Bevarandeplan för Natura 2000-område Marsjön (SE ) Flens kommun, Södermanlands län

Transkript

1 Dnr: Bevarandeplan för Natura 2000-område Marsjön (SE ) Flens kommun, Södermanlands län Natura 2000-kod: SE Områdets namn: Marsjön Totalareal: 55 ha Upprättad av: Länsstyrelsen, kontaktperson: Gunilla Björkhem Fastställd av Länsstyrelsen: Områdestyp: Natura 2000 område enligt Habitatdirektivet Status: Godkänt av Regeringen Datum Ägandeförhållanden: Privat och Strängnäs stift Fastighetsbeteckning: del av Trinkesta 1:1, Fyrby 1:1, 3:1, 2:1 och S:3 samt Stäringe 2:6 Ekonomiskt kartblad: 9G 7j, 9H7a

2 Innehållsförteckning Områdesbeskrivning... 3 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet... 4 Bevarandesyfte... 4 Förslag till bevarandemål... 4 Beskrivning av naturtyper/arter i området... 5 Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt?... 8 Gällande regler... 9 Bevarandestatus idag... 9 Förslag till bevarandeåtgärder för Marsjön med tidplan Uppföljning av bevarandemål Exempel på arter i området Referenser Inventeringar

3 Områdesbeskrivning Marsjön är ett långsmalt våtmarksområde beläget i det kuperade skogslandskapet norr om sjön Långhalsen. Våtmarken har uppstått genom att Marsjön efter den senaste istiden långsamt vuxit igen. Tillrinningsområdet är snävt avgränsat till sprickdalen där våtmarken är belägen. I söder avgränsas området främst av åsmaterial och i norr av berg. Norr om Marsjön sluttar skogen brant ned mot våtmarken och även söder om sjön är lutningen ned mot den igenvuxna sjön bitvis ganska stark Området utgörs i huvudsak av två öppna tjärnar omgivna och åtskilda av vidsträckta vitmossegungflyn och fattigkärr. Där igenväxningen av sjön nått längst, i Marsjöns forna vikar, har tallsumpskogar bildats. Dessa ligger dock delvis utanför Natura 2000-området. I de centrala delarna finns en trädklädd fastmarksholme. I Marsjö-området finns hela spektrat av igenväxningssuccessioner från sjö till sumpskog representerat. Den äldsta sumpskogen finns i nordväst. Här är trädskiktet olikåldrigt med inslag av gamla, senvuxna och krokiga tallar. Sumpskogarna, som ligger i områdets utkanter samt utanför Natura 2000-området, övergår i skogsklädd myr eller ett glest tallklädd, tuvig mosse, som sedan övergår i öppen fastmattemosse med tuvor och höljor. Den tuviga mossevegetationen övergår sedan i sin tur i en mjukmatta av vitmossor och slutligen i gungfly och öppet vatten. De öppna ytorna är till större delen mycket blöta och svåra att beträda eftersom bärigheten är dålig. Flaskstarr dominerar över stora ytor och i den östra delen finns stora områden med bladvass. På mindre blöta delar växer lågvuxen tall (1-15 dm) och pors samt i några mindre områden, ung glasbjörk. Andra vanliga växter är vitag, rosling, tuvull och tranbär. Även det i södra Sverige sällsynta dvärgtranbäret är vanligt här. De vanligaste vitmossorna - i de delar av området som håller att gå ut på - är rostvitmossa, klubbvitmossa, tallvitmossa, uddvitmossa och praktvitmossa. I områdets centrala del sträcker en liten urbergskulle ut sig som en udde i den större av de båda tjärnarna. Den är bevuxen med olikåldrig gran- och tallskog varav de grövsta träden har en omkrets kring 150 cm. Lågor och torrakor förekommer sparsamt. Marsjöområdet med omgivande skyddszoner (totalt ca 70 ha) har 2005 föreslagits till länets reviderade Myrskyddsplan. Fågellivet vid Marsjön är ganska väl dokumenterat. År 2004 häckade 2-3 par tranor och 2 par knipor i området. Man konstaterade även häckning av grågås, kanadagås och gräsand. Det finns också tecken på att sångsvan, lärkfalk och spillkråka häckar i området. 3

