6$00$1'5$* Tabell- och figurförteckning på engelska, se sidan 16. 1 Skogsresurser Skogsforskningsinstitutet har genomfört åtta riksskogstaxeringar. Den första riksskogstaxeringen genomfördes åren 1921 24 och den åttonde åren 1986 94. Varje år genomförs fältarbetena i 2 3 skogscentraler, och det tar 8 till 9 år att slutföra en riksskogstaxering. Den grundar sig på mätningar från i terrängen systematiskt utplacerade provytegrupper. Vid den nionde taxeringen, vilken påbörjades i södra Finland år 1996, består grupperna av 18 tillfälliga provytor med 300 meters intervall (figur 1.1). Relaskopmetoden tillämpas på provytorna. Skogsresursernas kvantitativa utveckling har varit gynnsam (tabell 1.2). Enligt de kombinerade resultaten av den åttonde och nionde riksskogstaxeringen var skogens totalvolym 1 908 milj. m³ och den årliga tillväxten 77,6 milj. m³ på den totala skogsarealen om 23,0 milj. ha. Det intensiva utnyttjandet av skogsresurserna har orsakat betydande förändringar i skogarnas struktur (figur 1.4). God efterfrågan på massaved har stimulerat gallringsavverkningarna. De olika trädslagens fördelning i förhållande till totalvolymen har under en anmärkningsvärt lång tid förblivit stabil. Tallens andel ökar emellertid sakta. Enligt de nyaste taxeringsresultaten är fördelningen följande: tall (3LQXV V\OYHVWULV) 45,8 %, gran (3LFHD DELHV) 36,6 % och lövträd (till största delen björk) 17,7 %. Av Finlands totala landareal (30,5 milj. ha) är 26,3 milj. ha klassificerad som skogsbruksmark. Skogsbruksmarken är indelad i tre så kallade ägoklasser på basis av sin virkesproducerande förmåga: - VNRJVPDUN, där den potentiella tillväxten är minst 1 m³/ha/år. - WYLQPDUN är för det mesta marker på bergig grund eller torvmarker, där den potentiella tillväxten är mellan 0,1 och 1 m³/ha/år. - LPSHGLPHQW, om inte naturligt trädlöst, producerar mindre än 0,1m³/ha/år. Följande arealer beräknades utgående från den åttonde riksskogstaxeringen: skogsmark 20,0 milj. ha tvinmark 3,0 milj. ha impediment 3,1 milj. ha Skogsvägar och upplagsplatser upptar ungefär 0,2 milj. ha. I dessa siffror ingår naturskyddsområden på 2,7 milj. ha, som till största delen är belägna i norra Finland (tabell 1.08). 2 Skogarnas tillstånd och biodiversitet Olika faktorer inverkar tillsammans på skogarnas tillstånd, t.ex. klimatet och jordmånen, luftföroreningarna och ingreppen i skogen. Trädens vitalitet studeras t.ex. genom uppskattning av barrutglesning som avspeglar den kombinerade effekten av de många stressfaktorerna i skogen. I Finland avses barrtäcket vara uttunnat om träden förlorat 20 % av sina barr. År 1997 ansågs 8 % av tallarna, 36 % av granarna och 13 % av lövträden vara uttunnade (tabell 2.1). Utglesning i Finland är i medeltal mindre än i övriga Europa (figur 2.5). I riksskogstaxeringen (1986 97) upptäcktes att 15 % av skogsmarken i södra Finland och 31 % i norra Finland hade sådana skogsskador som sänkte beståndets skogsvårdsklassificering 329
eller förändrade dess utvecklingsklass (tabell 2.2). De oftast återkommande orsakerna till skadorna var klimatfaktorer eller svampsjukdomar (tabell 2.4). Att bevara skogarnas biodiversitet är ett av de främsta målen i skogslagen. Naturskyddsområdena skapar grunden för skyddandet av de olika levnadsmiljöerna. Skogsbruket är begränsat på cirka 4,2 milj. ha av vilka 2,7 milj. ha är lagstadgade naturskyddsområden (tabeller 2.7 2.8). Största delen av dessa skyddsområden är belägna i norra Finland. Utom naturskyddsområden definieras i skogslagen speciellt viktiga biotyper (under 1 % av skogsmarken) som inte får påverkas av skogsbruket. Antalet hotade djur- och växtarter i Finland uppgick år 1990 till 1 692. Av dem är 138 utdöda, 217 akut hotade, 308 sårbara och 1 029 hänsynskrävande. Ungefär 48 % av de hotade arterna lever i skogen och på myren (tabell 2.12). 