Det goda åldrandet frisk också efter 85 Berit Lundman Universitetslektor, docent i omvårdnad Efter att vi hört en hel del om olika sjukdomstillstånd som är vanliga bland äldre och hur man kan förebygga dem ska jag nu tala om det goda åldrandet. Jag ska berätta om ett projekt som vi kallar Umeå 85+. Det är ett samarbete mellan Institutionen för omvårdnad, där jag arbetar, samt Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering. Projektet har många olika delar, däribland det goda åldrandet men också en del som handlar om hotet mot det goda åldrandet. Projektet handlar om att försöka ha ett hälsobefrämjande perspektiv. Alltså att studera faktorer av betydelse för att människor håller sig friska och inte bara fundera över varför de blir sjuka. Den första som har börjat med det här är Aaron Antonowsky, en medicinsk sociolog från Israel. Han har en väldigt fin liknelse om detta: Han har sagt att vi ägnar väldigt mycket tid, ork och energi åt att rädda människor som har ramlat ner i floden, men väldigt lite åt att gå bakom kröken och se vad det är som gör att de ramlar i eller vem som puttar i dem. Olika perspektiv på att bli gammal avspeglar sig i samhället, ett exempel är den traditionella ålderstrappan. Den känner väldigt många till. Vad har vi för bild idag som beskriver hur det är att bli gammal? Ålderstrappan säger att vid 50 är man på toppen och sedan går det bara neråt. Det kan kanske vara sant när det gäller det fysiska, muskelfunktioner och rörlighet till exempel, men det är inte sant när det gäller andra kvaliteter som klokhet och vishet. Jag vet inte om någon såg när Robban Broberg vände på trappan. Det var väldigt tilltalande. Han säger att det är precis tvärtom. När man är ett år är man älskad av hela världen, man ler och man får bara leenden tillbaka. 54
Så småningom börjar man i skolan och det blir lite jobbigt och man kommer i tonåren och upplever besviken kärlek, man får akne och man får barn och får kanske inte sova på nätterna, ekonomin blir dålig och drömjobbet fick man inte osv. Men så småningom rätar det här upp sig. Det går bra för barnen, de klarar sig själva. Man blir 60, man blir 65 och då behöver man inte jobba mer och sedan blir det bara mindre och mindre ansvar. När man är 100 kan man bara roa sig och har bara sig själv att tänka på. Det är ju också ett perspektiv. Den bilden är också sann. Så kan det också vara att bli gammal om man ser till det som blir bättre med åren. Den traditionella ålderstrappan skulle därför kunna ritas som en uppåtgående spiraltrappa. Så kan man också se på åldrandet. Man börjar långt ner och klättrar uppåt, man tar in mer och mer och till slut blir man klok och vis; man blir ett med världen. Det är också en utvecklingstrappa. Den inre styrkan I den del av projektet där vi tittar på det goda åldrandet ingår 125 personer. I den totala studien ingår 253 personer mellan 85 och 100 år som bor i Umeå. Vi har också gjort en liknande studie i inlandet. De här personerna har vi intervjuat och de har fått besvara frågeformulär. De senare är skattningsskalor som handlar om inre styrka, om upplevelse av mening, känsla av sammanhang och gränsöverskridande och om livskvalitet. Inre styrka, vad är det? En del av analysen handlar om detta. Ursprunget till begreppet var att man började fundera över gatubarn som klarar sig mot alla odds. De har en inneboende kraft att klara sig. Det här har man också funnit hos gamla människor, att de har en inre drivkraft. Det handlar om att dels ha en balanserad syn på livet och sina erfarenheter, en villighet till att förändra, en flexibilitet. Det är viktigt att vara involverad, att tro på sig själv, att ha en avsikt med det hela och en insikt om att alla människors livsbana är unik. Graden av inre styrka varierar mellan olika människor och är en viktig del i mångas liv. Man talar också om känsla av sammanhang, ett annat begrepp som handlar om i vilken utsträckning man känner att det som händer en går att förstå, att det är hanterbart och på något vis meningsfullt. Det kanske inte spelar så stor roll om man förstår och kan hantera sin situation om man ändå inte upplever meningsfullhet. Flera studier visar på samband mellan just den 55
