Mongoliet fylla bristen. Denna metod, som endast genom operationernas långsamhet kunde möjliggöras, visade sig ock synnerligen förmånlig, särskildt i ekonomiskt afseende för regementskassorna och naturligtvis äfven för de officerare, som hade affären om hand, i det att uppköpet på detta sätt ställde sig betydligt billigare än det belopp kronan lämnade för hvarje häst. Fullständigt lyckades man dock ej heller på detta sätt täcka afgången af hästar. För att begränsa utgifterna måste man naturligtvis ställa kassationsvilkoren tämligen stränga. Sålunda hade hvarje regemente en ganska stor procent tryckta och halta hästar. Enligt uppgift af Mischtschenko i september 1904 skulle han för att få sitt kavalleri fullt tjänstbart behöft omkring 150 nya hästar per regemente eller, om man uppskattar ett regementes stridande styrka vid denna tid till högst 600 man, 25% af hela uppsättningn. Först i slutet af år 1904 började ersättning för afgången anlända från Europa. Proceduren kunde icke här göras så enkel som vid infanteriet.de olika kosackhärarnes manskap gjorde anspråk på att endast blifva tilldelade sina egna regementen, och det reguliera kavalleriet var så fåtaligt, att äfven dess depåtrupper hade endast en mycket begränsad användning. För att ordna fördelningen så, att hvarje truppdel i stort sedt åtminstone fick ersättning ur sina egna depåer och särskildt sörja för hästanskaffningen bildades sålunda vid stora högkvarteret en ersättningskommision som genom prik. 577 af år 1904 fick sin organisation fastställd: ~ 26 ~ 5 officerare 3 civilmilitäre 1 underofficer 10 skrifvare 1 fältskär 3 veterinärbiträden 3 hofsmeder 10 obeväpnade menige. Samtidigt uppställdes på operationsbasen hästdepåafdelningar af hvilka den i kustdistriktet fick sin organisation fastslagen genom prik. 567 af samma år till: 2 officerare, kommenderade 13 underofficerare 252 man stridande 3 skrifvare 1 fältskär 3 veterinärbiträden 4 hofsmeder 686 hästar 2 fordon Styrkan indelades i 6 troppar, så att på hvarje tropp kom 2 underofficerare 42 man och 114 hästar enligt den beräkning att på 3 hästar skulle komma en hästskötare och på hvar 10 man en reservkarl. En dylik hästdepåafdelning för kosackregementena uppställdes äfven i Charbin. Enligt staten skulle den vara ej mindre än 5 gånger större än nyss nämnda och omfatta 3600 hästar, men detta antal lyckades man aldrig nå upp till. I december 1904 utgjorde antalet 1100 hästar med personal efter ofvan anförda beräkningsgrunder. Denna afdelning, som egentligen endast var afsedd för kosackerna, lämnade dock vid behof äfven hästar åt dragonregementena. Anskaffandet af hästarne tillgick så, att förvaltnings-
myndigheterna inom hvarje kosackdistrikt uppköpte hästar, som samlades i stora depåer i hemorten, hvarifrån de sedermera allt efter behof transporterades öfver till depåerna på operationsbasen och från dessa på rekvisition öfver till vederbörande regementen. Kulsprutor Liksom vid infanteriet, där kulsprutor infördes midt under kriget, så började man snart nog äfven förse kavalleriet med dylika. Början härtill gjordes vid det 2.Dagestanska ryttarregementet, som redan vid sin uppsättning på enskildt initiativ af regementschefen anskaffade ett kulsprutedetaschement om 2 Maxims kulsprutor. Enligt hvad officerare vid regementet sade mig skulle personalen ej varit i stånd att sköta den ömtåliga materielen, som oupphörligt låste sig och behöfde repareras. Men officiellt gjordes ett mycket stort nummer af dessa kulsprutor, och särskildt skulle de hafva gjort stor nytta under slaget vid Ljaojan, då regementet på yttersta vänstra flygeln den 30. och 31.aug.1904 mötte Kurokis öfvergång af Tajtsyche. Någon bekräftelse härpå har man ej från japanskt håll, utan sägs det här, att rörelsen utförts utan motstånd från rysk sida. Emellertid gjorde den starka tron på kulsprutorna sådan verkan, att man beslöt förse äfven hela kavalleriet med dylika, till en början ett detaschement om 2 Maximkulsprutor för hvarje regemente. I hemlandet hade man dock redan börjat försök med det danska Madsen-Rexerska automatgeväret. Som försöken i det hela utföllo tillfredsställande, beslöt man sig för att förse hvarje regemente med ett detaschement om 6 dylika. Nyanskaffningen börjades genast och 1905 kunde man öfverföra en del nyuppsatta detaschement till fältarmén. Den organisation, som man då bestämde sig för har ännu ej offentliggjorts, men enligt uppgifter af enskilda officerare skulle den bestå af 6 automatgevär med en ammunitionsutrustning af 60 000 patroner per detaschement, fördelad: på gevären 2400 patr. på packhästar 28800 patr. på am.kärror 28800 patr. Summa 60000 patr. För öftigt skulle staten blifva: man hästar 1 subalternofficer 1 3 underofficerare 3 6 gevärsskötare 6 12 ammunitionshästförare 24 1 gevärshandtverkare 1 3 trängmanskap icke strid. 1 officersuppassare icke strid. Summa 27 man och 35 hästar Samt träng fordon hästar 1 packkärra 1 2 ammunitionskärror 4 Summa 3 fordon och 5 hästar ~ 27 ~
