4 Härefter vidtog diskussion öfver de för detta möte bestämda frågorna.

Transkript

1 1 Vid anstäldt upprop befunnos alla föreningens medlemmar närvarande med undantag af A. Johansson i Hissmon, Per Olofsson (den yngste) och Lars Larsson i Kälen, den sistnämnde på grund af känd giltig orsak 2 Anmälde sig och intogs följande personer i föreningen: A.F. Bengtsson i Vesterkälen, Magnus Larsson i Kilen och Anders Lögdberg i Kälen. 3 Justerades det vid föregående möte förda protokoll. 4 Härefter vidtog diskussion öfver de för detta möte bestämda frågorna. 1sta frågan hade följande lydelse: Anses det e- konomiskt fördelaktigt att använda kostgjorda gödningsämnen? Frågan inleddes af dess uppställare Olof Nilsson i Vesterkälen, hvilken yttrade: Det vore en bekräftad jordbrukssats som lydde: inga skördar äro så dyra som de svaga. Jordbrukarens förnämsta sträfvan borde sålunda vara att söka erhålla rika skördar, men för att det kunna vore det ett hufvudvillkor att åkrarne väl gödslades. Vi får efter våra husdjur gödsel, och denna vore nog af alla den bästa. Men tillgången deraf vore begränsad. Det använde äfven s.k. konstgjorda gödningsämnen. Hvad härmed menades, trodde tal. vara alltför allmänt bekant för att tarfva någon redogörelse. Men dessa gödningsämnen voro dyra. Vore det fördelaktigt att använda dylika? Kanske man borde nöja sig med hvad man sjelf hade och hålla sig till s.k. naturgödsel? Ville höra medlemmarnes mening i denna fråga. A. F. Bengtsson i Vesterkälen framhöll att man Protokoll vid diskussionsföreningen Tysts möte i Kälen Söndagen den 20 April 1890

2 ofta icke skötte naturgödseln på ett rätt sätt. Ville säga litet om huru härvid borde tillgå. Man borde ej lägga gödseln så att minen och musten i densamma finge vattnas nu och rinna bort, ej heller vid kompostering använde för mycket myra Lade man gödselstäderna eller komposterna så att urinvattnet finge rinna bort handlade man lika som om man gjorde sig en smörgås, men låte smöret smälta och rinna bort. Skötte man naturgödseln på ett rätt sätt ansåg tal. att den skulle drifva nästan lika bra som konstgjorda gödningsämnen. Olof Nilsson i Vesterkälen påpekade att föregående talare utan tvifvel uppfattat frågan orätt. Det vore här fråga om huruvida det vore ekonomiskt fördelaktigt att använda konstgjorda gödningsämnen, icke om hvilket vore bättre att använda dylika eller s.k. naturgödsel. Magnus Larsson i Backen ansåg att ifall tillgången på naturgödsel är knapp, kunde man äfen behöfva använda konstgjorda gödningsämnen. På myra bär det sig nog att använda dylika, på hårdjord bar det sig sämre. Olof Grandlund Slåtteråsen instämde med Mangus Larsson. Dylika gödningsämnen användes med olika fördel på olika jordmåner. Per Persson i Kälen: Icke blott på myrjord utan äfven på hårdvall, antingen de användas enbart eller tillsammans med vanlig gödsel, bär det sig att använda härför lämpliga konstgjorda gödningsämnen. Det hade flera fördelar. Olof Nilsson instämde med föregående talare och tillade att det ett år nog gick an att använda blott och bart konstgjorda gödningsämnen, men borde man då året derpå gödsla med vanlig gödsel. Åkern borde icke blott tillföras näringsbeståndsdelar, utan äfven myllbildande ämnen och sådana funnos icke i konstgödning, men väl i naturlig gödsel, myra o.d. På myrjord går det dock använda endast konstgjorda gödningsämnen under längre tid. Magnus Larsson i Backen ville framhålla att han visserligen ansåg det lönande att använda konst-

