Rapport 1996 Intervju med Sverker Jansson i hans hem 96 08 16 Fornlämning, Fastighet, Socken, Kommun, Landskap, Margareta Bergvall
Intervju med Sverker Jansson i hans hem 96 08 16 Gustaf Hallström berättade för Sigurd Curman att det fanns utbyggnadsplaner för Nämforsen. Han fick reda på detta av damen som hade hotellet vid posten, och som också ägde fallhöjd vid forsen. K.A. Gustafsson, Curman och Hallström reste upp, träffade en ingeniör som bekräftade att det var bråttom. Detta var under kriget. Man byggde ut hela vattensystem under kriget. Det fanns en lag som innebar att besluten kunde tas innan ersättningspengar etc var klara. Bergström och Curman vilket resulterade att kraftverket... Vattenfall betalade kartan som ingår i Hallströms publikation, dvs kartan över öarna. Almgren grävde, men slutförde ej p g a att han blev inkallad. Sverker Jansson slutförde grävningen. Han målade också ristningarna på landsidan. Vattenfall gjorde spångar.borgström var mycket dominerande. Det var Curman också. Tore Nilsson var teknisk direktör. Också han var en mycket stark person. Vattenfall skötte detta exemplariskt under många år. När Tore Nilsson var aktiv var Jonas Norrby hans närmaste man. Norrby var i Nämforsen när man byggde ut. Nils Sjölin (f d länsråd) var mycket driftig och dominerade länsantikbarie och länsarkitekt. Norrby ville ha en kulturutbildning för personalen(?). Sverker Jansson gemomförde denna. Sigvard(?) Strand var chef för Tekniska museet. Utbildningen innefattade 8 delar. Strand orkade inte genomföra detta. Sverker Jansson gjorde det i stället. Nils Sjölin genomdrev att järnvägsstationen skulle ingå i planerna för Nämforsen (1970 talet). Sverker Jansson gjorde imå1ningarna. Sjölin skaffade en båt (en gammal flottningsbåt med motor) och en gubbe anställdes för att köra denna ut till öarna. I programmet för Nämforsen ingi9k uppmålning, järnvägsstationen, skyltar och utställning. Sverker Jansson var redaktör för Adalenböckerna. Guvå var chef för projektet. Sjölin var drivande i det hela. När Sjölin försvann tonades allt ner. Sverker J gjorde en stor mängd avgjutningar av gips som nu finns på Vattenfall. Dessa är mycket fina och kan vara av värde för forskningen. Norrby hade mycket stort kulturhistoriskt intresse. Han stödde alltid den verksamheten.på den tiden kunde man avhandla allt med Norrby eller Tekniska direktören. Sverker satte i system att aldrig skriva, i stället gick han upp och resonerade. 1973 hade Sverker och Tore Nilsson samråd då de resonerade sig fram till den vattenmängd som skulle släppas ut, det s k Turistvattnet. Sjölin ordnade ett stort möte. Det turistvatten som går idag, är ungefär lika mycket som det vatten som gick sommartid före utbyggnaden. Sjölin var ordförande i Stiftelsen. Sedan ville han att kommunen skulle ha ordförandeposten. Då föll allting. Sjöregleringen och Nämforsen gick hand i hand. Sverker jansson hade gott samarbete med Sollefteå Kommun. Ofta informella möten. Miljötänkande fanns inte när utbyggnaden gjordes. Kriget påverkade. T Hellman och E Festin, Karlin (Kulturen i Lund) motsatte sig allt Curman ville. Curman tyckte att länsmuseernas kvalitet var för dålig. Två landsantikvariereformer gav decentralisering.
Bo Hellman:. Alla landsantikvarier var underordnade Ämbetet. S J reste mycket. Livlig kontakt mellan Sverker Jansson och Bo ~.ellman. De var gamla kamrater. Hellman arbetade för RAA i samband med Indalsälvens utbyggnad. Holm- Björkå: Sverker Jansson hade mycket kontakt med Bröndsted. Reste med honom. Sverker läste i Uppsala, tog sin lic i Uppsala. Kom in på sjöregleringarna eftersom han var tillfälligt anställd på SHM genom Gustafsson. Han flyttade 1945 till fornminnesavdelningen. Efterträdde där Gustafsson. De sista 6-7 åren var han överantikvarie. Bagge och SHM var inte intresserade av materialet från sjöregleringarna. Bagge var bara intresserad av lagerföljden. Han var inte regionalt intresserad. Sista sommaren det grävdes på Ställverket arbetade Wenche Slomann där. Hennes far gjorde Konstindustrimuseet i Köpenhamn. Ställverket: Det var omrört och brukat. Gustaf Hallström grävde Råinget. Han var noggrann men ej någon grävare. Jakobsson var ch~f för Indalsälvens regleringsförening. Festin bråkade.!llycket med Jakobsson. Då kom J till RAA och begärde hjälp. Cmman och Gustafsson åkte till Ostersund och resonerade. Jakobsson betalade utgrävningen. Tinnberg var med och inventerade. SJ gjorde upp med Jakobsson. Jakobsson följde med upp och tittade på grävningarna. Då lärde man sig det som Hvarfner gjorde. Gick upp till Jakobsson varje dag och sade att det här vill vi göra. Alla direktörer