NOVEMBER 2012 Höjda minimilöner
Innehåll Inledning...2 Den tudelade arbetsmarknaden...3 Instegsjobben ojämnt spridda bland branscherna...5 Minimilönernas påverkan på sysselsättningen...7 Sammanfattning och avslutande kommentarer...12 Rapporten är skriven av Björn Lindgren och Johan Kreicbergs. Björn Lindgren, är ekonom på Svenskt Näringsliv och ansvarar för Svenskt Näringslivs konjunkturrapport. Johan Kreicbergs, vd på Kreicbergs Utredning & Opinion AB, tidigare bl a chefekonom på Företagarna och chefekonom på Svensk Handel. 1
Inledning there is no excuse for not being aware of what a major social disaster the minimum wage law has been for the young and poor. Thomas Sowell 1 Till skillnad från många andra länder där minimilönerna bestäms via lag fastslås minimi lönerna i Sverige i kollektivavtal. Den svenska modellen gör därför minimilönenivåerna komplexa och svårövergripbara. Nivåerna skiljer sig åt beroende på bransch, yrkesgrupp, ålder och erfarenhet. Den otydlighet detta medför kan emellertid inte skyla att minimilönerna i Sverige tillhör världens högsta, såväl i absoluta som relativa tal. I de senaste avtalsrörelserna har det funnits stora åsiktsskillnader mellan arbetsgivarorganisationerna och fackföreningarna om möjligheterna att höja nivån på minimilönerna. Avtalsförhandlingarna 2013 ser inte ut att bli något undantag. LO har redan i sina gemensamma krav deklarerat att minimilönerna ska höjas med minst samma krontal som löneökningarna för en industriarbetare. 2 Detta medför betydande höjningar av minimilönen i branscher där det traditionellt är vanligt att många får sitt första jobb, i handeln, hotell och restaurang. Om minimilönerna höjs kraftigt får det stor betydelse för lönestrukturen i företag som verkar i dessa branscher. I vissa branscher har en stor del av personalen löner på den lägsta nivån eftersom minimilönerna redan är höga. Effekterna av höjda minimilöner är relativt välutredda i den internationella forskningslitteraturen. I den här studien går vi igenom vilka slutsatser som dras av den forskning som publicerats inom området. Om minimilönen höjs begränsas denna typ av jobb och risken ökar för att arbetslösheten stiger för de grupperna som redan har det svårt på arbetsmarknaden. Under de senaste åren har det publicerats ett par forskningsartiklar baserade på svenska data, den senaste under 2011. Resultaten i dessa stämmer överens med den internationella forskningen höjda minimilöner slår ut jobb. Resultatet i avtalsförhandlingarna är därför viktiga för tusentals unga svenskar som är på väg att lämna skolbänken eller föreläsningssalen för att ta steg ut på arbetsmarknaden. Trycks minimilönerna upp så väljer företagen att låta erfarna medarbetare ta över en del av dessa jobb. För de jobb som ändå blir lediga är konkurrensen många gånger stenhård. Än värre blir den när antalet varsel om uppsägningar stiger och erfarna personer därför konkurrerar om samma jobb. Rapporten inleds med en genomgång av läget för lågutbildade, ungdomar och utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden och vilka branscher som är viktigast för dessa grupper. 1 http://townhall.com/columnists/thomassowell/2012/02/07/a_defining_moment 2 LO, Gemensamma krav inför Avtal 2013 http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/ 92DD86C001BD5897C1257A 9A002762CA/$file/Gemensamma_krav_avtal2013.pdf 2
Den tudelade arbetsmarknaden Den svenska arbetsmarknaden är i flera avseenden tudelad. I tider av svagare efterfrågan drabbas de grupper som har det svagaste fotfästet på arbetsmarknaden alltid hårdast. Av de förlorade sysselsättningstillfällena under finanskrisen stod till exempel ungdomarna för närmare 40 procent, trots att de bara utgör cirka 10 procent av arbetskraften. 