Fredrik Sträng Halvtidsrapport från 7+7+7

Svenska Klätterförbundet #131 september 2006 Pris: 50 sek. Fredrik Sträng Halvtidsrapport från 7+7+7 Repbromsar Vi testar tre hjälplåsande modeller Helag Nytur i ur och skur

ledaren Jag har precis haft min livs första semester på hemmaplan. Fantastiskt. Vanligtvis brukar jag i princip sätta mig på första bästa tåg mot Kastrups flygplats så fort det vankas semester och bege mig till någon avlägsen del av vår stora värld. Men inte den här gången. För ovanlighetens skull stannade jag i metropolen Halmstad. Lika oväntat som det blev oväntat härligt för visst har det blivit en hel del klättring ändå! De nybultade lederna ute på våra hemmaklippor var tvungna att testas och när någon ringer och frågar om jag vill hänga med till Göteborgs klippor är jag inte sen att haka på! Detta nummer av Bergsport är som vanligt knökat med en hel del tips på sköna klätter-place ute i världen, men vi har mycket att gotta oss åt här på hemmaplan också. Området Gåseborg utanför Stockholm tar vi en närmare titt på, och så hänger vi med på en regnig nytur på Helag. Alla ni som känner att ni är mer eller mindre beroende av klättring rent fysiskt, är kanske inte så fel ute ändå. I artikeln om anabola steroider kommer Peter North in på just det. Håll MAO-enzymerna kort, så skall ni se att klättersuget aldrig upphör. Eva Olsson, redaktör SUM SUM The New Generation Belay Descender Device Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, 302 36 Halmstad Telefon: 035-12 80 44 (kvällar och helger) E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Eva Olsson Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Ad 4 you media AB, Thomas Palm, tel: 08-556 960 17, mobil: 070-253 97 56 thomas.palm@ad4you.se Mikaela Bjarnesson, tel: 08-556 960 18, mobil: 073-425 95 82, mikaela@ad4you.se Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: 031-743 20 80, fax: 031-743 20 90 Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: 031-743 20 86 Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debattinlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsbild: Fredrik Sträng på väg uppför Northeast-ridge på 8 700 m på Mount Everest under sin lyckade toppbestigning den 25:e maj i år. Bild: Mingma Sherpa. For UIAA Ropes Ø 9,1-10,5 mm Crux Klätter- och Säkerhetsutrustning AB Seminariegatan 33 752 28 Uppsala tel. 018-55 84 13 www.crux.se

Finale glassig kalksten på italienska rivieran 7+7+7 Fredrik Sträng ångar på uppför de högsta bergen Nytur på Helag till topps genom regnet Gåseborg klättring vid gammal fornborg Bäst i Sverige Karthik H Chowdaiah knep guldet i Lead SM Repbromsar vad skiljer de olika hjälplåsande modellerna åt? Bosco Kwak på Dancing Dalle, 15m 7A i italienska Finale. Läs mer om detta hyfsat oupptäckta klätterparadis på sid. 10 12. Bild: Alex Munteanu.

Blöta klättrare i Helsingborg...44 Expeditionsklättring...36 Nytt & Noterat...24 Kort från klubbarna...22

förbundsnytt/info Saxat från webbsidan: Anja 5:a i Arco Rock Master Anja Hodann slutade på en hedrande femteplats i årets Arco Rock Master i Italien första helgen i september. Det är bara den absoluta toppen av världseliten som får möjlighet att uppleva denna årliga klätterhändelse och Anja var en av sju damer som var inbjudna för att slåss om titeln. Minnesord Styrelsen Här är styrelsen som jobbar för klättersverige! Från vänster till höger: Anders Linder Kassör, Umeå kk Malin Herzig Ledamot, Stockholms kk Christian Lund Suppleant, Umeå kk Niklaes Nathén Ordförande, Östersunds kk Adam Blomberg Vice ordförande, Göteborgs kk Magnus Glans Suppleant, Göteborgs kk Stina Nilsson Sekreterare, Ölands kk, saknas på bilden Tomas Olsson var med sin nerfärd på skidor i Great (el. Norton) Couloir förste svensk att göra något internationellt intressant på Mt. Everests flanker. Vi hade ett fåtal kommunikationer under gångna år, bl a om Kucksay Peak, där han gjorde första svenska solo bestigning i Himalaya kedjan. Jag hoppas att Tomas korrekta framställning av prestationer och seriösa förhållning till målsättningar kan vara en förebild för andra äventyrare. Mina tankar går till Tomas släkt och vänner. Rafael Jensen Pengar till nybygge Ska klubben bygga ny vägg eller bygga om? Då kan det vara värt att söka anläggningsbidrag från RF, se www.rf.se under Verksamhet och sedan Bidrag till idrottsföreningars anläggningar. Tänk på att det endast går att söka för ännu inte påbörjade projekt. Impa på polarna Imponera hellre på dina polare med kunskap än skador! Be klubben arrange ra en säkerhetsrunda med SKFs Säkerhetsföredrag och Röda Korsets utbildning för klättrare. Kontakta Säkerhetskommittén. Föredrag med Doug Scott Svenska Klätterförbundet/Expeditionskommittén arrangerar i samarbete med Svenska Fjällklubben en föredragsturné med den erkända världsklättraren Doug Scott. Datum: 7, 9, 10, 13, 14, 15 november på olika platser i landet. Missa inte detta! Mer info på sidan 8 och på www.klatterforbundet.com Snabb svensk bestigning av Cassin Ridge Christian Edelstam och Magnus Andersson nådde klockan 17.30 måndagen den 5:e juni toppen av den klassiska leden Cassin Ridge på Denali (Mt McKinley), Alaska, USA, efter en klättring i alpin stil som tog 54 timmar från insteget till toppen av leden. Replaget klättrade den nedre delen av Cassin Ridge via Japanese Colouir och gjorde två bivacker på turen. Framgångsrika juniorer Det har gått bra för våra juniorer i sommar! I Europacupen i Gdansk, Polen, slutade Matilda Söderlund på en fjärdeplats och Oscar Råström på en femteplats. Matilda kom sedan 7:a på junior-vm i Imst och blev därmed bästa nordbo. Anja Hodann 3:a på världscupstävling Anja Hodann kom 3:a på Världscupen i bouldering i Grindelwald Schweiz och är den första skandinav på damsidan som tar en pallplats i en internationell klättertävling! De två landslagstjejerna i bouldering Anja Hodann och Anglica Lind har inlett första halvan av 2006 på ett strålande sätt. Angelica Lind gick till semi i Grindelwald och hamnade på en 20:e plats. Nästa nummer ute den 15 december Materialstopp för redaktionellt material är den 10 november. E-posta till bergsport@brant.se

förbundsnytt/info Tävlingar i höst Hösten är väl inte den årstid man ser mest fram emot, men för den som är tävlingssugen finns det en del ljuspunkter. Boulder Två bouldertävlingar återstår, SM i Lund och en cuptävling i Linköping. SM står först på tur och kommer att hållas över två dagar 30/9 1/10 och även omfatta SM i dyno. På lördagskvällen utlovas det sociala aktiviteter från Skånes KK, ett kul och välkommet initiativ som man inte bör missa. Juniorcupen Juniorcupen har tre tävlingar kvar varav SM är en. Vill passa på att uppmärksamma att det gått mycket bra för juniorlandslaget i sommar där Matilda Söderlund kom på en fjärdeplats och Oscar Råström på femteplats i Europacupen i Gdansk, Polen. Vi hoppas få se dem, och många andra juniorer, på tävlingarna i höst. lead NM i lead går i år i Joensuu i Finland och vi hoppas att så många svenskar som möjligt har chans att ställa upp. På hemmaplan har det varit tunt med leadtävlingar i år och med fördröjningen av Klättergöteborgens invigning tvingas vi konstatera att vi troligtvis inte kommer få ihop en leadcup 2006 (kräver tre deltävlingar). Det är en gåta varför det är så få klubbar som vill arrangera leadtävlingar. Juniortävlingar har vi flera klubbar som ordnar och arbetsmässigt så kräver dessa oftast mer än seniortävlingarna där det bara är två klasser (dam och herr). Dessutom tyder det stora deltagarantalet på SM att det finns ett stort intresse för leadtävlingar ute i landet. Vi jobbar dock in i det sista för att få en leadtävling till i höst så har er klubb möjlighet att arrangera, hör av er till TK! Det vore väldigt tråkigt om möjligheten att tävla i lead helt försvinner och i skrivande stund skissar TK på en modell där vi nästa år, på försök, slår ihop junior-och leadcupen. Juniorerna kommer fortfarande att tävla för sig men den äldsta klassen kommer att klättra på samma leder som seniorerna. En junior kan alltså vinna både senior och juniorklassen. MER info Mer och utförligare information om ändringarna kommer att komma upp på hemsidan www.klatterforbundet.com under rubriken Tävling. Här hittar du som vanligt även resultat, tävlingskalender och annan nyttig information. Och igen vill jag påminna om att vi efterlyser feedback, synpunkter (ris eller ros) och förslag till förbättringar (stora eller små). Hoppas vi syns på tävlingsarenan i höst! TK genom Karin Sterky tavling@klatterforbundet.com Svenska Fjällklubben och Svenska Klätterförbundet arrangerar föredragsturné med Doug Scott Få klättrare har vigt sitt liv åt alpin- och höghöjdsklättring som engelsmannen Doug Scott, och nu finns chansen att under hans föredrag bli både inspirerad och fascinerad. Doug Scotts pionjärinsatser med nytursbestigningar världen runt och ett aldrig sinande intresse att kämpa för rättigheterna hos fjällfolket i Nepal finner få likheter. Han har bestigit hundratals berg över nästan hela världen; i Yttre Hebriderna, Baffin Island, Hindu Kush och så många förstabestigningar i Alperna. Med boken Big Wall Climbing (1974) kom han att bli en inspiration för kommande decenniers klättrare. 1975 gjorde han förstabestigningen av den utmanande och svåra sydvästväggen på Mount Everest tillsammans med Dougal Haston. Med erfarenheten av Everest i bagaget följde många expeditioner till stora berg. Fortsättningsvis skulle han klättra i små team i alpin stil (utan medverkan av Sherpas, fasta rep och syrgas). Mest kända är händelserna på Ogre 1978, den föredömliga turen på Shisha Pangma i bländande alpin stil 1982 och förstabestigningen av nordvästväggen på Kangchenjunga 1979 med Peter Boardman och Joe Tasker. Detta var första gången ett av världens högsta berg blev klättrad i lättviktsstil. Med åren har Doug Scott gjort 45 höghöjdsexpeditioner varav många har resulterat i nyturer och förstabestigningar av obestigna toppar, eller förstabestigningar i alpin stil av turer som tidigare var klättrade i traditionell expeditionsstil. Scott är mer än en av världens ledande klättrare. Han är en pionjär, en levande legend. Han är också en skicklig fotograf, vilket vi kommer att märka under föredraget, och har gett ut tre böcker. Vi har mycket att lära och hämta från hans föredrag. Välkomna! Göteborg 7/11, Kongressalen i Folkets Hus, Järntorget Förköp: Fjällsport, Göteborg Linköping 9/11, Wallenbergsalen i Länsmuseet, Raoul Wallenbergs plats Förköp: Uteliv, Linköping Stockholm 10/11, Kungsholmsgymnasiets Aula, Hantverkaregatan 67 69 Förköp: Arc teryx Butiken, Stockholm Luleå 13/11, LKAB-salen på Högskolan Förköp: Naturkompaniet, Luleå umeå 14/11, Samhällsvetarhuset, Umeå Universitet Förköp: Utebutiken, Storgatan 38, Umeå östersund 15/11, Campus, Hörsalen i F 214. Förköp: Naturkompaniet, Östersund Biljetter säljs på ovan lokala butiker fr o m 20/10 och på plats i mån av tillgång. Biljettpris: 140 kr. Föredragen börjar kl 19.00, insläpp från kl 18.30. Läs mer om Doug Scott på hans webbsida: www.dougscottmountaineering.co.uk

Foto: Gettyimages

Bland strandraggarna i Finale Ur en klättrares synvinkel är första intrycket om Finale inte bra. Ju fortare man kommer härifrån desto bättre. Men skrapar man bara lite på den uppblåsta ytan så inser man snabbt hur bra kalksten här finns. Michiel Engelsman på leden Let Go Joppin, 20M 7A+ på hemmaklippan Monte Cucco.

Michiel Engelsman, Dancing Dalle, 15M 7A. Området heter Capa Noli och leden är en av de mest kända i Finale och var också den första leden som bultades upp i 7-registret. En klassiker! Med Chamonix som bas denna sommaren har jag haft möjligheten att utforska vad klätterfrankrike har att erbjuda i Arvedalen och lite andra områden runt omkring. Med en bil och tre till fyra timmar tillgodo så når man många av Europas bästa klätterställen och den alltid populära Arvedalen på italienska sidan ligger bäst till, bara ett par mil öster om Mont Blanc-tunneln. Vanligtvis räcker dalens oräkneliga områden gott och väl till för att tillfredställa vems behov som helst, men just denna resa har vi siktet inställt på en mer sydlig destination på den italienska rivieran. Första intrycket består? Efter cirka fem timmar på motorväg i en ombyggd Renault Trafic utan AC i 30 graders värme får vi äntligen syn på havet. Det skimrar i mörkblått och turkosa färger och den spontana reaktionen från alla i bilen är att direkt köra till närmsta strand för att ta sig ett dopp. Klättraren i oss alla säger Stopp!, för han vet att det bara är en halvtimme kvar tills vi når kalkstensklipporna. Man ska ha förtjänat ett dopp är motiveringen. Första uppfattningen om Finale är som sagt inte bra. Det osar strandstekning om hela stället och reaktionen hos alla som inte tidigare har varit här är jävlar var har vi nu blivit lurade till att följa med på?. Veteranerna som har varit här tidigare vet precis vad våra ansiktsuttryck betyder och ler självbelåtet mot varandra med vetskapen om hur drastiskt våra uppfattningar kommer ändras de närmsta dagarna... Gratis boende två minuter från klippan Efter två timmars inhandlande av proviant för de närmsta dagarna beger vi oss bort till campingen som ligger cirka 15 minuter bort från innerstan i Finale. Det är en gratiscamping som ingen riktigt verkar sköta. Det finns plats att ställa upp tältet på och en halvrisig toalett och då är jag generös när jag ger den beskrivningen och det är det enda vi egentligen bryr oss om. 20 minuter senare beger sig 16 biltrötta ben bort mot hemmaklippan som ligger precis ovanför campingen. När vi ser vad vi har framför oss så har vi glömt allt vad bad heter och det tar knappt fem minuter innan förste man har börjat knyta in sig, och då räknar jag med anmarschen från campingen också. Andra intrycket av Finale är så bra att vi inte vet var vi ska börja någonstans. Varenda led vi har framför och runtomkring 11

Beläget på italienska rivieran attraherar Finale kopiösa mängder semesterfirare från hela Europa, en hel del strandraggare och en och annan klättrare. oss ser fullständigt episk ut och efter tio minuter så tittar vi inte ens i guideboken längre utan bara går på känn och klättrar sånt som man tror kommer bli bra. Ingen blev besviken. Alla leder var klassiker. Vi spenderar fyra timmar i den sektorn första dagen och med ömmande fingrar och värkande muskler så börjar minnet av ett turkost skimmer åter krypa fram i minnet på oss. Havet lämnade inte heller det någon besviken. De sex dagarna som vi hade framför oss använde vi till att besöka totalt fem sektorer. Alla var bra men vi hade ändå en tendens att återvända till sektorn rakt ovanför campingen hela tiden. Kanske beror det på att första intrycket rotade sig så djupt, kanske beror det på lathet med tanke på att det bara tar ett par minuter att gå dit. Jag vill gärna tro att det beror på att det helt enkelt är så bra där för känslan som finns kvar hos mig nu när jag har klättrat där ett par tre dagar är att jag inte ens har börjat beta allt det har att erbjuda. Klättring och relax I alla sektorer finns leder av varierande svårighetsgrader. Det är den franska skalan som gäller på plats och då finns det leder från 4 till 9a. Något för alla alltså. Däremot är det väldigt bra om man i alla fall är stabil på att onsighta runt 6c+, 7a för att riktigt kul här. Mot slutet av veckan så har vi alla kommit in i en livsstil som vem som helst kan lära sig att älska; dagarna spenderas på soldränkta klippor runt omkring och varje kväll med möra muskler åker vi in till stranden för att spela volleyboll, bada i havet och se solen gå ner. De sista ögonblicken som återstår innan solen gömmer sig bakom horisonten är alla tysta, tittar på solen, tittar på varandra och myser. Fem minuter senare är det fortfarande ljust, men solen är borta. Tystnaden fortsätter och jag vet att alla tänker på samma sak: planer för nästa resa hit har redan börjat formas. Text och bild: Alex Munteanu Fakta: Finale Boende: Bor gör man bäst på campingen som ligger två mil utanför innerstan om man är klättrare. Fråga i turistinformationen om var den ligger om ni inte hittar. Den är dessutom gratis, men ta med toalettpapper och andra hushållsartiklar som diskmedel själva. Om man är lite kräsen eller helt enkelt inte vill ta med tält och stormkök så finns det ett stort antal hotell inne i stan, men priserna kan vara ganska höga speciellt under högsäsong som börjar i maj och slutar i september. Observera att om man bor inne i stan så måste man ha tillgång till en bil för att nå alla sektorer. Hur man tar sig dit: Från Sverige är det absolut lättast att flyga till antingen Turin eller Nice och sedan hyra bil därifrån. Finale ligger ungefär två timmar bort från båda flygplatserna. Man kan också flyga in till Geneve och då kan man ta vägen om Chamonix och uppleva Bosco Kwak på Dancing Dalle, 15M 7A. den härliga stämningen där men då har man istället sex timmars bilfärd att se fram emot till ground zero, Finale. Säsong: Bästa tidpunkten på året att komma hit är höst och vår. Temperaturerna är då väldigt behagliga runt 20 grader. Gillar man att stekas på klippan samt bad och trängsel så kan man komma hit när vi åkte i juni. Butiker och Förare: I innerstan i Finale finns det minst två klätterbutiker som är väldigt välsorterade. Där kan man också köpa förare som kostar cirka 25 euro. Priserna i butikerna är generellt lite lägre än vad de är i Sverige. Dessutom kan man tjäna en del extra om Euron är låg. Märket Kong hittar du till väldigt låga priser här. Om ni tar med egna grejer så är minst ett 60-meters rep rekommenderat, gärna 70 meter för att kunna utnyttja stället till fullo, och cirka 15 20 quickdraws. 12