Det visade sig emellertid vara för tung belastning å ammunitionspackhästarne och man ansåg sig vid Primorska dragonregementet böra minska belastningen per häst från 6 Artilleriet Fältartilleriet Äfven i fältartilleriets organisation hafva erfarenheterna från kriget framkallat åtskilliga ändringar. Redan före kriget hade de snabbskjutande batterierna i fjärran öster fått en stat, som något skilde sig från de förutvarande lätta dubbelfickor till 4, men istället öka antalet hästar till 3 per gevär. Som hvarje packhäst behöfde sin förare ökades vid detta regemente staten inalles med 6 ammunitionshästförare och 12 hästar. batteriernas, hufvudsakligen på grund af införande af 2-hjuliga kärror i truppträngen. Af intresse är sålunda att se de förändringar i denna som genomförts genom prik. 343 af år 1905 för de nya snabbskjutande kanonerna. Ett batteri stridande Snabbskjutande Äldre typ införd Före kriget Efter kriget under kriget för granateld Officerare 6 6 5 Underofficerare 21 24 11 Frivillig - 1 - Observatör, signalist - 6 - Spel 3 3 2 Konstaplar 46 56 32 Menige 152 155 82 Summa 228 251 152 Icke stridande Skrifvare 2 2 1 Fältskärer 2 2 1 Veterinärbiträd. 2 2 1 Sjukvårdare - 2 - Tillskärare 1 1 - Handtverkare 6 7 3 Trängmanskap 40 50 - Summa 53 66 6 Hästar Officersridhäst 7 5 4 Manskapsridhäst 23 34 11 Artilleridraghäst 143 168 77 Artilleritränghäst 15 21 - Intend.trängdraghäst 27 34 2 Summa 215 262 94 ~ 28 ~
Artillerifordon Kanoner 8 8 8 Ammunitionsvagn 6 12 16 4 Reservlavett 1 1 - Packkärror ensp. - 4 - Telefonkärra - 1 - Summa 21 30 12 Trängfordon Artilleriträng 4 sp. vagn 1 - - 2 sp. vagn 4 - - 1 sp. kärror - 18 - Intendentuträng 2 sp. vagnar 3-1 1 sp. kärror - 24-1 sp. sjuktransp. - 3 - kärror Köksvagnar - 2 1 Ekipage 1 - - Summa träng 9 47 2 6 Edlunds fotnot: Fotnoten saknas på mitt foto. Kolla upp. (sid 71) ~ 29 ~
Som ofvan nämnts infördes under krigets gång en del batterier af gammal modell enbart och allenast för skjutning med granater, då dylika ej fonnos vid det nya snabbskjutande artilleriet. För kuriositetens skull har här medtagits staten vid ett dylikt granatbatteri. Batterier af äldre typ funnos äfven vid en del af de sibiriska trupperna (3. och halfva 2.fördeln.) på grund af bristen på snabbskjutande kanoner. Dessa s.k. lätta batterier hade fullkomligt samma stat, som finnes upptagen i Petterson Rysslands härordning. Vid de snabbskjutande batterierna infördes under kriget 16 ammunitionsvagnar, så att det på hvarje kanon kom 2 dylika. Utom den ökning i personalen, som härigenom blef en följd, kan man i den sista staten se en betydlig stegring af underbefälet, ehuru detta redan i den föregående staten var ovanligt talrikt t.o.m. efter ryska förhållanden. Man skall dock icke jämföra dessa siffror med motsvarande svenska. Den ryska underofficeren räknas egentligen till manskapet och står icke ens på samma nivå som vårt underbefäl af manskapet, konstaplar och korpraler. Ökningen tyder endast på behofvet af större specialutbildning vid artilleriet. För att sporra manskapet till flit och täflan gör man utsikterna till befordran så stora som möjligt. Om åtgärden kommer att ha åsyftad verkan, torde ännu vara för tidigt att afgöra. Ett specialfack vid artilleriet, som hittills varit alldeles försummadt, var signalister, telefonister o.d. En dyrköpt erfarenhet har nu framtvungit ej mindre än 6 dylika per ~ 30 ~ batteri med grad och aflöning lika med konstaplarnes. Röster hafva höjts för att göra antalet ännu större, men man anser, att visserligen specialutbildning bör meddelas ett större antal, men för att få fram den nödiga täflan böra därför ej alla befordras. Ökningen bland manskapet förklaras för öfrigt på grund af det ökade antalet ammunitionsvagnar, liksom det ökade antalet trängfordon medfört en ökning af trängmanskapet. Bland de icke stridande hafva tillkommit 2 sjukvårdare då denna personal måste ökas, i jämnbredd med tillkomsten af 3 sjuktransportkärror. Dessa hade visat sig absolut nödvändiga, särskildt hvarje gång ett batteri detascherats ur brigadförbandet. Ökningen af hästar har sin naturliga förklaring i det ökade antalet fordon och manskap. Egendomligt nog är batterichefens hästar ej längre upptagna på batteriets stat. Ökningen af artillerifordon är ganska betydlig. Det i Amurdistriktets batterier antagna sättet att ersätta en del af ammunitionsvagnarna med kärror hvarvid 6 kärror motsvara en dylik vagn, har man icke ansett nödigt införa i Europa. Skulle krigsteaterns natur göra det nödvändigt, kommer man lika lätt att anordna en dylik utrustning nästa gång som denna. För öfrigt har man alltid möjlighet att omlasta en eller flere af de packkärror, som nu dragits fram bland stridsfordonen. En af dessa är helt egnad åt signaleringstjänsten med observationsstege, telefon-