4 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Naturtypskod Naturtypernas namn Areal (ha)* 7140 Öppna svagt välvda mossar, fattiga och 34,0 (32,5?) intermediära kärr och gungflyn 3160 Dystrofa sjöar och småvatten 13,0 (17?) 91D0 Skogbevuxen myr 7,0 (4,5?) 9010 Västlig taiga 1,0 Total areal 55 *Arealen kan komma att ändras efter basinventeringen Bevarandesyfte Det övergripande syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för de i området utpekade naturtyperna och arterna så att området bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet och länet. Syftet med Marsjöns Natura 2000-område är att bevara sjön samt hela den mångfald av olika myrtyper som finns i området: sumpskog, trädklädd mosse, öppen mosse, fattigkärr och gungflyn samt de växtsamhällen och djur som är knutna till dessa miljöer. Förslag till bevarandemål Målen kommer att preciseras efter att kommande basinventeringar utförts. Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Arealen av naturtypen skall vara minst 34 ha. Täckningsgraden av träd ska inte öka i de öppna delarna. Riktvärdet är < 5%. Utbredningen av buskar i området ska högst vara likvärdig med buskskiktets utbredning på de senast tagna flygbilderna över området. Utbredningen av vass i området ska minska. Lämpligt referensvärde för vassens utbredning tas fram med hjälp av flygbilder från 1970-talet. Vassens täthet ska inte öka från det initiala uppföljningsvärdet. Frekvensen typiska arter* ska inte minska från det initiala uppföljningsvärdet. Täckningsgraden av vitmossor ska inte minska från det initiala uppföljningsvärdet. Hela arealen ska ha ostörd hydrologi. * De typiska arterna specificeras i listor fastställda av naturvårdsverket. I den här naturtypen utgörs de främst av vitmossor. Andra exempel är vitag, sileshår och vattenklöver. Dystrofa sjöar och småvatten Arealen dystrof sjö ska vara minst 13 ha. Vattnets kemiska sammansättning ska endast påverkas av naturliga faktorer. Gungflyvegetationen runt sjön skall vara fri från högvuxen vegetation. 4

5 Skogbevuxen myr Arealen Skogbevuxen myr skall vara öka från 4,5 ha till 9,5 ha genom att Natura 2000-området utökas så att även sumpskogarna i sydväst och sydost omfattas. Beståndens genomsnittliga trädålder ska öka. Inslaget av döda träd (torrakor, vindfällen, lågor, grenar, kvistar och stubbrester) ska långsiktigt öka. Relationen död/levande ved skall vara minst 1/5. Täckningsgraden av vitmossor ska inte minska från det initiala uppföljningsvärdet. Täckningsgraden av skvattram ska inte minska från det initiala värdet. Frekvensen av typiska arter* ska inte minska från det initiala värdet. Hela arealen ska ha ostörd hydrologi. *Exempel på typiska arter i mossetallskogen är uddvitmossa, stjärnstarr, ängsull, och mörk husmossa. Västlig taiga Arealen västlig taiga ska vara minst 1 ha. Inslaget av döda träd (torrakor, vindfällen, lågor, grenar, kvistar och stubbrester) ska långsiktigt öka. Relationen död/levande ved skall vara minst 1/5. Beskrivning av naturtyper/arter i området Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus för naturtypen: Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn En stor del av Marsjöns Natura 2000-område utgörs gungflyn och andra vitmossedominerade naturmiljöer. I stort sett är vitmossemattorna runt sjöarna helt trädfria. Endast längs med de östra och västra kanterna finns smala remsor som är glest trädbevuxna, men även här är krontäckningsgraden mycket låg - endast 1-2 procent. Generellt är det svårt att säga vilka vitmossor och kärlväxter som dominerar växtligheten i fattigkärrsmiljöerna, då bärigheten i naturtypen är låg. Stora delar av det öppna området runt den östra sjön domineras dock idag av vass. Enligt den våtmarksinventering som utfördes 1992, fanns bladvass endast omkring ett dike i de centrala delarna av området. Det verkar alltså som att vassarna i Marsjö-området breder ut sig. Orsaken till detta är okänd. Bladvass är en näringskrävande växt och den här typen av naturmiljö ska vara naturligt näringsfattig utfördes en vattenkemisk undersökning i området. Den visade att kvävehalten i vattnet låg högt. Eventuellt kan det bero på att våtmarken i södra delen på något sätt tillförs näring. Bladvass är att betrakta som en negativ indikation i fattigkärrsmiljöer som dessa. Östra och västra änden av området är lite torrare. Här finner man tuviga vitmossemattor bestående av praktvitmossa, rubinvitmossa, rostvitmossa och klubbvitmossa samt, nere i höljorna, även drågvitmossa. Uppe på tuvorna växer tuvull, tranbär, dvärgtranbär, rosling och lite ljung. Småtall (5-15 dm) står glest utspridda över tuvorna, men det stora inslaget av trädskelett tyder på att de små 5