3 gjorda gödningsämnen äfven på hårdjord tillsamman med naturgödsel, dock ej enbart emedan det då blefvo för dyrt aldenstund konstgjorde qväfvehaltig gödsel vore nog så kostbar. Att använda fosforsyrehaltiga gödningsämnen såsom superfosfat, benmjöl o.d. som bigödning på hårdjord vore nog fördelaktigt, enär säden härigenom mognade fortare, kärnan blefve tyngre m.fl. fördelar. Mötet beslöt att diskussionen skulle få utgöra svar på frågan. Nu övergick man till frågan: Hvarför få ej fruntimmer ingå i vår förening? Diskussionen i frågan öppnades af frågans uppställare Anders Persson i Vesterkälen hvilken ansåg det oriktigt att fruntimmer ej fingo ingå i föreningen. Fruntimmerna voro lika tappra som männen att diskutera. Tal. sade sig ej hafva kunnat finna något rimligt skäl mot att fruntimmer borde få intagas. Olof Granlund: I en af föreningens stadgar står att inga fruntimmer få ingå i föreningen och detta ansåg tal. vara skäl nog. Anders Persson sade sig väl veta af detta stadgande, men såsom varande frågans uppställare sade han sig hafva tänkt dess mening vara: på hvilka grunder hafva vi månne antagit en dylik paragraf. Karl Granlund: Hvad som här inom föreningen kommer att dryftas blir nog med att sannolikhet hufvudsakligen politiska spörsmål, och det torde icke vara hvarken nödvändigt eller behövligt för fruntimmer att lära sig begripa sådana saker, emedan de deraf knappast torde hafva någon vidare nytta. Det kunde nog hända, trodde tal., att någon fråga rörande fruntimmersgöromål inom hus äfven komma att dryftas, men det torde dock ej blifva många. Dessutom blefve det utan tvivel svårt att få fruntimmerna att hålla tysthetslöftet: de äro i allmänhet sqvalleraktiga af sig. Anders Persson genmälte häremot: Det vore ju fritt för föreningen att diskutera hvilka frågor som helst. Intogos fruntimmer så kunde vi väl ej

4 neka dem samma rätt som vi att bestämma hvilka frågor som skulle handlas. Talet att fruntimmrena vore mera sqvalleraktiga än männen vore ej heller sant. Fruntimmerna voro fullt ut lika ädla som männen. Karl Granlund widhöll och försvarade sina påståenden. Mål. Jonas Persson i Backen instämde med Karl Granlund. Fruntimmer vore nog i allmänhet sqvalleraktiga. Olof Granlund: Att fruntimmer icke få ingå i vår förening står ju tydligt i stadgarna och när dessa en gång äro antagna må de väl och gälla. Magnus Larsson i Backen framhöll att stadgarne nog ginge ändra om vi derom blefve ense. Ansåg att det nog äfven kunde vara bra att fruntimmer vore med. Kanske man då skulle slippa att medlemmar vore frånvarande på våra möten, fruntimmer vore kanske något som drog. Per Larsson i Backen framhöll att föreningen enligt dess stadgar, icke hade till egentligt mål att genom diskussion söka uppbygga sina medlemmar i skilda ämnen såsom slöjd, jordbruk, politik, religion o.d., utan vore dess hufvudsakliga uppgift att vara en liten parlamentarisk skola der man ömsesidigt sökte lära sig att hålla ett anförande, att leda ett möte, skrifva ett protokoll o.s.v. Qvinnorna i närvarande tid sysselsätta sig i allmänhet icke med dyligt, det tillhör männen. Huru det i en framtid komma att blifva ville tal. icke inlåta sig i några gissningar om, men han betviflade att en samhällsordning der qvinnorna i allt komma att gå i bredd med männen skulle antagas medan vi lefde. Trodde derför att qvinnorna i närvarande tid hade föga nytta af att lära sig sådant honom hade at fråga. Det vore bättre att de lärde sig andra saker. Ansåg detta vara skäl för stadgandet att fruntimmer ej finge ingå i föreningen. Diskussionen i frågan afslutades med uppläsandet af ett till sekreteraren insändt, af Karl Kvistig, föreningsmedlem, lidande af tillfällig heshet undertecknad skämtsamt inlägg i frågan, hvilket i bilaga no 3 bifogas. Någon resolution antogs icke, utan skulle diskussionen få utgöra svar på frågan.