3 Skogsvård Avverkningsarealen år 1997 var 530 000 ha vilket var nästan 30 % mer än föregående år. Gallringsarealen ökade med 41 % (figur 3.3, tabellerna 3.3 3.4). År 1997 minskade den sådda eller planterade arealen med 5 % jämfört med år 1996 och var 113 000 ha (figurerna 3.4 3.5, tabellerna 3.7 3.9). Plantbeståndsvård gjordes på 151 000 ha vilket var något mindre än året innan (figur 3.6, tabellerna 3.11 3.12). Däremot ökade arbetsinsatserna i skogsdikning och i anläggning samt grundförbättring av skogsvägar. Iståndsättningsdikning gjordes på 81 000 ha (figur 3.8, tabellerna 3.16 3.17). Nästan 2 000 kilometer ny skogsväg anlades och 1 300 kilometer skogsväg grundförbättrades (figur 3.9, tabellerna 3.18 3.19). Totalkostnaderna för skogvårds- och grundförbättringsarbetena år 1997 var 1 074 milj. FIM. Det var en ökning med 5 % jämfört med år 1996 (figur 3.10, tabellerna 3.20 3.21). De olika skogsägargruppernas andelar av totalkostnaderna var följande: icke-industriella, privata m. fl. 85 %, staten 9 % och skogsindustribolagen 6 %. En del av det icke-industriella, privata skogsbrukets utgifter subventioneras av staten. År 1997 var det statliga understödet och lånen 295 milj. FIM och de privata skogsägarnas egna andel 618 milj. FIM (figur 3.11, tabellerna 3.22 3.24). 4 Virkesmarknaden Kapitlet ger en detaljerad översikt över aktiviteterna på virkesmarknaden i Finland. Två områden är av speciellt intresse: virkespriserna (tabellerna 4.4 4.8) och avverkningarna (tabellerna 4.9 4.13). Uppgifterna finns tillgängliga även i form av bulletiner som Skogsforskningsinstitutet ger ut månatligen. Det mesta av informationen härrör sig från år 1997 och första halvåret 1998. År 1997 trädde ett nytt avtalssystem om virkespriserna i kraft. Enligt det nya systemet förs prisförhandlingarna separat med varje skogsindustribolag. De nya prisförhandlingarna medförde nya prishöjningar, vilka inverkade positivt på utbudet. Virkeshandeln var därefter livlig till årets slut. År 1997 köpte skogsindustrin råvirke från privatskogarna allt som allt 39,8 milj. m³, vilket var 22 % mera än året innan. Rotpriserna på timmer var i medeltal 8 9 % högre än år 1996. Rotpriserna på tallmassaved och björkmassaved sjönk i medeltal 2 %. Rotpriserna på granmassaved däremot steg i medeltal 7 % jämfört med år 1996 (tabellerna 4.4 och 4.8). År 1997 var marknadsavverkningarna allt som allt 53 milj. m³. Mängden var 6,1 milj. m³ eller 13 % större än året innan. I Finland är privatskogarna skogsindustrins primära virkeskälla. År 1997 avverkades i privatskogarna 47,1 milj. m³ eller 89 % av den totala avverkningsmängden. För resten av det inhemska utbudet svarade skogsindustrins egna skogar (1,7 milj. m³) och forststyrelsen (4,1 milj. m³). 5 Drivning och transport av virke I kapitel 5 behandlas närmast volymerna vid och kostnaderna för drivning och transport av virke. Informationen härrör sig till största delen från år 1997. Sedan mitten av 1980-talet har mekanise- 330
ringen av avverkningarna ökat avsevärt. År 1997 steg mekaniseringsgraden vid rotavverkningar till 89 % (figur 5.3). År 1997 var det genomsnittliga antalet skördare i de finska skogarna 1 232 (tabell 5.1). Största delen av fjärrtransporterna av virke i Finland sker med lastbil. Flottningens andel har successivt sjunkit (tabell 5.4). År 1997 var totalkostnaderna för drivning och fjärrtransport av inhemskt virke 3,4 miljarder FIM (tabell 5.2). 6 Mångbruk Utöver virkesproduktion inkluderas i mångbruket skogarnas övriga värden som inte är knutna till virkesproduktionen. I detta kapitel indelas mångbruket av skogen i följande delar: rekreation, bär- och svampplockning samt export av lav, jakt och renskötsel. Ytterligare presenteras i slutet av kapitlet information om torvresurser och torvproduktion. År 1998 fanns det i Finland ungefär 7 500 specifika frilufts- och rekreationsområden (tabell 6.1). De flesta av dem är lokala och upprätthålls av kommunerna. År 1997 plockades det för kommersiellt bruk 11,6 milj. kg bär och svamp ur skogen och inkomsterna av detta var 70 milj. FIM (tabellerna 6.3 6.4). Inkomsterna av lavexporten var 8,6 milj. FIM (tabel 6.5). Inkomsterna av jakten år 1997 beräknades vara 192 milj. FIM (tabellerna 6.6 6.7). Det viktigaste villebrådet är älg (tabel 6.8). Renskötsel idkas i norra Finland och dess årliga ekonomiska värde för området är ungefär 200 milj. FIM. Renstammen är cirka 200 000 (tabel 6.10). 