apparater, ledning, flaggor o.d. De öfriga äro för reparationssmedja verktyg m m. Trängfordonen hafva ökats hufvudsakligen för att tillgodose det ökade behofvet af olika artiklar, som följer med den ökade styrkan, hvarvid alla vagnar äro utbytta mot enspända kärror. Utom här i staben upptagna hästar och fordon får man beräkna för hvarje officer 1 häst med kärra eller packsadel öfver stat liksom äfven ett ekipage med 1-2 hästar för batterichefen, ehuru detta numera är uteslutet ur staten. Ser man nu efter huru artilleriets stater fasthöllos i verkligheten, framgår af bil. 86, att detta vapenslag fördelaktigt utmärkte sig framför motsvarande truppdelar af infanteriet och kavalleriet särskildt i fråga om personal och hästar. Förtjänsten häraf får till stor del tillskrifvas det energiska arbete som under den nuvarande generalinspektören för artilleriet, den unge kraftige storfurst Sergij Michajlovitjs ledning utfördes af en kommitté, som tillsattes uteslutande för att tillgodose det till krigsskådeplatsen afgående artilleriets krigsduglighet. Alla luckor fylldes utan vidare från hemmavarande afdelningar, och ej nog därmed, de officerare, som ej ansågos hålla måttet i fråga om artilleristiska kunskaper i allmänhet och särskildt i fråga om skjutning med de nyinförda snabbskjutande kanonerna, fingo göra tjänstebyte med kamrater vid afdelningar, som kvarstannade i hemlandet. Det var inga små omrangeringar, man härvid ansåg sig ~ 31 ~ böra göra. Vid en brigad t. ex. fingo af samtliga regementsofficerare endast 2 stanna kvar på sina platser, under det att 6 fingo transport. Då undan för undan flere truppdelar drogos med i kriget än man beräknadt, hände det ej sällan, att dylika fredsofficerare fingo flera gånger upprepa sina transportförflyttningar. Men det hände äfven, att de som första gången kasserats en senare gång blefvo godkända, då bristen på personal började göra sig kännbar. I det stora hela sörjde man emellertid på detta sätt för, att inga mera betydande luckor skulle uppstå vid själfva mobiliseringen. Liksom vid öfriga vapen hade äfven vid artilleriet trängen en viss benägenhet att svälla ut öfver i staten angifna gränser, äfven om detta ej skedde i fullt samma utsträckning. Med den större frihet, som man vid artilleriet sökte fasthålla som ett utmärkande drag för vapnet, tillät man här äfven underofficerare och manskap att medföra en del saker utom den reglementerade utrustningen. Dessa fördes vanligen fördelade å samtliga vagnar, hvarvid mången gång äfven kanonfordonen kommo att te sig som verkliga flyttlass. Till en början voro samtliga artilleribrigader beväpnade med snabbskjutande kanoner, som omedelbart före kriget börjat införas vid armén. Man väntade sig i samband därmed få se den omorganisation genomföras, som anbefallts vid det snabbskjutande artilleriet genom kejserlig prik. 110 af år 1902. Men till mångas öfverraskning syntes däraf intet spår. Allt förblef vid det gamla.
Betecknande för ryska förhållanden är, att ingen ny prik. ansågs nödvändig för att upphäfva den af år 1902, så att en hvar som på grundhvalen af offentliga handlingar vill studera ryska artilleriet ovilkorligen skulle komma till den slutsatsen, att det snabbskjutande artilleriet är indeladt på regementen om 3 eller 4 batterier. Det var den gamla storfursten Michajl Michajlovitj, som här i all tysthet genomdref sin vilja. Batterierna äro fortfarande sammanförda på divisioner om 2 eller i regeln 3 batterier, och sedermera 2, någon gång 3 divisioner sammanförda till en brigad. Härvid tillkommer per artilleridivision dess stab: 2 officerare 1 spel 1 skrifvare och för brigaden dess stab 3 officerare 4-6 civilmilitärer 1 spel 6 skrifvare 11-17 fältskärer 1 sjukvårdare 1 vapensmed 14-16 trängmanskap Summa 41-51 man Hästar: Rid 43 Drag 29 Reserv 33 Summa 105 Fordon: 4 sp. sjuktransportvagn 3 2 sp. packvagn 5 1 sp. apotekskärra 2 1 sp. förbinderikärra 1 1 sp. brigadchefens 1 1.sp öfriga officerare 3 Summa 15 Vid en brigad om 3 divisioner ökas hästarne med 5 och fordonen med 1 kärra. För att gifva en föreställning om förhållandet vid fältarmén kan nämnas, att vid nyåret 1905 hade de olika infanterifördelningarne å krigsskådeplatsen följande antal batterier: Vid 31. och 35.fördelningen - 8 bttr =16 bttr Vid 36,7,9, 10, 25, 26, 28, 29, 40, 41, 43 och 44-6 bttr = 78 bttr Vid 1.sib och fem ostsib. 4 bttr = 24 bttr Vid 2.sib. 2 bttr (dessutom 2 bttr. gamla kan) = 2 bttr Summa 135 bttr. (3.sib förd. hade endast 4 bttr. gamla kan.) Den gamla storfursten lyckades också genomdrifva sin vilja att hålla fast vid 8 kanonbatterierna, äfven sedan de snabbskjutande pjäserna blifvit införda. Skälet till detta märkliga beslut skulle vara, att man på detta sätt icke riskerade att batteriet genom förluster i strid skulle så decimeras, att det icke fortfarande skulle vara i stånd att mäta sig med ett fiendtligt batteri. Äfven här anfördes dessutom de besparingar, som skulle blifva en följd af de stora batterierna. Detta ~ 32 ~