FYRA ÅR MED m a g a s i n e t f ö r r i k t i g a s k i d å k a re Mycket skön sommarläsning Sverre om Andrea Binning Said B. klättrar 8c+ S K I D Å K N I N G K L Ä T T R I N G R E S O R Ä V E N T Y R B R A N T L I V S S T I L puder jam topptur skare bult heliski kanada trad mtb etta friends espresso åtta alperna gri gri goggles yosemite telemark # 3 Rap möter joddling Snabb klättring på Juni 2006 Pris 49 SEK ink. moms & & en stor klättrare saknas 35 I höst har vi inspirerat skidåkare och klättrare i mer än fyra år. Låt dig inspireras du med, läs

Fredrik Sträng på toppen av Mount Everest. Startskottet för 7 Summits Guinness världsrekordförsöket startade kl: 07.40 den 25:e maj! Fredrik Sträng på toppen av Carstensz pyramid, 4 884 m ö h som förste svensk! Bild: Fredrik Sträng. Fredrik Sträng på toppen av Denali, 6 195 m ö h med bronsplattan i näven som står på toppen. Bild: Jarle Traa. Halvtid för 7+7+7 Tre toppar avklarade fyra kvar! Halvtid låter kanske som pausvila inför andra halvlek, men riktigt så gott om tid är det inte. Fredrik Sträng klämmer i alla fall in en pratstund med Bergsport när han är hemma på svensk mark några dagar mellan Puncak Jaya (Carstensz Pyramid) i Indonesien och Europas högsta berg Elbrus. Naturligtvis är vi nyfikna på det stora äventyr han har gett sig ut på! Klarar Fredrik varje kontinents högsta berg på sju månader är det världsrekord! Senast den 25:e december måste han vara klar ett datum som närmar sig allt snabbare. Första berget att bestiga var Mt Everest. Den 25:e maj stod Fredrik äntligen på toppen och i samma sekund gick startskottet för Seven Summits. Då kände jag en enorm lättnad. Jag tyckte att det var dags för mig att komma upp nu. Sist var jag tvungen att vända 240 meter från toppen, berättar Fredrik. Detta var min fjärde 8000-metersexpedition, så jag kände mig lugn och avslappnad. Det märktes också på att jag bara gick ner 3,6 kilo en del går ner så mycket som 14 kilo. Jag rörde mig effektivt och tänkte bara på Everest, inte på de andra bergen. Det är det som kännetecknar duktiga alpinister som jag ser upp till; de har en förmåga att stänga ute allt de oväsentliga och tänka här och nu. Det är nyckeln till framgång på Everest. Jag kände harmoni, ett lugn och tyckte att det var kul att klättra. De som känner press försöker ofta klättra tidigt, men vi väntade in en riktigt bra väderlucka. Uppe på toppen var det sol och nästan varmt. Det var magiskt. Många olyckor på Everest Visst fanns oron att inte komma upp på toppen. Dels påstod sherpas att detta år är speciellt och det bra vädret bara skulle komma tidigt på året, men också de många tillbuden på berget försvårade expeditionen. Det är det näst sämsta året i Everests historia. 14 dog. Det blev en jättedebatt om etiken på Everest och visst var det omtumlande och mentalt påfrestande. Det innebar väldigt mycket jobb, bland annat så var jag med och försökte få en klättrare tillbaka ner och så behövdes våra resurser som syrgastuber i räddningsauktionerna. Det är klart att det påverkade tidtabellen och chanserna att nå toppen. Toppen nåddes, med några dagars marginal till flyget hem från Kathmandu. En titt i planeringskalendern och på attgöra-listan inför Denali (Mt Kinley) visade att det var tvunget att åka hem så fort som möjligt för att hinna med allt på hemmaplan. Att boka om biljetten gick inte, så det blev att köpa en ny biljett och flyga över Dehli. Snabba ryck Fem dagar hemma och sedan bar det av till Denali i Alaska. Norrmannen Jarle Traa var med som vapendragare och de båda klättrade Nordamerikas högsta berg på bara sju dagar. Ja, det gick snabbt. Vi gjorde en snabb-push från 4200 meter och tog oss 2000 meter upp och ner igen på en dag. Vädret var inget vidare. Minus 20 grader och snöstorm. Den enda gången det inte snöade var när vi landade och när vi flög iväg. 14

Vi chansade på vädret och tyvärr var det dåligt, men det gick ändå. Vi klädde oss med allt vi hade. Att de var snabba visade sig vara mer värdefullt än vad de kunde ana. När de kom ner på 5200 meters höjd ringde Fredriks pappa och meddelade att planerna var tvungna att ändras radikalt. Elbrus som stod näst på tur måste ge plats åt Puncak Jaya (Carstenzs Pyramid) på grund av politiska oroligheter i Indonesien. Reste han inte nu, kunde det bli omöjligt att få tillstånd senare. Jakten på visum och tillstånd började. Att det dåliga vädret gjorde att Fredrik och Jarle blev fast i baslägret tre dagar i väntan på det lilla planet som skulle ta dem därifrån, gjorde inte saken bättre. Men med bara en timmes marginal innan planet hem skulle lyfta, kom de till slut fram till den internationella flygplatsen! Korruption, gerilla och kannibaler Tre dagar hemma och sedan fortsatte resan österut. Snöstorm byttes till tropisk hetta. Inför Seven Summits så var det just Puncak Jaya som oroade Fredrik mest. Historien visar att det är svårt med tillstånd, det är svårt att ta sig till berget, det finns gerilla och kannibaler i djungeln, vädret är dåligt, myndigheterna är korrupta och helikopterpiloterna ändrar premisserna för hur mycket packning man får ta med. Det är inte bara att betala och åka dit. Det är vilda västern och det blir som det blir. Vi fick ta fram all vår kreativitet och diplomatiska förmåga för att övertala och smickra. Fredrik Sträng och hövdingen i Dani-stammen som han besökte i mitten av Papua Nya Guinea under sin bestigning av Carstensz pyramid denna sommar. Bild: Neal Short. Otterplanet har landat på Kahiltna glaciären, baslägret på Denali (Mount McKinley). Mount Hunter i bakgrunden. Bild: Jarle Traa. Enda sättet att komma till baslägret är just med helikopter, bland annat eftersom gerillan i djungeln hotar att döda turister som trotsar deras förbud. Vad det gällde vikten på utrustningen de fick ta med sig i helikoptern slutade det med att de bara kunde ta med sig mat och utrustning som skulle räcka i max sju dagar. Regnet höll i sig och det var bara för Fredrik och de tre britterna i expeditionen att vänta. När de till slut flög in till baslägret såg de den sylvassa kammen belyst av solen för att i nästa sekund försvinna i regn. Det regnade i fem dagar och matförrådet började sina. Det var blött och kyligt. Plötsligt en natt blev det knäpptyst. Regnet hade äntligen slutat! Himlen fylldes av stjärnor och pannlamporna åkte på. Klättringen på den vassa kalkstenen gick bra. Fredrik blev förste svensk på toppen av Puncak Jaya och Baslägret-Toppen ToR gick på 18 timmar! Med bara fyra deciliter bränsle och lite nudlar kvar, kom sedan äntligen helikoptern för att hämta hem klättrarna. Men den vände! Vi antog att det var för att han inte kunde landa för det dåliga vädret och tänkte att shit, nu måste vi gå ut genom djungeln vilket skulle ta sex dagar Men helikoptern kom tillbaka. Piloten hade bara tagit en extratur för att kolla hur täta molnen var. Mer än klättring Fredriks klätteräventyr handlar som synes om betydligt mer än om bara bestigningarna av själva bergen. Det mest fantastiska hittills är kontrasten mellan Everest och Puncak Jaya. De är så otroligt olika. Everest är hög höjd, bakteriefritt, kyla och vind, medan Puncak Jaya är småkrypstät djungel, sumpmark och sylvass, lodrät klippa. I skrivande stund är siktet inställt på Elbrus, ett berg som Fredrik liksom Denali har klättrat tidigare. Hur det gick kan du se på www.strang.se där du också hittar mycket mer info än vad som har fått plats i den här artikeln. Slutligen, ett tips från Fredrik till er som vill ut på äventyr: Var tålmodiga, tänk inte stort i början. Tänk litet, ekonomiskt och säkert. Det är inte fel att drömma det är enda sättet att uppleva stora äventyr. Börja från grunden. Ta reda på om det verkligen är det här du vill. Släng inte ut en massa pengar för att sedan upptäcka att du tycker det är skit. Det är leva livet det handlar om inte att snabba upp processen mot graven. Fakta: 7+7+7 Text: Eva Olsson Tre toppar avklarade! Mt Everest: 25 maj, 8850 m, Asien Denali (Mt Kinley): 20 juni, 6194 m, Nordamerika Puncak Jaya (Carstenzs Pyramid): 18 juli, 4884 m, Australien/Oceanien Kvar att bestiga innan den 25 december Elbrus 5 642 m, Europa, 6/8 25/8 Kilimanjaro, 5895 m, Afrika, 17/9 24/9 Aconcagua, 6962 m, Sydamerika, 17/10 13/11 Mt Vinson, 4 897 m, Antarktis, 17/11 4/12 15

Nytur i ur och skur Micke myser på standplats. Vad gör man egentligen som klättrare när hösten börjar koppla ett allt starkare grepp och man märker att de kvarvarande dagarna på säsongen är lätträknade? Det smartaste vore kanske att sticka söderut, kanske till och med utomlands. Eller varför inte starta upp inomhussäsongen? Eller så kan man styra in siktet på ett klassiskt svenskt massiv, exempelvis Helags, för att göra ett par nyturer. Vi valde i september förra året alternativ tre! Ted leder tredje replängden på Mästerfiskar n utan stövlar. På Helags finns sedan tidigare nio klätterleder men då på dess ostvägg. Vi siktade istället in oss på sydväggen som vätter mot Predikstolen. Efter en något tyngre och längre anmarsch än vad man är van vid slog vi upp vårt tält i grytan mellan Predikstolen och Helags. Fyra vandrare på väg emot Fältjägarstugan hade som mål att dagen efter bege sig upp på Helags topp och valde därmed även de att slå läger i grytan. Vi växlade ett par ord med dem innan vi återgick till vår tältplats. Ljuset sänkte sig samtidigt som vi sakta sjönk in i det stadium av stillhet och lugn som bara ett vrålande bensinkök kan ge. Mobilalarmet väckte oss. Små irriterande regndroppar smattrade mot tältduken. Det blev en något längre grötfrukost än vanligt i väntan på uppehåll. Regnet höll inte i sig länge och snart stod vi vid väggen och spanade, pekade och diskuterade; Den där plattan ser svårsäkrad ut, kan bli intressant, Är det där en kamin, eller en off-widh?, Ser det inte lite löst ut? Till slut kunde vi i alla fall enas om två linjer som verkade heta. Men de fick vänta till morgondagen. Istället valde vi, i diset, att traska upp till toppen. Där vi, kanske inte helt oväntat, inte såg ett skit. Vi inmundigade i vart fall lite toppturskaffe och varsin energikaka innan vi återvände till B.C. Sedvanligt plock med racket innan vi förväntansfullt kröp ned i våra sovsäckar. Första turen Det finns både bra och mindre bra saker med att klättra nyturer. En bra sak är att routefindingen blir grymt tacksam. Hitta en linje som verkar fin och kör! Samtidigt kan leden, i princip, bli hur hård, läskig, 16

Helagsmassivet sett från Flatruet. svårsäkrad eller underbar som helst. Men handen på hjärtat Är det inte där tjusningen ligger? Den här gången hade vi verkligen flytet med oss. Lederna var klockrena, jämna och fina. Och det bästa av allt var att på 1500 m.ö.h behövs varken murarborste eller piassavakvast! Tredje dagen bjöd på uppehåll under morgonen så vi hängde på oss racket och promenerade upp till väggen. Efter en lätt första replängd blev väggen brantare och vi gottade oss i rolig klättring på fast och fin klippa. Vi trodde aldrig att vi skulle hitta så här fin klättring i svenska fjällen. Efter tre repor började vi känna de första regndropparna och en stund senare föll de tätt, men klättringen var lätt, så pass lätt det inte bekom oss nämnvärt. Men på replängden efter ställde dock vätan till visst besvär för Oskar som tvingades leda en lång svatravers säkrad endast med en Camalot 0,2 direkt efter standen. Torr hade inte traversen varit särskilt besvärlig, men nu rann vattnet över svaplattan. Det ska dock till mer än lite vatten för att knäcka Oskar och snart var det vår tur att följa. Mästerfiskar n utan stövlar En stund senare stod vi nöjda på toppen och kunde börja promenaden tillbaka till våra torra, varma sovsäckar och mat. Micke, som lämnat sina kängor under en sten vid insteget gick för att hämta dessa, medan jag och Oskar gick till tältet för att börja med middagen. Efter en timme började vi dock bli ordentligt oroliga eftersom det normalt tog knappt 15 minuter att gå från insteget till Blickar man in mot den svenska sidan ter sig terrängen jämn, fin och alldeles, alldeles värdelös ut! Gör man däremot en 180 Head Twist och ser mot den norska sidan så har topografin en helt annan skepnad. tältet, så vi bestämde oss för att gå ut i regnet och se var han tagit vägen. Fullt övertygade om att Micke halkat och brutit benet i stenskravlet nedanför väggen är det med stor lättnad vi ser honom komma gåendes mot oss. Det visade sig att han inte kommit ihåg under vilken sten han hade lagt kängorna och ägnat den senaste timmen till att leta efter dessa. Två minuter senare hade Oskar hittat kängorna och vi kunde återvända till sovsäckarna. Dessutom hade vi fått ett lednamn, Mästerfiskar n utan stövlar sex repor, grad 5+. Samling på standplatserna När vi morgonen efter stiger ur vårt tält så möts vi av en tät dimma men uppehåll. Dimman lättar en smula under frukosten för att återkomma, sju resor värre, lagom till dess vi står vid insteget. Jaha, de va ditt lead va, Micke? He he Vi såg halva första repan No more! Men vi ansåg oss ändå ha så pass god koll på vart vi skulle, och sen var det ju det här med routfindingen på nyturer. Men klättringen gick bra och efter en lite nervig första svarepa avlöste de fina replängderna varandra och med tre i replaget fanns även tid för socialt umgänge på standplatserna samt möjlighet att studera topografin runt om oss; De é som lite knöligt här. Jo, och helt sjukt fint! När man är på Helags känner man verkligen av att man befinner sig på gränsen. Blickar man in mot den svenska sidan ter sig terrängen jämn, fin och alldeles, alldeles värdelös ut! Gör man däremot en 180 Head Twist och ser mot den norska sidan med bland annat Skardsfjella så har topografin en helt annan skepnad. Vi ägnade också en liten tanke till alla de som varken jobbar halvtid eller säsong och inte har möjlighet att ge plats åt spontana resor som den här. Dit vill aldrig vi komma! Plötsligt ser vi något lila som kommer singlandes utför väggen. Det är Mickes ena handske som trillat ur fickan och Micke har gett oss ännu ett lednamn: Utan handske mot himmelen, fem repor grad 5+. Tre något böta, men lyckliga förstabestigare. Ted Ekberg, Oskar Tjernberg och Michael Ärfström. 17

