Florsocker mot varroa Preben Kristiansen, bisjukdomskonsulent

Florsocker mot varroa Preben Kristiansen, bisjukdomskonsulent De artiklar och insändare om pudersocker mot varroa som är införda i de senaste numren av Bitidningen har inneburit att många biodlare ställt mig frågor angående behandlingsmetoden. Jag ska i den här artikeln försöka ge en närmare belysning av olika aspekter kring behandling med florsocker; i första hand med utgångspunkt i det som skrivits i de nämnda artiklarna samt i de källor som dessa hänvisar till. Eftersom det lär finnas en rad missförstånd kring användningen av florsocker mot varroa, väljer jag att vara detaljerad i beskrivningen av de olika erfarenheter som finns med de olika behandlingsmetoderna. Den som vill sätta sig in i frågeställningen i detalj bör läsa hela artikeln. Den som är nöjd med en sammanfattning kan nöja sig med följande: Användning av florsocker har effekt på varroakvalster. Effekten är dåligt dokumenterad när det gäller behandling av bisamhällen och det finns inga studier som visar att florsocker fungerar över lång tid som enda behandlingsmetod, oavsett applikationssätt. Beroende på vilka mängder som används kan skador uppstå, i synnerhet på äggstadiet. Att behandla bisamhällen med florsocker är arbetsamt, ibland mycket arbetsamt. Med nuvarande kunskapsläge vill jag varna för att förlita sig på florsocker för bekämpning av varroakvalster, och detta gäller i synnerhet användning av det som enda bekämpningsmetod. Hur väl beprövad är användning av florsocker egentligen? Ett stort antal fördelar med pudersocker anges i artikeln Pudersocker ett sätt att bekämpa Varroa destructor (införd i Bitidningen 2005 nr. 9) och enligt artikelförfattaren är användning av pudersocker ett beprövat effektivt sätt att bekämpa Varroa destructor. I insändaren Vanligt pudersocker mot varroa (som var införd i Bitidningen 2005 nr. 7/8) sägs att många biodlare redan i dag framgångsrikt tillämpar bekämpning av varroakvalster med vanligt pudersocker och det hänvisas till: intressanta länkar på Internet för dem som själva vill försäkra sig om hur väl pudersocker fungerar. http://www.bienenfreunde.ch/default.php?sn=puderzucker Förutom att det på den sidan refereras till olika studier ges det beskrivningar på hur man kan använda florsocker för diagnos respektive för behandling. I inledningen hänvisas till Kamran Fakhimzadehs doktorsavhandling och det sägs att han visat att metoden är mycket effektiv. Mer än 90% av kvalstren som sitter på de vuxna bin trillar, efter en riktig bepudring med pudersocker, ner och kan således avlägsnas från bisamhället ( Über 90 % der Milben, die an den erwachsenen Bienen anhaften fallen nach einer richtigen Bestäubung mit Puderzucker und können so aus dem Volk entzogen werden ). Såvitt jag vet har Fakhimzadeh hittills inte redovisat siffror beträffande effektiviteten vid behandling av bisamhällen med florsocker. Texten på hemsidan kan ge det intrycket att Fakhimzadeh har testat damm av ett antal olika ämnen och detta illustreras med ett diagram där effektiviteten av dessa redovisas. Här verkar författaren blanda ihop Fakhimzadehs undersökningar med de undersökningar som gjorts av Macedo & Ellis vid University of Nebraska. Preben Kristiansen, 05-09-27 1/9

Det är nämligen de senare som genomfört sådana undersökningar och diagrammet i fråga finns på http://ianrpubs.unl.edu/insects/g1430.htm där den såkallade sugar-roll technique beskrivs Den länken hänvisas det visserligen till, men det sker först i det följande avsnittet Zählung der Milbem mittels Puderzucker, där metoden som Macedo & Ellis utvecklat beskrivs. I sista avsnittet Bekämpfung der Milbem mittels Puderzucker beskrivs en metod som anges ha använts och vidareutvecklats av Dieter Schürer och Guido Schöb på grundval av en behandlingsmetod som beskrivs av Jim Fischer på http://westsoundbees.org/beekeeping_articles_sugar.htm. Den metoden beskrivs också av Dieter Schürer i artikeln Erfarenheter av att använda pudersocker vid behandling