3 Arbetslösheten för ungdomar var under 2010 25 procent, vilket alltså är 17 procentenheter högre än för hela arbetsmarknaden. Sedan 2007 har ungdomsarbetslösheten ökat med 6 procentenheter. Särskilt svårt på arbetsmarknaden har också personer som inte gått lika långt i utbildningssystemet. Arbetslösheten bland personer med en gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå var 11,4 procent under 2010, vilket kan jämföras med 7,7 procent för hela arbetskraften. I denna grupp tycks också kvinnor ha det svårare än män. 4 Även personer födda utanför EU/Efta tillhör en hårt drabbad grupp. Under 2010 uppgick arbetslösheten för dessa personer till över 15 procent. Arbetslösheten hos dessa tre grupper har stigit i en betydligt snabbare takt än för den genomsnittliga arbetskraften. Bland personer med endast gymnasieutbildning är arbetslösheten alltså 50 procent högre än för hela befolkningen. Arbetslösheten bland utlandsfödda är dubbelt så hög som för hela befolkningen. För ungdomar (15 24 år) är arbetslöshetsnivån mer än tre gånger så hög. Diagram 1. Arbetslöshet 2005-2010 I november månad Ungdomar** 30% 25% Utlandsfödda* Förgymnasial utbildning Samtliga 20% 15% *Utlandsfödda avser personer födda utanför EU/Efta. **Ungdomar avser 20-24 år. 10% 5% 0% 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Källa: SCB STATIVA 3 Beräknat på SCBs AKU-data, avser kvartal 4 2009 jämfört med kvartal 4 2008. 4 I AKU framkommer att arbetslösheten för kvinnor med högst förgymnasial utbildning uppgick till knappt 20 procent 2011 medan den var 15,6 procent för män. Denna statistik skiljer sig från STATIVA vilket medför att nivåerna blir högre. För ytterligare information se www.scb.se. 3
Den tudelade arbetsmarknaden framkommer också tydligt när vi studerar sysselsättningsstatistiken. Sveriges totala sysselsättningsgrad ligger på cirka 80 procent för personer i åldersgruppen 20 64 år. Att ungdomarnas sysselsättningsgrad ligger klart lägre (cirka 40 procent) är i sig inget konstigt. En betydande majoritet av ungdomarna studerar fortfarande, vilket gör att sysselsättningsgraden inte kan jämföras på ett rättvisande sätt med den övriga populationen. När det gäller den utlandsfödda befolkningen kan däremot relevanta jämförelser göras. Svenskfödda personer i åldersgruppen 20 64 år har en sysselsättningsgrad som uppgår till 81 procent 2010. Som jämförelse har den utlandsfödda populationen (utanför EU/Efta) en sysselsättningsgrad som endast uppgår till 51 procent. Hälften av den utlandsfödda populationen är alltså antingen arbetslösa eller står utanför arbetsmarknaden. Även i ett internationellt perspektiv är skillnaden i sysselsättningsgrad mellan infödda svenskar och utlandsfödda relativt stor i Sverige. 5 Samtidigt är det svårt att göra rättvisa internationella jämförelser eftersom exempelvis vistelsetid och skäl till invandring varierar mellan länderna. Liksom för den utlandsfödda populationen har även personer som har förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Andelen sysselsatta i denna kategori var knappt 60 procent under 2010. Som en spegelbild till arbetslöshetsuppgifterna för utlandsfödda och personer med högst förgymnasial utbildning är sysselsättningsgraden för dessa grupper betydligt lägre än för den svenskfödda befolkningen. Svensk arbetsmarknad är tydligt uppdelad och möjligheterna till ett långt yrkesliv skiljer sig åt beroende på ålder, utbildning och bakgrund. Diagram 2. Sysselsättningsgrad 2005-2010 I november månad 90% 80% 70% 60% Utlandsfödda* Förgymnasial utbildning Svenskfödda *Utlandsfödda avser personer födda utanför EU/Efta. 50% 40% 30% 20% 10% 0% 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Källa: SCB Rams 5 Se Rapport till Expertgruppen för studier I offentlig ekonomi, 2011:5. 4