skäl ansåg man dock här ännu mindre motiveradt, än motsvarande ekonomiska hänsyn vid de andra vapnen.troligt är, att vid alla 3 hufvudvapnen man haft som grundprincip att göra de taktiska hufvudenheterna så stora, att man i regel skulle hafva en säker öfverlägsenhet gentemot samma enheter i grannstaternas arméer. Inom yngre kretsar af ryska officerskåren synes man snart för öfrigt ganska enig om att fördöma dessa stora enheter. Olägenheterna kunna sammanfattas så, att batteriet: 1. kan ej tillgodogöra sig sin eldkraft, 2. kan ej förses med tillräckligt antal ammunitionsvagnar, ty sedan nu: 3. är det för stort att kunna manövrera och ledas som stridsenhet. 4. Vidare är batteriet för stort att äfven i fredstid kunna utbildas som sig bör, allrahelst så länge batterichefen och 1-2 officerare genom förvaltningsbestyren permanent dragas från trupptjänsten. Divisionen åter är för stor att kunna ledas enhetligt, öfverses och beherskas af en person. Eldlinien blir 1½ km, och man får sällan disponera en dylik sträcka utan afbrott. Brigaden kan ej heller, ansåg man, ledas som taktisk enhet, med de medel, chefen förfogar öfver. Nu är han endast en dekoration till hvilken man icke besvärade sig att taga mycken hänsyn, som ock framgår af bilagorna 63 och 64. Detta förhållande gjorde sig så mycket mer kännbart, som ~ 33 ~ artilleribrigadchefen i fred är fullt självständig, undandragen infanteribefälhafvarnes myndighet och kontroll. Att samarbetet mellan vapnen skulle blifva lidande härpå, är naturligt. Ovan vid sin nya maktbefogenhet, lockades fördelningschefen lätt att göra sin vilja allt för mycket gällande, och artilleribrigadstaben blef på många håll endast ett kansli, som genom onödiga skrifverier förhalade ärendenas gång. Man hade hoppats, att med införande af de nya pjeserna kunna tillgodogöra sig dessas eldhastighet genom skjutning halfbatterivis. I verkligheten visade sig dessa förhoppningar illusoriska. Möjligen skall en bättre utbildning göra det möjligt att åtminstone bättre än i detta krig lösa problemet. Fullständigt utbyte af snabbskjutningen kommer man dock näppeligen att få. Egendomligt nog förordas ej heller 4-kanonersbatterier, utan man anser att sex kanoner äro det minsta möjliga. Skälet härtill torde vara, att ett 4- kanoners batteri är en alltför liten enhet att motivera batteriets höga plats i rangskalan vapnen emellan. Hittills har batterichefen intagit en ställning i kommandoväg motsvarande bataljonchefens i förvaltningshänseende åter närmare en regementschefs. Graden är öfverstelöjtnant eller någon gång öfverstes. Det är ingen lätt sak att förgripa sig på dylika traditioner i Ryssland. Kuropatkin försökte en gång, hösten 1904, att på order genomföra en omorganisation af batterierna på 6 kanoner.
Anledningen härtill var den stora förlusten i materiel under slaget vid Schache, icke på sätt, att man som befarats genom fiendens eld led några förluster i materiel, utan därigenom att man vid 5-6 batterier lemnade i hans händer alla kanonerna i oskadadt skick. Genom att taga material från de andra batterierna ville han nu nybeväpna dessa som mistat sin egen, hvarigenom man skulle få 6 kanoner vid samtliga batterier. Men batterichefeerna läto helt enkelt förstå, att detta var en ekonomisk fråga, som ej vore utan betydelse för deras ställning. En dylik omorganisation kunde endast ske på förordnande från allerhögsta ort. Därmed fick det också förblifva, och äfven denna order fick i tysthet begrafvas. Då sålunda batterier, artilleridivisioner och brigader redan visat sig ega en betydlig traditionsstyrka gentemot alla reformsträfvanden, är det sannolikt att de ännu någon tid torde kunna hålla sig kvar, trots det allmänna missnöjet med organisationen inom de yngre kretsarne af officerskåren. Ridande artilleriet Vid det ridande artilleriet, som redan före kriget var organiseradt på 6-kanonersbatterier, förenade på divisioner om i regel 2 batterier, har man icke haft samma anledning till kritik och reformförsök som vid fältartilleriet. Här har därför staten ej heller under eller efter kriget undergått några förändringar, utan är fortfarande densamma, som står anförd i Petterssons öfversikt öfver Rysslands härordning och kan sålunda här förbigås. Bergsartilleri till fots Bergsartilleriet har däremot under de senaste åren undergått några förändringar och torde sålunda vara förtjänt af ett närmare studium. Genom prik. 217 af år 1897 förändrades det europeiska bergsartilleriregementet till en ridande bergsartilleridivision om 2 batt. Man trodde sig sålunda för framtiden endast behöfva ridande bergsartilleri med den organisation, som i Turkestan befunnits lämplig. Bergsbatterier till fots bildades dock snart åter vid en del fält- och reservartilleribrigader, särskildt i Kaukasus (som t.ex. 3/.A.42, 1/A.43. 3/A. kauk. sk. div., 20 och 21 Kauk. res. bttr.) Före kriget fanns i östasien endast 2 batterier med föråldrad material. Under kriget fann man sig snart behöfva bergsartilleri till fots beväpnadt med nya snabbskjutande kanoner. Denna organisation fastställdes genom prik. 294 af år 1904. För att uppsätta 6 ostsib.bergsbatterier till fots upplöste man den nyssnämnda ridande divisionen och kompletterade sedan med ofvan anförda bergsbatterier till fots i Kaukasus enligt prik. 655. Redan följande år fann man emellertid på grund af erfarenheterna från kriget lämpligt att genom prik.138, 1905, utfärda nya stater för hela bergsartilleriet såväl till fots som ridande. Förändringarne framgå af nedanstående tablå: ~ 34 ~