På väg hemåt Självskriven energikaka sväljs hel på toppen innan vi återvänder till B.C. Under middagsbestyret avlöser vi varandra i att överrösta bensinköket för att till slut enas om att båda dessa turer varit så pass lyckade att vi utan snack kan rekommendera andra att repetera dem. När vi vandrar tillbaka mot Ljungdalen dagen därpå slås vi av hur fort hösten kommit över oss. Löven, som över lag var gröna då vi kom, har nu på endast ett par dagar bytt om till värsta vackra höstskruden. I Kesudalen möts vi upp av ett typiskt höstduggregn. Men vi möts också upp av vår gamle vän Joni som bjuder in oss på kaffe i sin grymt originella (läs förfallna ) fäbodstuga. När vi sitter där och halsar kokkaffe spanar vi ut genom fönstret och ser hela Helagsmassivet. Nog skulle vi ha varit kvar en dag extra eller tre! Men maten var, som beräknat, slut och sämre väder var på väg in. Dessutom var det ju den årliga klätterträffen för Dalarnas KK i Wäsa, Älvdalen dagen därpå. Så det var bara att fortsätta tillbaka till 240:in som otåligt stod och väntade på parkeringen, in med grejorna och iväg igen! Tänk att det finns de som jobbar Text och Bild: Michael Ärfström, Ted Ekberg Fakta: Helags Att ta sig dit: Kortast anmarsch (ca 15 km) är från Ljungdalen norr om Funäs dalen. Parkera vid Kläppens långtidsparkering (P-avgift) och följ leden till Helagsstugorna. Vid stugorna tar man av söderut och rundar berget så att man kommer in i dalen mellan Helags och Predikstolen. Sydväggen är den stora väggen längst in i dalen. Karta Fjällkartan Z6. Klättringen: Båda lederna följer relativt tydliga linjer och är klart värda att repeteras, med fördel under våren medan det fortfarande är skidföre på anmarschen. Tack vare sydläget är väggen klätterbar från april. För den som vill göra nya turer finns flera oklättrade linjer som torde bjuda på allt från mycket lätt till mycket svår klättring. På Predikstolen finns fortfarande flera oklättrade väggar. På Helags ostvägg ovanför glaciären finns sedan tidigare nio leder och här borde det också finnas potential för flera nya leder. Helags föraren finns på Östersunds KKs hemsida http://www3.utsidan.se/okk Utrustning: Ingenting märkvärdigt. Ta med det vanliga fjällracket: ett kilset, fyra fem friends, ett par hexor och tio tolv 16 60 cm långa expresser. Och till er som är sugna på nyturer, snälla lämna borrbultarna hemma. Den svenska fjällvärlden är ett relativt orört naturområde, låt den förbli så. Utan handske mot himmelen t v och Mästerfiskar n utan stövlar t h. Ny klätterklubb och klätterhall i Göteborg Kvibergs Klätterklubb är redan startad och det byggs för fullt på deras hemmahall Klättergöteborgen som beräknas öppna senare i höst. Lokalen ligger i den gamla gymnastikhallen på Kvibergs regementsområde och kommer att ha väggar både för repklättring och bouldering. Hallen blir handikappanpassad och när allt är klart hittas här både omklädningsrum, duschar, café och en affär med klättertillbehör och fritidsartiklar. Initiativtagare till hallens uppkomst är vår egen förbundskapten Lars Högström. Visst behövs det en klätterhall till i Göteborgsområdet. De som finns är för små och för överbefolkade, säger Lars Högström. Vi siktar på att bli mer som dem i Stockholm och kommer att ha väggar både för nybörjaren och eliten. Alla är välkomna! Väggarna blir 14 meter höga och elitväggen har åtta meters överhäng. Tanken är att vi skall arrangera en hel del tävlingar här, både nationella och internationella. Klättergöteborgen drivs som ett företag och Kvibergs Klätterklubb är en ideell förening ansluten till Svenska Klätterförbundet. Både klättrare i Kvibergs KK och Göteborgs KK klättrar till rabatterade priser. Går allt som planerat kommer väggarna och verksamheten att vara certificerade redan från start. Bara ett stenkast från klätterhallen ligger Utbys många sköna klippor. Inte helt fel läge alltså. Norrmännen har redan hört av sig och frågat när vi skall öppna, för de är trötta på att inte ha något här att göra om det regnar när de kommer hit ner för att klättra, säger Lars. Och när skall de då öppna? Ja, på grund av att leveransen av själva klätterväggarna har försenats vet man inte det exakt, men håll ögonen öppna när det närmar sig december. Mer info: www.klattergoteborgen.se 18

Gåseborg Det finns inte så mycket klättring väster om Stockholm, men nära förorten Jakobsberg ligger Gåseborg, en vacker plats med historiska anor långt före klättringens tid, precis vid stranden av Mälaren. I den gamla Stockholmsföraren står det att det finns en del fina svåra leder, men annars inte så mycket av värde. I dag får man dock värdera om. Det finns numera uppåt 50 leder och klippan är välbesökt, speciellt av sportklättrare. 19

Rickard Hedman, Mattias Flodin, Daniel Bidner och (förstås) Johan Luhr tillhör dem som gjort många leder på väggarna här. Flera av lederna har namn med anknytning till andra världskriget, till exempel Rommel, Blitz, Stuka och Spitfire. Anledningen till detta har diskuterats på olika forum, men jag frågade Johan Luhr och han sa: Först gjordes Himmler (1987), och när jag sedan gjorde några leder brevid hakade jag bara på namnet. Någon speciell anledning finns det således inte. Jenny Bäckström är koncentrerad på det hårda insteget på Hog Farm 7b+, där det verkligen gäller att vara crimpstark. Föregående sida: Övergången mellan överhäng och sva är ofta ledernas crux. Karl Olsson har bra balans på Spitfire 7a. Själva klippan Klipporna som det klättras på är den naturliga västra begränsningen av fornborgen. Fem väggpartier, de flesta vända mot vattnet (sydväst), har klättrats. Höjden varierar mellan 5 och 15 meter. Berget är fast och kompakt. Gåseborg erbjuder fin sportklättring på borrbult mellan graderna 5c och 7c+. De flesta lederna ligger dock i registret 6c till 7a+. I stort sett alla sportklätterturer har bra ankare och det går även att komma runt och fästa topprep för den som så önskar. Från toppen har man en milsvid utsikt över Mälaren, och här finns också en grillplats. Vill man ta ett bad efter klättringen är det bara några steg ned till vattnet. Förutom klättringen finns det fina stigar för terrängcykling, promenadvägar och utflyktsmål, som fornborgen eller en naturlig grotta. Klippan ligger öppet och torkar tämligen bra efter regn, dock tar det lite längre tid efter snösmältningen, eftersom det är mycket terräng ovanför själva lederna som snön måste rinna ned ifrån innan det blir torrt. Gåseborg i den svenska historien På 4 500 talet e. Kr. fanns här en fornborg. Arkeologer har grävt fram rester av långhus, det vill säga plats för representation och fest, samt boningshus och verkstäder. Dessutom finns det fynd som tyder på att man tillverkat smycken och vävt tyger i borgen, något man knappast gjorde på en plats för försvar. Snarare bodde en familj på platsen och troligt är att Gåseborg användes för att bevaka handelsvägen på Mälaren. Under många århundraden var vatten det som sammanband platser, snarare än skilde dem åt, eftersom det var lättare att transportera med båt. Runt omkring borgen finns flera bosättningar med anor till gåseborgstid. Klätterhistoria Den äldsta bestigningen som jag hittat är Broken Leeper, gjord 1977, men klippans stora utveckling ligger under senare delen av åttiotalet. Staffan och Johan Erlandsson, Klippans delar och lederna på dessa Fem väggpartier av klippan är klättrade, dessa kallas Ravinen, Djävulsväggen, Gula väggen, Överhängande väggen och Sjöklipporna. Ravinen är den vägg som det klättras mest på. Där finner man 27 borrbultade leder. En remsa med tämligen slät mark intill klippan utgör en bra plats för säkringsmannen. Här är klippan som högst och lederna ligger tätt. Karaktären är lättöverhängande 20

upp till ett krön, och därefter avslutning på sva. Själva övergången mellan överhäng och sva utgör ofta ledernas crux. Här återfinns klassiker som Himmler, Spitfire, den mycket populära Blitz samt några borrbultade lättare leder som klättras flitigt. Eftersom klippan är kompakt är det mycket crimp-grepp, men det förekommer också en del slopers och undercling. Det är nästan inga sprickor alls. Klippan är slät och utan hyllor, vilket gör att eventuella fall blir rena, utan risk att slå i någon utskjutande del. Själv ledde jag min första riktiga sportklätterled i Ravinen i Gåseborg och jag är långt ifrån ensam om detta. Djävulsväggen, Gula väggen och Överhängande väggen är belägna längs en stig ovanför Ravinen. Här ligger områdets svåraste tur, Helikoptern Kräks 7c+, som enligt Johan Luhr inte är repeterad. Något att bita i således! Här finns också några naturligt säkrade sprickor, blandat med korta hårda boulderbetonade sportturer. Sjöklipporna ligger längst söderut. Det är en vägg som stupar rätt ner i vattnet. Lederna här är alla från 1985 och det mesta är traditionell klättring eller mix. Sjöklipporna är inte speciellt välbesökta idag. Förare Eftersom det tillkommit många leder sedan Stockholmsföraren trycktes är det bäst att använda Stockholms nätförare för Gåseborg. Denna återfinns på: www.plonk.se/snf/gaseborg.html Text och bild: Anna Frimodig Robert Rundin gör cruxet på Himmler 7a, en av de äldsta och finaste lederna i ravinen. Och så en liten lokal historia En dag när vi klättrade i Gåseborg kom några vandrare förbi. En man går först och vi säger Hej som man brukar. Sen kommer det fler vandrare, uppenbarligen gäster från USA. Mannen förklarar vart de ska gå... men inte den vägen.. (han pekar uppåt väggen och ler). Sen fortsätter de bort på stigen och jag hör mannen fråga sina gäster. Do you have some climbing where you live? Svar: Not exactly where we live, but it s not far to Yosemite. Tja, allt är ju relativt. Gåseborg är dock en bra klippa i Stockholmsperspektiv Jenny Bäckström och Anna Frimodig tar en paus och njuter av utsikten från toppen. 21

kort från klubbarna Snabba dopp i Östersund Snabba tävlande, imponerad publik och nöjda arrangörer var på plats i badhusparken i Östersund klockan 12.00 den 22 juli för årets upplaga av Östersund deep water solo speed climbing competition. Vädret var varmt och vackert, vattnet var lagom. 24 tävlande ställde upp, alla med stora förväntningar. Inte riktigt alla nådde toppen men alla fick sig ett dopp. Åtta herrar och bägge damerna gick vidare till utslagshit. Något så användbart som en gummibåt var förstapris, dessutom stod en massa krita på spel. Med så fina priser ville alla vinna och dramatiken var stor och skratten många. Megafonerna gick på högvarv tack vare kommentatorerna Mårten och Andreas. Text: Geir Söderin Till slut var finalerna över och resultatet fastställt. Damer 1 Sonja Behrens 2 Linda Eklund HERRAR 1 Geir Söderin 2 Johan Marklund 3 Jan Wermelin P.s. Nästa år blir det ännu bättre. Bild: Stefan Zimmerman. Boulderkalas i Lund Den 30:e september 1:a oktober blir det klätterfest i Lund. Skånes KK och SKF arrangerar Betablox som består av SM i boulder och ingår som en deltävling i Svenska Bouldercupen 2006. Dessutom blir det SM i Dyno, något som bara de modiga arrangörerna på Karbin i Stockholm, vågat sig på innan (2005). Skånes KK hoppas kunna repetera bedriften. Arrangörerna ser fram emot många klättersugna besökare såväl deltagare som åskådare. Det blir som tre tävlingar i en och vi tänkte gå ifrån det stela formatet och försöka skapa en ännu skönare stämning klättrarna emellan, berättar Karl Warfvinge i Skånes KK. Vi kommer ha samma regler som andra tävlingar, men vi hoppas att det kommer bli mer än att man bara tävlar mot varandra. Klättring är så mycket mer, och det tror jag upplevs bäst tillsammans! Som en munk en gång sade; Vi bygger våra tempel med kärlek och sten. Jag har den bestämda åsikten att man får tillbaka den energi man skickar ut, så alla är välkomna! Tävlingen kommer att pågå under två dagar, med kval på lördagen och finaler på söndagen. För den som är sugen på kalas vankas festligheter på lördagskvällen, med trevliga klättrare och levande musik. Sista anmälan till tävlingen är den 20 september. För mer info, se www.skaneskk.nu 22 Vad händer i din klubb? E-posta till Bergsport: bergsport@brant.se

Skravelsjö Boulder Open 2006 Långa rader av parkerade bilar längs småvägarna i de norrländska skogarna avslöjade att det var någonting speciellt på gång utanför Umeå lördagen den 27 maj. Och visst var det det: den sjätte upplagan av Skravelsjö Boulder Open! Bland höga tallar, vitmossa och blåbärsris kämpade de 96 startande i fyra timmar med att försöka klura ut hur de skulle lösa de 75 problemen på bästa sätt. Svårighetsgraden låg från 3 till 7B+. Man räknar ihop poängen för de 20 svåraste problemen man har klarat av, så det gäller att klättra taktiskt, berättar Dag Knutsson i tävlingsledningen. Det är klokt att först se till att ha 20 problem avklarade innan man återvänder till att nöta på dom svårare sakerna. Och nog blir det lite stressigt i slutet trots att man har klättrat så länge! En del tar fikapaus medan andra kastar i sig en bulle springandes mellan stenarna. Området ligger en dryg mil utanför Umeå och är helt nyutvecklat inför tävlingen. Målet var som alltid med SBO att leverera ett färdigt boulderområde med välborstade problem, öppen miljö och bra landningar. Årets tävlande kom företrädelsevis från de norra delarna av vårt rike, även om ett imponerande stort antal uppsalabor och stockholmare också hade letat sig till Umeå denna dag. Allra bäst klarade sig Fredrik Bodin från Sundsvall som knep förstaplatsen i herrklassen, och Eva Knekta och Charlotta Svonni från Umeå delade på damguldet. Bild: Hanna Andersson. 23

nytt & noterat Noterat på klipporna Tipsa mig! Sedan förra numret har bland annat dessa klätterprestationer kommit till vår kännedom. Fortsätt att tipsa oss om det som händer ute på klipporna! E-posta till massih@stud.ntnu.no Malin Holmberg fortsätter att imponera. Efter vårens SM titel i svårighet har hon skickat hårt åt både höger och vänster. I våras gick hon ytterligare en 8/8+ på kilar. Denna gång var det Focus/ Abrakadabra som föll under hennes starka fingrar. Under sommaren var hon nere i Ceuse i Frankrike och höjde ribban för svenska tjejer genom att flasha Mirage 7c+ på Cascade-sektorn. Dessförinnan rev hon av Abstrakt, 9- på Hylteberget i Götet. Denna led är det knappast nå n som nedgraderar i första taget. Hanna Melin stöter också hårt på spricklinjerna i Bohuslän. I våras klättrade hon Lobotomerad Kalkon, 8/8+ på kilar. Magnus Högström har etablerat en ny led på den nedre väggen på Svanvik på Orust, Sagan om ringen, 9. Peter Erhart har satt upp Årjängsbergets första niondegradsled, Show me heaven, 9-/9. Berget ligger i Värmland utanför något så oväntat som Årjäng och består av vattenslipad bohusgranit. Berget hyser ett 40-tal leder mellan grad 3 och 9. Carl-Ola Boström från Lund har satt upp Skånes kanske hårdaste led, Gåsapågen, 9-/9 på en klippa någonstans på Söderåsen. Två ungdomar som imponerat särskilt i vår är Geir Söderin från Östersund och Daniel Andersson från Stockholm. Daniel som är 19, klättrade i våras på Svarttjärn, Johan Bomans powertestpiece Powertrip, 9, samt Johan Luhrs Anatomi, 9-/9. Geir är son till legenden och sandbaggaren Gudmund Söderin och på Hell som ligger ett litet stycke över gränsen från Östersund har 20-årige Geir klättrat Par Toutatis och Klassisk mekanikk, båda 9-/9. Lulepöjken Jimmi Sundin är inte nå n gamling han heller. I våras klättrade han Diablo, 9-/9 i Niemisel. Diablo har för övrigt fått en bestigning av Urban Dufva. Johanna Tientsu-Stålnacke klättrade i somras Privilege du serpent, 7c+, på Cascade i Ceuse. På hemmacragget, Hauktjern utanför Oslo, gick hon också Gammel Jomfru, 9-. Said Belhaj fortsätter att imponera med fina on-sightbestigningar. I Gorge du Tarn gick han Le spectre de l ottocar, 8b, i första. I Lofoten har Oscar Alexandersson klättrat Håkon Hansens Butterarms, en kilsäkrad 9-. Martin Idegren rev av Rocco, 9, på Solvik i närheten av Linköping på självaste midsommarafton. Text: Erik Massih Malin Holmberg seglar upp för såväl Le privililege du serpent 7c som till toppen på rankingen i Norden på 8a.nu. Bild: Per-Ola Andersson. 24

Ny förare : Välkommen till Nordland Det kanske var flera som uppskattade Stefan Pettersson och Anja Hodanns artikel om deras road-trip i norra Sverige och Norge i fjolårets septembernummer. Ni fick kanske med er att de hade svårigheter att hitta. Slut på detta. Nu har Sveinung Råheim och Stein A. Stenkjær givit ut en förare som täcker flera områden i Nordland, framförallt boulderspotsen Sila, Straumvassbotten och Gjerdalen (Magic Valley), områden som räknas som bland de bästa i Norge. Föraren täcker även in klippor i området, bland annat den idylliska klättringen på Fugløya och sportklättringen på Bratthammaren och den är ett gediget arbete som ger god hjälp till den som inte är bekant i området. Blocken är både inritade på kartor och de enskilda problemen markerade. Dessutom ar de enskilda blocken och problemen illustrerade med bilder eller skisser. Ett stort plus är att föraren är full av bilder som inspirerar och hjälper till vid lokaliseringen av problem. Ett eventuellt minus är att klättringen på Kjerringøy, bland annat Strandåtind, inte är beskriven. Hur som helst är föraren ett välkommet tillskott till utbudet av guider och ett måste för bouldraren som är på nordkalotts-turné. Den kan köpas direkt från Bodø Klatreklubb för 300 Norska kronor + porto (Europa NOK 87,50, world NOK 150). Adress: Polarsirkelklatring Bodø klatreklubb. Pb 1226, 8001 Bodø, Norway Email: forer@bodoklatreklubb.no...eller surfa in på www.bodoklatreklubb.no Sätt kulör på dig Text: Erik Massih Färggranna kläder och utrustning kan göra ditt liv säkrare eftersom du blir mycket lättare att hitta i terrängen med röd hjälm, gul jacka, neongröna byxor och brandgul ryggsäck. Både som skadad klättrare efter en olycka/irrgång eller som potentiell räddningskapacitet för andra. Titta på bilderna i tidningar, böcker och på film. Vad ser du först? Till fjälls och vid större klippturer är det viktigt att synas. I stan behöver du knappast ha dina klätterkläder. Tänk dig följande efterlysning: Vår dotter/son har försvunnit. Hon/han klädde sig aldrig stötande färggrannt, utan valde med omsorg plagg och utrustning som kunde smälta in i omgivningen. Var försvinnandet ägde rum vet ingen, då inget har synts. Vi är mycket tacksamma för tips. Mamma och Pappa Rådlös. Med bästa överlevnadshälsningar Rafael Jenssen 25

skarpladdat

Klättraren Jan Leyon: Kortet är taget i juli i år ute vid Fykan på Ramsvik i Sotenäs. Vi hade några dagar med fina solnedgångar och graniten fick en så härligt röd färg strax före 22.00. Det är ett boulderproblem, okej det är ganska högt, men lätt. Jag har graderat det till Fontainebleau 4+. Det ligger en crash-pad 100 150 cm under som inte syns på bilden den har man inte någon större nytta av på slutet. Bild: Simon Sahlberg.