6 träden dör efter hand. Man bör dock hålla ett öga på de öppna områdena väster om den västra sjön då en hel del småtall har etablerat sig i dessa områden. Det återstår ännu att se om de överlever i längden. Att öppen myrmark växer igen, är idag ett stort problem i södra Sverige. Igenväxning är egentligen en naturlig utveckling för ett mosseplan, men den etablering av träd vi ser ute på mossarna idag är starkt påskyndad av mänskliga aktiviteter. Vår kunskap om mossarnas igenväxning är ännu dålig, men huvudorsakerna till den påskyndade igenväxningen är dikning och det omfattande nedfallet av luftburet kväve (vilket innebär tillförsel av näring till mossen). Etableringen av träd påskyndar i sig igenväxningsförloppet ytterligare, då trädens behov av vatten torkar ut mossen ännu mer. För att myrens olika livsmiljöer för växt- och djurliv ska kunna bibehållas krävs ibland att restaureringsåtgärder i form av röjning utförs. Marsjön har dock hittills klarat sig bra från igenväxning. För hela naturtypen gäller att en tillräckligt bred trädklädd skyddszon (ungefärligt mått = en trädlängd) lämnas vid avverkningar i anslutning till myren. Skyddszonen har flera uppgifter. Dels skyddar den mossen från uttorkande vindar. Därför är det särskilt viktigt med skyddszon i den del av mossen som ligger i den förhärskande vindriktningen. Dels hindrar skyddszonen att jord och avverkningsrester sköljs ned i myren vid kraftiga regn. Om marken sluttar ned mot myren är skyddszonen därför extra viktig. Vidare hör gamla och döda träd ihop med myrmarken. De gamla träden är en förutsättning för att många arter även fortsättningsvis ska kunna leva kvar i området. Därför ska det finnas gamla och döda träd i och i anslutning till myrmarken. Också här har skyddszonen en viktig ekologisk roll. Skogbevuxen myr Ett delområde inom Natura 2000-området är skogsklädd myrmark. Denna sumpskog är belägen i det nordvästra hörnet av Natura 2000-området och utgörs av en av Marsjöns f d sjövikar som nu vuxit igen. Trädskiktet består av glest ställda tallar. Träden är av skiftande ålder och grovlek. I den västra delen kan man utifrån trädens fallande höjd - på ett fascinerande sätt - se hur igenväxningen fortskridit och fortskrider från öster till väster. I de centrala delarna av området är en del träd krokiga och krumma med knotiga grenar och utplanade kronor, vilket är tecken på hög ålder. Fältskiktet i området domineras av skvattram och i bottenskiktet finns förutom tuvor av rubin- och rostvitmossa även hus- och väggmossa. Inom Marsjöns hydrologiska enhet finns ytterligare två skogbevuxna mossar. Dessa ligger dock utanför men i direkt anslutning till Natura 2000-området. Den ena sumpskogen ligger sydväst om Natura 2000-området. De skogliga naturvärdena i detta område är måttliga. Tallarna är jämnåriga, ca 70 år, och har en stamdiameter på ca 20 cm. Längst i väster finns några döda träd med långfliksmossa samt en del hålträd. Vegetationen domineras av skvattram, lingon och blåbär och i det tuviga bottenskiktet finner man rubin- och rostvitmossa samt hus- och väggmossa. Området är troligtvis dikat för länge sedan. Den andra skogklädda myren ligger sydost om Natura 2000-området. Även här är de skogliga värdena låga- måttliga. Tallarna är jämngamla och relativt snabbväxande - cirka 60 år och 15 cm i diameter i brösthöjd - och troligtvis är området dikespåverkat. Vegetationen i sumpskogen utgörs av skvattram, kråkbär och lingon och i det tuviga bottenskiktet finner man klubb- och rostvitmossa samt en del grå renlav. 6