mot Varroa destructor (Bitidningen 2005 nr. 9). Där sägs följande angående effektivitet: Sockerrullning i hink var helt uppenbart mycket effektivt, men alldeles för omständligt och arbetsamt och Det visade sig då vara nästan lika effektivt att hälla ca 125 gram pudersocker ovanpå ramarna i kupan (ca. 13 g per ramlist). Varken på hemsidan eller i artikeln anges det dock hur effektiv de två metoderna är, ej heller anges hur Schürer och Schöb beräknat effektiviteten. Enligt Schürer, började han och Schöb använda pudersocker mot varroa sommaren 2004 och han beskriver hur de genomförde behandlingarna då. Det finns ingen redovisning av hur behandling gjorts sedan dess, utan det anges enbart hur de avser göra under säsongen 2005. Hemsidan och artikeln redovisar således erfarenheter från mindre än en säsong. http://westsoundbees.org/beekeeping_articles_sugar.htm På den länken finns ett inlägg skriven av Jim Fischer, som anger att han började arbeta med florsocker efter att han läst en artikel av Kamran Fakhimzadeh publicerad i American Bee Journal 2000. Det ges bland annat anvisningar avseende vilken sorts socker som ska användas, hur det ska beredas och hur det ska appliceras i bisamhället. Varje ram i kupan lyfts upp, en i taget, och bina på varje ramsida ges ett par puffar florsocker med hjälp av en plastbehållare. Fischer anger att han arbetat med ett antal olika varroa pistoler och enligt honom är det bäst att använda en väldiskad torr babypuderdosa. Visserligen skriver Fischer att han kan intyga att han gjort sitt bästa för att reproducera Fakhimzadehs resultat och att han känner att han kan bekräfta och skriva under på dennas slutsatser ( I can state that I have done my best to "reproduce" his results, and I feel that I can confirm and endorse his findings. ). Men han anger ingenstans i texten hur effektiv metoden är. Inlägget är daterad 25 maj 2001, vilket innebär att det skrevs för drygt fyra år sedan. Vilka erfarenheter Fischer har gjort sedan inlägget skrevs har jag inte kunnat hitta någonting om på http://westsoundbees.org (hemsida för West Sound Beekeepers Association i staten Washington, USA). Men nederst på sidan står det så här (i min översättning): Jim tillägger denna efterskrift den 11 oktober 2002. Om Bob Stevens (från Betterbee) och hans medarbetare hade löst problemen med myrsyragelpaketet så hade jag hellre velat använda den metoden än att uthärda all det extra arbete som användning av pudersocker innebär. Eftersom problemen med myrsyragelpaketet inte kommer lösas varken i år eller till nästa år, så har jag nu ett gott öga till Brushy Mountain Bee Farm, som kommer att erbjuda en USA version av "Api-Life VAR". Att omväxla Api-Life med Apistan vartannat år kommer göra susen, och kommer inte ge resistens. Preben Kristiansen, 05-09-27 2/9

http://bwrangler.bravehost.com/bee/gbla.htm Dennis Murrell ger på den sidan en beskrivning av hur man tillverkar den såkallade Varroa blaster och hur han genomför behandling med en sådan. Han berättar att han, på grundval av sina observationer och erfarenheter, har bestämt sig för tre behandlingar med en vecka mellan varje behandling. Bepudring av bin med florsocker är enligt Murrell en effektiv alternativ behandling mot varroa, och han skriver att han använt avläggare för att beräkna behandlingarnas effektivitet under olika betingelser och tajmningar ( Nucs were used to determine the treatments effectiveness with various conditions and timings ). Någon redovisning av resultat beträffande effektiviteten finns dock inte på sidan, ej heller framgår det hur länge han hållit på att utvärdera behandling med florsocker. Murrells observationer beträffande florsockrets effekt på kvalstren, ett dammat kvalster är ett dött kvalster, överensstämmer förövrigt inte med alla de andra undersökningar beträffande den frågeställningen, som jag känner till. Kvalstren dör inte av att bepudras med florsocker, utan de trillar av bina och hamnar på bottnen. Om de ramlar genom ett nät kan de inte längre