Trots sin nordvända natur får Skälefjäll en strimma vackert kvällsljus fram emot kvällen. Bilden föreställer Linus Kulstad under ett tappert onsightförsök av leden Hassan Chop, grad 7+. Hassan Chop är en populär första led av denna grad för många, då kruxet är kort intensivt och välsäkrat. Många har kanske förundrats över förstabestigaren Niklas Björnersteds namn på leden. Historien berättar om en sketch som brukade utföras av en besökande klättrare på Tunabergsträffarna under åttiotalet. Sketchen gick ut på att en japansk samurai, efter en lång förberedelse, klyver sin motståndare samtidigt som han skriker Hassan Chop. Ledens perfekt kluvna spricka torde därifrån kunna liknas med samuraiens kluvna motståndare. Bild: Fredrik Rapp.

skarpladdat Kristof Hutmair på Orange Juice, 7B (fransk skala), Raileh Beach, Thailand. Leden följer en orange linje på en annars kalkstensfärgad gul vägg och under de 25 metrarna som man klättrar för att nå toppen stöter man på allt från känsliga balansgångar från monos till perfekta tvåtill trefingerpockets och ett och annat gömt grepp som kan ge vilken rockstar som helst en liten flygtur. Allt som allt är det en klar kandidat till världens finaste 7B s. Bild: Alex Munteanu.

Klätterfilm Bergsports egna filmrecensenter bad olika distributörer att välja ut två filmer de vågade sätta under skarp lupp. Tielma Productions var modigast och lät oss testa Stone Monkey och Soul Cal. Stone Monkey Stone Monkey är från 1986. Mycket har hänt i klättervärlden sedan dess. Svåra leder har klättrats och ett stort antal klätterprofiler har trätt fram. Under den här perioden, i Storbritannien, fanns det en liten grupp klättrare som stod för det lilla landets stora klätterprestationer. Störst var kanske Johnny Dawes. Johnny Dawes är en normal kille i 80-talets Storbritannien. Han lever hemma hos sina föräldrar som inte förstår honom och vad han gör hela dagar och nätter ute och hänger klippor. Direkt efter denna lilla introduktion kör filmen igång. Filmen förklarar hur Dawes lever och andas klättring och på de otroligt korta 25 minuterna får vi uppleva hur Dawes inte bara lever för klättring utan är med och utvecklar den. Filmen handlar till stor del om Johnny Dawes men kanske ännu mer om hur klätterklimatet var i Storbritannien under 80-talet. Säkerhet var viktigt men man hade inte så stor tillgång så man tog vad man kom över. Filmen liknar en dålig utbildningsfilm från UR så visst kan man klaga på att bilden är dålig och att ljudet är gammalt med musik som om den vore hämtad från Culture Clubs B-sidor. Men då filmen är så bra och har ett så otroligt bra innehåll så spelar det inte så stor roll. Det kan till och med bidra lite till den engelska, skitiga old-school känslan som filmen genomströmmas av. Just att den är skitig med tråkig bild blir stor del av filmen och varför Stone Monkey sticker ut. I extramaterialet på filmen finns en dokumentär som är 36 minuter. 20 minuter längre än den riktiga spelfilmen! Dokumentären heter The Story of Indian Face och handlar om Dawes bestigning av ett av de hårdaste lederna i Storbritannien. Extramaterialet innehåller även en bakomfilm, samt ett kommentatorspår med en skojfrisk Dawes. Klätterfilm brukar inte innehålla jättemycket extramaterial så detta är inget nytt. Men då spelfilmen är så kort, kräver vi nästan Indian Facedokumentären annars hade det nog inte varit värt pengarna. Jerry Moffat säger så här om filmen; The first one of its kind and one of the best. Truly inspiring. När nu filmen är så bra är det synd att man inte lägger ner lite mer tid och ambition i att göra resten av DVD:n lika bra som huvudattraktionen. Menyerna är riktigt fula och valmöjligheter är få. Här handlar det enbart med att få ut filmen bland klättrarna så snabbt som möjligt verkar det som. Stone Monkey är en av de bästa klätterfilmer vi sett och trots sin ålder känns den angelägen och viktig. Man kan inte annat än att bli fascinerad av Dawes. Vi förstår ju honom och varför man spenderar sina dagar på leder som vägrar sättas eller crux som, för dagen verkar omöjliga. Hela filmen glänser av klätterglädje och Johnny Dawes bjuder verkligen på sig själv. Vill man ha klätterfilm med maffig musik, snyggt foto och unga klättrare ska man se Soul Cal. Vi som gillar stenhård oldschool klättring har bara ett alternativ; Stone Monkey! Pris: 300:- hos den svenska distributören www.tielma.com Soul cal En klassisk roadtrip tar fart i södra Kalifornien. Med en röd Cadillac åker The soul cal crew runt för att klättra sköna boulders. För att nämna några namn i denna film, så ser vi Chris Linder, Garrett Gregor och Natasha Barnes som frekvent återkommande ansikten i tv-rutan. Här snackar vi en stor dos bouldering, vi snackar intensiv klättring, vi snackar mängder av stenblock som avverkas. Men gänget i filmen snackar inte. Soul cal saknar helt dialog, vilket gör att filmen känns opersonlig. Vi får inte lära känna någon av klättrarna i filmen. Det bjuds inte på några kommentarer eller funderingar. Nej, istället så levererar Soul cal ett ständigt flöde av kompromisslös klättring, där crux efter crux avverkas. Detta till DJ Revolutions pumpande hip hop, vars soundtrack ingår i DVD-utgåvan. Störtskönt! Musiken är för övrigt grym att träna till. Det finns två saker som Soul Cal sticker ut med. I första hand är klättringen otroligt varierande. Här görs inte bara crux i He-Man klassen utan även de lite lättare problem blir uppmärksammade. Det är otroligt 30 inspirerande och roligt att titta på när Sharma sänder de hårdaste lederna, men samtidigt så känns det så avlägset av vad man själv klättrar. Det blir svårt att relatera till. Då behövs filmer som Soul Cal, som visar ett bredare spektra av problem. Här matas allt från V4 till V13. Den andra saken som gör Soul Cal till en grym film, är att tjejerna får lite mer (än vanligt) utrymme i filmen. Klätterfilmer visar oftast få kvinnliga klättrare av den enkla anledningen att de inte klättrar lika hårda crux som killar. Det är ju skitsnack, bara här i vårt avlånga land har vi kvinnliga representanter som bevisar motsatsen. Ett stort plus till Paul Dusatko, mannen bakom filmen. We like! Klätterscenerna är snyggt filmade och redigerade. Filmens tempo är högt, och känns aldrig långtråkig. Men då så gott som alla problem som visas i filmen är dom lyckade försöken klättrarna gör, blir filmen dock lite enformig till slut. Det är först under extramatrialet som man hittar jobbet bakom alla erövringar. Det är rikt med extramaterial, och här får vi följa de olika klättrarna på en mer personlig nivå. Även den sköna musiken tenderar till att bli lite enformig efter ett tag. Så visst har Soul Cal sina brister, men det är en schysst rulle. Vill man ha en klätterfilm som är enkel, snygg och med fet musik är Soul Cal en välfylld godispåse. Pris: 300:- hos den svenska distributören www.tielma.com Text: Jonas Samuelsson och Fredrik Palm

Klättrarens själ Äntligen en klätterbok på svenska! Bergsports forna redaktör och tillika författare och förläggare på Alpina Förlaget, Ewa Hellström-Boström, har kikat närmare på boken Klättrarens själ. Klättring och bergsbestigning är inte likt andra sporter någonting som går att mäta hur snabbt hur högt hur långt och så vidare (med undantag för tävlingsklättring förstås). Otroliga prestationer har ändå gjorts under de två senaste århundradena. Vad har då klättrare gjort för att hans bedrifter ska bli kända? Jo, han (för det är framför allt en han) har skrivit en bok förstås. Det finns nog ingen annan sport som kan visa upp så många böcker inom sporten som just klättring och bergsbestigning. Lars Cronlund, Everestbestigare 1991, har många hyllmeter med litteratur om berg och klättring. Det finns fler med honom. Själv har jag väl också några hyllmeter. Ändå är det så att på svenska har det inte skrivits så många böcker om klättring. Anders Pallin, bror till den legendariske H N Pallin, skrev visserligen den svulstiga boken Med isyxa, gletscherrep och skidor redan 1908 men efter det har böckerna på svenska varit sällsynta. Hösten 2005 kom dock äntligen Klättrarens själ med text av Per Calleberg och bilder av Fredrik Schlyter, en bok som sågs fram mot med höga förväntningar. Bokförlaget är ICAs förlag. I boken beskrivs klättrarens motivation, mål och utmaningar och till detta har Per och Fredrik passat in Fredriks många gånger fantastiska bilder. Per försöker helt enkelt beskriva vilka faktorer som driver en klättrare. Dessutom vill han också ge något att fundera kring. Han tar upp identiteten som klättrare och där känner jag och säkert många andra också mycket väl igen sig. Redan på 60-talet hade vi som då var unga klättrare en mycket stark identitet som klättrare. Vi var i första hand klättrare. Det var inget konstigt att stå på tunnelbanan i skinnförstärkta knäbyxor, röda knästrumpor och kraftiga klätterskor på väg till Häggsta. Vi tyckte nog närmast synd om alla andra som inte hade den sammanhållning som vi hade. Vi kunde faktiskt utbrista: Härligt här retar vi många. Just den här samhörigheten bland klättrare tar Per upp som så väsentlig för klättringen. Han skriver också om behovet av spänning blir tillvaron för trygg så blir den tråkig. Många känner att de blir mycket mer levande när de klättrar. Per tror att det är den förhöjda mentala och kroppsliga uppmärksamheten som gör att vi känner så. Antagligen är det också det som gör att vi får så livliga minnesbilder av vissa klättringar. Han nämner också den typiska rastlöshet en klättrare kan känna då han/hon inte fått komma ut och klättra på ett tag. Per varvar självupplevda händelser med mer filosofiska texter om klättringens själ. Det mentala tillståndet flow då handling och tanke blir ett är betydelsefullt. Det är inte ovanligt att klättringen ger sådana upplevelser. En timmes klättrande kan till exempel kännas som några få minuter. Dock är det inte alltid det känns så ändå ger klättringen så mycket att man ständigt vill tillbaka till den. Klättringens sociala dimensioner tas också upp. Det är svårt att sätta upp en fasad och spela någon man inte är när man klättrar. Kanske det är det som gör att många som klättrat mycket tillsammans känner en så stark vänskap. Fredrik Schlyters fantasieggande och vackra bilder harmonierar mycket väl med texten. Här visas inte bara bilder från klättring utan även paddling, base-hoppning, vackra bergsbilder och så vidare. Klättrarens själ är en bok som borde höra hemma i varje klättrares bokhylla. Text: Ewa Hellström-Boström Bild: Fredrik Schlyter Klättrarens själ FOTOUTSTÄLLNING Se Fredrik Schlyters vackra bilder fram till den 14 oktober. Föredrag om bilderna, söndagen den 1 oktober. Plats: Norrköpings stadsmuseum. 31

nu också bäst i Sv Flerfaldig indisk mästare Det började i Indien 1999 då Karthik H Chowdaiah lärde sig klättra. Redan samma år ställde han upp i en lokal tävling och vann. Det visade sig då att segern kvalificerade honom till att delta i de Indiska mästerskapen. Och så vann han även dessa! Det fortsatte han att göra fyra år i rad. Jag sitter på en lunchrestaurang i Stockholm och pratar med Karthik. Jag har lärt känna honom som en snäll och ödmjuk kille som gärna delar med sig av sina kunskaper i klättring. Men det är först nu jag får höra hela historien om varför han kom till Sverige. Ja, hur kommer det sig att en ung kille från Indien tycker att Sverige är ett så bra land att bo i för att utveckla sin klättring? Här vill jag bo År 2002 kom Ingrid Elmin till Indien tillsammans med ett arrangemang från Svenska Klätterförbundet. Karthik vann en tävling som de ordnade, där priset var en resa till Sverige, och att få träna ihop med flera duktiga svenska klättrare, bland andra Said Belhaj, Erik Massih och juniorlandslaget. Karthik säger: Redan när jag kom kändes det rätt, och jag tänkte Här vill jag bo. Det var något speciellt i luften, en doft. Ibland känner jag fortfarande den där doften och då blir jag så lycklig. Det blev fem oförglömliga veckor för Karthik. Som det alltid är när det är roligt, så gick tiden alldeles för fort. Veckorna i Sverige var över. Karthik fick en tillfällig sponsring att delta i världscupen i Singapore och kom på en 27:e plats. Sedan var det obönhörligen dags att åka hem till Indien igen. Men drömmen om Sverige fanns kvar. Året därpå, 2003, var Karthik i Thailand och där träffade han Per Jacobsson från Karbin och givetvis pratade han om sin svenska dröm. Till Karthiks glädje kunde Jacob hjälpa till och ordna ett rum och ett jobb i Stockholm. Det tog sex långa måna- 32 Karthik imponerade stort under lead-sm i Norrköping i våras. Bild: Henke Johansson hjfoto.se

verige der att få visum och uppehållstillstånd, men sedan satt Karthik på planet. Han valde just Sverige eftersom han redan kände folk här, och för att han tycker att vi svenskar är så vänliga. Möte på Arlanda I juli 2004 var Karthik på väg till världscupen i Chamonix. Men resan blev helt annorlunda än han tänkt sig. På Arlanda träffade han nämligen Isabell. De satt på varsin rad av stolar och kunde inte sluta titta på varandra. De hade aldrig setts förut, men båda kände att det var något speciellt med den andra. Isabells lillebror förstod att han borde göra något och gick fram och började prata med Karthik, och då vågade sig Isa också fram. De båda bytte telefonnummer och träffades igen så fort Karthik kom hem. Han lyser när han berättar om mötet. Det var något speciellt, det kände jag på en gång. I dag är de ett par som bor ihop. Isabell började klättra tack vare Karthiks intresse och har dessutom just gjort sin första tävling nu, men hon är mer nervös när Karthik startar än för sina egna resultat. Karthik vill så gärna att hon är där och hejar på honom. Det går bättre för mig när hon är där, jag känner stödet säger han. Klättring och tävling i Sverige År 2005 var det så dags för tävlingsdebut i Sverige. Karthik kom sexa på SM och sjua på NM. Han deltog också i VM och kom på 82:a plats av 133 startande. I år fick Karthik så utdelning för vinterns träning när han kunde kliva högst upp på prispallen under lead-sm. Jag toppade ur, men trodde att fler hade gjort det. De fick tala om flera gånger att jag hade vunnit innan jag förstod att det var sant säger han. Vad skiljer då klättringen i Indien från den i Sverige? Bland annat att klättring i Indien är en mycket liten sport. I Sverige vet åtminstone de flesta vad klättring är, men så Namn:...Karthik H Chowdaiah. FÖDD:...i Bangalore i södra Indien. ÅLDER:...22 år. FÖRUTOM klättring:...läser svenska, jobbar på Karbin och Klättercentret, vill läsa ekonomi på universitetet. HOBBy:...Foto, träffa vänner, resa. FAMILJ:...Sambo med Isabell, har en familj i Sverige och en i Indien. SPONSORER:...Mad Rock och Cassin förser Karthik med kläder och klätterskor. är det inte i Indien. Dessutom är förbundet där ett allmänt sportförbund som inte bryr sig speciellt om en liten sport som klättring. I Sverige finns det bra förutsättningar för att träna, det finns många fina klätterhallar och standarden på klättrarna är god. Framtiden Karthik tycker lika mycket om att klättra inne som ute. Fokus ligger på tävlingsklättringen. Hans mål för sommaren är dock att onsighta en 8a utomhus, och han ska träna mer styrka för att bli bättre. Lite mer långsiktiga mål ligger på världscupen. Han hoppas hitta ekonomisk hjälp så att han kan delta vid alla tillfällen. Dessutom vill han Bild: Anna Frimodig. gärna åka på någon asiatisk tävling framåt september. Den stora drömmen är att bli svensk medborgare och få representera Sverige på kommande tävlingar. Som avslutning frågar Karthik om jag inte kan skriva hur tacksam han är för all hjälp han fått av Ingrid Elmin, av Per och Sanna Jacobsson och av alla hjälpsamma klättrare som han lärt sig så mycket av. Lika mycket tycker jag att vi svenskar ska vara tacksamma för att en så bra klättrare och en så trevlig kille har som högsta önskan att få representera vårt land! Text: Anna Frimodig 33