Ett bergsbatteri 1899 1904 1905 Stridande Officerare 6 6 7 underofficerare 18 21 23 spel 3 3 3 frivillig 1 1 1 Ordonnans signalister - 2 2 7 konstaplar (8 rikt. o 8 laboratörer) 56 64 68 menige 155 165 186 Summa 233 260 289 5.Depotafdelningen - 44 - Icke stridande Civilmilitäre - 3 3 skrifvare 2 2 2 tekniker - 1 1 fältskärer 2 4 4 sjukvårdare - 2 2 skräddare 1 3 3 handtverkare 10 10 10 trängmanskap 50 131 43 Summa 65 156 68 Hästar officersridhästar 7 6 7 manskapsridhästar 5 10 17 Artilleripackhästar 112 158 183 Tränghästar 79 115 129 Summa 203 289 336 Materiel kanoner 8 8 8 ammunitionshästar (dubbla) 33 40 40 afdeln.packsadl - - 4 reservlavett 1 1 1 Artilleriträng krubbstreck o.d. - 2 2 reservdelar 2 2 reservhjul 2 3 reservsadlar 3 - instrument med material 4 4 fältsmedja 3 6 hofbeslag o.d. 4 5 Summa x 8 20 22 1899 1904 1905 Intendenturträng p.sadl. p.sadl. p.sadl. Kärr. apotek (medic. o veterin.) - 4 4 - renslar - 20 20 - proviant - 26 28 - furage - 32 36 - köksutredn. - 2 2-7 Edlunds fotnot: Dessutom 2 afdelade till högre staber 8 Edlunds fotnot: Vexlande antal utan fastslagen norm. ~ 35 ~
kansli - 2 2 - Officersegendom - 7 8 - reservkläder, skodon o.d. - 2 2 - krubbstreck, hofbeslag o.d. - 4 4 - reservproviant m.m för reservafdelningen 4 - - lasarettkärror - - - 5 köksvagn (kav.mod) - - - 3 kärror (2sp.) - - - 12 x 104 106 20 Som synes, har man så småningom måst öka material och utrustning ganska väsentligt och i samband därmed äfven personal och hästar, så att man nu är uppe vid ganska betydande siffror, 357 man, 336 hästar, 20 fordon och 106 packsadlar, hvilka dock i verkligheten visade en gifven tendens att ytterligare ökas. Särskilt att observera är tillkomsten af 4 fullt utbildade signalister af hvlika 2 gå till högre staber. Dessutom skall naturligtvis all personal vara öfvad i signalering. I organisationen af 1904, som afsåg de ostasiatiska batterierna ingick äfven en depotafdelning, som sedermera slopats. Bland artilleriträngen fann man sig nödsakad öka utrustningen med reservhjul och hofbeslag samt fördubbla fältsmedjorna, då däremot samtliga reservdelar kunde slopas. Bland intendenturträngen finner man en ökad utrustning i proviant och furage, beroende på den ökade styrkan, men dessutom finner man en uppsättning af fordon. Däribland märker man först och främst ej mindre än tre 2-spända köksvagnar, ett bevis på det värde, man sätter på dessa, så mycket mera som man samtidigt måst behålla den ~ 36 ~ gamla köksutredningen med kittlar o.d., för den händelse man ej kan medföra köksvagnarna. På en del håll försökte man sig på att för dylika fall medföra självkokande fältkök å packsadel, men utan nämnvärd framgång. Öfriga fordon medföras på samma sätt som köken, så länge vägen tillåter det, hvarpå samtliga fordon kvarlämnas under bevakning bildande batteriets närmaste etapp. Packkärrorna omlastas härvid å packsadlar och kvarlämnas utan hästar. Sjuktransportkärrorna och köksvagnarne få däremot behålla sina anspann. Som totalomdöme kan sägas, att trots alla ändringar man är långt ifrån belåten med denna organisation: 8 kanons-batteriet är här förenadt med större olägenhet än eljes. En styrka om 360 man och 340 hästar, som dessutom visade tendenser att lätt springa upp till 400 och däröfver, är alldeles för mycket att leda som enhet. Fastän hvarje kanon å 10 ammunitionshästar medför 100 patroner, visade sig äfven detta alldeles för litet tilltaget, så att när man ändtligen fick den öfriga enheten i verksamhet, den hvarken i hviktiga ögonblicket kunde tillgodogöra sig snabbskjutningsförmågan på grund af för stort antal pjäser, eller i längden hela sin
material på grund af alltför liten ammunitionsutrustning. Ridande bergsbatteri Ett ridande bergsbatteri fick genom samma prik. 138 af år 1905 sin stat ändrad på följande sätt: Stridande 1897 1905 Officerare 5 5 underofficerare 15 19 trumpetare 2 2 frivillig 1 1 ordonnanskonstaplar - 2 konstaplar 37 42 menige 107 118 Summa 167 190 Icke stridande Tekniker - 1 skrifvare 2 2 fältskärer 4 3 sjukvårdare 1 - handtverkare 7 7 trängmanskap 40 51 Summa 54 64 Hästar Officersridhästar 10 5 Manskapsridhästar 118 135 Artillerimaterial 55 85 Artilleriträng - 28 Intendenturträng 68 74 Summa 251 327 Artillerimaterial kanoner (4 sp.) 6 6 ammunitionsvagnar (2 sp.) 12 12 (däraf 6 med klöfjeutredn.) Reservlavett (2sp.) 1 1 Telefonpacksadel - 1 Summa 19 20 fordon och packsadlar Artilleriträng. 1.linien Packsadl., fordon krubbstreck o.d.? 2 Reservdelar? 1 verktyg? 2 fältsmedja? 3 Tillbehör? 1 hofbeslag? 1 2.linien reservdelar (hjul)? 1 reservmaterial? 1 hofbeslag? 3 Summa? 15 7 Intendenturträng ~ 37 ~ Medföres å 4 två sp. vagnar. Medföres å 3 ensp. kärror.