komma i kontakt med bin vilket innebär att de så småningom dör. Men om behandlingen genomförs i kupor med fast botten kan många av kvalstren ta sig tillbaka till bina, vilket då kommer innebära en mycket lägre effektivitet av behandlingen. http://www.countryrubes.com/pages/4/index.htm I stycket Checking the mites står det att Country Rubes s farm har använt Apistan och nätbottnar i slutet av augusti varje år fram till det här året. Vårbehandling med ett kemiskt preparat har de inte använt de senaste fyra åren förutom punktbehandling på våren av mycket kraftigt angripna samhällen. Country Rubes tillämpar samma metod som Tom Dowda och det anges att de denna vår behandlar samhällena på det sättet 3 eller 4 gånger med 7 till 10 dagars intervall. Eftersom de fortfarande är i experimentfasen med pudersocker kommer de möjligen att fortsätta på det sättet i de kraftigast angripna samhällen fram till att det enbart finns få kvalster i nedfallet. De planerar att genomföra den typ av behandling igen i mitten av augusti i stället för Apistan. Eftersom det saknas uppgifter på länken om när den senast är uppdaterad går det inte att avgöra vad som avses med detta år (this year) och denna vår (this spring). Hursomhelst så är det mindre än en säsongs erfarenheter som redovisas och det finns ingen redovisning beträffande metodens effektivitet. http://ethesis.helsinki.fi/julkaisut/maa/selai/vk/fakhimzadeh/ Från den länken kan man ladda hem sammanfattningsdelen av Kamran Fakhimzadehs doktorsavhandling Detection of major mite pests of Apis mellifera and development of nonchemical control of varroasis från 2001, som bland annat grunder sig på de nedannämnda fyra artiklar om behandling med pudersocker. Fakhimzadeh, K., 2000. Potential of super-fine ground, plain white sugar dusting as an ecological tool for the control of varroasis in the honey bee (Apis mellifera). American Bee Journal 140(6): 487-491. Preben Kristiansen, 05-09-27 3/9

Fakhimzadeh, K., 2001. Effectiveness of confectioner sugar dusting to knock down Varroa destructor from adult honey bees in laboratory trials. Apidologie 32 (2001): 139-148. Fakhimzadeh, K., 2001. Acute impact on the honey bee (Apis mellifera) after treatment by confectioner sugar and CO 2 for the control of Varroa destructor. American Bee Journal 141(11): 817-820. Fakhimzadeh, K., 2001. The effects of powdered sugar varroa control treatments on Apis mellifera colony development. Journal of Apicultural Research 40(3-4): 105-109. I det försöket som genomfördes i juli 1996 (redovisat i American Bee Journal 2000 nr. 6 och omnämnt i artikeln Pudersocker ett sätt att bekämpa Varroa destructor ) undersöktes hur stort nedfallet av kvalster var före och efter behandling med florsocker tillfört med hjälp av luft som pumpades genom en behållare med sockret. Behandling genomfördes i 12 samhällen som var uppdelade i tre grupper (A, B och C) om fyra samhällen i varje grupp. Grupp A behandlades 9 ggr med 3 dygns intervall, grupp B behandlades 5 ggr med 7 dygns intervall och grupp C behandlades 3 ggr med 14 dygns intervall. Florsockret tillfördes ovanifrån i varje låda och mängd per behandlingsstillfälle var 10-20 g beroende på samhällets storlek. I bigården fanns ytterligare 12 samhällen, 6 som behandlades med ett kemisk bekämpningsmedel (grupp D) och 6 som inte behandlades (grupp E). Nedfallet av kvalster, som registrerades före och efter varje behandling, framgår av tabell 1 (avskrift från artikeln). Som det sägs i artikeln var det genomsnittliga dagliga nedfallet efter första behandlingstillfälle 56 och 47 ggr högre än före behandlingen i grupp A respektive grupp C. I grupp B var det enbart 4,5 ggr högre. Skillnaden i det genomsnittliga dagliga nedfallet före och efter behandling minskade under de följande behandlingar. Socker applikationer Grupp A, från (48 h) före behandling (BT) i (juli 1996) Grupp A, (24 h) efter behandling (AT) Grupp B, från (144 h) före behandling (BT) i (juli 1996) Grupp B, (24 h) efter behandling (AT) Grupp