här känslan av sammanhang och positivt upplevd hälsa liksom mellan hög livskvalitet och en känsla av sammanhang. Motsatsen, låg känsla av sammanhang, är ofta förknippad med ohälsa av olika slag. Gränsöverskridande Vi har också tittat på gränsöverskridande, ett fenomen som det skrivits en hel del om under de senaste åren. Gränsöverskridande innebär att intresset flyttas över från materiella ting. Saker blir inte så viktiga längre. Man behöver inte oroa sig för barnen, de klarar sig, och barnbarnen klarar sig också. Man närmar sig en känsla av gemenskap med alltet, en utvidgning av självet. Det viktigaste är att det förgångna, framtiden och nuet på något vis förenas. När det gäller den här förmågan har man visat samband mellan möjligheten till gränsöverskridande och bättre livskvalitet. Förlorar kvinnorna på att få sämre behandling och att inte bli undersökta eller får billigare mediciner vinner de istället på att ha större möjligheter. Det finns studier som visar att det är vanligare med gränsöverskridande hos kvinnor. Ett exempel på gränsöverskridande och på att nuet och det förgångna förenas är det här citatet från en av våra intervjuer. Ja, du vet ju, ibland händer det på morgonen genom att han gick skift så kom han ibland hem vid 7-tiden sådär. Ibland har jag hört att jag säger: Har du kommit? Ja, det är säkert, jag vet att det här har hänt fl era gånger. Det här att man lever i nuet men man lever också i det som har varit tidigare. Det är mycket viktigt att vi känner till att sådant förekommer, att de äldre kan leva både här och nu och i det förgångna, kanske också i framtiden. Annars är ju risken stor att man tänker att nu har mamma blivit senil, hon går i det förgångna. Det är lika viktigt för personal som har kontakt med äldre människor på sjukhem och inom hemtjänsten. Det finns ju risk att man inte är medveten om det här. Utifrån de här skattningarna kan man säga att som grupp hade de allra äldsta lika hög grad av inre styrka, upplevelse av mening och sammanhang som yngre. I vissa avseenden hade de riktigt gamla mycket högre grad av inre styrka och känsla av sammanhang än yngre. Det här har man inte visat tidigare, framför allt därför att man inte har tyckt att man kan gå till gamla människor med en massa frågeformulär. Det är också en fråga som vi har fått: 56
Hur kan ni utsätta de här gamla människorna för det här? Men vi som har arbetat mycket med forskning och frågeformulär har nog aldrig stött på några som så noggrant övervägt varje svar. Ni vet hur vi själva gör när vi ska svara på en enkät, det sker ganska fort, men här har det inte gått snabbt alls. Här har varje fråga penetrerats mycket noga och reflekterats över. Något som också var intressant är att det fanns ett samband mellan olika mått på inre styrka och mental hälsa. Däremot har vi inte sett något samband mellan måtten på inre styrka och fysisk hälsa. Det är mycket viktigt att se att när man blir gammal är fysisk hälsa en sak och hur man mår psykiskt någonting annat. Man kan ha många olika sjukdomar, men ändå uppleva hälsa. När blev du gammal? Vi har gjort intervjuer med dem som ingår i projektet. En fråga gällde upplevelsen av att bli gammal, och här fick vi snabbt ändra frågan till Är du gammal?. I en intervju frågade vi När blev du gammal? och en dam berättade och jag tycker det är så härligt att hon hade varit på ett servicehus och hälsat på en bekant och sedan skulle hon åka taxi hem. Då hörde hon plötsligt ett vårdbiträde säga till taxichauffören att vi har en gammal dam här som vill åka och då började hon att titta sig omkring och tänka De menar mig, de måste mena mig och det är klart, jag är nog en gammal dam. Hon var 90 år då. Vi håller nu på att analysera de här intervjuerna. Att vara gammal är att vara förändrad men ändå densamme. Vi tycker nog alla att vi aldrig blir mer än 19 år. Det här finns inom oss, och även när vi är 100 har vi det kvar i alla fall. Åldrandet innebär en massa förändringar. Kroppen