Riksidrottsförbundet Idrottens Hus 114 73 STOCKHOLM IdrottsAB-utredningen Svenska Fäktförbundets remissvar Sammanfattning Svenska Fäktförbundet vill med kraft avslå utredningens förslag om att enskilda förbund, och inte RF-stämman, ska få möjlighet att förändra den s.k. 51- procentsregeln. Det viktigaste skälet är att svensk idrottsrörelse, och bilden av svensk idrottsrörelse, kommer att förändras på ett utomordentligt allvarligt sätt, om förslagen genomförs. Resultatet skulle bli en informell delning av svensk idrottsrörelse. Ett annat skäl för att ta avstånd från fotbollens och ishockeyns förslag är att konsekvenserna av en förändring av 51-procentsregeln inte alls är diskuterade av utredningen. Svenska Fäktförbundet har dock anledning att lyssna noga på de två mest kommersiella förbundens önskemål. Svenska Fäktförbundet föreslår därför, att ett utredningsarbete om att formellt splittra svensk idrott i två organisationer snarast startas. Den ena organisationen är dagens, präglad av demokrati, med RF som högsta beslutande instans. Den andra organisationen för förbund och föreningar är att helt klara sig själva eller bilda Svensk Underhållningsidrott AB. De företag som ingår i den organisationen får självfallet inget stöd från stat och kommun, och de ska naturligtvis betala kostnaderna för t.ex. polisinsatser på samma villkor som företag får göra för närvarande. 1 (7)
Inledning RF: s juridiska kommitté lämnar ett förslag, som avser att tillgodose Svenska Fotbollförbundets och Svenska Ishockeyförbundets önskemål om att kunna ta bort den s.k. 51-procentsregeln ur RF: s stadgar. Förslaget innebär att denna för den samlade svenska idrotten viktiga princip, att föreningen måste ha rösträttsmajoritet på IdrottsAB: s bolagsstämma, istället läggs i de enskilda specialförbundens händer. I praktiken innebär det, att regeln så småningom kommer att försvinna genom SFbeslut. Juridiska kommittén skriver på sid 9 i remissmaterialet: En rimlig utgångspunkt för JurK blir ju därmed att om en dispositiv rösträttsregel på SF-nivån införs, så kommer den på längre sikt att slopas, i syfte att eliminera dess hämmande effekter för anskaffande av riskkapital. Svenska Fäktförbundet vill med kraft hävda, att nuvarande regler bör bestå. Och att RF-stämman också i fortsättningen bör besluta om eventuella förändringar. Bort från folkrörelsens väg Det viktigaste principiella skälet för att behålla nuvarande ordning är, att svensk idrott, om 51-procentsregeln urholkas, beträder en väg som leder bort från den demokratiska folkrörelsens väg. Eller, annorlunda uttryckt, ännu mer delar svensk idrott informellt i den traditionella folkrörelsen och i AB Svensk Underhållningsidrott med utomordentligt flytande gränser däremellan. Juridiska kommittén har gjort en bra genomgång av sakfrågan och idrottsjuridiska möjligheter att tillmötesgå de två stora specialförbundens önskemål. Den som vill vara provokativ kan notera, att kommittén gör ett allvarligt försök att både bevara kakan och äta upp den. Bör vi dela upp svensk idrott? Svenska Fäktförbundet vill, att svensk idrott håller samman omkring de principer, bl.a. folkrörelsens grunder, som hittills präglat utvecklingen. Dessa principer har inte, enligt Svenska Fäktförbundet, hittills varit något hinder för utveckling. Tvärtom är svensk idrottsrörelse en av världens starkaste rörelser med en bredd, som uppmärksammas internationellt. Två av tre pojkar och varannan flicka i åldrarna 7 15 år är med i en eller flera idrottsföreningar. Det ideella ledarskapet tillför svensk idrott stora resurser. Om ideella ledare fick betalt för den tid vi lägger ned motsvarande en fritidsledarlön och social avgifter, skulle det kosta stat och kommun uppemot 20 miljarder kronor om året. Det betyder en kommunalskattehöjning med ca 1:50. Vi ideella ledare arbetar hårt för att göra vårt land till ett bättre land för alla att leva i. Det är ingen tvekan om att folkrörelsekaraktären, och den därmed starka politiska kraft som idrotten utgör, också har varit avgörande för kommunernas satsningar på bl.a. idrottsanläggningar och annat stöd till föreningslivet. 2 (7)