Instegsjobben ojämnt spridda bland branscherna Sett över den totala arbetsmarknaden är vård- och industrisektorn de viktigaste branscherna i ett sysselsättningsperspektiv. Tillsammans sysselsätter dessa branscher cirka 1,3 miljoner personer, vilket motsvarar cirka 30 procent av arbetsmarknaden. Men för ungdomar och utlandsfödda är dessa branscher inte alls lika viktiga för gruppernas sysselsättning. Kraven för att få ett arbete ser olika ut i olika branscher. Därför är det normalt lättare för personer utan erfarenhet, t ex ungdomar, att få sitt första jobb i vissa branscher. Bland ungdomarna är det handeln som är den absolut viktigaste arbetsgivaren. Knappt var fjärde anställd ungdom (mellan 16 och 24 år) arbetar i handeln. Nästa största bransch för ungdomar är vård och omsorg där 14 procent av ungdomarna jobbar. Diagram 3. Andel anställda per branscher 2009 Hela befolkningen resp ungdomar mellan 16 och 24 år 25% Unga 20% Total 15% 10% 5% 0% Jordbruk Tillverkning Bygg Handel Transport Hotell och rest Info/kommunikation Finans/försäkr Fastighet Företagstjänst Myndigheter Utbildning Vård/omsorg Personlig tjänst/kultur Källa: SCB, RAMS Ett annat sätt att se på en branschs betydelse för ungdomars arbetsmarknad är att se på andelen av de anställda i branschen som är ungdomar. Då är hotell- och restaurangbranschen den viktigaste för ungdomar, mer än var tredje anställd är under 25 år. Inom handeln och jordbruket är andelarna nästan 20 procent. Samtidigt ligger andelen ungdomar i tillverkningsindustrin på endast sju procent. 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Diagram 4. Andel ungdomar 2009 Ungdomar (16 och 24 år) som andel av branschens totala antal anställa Jordbruk Tillverkning Bygg Handel Transport Hotell och rest Info/kommunikation Finans/försäkr Fastighet Företagstjänst Myndigheter Utbildning Vård/omsorg Personlig tjänst/kultur Källa: SCB, RAMS 5
När det gäller utlandsfödda är det framförallt sysselsättningen i hotell- och restaurangbranschen som står ut när man jämför andelen av de anställda i branschen som är utlandsfödda. Ungefär 30 procent är födda utanför EU/Efta. Däremot har inte handeln samma betydelse för utlandsfödda som för ungdomar. En orsak kan vara att kraven på kunskaper i svenska är högre i handeln. Inte heller inom jordbruket, som också hade en hög andel ungdomar, är andelen utlandsfödda speciellt hög. Diagram 5. Andel personer födda utanför Norden 2009 Personer födda utanför Norden som andel av branschernas totala sysselsättning 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Jordbruk Tillverkning Bygg Handel Transport Hotell och rest Info/kommunikation Finans/försäkr Fastighet Företagstjänst Myndigheter Utbildning Vård/omsorg Personlig tjänst/kultur Källa: SCB, RAMS En slutsats som kan dras av denna genomgång är att lågutbildade, ungdomar och invandrare har en betydligt svårare situation på den svenska arbetsmarknaden än befolkningen i övrigt. Arbetslösheten i dessa grupper är 2 till 3 gånger högre än den normala nivån. Orsaken till svårigheterna för dessa grupper är bland annat att de inte har rätt eller tillräcklig utbildning, tillräckligt med arbetslivserfarenhet och möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden är därför många gånger begränsad till vissa branscher. En annan slutsats är att särskilt handeln och hotell- och restaurangbranschen fungerar som inkörsportar till arbetsmarknaden för ungdomar och utlandsfödda. Även delar av företagstjänster liksom delar av vård- och omsorgssektorn är viktiga. Samtidigt är det just i flera av dessa branscher som fackföreningarna ofta ställer krav på höjda minimilöner. Den modell som LO nu lanserat inför de kommande avtalsförhandlingarna kommer också medföra extra höga minimilönehöjningar i dessa branscher. I nästa avsnitt går vi igenom de internationella erfarenheterna av höjda minimilöner och då med särskild tonvikt på hur detta påverkar möjligheterna till jobb för grupper som har det svårare på arbetsmarknaden. 6
Minimilönernas påverkan på sysselsättningen I den teoretiska forskningslitteraturen är slutsatsen oftast att högre minimilöner påverkar sysselsättningen negativt. Det gäller särskilt för lågutbildade som ofta har de lägsta lönerna. I ett läge med perfekt konkurrens på arbetsmarknaden får alla medarbetare betalt i enlighet med vad deras extra bidrag till produktionen i företaget är. Om lönerna via lagstiftning eller kollektivavtal pressas uppåt skulle då de personer som inte kan skapa ett så stort produktionsvärde som lönen motsvarar sägas upp. De negativa sysselsättningseffekterna blir i dessa modeller givetvis större ju