvegetation flyger lokalt bl.a. brun gräsfjäril, som ingår i Art- och habitatdirektivet bilaga 4. På betade strandängar vid Klarälvsdeltat har också påträffats bl.a. guldgrön sammetslöpare. Flera av svämlövskogarna har höga naturvärden, såsom vid bl.a. Edeby, Pannkakan och delar av Klarälvsdelat. Här finns ett mer eller mindre stort inslag av grova träd och död och döende ved, vissa lokalt förekommande örter samt s.k. bärande träd och buskar (bl.a. hägg och rönn), som i sin tur är viktiga för åtskilliga krävande arter. Här förekommer rödlistade och ovanliga fåglar så som bl.a. mindre hackspett, entita, stenknäck och (sällsynt) mindre flugsnappare. Stjärtmes kan anses vara en karaktärsfågel. Andra rödlistade och ovanliga arter som påträffats är bl.a. svämmossa, hårklomossa, och fjärilen nätådrig parkmätare. I småvatten och avsnörda restvatten (bl.a. korvsjöar) vid älven har konstaterats bl.a. större vattensalamander, åkergroda och citronfläckad kärrtrollslända, som alla ingår i Art- och habitatdirektivet bilaga 2 och/eller 4. Förutom vandringsled för Klarälvslax och Klarälvsöring utgör denna sträcka även lekområde för bl.a. den rödlistade fisken asp.
4(12) Vidare förekommer längs sträckan minst sex arter av fladdermöss, som alla ingår i Art- och habitatdirektivet bilaga 4. På grund av vattenreglering (inklusive vid bl.a. Höljes) har de naturligt säsongsregelbundna vattennivåfluktuationerna i Klarälven blivit i snitt mindre, med följd att den tidigare breda öppna strandzonen vuxit igen alltmer, och utan att motsvarande nya sandrevlar bildats. En successiv ökning av antalet konstruerade erosionsskydd, som medfört minskad erosion och sedimentation av sand, har ytterligare bidragit till igenväxning och habitatförlust. Förr bidrog också strandbete av tamdjur till att hålla stränderna mera öppna. Dessa faktorer har bidragit till att flera strandarter har minskat successivt längs Klarälven, liksom i andra vattendrag. Den enskilt viktigaste faktorn bedöms dock vara den nuvarande formen av vattenreglering. Särskilt konsekvenserna av långa perioder med höga sommarflöden är mycket negativa för hotade strandarter i dagens läge, med en smal öppen strandzon, jämfört med vad som skulle varit fallet under forna naturliga förhållanden då det fanns reträttmöjligheter högre upp. En annan bieffekt av höga sommarflöden är att de ger upphov till rikligt med temporära, varma småvatten i strandmiljöer, vilket i sin gynnar utvecklingen av stora mängder myggor inklusive översvämningsmyggor. Klarälven flyter långsamt genom Karlstads kommun och sätter en angenäm prägel på landskapet. Här finns mycket höga värden för naturvården, med förekomster av ett stort antal rödlistade arter, särskilt bland kärlväxterna. Längs älven har utvecklats en del lövskogar som innehåller mycket död ved och är klassificerade som nyckelbiotoper av Skogsstyrelsen. Klarälven ingår i ett riksintresseområde för naturvården inom kommunen. Klarälven saknar sedan tidigare utvidgat strandskydd inom Karlstad kommun. Klarälven med omgivningar ligger inom ett riksintresse för naturvård. Det innebär att området så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap 6 miljöbalken). Den sträcka av Klarälven som rinner genom Karlstads kommun hyser höga naturvärden och en mängd rödlistade arter. Dessutom finns stora värden för tätortsnära rekreation, i synnerhet för fisket, men även för båtliv och andra aktiviteter. Det är angeläget att älvens stränder inte exploateras eller bebyggs utan att möjligheter skapas både för bevarande av naturvärden och den allemansrättsliga tillgängligheten. Risken för översvämningar är dessutom påtaglig nära älven och sammantaget är en utvidgning av strandskyddet motiverad.