Hjälplåsande repbromsar Text och bild: Stefan Lindblom, klätterpolis Fler och fler mekaniska repbromsar som är självlåsande börjar göra sitt intåg på marknaden. Jag har haft förmånen att testa tre av dem. Den som funnits på marknaden i ganska många år är Grigri från Petzl och de två nya bromsarna SUM från Faders och Eddy från Edelrid. Det finns också fler modeller ute på marknaden från andra tillverkare men de har jag ej haft möjlighet att prova. GRIGRI Grigrin har funnits ganska många år på marknaden och de flesta känner säkert redan till hur man skall använda den. Grigrin fungerar så att repet löper runt ett rörligt ovalformat hjul placerat på en hävarm som låser då repet dras ut fort eftersom repet pressar mellan hjulet och den kringliggande väggen. Vid nedfirning fattar man repet i höger hand (bromshanden) och öppnar försiktigt avståndet mellan hjulet och väggen genom att dra handtaget bakåt. Det är bromshanden som skall reglera farten inte handen som sköter spaken. Utmatning sker enklast och säkrast med tummetoden där vänster hand drar ut repet och höger hand greppar runt repet med alla fingrarna samtidigt som höger tumme håller ner armen på bromsen. Då kan repet glida fritt igenom högerhanden utan att fastna eller kinka sig i bromsen. Observera att inga fingrar eller delar av händerna behöver eller får hållas på den undre delen av bromsen. Bromsen hålls i ett upprätt läge genom att vänster hand drar ut rep uppåt. Fördelen med metoden är att fyra fingrar alltid håller på repet och bromsen nyper då det börjar gå för fort. Detta på grund av att säkraren inte kan trycka ner hela bromsen med enbart tummen då klättraren faller och bromsen dras upp. Vikt enl. tillverkaren: 225 gram Vikt i test: 223 gram (kan bero på att jag använt min Grigri mycket). Pris: 771 kr Generalagent: C2 Vertical Safety, 018-67 79 90 Bör köpas av: Alla utom (se raden under). Bör ej köpas av: Den som vill klättra på tunnare rep än 10 mm. Nybörjaren. + Lätt och säker att slacka ut med (tummetoden). Jämn nedfirning av klättrare. Lätt att fira med. Tar endast rep från 10 11 mm. Risk att nybörjare kan panikdra spaken i botten vid nedfirning. EDDY Är från början utvecklad för industrin och har ett tungt och gediget hölje av metall. Fungerar i princip som en Grigri men ändå inte. Den största skillnaden är att repet kopplas tvärt om mot vad man gör i en Grigri, det vill säga att repet som går till klättraren är det som är längst från kroppen och det som går till säkringshanden är det som är närmast kroppen. Bromsen nyper genom att ett hjul roterar och klämmer fast repet, för att undvika att bromsen nyper då man ger ut rep fort kan man hålla tummen på hjulet samtidigt som eventuellt håller repet med resterande tre fingrar och ett finger under bromsen. Vid nedfirning fattar man repet i höger hand (bromshanden) och öppnar försiktigt avståndet mellan hjulet och väggen genom att dra handtaget bakåt. Det är bromshanden som skall reglera farten inte handen som sköter spaken. Om man råkar dra spaken i botten och öppna bromsen helt finns en panikfunktion som gör att bromsen låser. Om man inte använder en karbin som är helt rund i godset kan bromsen kanske fastna och eventuellt kan det uppstå en knäckeffekt. Jag har i och för sig inte råkat ut för det under klättring (beroende på att jag använt en karbin som är helt rund i godset) och känner inte till något fall där detta har hänt. Detta är bara något som vi har uppmärksammat under test. Vikt enl. tillverkaren: 350 gram Vikt i test: 372 gram Pris: 1225 kr Generalagent: Crux, 018-55 84 13 Bör köpas av: Kursanordnaren, klättergymmet eller den som ej är utbildad. Bör ej köpas av: Den som vill klättra lätt och snabbt. Den som firar och rensar mycket. + Paniklås då spaken av misstag dras i botten. Tar rep från 9 11,4 mm. Svårt att göra katastrofala fel med. Lätt att slacka ut rep med. Dyr. Lite svår att fira med. Tung. En knäckeffekt kan uppstå om viss typ av karbin ej används. 34

Observera att dessa bromsar egentligen inte är självlåsande. De skall betraktas som hjälplåsande bromsar där säkrarens utbildning, erfarenhet och omdöme är av största vikt. Alla bromsar skall kopplas med skruvkarbin i säkringsöglan på selen ej i midjebältet eller bältet och benslingan eller på några andra sätt. Alla bromsar skall backas upp med avknytning då vila sker i firning, säkring eller stationär självsäkring. Med andra ord släpp inte bromshanden från repet om bromsen belastas även om den är hjälplåsande. Det finns ingen optimal broms att sätta i händerna på en osäker/dåligt utbildad klättrare. Alla dessa bromsar skall endast användas vid klättring på leder där alla mellansäkringar klarar 22 kn (väl borrbultade leder) SUM Tillverkad av Faders i Spanien. Har funnits ett tag på marknaden och bygger på en konstruktion där repet bromsas av att bromsen vrider sig. För att rep skall kunna matas ut snabbt skall säkraren vrida ner bromsen så att repet löper i en rak linje igenom. När drag uppstår i bromsen vrider sig sedan bromsen uppåt och på så sätt vinklas den kanal som repet löper igenom och bromsen nyper. Eventuellt kan man rotera bromsen 90 grader för att lättare kunna dra ut rep med vänsterhanden. Vid nedfirning fattas bromsen med bromshanden som en vanlig broms och den övre handen trycker handtaget framåt/tillbaka neråt så att repet börjar löpa i en rak linje. Precis som med Eddy kan bromsen kanske fastna om man inte använder en karbin som är helt rund i godset, och eventuellt kan det uppstå en knäckeffekt. Jag har i och för sig inte råkat ut för det under klättring (beroende på att jag använt en karbin som är helt rund i godset) och känner inte till något fall där detta har hänt. Detta är bara något som vi har uppmärksammat under test. Vikt enl. tillverkaren: 260 gram Vikt i test: 260 gram Pris: 730 kr Generalagent: Crux, 018-55 84 13 Bör köpas av: Den som säkrar sin kompis mycket på lead på tunna rep där det gäller att snabbt ge rep fort. Bör ej köpas av: Den som topprepar, firar, rensar leder eller hangdogar mycket. + Höger-vänster lika. Tar rep från 9,1 10,5 mm. Är lätt att slacka ut rep med. Enkel att säkra med för nybörjare. Svårt att fira ner klättraren/svårt att fira själv med, kan bli tröttsamt efter ett tag. En knäckeffekt kan uppstå om viss typ av karbin ej används. Vid säkring med nya 9,1 mm rep känns det som om repet ibland har svårt att stanna om man vinklar ner bromsen för mycket. Tvinnar repen något. 35

Expeditionsklättring Tursamt får fler och fler tillgång till klätterupplevelser i de stora bergen. Med ökad information, fotspår och eventuella fasta installationer avtar prestationerna dock på etablerade leder som till exempel South Col och Nordryggen på Mt. Everest. Få är de som försöker åstadkomma nyturer och förstabestigningar även internationellt, vilket troligen beror på den avsevärd lägre sannolikheten att lyckas med uppsatt målsättning. Ifrån Expeditionskommitténs sida vill vi på nästa sida försöka reda ut stilbegrepp, prestationshierarki m m. 36

Förstabestigningar av berg och nyturer på dessa innebär att man skall klättra på ställen, där andra ännu ej satt sin fot eller ej har fullfört en ny linje. Även inom denna expeditionsklättringens högsta plats i prestationshierarkin rangordnar den använde stilen placeringen ifråga om prestation. Överordnat är självständiga expeditioner till tidigare oklättrade berg/sidor av berg större prestationer än besök till populära leder och berg, där det nästintill oundvikligt blir enklare att gå uppåt med stödet från alla andra på plats samt värdet av tillgänglig information. Prestationen på normalvägar med kommersiella expeditionsarrangörer blir nästan alltid låg, MEN upplevelsen för både enskild och grupp kan vara av oerhörd stort värde. Njut. Solo För att klättra en led på stora berg solo, skall man vara ensam på en led med rimligt stort avstånd till andra leder med klättrare på. Första kompletta solobestigning av 8000-meters berg gjorde Reinhold Messner via nytur på Diamirsidan av Nanga Parbat, 1978. Tomas Olsson har klättrat solo upp för Kucksay Peak (7186m) och skidat ner (Bergsport nr 120 sida 6). Alpin stil Med sig i ryggsäcken har man all utrustning som behövs ifrån foten av Berget/Bergschrund upp till toppen och ner igen, inkluderat all eventuell lägerutrustning. Många av bergen, som tidigt bestegs i Himalaya, klättrades i alpin stil (belägrings-/expeditionsstil började med försöken på Everest, Nanga Parbat m fl). Peter Habeler och R. Messner var först på ett 8000-metersberg att klättra (en variant till normalvägen) i alpin stil uppför Hidden Peak, 1975. Möjligen mest respektingivande klättring än i dag är Robert Schauer och Voitek Kurtykas alpin-stil klättring av Gasherbrum IV s västvägg till toppkammen och därifrån till cirka 100 meter under toppen, 1985. Svensk-norska Ama Dablam-expeditionen 1990 klättrade i alpin stil på normalvägen, en tidig sen höst -bestigning (början av december). Det kan finnas flera svenska exempel, vi tar gärna emot information. Kapsel-stil Genom att med rep förbinda läger på berget med high-point och därmed efter en dags klättring kunna ha ett läger att returnera till, applicerar man en stil utvecklad på storväggarna i Yosemite. Joe Tasker och Peter Boardmans klättring uppför Västväggen på ChangaBang 1976 var möjligen första tillfället, då taktiken nyttjades i Himalaya. Deras prestation ansågs vara det svåraste gjort då. Norwegian Trango Pulpit Direct 1999 är kanske svåraste turen i Himalaya på senare år (Bergsport nr 104 sida 24 25). Svenska Shipton Spire (5974m) expeditionen 1999 klättrade i kapsel-stil vid bestigningen (första-repetitionen) av Ship of Fools (Bergsport nr 104 sida 20). Lättviktsstil Mindre än hälften av använda läger är förplacerade. Bilden: Kinshofer-leden och Diamir-väggen till höger om tält på egen uppbyggd plattform. Under Saunder och Jensens rekognosering/ acklimatisering november 1996 inför ett tilltänkt vinterförsök på Nanga Parbat i alpin stil, besökte de Ganalos syd-östsida. På oklättrade stråk måste man ibland lägga ner 1 ½ timma på stenarbete för att bygga ett brukbart underlag för nattens läger. Bild: Rafael Jensen/K2 Höghöjdskonsult (www.k2konsult.com). Expeditions-/belägrings-/Siegestil Man bygger upp ett antal läger på berget och acklimatiserar sig i arbetet därmed. Ofta händer det att 1 2 läger blir bivacker avslutningsvis. Ett av de starkaste internationella exemplen på expeditionsstil är amerikanska förstabestigningen av Everest Västkam med Hornbein-coloiren (på nordsidan), där Onsoeld och Hornbein med syrgas (och utan Sherpas!) klättrade on-sight in på Nordväggen från sista fasta läger på Västkammen, 1963. Starkast är prestationen om klättrarna själva utför arbetet på berget utan stöd av andra expeditioner eller inköpt arbetskraft. Kommersiell expeditionsstil/guidad klättring Genom köp av tjänst/paketexpedition slipper man själv anstränga sig i kontakt med till exempel myndigheter och/eller arrangera transporter inom en främmande kultur m m. Minskar också erfarenheten att (be-)möta dessa byråkratiska/logistiska problem. Lokala klättrare (t ex Sherpas) sätter då ofta upp fasta rep, tält m.m. på berget. Är som sportklättring hemma, men oftast utan att där ingår någon nämnvärd prestation i bestigningen av berget. Mer som att betala en motorvägsavgift och sedan gasa på. Många stora namn har under åren sålt ut andelar av tillståndskostnaden och delar av andra administrationskostnader m m, troligen med utrymme för lite vinst. Att spara pengar och göra jobbet i kompisgänget är oftast ett tidkrävande förehavande, som dock bygger på en logistisk färdighet. Vid några berg som till exempel Carstenz Pyramid är det enklare för myndigheter/markägare att kontrollera verksamheten, ifall tillstånd säljs till en kommersiell organisation i stället för till tolv enskilda äventyrare. Om Sherpas/höghöjdsbärare Med få undantag var dessa fram till slutet av åttiotalet oftast en ren bärkraft, som forslade utrustning upp via fasta rep till läger, som de besökande klättrarna fixat och etablerat. Genom nittiotalet har de utvecklat sig till att klättra i främsta led och kunna fixa fasta rep, etablera läger, anordna frukost och bära kameror, syrgas m m för de gästande klättrarna. Roligt att de härmed uppnår samma status som gamla fjällförare. Men vad för prestation åstadkommer en klättrare, som har nytta härav? Avvikelser/varianter på ovan stilarter har förekommit, några exempel: Många, bl a Jerzy Kukuczka (nytursvariant nästan solo på Makalus Nord-vest kam, 1981) och Marko Prezelj & Andrej Stremfelj (nytur i alpin stil på sydryggen av Kangchenjunga South, 8500 meter förtopp till Kangchenjunga, 1991) har fått/tagit tillfället att nyttja övergivna tält. Att använda kvarlämnad utrustning är också att sanktionera tidigare besökares oförmåga att städa berget efter sig, vilket är oförenligt med Tyrol Deklarationen. Att medveten om egen fallerad logistik nyttja andra aktiva expeditioners utrustning på berget utan lov finner vi vara ett osjälvständigt parasiterande. Tyrol Deklarationen (antagen september 2002) rekommenderar att vi klättrar utan fasta rep (/stegar) och syrgas. Inköpta tjänster ifrån lokala krafter som Sherpas och Baltier är självfallet positiva för deras ekonomiska och delvis kulturella fortlevnad. Prestationen är dock alltid starkare om man fixat allt bök och stök med logistik, lägeretablering och vägval själv. Swaragohini I (1993) och Snow Leopard Peak (1997) är de svenska förstabestigningarna i Himalaya-kedjan. Expeditionskommittén 37

Vilda Sydafrika Bra undercling med vänsterhanden. Jobba upp fötterna högt på väggen. Långt sträck med högerhanden över bullen. Famla efter greppet som måste finnas. Det är då den dyker upp i ögonvrån Sekunden senare träffar den mitt huvud. Glasögonen sitter kvar, men nu är det bråttom. Jag måste förbi kruxet, för det är här någonstans som fågeln, stor och svart som en koltrast med röda vingspetsar, har sitt bo. Nästa attack träffar mitt smalben, och sekunden senare har jag lämnat den kritiska zonen och fågeln återgår till att mata sina ungar och lämnar mig ifred. Dagen innan, på väg i bilen, var vi tvungna att stanna mitt på motorvägen, eftersom en babianfamilj slagit sig till ro i höger körfält. Två dagar innan dess stoppades vår bilfärd av en buskbrand, vi fick vända och söka en alternativ väg. Att klättra i Western Cape, regionen runt Kapstaden, är en totalupplevelse. Miljö, mat och klimat står i klasser för sig själva enligt artikelförfattaren. Och klättringen håller samma nivå. Men även människorna är öppna, trevliga och lätta att komma i kontakt med. Vill du bada eller surfa finns det miltals av vita sandstränder. Det är sant att Sydafrika har en omfattande och ofta brutal kriminalitet, men iakttar du några enkla regler för din personliga säkerhet så är chansen att du råkar ut för något lika stor som i Europa, i alla fall som tillfällig besökare. Massor av klättring Western Cape erbjuder ett halvdussin orter där det finns ett större utbud (= hundratals leder) för sportklättraren. Är du lagd åt trad-hållet, finns ett ännu större utbud (bl a flera hundra leder på Table Mountain), och för bouldraren finns det som vanligt spridda skurar, men framförallt Rocklands, som tillsammans med bl a Hueco Tanks och Fontan klassas som ett paradis. Jag har hunnit med att prova några sportklippor i omedelbar närhet till Kapstaden och sedan tio dagar i den pyttelilla staden Montagu, cirka två timmars bilresa från Kapstaden. I Montagu klättrar man i ett antal raviner/dalgångar omkring staden. Det finns allt från korta, branta och mycket hårda saker till multipitchleder som räcker för en dagsutflykt. Tyngdpunkten i Montagu ligger på övre sexaregistret, vägg och pumpande leder, men även för nybörjaren finns ett fint utbud. Det regnar nästan aldrig i Montagu som ligger cirka två timmar från kusten men det finns däremot varma källor som man kan bada i och som bevattnar växtligheten. Den mest populära klätterdalen, Bad Kloof, ligger närmast källorna och där kan du räkna med att kryssa omkring bland meterhög vass med fötterna i ljummet vatten och lera när du skall gå mellan de olika klipporna i dalen. Approach i Montagu varierar mellan 0 40 minuter, med cirka 20 minuter som medelvärde. Boende hittar man bra och billigt i en bondgård de Boos farm house, som drivs av ett intensivt och hårt klättrande par som också gärna hjälper till med förslag på vilka leder du skall klättra och en vägbeskrivning. De Boos erbjuder allt från tältning med eget tält till rum med dusch, det senare kostar 38