veterinärutr.? 1 lifsmedel? 15 kittlar och servis? 2 kansli? 2 furage? 34 krubbstreck och hofbeslag? 3 officerspackgods? 4 verktyg? 2 kläder o skodon? 1 köksvagn (kav. med 2 sp.) - - 2 Medföres å 32 enspända kärror Summa? 64 34 Inalles träng? 79 fordon 41 packsadlar Som synes voro här ändringarne här ungefär analoga med dem vid bergsartilleriet till fots. En nyhet är införandet af en dubbel uppsättning för trängen, så att den i regel föres å fordon, men vid behof kan omläggas å packsadlarne. Intendenturträngen och artilleriträngens 2.linie upptältas här vid utan hästar som batteriets närmaste etapp, liksom fallet var vid bergsartilleriet till fots, dock med den skillnaden att artilleriträngens 1.linie är här försedd med hästar, så att den möjligen kan på omvägar följa kavalleriets rörelser i mera otillgänglig bergstrakt och genast vara till hands, då förhållandena åter medgifva en omläggning på fordon. Kastartilleriet Bland de större organisationsförändringar, som blefvo en följd af kriget, har man äfven att anotera upplösningen af mörsarregementena och bildandet i deras ställe af mörsarartilleridivisioner om 3 batterier genom prik. 342 af år 1905. Samtidigt sker en ombeväpning med haubitser af ny modell, ehuru mörsare kvarstår i namnet. De 5 regementena på 16 batterier i Europa ombildades sålunda till 7 divisioner, hvarvid 2 vanliga fältbatterier fingo tjäna till kader. Samtliga dessa 8 divisioner skulle sedan sändas ut till krigsskådeplatsen. De, som redan dessförinnan afsändts, 4. och 5.mörsarregementena om 4 batterier och två ostsibiriska självständiga batterier, kunde under krigets gång ej lämpligen ombeväpnas och fingo sålunda behålla sin gamla stat. Regementsnamnet betydde här heller ingenting, då batterierna voro som själfständiga enheter fördelade på kårerna, och regementsstaberna upplösta så till vida, att de ingingo med andra befattningar i artilleriinspektörens och andra dylika staber. ~ 38 ~
Mörsardivisionsstaben 1895 prik. 96 1905 prik. 342 Officerare 3 3 Civilmilitäre 2 3 spel 1 1 skrifvare 3 3 fältskär 2 2 trängmanskap 15 15 Summa 26 27 hästar, rid- 5 6 hästar, träng- 15 15 Summa 20 21 apotekskärra 1 1 sjuktransp.kärror 4 4 förbinderikärror 1 1 packkärror 7 7 Summa 13 13 Skillnaden i staten för den ostsibiriska divisionen af år 1895 och den nya för samtliga de nya ~ 39 ~ divisionerna utgör sålunda endast tillkomsten af en tekniker. Större äro då förändringarne vid batteriet. Ett mörsar batteri 1895 1905 Stridande Officerare 5 5 Underofficerare 17 20 Frivillig - 1 Spel 3 3 Ordonnans signalister - 6 konstaplar (6 rikt., 6 laborat.) 52 54 menige 143 156 Summa 220 245 Icke stridande Skrifvare 2 2 fältskärer 1 1 veterinärsbiträde 1 1 sjukvårdare 2 2 handtverkare 7 7 trängmanskap 26 39 Summa 39 52 Hästar Officersridhästar 4 4 manskapsridhästar 18 32 artilleridraghästar 130 167 artilleritränghästar 14 21 intendenturtränghästar 20 22 Summa 186 246 Artillerifordon mörsare-haubitser (2sp.) 6 6 ammunitionsvagnar 18 (4 sp.) 18 (6 sp.) kärror (1 sp.) 6 3
telefonkärror (1 sp.) - 1 reservlavett (4 sp.) 1 1 Summa 31 29 Artilleriträng 4 spända fordon 1-2 spända packvagnar 4-1 spända kärror - 18 Intendenturträng: 1 spända packkärror 18 18 9 2 spända köksvagn - 1 Summa träng 23 37 9 Edlunds fotnot: Dessutom vid själfständigt batteri 3 sjuktransp.kärror ~ 40 ~
Som öfverallt vid artilleriet lägger man äfven här märke till den ökade personalen, särskildt bland de specialutbildade och befälet. Ammunitionsvagnarne äro nu större och 6-spända istället för de gamla 4- spända. De 6 kärrorna för framförande af ammunition har man ansett sig kunna slopa helt och hållet. De 3 packkärrorna som tillkommit, äro för afdelningarnes bekvämlighet, men kunna i händelse af behof göra samma tjänst som de gamla ammunitionskärrorna. För öfrigt hafva vagnarna öfverallt, där så kunnat ske, utbytts mot kärror. Nytt har tillkommit: 1 telefonkärra och 1 köksvagn, som dock visade sig väl litet för en personal om 297 man. Liksom vid fältartilleriets batterier torde man nog i allmänhet förskaffa sig 2 köksvagnar, hvilket torde blifva så mycket nödvändigare, som man icke alltid kan förutsätta en tryggad förbindelse mellan stridsbatteriet och dess 2.linie. Belägringsartilleri Belägringsartilleriet kom till ganska stor användning i detta krig. Det hade nyss förut omorganiserats, i det att genom prik. 54 af år 1902 af förut varande belägringsparker och bataljoner hade bildats 4 belägringsartilleriregementen. Då offentliggjordes emellertid endast staten på fredsfot, och i många hänseenden var man oviss om, huru regementet skulle te sig på krigsfot. Genom prik. 459 af år 1904 bildades emellertid ett nytt regemente i Ostasien och torde dess sammansättning i fält kunna gifva en föreställning om, huru ett dylikt äfven för den närmaste framtiden kommer att se ut: ~ 41 ~ Regementsstab Stridande: Officerare 5 Underofficerare (6 ordon.) 