5(12) Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 200 meter längs älvens oexploaterade stränder behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften. Näsälven Karta 23 Näsälven förbinder Östra Örten med Tjärnsjön och älven ligger inom samma område med hyperitförande berggrund som sjöarna. Älven är reglerad med en damm vid Tidafors. Älven omges av en zon med äldre lövträd norr om Tidafors och inslaget av död ved och grova träd är högt. Tillsammans med det strömmande vattnet skapas goda förutsättningar för en rik fågel- och insektsfauna som innefattar flera rödlistade arter. I älven påträffas både flodpärlmussla och ål. Den öppna jordbruksmarken som finns vid älven används av rastande fåglar och som födosöksområden av många olika fågelarter under framförallt vår och höst. Liksom i området i stort är floran frodig och starkt påverkad av hyperitförekomsten. Skogarna närmast älven är utpekade av Skogsstyrelsen som nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt medan Näsälven i sin helhet och dess omgivningar ingår i riksintresseområdet Örtensjöarna som utpekats för den rika förekomsten av lövdominerad skog. Näsälven saknar sedan tidigare utvidgat strandskydd inom Karlstad kommun. Näsälven med omgivningar ligger inom ett riksintresse för naturvård. Det innebär att området så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap 6 miljöbalken). De höga värden för naturvården som miljöerna längs älven utgör riskerar att påverkas negativt vid ytterligare exploatering varför en utvidgning av strandskyddet är motiverad. Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 200 meter längs älvens oexploaterade stränder behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften.
6(12) Panken och Välingesundet Karta 15 Panken är en grund och näringsrik slättsjö i ett mycket gammalt jordbrukslandskap. Sjön binds samman med den närliggande Vänern genom Välingesundet. Längs stränderna utbreder sig stora arealer strandängar som även fortsätter längs Välingesundet. Runt delar av sjön finns även några större vassområden och mindre arealer sumpskog. Panken är en av Värmlands finaste fågelsjöar och ett stort antal rödlistade arter har påträffats vid sjön, och ett flertal ingår även i den häckande faunan framförallt många vassfåglar. Den jordbruksmark som ligger runt sjön, i synnerhet fuktängar och annan betesmark har mycket lång kontinuitet och floran innehåller flera rödlistade arter. Jordbruksmarken används också som rast- och födosöksområde av ett stort antal fåglar under flyttning. Fiskfaunan innehåller bland annat asp, som leker i Glumman strax uppströms från Panken. I området finns även förekomst av lake och ål. Tillsammans bidrar dessa värden till att Panken med strandängar är utpekat som riksintresse för naturvården och att sjön är utpekad som nationellt värdefull vatten av Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten. Stränderna längs sjöns norra och östra delar har fått klassningen högt naturvärde i Våtmarksinventeringen medan områdena längs Välingesundet hyser något lägre värden. Eftersom området norr och nordost om Panken varit bebott under mycket lång tid och bebyggelsemiljöerna är mycket välbevarade är det klassat som riksintresse för kulturmiljövården och det finns även förordnande om skydd för landskapsbilden i delar av området. Panken och Välingesundet saknar sedan tidigare utvidgat strandskydd inom Karlstad kommun. Panken och Välingesundet med omgivningar ligger inom ett riksintresse för naturvård. Det innebär att området så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap 6 miljöbalken). De synnerligen höga värdena för naturvården som inkluderar förekomst av en mängd rödlistade arter medför att strandområdena bör skyddas från exploateringar som kan skada den biologiska mångfalden. Den vackra landskapsbilden och de välbevarade kulturmiljöerna bidrar till att sjön och dess stränder har potential som utflyktsmål och eftersom den ligger relativt nära Karlstad och mycket nära E18 kan den bidra till tätortsnära rekreation i framtiden. Nya exploateringar riskerar att påtagligt förändra landskapsbilden och skada upplevelsevärdena i sjöns närhet.