förändras. Man blir rynkig, man går inte så bra, allting går långsammare. Trötthet är också vanligt när man är äldre. Någonting som många äldre upplever som jobbigt och svårt är att ingen längre kommer ihåg hur vacker man var när man var ung. Det kan vara en sorg när man blir gammal. Därför är fotografier viktiga, och det vet vi. Vi har fått titta på många bilder medan vi gjort de här intervjuerna och det är viktigt att titta på fotografier från när man var ung. Men förmågan till gränsöverskridande innebär också att det kroppsliga kan lämna därhän. En dam sa att Ja, det vore väl ingen sak att bli gammal om man inte hade den här skraltiga kroppen att släpa på. Man försöker glömma den ibland, och det är en väldigt värdefull förmåga att kunna det. 57
Det här med trötthet beror på hur man tar det. Javisst är jag mer trött än vad jag var förr. Men det är väl för att jag tycker att jag har rätt att vara det... Det är klart att det är tungt, men å andra sidan är det ju så skönt att ligga och vila och jag kan ta mig en tupplur på dagen Det är att kunna vända på det, visst är jag trött men jag kan vila också. Tiden och nuet Tidsbegreppen förändras också. I de här studierna beskrivs tiden både som att den rinner iväg alldeles för fort och som att den går väldigt långsamt. Tiden är ju viktig när man blir gammal. Alla föds vi och dör, och vi har en bestämd tid att leva. Sedan har vi kanske olika föreställningar om vad som händer efter döden. När jag berättade om våra studier hade jag inte med möjligheten av en annan tillvaro efter döden och en man blev upprörd och sa att livet fortsätter efter döden. Vi säger därför alltid att ingen vet hur det blir sedan. Hur vi upplever nuet påverkas av vår historia och hur vi lever nu påverkar vår historia. Men nuet påverkar också historien därför att ju mer erfarenheter vi har i nuet desto mer omvärderar vi vår historia. Att bli färdig med livet handlar ju också mycket om att få ihop livet. Sedan påverkar också framtiden nuet i så måtto att det vi förväntar oss av framtiden påverkar vad vi gör idag. När man är ung har man nuet här, då handlar livet mycket om framtiden, men vi är gamla är vi kanske väldigt nära slutet. Då är väldigt mycket av livet minnen, och därför är det så otroligt viktigt att få möjligheter att prata om sina minnen när man är gammal. Minnena blir viktiga. Att få berätta sin historia är viktigt och många vet hur barn och barnbarn tröttnar: De har hört historien så många gånger och nu börjar den igen... Det är faktiskt väldigt viktigt att få berätta sin historia, och vi har också känt vilken insats vi har kunnat göra när vi varit ute bland de äldre. Här kommer en massa forskare till dem för att lyssna på deras historier och tycker dessutom att deras berättelser är spännande. Många har uppskattat det. Vi har också pratat lite om ensamhet. Här är det viktigt att se att ensamhet kan ha flera dimensioner. Det kan vara den goda ensamheten, att få vara ensam med sig själv och världen för att man ska kunna må bra under ålderdomen och bli färdig med livet. Därför är det viktigt att få möjlighet att vara en- 58
sam. Men det finns också en ensamhet som innebär övergivenhet, och det är den negativa ensamheten. Det är viktigt även när man är gammal att hitta en ny gemenskap när gamla vänner och släktingar försvinner. Trygghet är också viktigt. Här handlar det om att få vara trygg i sig själv men ocksl om att få känna sig skyddad, att veta att man får hjälp när man behöver och att vara delaktig i det som sker. Delaktighet är oerhört väsentligt för att man ska må bra när man är gammal. Någon uttryckte sin bristande delaktighet som att Ja, det är ju så att det är inte jag som fl yttar utan det är de som fl yttar mig... när hon skulle till något servicehus. Att bli sedd och ihågkommen Vad är då viktigt för ett gott åldrande? Att få berätta sin historia är oerhört väsentligt. Jag vet en annan studie där man hade gjort intervjuer med äldre kvinnor om händelser som hade varit viktiga i livet. De här kvinnorna ville inte alls bli intervjuade. Jag tycker inte att jag