högre minimilönerna är. Då är det fler människor som inte kan skapa ett tillräckligt högt produktionsvärde för att företagen ska vilja betala minimilönen för deras arbete. Det vill säga att om minimilönerna höjs från att ligga på 5 procent av medianlönen till 10 procent blir effekterna inte lika stora som om de höjs från 90 till 95 procent av medianlönen. Det finns även teoretiska modeller som visar att höjda minimilöner ger positiva effekter på sysselsättningen. Om exempelvis en eller ett fåtal arbetsgivare dominerar i en bransch kan de under vissa förutsättningar hålla ned lönerna under den nivå som de anställdas arbete motsvarar. I en sådan modell skulle höjda minimilöner både kunna höja sysselsättningen och den allmänna lönenivån. Eftersom det finns konkurrerande modeller med motsatta slutsatser om hur sysselsättningen påverkas av minimilönehöjningar är det en fråga som måste avgöras av den empiriska forskningen. Under 2007 gjorde Neumark och Wascher en genomgång av forskningslitteraturen inom området. 6 I denna studie går författarna igenom över 100 akademiska artiklar i ämnet. Neumark och Wascher finner exempel på studier som pekar på positiva syssel sättningseffekter av höjda minimilöner. Den kanske mest uppmärksammade analyserar effekterna av höjda minimilöner i New Jersey 1992. I denna studie jämförs sysselsättningsutvecklingen i snabbmatskedjor i delstaten efter en höjning av den delstatliga minimilönen med utvecklingen för liknande företag i Pennsylvania där minimi lönen inte höjdes. 7 Här fann författarna att sysselsättningsökningen var större i New Jersey än i Pennsylvania vilket fick författarna att dra slutsatsen att höjda minimilöner kunde öka sysselsättningen. Denna slutsats har emellertid kritiserats av andra forskare. Neumark och Waschers slutsats av forskningsgenomgången är istället att en stor majoritet av studierna visar att sysselsättningen faller när minimilönerna höjs. Studier som visar på motsatsen är ovanliga. Vidare dras slutsatsen att det framförallt är de grupperna som har svårare på arbetsmarknaden som drabbas hårdast. 6 Neumark D och Wascher W L (2007): Minimum Wages and Employment. Foundations and Trends in Microeconomics 3:1-2. Hanover, MA: Now Publishers. 7 Card D & Krueger A B (1994): Minimum Wages and Employment: A Case Study of the Fast-Food Industry in New Jersey. American Economic Review, vol 84. 7
Konsekvenserna för de som drabbas kan också bli långtgående. Under 2011 presenterades en ny studie som jämförde utvecklingen i olika kanadensiska provinser. 8 Även denna studie visar att sysselsättningen faller för den grupp som är anställd till minimi lön. Studien finner därtill att höjda minimilöner leder till att fattigdomen ökar. Att fattigdomen ökar är ett resultat som stämmer väl överens med att det är personer utan erfarenhet, med låg utbildning och/eller med utländsk bakgrund som är anställda till minimilön. Om den tidigare lönen speglar deras produktivitet så har de också svårare att få ett nytt jobb när de en gång blir arbetslösa och minimilönen har höjts. Utan jobb är steget till fattigdom betydligt kortare än med ett jobb. Det är stora skillnader mellan olika länder både vad det gäller institutionella förhållanden och nivåer på minimilöner. Det är därför inte säkert att resultaten från den internationella forskningen är gällande också på den svenska arbetsmarknaden. De flesta av studierna har genomförts på amerikansk data. Systemet med lägstalöner i Sverige skiljer sig väsentligt från hur det ser ut i andra länder. Vi har ingen lagstiftning om minimilöner. Istället är det kollektivavtalen som avgör hur höga minimilönerna är och dessa varierar därför mellan olika branscher. Det är sannolikt att de negativa effekterna av höjda minimilöner är minst lika stora i Sverige som i andra länder. De kollektivavtalsbestämda minimilönerna ligger på en betydligt högre nivå än i andra länder. De svenska minimilönerna uppgick under 2004 till mellan 60 och 70 procent av medianlönen. 