Svenska Fäktförbundet tror, att en förändring av 51-procentsregeln skulle påverka utvecklingen av det ideella ledarskapet negativt. Färre skulle motiveras att arbeta utan ersättning. Vi tror också att statens och kommunernas stöd skulle minska. Svenska Fäktförbundet har dock anledning att lyssna noga på, och dra erfarenheter av, de två mest kommersiella förbundens önskemål. Det finns tydligen ett behov av förändring, inte minst för att klubb- och landslag ska klara den internationella konkurrensen från andra länders storklubbar. Dessa är storföretag, som köps och säljs på en marknad, fjärran från svensk idrotts principer. Svenska Fäktförbundet föreslår därför, att ett utredningsarbete om att formellt splittra svensk idrott i två organisationer snarast startas. De två förbundens förslag kommer, om det genomförs nu, istället att leda till en informell splittring, som är utomordentligt olycklig. I väntan på resultaten av utredningen, och Riksidrottsstyrelsens förslag med anledning av utredningen bör ingen förändring av 51-procentsregeln ske. Det ena alternativet för förbund och föreningar blir då att fortsätta en traditionell utveckling av den svenska idrottsrörelsen. Demokrati och ideellt ledarskap är hörnstenarna liksom starkt stöd, precis som nu, bl.a. till anläggningar, föreningsstöd och elitstöd från stat och kommun. Höga styrelsearvoden till s.k. ideellt arbetande ledare hör inte hemma i denna organisation. RF är den självklara ledaren också i denna framtida organisation. Det andra alternativet för förbund och föreningar är att helt klara sig själva eller bilda Svensk Underhållningsidrott AB. Till denna organisation kommer rimligen de förbund och föreningar att ansluta sig, som har slopat 51-procentsregeln. Det är naturligtvis självklart att dessa förbund och föreningar inte ska få stöd till något ändamål från stat och kommun, vid sidan av t.ex. näringspolitiska insatser som kommer företag till del. De ska betala kostnaderna för t.ex. polisinsatser på samma villkor som företag får göra för närvarande. Det är naturligt, att denna organisations medlemsföretag betalar löner till alla anställda, då intäkter, intjänade på en marknad, och inte samhällsstöd, är grunden för verksamheten. Inget svar på viktiga principfrågor Juridiska kommittén reser inte de viktiga frågorna om hur det ideella ledarskapet, grunden för svensk idrotts styrka, kommer att utvecklas på denna nya arena. Ännu mindre försöker man lämna svar på dem. Inte heller finns några bedömningar av hur stat, landsting och kommuner kommer att se på framtida stöd till den breda idrotten. Att ge stöd till t.ex. ungdomsverksamheten i ett bolag, vars majoritetsägare är ett utländskt bolag med t.ex. stora arenaintressen, blir lika otänkbart för framtidens politiker som för Svenska Fäktförbundet. Statliga eller kommunala bidrag utgår för närvarande inte till privata företags rekryterings-, utbildnings- eller traineeprogram. Enligt vår mening ska det inte heller vara så i framtiden. Det saknas inte exempel på hur t.ex. opinionsbildare och framstående politiker redan idag ifrågasätter t.ex. statens och kommunernas kostnader vid stora, ofta stökiga, 3 (7)