7(12) Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 300 meter längs sjöns och sundets oexploaterade stränder behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften. Södra Hyn Karta 1 Södra Hyn är en grund, eutrof sjö som ligger på gränsen mellan Kils, Forshaga och Karlstads kommuner. Sjön omges av skog i norr och öster medan de södra och sydvästra stränderna främst utgörs av jordbruksmark. Dessa områden används som rast- och födosöksområden av ett stort antal fåglar. Fågelfaunan runt Södra Hyn är både art- och individrik. Häckfaunan innehåller en mängd rödlistade arter och under vår och höst samlas stora mängder rastande fåglar på väg till häckplatser eller övervintringsområden. Stränderna i sjöns sydvästra del utgörs av en större restaurerad strandäng och denna del är särskilt fågelrik. Sjön är klassificerad som nationellt värdefullt vatten av Naturvårdsverket med hänseende till både häckande och rastande fåglar. Flera av de fåglar som finns vid Södra Hyn omfattas av EU:s Fågeldirektiv bilaga 1 vilket omfattas av Sveriges åtagande för EU-nätverket Natura 2000, vilket bl.a. innebär att man inte får skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Sjöns förträfflighet som fågelsjö har gjort den populär bland fågelskådare, särskilt med tanke på dess närhet till flera tätorter och att den är lättillgänglig, men området runt sjön hyser även en vandringsled och ett gravfält från järnåldern som bidrar till att öka områdets attraktivitet som besöksmål. Södra Hyn har sedan tidigare ett strandskydd om 200 meter på den östra sidan, men saknar sedan tidigare utvidgat strandskydd på den västra sidan inom Karlstad kommun. Södra Hyn är en mycket värdefull sjö för fågellivet men det finns även stor potential för tätortsnära rekreation i området tack vare närheten till Karlstad och flera mindre tätorter. Nuvarande och framtida värden för friluftslivet samt höga värden för fågellivet motiverar en utvidgning av strandskyddet. Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 300 meter längs sjöns oexploaterade stränder inom Karlstads kommun behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften.
8(12) Tjärnsjön och Tjärnsälven Karta 23 Den lilla Tjärnsjön ligger mellan Östra och Västra Örten medan Tjärnsälven är vattendraget som avvattnar Tjärnsjön mot Västra Örten. Samtliga tre sjöar ligger inom ett område med hyperitberggrund som ger upphov till skogar med högt innehåll av lövträd samt även en artrik och frodig flora i övrigt. Stränderna längs Tjärnsjön och delvis även längs Tjärnsälven är bevuxna med lövdominerade skogar som ofta utsätts för översvämningar. Tack vare hög andel lövträd och god tillgång på död ved hyser skogarna runt sjön och älven en skyddsvärd fågelfauna med flera rödlistade arter. I området finns även ål. De höga värdena i sjön gör att Länsstyrelsen har pekat ut den som regionalt värdefullt vatten. Tjärnsjön ingår även i det större området Örtensjöarna, som utgör riksintresse för naturvården. Tjärnsjön och Tjärnsälven saknar sedan tidigare utvidgat strandskydd inom Karlstad kommun. Tjärnsjön och Tjärnsälven med omgivningar ligger inom ett riksintresse för naturvård. Det innebär att området så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap 6 miljöbalken). De höga naturvärdena vid Tjärnsjön, i synnerhet när det gäller fågelfaunan, riskerar att påverkas negativt vid exploatering och bebyggelse runt sjön varför en utvidgning av strandskyddet är motiverad. Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 200 meter längs sjöns och älvens oexploaterade stränder behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften. Vänern Vänern är Sveriges största och Europas tredje största sjö, och med sina 22 000 öar, holmar och skär innehåller den norra Europas största sötvattensskärgård. De särskilt värdefulla miljöerna för djur- och växtlivet vid Vänern utgörs främst av grunda vikar, skärgårdar, kala skär, bergsbranter, sandstränder, större vassområden, strandängar och lövsumpskogar.