9 I länder som Japan, USA och Spanien motsvarar den lagstadgade minimilönen cirka 30 procent av medianlönen. Dessutom varierar lägstalönerna i Sverige mellan branscherna och ofta är minimilönerna som andel av medianlönerna betydligt högre i de branscher där många ungdomar arbetar. 10 Tabell 1. Minimilöner som andel av medianlönen år 2004 Land Procent Land Procent Sverige 60 72 Nederländerna 46 Australien 59 Storbritannien 43 Frankrike 57 Kanada 40 Nya Zeeland 54 Portugal 38 Irland 52 Japan 34 Belgien 49 USA 32 Grekland 48 Spanien 30 Källa: Skedinger, Per (2006), Ekonomisk Debatt, Årgång 34 nr 4 Därmed borde också sysselsättningen påverkas i Sverige. Eftersom skillnaden mellan medianlönen och lägsta löner är liten borde svenska företag vara mer benägna att försöka byta ut de minst erfarna mot mer produktiva arbetare om lägstalönerna ökar ytterligare. De stora skillnaderna mellan sysselsättningsgraden för ungdomar, lågutbildade och invandrare jämfört med den övriga befolkningen skulle kunna vara ett tecken på det. 8 Sen A, K Rybczynsku och C v De Waal (2011), Teen employment, poverty and the minimum wage: evidence from Canada, Labour Economics 18 (2011) 36-47, Elsevier. 9 Baseras på en studie av minimilönerna i sju olika branscher. Skedinger (2006), Ekonomisk Debatt, Årgång 34 nr 4. 10 Se exempelvis Skedinger, Hur höga är minimilönerna, IFN Policy Papers nr 6 2006. Här visas att det så kallade minimilönebettet är betydligt högre inom hotell- och restaurang och detaljhandel än inom tillverkningsindustrin. 8
Samtidigt är det svenska minimilönesystemet ytterst komplext med många olika minimi lönenivåer för olika ålders- och yrkesgrupper. En studie av hotell- och restaurangbranschen under åren 1979 1999 visar på att sysselsättningen påverkas negativt av minimilönehöjningar. En slutsats av studien var att nivån på minimilönerna var betydelsefull. Det vill säga att ju högre minimilönerna är från början desto större negativa effekter har ytterligare höjningar. 11 Detaljhandeln 12 En av de mest aktuella studierna av sambandet mellan minimilöner och sysselsättning publicerades så sent som 2011. Analysen avser detaljhandeln under 2000-talet. Även denna studie har genomförts av Per Skedinger men denna gång har han studerat detaljhandeln, alltså den bransch som sysselsätter närmare en fjärdedel av alla ungdomar. I detaljhandeln finns det ett antal olika nivåer på minimilönen beroende på den anställdes ålder och yrkeserfarenhet. Det finns specificerade minimilöner för 16-, 17-, 18- och 19-åringar. För de som är över 18 år finns det dessutom olika minimilöner beroende på om den anställda saknar branscherfarenhet eller har 1, 2 respektive 3 eller mer års erfarenhet av handeln. Detaljhandeln är en bransch som är särskilt lämpad för att studera effekterna av minimilönehöjningar under de senaste åren eftersom dessa har ökat kraftigt. En 18-åring hade en timlön på knappt 71 kronor 1998 (i 2008 års priser). Den hade stigit till 95 kronor 2008, vilket motsvarar en reallöneökning på 34 procent. Även övriga minimilöner hade ökat i motsvarande grad. Totalt sett har detaljhandeln utvecklats väl under den studerade perioden. Det har inneburit ökad sysselsättning och höjda medianlöner. Men minimilönerna ökade ändå snabbare än medianlönerna. Gapet mellan minimilönerna och medianlönen har därför minskat. Diagram 6. Minimilön för arbetare i detaljhandeln 2008 års priser (kronor per timme) 120 110 100 Age 18 Age 19+, no exp. Age 19+, 1 year' s exp. Age 19+, 2 years' exp. Age 19+, 3+ years' exp. 90 80 70 60 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Skedinger 2011 11 Skedinger (2002), Minimum wages and employment in Swedish hotels and restaurants, IFAU working paper 2002:18 12 Hela detta avsnitt bygger på Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Swedens Retail Sector. Skedinger, Per. IFN Working Paper No 869, 2011. 9