5 I 3dje frågan: När anses rätta tiden för en yngling att ingå äktenskap? blev diskussionen särdeles liflig, men tyvärr äfven altför lång för att kunna något fullständigare refereras. Alla talarna tycktes vara ense om svårigheten att bestämma en för alla lämplig ålder för ingående af äktenskap, hvar och en bestämde för sin egen del sjelf bäst tiden när det vore lämpligt. Dock framgick af diskussionen att man ansåg 25 a 30 års ålder för mannen i allmänhet vara tjenligaste tiden. En talare uppstälde som vilkor för äktenskaps ingående att man borde hafva nått stadgad ålder, vara frisk och sund och att en uppriktig kärlek kontrahenterna emellan vore rådande icke en ögonblickets kärlek, utan en kärlek som varade hela lifvet igenom. Häremot invände några talare dels, att den äktenskapliga kärleken äfven borde bindas med trohet (en god del af diskussionen röde sig härom, ehuru det väl egentligen icke hörde till frågan) dels att man borde innan man ingingo äktenskap, vara i någorlunda god ekonomisk ställning, enär det lätt kunde inträffa att mannen eller hustrun blifvo sjuk. Huru skulle det då gå om man till på köpet hade en stor barnskara att försörja? Den förstnämde tal. anförde häremot att äktenskapet vore en sådan sporre till arbete att det nog gingo, och skulle då de som icke komma i god ekonomisk ställning aldrig få gifta sig!? Det gåfves många exempel på att personer som förut varit liknöjda och slösaktiga blefve sedan de gift sig helt annorlunda: sparsamma och arbetssamma. En spjufver invände mot detta tal att det för dylika personer vore farligt att ingå äktenskap, de kunde derigenom blifva så arbetsamma att de arbetade öfver förmågan och ådroge sig någon sjukdom. Diskussionen skulle få utgöra svar på frågan. 4de frågan lydde: Kan arbetarens ekonomiska ställning förbättras genom införande af 8 timmars arbetsdag? Det framhölls att 8 timmars arbetsdag nog vore till nytta för arbetaren, emedan han derijenom bland

6 annat kunde erhålla jemnare arbetsförtjenst, få tillfälle att inhemta bokliga allmännyttiga kunskaper samt mindre riskera att vid helsovidrigt och strängt påkostande arbte få sin helsa förstörd. Å andra sidan påpekades som skäl mot en dylik lag (frågan uppfattades såsom rörande lagstadgad ej frivillig 8 timmars-dag) att härigenom skulle uppstå svåra olägenheter för arbetsgifvare, synnerligast jordbrukare att få arbetet utfört när det påfordrades; men tycktes man vara af den åsikten att en lagstadgad 8 timmars arbetsdag, om den vore befogad, helst skulle vara lämplig för fabriksarbetare, synnerligast om arbetet vore af den beskaffenheten att det vore skadligt för helsan. Att förstöra en helsa vore äfven att skada sin ekonomi. Liksom i föregående frågor afgafs i denna ej heller någon resolution utan skulle diskussionen få utgöra svaret. 5 Inlemnade Olof Granlund och Anders Larsson Slåtteråsen i egenskap af frågouppställare hvar sitt förslag till diskussionämnen, hvilka i bil no 4 och 5 kosfölja, och beslöts att af dessa följande frågor skulle dryftas vid nästa möte, i nedanstående ordning: 1a Hafva tidningarne i någon mån bidragit till folkupplysningens höjande, och om så är på hvilket sätt? 2a Hafva tullvännerna uppfyllt sitt löfte till arbetaren med afseende på mera arbete och större aflöning? (O.G) 3e Är statsprästen nödvändig för ett upplyst folk? 4e Äro embetsmännen att anse såsom folkets herrar, eller som dess tjenare? (A.L) 6 Till ordförande för nästkommande möte valdes Olof Nilsson i Vesterkälen med 13 röster. Olof Granlund erhöll 6 röster. Till vice ordförande för samma möte utsågs enhälligt Anders Eriksson i Backen 7 Till sekreterare för härpå följande trenne möten

7 valdes Simon Nilsson i Vesterkälen med 9 röster. Närmast i röstetal var Olof Nilssoni Vesterkälen med 5 röster. 8 Företogs val af frågouppställaren för nästa möte och utsågos härtill Karl Granlund och Nils Larsson i Kälen. 9 Nästa möte kommer att hållas Söndagen den 4 Maj. kl. 4 e.m. hos Nils Nilsson i Vesterkälen. Som ofvan Per Larsson i Backen Sekreterare Uppläst och godkänt: Magnus Larsson i Backen Jonas Persson i Backen.