C, från (312 h) före behandling (BT) i (juli 1996) Grupp C, (24 h) efter behandling (AT) 1:a applikation 3,0* (2:a) 165,7 7,4* (2:a) 33,2 1,6** (3:e) 74,5 2:a - - 9,0 (5:e) 74,5 15,2 (9:e) 23,0 7,4 (17:e) 87,2 3:e - - 18,2 (8:e) 81,7 12,5 (16:e) 51,7 18,5 (31:e) 68,7 4:e - - 49,2 (11:e) 66,5 16,4 (23:e) 85,5 5:e - - 74,5 (14:e) 131,0 20,7 (30:e) 53,2 6:e - - 43,0 (17:e) 163,5 7:e - - 45,0 (20:e) 123,2 8:e - - 45,1 (23.e) 102,0 9:e - - 48,0 (26:e) 106,2 Tabell 1: Genomsnittligt nedfall av kvalster per dag i varje grupp behandlat med socker (n=4) (tid (h) för byte av papper för uppsamling av kvalster). De beräknade värden är baserade på (*192 h) och (**216 h) från inlägget av alla uppsamlingspappren den 25 juni 1996. I den första kolumnen för varje grupp anges det genomsnittliga naturliga nedfallet före varje behandlingstillfälle. Den första insamlingsperioden för det naturliga nedfallet påbörjades 192 timmar före första behandling i grupp A och B; 216 timmar i grupp C. Det naturliga nedfallet efter första behandlingstillfälle anges för perioden från 24 efter behandlingen fram till nästa behandlingstillfälle (vilket för de tre grupperna är 48, 144 respektive 312 timmar). Som framgår av tabellen ökade det genomsnittliga naturliga dagliga nedfallet i alla behandlingsgrupperna under försöksperioden. T. ex var det genomsnittliga dagliga naturliga nedfallet 3,0 kvalster i grupp A före behandlingarna påbörjades och 48,0 kvalster före det nionde behandlingstillfälle. Detta visar enligt min bedömning att behandlingarna som genomfördes inte var tillräckligt effektiva för att hålla kvalstret stången. Observera förövrigt att Fakhimzadeh inte i tabellen anger nedfallssiffrorna för grupperna D och E. Preben Kristiansen, 05-09-27 4/9

Fakhimzadeh redovisar ett antal statistiska beräkningar som visar att nedfallet efter varje behandlingstillfälle är signifikant högre än före. Han nämner också att en plötslig minskning beträffande angreppsgraden på vuxna bin respektive täckt yngel noterades, men inga siffror som visar detta redovisas. Hur effektiv florsockerbehandling av bisamhällen är redovisas inte heller, vilket beror på att Fakhimzadeh hittills inte har genomfört undersökningar beträffande den frågan. Visserligen redovisar Fakhimzadeh, i artikeln Effectiveness of confectioner sugar dusting to knock down Varroa destructor from adult honey bees in laboratory trials siffror beträffande effektiviteten av bepudring med florsocker. Den studien har dock inte gjorts i bisamhällen, utan i små enheter av vuxna bin som behandlades i glasburkar. Antal bin i varje glasburk (vars storlek var c:a 5 dl) var i genomsnitt 78 (mellan 49 och 107) och det genomfördes 7 olika behandlingar med 5 burkar i varje behandlingsgrupp. Den högste effektiviteten (91% enligt Fakhimzadeh) erhölls i grupp A där 5 g florsocker tillfördes direkt på bina genom det nätet som glasburkens öppning var försluten med. Omedelbart efter att sockret tillförts skakades burkarna varefter de rullades för att fördela sockerpartiklarna jämnt på alla bina. I tabell 2 (avskrift från artikeln) redovisas de sammanslagna resultaten för varje behandlingsgrupp beträffande effektivitet och bimortalitet 42 timmar efter behandling. Tabell 2. Effektivitet beträffande V. destructor kvalster nedslagning och bidödlighet 42 timmar efter bepudring av honungsbiprov med 25-40µm florsocker med eller utan förbehandling (bedövning) med CO 2 (resultat från experiment 1 där siffrorna från de 5 burkarna i varje behandlingsgrupp sammanslagits) Behandling Antal kvalster Antal bin som slogs ned som var kvar döda levande på bina A (direkt bepudring med 5 g socker) 32 4 28 349 B (luftassisterad bepudring med 0,5 g socker) 20 11 35 311 CA (CO 2 bedövning + A) 32 2 2 382 CB (CO 2 bedövning + B) 15 10 1 427 C (CO 2 bedövning) 1 43 1 388 D1 (kontroll med bin som skakades och rullades) 0 50 5 427 D2 (kontroll) 3 29 1 379 Alla prov skakades och rullades efter bepudring (A, B, CA, CB) eller bedövning (C) I grupp A trillade 32 kvalster