10 spel 1 menige (hästsköt. o.d.) 30 Summa 46 Icke stridande Civilmilitäre 4 gevärshandtverkare 1 skrifvare 10 fältskärer 4 veterinärsbiträde 1 sjukvårdare 7 handtverkare 13 trängmanskap 56 Summa 96 Underafdelningar Tekniska kommandot Officerare 4 Underofficerare 13 Konstaplar, observatörer 20 Konstaplar 20 Menige 50 Summa 107 Artilleriverkstaden Officerare 1 tekniker 3 arbetsförman 2 skrifvare 1 handtverkare 25 Summa 32 Ammunitionsförrådet och laboratoriet Officer 1 Laboratorieföreståndare 1 Underofficerare 1 Arbetsförmän 2 Skrifvare 1 Summa 6 Regementet indelas på två bataljoner om fem kompanier med sammanlagdt: Stridande Officerare 62 Underofficerare 270 Spel 20 Menige 2980 Summa 3332
Icke stridande Skrifvare 10 fältskärer 10 Summa 20 Summa personal 3639 man Hästar Officersridhästar omkr 100 manskapsridhästar 8 tränghästar 84 Summa 192 Träng 2 sp. packvagnar 14 sjuktransp.kärror 10 apotekskärror 2 veterinärkärror 1 officerspackkärror 15 köksvagnar (inf. typ) 10 köksvagnar (kav. typ 2 f. stab) Summa 54 Fordon, behöfliga för artilleriets transport å krigsskådeplatsen anskaffas genom arméns artilleriinspektärs försorg allt efter behofvet å platsen. Fordon erforderliga för transport af lifsmedel, åter, anskaffas genom artilleriintendentens försorg. Kompaniet utgöres enligt prik. 443 af år 1901 af: Stridande Officerare 6 Underofficerare 27 spel 2 konstapelsignalister 18 konstaplar 56 menige 224 Summa 333 Icke stridande Skrifvare 1 fältskärer 1-2 Summa 2-3 Hvarje kompani beräknas uppsätta 2 batterier. Enligt general Tsytovitjs uppgift skulle regementet formera (1904): 8 tums (20cm) lätt kanon 4-5 battr. á 4 kan. 6 tums (15cm) tung kanon 3 battr. á 6 kan. 6 tums (15cm) lätt kanon 10 battr. á 6 kan. 42 lin. (11cm) kanon 4-5 battr. á 6 kan. 9 tums (23cm) lätt mörsare 2 battr. á 4 kan. 8 tums (20cm) lätt mörsare 4 battr. á 4 kan. 6 tums (15cm) fältmörsare 3 battr. á 6 kan. Summa 31 battr. à 160-170 Det visade sig emellertid omöjligt att upprätthålla regements-, bataljons-, och kompaniindelningen och redan i prik. 494 af år 1905 talar man ej längre om regementet utan om belägringsartilleriet vid Mandsjuriska armén. I samma prikas bestämmes ock en särskild stab för detta artilleri med 7 officerare och 14 meniga. Batterierna blefvo de egentliga enheterna med mycket vexlande styrka allt efter antalet pjäser och storleken af trängen, som åter vexlade efter olika förläggning. För framförande af material och ammunition bildades s.k. transporter i regel om 100-200 kinesiska fordon s.k. arber. En transport om 200 arber delades i 2 plutoner om hvardera 4 halftroppar. Personalen vexlade betydligt äfven i de officiella staterna (prik. 494, 521 och 596 af år 1905) men utgjorde i regel: ~ 42 ~
Stridande Officerare 3 underofficerare 12 spel 1 Summa 16 Icke stridande Civilmilitäre 2 Skrifvare 3 Fältskär 2 Veterinärbiträden 2 handräckning 24 handtverkare 12 trängmanskap 200 artillerikuskar 92 Summa 339 Hästar Ridhästar 16 Tränghästar 800 Artillerihästar 184 Summa 1000 Fordon Artilleriarber (4sp.) 191 Packfordon (4sp.) 9 Summa 200 Utan dylika transporter anställda vid batterierna för såväl framförande af själfva kanonerna som ammunition o.d. funnos äfven transporter uteslutande för denna senare uppgiften, motsvarande parkerna vid öfriga artilleriet. Dessa transporter hade i hufvudsak samma sammansättning som de ofvan anförda endast att där saknades de s.k. artillerihästarne (184 med deras kuskar (92). Artilleripark Äfven artilleriparkerna fingo under kriget sin stat åtskilligt ändrad, fältartillerites först genom prik.155 af år 1904, sedan genom prik. 574 af år 1905. För jämförelses skull medtages här nedan såväl staten af 1904 som 1905 som nyhet tillkom genom prik. 567 af år 1904 fältartilleriparker å klöfjesadlar. Bergsartilleriets parker förändrades på samma sätt först genom prik.294 af år 1904 och sedermera ytterligare genom prik. 138 af år 1905. Kastartilleriets parker ordnades i samband med dess omorganisation för öfrigt genom prik. 342 af år 1905. Det ridande artilleriet får sitt behof fylldt ur fältartilleriets parker. 1. 2. 3. 4. 5. Bers-arts. Den flygande park. Fältartilleriet Fältartilleriet å packsad. 1905 ~ 43 ~ Kastartilleriet Stridande 1904 1905 1904 1905 1905 Officerare 4 4 3 3 4 Underofficerare 14 14 15 13 12 Spel 3 3 2 3 2 konstaplar 57 57 50 38 42 menige 234 247 120 216 143 (146) (284) (395) Summa 212 325 177 286 203(206) (362) (383) Icke stridande Civilmilitäre 1 1 1 1 1 skrifvare 2 2 2 2 2