9(12) De unika miljöerna hyser omkring 270 hotade och sällsynta arter som är knutna till sjöns närhet. Det handlar främst om fåglar, fiskar, insekter och växter. Några arter har utpekats som ansvarsarter för Vänern då en stor del av den regionala eller nationella populationen förekommer vid sjön. Vänern omfattas i sin helhet av geografiska bestämmelser enligt miljöbalken 4:2, där turismens och friluftslivets intressen särskilt ska beaktas. Sjön är dessutom utpekad som nationellt särskilt värdefullt vatten av både Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten. Den utgör även riksintresseområde för yrkesfisket. Vänerns vackra landskap med vidsträckta vyer och skogklädda öar erbjuder mycket goda möjligheter till rekreation och friluftsliv. Särskilt viktiga är skärgårdsområden och sandstränder samt de områden där bebyggelsen är sparsam och det fortfarande finns möjlighet att uppleva en relativt orörd och tyst miljö med storslagna vyer. Vänern besöks året runt av människor som vill vandra, paddla, fiska, bada, åka skridskor eller båt. Sportfisket är mycket omfattande liksom fågelskådningen. Turismnäring förekommer på flera platser. Norra Värmlandssjön (kuststräckan Stavvik - Dyrön) Karta 3-14, 16-18 Denna kuststräcka är mycket lång och varierad och innehåller allt från grunda vassvikar och deltamiljöer till renspolade klippor på uddar öar och skär. Flera större befolkningscentra finns utmed sträckan (Grums, Karlstad, Skoghall, Kristinehamn) omkring vilka exploateringsgraden är förhållandevis stor. Den övergripande landskapsstrukturen på sträckan baseras på ett antal djupt inskurna vikar och stora utstickande uddar. Några av de största vikarna är Åsfjorden, Kattfjorden, Sätterholmsfjärden, Ölmeviken och Varnumsviken. Hammarö utgör den mest markanta udden som sticker ut cirka en mil i Vänern. Hammarön har sammanlänkats med fastlandet genom Klarälvsdeltat som bildats genom uttransporterad älv sand i Klarälvens mynningsområde. Andra markanta uddar och halvöar är t.ex. Segestadslandet, Arnön och Mårön/Bråten, vilka delar upp kustavsnittet i olika skärgårdsområden, vikar och fjärdar. Betydande delar av kuststräckan har även en väl utbildad skärgårdszon med en rikedom av öar, kobbar och skär. Den samlade övergångszonen mellan fastland och öppen sjö har ofta en mäktighet på omkring en mil. I området finns flera hundra öar som är större än 1 ha. Dessutom finns ett stort antal kobbar och skär. Några öppnare kustavsnitt finns också utmed sträckan t.ex. längs med de yttre delarna av Hammarö samt sträckan söder om Revsand ner till Dyrön i Kristinehamns kommun.
10(12) Ett drygt 100-tal kobbar och skär i området nyttjas regelbundet som häckningsplats för kolonihäckande fåglar i området. Flera störningskänsliga fåglar häckar på flera ställen i skärgården och på fastlandet. Flera av dessa fåglar omfattas av EU:s Fågeldirektiv bilaga 1 vilket omfattas av Sveriges åtagande för EU-nätverket Natura 2000, vilket bl.a. innebär att man inte får skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. I anslutning till de större tätorterna är ofta strandens exploateringsgrad hög. Även utmed kuststräckan i övrigt finns ofta fritidshusområden och enskild bebyggelse. Den del av Vänerstranden som ligger inom Karlstads kommun karakteriseras främst av skogklädda stränder men det finns även en del som är kraftigt exploaterad samt en del som ligger inom jordbruksområden. De områden som utgörs av jordbruksmark utgör viktiga miljöer för många fågelarter som rast- och födosöksområden. Dessutom ligger en stor del av Värmlandssjöns skärgårdar inom kommunen. De yttre skärgårdarna är skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden samt utgör riksintresse för naturvård och friluftsliv. Även utanför de skyddade områdena är naturvärdena höga som t.ex. Segerstads halvön, Arnön och flera områden i Bottenviken där det finns ett stort antal miljöer med förekomst av rödlistade och skyddsvärda arter, i synnerhet bland störningskänsliga fåglar och kärlväxter. Flertalet av de fåglar som finns i Vänern omfattas av EU:s Fågeldirektiv bilaga 1 vilket omfattas av Sveriges åtagande för EU-nätverket Natura 2000, vilket bl.a. innebär att man inte får skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Vänern har sedan tidigare ett strandskydd om 300 meter inom Karlstads kommun. Flera områden av Vänern med omgivningar ligger inom ett riksintresse för naturvård. Det innebär att området så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap 6 miljöbalken). Vänerns stränder inom Karlstads kommun hyser mycket höga värden för djur- och växtlivet och tillkommande bebyggelse eller annan exploatering riskerar att allvarligt skada dessa värden. Delar av stränderna är i dagsläget otillgängliga för besökare på grund av bebyggelse, medan Vänerns värde för friluftslivet är mycket högt. Det är således mycket angeläget att de delar av Vänerns stränder som inte är exploaterade förblir allemansrättsligt tillgängliga och bidrar till höga upplevelsevärden runt sjön. Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 300 meter, med undantag för delar av Segerstads halvön och Jäverön som får 200 meter utvidgat strandskydd,vid Vänerns oexploaterade stränder inom Karlstads kommun behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften.