Diagram 7. Minimilönen för arbetare i detaljhandeln Procent av medianlönen 100 95 90 Age 18 Age 19+, no exp. Age 19+, 1 year' s exp. Age 19+, 2 years' exp. Age 19+, 3+ years' exp. 85 80 75 70 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Skedinger 2011 2008 uppgick minimilönen för en 19-åring med tre års erfarenhet till 98 procent av medianlönen i branschen. Minimilönen för en 18-åring uppgår till 85 procent av medianlönen. De höga nivåerna på minimilönerna innebär samtidigt att möjligheterna till lönekarriär är begränsad. Lång yrkeserfarenhet ger inte någon stor skillnad i lönekuvertet. Det finns flera sätt att studera om de höjda lägstalönerna har påverkat arbetsmarknadsläget för dem som tidigare fått minimilön. Skedinger studerar i vilken utsträckning dessa personer lämnat branschen och jämför sedan detta med utvecklingen för personer i samma yrkesgrupp med mer erfarenhet och högre lön. Hypotesen som testas är att om minimilönerna närmar sig medianlönerna kommer företagen att hellre vilja ha anställda med lång erfarenhet istället för unga medarbetare med kortare erfarenhet. Ett problem är att det i datamaterialet inte går att se vilka som lämnat branschen frivilligt och vilka som blivit uppsagda. Det är ju möjligt att unga medarbetare med låga löner är mer benägna att lämna branschen. Det kan vara så att de arbetar något år i väntan på att komma in på en utbildning. Skedinger hanterar detta problem genom att använda en kontrollgrupp med löner på liknande nivå som minimilönerna men som inte har några fastställda lägsta nivåer. Inom detaljhandel sluter arbetsgivarna avtal med både Handels och HTF (numera Unionen). Bland de anställda som omfattas av HTF-avtalet finns försäljningspersonal med löner i paritet med lägsta lönerna i Handelsavtalet. Men minimilönerna i HTFavtalet ligger betydligt under mediannivån för lägre tjänstemän i detta avtal. Dessa minimilöner har dessutom sänkts i relation till medianlönen under den studerade perioden. För anställda lägre tjänstemän mellan 20 och 23 år ligger nu lägstalönerna på drygt 70 procent av medianlönen. Om hypotesen stämmer, att högre minimilöner leder till färre jobb för unga, bör det vara fler med minimilön som lämnat branschen bland dem som omfattas av Handelsavtalet jämfört med dem som omfattas av HTF-avtalet. 10
Diagram 8. Minimilönen för tjänstemän i detaljhandeln Procent av medianlönen för lägre tjänstemän 80 Age 20-23 Age 24+ 75 70 65 60 55 50 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Skedinger 2011 Från och med 2006 infördes flera politiska reformer som sänkte arbetsbeskattningen, bland annat infördes jobbskatteavdrag och arbetsgivaravgifterna för ungdomar har sänkts. Skedinger valde därför att avgränsa den studerade perioden till åren 2001 till 2005 för att kunna isolera konsekvenser som beror av förändringar i minimilönen. Resultaten av studien är tydliga. I takt med att minimilönerna höjdes var det fler och fler med minimilön som separerades från sina jobb. Motsvarande utveckling kunde inte upptäckas bland personal med något högre lön. Resultaten visade att en höjning av minimilönerna med en procentenhet ökar separationerna för personer med minimilön med 0,3 procentenheter. Även när jämförelser gjordes med gruppen lågavlönade tjänstemän framkom att jobbseparationerna var störst just för den grupp arbetare vars minimilöner höjdes. Totalt sett minskade inte antalet arbetade timmar inom handeln, utan minskningen skedde enbart för ungdomar mellan 18 24 år. Därmed visar studien att när lägstalönerna höjs ersätter arbetsgivarna de yngre och lägre avlönade arbetarna med att mer produktiva anställda får göra deras jobb. Konsekvensen är därför att ungdomar förlorar jobbet. Ungdomarna är således de stora förlorarna när minimilönerna höjs. 11