utav 36 ned från de totalt 377 bin som fanns i de fem burkarna, det ger, enligt mina beräkningar, en effektivitet på 88,9%. I kontrollgrupp D2 (ingen behandling) trillade 3 utav 32 kvalster av bina, vilket är 9,4%. Bidödligheten i grupp A och grupp D2 var 7,4% (28 av 377) respektive 0,3% (1 av 380). I de två övriga artiklar om florsocker som finns i Fakhimzadehs doktorsavhandling redovisar han resultaten av de undersökningar som genomfördes beträffande florsockers effekt på vuxna bin och bisamhällens utveckling. Som även nämnts ovan dog bin som behandlades med florsocker i ett av laboratorieförsöken i större omfattning än de som inte behandlades. När det gäller bisamhällens utveckling påvisades inga tydliga sidoeffekter av behandling med florsocker. I artikeln The effects of powdered sugar varroa control treatments on Apis mellifera colony development står det så här: The results suggest that powdered sugar treatment as described does not have any obvious side effect on the capped brood or the growth of the bee population. Observera att mängd florsocker som tillfördes vid varje behandlingstillfälle enbart var 10-20 g. Preben Kristiansen, 05-09-27 5/9

The Dowda method I en notis införd i American Bee Journal 2004 nr. 5 ges en kortfattad beskrivning av The Dowda method. Det nämns att metoden tillämpas vid The Florida Department of Agriculture and Consumer Services Apiary Inspection Section när de ska samla in kvalster för försöksändamål. Metoden går ut på att tillföra 1/4 1/2 pund (112-225 g) florsocker på bina i kakgatorna. Tunna plastskivor som lagts på kupbottnarna fångar kvalstren och florsockret som trillar ned. Enligt notisen finns några biodlare i Florida som hållit sina samhällen vid liv under flera år enbart genom att använda florsocker. Det anges dessutom att några biodlare numera använder Dadants Sucrocide under yngelfria perioder och sedan genomför uppföljande behandling med florsocker resten av året. Hayes ger en beskrivning av metoden i American Bee Journal 2005 nr. 1 och uppger att en nätbotten eller en uttagbar uppsamlingsskiva får de nedfallna kvalster ut varvid ett stort flertal av de exponerade kvalster tas bort ( A screened bottom or a removable collection board gets the fallen mites out and you have now removed a vast majority of varroa mites exposed ). Genom att behandla på det sättet en gång i veckan (i Florida) så behöver man, enligt Hayes, aldrig mer använda en kemikalie för att bekämpa varroa ( Do this once a week (in Florida) and you will never have to use a chemical in your colony for varroa control ). Det anges inga uppgifter om metodens effektivitet. Forskning om florsocker vid University of Nebraska Det finns andra än de ovannämnda som arbetet med florsocker. T. ex. påbörjade en forskargrupp vid University of Nebraska år 2000 ett projekt vars syfte var att undersöka hur effektivt damm/puder av olika ämnen är beträffande diagnos, uppskattning av angreppsgrad och behandling av varroa. Beskrivning av det projektet finns att läsa på dessa webbadresser: http://www.epa.gov/oppbppd1/pesp/regional_grants/2001/r7-2001.htm http://www.epa.gov/oppbppd1/pesp/regional_grants/2001/r7-2001-final.htm Resultaten är dessutom publicerade i bland annat dessa tre artiklar: Macedo, P.A., Wu, J. & Ellis, M.D. 2002. Using inert dusts to detect and assess Varroa infestations in honey bee colonies. Journal of Apicultural Research. 40(1-2): 3-7 Aliano, N.P. & Ellis, M.D. 2005. Only large amounts of powdered sugar applied directly to brood cells harms immature honey bees. Journal of Apicultural Research. 44(1): 33-35 Aliano, N.P. & Ellis, M.D. 2005. A strategy for using powdered sugar to reduce Varroa mite populations in honey bee colonies. Journal of Apicultural Research. 