Värld av is Ett hotat Arktis foto Mireille de la Lez text Fredrik Granath Översättning Lena Angantyr Albert Bonniers Förlag
isen / 29 vattnet / 151 framtiden / 229 Arbetet på is / 249
förord
Det finns tidpunkter i jordens historia som framstår som vikti gare än andra: uppkomsten och explosionen av liv under den kambriska perioden, massutdöendet under övergången mellan krit- och tertiärperioden och människans utveckling till att bli den dominerande arten på planeten. Utöver dessa händelser har en grupp na tur liga och självreglerande system skapat en relativ stabilitet om kring oss och gjort det möjligt för ett komplext liv att existera i öknar, skogar och hav. Vi står nu inför ännu en av dessa avgörande tidpunkter, men den här gången är det annorlunda. En enda art Homo sapiens har valt att orsaka stora och långtgående förändringar av de oer hört komplexa system som är förutsättningen för allt liv på jorden, något som aldrig förr har hänt i vår planets 4,6 miljarder år långa hi storia. Klimatförändringar som orsakats av människors aktiviteter är den största utmaning som mänskligheten och naturen nå gonsin stått inför, och de sker nu. Idag är förändringarna så omfattande att de inte längre går att förneka. Arktis håller på att smälta. Världens blickar är riktade mot polarområdena längst i norr. Den här regionen värms upp flera gånger snabbare än resten av jorden, och kan inom trettio år vara helt utan istäcke på sommaren. Förändringar i Arktis får konsekvenser för allt som lever eftersom Arktis har en betydande funktion när det gäller regleringen av värl dens hav och klimatsystem. Arktis är, precis som författarna gör gällande, nollpunkten ground zero för den globala uppvärm ningen. Det är inte bara isbjörnen och valrossen som är utrotningshotade. Förändringarna i Arktis hotar många av världens ekosystem och därigenom också grunden för många av våra samhällen och ekonomiska system. Men det är inte för sent att ändra den negativa utvecklingen. Om världens makthavare beslutar att införa omfattande begränsningar av utsläppen, investerar i alternativa energilösningar och lå ter attraktiva men miljöfarliga fossila tillgångar som naturgas bli kvar i jorden, finns det fortfarande hopp för Arktis och det globala klimatet. Det handlar inte om bristande kunskap lösningarna är kända, de måste bara genomföras. Eller, för att citera Sir Nicholas Stern, författare av den banbrytande rapporten The Economics of Cli mate Change:»Klimatförändringarna är det största marknadsekonomiska misslyckandet som världen någonsin har skådat.«värld av is ger, med sina fängslande fotografier och text av Mi reille de la Lez och Fredrik Granath, en viktig bild av Arktis stora tillgångar och de omedelbara hoten mot dessa och mot resten av världen. Om vi vill bevara en levande planet har vi inget alternativ: människan måste leva i samklang med naturen. Låt oss tillsam mans göra det möjligt i Arktis. Dr. Neil T.M. Hamilton Direktör, WWF:s Arktiska Program 25
En moders kärlek Isbjörnen tillbringar större delen av sitt liv på det frusna havet, men den är också beroende av tillgången till land. I slutet av oktober, när vintern sveper in över Arktis och packisen, går en dräktig is björnshona upp på land. På en snöig bergssluttning nära havet le tar hon noggrant upp en plats för att gräva ut ett ide. I mer än fyra månader kommer hon att söka skydd för att föda och vårda nytt liv. Vid nyår har hon oftast två ungar. Efter att ha diat dem hela vintern i idet kommer hon ut i slutet av mars. När hon har tillbringat några veckor i området kring idet, så att ungarna kan vänja sig vid en ny värld, leder hon dem ut på havs isen. Vid det här laget har hon inte ätit på fem månader och en desperat jakt på föda börjar. Färden går långsamt, med många raster för att vila och dia. Sex av tio isbjörnsungar dör under det förs ta året, ofta på grund av svält. Det är en farlig tid på året när honan lämnar idet för nu är det också parningssäsong. En aggressiv björnhane tvekar inte att döda hennes ungar för att kunna para sig med henne. Men en is björnsmammas kärlek är ovillkorlig och hon är mycket beskyddande mot sina små. När hon försvarar dem riskerar hon sitt liv för att skydda dem. Ungarna följer varje steg hon tar, härmar varje rörelse hon gör och lär sig hur de så småningom ska kunna klara sig själva. Efter två år på isen, då hon tagit hand om och lärt ungarna hur de ska skaffa föda och överleva, är hon redo att para sig igen. Och ungarna har fått lära sig att klara sig på egen hand. 138