7 De två mossetallskogarna bör införlivas i Natura 2000-området trots att naturvärdena i trädskiktet endas är måttligt höga, då områdena ingår i Marsjöns hydrologiska enhet och utgör en naturlig del av successionerna i sjöns igenväxning. Även för den här naturtypen gäller att en tillräckligt bred trädklädd skyddszon (ungefärligt mått = en trädlängd, bredare i branter) lämnas vid avverkningar i anslutning till myren. Syftet med skyddszonen är det samma som för föregående naturtyp. Dystrofa* sjöar och småvatten Marsjön utgörs idag av två öppna vattenspeglar med vatten av brunvattenstyp. Vattenspeglarna omges av vitmossegungflyn. Området är i det närmaste omöjligt att inventera pga de sanka förhållandena och basinventeringens flygbildstolkning får ge närmare besked om hur stor andel öppen vattenyta som idag finns kvar. En jämförelse med den ekonomiska kartan från 1958 visar ingen påtaglig minskning av den öppna ytan. Vid en undersökning av sjöarnas vattenkvalité konstaterades ph-värdet vara 6,8, och fosforhalten 17 mikrogram/liter. Kvävehalten mättes upp till 730 mikrogram/liter vilket är högt** för en sådan här sjö. *Ordet dystrof kommer från grekiskan och betyder ungefär miljö där näringen är svår att ta upp. Dystrofa sjöar har en svag växtplanktonproduktion främst beroende på nedsatt ljustillgång i det av humusämnen brunfärgade vattnet. **Klass 3(=högt) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Västlig taiga Naturtypen utgörs av en liten ö som ligger mitt i våtmarken. Ön är mycket svår att ta sig ut till. Den är bevuxen med olikåldrig gran- och tallskog varav de grövsta träden har en omkrets kring 150 cm. Lågor och torrakor förekommer sparsamt. Även om området är litet, har det en viktig ekologisk roll. Gamla träd hör ihop med myrmarkens ekologi och är en förutsättning för att många arter ska kunna leva i området. Det är därför viktigt att det finns gamla och döda träd i och i anslutning till området. Det viktigaste för att naturvärdena på fastmarksholmen ska bestå, är att skogen får åldras naturligt utan skogliga ingrepp som avverkning, gallring eller röjning. 7

8 Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Nedan följer en beskrivning av några hotbilder mot naturvärdena inom Natura området. Det kan naturligtvis finnas fler men avsikten med detta stycke är att beskriva några tänkbara hot. Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn, Skogbevuxen myr och Dystrofa sjöar En fortsatt expansion av vassen i områdets östra del, innebär att den lågvuxna fattigkärrsvegetationen konkurreras ut av en högvuxen monokultur. Det betyder en övergång till en annan naturtyp, med ett annat växt- och djurliv. Skogliga åtgärder i de sumpskogar som ligger alldeles väster och sydost om Natura 2000-området. Till skogliga åtgärder räknas t ex avverkning eller förberedelser till avverkning - bl a körvägar över myren, gallring, plockhuggning, dikning, dikesrensning plantering eller markberedning. Även skogliga åtgärder i sluttningarna/branterna ned mot sjön eller i sjöns övriga närhet kan hota våtmarkens naturvärden, då skogen runt om sjön utgör en skyddande zon och har en viktig ekologisk roll. Igenväxning av tidigare öppna våtmarksytor. Håll ett öga på de öppna områdena väster om den västra sjön. Ökad våtdeposition av kväve eller annan tillförsel av näringsämnen som gör att naturtypens vegetationssammansättning förändras. Det är möjligt att vassen i östra delen breder ut sig p g a att näringsämnen tillförs området. Negativa förändringar av hydrologin på grund av dikning/ dikesrensning eller andra åtgärder i tillrinnings-/ avrinningsområdet och inom området. Plantering av skog. Avlägsnande av död ved eller torrträd då detta innebär en minskning av viktiga substrat för lavar, insekter och svampar. Kalkning i sjön, på kärrytorna eller i tillrinningsområdet, vilket kan medföra negativa vegetationsförändringar. Torvtäkt i objektet eller i intilliggande öppna myrar. Exploatering i form av vägar, stigar, bebyggelse eller andra anläggningar. Upptorkning av marken med förlust av fuktighetskrävande arter till följd av tidigare dikningar eller igenväxning. För Dystrofa sjöar och småvatten tillkommer några särskilda hotbilder Utsättning av främmande arter, eller fiskstammar. Olika typer av verksamheter som kan orsaka grumling, ökad näringstillförsel eller tillförsel av främmande kemiska ämnen. Utsläpp av föroreningar från punktkälla, t ex avlopp, industri, täkt eller annan verksamhet. Försurning antropogen belastning av försurande ämnen kan innebära en onaturlig sänkning av sjöns ph. 8