44(2): 54-57 Användning av florsocker för diagnos Macedo & Ellis presenterade de första resultaten beträffande användning av florsocker för diagnos och uppskattning av angreppsgrad i American Bee Journal 2000 nr. 11. Prov (17 st.) om i genomsnitt 342 vuxna bin (min 260, max 451) behandlades med florsocker (1 tesked) i glasburkar som var försedda med nät i locket. Den genomsnittliga effektiviteten var 79,8% (min 70,0%, max 93,3%). I artikeln Using inert dusts to detect and assess Varroa infestations in honey bee colonies redovisas resultat av tre undersökningar: effektiviteten av damm av olika ämnen, kvalstrens överlevnad efter olika behandlingar och effektiviteten av diagnos med florsocker resp. eter. Av de sex ämnen som undersöktes (talkpuder, bakpulver, majstärkelse, fint socker, vetemjöl och florsocker) var florsocker effektivast (92,9 ± 5,5%), därnäst kom talkpuder (84,0 ± 5,6%). Mjöl var minst effektiv (ca. 20%). Varje behandlingsgrupp plus en kontrollgrupp Preben Kristiansen, 05-09-27 6/9

bestod av 4 burkar med i genomsnitt 318 bin i varje burk. Inga kvalster trillade ned i kontrollgruppen. Information om den här studien och användning av florsocker för diagnos finns även på: http://ianrpubs.unl.edu/insects/g1430.htm I undersökningen där florsocker jämfördes med eter för diagnos behandlades 47 prov om c:a 300 bin med 7 g florsocker/prov. Den genomsnittliga effektiviteten av florsocker i prov med låg mängd kvalster (1-5 per prov), medium mängd kvalster (6-30 per prov) och hög mängd kvalster (>30 per prov) var: 90,9 ± 4,8% (n=22); 87,8 ± 3,4% (n=16) respektive 82,2 ± 4,6% (n=9). Behandling av bisamhällen med florsocker I American Bee Journal 2004 nr 4 finns en sammanfattning av två studier där Aliano & Ellis har undersökt hur effektiv behandling med florsocker i större enheter av bin är. En grundligare redovisning av de studierna finns i artikeln A strategy for using powdered sugar to reduce Varroa mite populations in honey bee colonies. I den ena studien skakade de alla bin (ram för ram) från 14 samhällen ned i var sin låda (Langstroth uppstaplingslåda) som var försedd med nät i botten och topp. Därefter ströddes 225 g florsocker på nätet i varje låda och borstades med en biborste ned på bina. Lådan stöttes varsamt över ett ark vitt papper. Bina var instängda i 5-10 minuter varefter de släpptes ut framför flustret i den kupan de tagits från. Kvalster i nedfallet räknades; och i biprov, som togs före och efter behandling, beräknades antal kvalster per bi. Den genomsnittliga effektiviteten av behandlingen var 29,7 ± 5,4%. I den andra studien använde Aliano & Ellis en låda där enbart ovansidan var försedd med nät, dvs. bottnen var tät. Två av sidorna i lådan utgjordes av skjutbara väggar så att bina lätt kunde släppas ut ur lådan. Lådan kunde dessutom med hjälp av de skjutbara väggarna enkelt fästas till flustret på en kupa. Bina föstes från kupan in i lådan med hjälp av Bee Go (ett birepellerande medel i stil med bittermandelolja), och när alla bin hade lämnat kupan och gått in i lådan togs denna bort från kupan och stängdes. Därefter ströddes 225 g florsocker på nätet och borstades ned på bina; lådan skakades dessutom för att täcka bina så grundligt som möjligt med sockret. Efter 5 minuter vändes lådan upp och ner över ett ark vit papper, den gavs en lätt stöt och bina befann sig i lådan ytterligare 20-30 minuter efter behandlingen. Det togs biprov för beräkning av antal kvalster per bi före behandling (innan bina föstes över i behandlingslådan), 20-30 minuter efter behandling samt två dagar senare. Dessutom räknades antal kvalster i nedfallet. Behandling på det sättet genomfördes i 28 samhällen och den genomsnittliga effektiviteten var 76,7 ± 3,6%. Aliano & Ellis skriver att denna siffra kanske är en underskattning och att den möjligen varit högre om kuporna varit försedda med nätbotten för undersökning av de kvalster som trillade ned från bina efter att dessa kommit tillbaka till sina kupor (kvalster fortsätter att falla av bina i flera timmar efter en behandling). Detta kan naturligtvis inte avvisas, men faktum är att den effektivitetssiffra som de erhållit och redovisar är lägre än 90%. Det är ju intressant att effektiviteten av behandlingen i lådor med nät på två sidor var lägre