»Tandgångare«Den avlägsna ön på 80 nordlig bredd är omgiven av öppen drivis. Himlen är klar och midnattssolens strålar skänker värme och välbehag åt den grupp valrossar som vilar på sandstranden. Valrossen är ett socialt djur som man ofta kan se ligga och vila i stora grupper på stränder och isflak. En stor hane kan väga mer än 1500 kilo och betarna kan bli drygt en meter långa. På land och på is är valrossen långsam och i underläge, men när den har kravlat sig ner i vattnet för att söka föda är den graciös och smidig som en delfin. Den dyker ner till 60 meters djup för att leta mat på havsbottnen och kan äta tusentals musslor på en gång. Valrossen använder isflaken som en plattform för att vila och fort planta sig, och den måste hålla sig nära öppen drivis. Med ett varmare klimat och tunnare is blir livet allt svårare. Valrossen kan inte dyka lika djupt som sälarna. Den lever på skaldjur, musslor och krabbor och behöver tillgång till havsbottnen. Det latinska namnet»odobenus rosmarus«kommer av grekiskans»tandgångare«, eftersom valrossen ofta använder sina be tar för att dra sig upp på isen. Valrossen är en jätte från forntiden. Det äldsta fossilet man har funnit är mer än tio miljoner år gammalt. 222
Arbetet på is
År 2001 gav vi oss iväg på vår första expedition för det här projektet. Sedan dess har vi tillbringat över tusen dagar i fält. Det har varit år av mycket hårt arbete, en del blod, mängder av svett, ett fåtal tårar och tonvis med skratt. Vi känner oss ödmjuka inför privilegiet att få lära känna Arktis, denna vilda vita värld, så väl. Det kanske svåraste av allt har varit att sammanställa den här boken. Vi har varit tvungna att välja mellan alla minnen av solnedgångar, årstider, händelser, möten med vilda djur och stormar. Livs omvälvande erfarenheter från packisen och tundran, som skulle kun na fylla hundra livstider, har komprimerats till fem år. Dessa år har sedan komprimerats till sidorna i den här boken. Mireille är fotografen och Fredrik producenten. Att arbeta i det nordligaste Arktis är oerhört krävande. Vi delar arbetsbördan lika. Planeringen av en lång vinterexpedition tar månader. Detta sker i vår bas i civilisationen, Stockholm. Allt sköter vi tillsammans: lo gistik, vilket innebär snöskotrar, helikoptrar och flygfrakter; ut rustning, såsom satellitkommunikation, vapen för att skydda oss, kläder och all kamerautrustning; daglig kontroll av isprognoser och noggrann planering av resrutter för att kunna dokumentera. Vi är varandras vänstra fot och högra hand. Vem som gör vad beror på humöret den dagen. Att planera för en lång expedition är som att förbereda sig för krig. Och när vi väl ger oss ut på ett nytt uppdrag och lägger civilisationen eller en helikopters landningsplats bakom oss, med utrustning som väger flera tusen kilo, ser det förmodligen ut som om vi ska invadera ett land. Ingenting kunde vara längre ifrån sanningen. För att till fullo förstå och kunna fånga nyansrikedomen och mångfalden hos landskapen och djurlivet som vi dokumenterar, ar betar vi under förutsättningen att naturen behöver tid. Naturen låter sig inte styras, så för att få de fotografier som Mireille är ute efter krävs det ofta mängder av tålamod. Att få rätt bild från rätt vinkel med rätt ljus kan ibland ta månader. Vi har alltid ett nära samarbete med forskare från olika områden, oavsett om det är glaciärer, isbjörnar, fåglar eller valar som vi arbetar med. Målet med vår dokumentation är inte enbart att un derhålla och väcka känslor, utan också att visualisera svåra och kom plexa frågor, och göra dem lättare att förstå. Det fantastiska stödet från de många forskare som vi samarbetar med är en väsentlig del av den stomme som vi grundar allt vårt arbete på. 251
f o t o Mireille de la Lez, utom s. 250, 252 och 257 (Fredrik Granath). t e x t Fredrik Granath och Mireille de la Lez. 2007 Mireille de la Lez och Fredrik Granath, Nova Photography & Media, Stockholm. ö v e r s ä t t n i n g Lena Angantyr Albert Bonniers Förlag 2008 ISBN 978-91-0-011712-2 First published in 2007 by Abrams, an imprint of Harry N. Abrams, Inc., New York, part of La Martinière Groupe, Paris. r e p r o Linjepunkt, Falun t r y c k Rotolito Lombarda, Italien 2008 www.albertbonniersforlag.se