idrottsevenemang med hänvisning till föreningarnas organisation i allt mer näringslivsliknande former. Samma dag som Svenska Fäktförbundets styrelse behandlar detta remissvar publiceras Kammarrättens dom, som säger att svenska idrottsaktiebolag i fortsättningen ska svara för polisens kostnader i samband med matcher. Detta sker, trots att föreningarna nu har majoritet i idrottsaktiebolagen. Om 51-procentsregeln tas bort blir det självfallet ännu mer motiverat att lägga över flera kostnader på idrottsaktiebolagen. Och det kommer också att bli vanligare att företrädare för samhället drar bort stöd till den totala idrotten med hänvisning till den ökade kommersialiseringen. I en uppmärksammad debatt om föreningsstödet i Stockholm, försvarar det ansvariga borgarrådet nedskärningarna (som senare inte genomfördes på grund av idrottens reaktioner) med att det breda föreningslivet kunde kompensera neddragningen med ökade sponsorintäkter. Sådana kommentarer, och liknande, får ytterligare näring, om 51-procentsregeln tas bort. En nödvändig komplettering av beslutsunderlaget är en studie med den inriktningen, kanske genom en enkät också till ansvariga i samhället utanför idrotten. En sådan studie bör också innehålla en beskrivning av tänkbara konsekvenser av att den svenska idrotten, också formellt, delas i två organisationer. Någon enkät bland tänkbara framtida finansiärer har inte gjorts. Det betyder, att ingen idag kan veta något om vilka effekter juridiska kommitténs förslag skulle få på kapitalförsörjningen till idrotten. Det verkar oklokt att fatta ett beslut som ingen idag kan förutse konsekvenserna av. Speciellt oklokt blir det, då beslutet inte kan göras ogjort i efterhand. Med tanke på den dominans som de två förbundens aktiviteter har i dagens svenska idrott, kommer de att prägla bilden också av framtidens svenska idrott. En förändring av nuvarande regel kommer därför att påverka både den svenska idrotten i sig och bilden av framtidens idrott. Den bilden kommer att vara avgörande för bl.a. fortsatt stöd från stat, landsting och kommuner. Av det skälet måste beslut om att på något sätt urholka 51-procentsregeln fattas av den samlade idrotten efter bred dialog och omfattande beslutsunderlag. Det finns idag inget skäl för vare sig RF-stämma eller enskilda förbund att fatta ett sådant beslut. Viktigt i utredningen Juridiska kommittén gör, förutom ett gediget arbete med den idrottsjuridiska genomgången av sakfrågan, ett antal viktiga ställningstaganden och beskrivningar av mer allmän betydelse. 4 (7)
Vem vill ha en förändring? Kommittén redovisar, att hälften av de tio tillfrågade ishockeyföreningarna vill ta bort den nuvarande regeln. En förening vill istället ha 100-procentigt föreningsägande. Fotbollens föreningar redovisar ett kompakt stöd för den nuvarande regeln. En av sjutton tillfrågade vill luckra upp den. Ingen vill slopa den, och tolv vill behålla den. Majoritet en förutsättning för starkt inflytande Kommittén skriver följande: Inledningsvis slår JurK fast att en förening som inte har röstmajoritet i IdrottsAB vid bolagsstämma inte längre kan garanteras ett dominerande inflytande över bolagets dagliga skötsel. Det är viktigt att komma ihåg detta ställningstagande, när förslag senare lämnas om urholkade regler och förändrade bolagsordningar. Märkliga motiv Det huvudsakliga motivet för förslaget till förändring är att öppna möjligheterna för ytterligare kapital utifrån. Men kommittén beskriver också ett annat motiv: Dessutom har JurK stött på åsikten att dagens rösträttsregel innebär en risk för att medlemmarna i den majoritetsägande föreningen utan större insikt i bolagsvärldens verklighet på föreningens årsmöte kan fatta avgörande beslut för IdrottsAB:s framtida verksamhet, t.ex. genom att påverka/styra verksamheten/styrelsesammansättningen