7 Arbetskraften inom skogssektorn Tabellerna över arbetskraften inom skogsnäringen baserar sig främst på Statistikcentralens arbetskraftsstatistik(tabellerna 7.1 7.7). Denna ger information om bl.a. sysselsättning, arbetslöshet och arbetsinsatser inom olika näringsgrenar. Statistikcentralen ansvarar även för insamlandet och sammanställandet av information om avlöning (tabellerna 7.8 7.12), arbetskonflikter (tabell 7.13), olyckor (tabell 7.14) och utbildning (tabellerna 7.15 7.17) inom skogssektorn. Metoderna som användes i översikten förnyades under åren 1997 98 för att motsvara de nya definitionerna i ILO och EU. Informationen som presenteras i de motsvarande tabellerna har blivit uppdaterade från och med år 1989 i enlighet med de nya definitionerna. År 1997 var i genomsnitt 95 000 personer sysselsatta inom skogssektorn i Finland, vilket var ca 5 % av den totala arbetskraften (tabell 7.2). Två tredjedelar av dessa eller 73 000 personer arbetade inom skogsindustrin. Den fortsatta nedgången i arbetslöshetsgraden under år 1997 inverkade även på skogssektorn. Arbetslöshetsgraden inom skogssektorn minskade från ungefär 12 % år 1996 till 9 % år 1997. Det måste dock noteras att så gott som hela den positiva utvecklingen härrörde sig från skogsindustrin. Arbetslöshetsgraden inom skogsbruket var densamma som året innan, dvs 18 % (tabell 7.7) Arbetskraften inom skogsbruket har minskat med mer än 60 % sedan början av 1980- talet (tabell 7.3). Största orsaken till nedgången är den ökande mekaniseringen av avverkningarna (se även figur 5.3 i kapitel 5). Antalet sysselsatta inom skogsindustrin har sjunkit från början av 1980-talet från 120 000 personer till 72 000 år 1997. Det är främst automatiseringen som orsakat minskningen av det manuella arbetet och ändrat karaktären av arbetet från manuellt arbete till övervakningsarbete. Arbetslöshetsgraden inom skogsindustrin var 6 %, vilket trots allt är betydligt mindre än den genomsnittliga arbetslöshetsgraden. Den genomsnittliga inkomsten för arbetstagarna inom skogsbruket uppgick till mer än 113 000 FIM år 1997, vilket innebär en ökning på 2 % jämfört med året innan (tabell 7.10). Den motsvarande inkomsten i trävaruindustrin var cirka 127 000 FIM och i mass- och pappersindustrin 183 000 FIM, en ökning på 5 och 7 % inom respektive industrier (tabell 7.12). 331
8 Virkesförbrukning År 1997 var det fjärde året i rad under vilket den totala virkesförbrukningen var över 60 milj. m³, vilket inkluderar både export och import av virke. I Finland svarar virkesimporten för ca 15 % av skogsindustrins virkesförbrukning (tabell 8.2). Virkesförbrukningen har hållits någorlunda konstant under de senaste 30 åren trots att massaproduktionen ökat kraftigt (figur 8.1). Detta är följden av många strukturella förändringar så som minskningen i den ickeindustriella virkesförbrukningen, minskningen av virkesexporten, den ökade användningen av sågverksflis inom massaindustrin och den ökade andelen mekanisk massa. En högre förädlingsgrad har lett till minskad åtgång av trä per producerad enhet. Den industriella virkesförbrukningen ökar dock betydligt, och andelen är för närvarande över 90 %. 9 Skogsindustri Produktionen av sågade trävaror uppgick år 1997 till rekordhöga 10,7 milj. m³. De industriella sågverkens kapacitetsutnyttjande var i genomsnitt 92%, och lönsamheten var i allmänhet god. Fanerproduktionen ökar i och med nyligen utbyggd produktionskapacitet. 1997 var ett rekordår för pappersindustrin, med högre produktion (tabell 9.3) än någonsin. Även globalt sett hör den finska pappersindustrin till de stora producenterna av tryck- och skrivpapper i världen. Under första halvåret av 1998 var skogsindustrins produktion även högre än under motsvarande period år1997. De inhemska investeringarna i skogsindustrin var år 1997 6,1 miljarder FIM. Användningen av sågade varor har ökat under de senaste åren. Skogsindustrin rf har utvecklat noggrannare uppskattningar om den inhemska tillgången av papper. Metoden utgår från de inhemska leveranserna, och beaktar nettoexporten av trycksaker, exportvarornas förpackningar och annan indirekt export (tabell 9.6). 