besöktes en gång varje vinter. Hade med rapporter. Visade planer och kostnadsberäkningar. Vatten(dom?)stolarna var kallsinniga. Kammarkollegiet kunde inte hjälpa till. Lagen var inte skriven så! Hade ingen personal och ingen budget i början. Akademin och Riksantikvarien var samma sak på den tiden. Det hände att vissa företagare satsade pengar på vissa åtgärder. KONTAKT! Personlig kontakt var mycket viktig!!! Man skrev aldrig brev! Alltid personliga besök! Man gjorde också privata grävningar på donationsmedel, t ex Högom. Det var på Gustaf Velanders eget initiativ. Dagmar Selling och Sverker Jansson grävde. GV betalade från början till slut. Gustaf Velander kom från mycket fattiga förhållanden och blev oerhört förmögen. Han var Medelpads största skogsägare. Han var delägare i Sundsvalls enskilda bank. En mycket god finansman. Som många andra som har det gott ställt ville han gärna närma sig kulturen. Han var mycket konstintresserad. Stödde Leander Engströms söner. Astrid Velander var dotter till läkaren och konstsamlaren Helge Dahlstedt. Velander: Grävningen skulle vara förutsättningen för att fynden skulle komma till Sundsvall. Velander och Enström på SCA samt kommunens byggnadsdirektör slog sig samman. Velander satt i styrelsen på Riksbanken. Fick därför Riksbankshuset till förmånligt pris. Mats Rehnberg och Sverker gjorde en utredning om museet. Rehnberg letade rätt på Ingemar Thunander. Han blev den bäst betalda museichefen i landet.
Velander satsade pengar för rapporter. Dagmar S slutade, flyttade hon blev störd i sitt arbete. Det rann ut i sanden. Sverker Jansson ordnade så gravgömman lyftes. Han hade lyft en valkäke på samma sätt i Bohuslän. Hallström &Nisses ordnade detta. Hallström var ofta ute och tittade på grävningen. Bilderna hittades sedan (vad han menarför bilder vetjag ej!) Nordlander var kommunalråd. Mycket märkvärdig. Gammal socialdemokrat. Versteegh sponsrade.sverker träffade honom en gång. SJ visade honom Högom, men Versteegh gav sig ej till känna. Återställandet av Högomområdet. K A Gustafsson köpte husen och rev. Versteegh sponsrade återställandet. SJ hade mycket kontakt med Allzen i samband med vatten (SCA). Allzen berättade att när Versteegh ville köpa vatten ville han låna av sin pappa, men far och son Versteegh hade alltid bråkat och pappan vägrade låna honom pengarna. Annars hade han varit den största vattenägaren. Versteegh var tidigt ute och framåtblickande. Nämforsen var en inledning på SJ:s norrlandsarbeten. Det är KA Gustafsson som fick folk att riva hus,...restaurera etc (jag tror han menar på Högomområdet) Sundsvall ägde området men låg i fejd med Selånger. Selånger ville bygga för att behålla l. o P anenngs... pa omra de t. Viktigt att ta fram hur okänsliga folk var! Bostadsområdet Granlo skulle från början ha varit ändå närmare. Skolan skulle ha legat på andra sidan vägen. Miljötänkande fanns inte! Men det började här. Staden gjorde fastighetsköp. Gunnar Hallström var fri konstnär. De hade sommarnöje mitt emot Björkö. Han flyttade 1901 till Björkö. Han ville ha en nationalpark i Björkö. och fick igenom i Riksdag köp av Björkö. Det köptes halva ön. Han blev tillsyningsman för det. Han ville ha området som det ursprungliga landskapet. Heidenstam m fl låg bakom detta. Sedan kommer Curman och blir Riksantikvarie. Gillade ej Gunnar Hallström som var mycket självrådig.sigurd Curman tyckte det var för oordnat. KA Gustafsson växte upp på ett litet bruk i Dalarnas bergslag där pappan var förvaltare för skogar, ängsmark, skog etc. Han skulle bli skogsman men började läsa i stället. Fick kontakt med Selander. Då fick G Hallström gå! Curman satte dit Gustafsson. Han ville ge tillbaka vikingarnas landskap, dvs ängs och haglandskap. Idag vårdar man Björkö som ett mellanting. Gustafsson ville inte gräva. Han ville Björkö skulle ligga i Mälaren som ett vikingalandskap. KA Gustafsson hade mycket kontakt med naturprofessorer, etc. Litet udda, hade mer intresse för landskapet än det arkeologiska landskapet. Gustafsson var den förste som såg fornlämningarna i landskapet.
Nu har pendeln slagit över till föremål. Gustafsson hade många kontakter: Carl Fries, t ex.( han var intendent på Skansen) Rosenberg, (fågelkännare), Sten Selander(botanist), Remell(?), Bertil Lindqvist, Carl Malmström på Skogshögskolan. Dagens svårigheter skymmer blicken bakåt. Gustafsson var bedrev inventeringsverksamhet. Sockeninventering. Nationalparkerna är det storstadsmänniskor som drivit fram. De vill ha något som de inte har. Sommarstugebebyggelse likaså. Miljöfantasterna har betytt mycket. Man kan fundera över om detta (vad?)ska vara kvar eller inte.