hade levt något märkvärdigt liv, jag är bara vanlig, en vanlig kvinna som har levt ett vanligt liv var vanliga svar. Men man fortsatte med intervjuerna och efteråt sade många av de här kvinnorna att Nej, men så fantastiskt, tänk, jag har ju gjort mycket i mitt liv. Många av dem sade också: Kan jag inte få utskrifterna av de här intervjuerna till mina barn för de tror aldrig det här om mig. Sammanfattningsvis betyder detta att vara efterfrågad, att tro att man har något berätta och att tro att man har någonting att ge väldigt mycket för hur man mår och upplever sig själv. Att bli sedd och ihågkommen är mycket viktigt. Att kunna vara ensam. Att känna sig hemma. Att ha en vän. Att kunna förlåta och att försonas med det som har skett. Det har visat sig, i vår forskning och i andras, att det är mycket viktigt för att få ett bra åldrande. Jag glömde säga att vi också tittar på viktiga livshändelser. Vi har bett personerna att berätta om någon viktig händelse i sitt liv, en händelse som betytt mycket och varit något slags vändpunkt. Ibland kommer då något positivt, ibland något negativt. Vi har också frågat tvärtom, dvs. om det spontant kommer en negativ berättelse har vi fråga efter något positivt. Här kan vi verkligen se skillnad mellan män och kvinnor. Vad tror ni männen pratar om, vad har varit viktigt i deras liv? Arbetet. För kvinnorna har det varit familjen och barnen, men också kärleken ibland. Att hitta den rätta har både för en del män och kvinnor varit det som betytt allra mest i livet. 59
Sedan det här att inte ha alltför svåra smärtor. Man måste ta med i beräkningen att många av de här människorna är sjuka. Ibland kan sjukdomen ta över helt och hållet, och livet blir väldigt svårt. Även om denna delstudie handlar om de positiva aspekterna på att bli gammal kan ibland sjukdomar och andra svårigheter bli det allt överskuggande. En förutsättning för att kunna få ett gott åldrande är att man inte har alltför svåra smärtor, att man inte är alltför sjuk. Jag skulle vilja avsluta med det här citatet: Hur är det att bli gammal? Jo, det är som att klättra uppför ett berg. Man blir lite andfådd men man får bättre utsikt SVERKER OLOFSSON: Innan vi släpper iväg Berit skulle jag vilja få klarhet i en sak: Jag har inte uppfattat det, men har du jämfört män och kvinnor för att se vilka som har lättare att hantera sitt åldrande? BERIT LUNDMAN: Jag kan inte riktigt svara på det. Vi håller på att analysera den frågan. Det verkar som om män och kvinnor blir mer och mer lika varandra ju äldre de blir. Men det finns studier som visar att män mellan 45 och 50 har svårare att förlika sig med att bli äldre. SVERKER OLOFSSON: Vad tar det sig för uttryck? Har du någon bild av det? BERIT LUNDMAN: Man försöker vidmakthålla en manlig sfär kring sig, manliga ritualer, man försöker kämpa för det manliga. SVERKER OLOFSSON: Från början pratade du väldigt mycket om betydelsen av den inre styrkan när man blir gammal. Jag uppfattade det också som att väldigt många människor kan hålla starkt liv i sin inre styrka. Vad är det som händer när det går åt skogen? När man inte klarar av det, när man tappar den styrkan? BERIT LUNDMAN: Dels bygger man upp den här styrkan genom hela livet. Men om man till exempel mister sin plats i samhället kan det vara ett tillfälle när styrkan raseras. Om man inte får utrymme, om man inte blir sedd kan det hända. Det är viktigt t.ex. för vårdpersonalen att se det här, att verkligen se till styrkorna bland de här svårt sjuka människorna som ligger i sin säng. Att inte se styrkorna hos människor tror jag innebär en stor risk för att styrkan kan raseras. 60
SVERKER OLOFSSON: När du gör dina undersökningar och träffar äldre människor, får du då intrycket att de tycker att det är lågstatus att bli äldre, om du förstår vad jag menar? Att det är lite risigt, lite visset? Det förekommer, men vi ser väldigt mycket stolthet också, att jag klarar det här, jag har överlevt. Det är ju faktiskt så att det är de riktigt gamla människorna som vet hur man ska leva för att bli gammal. Det var de som klarade det... 61