9 Västlig taiga Skogliga åtgärder. Till skogliga åtgärder räknas t ex avverkning eller förberedelser till avverkning, gallring, plockhuggning, dikning, dikesrensning plantering eller markberedning. Gällande regler Enligt 7 kap 28 MB krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön eller störa utpekade arter i ett naturområde som har förtecknats enligt 27 Miljöbalken, dvs ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman eller är nödvändiga för skötsel och förvaltning av området. För att kontrollera om tillstånd krävs för någon åtgärd Kontakta länsstyrelsen Bevarandestatus idag Naturtyp Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Dystrofa sjöar och småvatten Skogbevuxen myr Västlig taiga Gynnsam bevarandestatus (ja/nej) Nej Osäker. Ja, naturvärdet ökar successivt. Ja, naturvärdet ökar successivt. Kommentar Vassar breder ut sig i områdets östra del. Intilliggande sumpskogar måste skyddas. Hög kvävehalt och högt phvärde i vattnet. Intilliggande sumpskogar måste skyddas. 9

10 Förslag till bevarandeåtgärder för Marsjön med tidplan Bevarandeåtgärderna syftar till att skötseln blir sådan att områdets naturtyper och arter kan leva kvar och sprida sig Naturtyp Åtgärd År Finansiering Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Undersök om bladvassen expanderar i området (flygbildstolka) samt ta reda på orsaken. Undersök bl a om tillrinning sker via täckdiket under vägen, där vägen löper som närmast våtmarken. Gör en plan för hur bladvassen utbredning och täthet ska minska i området. Planen ska omfatta undanröjandet av orsaken samt utförande 2006 Dystrofa sjöar och småvatten av bladvassbekämpning. Analysera vattenkvalitén Skogbevuxen myr Västlig taiga Skydda intilliggande sumpskogar från skogliga ingrepp och täpp till ev. diken i dessa. Kartera eventuella diken. Inga åtgärder Före 2007 Uppföljning av bevarandemål När basinventeringen genomförts kan mer noggranna uppgifter lämnas. Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Ev. diken karteras vid basinventering. I första hand används foton från år 2003 och 2005 för en jämförande analys av täckningsgrad och stamtäthet av träd- och buskskiktet i de östligaste och västligaste delarna (fotona är från permanenta koordinater med fixerad fotoriktning, 28 mm:s kameraobjektiv, 1,5 m över marken). En första jämförelse ska göras omkring år Om nya foton indikerar en förtätning av trädskiktet etableras permanenta provytor där stamtäthet och täckningsgrad mäts in var femte år. Om täckningsgraden av träd- och buskskikt ökar och röjning ska utföras, genomförs uppföljning enligt Sebastian Sundbergs metod (S. Sundberg. 2005). Uppföljning av bladvassens utbredning sker i första hand genom flygbildstolkning var femte år. Om bladvass bekämpas skall effekterna av insatserna följas upp genom 1.) flygbildstolkning av vassens utbredning. 2.) bladvassens täthet undersöks i permanenta transekter där även typiska arter följs upp. 10