än 30%. Aliano & Ellis anger att det kan bero på att mycket av sockret åker rakt genom lådan utan att fastna på bina. Dessutom var bina inte heller så jämnt täckta med socker som de var i lådorna med fast botten. Den lägre effektiviteten i lådorna med nät på två sidor kan, enligt Aliano & Ellis, även bero på att temperaturen i bimassan inte blir så hög och att tätheten, dvs. hur tätt bina klumpar ihop sig, också är mindre. Aliano & Ellis nämner att de genomfört undersökningar (opublicerade) som tyder på att högre bitäthet kan ge ett större nedfall av kvalster vid behandling med florsocker. Preben Kristiansen, 05-09-27 7/9

Effekt av behandling med florsocker på ägg och yngel I artikeln Only large amounts of powdered sugar applied directly to brood cells harms immature honey bees redovisar Aliano & Ellis resultat av de undersökningar de genomfört beträffande florsockers effekt på ägg och yngel. Undersökningarna genomfördes i 5 samhällen och i varje samhälle behandlades yngel i tre olika åldrar på tre olika sätt (vilket innebär att nio behandlingar genomfördes i varje samhälle). Varje åldersgrupp bestod av c:a 151 celler (som avgränsades med ringar av plast) och åldern på ynglet i de olika grupperna anges i artikeln som antal dagar efter att ägget har lagts: 2 dygn (vilket således är ett två dygn gammalt ägg), 5 dygn (två dygn gammal larv) och 8 dygn (5 dygn gammal larv). De tre behandlingarna som utvärderades för varje grupp var: inget socker (kontroll), 0,3 g och 0,6 g florsocker (mängd per ring om c:a 151 celler). Antal ägg och yngel i varje grupp räknades före respektive 24 timmar efter behandlingen. Både 0,3 g och 0,6 g florsocker gav ett signifikant större bortfall av ägg, 62,2 ± 5,1% respektive 86,1 ± 5,1%, i förhållande till gruppen av ägg som inte hade tillförts socker. Florsocker hade ingen negativ effekt på två dygn gamla larver (5 dygns åldersgruppen). Bortfallet av yngel i 8 dygns åldersgruppen (dvs. 5 dygn gamla larver) som behandlades med 0,6 g socker var 18,5 ± 4,5%, vilket är signifikant högre än i de två andra grupperna. Florsocker kan således leda till att yngel och i synnerhet ägg plockas bort av bina. I hur stor omfattning detta sker beror på mängden socker som hamnar i cellerna. Aliano & Ellis skriver i artikeln att mängderna som de undersökt effekten av sannolikt är högre än de mängder som hamnar i cellerna med de metoder som hittills beskrivits (vilka metoder de syftar på framgår dock inte). Å andra sidan rekommenderar de att biodlare använder metoder som minskar mängden av socker som kan hamna i celler med ägg och öppet yngel. En metod som de i det sammanhanget föreslår är metoden som de själva utvecklat och som beskrivits ovan. Förövrigt nämner Aliano & Ellis att observationer (ej publicerade) som de har gjort tyder på att den metoden som t. ex. Dowda tillämpar är ineffektiv och att den ger socker i yngelcellerna. Tidigare forskning om behandling med fint puder Det framställs som om behandling med fint puder är en ny grej. Så är emellertid inte fallet. Redan 1987 rapporterade Ramirez på en kongress i Brasilien att bepudring med mjöl visat sig vara effektiv för behandling av varroa. I artikeln Can Varroa mite be controlled with dust? som publicerats i tidskriften Apiacta 1989 berättar Ramirez om experiment han genomfört med fint puder av ett antal olika ämnen (bland annat florsocker). Enligt Ramirez skulle man kunna uppnå effektiv bekämpning av varroa genom 4-6 behandlingar med 4-7 dygns intervall. Han rekommenderade att behandlingarna genomförs när det är så lite yngel i samhällen som möjligt, och den mängd som anges är 1/2 dl per behandlingstillfälle (vilket motsvarar c:a 25 g florsocker). Ingemar Fries refererar till Ramirez i boken Biodling med varroakvalster (såväl i utgåvan från 1992 som i den från 1997). I utgåvan från 1992 skriver han så här: Tyvärr finns inga försök, där behandling av denna typ utvärderats över längre tid varför det är svårt att bedöma metodens värde. Enligt min uppfattning gäller i stort sett samma inställning i dag. Preben Kristiansen, 05-09-27 8/9