11(12) Västra Örten Karta 20, 22-23 Västra Örten är en större sjö som ligger inom ett område där berggrunden till stor del består av hyperit. Denna berggrund ger upphov till en specifik flora och skogsområden med en högre andel lövträd än i många andra delar av Värmland. Lövskogarna som inom vissa områden är välbevarade och hyser en större mängd död ved är viktiga biotoper för ett flertal rödlistade arter, i synnerhet bland kärlväxterna. Skyddsvärda sjöfåglar förekommer också i sjön. Flera av de fåglar som finns i Västra Örten omfattas av EU:s Fågeldirektiv bilaga 1 vilket omfattas av Sveriges åtagande för EU-nätverket Natura 2000, vilket bl.a. innebär att man inte får skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. De höga naturvärdena runt sjön och i närliggande områden är en del i utpekandet av Örtensjöarna som riksintresse för naturvård. Sjön är även utpekad som regionalt värdefullt vatten av Länsstyrelsen. Vid stränderna i sjöns västra delar har landskapet ansetts så attraktivt att dessa skyddas av förordnande om landskapsbildsskydd. Flera platser är även rika på fornlämningar, vilket kan bidra till områdets framtida attraktionskraft som besöksmål. Västra Örten har sedan tidigare ett strandskydd om 300 meter inom Karlstads kommun. Sjön Västra Örten med omgivningar ligger inom ett riksintresse för naturvård. Det innebär att området så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets naturmiljö (3 kap 6 miljöbalken). De landskapsestetiska värdena runt de delar av Västra Örten som ligger i Karlstads kommun är höga och området runt Örtensjöarna i allmänhet har potential att bli populärt för rekreation och turism. Dessutom finns höga naturvärden i trakten, i synnerhet för flora och fågelliv. En utvidgning av strandskyddet för att säkerställa både den framtida tillgängligheten och den biologiska mångfalden är således motiverad. Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 300 meter längs sjöns samtliga oexploaterade stränder inom Karlstads kommun behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften.
12(12) Östra Örten Karta 19-21, 23 Östra Örten är en relativt stor sjö med betydande djup i delar av sjön. Den är i stort näringsfattig men på vissa platser förekommer mer näringskrävande vegetation. Sjön ligger inom ett område med hyperitförande berggrund, vilket skapar ett starkt kuperat landskap och förutsättningar för en artrik och frodig flora. Stränderna är huvudsakligen skogsbeklädda men det finns även en del jordbruksområden vid sjön. Hyperitberggrunden medför att lövinslaget i skogarna är högt och floran innehåller även en mängd mer sällsynta arter. Fågelfaunan som förekommer i de lövrika skogarna innehåller flera rödlistade arter som är ovanliga i Värmlands län. Flertalet av de fåglar som återfinns i sjön omfattas av EU:s Fågeldirektiv bilaga 1 vilket omfattas av Sveriges åtagande för EU-nätverket Natura 2000, vilket bl.a. innebär att man inte får skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Sjöns södra stränder ligger inom ett riksintresseområde för naturvården. Landskapet vid Östra Örten är mycket tilltalande och området har stort bevarandevärde och potential för turismnäring. Hela sjön och dess stränder omfattas av skydd för landskapsbilden. Sjön är även utpekad som regionalt värdefullt vatten av Länsstyrelsen. Östra Örten har sedan tidigare ett strandskydd om 200 meter i större delen av sjön inom Karlstad kommun. De värden som Östra Örten hyser för naturvården är huvudsakligen lokaliserade till sjöns södra delar men vid sjöns övriga stränder bör exploatering eller nya bostäder inte tillkomma nära stranden som ett skydd för den tilltalande landskapsbilden. Örtensjöarna bedöms kunna bli ett intressant besöksmål framöver och ett utvidgat strandskydd är därmed motiverat. Länsstyrelsen bedömer att ett utvidgat strandskydd om maximalt 200 meter längs sjöns oexploaterade stränder behövs för att långsiktigt säkerställa strandskyddets syften.