fältskärer 3 3 3 3 3 handtverkare 9 9 4 6 6 trängmanskap 14 (36) 15 (35) 48 93 6 Summa 29 (51) 30 (50) 58 104 18 Summa personal 341 355 344 281 221-224 (413) (433) Hästar Rid officers 4 4 4 3 5 Rid manskaps 15 15 7 10 - artilleridrag- 298 313 420 110 193-204 (314) (330) artilleridrag träng 9 (13) 9(13) 20 16 - intendent. träng 16 (23) 16 (22) 84 83 11 Summa 342 357 535 222 209-215 (369) (384) Fordon 1. 2. 3. 4. 5. Rörliga materialier Patronkärror 2 sp. 18 10 24 9 200 packs. - - Ammunitionsvagnar 36 36 200 packs. 96 packs. 30 (6sp.) 6 sp. Packvagnar 2 sp. 16 11 17 10-4 packs. 7 (2sp.) Atrilleriträngvagn 4 10 4 10 16 packs. 14 packs. 4 (1sp) 2 sp. Intendenturträngvagn 3 10 3 10 64 packs. 70 packs. 10 (2sp) 2 sp. sjuktransp.vagn 2 sp. 1 10 2 (kärror ensp) 8 kärr. (1sp) 8 packv. 2 kärr. köksvagn 2 sp. 3 3-3 köksv. - packkärra 1 sp 1 1 - - - Summa 82 90 8 ford. 51 ford. (-154) (-168) 480 packs. 13 ford. 184 packs. - 10 Edlunds fotnot: Om de tvåspända kärrorna utbytas mot 2 enspända, ökas antalet kuskar i motsvarande mån. 11 Edlunds fotnot: Om tvåspända vagnar utbytas hvar och en mot 3 enspända kärror, ökas personalen och hästarne i motsvarande mån. ~ 44 ~
Som synes har den vid fältartilleriets parker medförda ammunitionen för infanteriet ökats med ej mindre än 33%. Den i fred bestående parken bildaf vid mobilisering en parkbrigad om 3 flygande parker af ofvan anförda sammansättning. En fredskader om inalles 81 man och 6 hästar skall härvid svälla ut till 1065 à 1300 man och 1071 à 1152 hästar. Detta i förening med den allmänna officersbristen gjorde mobiliseringen till en ytterst vansklig affär, som på en del håll tog flerdubbelt den beräknade tiden. Som man dessutom fann parkens ammunitionsutrustning väl svag, måste den troligen i den närmaste framtiden ökas. För att arméns krigsberedskap skall blifva betryggad måste sålunda här redan i fred göras en betydande utveckling af organisationen. En annan olägenhet med de flygande parkerna var deras af fordonstyperna förorsakade ringa förmåga af rörlighet. Åtminstone skyllde man vid en del tillfällen den uteblifna ammunitionsersättningen på omöjligheterna att komma fram i terrängen. För att öka framkomligheten omlade man en del af ammunitionen först på vanliga enspända kärror och sedan på packsadlar. Egentligen var det särskildt infanteriammunitionen, som sålunda behöfde omflyttas men slutligen fann man det nödvändigt att uppsätta hela parken på klöfjesadlar och fastställdes staten för 1.sibiriska flygande reservklöfjeartilleriparken, som redan nämnts genom prik.567 af år 1904. Lokalartilleriparken Artilleriparkerna fylla vid behof sina tömda fordon från ammunitionsförråden å operationsbasen. Af ~ 45 ~ de gamla lokalartilleriparkerna, som enligt prik.131 af år 1886 skulle upprättas till ett antal af minst 1 per infanterifördelning, hörde man ej talas i detta krig, utan att de dock mig veterligt genom någon prik. blifvit ordentligt upphäfda. Någon fast organisation af artilleriets ersättningsväsen lyckades man ej genomföra, men man kan dock utan svårighet se en bestämd sträfvan att förena de olika grenarna till ett gemensamt helt af en stor central artilleridepot af manskap, hästar, kanoner, öfriga fordon och ammunition. Därifrån skulle sedan främre liniens depoter och rörliga framskjutna depoter samt i sista hand de flygande parkerna och trupperna få sina behof fyllda. Vid mitt besök i Charbin på nyåret 1905 hade man där ännu endast en stor gemensam depot för artilleriet vid alla 3 arméerna. Dess fullständiga namn var främre liniens ammunitionsförråd och främsta artilleridepoten samt delades i 4 underafdelningar: 1. Linieafdelningen för reservmanskap och hästar förlagdt i den s.k. Nya staden, manskapet delvis ingående i infanteriets därstädes i jordhyddor förlagda depotbataljoner, dels i en särskild artilleridepot om 1 000 man, hästarne för sig, skilda från kosackernas, till ett antal af omkring 1 500. 2. Ammunitionsafdelningen invid järnvägen 4 km söder om stationen i uppförda skjul, infanteriammunitionen hufvudsakligen under bar himmel. Personalen utgjordes af 4 officerare och civilmilitäre med 70 egna arbetare, hvarförutom dagligen till hjälp vid i- och utlastning samt reparering af artilleriammunitionen