Sammanfattning och avslutande kommentarer LO och LO:s medlemsförbund har enats om gemensamma krav inför de kommande avtalsförhandlingarna. I dessa krav har de markerat att de avser att trycka ihop lönestrukturen på svensk arbetsmarknad. Detta ska ske genom att lönerna ska höjas mer, räknat i procent, i de branscher där snittlönen är lägre än den genomsnittliga lönen för en industriarbetare samt genom att lägstlönerna/minimilönerna minst ska höjas med samma krontal som den procentuella lönehöjningen för industriarbetare motsvarar. En genomgång av strukturen på arbetsmarknaden visar att med den modell som LO lanserat inför de kommande avtalsförhandlingarna kommer minimilönerna att höjas mest i de branscher som fungerar som ett steg in på arbetsmarknaden för ungdomar, utlandsfödda och personer utan färdigställd utbildning eller med få utbildningsår. I denna rapport studeras internationell och svensk forskning om hur höjda minimilöner påverkar arbetsmarknaden generellt och mer specifikt hur det påverkar arbetsmarknaden för de grupper som har svårast att stadigvarande etablera med jobb. Mer specifikt gäller detta ungdomar, lågutbildade och invandrare. I ett internationellt perspektiv är läget på den svenska arbetsmarknaden relativt god, arbetslösheten är lägre än i många andra länder och sysselsättningen ökar fortfarande. Men samtidigt är läget betydligt sämre. Arbetslösheten bland utlandsfödda är dubbelt så hög som för den övriga befolkningen och för personer med högst gymnasieutbildning är arbetslösheten 50 procent högre. Bland ungdomar är arbetslösheten tre gånger högre än för personer i åldern 25 till 64 år. Dessa grupper, som många gånger inte har någon dokumenterad arbetslivserfarenhet, är ofta hänvisade till vissa branscher för att kunna få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är framförallt handeln och hotell- och restaurangbranschen som erbjuder arbetstillfällen. Med LO:s lönemodell är det också i dessa branscher som fackföreningarna ska ställa krav på höjda lägstalöner. Från fackligt håll hävdas det att det inte finns några belägg för att de höjda minimilönerna skulle leda till en utslagning av jobb. Det finns en omfattande och gedigen forskning av minimilöners effekt på sysselsättningen och arbetslöshet. En stor majoritet av forskningen visar på att arbetstillfällena minskar när minimilönerna höjs. Just när det gäller grupper som redan har det svårt på arbetsmarknaden är forskningsresultaten tydligast. Det är för dessa grupper som flest jobb försvinner när minimilönerna höjs. De flesta av forskningsstudierna avhandlar länder med lagstiftade minimilöner. I Sverige sätts lägstalönerna genom kollektivavtal mellan arbetsgivar- och fackföreningar. Men det finns inget som talar för att effekterna därför skulle vara annorlunda i Sverige. Konsekvenserna skulle sannolikt kunna bli mer negativa eftersom minimilönerna i Sverige är högre i förhållande till medianlönerna än i andra länder. Höga minimilöner gör att svenska arbetsgivare är mer benägna att försöka byta ut de minst erfarna medarbetarna mot mer produktiva när minimilönerna höjs. 12
Resultatet i den mest aktuella studien på svenska förhållanden bekräftar sådana effekter. Denna studie behandlar detaljhandeln under första halvan av 2000-talet. Under den undersökta perioden höjdes lägstalönerna i kollektivavtalen kraftigt i flera steg. Det innebar att minimilönerna närmade sig medianlönenivån. Studien visar att ungdomarnas arbetsmarknadssituation försämrades betydligt av dessa höjningar och att de förlorade sina jobb i betydligt högre utsträckning än andra. Varje ökning av minimilönerna med en procentenhet ökade sannolikheten att förlora jobbet med 0,3 procentenheter för dem som hade minimilön. Denna studie, liksom tidigare studier, bekräftar det vanligaste resultatet i den empiriska forskningen. Nämligen att ytterligare höjningar av minimilönerna kommer att drabba de grupper som redan har det svårt på den svenska arbetsmarknaden. Det finns således en tydlig trade off i de krav som fackföreningarna ställer inför avtalsförhandlingarna. Speciellt viktigt är detta inom handeln, hotell- och restaurangbranschen och andra branscher där stora grupper har löner på, eller strax över minimilönen. Fackföreningarnas krav på höjda minimilöner hjälper en del att få upp lönen, företrädesvis deras egna medlemmar, men detta sker på bekostnad av att några kollegor förlorar sitt jobb och andra aldrig får chansen till ett jobb. 13
www.svensktnaringsliv.se Storgatan 19, 114 82 Stockholm Telefon 08-553 430 00