Stensmyran och Davidbromyran/Pålsmyran i Skademark, Örnsköldsviks kommun - översiktlig inventering och bedömning av myr- och vegetationstyper Stigsjö GeoBio Stefan Grundström Jag har besökt myrarna vid ett tillfälle den 2 oktober 2008. Årstiden är inte optimal för att inventera myrarnas vegetation och flora men det har gått bra att göra en mer översiktlig beskrivning av vegetationstyper, trofigrad och påverkan. Landskap Myrarna ligger inom Husåns avrinningsområde som är 577 km2 stort. Avrinningsområdet är myrrikt, flackt och är beläget inom den sk bergkullterrängen med tätt liggande bergshöjder som har mjukt rundade former. Bergrunden i området består enligt berggrundskartan av svårvittrad sedimentgnejs av gråvackeursprung och ger inte förutsättningar för någon rik vegetation. Strax söder om myrarna finns en diabasgång men den påverkar inte dessa myrar. Husån är försurningsdrabbat och flera av källsjöarna samt våtmarker i avrinningsområdet kalkas årligen. Myrarna ligger på 90-100 möh och är således belägna under högsta kustlinjen (HK) vilket innebär att omgivande fastmarksområden är ursvallade på finare material. Myrarnas omgivning är påverkat av skogsbruk och skogsbilvägar. Kartbild, Stensmyran till vänster och Davidbromyran/Pålmyran/Instängtmyran till höger.
Stensmyran Stensmyran är ca 25 ha stor och utgörs i den centrala delen av ett öppet mjukmatte-fastmattekärr av fattig topogen typ. Bottenskiktet är helt dominerat av vitmossor varav sotvitmossa Sphagnum papillosum och brokvitmossa Sphagnum russowii är vanligast. I fältskitet dominerar tuvsäv Trichophorum cespitosum och tuvull Eriophorum vaginatum men även hjortron Rubus chamaemorus, rosling Andromeda polifolia och tranbär Vaccinum oxycoccos är vanliga. I dråg förekommer även sterila skott av flaskstarr Carex rostrata, trådstarr Carex lasiocarpa och dess hybrid Carex lasiocarpa x rostrata samt mer enstaka blåtåtel Molinia caerulea och ängsull Eriphorum angustifolium. I drågens bottenskikt växer rufsvitmossa Sphagnum majus och klubbvitmossa Sphagnum angustifolium. Stensmyrans centrala mjukmattekärr med tuvsävtuvor Myren är synbarligen opåverkad av större hydrologiska ingrepp men terrängkörning(förmodligen i samband med jakt) har orsakat skador på vegetationen på flera ställen. I kantzoner är det mossevegetation med tuvor av rostvitmossa Sphagnum fuscum. På myrholmar och i kantzoner dominerar yngre tallskog med minimalt inslag av död ved och äldre träd.
Kantzon på Stensmyran med tuvor av rostvitmossa Merparten av omgivande skog består av hyggen och ungskog. I södra delen finns mer varierad sumpskog i kantzonerna med en blandning av tall och gran där t.ex. skvattram Rhododendron tomentosum, odon Vaccinum uliginosum, stor björnmossa Polytrichum commune och granvitmossa Sphagnum girgensonii är vanliga arter i ett fattigt växtsamhälle. Sammanfattande värdeomdöme Myren består av fattiga vegetationstyper och är representativ för regionen. Uppenbara raritetsvärden saknas. Stensmyran förefaller att vara hydrologiskt ostörd men vegetationen är delvis påverkad av terrängkörning.
Davidbromyran/Pålsmyran Denna myr består egentligen av flera mindre myrar med flertalet flikar och myrholmar. Hela myrkomplexet är drygt 30 ha stort. Den västra delen av myrkomplexet består av ett fattigt kärr som är svagt soligent(sluttande) Vegetationen domineras av tuvull Eriophorum vaginatum, tuvsäv Trichophorum cespitosum och flaskstarr Carex rostrata samt i bottenskiktet sotvitmossa Sphagnum papillosum. Även partier med lösbottenkärr förekommer med svagt utvecklad vegetation. I kanterna vidtar blandmyr med rostvitmossa Sphagnum fuscum och vanliga risväxter. Myrsjoket längst i sydost avviker inte från det tidigare beskrivna men här finns något rikare växtsamhällen med partier som domineras av blåtåtel Molinia caerulea. Kantzonerna utgörs oftast av tallsumpskogar med t ex skvattram Rhododendron tomentosum som vanlig växt. På en av myrholmarna längst i söder finns en naturskogsartad blandskog med en del äldre asp Populus tremula och vårtbjörk Betula verrucosa och ett visst inslag av död ved. Tallsumpskog i kantzoner med skvattram
Även Instängtmyran längst i norr är av samma fattiga myrtyper som tidigare beskrivits. Här finns också blötare dråg med flaskstarr, kallgräs Scheuzeria palustris och klyvbladsvitmossa Sphagnum riparium. Dråg på Instängtmyran med dominerande flaskstarr Något märkligt är förekomsten av berg i dagen på flera ställen och ibland mitt ute på de öppna myrsjoken. Det antyder att myrområdet är ganska grunt. Stora delar av myrområdet vid Davidbromyran består av en myr- och fastmarksmosaik med berghällar Sammanfattande värdeomdöme Myren är representativ för regionen med sina fattigkärr och blandmyrar. Myrområdet har dock ett visst raritetsvärde i den något säregna landskapstypen med en mosaik av myr och hällmarker och förekomsten av några svagt sluttande kärr. Myrområdet förefaller att vara hydrologiskt opåverkat.