Varför inte rekommendera behandling med florsocker? Som åtskilliga undersökningen har visat så trillar det ned kvalster när man bepudrar bin med florsocker, men frågan är hur användbar behandling är i praktisk biodling. Jag avvisar inte att appliceringsmetoderna kan utvecklas så att effektiviteten kan ökas och arbetsinsatsen minskas. Men de appliceringsmetoder som finns beskrivna för närvarande är, enligt min bedömning, inte så effektiva att de utgör ett rejält alternativ, i synnerhet inte när man också tar tidsåtgången med i beräkningen. Hur lång tid en behandling med florsocker tar beror naturligtvis på den metod som används. Om man ska lyfta av varje låda och behandla varje ramsida med Murrells Varroa blaster lär det gå en del tid åt behandlingen. Murrell skriver ju också på sin hemsida att metoden är mycket arbetsintensiv. Om sockret läggs ovanpå ramlisterna i översta lådan och sedan borstas ned i kakgatorna med en biborste så blir tidsåtgången naturligtvis lägre. På hemsidan http://www.bienenfreunde.ch/default.php?sn=puderzucker anges att Schöb kan behandla 20 samhällen på 30 minuter (vilket är 1,5 minuter per samhälle/behandlingstillfälle). Men eftersom det ännu så länge inte finns några resultat angående den metodens effektivitet så återstår frågan om man får lön för mödan. Den enda metod vars effektivitet har undersökts tillräckligt väl är den metoden som utvecklats av Aliano & Ellis. Det är dock också den metoden som tar längst tid att tillämpa. I artikeln A strategy for using powdered sugar to reduce Varroa mite populations in honey bee colonies. skriver de att de (två personer) kunde behandla mellan sju och nio samhällen på tre timmar. De anger att det är längre tid än vad det skulle gå åt för en biodlare eftersom de förutom behandlingen tog biprov, räknade kvalster och gjorde anteckningar. Oavsett detta så är metoden, enligt Aliano & Ellis, dock inte lämplig för en yrkesbiodlare. Däremot anser de att metoden lätt kan antas av biodlare med färre samhällen, i synnerhet när det gäller biodlare som försöker minska användningen av kemiska ämnen för varroabekämpning. Om så verkligen är fallet undrar jag över varför så få biodlare tillämpar bekämpning med borttagning av drönaryngel och spärrboxmetoden; ett ekologiskt bekämpningskoncept där inga kemiska ämnen används och som bevisligen förmår hålla kvalstren stången också över lång tid (svenska resultat finns från fem års studier). En annan aspekt som många biodlare intresserar sig för när det gäller val av behandlingsmetod är hur mycket behandlingen koster. I detaljhandeln koster 500 g florsocker 14-16 kr, dvs. ett pris per kg på c:a 30 kr. Vid köp av 25 kg förpackningar hos grossist är priset per kg 12-14 kr. I tabell 3 finns en översikt över hur mycket det kostar per behandling med tre av de beskrivna metoder beroende på om man köper florsockret i förpackning om 500 g eller 25 kg. Vid behandling med oxalsyra (droppmetoden) är priset för den sats som används per samhälle c:a 50 öre. Såvitt jag har förstått på signaler från olika håll i landet så börjar många biodlare numera fundera på att i fortsättningen bekämpa varroa enbart med florsocker. Det vore naturligtvis bra om varroa effektivt och enkelt kunde bekämpas på det sättet. Men enligt min bedömning har de olika metoderna/bekämpningskoncepten hittills inte utvärderats tillräckligt väl. Det är anledningen till att jag för närvarande inte rekommenderar behandling med florsocker. Tabell 3: Pris per behandling med florsocker vid olika mängder och vid storlek på förpackning om 500 g respektive 25 kg * Mängd som angetts av Fakhimzadeh på en poster han presenterade på Apimondia kongressen i Dublin. ** Mängd enligt Hayes i American Bee Journal 2005/1 Mängd florsocker Förpackningsstorlek per behandling 500 g 25 kg 25 g (Fakhimzadeh*) 0,75 kr. 0,32 kr. 125 g (Schürer och Schöb) 3,75 kr. 1,60 kr. 225 g (Dowda**) 6,75 kr. 2,85 kr. Preben Kristiansen, 05-09-27 9/9