11 Dystrofa sjöar och småvatten Areal öppen vattenyta och öppet gungfly skall följas genom flygbildstolkning var 10:de år. Vattenkemisk undersökning ska utföras. Skogbevuxen myr Ev. diken karteras vid basinventering. Mängden död ved följs upp var 15:de år. Vid indikation på försämrad bevarandestatus i habitatet 7140 genomförs uppföljning av övriga parametrar som listas i bevarandemålen för 91D0. Västlig taiga Mängden död ved följs upp var 15:de år eller då någon besöker fastmarksholmen av annan anledning. Exempel på arter i området Typiska arter markerade med fetstil Alnus glutinosa, klibbal Andromeda polifolia, rosling Betula pubescens, glasbjörk Calluna vulgaris, ljung Carex limosa, dystarr Carex rostrata, flaskstarr Comarum palustre, kråkklöver Equisetum fluviatile, sjöfräken Empetreum nigrum, kråkbär Eriophorum vaginatum, tuvull Hylocomium splendens, husmossa Ledum palustre, skvattram Menyanthes trifoliata, vattenklöver Mylia anomala, vitkornmossa Phragmites australis, vass Picea abies, gran Pinus sylvestris, tall Pleurozium schreberi, väggmossa Polytrichum commune, björnmossa Rhynchospora alba, vitag Sphagnum: S. magellanicum, praktvitmossa S. rubellum, rubinvitmossa, S. fallax, uddvitmossa S. fuscum, rostvitmossa S. angustifolium, klubbvitmossa S. balticum, flaggvitmossa S. pulchrum, drågvitmossa Urticularia ssp. Vaccinium myrtillus, blåbär Vaccinium microcarpum, dvärgtranbär Vaccinium oxycoccus, tranbär Vaccinium uliginosum, odon Vaccinium vitis-idaea, lingon Viola palustris, kärrviol Referenser Anonym Myrskog uppföljningsmetodik. Rapport från Länsstyrelsen i Västmanlands län. (Nås via naturvårdsverkets Natura 2000-konferens: smp.naturvardsverket.se:8080/~uppfoljning_natura2000/) Rapporter från länsgrupperna.) 11

12 Abenius J mfl Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet, samt arter i Fågeldirektivet. Rapport från Naturvårdsverket. ISBN ISSN Hallingbäck, Thomas och Holmåsen, Ingemar Mossor en fälthandbok Andra upplagan. Interpublishing ISBN Mossberg Bo, Stenberg, Lennart, Ericsson Stefan Den Nordiska floran. Wahlström och Widstrand. ISBN Rydberg hans m fl Sörmlands natur, Naturvårdsprogram länsstyrelsen i Södermanlands län, ID-nr: 82-48A, Marsjöarna. ISBN: Länsstyrelsen. Sundberg Sebastian Fältmanual för uppföljning av öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140) inom Natura Avd f växtekologi, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet. Testversion Söderström L & Hedenäs L Checklista över Sveriges mossor Myrinia 8: ISSN Finns på: Wahlström Ann Definition av Natura 2000 naturtyper, våtmarker, beslutade april, Stencil. Vattenmiljöenheten, Naturvårdsverket. VMI-Södermanland, Länsstyrelsen, opublicerad, (inventerad ). Hemsidor: Skogsstyrelsens hemsida, skogens pärlor Sumpskogsinventeringen, ID-nr: , och Naturvårdsverkets hemsida, Art och naturtypsvisa vägledningar Naturvårdsverkets hemsida 2005, Fastställda listor över typiska arter, Natura Naturvårdsverkets hemsida 2005, Bedömningsgrunder, sjöar och vattendrag, näringsämnen/eutrofiering av sjöar och vattendrag. Inventeringar Våtmarksinventeringen (VMI), 1993, Södermanland, Länsstyrelsen, (opublicerad) Inventering av Marsjöarna 2004; Föreningen Sörmlands Ornitologer Foton: ett omfattande bildmaterial från 2005 och tidigare tillfällen, tillsammans med fotoguide finns digitalt lagrade i länsstyrelsens Natura arkiv 12

13 13