332 10 Skogsindustrins utrikeshandel I kapitel 10 presenteras export- och importvolymerna för virke och skogsindustriprodukter. Statistiken är sammanställd av Tullverket. Grupperingen i detta kapitel baserar sig på det så kallade Combined Nomenclature-systemet (förkortat CN). I tabellerna 10.1 10.6 presenteras utrikeshandeln av virke. Finlands utrikeshandel av virke är till övervägande del import. Importen av virke, huvudsakligen från Ryssland, uppgick år 1997 till 8,4 milj. m³. I jämförelse med importen är exportmängderna av virke rätt blygsamma, 0,9 milj. m³ år 1997. Om utrikeshandeln med skogsindustriprodukter år 1997 presenteras detaljerade uppgifter (tabellerna 10.7 10.10 och 10.15). Dessutom ges information, i form av tidsserier, om de viktigaste produktgrupperna. År 1997 var värdet av skogsindustrins export rekordartat, 63,1 miljarder FIM. Detta svarar för 30 % av den totala exporten. Huvudmarknaderna för den finska skogsindustrins produkter ligger i Västeuropa. De tre viktigaste köparländerna år 1997 var Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Deras gemensamma andel var 41 % av den totala exporten av skogsindustriprodukter från Finland. 11 Skogssektorn som en del av samhällsekonomin I kapitel 11 behandlas skogsbruket och skogsindustrin ur samhällsekonomisk synvinkel. Tabellerna är sammanställda av Statistikcentralen. I nationalräkenskaperna hör följande branscher till skogsbruket: drivning av virke, skogsvård och främjandet av skogsbruket (inkluderar främst skogsvårdsföreningarnas aktiviteter). Uteslutna är bl.a. skogsdikning och byggandet av skogsbilvägar. Skogsindustrin är indelad i trävaruindustrin samt massa- och pappersindustrin. År 1997 var Finlands bruttonationalprodukt 622 miljarder FIM, en volymbetonad ökning på 6.0 % jämfört med 1996. Hela skogssektorns sammanlagda andel av BNP var drygt 7.9 % år 1997 (tabell 11.5).
Tabellerna 11.6 11.9 behandlar privatskogsbrukets lönsamhet (Källor: Statistikcentralen, Skogsforskningsinstitutet, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio ). I bruttorotprisintäkterna ingår en uppskattning av värdet av virket som använts i skogsägarnas egna hushåll. I skogsvårds- och skogsförbättringskostnaderna ingår en uppskattning av värdet av skogsägarnas egna arbete. Övriga förvaltningskostnader baserar sig på de genomsnittliga kostnaderna som används vid beräkningen av skogarnas arealbeskattning. 12 Internationell skogsstatistik I detta kapitel behandlas främst skogsresurserna samt produktionen och utrikeshandeln av råtimmer och skogsindustrins produkter ur internationell synvinkel. Statistiken är i huvudsak producerad av FAO. Sedan 1950-talet har globala skogsinventeringar ()5$) genomförts med tio års mellanrum. Informationen som behandlas i detta kapitel härrör sig från den senaste inventeringen som genomfördes i början av 1990-talet gemensamt av FAO (Rom) och det gemensamma FAO/ECE sekretariatet (Genève) ()5$±, tabell 12.1). I denna årsbok är uppgifterna om skogsresurserna i Europa (tabell 12.2) baserade på preliminära data från den nya taxeringen av skogsresurserna ()5$±). Dessa uppgifter är insamlade år 1998 och skall officiellt publiceras år 1999. Information om skogsresurser landsvis och annan skogsrelaterad information är tillgänglig i Forestry Statistics sammanställd av Eurostat och även i UN-ECE/FAOs databas om timmer (se Litteraturen). Tabeller som hänvisar till produktionen och utrikeshandeln av råvirke och skogsindustriprodukter härstammar från FAOs FAOSTAT online databaser (tabellerna 12.3 12.5 och 12.9 12.15). När det gäller exportvärdet av skogsrelaterade produkter år 1996 var Finland på fjärde plats i världen med 8 %:s andel. De två största exportländerna var Kanada och USA (tabell 12.15). Finlands position bland de ledande producenterna och exportörerna av vissa betydande skogsindustriprodukter år 1996 presenteras i figur 12.3. Finlands position som en betydande pappers- och kartongexportör är baserad på landets ledande position gällande exporten av tryck- och skrivpapper. Finlands andel av den sistnämnda är 21 % (tabell 12.13). 333
334