cirka 200/natt och har fyra sängar. Dom har även ponnyridning och två strutsar som är husdjur, dock inte särskilt sällskapliga sådana. Det finns även ett antal B&B och några bättre hotell i Montagu. Den sydafrikanska maten är värd ett eget kapitel. Tack vare närheten och tillgången till underbara råvaror och en blandning av internationella kök, kan du i Sydafrika äta gott på många och de mest oväntade platser som t ex på den misstänkta turistfällan längst ute på Godahoppsudden. Priset för att äta på restaurang i detta land är en tredjedel till hälften av priset jämfört med i Sverige. Havsutsikt I omedelbar närhet till Kapstaden ligger ett dussintal mindre till medelstora klippor för sportklättraren och jätteberget Table Mountain som definierar stadens profil och tillika är ett tillhåll för tradklättrare, inga bultar på detta enorma berg. Flera av klipporna runt staden bjuder på riktigt brant klättring och lederna går även här på sandsten av mycket hög kvalitet som dock kan bli lite hal när det blåst mycket p g a saltet som blåser upp från havet. Nästan alla klippor bjuder på havsutsikt över antingen Atlanten eller Indiska Oceanen. En klippa med speciellt bra utsikt, som dessutom ligger i ett trivsamt naturreservat, är Silvermine. Du klättrar där med underbar utsikt över Indiska Oceanen, Södra Kapstaden och Table Mountain. Ett ganska stort boulderområde, Topside, ligger i samma reservat, dock var det svårt att hitta förare till boulderområdet när jag var där (Januari 2006). Föraren är riktigt bra, till och med vägbeskrivningarna till de olika klipporna får godkänt. Bultningen är helt OK, proble- Micke relaxar vid ankaret på First Wave, 7a, Bad Kloof. men med rost små, och toppankare finns på de flesta leder vi provade. Du klättrar för det mesta på kompakt sandsten av hög kvalitet, inte olik den som finns i Fontainebleau. Klippan har ofta mycket bra friktion, och är nästan alltid snäll mot fingrarna och huden. För dig som klättrat i Thailand är Sydafrika klart jämförbart vad gäller klättring, men med större variation och utbud vid sidan av klättringen. Prisnivån något högre än i Thailand, men du får mycket för pengarna. Som bonus slipper du dessutom tidsskillnaden. Text och bild: Sten Bergman Reds anm: Fågeln som inte uppskattade klättrare tio meter från sitt näste var inte fridlyst och det rådde inte klättringsförbud här, vilket det däremot gjorde på andra klippor just för att lämna fåglarna ifred. Läs mer om våra flygande grannar på klipphyllorna här hemma i Sverige på sidan 50 i förra numret av Bergsport. Kolla också in SKF eminenta accessdatabas på www.klatterforbundet.com. Fakta: Sydafrika Resa dit: Flyg till Kapstaden, cirka 6 000 15 000 SEK beroende på säsong och i hur god tid du bokar. Räkna med 15 17 timmars flygresa, variationer beroende på mellanlandningar. Tidskillnad: +1 timme. Bästa tid: Året runt, kan vara lite varmt mitt på dagen under sommaren (vår vinter) men inte värre än i Thailand. Skall du klättra på någon klippa precis vid havskusterna, är normalt augusti oktober samt mars maj något mindre blåsiga perioder. Förare: Western Cape Rock, finns att köpa bl a på klätter gymet i centrala Kapstaden. I föraren finns även boenderekommendationer m m. Till vissa av områdena krävs speciella pass, som man köper. Access till vissa (väldigt få) av klipporna kräver kommunikation med och tillstånd av markägaren. Klätterkompisar: Sydafrika har en enorm turism industri, och det finns ett stort flöde av klättrare från andra länder som passerar landet, varav de flesta inte är där enbart för att klättra. Några av de internetsajter som handlar om klättring har även möjlighet att söka kompisar. Första gången jag var i Sydafrika tre veckor, klättrade jag 5 6 gånger med tre olika personer som jag hittat på internet. 39

Högt... dinglande över Monaco Le Palais är en relativt ny klippa som ligger på hög höjd med utsikt över havet. Nästan alla av de runt 35 lederna (nya tillkommer konstant) är av väldigt hög kvalité och är varierande i stil. Men man ser sällan mer än ett par klättrare där... Varför? Jo att gå dit från parkeringen är snäppet värre än anmarschen till Zeus... Say no more. Men det är absolut värt besväret. Vår och höst är bäst för klättring i Le Palais och lederna ligger i skugga från och med efter lunch. Denna klippa är inte klätterbar i regn då även de mest överhängande lederna slutar i vertikal lutning. Det finns runt två sexor, 23 sjuor varav tio är 7c och 7c+ och sex åttor varav en är 8c. De finaste lederna Den allmänna uppfattningen är att alla lederna är topp, men här är några pärlor: 7a: Lou pitchoun 7a+: Les boulets ne sont jamais seuls 7b: 18 m de bonheur 7b+: Je ne pratique pas le tchintoïsme 7c: C est énorme 7c+: Est ce ainsi que les hommes vivent 8a: La mort de César Ta dig dit. Anmarschen en elakare variant till Zeus Observera att denna klippa inte ligger på samma ställe som de klätterklippor som kallas La Turbie Tête du Chien. Från Nice åker man motorvägen mot Monaco (österut) tills exit 57 och följ skyltarna mot La Turbie. Efter La Turbie följ skyltarna mot Roquebrune Cap Martin. Några hundratals meter innan ett stort hotell som heter Vista Palace finns en lite större parkering på andra sidan vägen parkera där. Gå cirka 50 meter tillbaka mot La Turbie och vik upp mot höger på en bred betongbelagd, gräsbevuxen ramp. Lite högre upp följ den betongbelagda brantare vägen och här börjar naturstigen (som har rödvita plastmarkeringar hela vägen fram till klippan). Efter ett tag kommer ni fram till ett fast rep som traverserar en liten klippa. Lite senare kommer några hala svaklippor som också har fasta rep för att hjälpa till att gå uppför dem. Följ alltid de rödvita plastmarkeringarna som är placerade i ögonhöjd i buskar eller träd. Att göra runt omkring Besök La Turbie som ligger 500 m ö h. Byn är runt 2000 år gammal och fem minuters bilfärd från byn, vid utsiktsplatsen som kallas Tête du Chien, har man en vy över Italienska kusten, Monaco och Franska kusten. Även ett av de coolaste och äldsta klätterområdena med hundratals leder ligger precis under och runt omkring Tête du Chien. 40

T v: Nedfirning med Monaco i bakgrunden. T h: Anouk Evene, fransk mästarinna 2006 i sin kategori, på en 6c+ utan namn (vänstra delen av klippan). Car spotting vid Vista Palace hur många Boxters ser du på en dag? Boende Närmaste by för boende och mat är La Turbie som har en webbsida: www.ville-laturbie.fr. Det finns ett hotell för dem som unnar sig lite lyx på klätterresan: Hostellerie Jérôme i La Turbie by: 89 98. Telefon: +33 4 9241 5151. Email: hostellerie.jerome@wanadoo.fr. Webbsida: www.hostelleriejerome.com Det finns också många Gites där man kan bo billigt. De flesta ligger i Peille som är en by cirka 15 minuters bilfärd in från kusten från La Turbie. Ring +33 4 9215 2130 för att kolla om det finns plats på en Gites nära La Turbie. En Gite som verkar bra är Gite Nummer 6126: La Jaina de la couola d eza. Där kan man bo 6 personer/2 rum på 110m 2 för endast 380 /vecka under perioderna: 6 maj 2 juni, 30 september 27 oktober, 4 november 15 december. En terass på 100 m 2 tillhör boendet! Text: Anna Gatta Bild: Anna och Philippe Gatta Fakta: Le Palais Väderleken www.meteofrance.com/fr/index.jsp KluBBAR i Niceområdet Grimp Azur Adress: 45, bd de la Madeleine, 06000 Nice Telefon: +33 (0)4 93 97 14 33 Internet: http://membres.lycos.fr/grimppg/ Denna sida har även en hel del förare (topos) som dessvärre inte har blivit uppdaterade på många år. Email: p-clementi@club-internet.fr ArtBloc Adress: 23 Av Auguste Vérola, 06200 Nice St Isidore Telefon: +33 (0)4 93 29 84 51 Internet: http://artbloc.ifrance.com/ Email: artbloc@wanadoo.fr FöRARE Internet: http://www.nice-climb.com/categories.htm. Philippe Maurels hemsida. Bok: L escalade dans les Alpes-Maritimes Alticoop éditions (2002). Skriven av Jean-Claude Raibaud. 41

Walesträffen 2006 Niklaes Nathén och Anita Rostén representerade SKF på BMC:s internationella träff i maj 2006 och visst har Wales mycket klättring att bjuda på! Ni vet de där dagarna när man kommer tillbaks till tältet dyngsur för att upptäcka att även tältet och dess innehåll är blött, att thermarestet har pyspunka, maten som finns kvar är pasta, havregryn, ingen salt och en burk tonfisk, då är det väl fler än jag som längtar efter hotell? På internationella träffen i Wales har man allt, hotell med fina rum, serverad mat, kall öl, sköna sängar. Och för att slippa känna sig som en fet turist kompenseras all bekvämlighet med hårda anmarscher och psykande underbar klättring. Och för att hjärnan ska få semester från all hård vardag tar någon annan hand om roadfindingen till klipporna, och bästa valet inför dagen med åtanke på vind och väder. Det känns som jag är den där klätterprinsessan som bara behöver bära kronan (ryggsäcken) rakryggad. Till och med matsäcken är förberedd! Klättring varje dag Jag timar ihop mig med min inför träffen utvalda värdinna. Sarah Maddicott visar sig vara min högra halva, och tanken är att vi ska rotera partners, men vi är oskiljaktiga under veckan och de få (endast tio) andra kvinnorna får klara sig utan oss. Vi börjar med regn i Tremadog. Klättrar en HVS med offwidth spricka som förmodligen är ok men avig vid torr klippa men väldigt hal och avig denna dag. Tanken på att vi inte ska klättra idag nämner de flesta men samtidigt är alla så inpräntade att det alltid regnar i dessa trakter så vi klättrar på och gnäller bara lite. Senare, redan efter andra klätterdagen, ångrar jag att inte första dagen var en vilodag. Det blev ingen vila på hela veckan och sol hela tiden. Att jag över huvudtaget kommer upp ur sängen på morgonen är tanken på vad dagen har att erbjuda. Sarah och jag hinner avverka fyra klätterdagar på Gogarth, en dag på Llanberis Pass och en dag på Tremadog. Business and pleasure På kvällarna mellan middagen och kvällens bildvisningar satt jag och Niklaes (SKF:s ordförande) och jobbade hårt med SKF. Inspirerade av BMC (British Mountaineering Council), ett förbund som är tio gånger så stort som SKF, 60 000 medlemmar, 24 anställda, varav två jobbar heltid med accessfrågor. Becky McGovern jobbar heltid med events och årliga träffen tar mycket av denna tid. Men så är ju allt råddat och ordnat, allt från hämtningar och lämning vid flyget, visum för de som behöver, ihop-parande av klätterpartners o s v. Tanken på att en del medlemmar måste ha en åsikt om träffarna som varje år kostar BMC 15 000. Och visst, säger Dave Turnbull (chef för BMC), klättrare har väl alltid åsikter då det gäller pengar och vart de ska användas. Men Internationella träffen är inne på sitt 15 år och det torde vara svaret att internationella möten är viktiga och sprids i flera länder. Internationell inspiration Vad som är mervärdet av träffarna förutom att vi som fått vara där får en fantastisk vecka, finns det förmodligen lika många svar på som deltagare. På årets träff kom 50 internationella gäster från 28 olika länder, och 30 lokalvärdar tog hand om oss. Det är svårt 42

att svara på mervärdet med en rad, men som Niklaes citerades i engelska tidningen Climb: I think it s very important to have climbing meeting like this there climbers can share ideas and get a other view of climbing. Och i bästa fall sprida detta vidare. För Sverige resulterade det i att Ullis Tiegs som på träffen 1994 blev så inspirerad av både deltagare och föreläsare att den internationella kvinnoträffen i Göteborg 2002 förverkligades. För mig har det gett inspiration om att bevara våra traditionella klätterklippor, att det finns ett mervärde med obultade berg. Niklaes fick inspiration att jobba vidare som ordförande även då det ibland tar mer tid än vad han egentligen kan lägga ned. Samt att svensk klättring tar plats i internationell media med tre svenska klättrare på bild, se augustinumret av Climb Magazine. Fakta om klipporna i Norra Wales Gogarth Storbritanniens mest kända havsklippa och ett tradklätter-mecka. Klippa: Kvartsit som varierar i kvalitet från helt solid till lös och blockig. Utrustning: Egna säkringar för traditionell klättring med en och annan rostig pitong. Leder: Några turer nås genom lätt klättring längs botten av klippan, andra genom att fira sig ned från toppen. Se till att du har med dig prusiksnören! Lederna varierar från 1 5 replängder. Vissa områden är fågelskyddade. Kolla accessen! Vertikal till överhängande klippa. ogwen Erbjuder klättring från lätta svan, stenfyllda rännor till branta väggar och imponerande pelare. Ogwen är också hemvisten till de legendariska lederna på Suicide Wall. Klippa: Generellt solid men med några lösa avsnitt. Utrustning: Egna säkringar för traditionell klättring med en och annan rostig pitong. Leder: Mest flera replängder med en alpin känsla. Llanberries Pass Något för alla! Från enrepors sprickturer till långa turer längs klippryggar. Klippa: Generellt solid men man bör betrakta klippan med viss misstänksamhet. Utrustning: Egna säkringar för traditionell klättring. Leder: Llanberries Pass erbjuder en mängd turer från en replängd till många! Norra sidan av passet; Fem mestadels branta och snabbtorkande huvudklippor. Södra delen av passet; klipporna är generellt sett större, seriösare klättring och det tar längre tid att torka Pen Trwyn Den absolut populäraste sportklätterklippan i Wales, med massor av högkvalitativa sportleder i alla grader. Klippa: Kalksten Utrustning: Mest sportklättring men det är bra att ha ett litet rack för en och annan traditionell tur eller för att komplettera säkringarna på en sporttur. Leder: Huvudsakligen enrepors sportturer. Ett bra ställe vid dåligt väder. Det finns alltid något som är torrt. Tänk på att det är flera parkeringsrestriktioner och fågelskydd råder här. Tremadog Låglänta dalklippor utanför den huvudsakliga Snowdoniaområdet. Det låglänta kustläget gör att det är ett bra alternativ när vädret är sämre högre upp. Klippa: Stor variation på klippor från sva till brant terräng. Utrustning: Egna säkringar för traditionell klättring. Leder: Både en- och flerrepors turer med massor av trestjärniga klassiker i alla grader. Kan vara extremt populärt på helger. Överväg ett annat alternativ. Här finns det berömda Eriks Café! Llanberries Slate Lederna går på väggarna i det gamla stenbrottet. Här finns berömda turer såsom Comes the Dervish och The Quarryman. Klippa: Skiffer, övervägande blockig och aningen lös. Utrustning: Mycket sparsamt bultat med behov av en och annan säkring och en stor portion mod! Leder: Med enrepors turer. Några flerrepors turer finns. Beakta skarpa kanter mot ditt rep. Beakta stenslag då mycket lös sten finns. Klättra ej över din förmåga då långa runouts är vanliga. Bouldering Llanberries Pass och Orme-området fortsätter att utvecklas till ett område med världsklass bouldering. Information kan fås genom Simon Panton i Outside butiken i Llanberries. Text:Anita Rostén Bild: Michael Hjorth 43

Bild: Mikael Blixt och Eva Olsson. Sol, regn och salta bad Problem med en följebåt som inte ville starta, sjösjuka bland funktionärerna och specialtillstånd för att få bada i hamnen Det är inte riktigt vad man förknippar med en ordinär klättertävling, men så var också DWS i Helsingborg något alldeles extra. Med Helsingborgskalaset som en färgsprakande kuliss, med såväl kålmask-karusell, langos och diverse tillsynes livsfarliga resetivolifarkoster, bjöd Helsingborgs K2 in till DWS-tävlingar i hamnen. Under två dagar, 28 29 juli, kämpade klättrare på ett 25 graders överhäng med vattnet som tjockmatta. Inte ens de som toppade ur undgick ett dopp. Enda sättet att komma ner var att hoppa åtta meter om man inte gjorde som Alex Fjällgren från Halmstad KK: han klättrade nerför en av lederna också Trots doppen eller kanske delvis tack vare dem verkade klättrarna uppåt och njöt av tillställningen. Dyngsura klätterskor och vattenfyllda kritpåsar lockade mer till skratt än sura miner. Under fredagen gjordes det upp i den öppna klassen. 24 tävlande klättrade fyra kvalleder var och tre tjejer och tre killar tog sig till final där det var en enda led som gällde. Allt eller inget, med andra ord. Och som det satsades! Kanske hade arrangörerna underskattat tjejerna en aning alla toppade ur och fick särskiljas på tid. Katarina Ekholm från Malmö KK var snabbast. Däremot kunde ingen av killarna bemästra sin finalled hela vägen upp, men Jimmy Karlsson från Ljungby KK kom längst av de tre. På lördagen var det dags för den invitationella klassen med såväl svenskar som danskar, fransmän och österrikare i startfältet. Här var det först fyra kvalleder, sedan två leder i semifinal och till slut en endaste finalled till vilken fyra klättrare tog sig vidare. Den orange leden i semin visade sig vara riktigt hård och utslagsgivande för hur tävlingen skulle sluta. Först ut i finalen var Calle Boström från Skånes KK som ivrigt påhejad toppade ur och satte hård press på de andra finalisterna. De visade sig hålla för trycket alla toppade ur! 44