i IdrottsAB. Den som vill vara polemisk kan säga, att förslaget till urholkning av nuvarande regel motiveras av att de kommersiellt starka föreningarna inom fotboll och ishockey ska skyddas från sina medlemmar. Eget ägande nödvändigt Kommittén skriver, att för att motverka en idrottspolitiskt icke önskvärd utveckling och för att bevara föreningens engagemang i sin elitverksamhet behövs enligt JurK: s uppfattning krav på ett visst ägande i det egna IdrottsAB. Kommittén har slagit fast, att en förening som inte har röstmajoritet i IdrottsAB vid bolagsstämma inte längre kan garanteras ett dominerande inflytande över bolagets dagliga skötsel. Därmed återstår för kommittén att visa att ett ägande till minst en tredjedel skulle kunna tillgodose de intressen, som har lett fram till 51-procentregeln. 5 (7)
Alternativ till 51-procentsregelen Juridiska kommittén föreslår den s.k. mer än en tredjedelsregeln istället för den nuvarande majoritetsregeln. Förslaget till ny regel bygger på att det krävs minst två tredjedelar av röstetalet på en bolagsstämma för att kunna ändra bolagets bolagsordning. När ett IdrottsAB av SF godkänns och tillåts att överta föreningens serieplats ska man förbinda sig att följa ett avtal med föreningen och/eller respektive SF. Samtidigt ska man få sin bolagsordning godkänd av SF. Föreningen ska dessutom ha en obligatorisk skyldighet att för föreningen utse minst en tredjedel av antalet styrelseledamöter i IdrottsAB:s styrelse Juridiska kommittén gör därefter en förtjänstfull genomgång av bolagslagstiftningen bestämmelser om bl.a. samtyckesförbehåll, förköpsförbehåll och hembudsförbehåll. Svenska Fäktförbundet har ingen uppfattning om i vilken utsträckning den föreslagna förändringen skulle leda till att ytterligare kapital kunde komma till Svenska Fotbollförbundets och Svenska Ishockeyförbundets föreningar. Det föreligger ett intellektuellt dilemma. Varken den juridiska kommittén eller någon annan kan beräkna effekterna av förslagen. Antingen ser framtida kapitalförsörjare, att den nya regeln inte innebär några nya möjligheter. Då avstår de från insatser utöver de som sker idag. Då blir det ju inte det resultat de två förbundens ledningar vill ha. Det enda resultatet blir en uppslitande debatt om idrottsrörelsens grundläggande värderingar, som splittrar och söndrar. Mycket väsen för lite ull, som bonden sa, när han klippte grisen. Alternativet är att de uppfattar mer än en tredjedelsregeln som en möjlighet att få det starkare inflytande över föreningen som de önskar. Men då uppstår problemet, att inflytandet försvinner från idrotten till de utomstående kapitalägarna. Och då beträder svensk idrott en väg bort från folkrörelsens grundtankar. Slutsats För egen del är vi övertygade om att den nuvarande regeln är nödvändig, om svensk idrott vill behålla sin folkrörelsekaraktär, både i sak och när det gäller bilden av svensk idrott. Vi vill gärna hänvisa till juridiska kommitténs beskrivning från tidigare: Inledningsvis slår JurK fast att en förening som inte har röstmajoritet i IdrottsAB vid bolagsstämma inte längre kan garanteras ett dominerande inflytande över bolagets dagliga skötsel. 6 (7)
Vi anser, att beslut om denna regel är principiellt mycket viktiga förs svensk idrotts framtid. Vi vill inte att beslut om dessa regler flyttas från RF-stämman till specialförbunden. Svenska Fäktförbundet är lika kritiskt till en smygande förändring av organisation och relationer i svensk idrott som till konkreta förslag som detta, som leder till att folkrörelsens ideal alltmer förvisas till jubileumsfestligheternas högtidstal. Stockholm den 12 februari 2011 SVENSKA FÄKTFÖRBUNDET Lars Liljegren förbundsordförande 7 (7)