Före! Efter! Resultat Öppen klass, damer, 28 juli 1. Katarina Ekholm, Malmö KK 2. Ida Högström, Göteborgs KK 3. Sofie Ström, Halmstads KK Bild: Mikael Blixt. Öppen klass, herrar, 28 juli 1. Jimmy Karlsson, Ljungby KK 2. Carl Åström, Göteborgs KK 3. Alexander Fjällgren, Halmstads KK Invitationell klass, 29 juli 1. Magnus Högström, Kvibergs KK 2. Andreas Klotz, Naturfreunde axams 3. Nathanaël Schmidt, Frankrike 4. Carl-Ola Boström, Skånes KK Calle Boström tar i på den orange leden i semin som visade sig vara avgörande för hur tävlingen skulle sluta. Bild: Mikael Blixt. De internationella reglerna säger då att man först skall kolla på hur det gick i semifinalen och i kvalet, och sedan på tiden i finalen. Viktigt att göra bra semi och kval alltså! Den som lyckades allra bäst i semifinalen och som således kammade hem segern i Helsingborgs DWS Challenge 2006 var Magnus Högström som numera tävlar för den nya göteborgsklubben Kvibergs KK. DWS Challenge 2006 var den första större tävlingen som Helsingborgs K2 arrangerade, och speciellt med tanke på att det är en liten klubb (ca 40 medlemmar) som bara har funnits i drygt ett år, var det ett bra och roligt arrangemang. Klättrarna stortrivdes och visst är det kul med en öppen klass, där klättrare som kanske inte brukar synas på tävlingsväggarna får chansen att visa framfötterna. Många blev sporrade och vill absolut komma tillbaka och klättra nästa år. Vi får hoppas att arrangörerna hinner vila upp sig till dess och blir sugna på att bjuda klättersverige på ett liknande kalas även nästa år! Text: Eva Olsson Magnus Högström klättrade säkert hela dagen och verkade njuta mer och mer av de höga simhoppen... Bild: Mikael Blixt. 45

En klätterdag som alla andra!? Väckarklockan ringer alldeles för tidigt som alltid. Vi ligger på en camping i Chamonix och eftersom vädret ska bli sämre fram på eftermiddagen har vi bestämt oss för en alpin kortare snötur inte långt från Grand Montets linbanestation. Frukostgröten är en värre plåga än vanligt. Jag mår inte speciellt bra! Men eftersom semesterns dagar rinner fortare än sanden i ett glas, så vill vi göra något ändå. Valet faller på Index i Augilles Rouges. Nästan ingen anmarsch alls från övre linbanan vid Praz, kort och lätt klättring och vi hinner enkelt innan regnet ska dra in senare under dagen. Jag förväntar mig en lugn händelselös dag, men ändå lite skoj klättring. Vi stannar och fikar i solen vid insteget och tittar på myriaden av klättrare framför oss. Här finns alla typer. Allt från korkade proffs utan hjälm och alpinister med storskor till turisttypen som kommer med repet under armen. Vi väntar tåligt tills strömmen lagt sig. Det dåliga vädret är ännu långt borta. Det känns tryggt och bra. Vi klättrar uppför Index polerade klippor. En enkel men fullt njutbar tur. På stand njuter jag av utsikten mot Mont Blanc-massivet där topparna leker kurragömma i molnen. På toppen kommer vi ifatt två engelsmän. Det betyder att vi får vänta på firningen. Vi slår oss till ro. Jag spanar lite oroligt mot skyarna där de grå molnen rycker närmare alltför snabbt. Jag tänker misslynt att vi kommer att bli blöta innan dagen är slut och jag tror att det är det värsta som kan hända! Då börjar klippan att vibrera. Från lite tvekande först till fullt skakande. Klippan jag lutar mig mot är inte längre bergfast. Allt skakar. Jag hör stenar som ramlar ner någonstans i närheten. För mitt inre ser jag hela toppklippan störta ner i dalen. Lars berättar senare att han också trodde att klippan skulle falla sönder och En stadig klippa att hålla sig i när åskan går, eller...? jag antar att vi både trodde att vi skulle dö. Man har ju hört och läst om klippor som helt enkelt gett upp och fallit ner till glaciärerna och dalarna nedanför. Från Index ser man tydliga spår av raset på Dru. Och det var inte någon uppmuntrande syn just då! Plötsligen lika fort som det började blir allt stilla igen. Ja, inte för mig för jag skakar hel och hållen, men nu kommer det inifrån. Först säger vi inget. Jag antar att vi alla är skakade och kanske lite chockade. Händelsen var ju inte direkt väntad! Sedan börjar vi prata alla tre. Joe, som jag kallar den ene engelsmannen, ropar till Simon som står vid firningsankaret 20 meter bort. Jo, det skakade där också. Så börjar det igen. Nu har jag hunnit fundera lite och fastän det är mindre intensivt nu blir jag minst lika rädd. När även detta har upphört börjar vi prata jordbävning. Kommer det ett litet skalv först och det kraftigare skalvet sen eller är det tvärtom? Lars börjar prata om raset på Dru och av hans kamrater på toppen är det ingen som är speciellt road. -Tyst! Jag vill bara ner, men jag vet att vi är sist i kön. Tar stöd av klippan igen. Andas tungt. Jag är rädd och tänker att det inte kan vara sant att vi ska dö idag. Efter alla berg vi varit på ska vi dö på Index? Varför åkte vi inte till Grand Montet istället? Eller låg kvar på campingen? En timme senare, efter att ha bevittnat engelsmännens nervösa och tafatta nerfirning är vi äntligen nere igen på fast mark!? Jag känner mest för att bara springa ner, bort från Index ostadiga klippor. Jag kan bara tänka på att vi snart ska vara nere i dalen igen! En varm dusch och en god middag väntar i tältet. En mugg varm choklad och lugn och ro. Men nere vid andra linbanan väntar oss ännu en överraskning. En anställd informerar oss om att den är stängd. Anledning? Det blåser för mycket! Vi tittar misstroget på vindmätaren som är helt stilla! Va? Men vi har inget val. Vi blir tvungna att gå ner. Men jag ser det ändå som en underbar dag. Vi trillade inte nerför Index och vi slipper hur det än är att gå hela vägen ner. Men jag mår inte bättre efter den nervkittlande dagen och vi vill ta genaste vägen ner. Så plötsligt befinner vi oss på en golfbana. Det är första och troligen sista gången jag beträder en fjollbollbana. Med hjälm och rep på ryggsäckarna äntrar vi green då en golfboll kommer vinande. Det är dags att ta bilen hem till campingen. Efter ännu en klätterdag som alla andra!? Text: Laila Öjefelt Fotnot: Det var en jordbävning på 4,5 på Richter skalan med epicentrum inte långt från Grand Montet bara halvannan mil från Index. 46

klubbadresser Klubb Kontaktperson Adress/Box Postadress Telefon Plus-/Bankgiro Arboga Klätterlubb Marcus Grönberg Runeberg 732 97 Arboga 0589-509 03 Avesta Klätterklubb Kalle Andersson Myrg. 38 a 774 40 Avesta 0226-541 10 Billingens Klätterklubb George Peterson Gustav Lakes väg 10 541 32 Skövde 0500-48 60 04 PG 524519-6 BlocStar Boulderklubb Jenny Bäckström Postiljonsvägen 44 nb 122 47 Enskede 073-344 20 89 Bohusläns Klätterklubb Rikard Larsson Skredvikshogen 7 451 95 Uddevalla 070-773 67 84 PG 4169907-5 Borås Klätterklubb KFUM Anne Vainonen Björksätersgatan 3 506 46 Borås 033-20 00 72 PG 579259-3 Bromma KFUM-KFUK Jonas Thorén Box 140 23 167 14 Bromma 08-26 27 52 58670-1 Dalarnas Klätterklubb Johan Johannesson Tistelgatan 4 784 65 Borlänge 0243-21 55 35 PG 617440-3 Eskilstuna Klätterklubb Box 6030 630 06 Eskilstuna 073-022 42 69 PG 12 80 29-6 Expedition Altitud Klätterförening Matfors Björn Rosfjell Tallskogsv. 16 B 864 33 Matfors 0706-77 78 80 BG 5899-0946 Falkenbergs Klätterklubb Kasper Holm Peter åbergsväg 1 311 42 Falkenberg 073-831 71 96 Friluftsfrämjandet Klätterklubb Skellefteå Kjell Carlén Humlegatan 28 931 39 Skellefteå 0910-392 42 Gällivare Klätterklubb Jan Pemberton Sömmerskevägen 26 982 38 Gällivare 0970-121 05 BG 5868-5843 Gästrike Klätterklubb Minna Carlson Kyrkvaktargan 5B 802 81 Gävle PG 4308268-4 Göteborgs Klätterklubb Box 11076 404 22 Göteborg 031-43 13 86 PG 726169-6 Halmstad Klätterklubb Slottsmöllan 302 31 Halmstad 035-18 86 00 PG 484503-8 Helsingborgs Klätterklubb c/o Dalhems Fritidsgård Annerovägen 54 254 62 Helsingborg 042-22 94 28 Hexans Klätterklubb C. Fransén Edwardsväg 14 1 444 60 Stora Höga 0303-79 89 87 PG 421218-9 Hvitfeldskas Klätter och Friluftsklubb Johan Lindström Rektorsg.2 411 33 Göteborg 031-367 06 74/88 Härjedalens Klätterklubb Martin Hallén Olskroken, Rullbo 820 50 Los 0657-310 22 Höga Kusten Klätterklubb Per Öhman Maltv.22 894 31 Själevad 0660-173 93 PG 859096-0 Höglandsklättrarna, Småland Johan Ragnarsson Vetlandav 26 575 38 Eksjö 0381-160 19 PG 609833-9 Jönköpings Klätterklubb c/o Racket centrum Mässvägen 1 554 54 Jönköping PG 148519-2 Jösse Klättersällskap Martin Jurander Hagaberg Rådane 671 93 Arvika 070-563 58 30 BG 5606-3860 Kalmar Klätterklubb Fredrik Nilsson Gripgatan 38 392 30 Kalmar 0480-41 18 25, 073-701 29 88 PG 221533-3 Karlskrona Bergsport Förening Örjan Nolén Box 17 371 32 Karlskrona 0455-151 76 PG 8354378-5 Karlstads Klätterklubb Mattias Hedberg Schervingeg 11 681 35 Kristinehamn 0550-41 11 24 PG 4548024-1 Kiruna Klätterklubb, K3 Fredrik Prost Gruvvägen 20, 2 tr 981 35 Kiruna 070-351 83 13 PG 352622-5 Klätterklubb Granit Palmgren Ängåsvägen 4 375 34 Mörrum 0454-508 49 Klätterverket Klätterklubb Trevor Cooper-Williams Marcusplatsen 17, Diselverkstan 131 34 Nacka 08-641 10 48 Kungsbacka Klättring Patrik Danielsson Box 13 439 21 Onsala 070-777 18 88 BG 5784-1397 Kviberg klätterklubb Jenny Högström Rönngården 2 435 31 Mölnlycke 031-780 47 42 Linköpings klätterklubb Hangaren, Hotsportcenter Rydsv. 5a 584 31 Linköping 070-22 100 33 BG 5104-8742 Ljungby Klätterklubb Daniel Nygren Kungshögsgatan 29a 341 33 Ljungby 0372-130 87 Luleklättrarna Mats Petersson Adjunktvägen27 977 53 Luleå PG 6294110-9 Malmö Klätterklubb David Blixt Lagmansgatan 6B 214 66 Malmö 040-92 92 50 / 0707-72 71 90 PG 6450247-9 Nordingrå Klätterklubb Janne Smedberg Petsamovägen 8 870 31 Mjällom Norrköpings Klätterklubb Louise Sixtensson Lillsjövägen 6c 616 34 Åby 0709-20 39 98 PG 430 16 34-4 Norrtälje klätterklubb Johannes Pennström Vigelsjövägen 17C 761 51 Norrtälje 0709-32 57 90 Oxelösunds Klätterklubb Lotta Lönnmo Smålandsv. 4b 611 56 Nyköping 0155-21 68 32 PG 407958-8 Postens Klätterklubb Posten Sverige AB Hälsocenter, Terminalvägen 24 105 00 Stockholm 08-781 28 93 Skellefteå Klätterklubb KFUM Skellefteå Klätterklubb Stationsgatan 19 931 32 Skellefteå 0910-108 58 PG 4359548-7 Skånes Klätterklubb Ordförande Tina Yu Östra Torngatan 2 224 68 Lund 046-37 28 13 PG 967107-4 Slagörnbergets KK Peter Björklund Ramselev.18 833 35 Strömsund PG 649131-8 Solna Klätterklubb Rickard Sörenström Banvaktsvägen 20 171 48 Solna 08-730 00 93 Stockholms Klätterklubb Dick Andersson Kindstugatan 10-12 111 31 Stockholm 073-026 64 35 PG 151553-5 Storumans Klätterklubb Claes Hedin Trädgårdsv.13 923 32 Storuman Sundsvalls Klätterklubb Joakim Jenhagen Furubergsgatan 10 856 43 Sundsval 060-12 02 79 Söderköpings Klätterklubb/friluftsfrämjandet Björn Holst Ströms väg 1C 614 33 Söderköping 0121-100 92 PG 516982-6 Tunabergs Högfjäll och Klätterklubb Tommy Schultz Karlsund, Vena 577 92 Hultsfred 0495-601 33 Umeå KFUM Petra Rantatalo Järnvägsallén 20 903 28 Umeå Umeå Klätter & Högfjällsklubb Box 7044 907 02 Umeå 090-19 37 62 PG 518863-6 Uppsala Klätterklubb Björn Bergman Blodstensvägen 19 752 58 Uppsala PG 818491-3 Vara Klätterklubb David Johansson Odeng. 13 534 31 Vara 0708-15 15 98 Varbergs Klätterklubb Jan-Anders Eliasson Utmarksgatan 12 432 75 Träslövsläge 0340-673 328 PG 417188-0 Vertikal Klätteridrottsklubb Joakim Ståhl Landsv 32 172 63 Sundbyberg 070-738 45 96 Visby Klätterklubb Paula Zielinski Torsgård 621 73 Bro, Visby 0702-000 662 PG 171818-8 Värnamo Klätterklubb Tomas Andersson Västbovägen 10B 33133 Värnamo 070-583 10 20 Västerviks Klätterklubb Södra Varvsgatan 50 593 31 Västervik 0490-374 66 PG 4795196-7 Västerås klätterklubb c/o Torsne Rekylgatan 14 7tr 723 38 Västerås PG 6208461-1 Åredalens Klätterklubb Jonas Brunnemyr Tottv 55E 830 13 Åre 0647-51 402 BG 5482-6615 Årjängs Klätterklubb Friluftsteknik Hans Binsell Bråten Finntjärn 671 94 Brunskog 0570-530 31 Ölands Klätterklubb Hans-Gustaf Ekholm Nyborgsgatan 13 387 20 Borgholm 0485-822 22 Örebro Klätterklubb Joakim Victorin Christinelundsv. 39 713 30 Nora 0587-153 66 PG 49 11 39-2 Östersunds Klätterklubb Daniel Borg Rådmansgatan 12 83242 Frösön 063-12 31 25 PG 838608-8 Österåkers klätterklubb Sandra Ehlers Margaretelundsbacken 3 184 61 Åkersberga Vill du komma till en klubbs webbsida kan du gå in på www.klatterforbundet.com. Där finner du länkar till de klubbar som har webbsidor. Har du problem med ditt medlemskap, t ex att du inte får Bergsport, måste du kontakta din egen klubb. Från kansliet eller redaktionen kan vi tyvärr inte göra några adressändringar. 47

förbundsadresser SKF Kansli/Generalsekreterare Anita Rostén, Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm. Tel 08-618 82 70, fax: 08-657 82 40, e-post: kansliet@klatterforbundet.com Webbsida: www.klatterforbundet.com Pg: 67 32 65-5. Org nr: 889202-3063 FUNKtion namn adress/box postadress TELEFON E-POST Ordförande Niklaes Nathén Litsvägen 26 A 831 41 Östersund 070-258 85 99 ordforande@klatterforbundet.com Vice Ordförande Adam Blomberg Dalheimersgatan 2B 413 20 Göteborg 073-902 31 21 viceordforande@klatterforbundet.com Kassör Anders Linder Historiegränd 4c 907 34 Umeå 070-298 69 67 kassor@klatterforbundet.com Sekreterare Stina Nilsson Stensövägen 54 392 47 Kalmar 073-350 71 00 sekreterare@klatterforbundet.com Ledamot Malin Herzig Robert Almströmsg. 8, 5 tr 113 36 Stockholm 070-656 21 04 ledamot@klatterforbundet.com Suppleant Magnus Glans Raketgatan 13 413 20 Göteborg 070-350 08 30 m.glans@actsafe.se Suppleant Christian Lund Istidsgatan 42 906 55 Umeå 070-654 72 16 christian.lund@educ.vannas.se Valberedning Rafael Jensen Allhelgonagatan 12 415 13 Göteborg 031-46 51 85 Ingo Sundberg Köpmnag 59 b 831 33 Östersund 070-535 72 51 ingo.sundberg@swipnet.se Fidde Jönsson Pl 4038 Uråsa 360 14 Väckelsång 070-674 18 60 fiddejonsson@jmail.com Utbildningskommittén Panda Ekvall Lokförargatan 17 B 222 37 Lund 070-350 33 05 utbildning@klatterforbundet.com Tävlingskommittén Karin Sterky Doktor Lindhs gata 4 413 25 Göteborg 070-421 35 37 tavling@klatterforbundet.com Expeditionskommittén Björn Kihlström c/o Möller Björkhagsplan 9, 6tr 121 53 Johanneshov 073-651 08 20 expedition@klatterforbundet.com Accesskommittén Ulrika Tiegs Tuengen Allé 21B 0347 Oslo Norge +47 93 49 47 16 access@klatterforbundet.com Säkerhetskommittén Roger Pyddoke Kyndelsmässogränd 7 126 37 Hägersten 070-519 89 86 sakerhet@klatterforbundet.com Projektanställd Peter North Ekbacksstigen 14 137 94 Västerhaninge 070-440 34 07 peter@northbound.se Kebkursansvarig Mikael Amlert Laxforsen 162 981 62 Kiruna 070-568 00 91 mikael.amlert@arcticalpin.com Förbundskapten Lars Högström Pl 3386 437 34 Lindome 070-467 74 84 larshogstrom@hem.utfors.se Förbundsläkare Anders Söderlund Västra Finnbodavägen 1 131 71 Stockholm 070-491 70 43 anders.soderlund@proxima.ptj.se Expeditionsläkare Johan Holmgren Karlbergs gård 4 B 791 36 Falun 073-679 02 54 johan.holmgren@ltdalarna.se Bergsports redaktion Eva Olsson Stenvinkelsgatan 8 302 36 Halmstad 035-12 80 44 bergsport@brant.se Internationella representanter UIAA anti-doping Kommission (Ledamot) Anders Söderlund Västra Finnbodavägen 1 131 71 Stockholm 070-491 70 43 anders.soderlund@proxima.ptj.se UIAA Medicin Kommission (Ledamot) Johan Holmgren Karlbergs gård 4 B 791 36 Falun 073-679 02 54 johan.holmgren@ltdalarna.se ICC Regel Kommission (Ordförande) Åke Nilsson Krukmakargatan 36 118 51 Stockholm 070-730 28 32 geoscope@gmail.com uiaa Säkerhetskommission (Ledamot) Martin Nilsson Centrumslingan 49 171 45 Solna 073-500 00 27 mn@drnil.com Att köpa från Kansliet Gör på följande sätt: Betala in på plusgiro 67 32 65-5, skriv ditt namn och adress tydligt samt skriv vad du beställer. Alla priser inkluderar moms. För beställning mot faktura tillkommer 50 kr i expeditionsavgift. Böcker Stora Klippklättringsboken av Per Calleberg, 200 kr + 50 kr i frakt för fler än ett ex oavsett antal (rekpris butik 269 kr). Firning och Klättring av Försvaret, 600 kr. 600 kr + 50 kr i frakt för fler än ett ex oavsett antal. Loggboken, 80 kr inkl porto + 50 kr i frakt för fler än ett ex oavsett antal. Kompendium Topprepsklättring inomhus Kurskompendium av Rasmus Jansson, 70 kr + 50 kr i frakt för fler än ett ex oavsett antal. Kebnekaiseförare del 1 (kopia av Rossipals) 40 kr. Kebnekaiseförare del 2 (leder efter 1952) 30 kr. märken SKF:s tygmärke 30 kr. SKF:s pins 15 kr. Instruktörsmärke 50 kr inkl ett kategorimärke. Fler kategorimärken 10 kr st. Endast till auktoriserade instruktörer. Att köpa från författare Klätterförare Bohusförare 2002. Beställes på www.bohusguide.tk, 350 kr + frakt Fyrkantenområdet, 1997, 120 kr. Älvsbyn-Boden- Niemisel-Piteå, Pg 629 41 10-9, Luleklättrarna Klättring i Göteborg, Göteborgs Klätterklubb, 350 kr, beställes via www.gbg-guiden.info Halmstadföraren, Halmstad KK, 120 kr inkl frakt, Pg 48 45 03-8 Jämtland, Östersunds KK Klättring i Sverige 1996, 37 klippor 450 leder! 290:- Pg 168 34 23-6, Patrik Leje Sportklättring i Västervik, Linköping och Höglandet, 1999, 150:- Pg 479 51 96-7 Stegeborg och Söderköping 2001, Björn Holst, tel 0121-400 54 Uppsala, Uppsala Klätterklubb Umeå, Umeå Klätterklubb Ågelsjön, 1995, 198:- Pg 476 11 16-5, Fredrik Schlyter Ny förare på gång från Örebro KK. Både föraren Klättring och Bouldering i Rosendal och Bouldering i Närke är slut och kommer inte ges ut på nytt. Örebro KK jobbar på en ersättare för förarna och målet är att den är klar under våren. För mer info och beställning, se www.orebroklatterklubb.com Kompendier Att klättra på väggarna en handledning för inomhusklättring 60 kr + porto, Pg 467 96 58-7, Johan Lindström, Godhemsgatan 13, 414 68 Göteborg. e-post: johanuk@spray.se Klättring handledning för nybörjare. Officiellt kursoch nybörjarkompendium. Priset inkluderar moms. Enstaka ex beställes genom att sätta in 70:- på Bg 5465-3324, Verbio AB. Vid beställningar under tre ex tillkommer 20 kr i porto. Större beställningar görs skriftligen till Bogi Palfay, Lidköpingsvägen 7a, 121 39 Johanneshov, bogi@verbio.se. Vid beställning av fler än 30 ex ges 5% rabatt. Höghöjdsmedicinskt kompendium, 95 kr plus porto. Beställes direkt genom författaren, Johan Holmgren, Karlbergs gård 4b, 791 36 Falun, tel: 0736-79 02 54. Daniel Bidnerfondens brevkort. Tio olika brevkort med kuvert. Unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr) Pg 97 05 64-1. Svensk klättring pionjärerna 180 kr inkl. porto och moms. Pg 618 93 95-4. 48

förbundsnytt/info INSTRUKTÖRSEMINARIUM 21 22/10 2006 i mellansverige Temat för seminariet är Instruktörskap. Mer information kommer upp på webbsidan under september månad. Seminariet är öppet för alla auktoriserade instruktörer. Boka in i kalendern! VÄLKOMNA! Utbildningskommitténs höstprogram 2006 7 8/10 Kullaberg Examination för Auktoriserad Klippklätterinstruktör Ansvarig: Stefan Lindblom. Stefan.lindblom@vasteras.se 9/9 Luleå Examination för Auktoriserad Inomhusklätterinstruktör Ansvarig: Per Gunnarson. Per.gunnarson@hotbrev.com 10/9 Luleå Instruktörskurs för Auktoriserad Inomhusklätterinstruktör Ansvarig: Per Gunnarson. Per.gunnarson@hotbrev.com 18/11 Plats ännu ej bestämd Instruktörskurs för Auktoriserad Inomhusklätterinstruktör 2/12 Plats ännu ej bestämd Examination för Auktoriserad Inomhusklätterinstruktör Hör av dig till respektive ansvarig om du har frågor kring ett arrangemang. Fortlöpande uppdateringar sker via utbildningskalendern på förbundets webbsida. Här kommer att skrivas in ansvariga till arrangemangen, så fort dessa utses På förbundets webbsida finns de normer som beskriver respektive arrangemang vad beträffar innehåll och förkrav. Tänk på att instruktörskurserna främst är inriktade på att förmedla instruktörsskap och utlärningstekniker. För teknikkurser hänvisar vi dig till de auktoriserade instruktörer som finns. Du anmäler dig senast tre veckor (för instruktörskurs och examination) innan arrangemanget genom att sätta in den aktuella avgiften på SKF:s postgiro (67 32 65-5). Glöm inte att uppge namn, telefon, e-postadress samt vilket arrangemang det gäller. Observera att du är formellt anmäld först då du har betalat in arrangemangsavgiften och att principen först till kvarn gäller vid för många anmälda. Meddela alltid arrangemangsansvarig att du har anmält dig till arrangemanget. MER information om kurser, examinationer och om gällande normer finner du på förbundets webbsida www.klatterforbundet.com HAR du frågor eller funderingar, e-posta till utbildning@klatterforbundet.com Bild: Angelica Lind. Namn: Anja Hodann Ålder: 28 år Antal klätterår: 7 Bor: I en 2:a på Gärdet i Stockholm Yrke: Projektledare inom event marketing Sponsorer: Marmot, MadRock och PS Communication 5 frågor till Anja Hodann Meriter: 3:a WC i Grindelwald 2006, 7:a WC Hall, 2006, 1:a SM 2005, 1:a Sv. Bouldercupen 2005 Hårdaste boulder: 7c Närmast på tur: Arco RockMaster Grattis Anja, du har som första svensk lyckats med stordådet att ta medalj i en världscuptävling. Hur kändes det? Det kändes riktigt bra. Det kom lite som en överraskning just då, men nu vet jag att jag kan när allt väl stämmer. Det är skönt när all hård träning ger så konkreta resultat. Du har inte tävlat så länge, hur kommer det sig att du nått så långt på relativt kort tid? Jag är ju en tävlingsmänniska så jag har tränat väldigt fokuserat och målinriktat sedan jag började med bouldering. Sen har jag haft turen att ha människor runtomkring som har peppat mig. Man måste bli intalad och våga tro att man kan gå riktigt långt. Om man inte vågar se sig själv i toppen kommer man aldrig att nå dit. Vad skulle kunna göra dig ännu bättre? Jämfört med andra landslag så är svenskarna i princip det enda utan en tränare. Tror att det är extremt viktigt att ha ett långsiktigt tänk för landslaget med en fast tränare som kan stötta, motivera och hjälpa oss aktiva att utvecklas. Om vi hade haft de förutsättningarna hade vi kunnat nå så mycket längre. Dina framgångar den här säsongen har lett till en inbjudan till Arco RockMaster en av klättringens mest prestigefyllda tävlingar. Hur känns det? Det känns helt overkligt. Trodde aldrig att jag skulle få chansen att vara med där. Det är ju bara sju tjejer från hela världen som bjuds in till bouldertävlingen och jag kan inte riktigt förstå att jag är en av dem. Frågar mig ibland hur allt det här gick till? Vad står näst på tur? Efter ett långt sommaruppehåll laddar jag nu inför SM i Lund i slutet av september. Sen åker Angelica, Per och jag på sista världscupen i Moskva i november. Därefter blir det en massa roligt jobb med BlocStar. Vi håller redan på att planera inför nästa års tävling som vi ska arrangera. Det kommer att bli ett helt oförglömligt event 49

Anabola Steroider, AAS, finns de i klättringen? Jag fick möjligheten att medverka på ett seminarium i Falun i maj som hanterade dopning i samhället. Seminariet var välbesökt och det invigningstalades av Bosse Ringholm. Det kändes dock som om det ringde falskt när han lovprisade polisens arbete kring detta Det vi skulle få veta under dagen var att det inte i första hand var ett idrottsproblem, utan ett samhällsproblem. Anabola steroider leder inte sällan till våldsbrott och t o m. mord. Jag häpnade när Tommy Moberg berättade att 5 % av pojkar i gymnasiet (i den undersökning de gjort i Göteborg) brukade AAS. För flickor var siffran cirka 1 %. Siffran för dem som dessutom sade sig träna på gym var högre, nästan 10 % av pojkarna. Under 2005 gjordes cirka 4 000 kontroller ute under tävlingar och träningar. Cirka 1 % visar sig positiva vid dessa test, dock sällan inom elitidrotten. Tyvärr saknar Riksidrottsförbundet, och för den delen polisen, möjlighet att göra kontroller på kommersiella gym om inte mycket starka misstankar finns om missbruk. I sådana fall är det polisen som skall kontaktas. Man arbetar dock för att få möjlighet att göra dessa kontroller rutinmässigt. Föreläsare på seminariet var Tommy Moberg, socionom på Göteborgs universitet, Ingmar Thiblin, obducent på Uppsala universitetssjukhus, Fred Nyberg, professor från Uppsala som studerar AAS påverkan på hjärnan och Gunnar Hermansson från Rikskriminalen. Föreläsarna hade mycket matnyttigt att berätta och var i varierande grad underhållande. Moberg berättade bland annat att AAS missbrukare efter ett våldsdåd inte på något plan kunde förstå att de var de som utfört det. Men sån är ju inte jag. Ofta drabbar det även någon som står dem nära, mamma eller flickvän. Vi fick höra flera exempel på där flickvännen gått med på att träffas och tala ut men sedan blivit dödad av en rasande pojke. Missbrukandet av AAS kan leda till extrem aggressivitet och svartsjuka. Man driver falska anklagelser för det känns så bra. Impulskontroller slås ut, man saknar naturliga spärrar och kan utföra nästan vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Andra effekter kan vara sömnstörningar, manodepressivitet, mycket hög självmordsrisk efter en kur, psykoser, psykisk tillvänjning och förnekelse av missbruk. Moberg delade upp missbrukare i tre grupper, atleter, esteter och slagskämpar. Till den första gruppen hör givetvis idrottarna, de som tar det för att höja sin idrottsprestation. Esteterna är strandraggarna och slagskämparna är de som tar det för att höja sin status på gatorna och i kriminella kretsar. Intressant är att många missbrukare får en känsla av otrolig makt och storhet. Ord som jag lämnade decimeterdjupa avtryck i trottoaren när jag gick eller marken skakade vid varje steg förekommer. Kriminella nyttjar det därför för att våga genomföra en stöt eller uppdrag. Ibland talas det om att människor som dras till så kallade äventyrs- eller actionsporter, t ex klättring, skulle ha en lägre halt än andra människor av ett enzym som kallas MAO. Detta skulle medföra att vi klättrare löper större risk att bli missbrukare, av AAS eller andra droger. Det här stämmer enligt forskarna och de kunde peka på undersökningar som gjorts. Tydligen är det så att de med låg halt av MAO som har ett starkt nätverk omkring sig oftare börjar med klättring, fallskärmshoppning eller extremskidåkning m m medan de utan ett starkt nätverk oftare hänfaller åt missbruk. Så se till att inte sluta klättra för då är ni i riskzonen! Obducenten Ingmar Thiblin berättade om AAS ur ett annat perspektiv, de fysiska effekterna på kroppen. Av cirka 5 500 obduktioner i Sverige årligen testas ca en tredjedel för illegala droger men bara cirka 30 testas med avseende på steroider! Detta är ett problem men trenden är att fler testas med avseende på detta. Obligatoriska fysiska effekter av AAS nyttjande är testikelskrumpning, acne vulgaris, bröstkörtelförstoring, påskyndat frontalt håravfall (pannflikar) och striae d v s bristningar i huden p g a att musklerna växt för fort. Andra sporadiska effekter kan vara hjärtinfarkt, hjärtförstoring, hjärtavtrubbning, stroke, lungembolism, levertumörer, prostataförstoring, gallstas och bröstsmärta. Andra saker som kan påverkas är libido eller sexlust som under användning av AAS ökar. Unga killar talar om djurisk sex, jag kan hålla på i timtal o s v. När en kur är över minskar dock sexlusten, kanske inte så konstigt då kulorna skrumpnar! Något annat som är värt att notera är att självmordsrisken för AAS missbrukare är mycket hög vid avbruten användning och att de som mördas i princip alltid blir skjutna! Och det händer skall tilläggas. Överdödligheten i jämförelse med normen är en faktor 20. Gunnar Hermansson från Rikskriminalen berättade lite om polisens arbete kring detta. Bland annat gjordes det 1200 beslag under 2005 varav 200 gjordes av tullen och resten av polisen. Mycket beställs via Internet och skickas från t ex Thailand med bud. Bevisbördan är svår om man inte kan spåra betalningen för försändelsen. Han berättade dessutom att det inte är särskilt dyrt att hålla på med, bara cirka 50 kr om dagen för en normal kur. Inte mycket mer än ett paket cigaretter! Sammanfattningsvis kan jag bara uppmana er till att hålla ögonen öppna och påverka våra ungdomar att inte börja med droger eller AAS! Alldeles för många våldsbrott begås och alldeles för många liv slås i spillror av detta, främst offrens och deras familjer men också gärningsmännen och i vissa fall gärningskvinnorna. För att också svara på frågan som ställdes i början, finns AAS inom klättringen? Svaret är ja, förmodligen finns det men ännu har det inte växt till ett stort problem. Låt oss fortsätta i samma goda stil och visa att man kan klättra hårt utan att dopa sig! Peter North, ansvarig Steg 1 utbildning (Barn- & ungdomsledarutbildning) 50

bergsguiden som leder dig den rakaste vägen till utrustningen och arrangemangen. ACONCAGUA Scandinavian Ascents Resor & Expeditioner - till topps! www.scandinavianascents.com Tel: 031-3336680 Sveriges lägsta pris - direkt till Dig utan mellanhänder - www.oxo- optik.se 51

Svenska Klätterförbundet, Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm Posttidning B PORTO betalt FROSTE FREKE